Förra torsdagen. var det premiär för Sandra Beijers pjäs på dramaten och hur går man på premiär för den egna pjäsen om inte i glittriga stövlar från Dolce & Gabbana?
Jag hade gärna gått och givit er en recension, men känner att det är allt för långt utanför det jag tänker mig kunna, och att ha mig recensera en monologpjäs för högstadiet, på Dramaten skulle vara som att be en vegan betygsätta mina julköttbullar på en skala från 1-5. (de är magiska by the way)
Istället vände jag mig till Google för att ta reda på vad de som faktiskt kan, har att säga om pjäsen.
Det såg ut så här:
Jag började högst upp med Expressen för att ta reda på vad deras recensent Lovis Bratt Deland tyckte.
Hon skrev följande:
Det här vara egentligen den enda recensionen jag kunde läsa för de båda andra ligger bakom betalvägg, men lite går att se.
Vi går vidare till smygtitten i DN och vad Anna Magnusson tycker om Sandras pjäs:
Sist men inte minst har vi SvD och deras recensent Loretto Villalobos som skriver följande:
08
Föregående inlägg 
Ska se den om några veckor, då kan jag ge ett utlåtande 🙂
Hon skriver bara om och för tonåringar för att det är i stort sett hur djupt hennes intellekt är. Och Expressens kultursida är partiska.
Klart den inte är. Så funkar inte journalistik.
Nja så behöver det väl inte vara. Menar du alltså att alla barn- och ungdomsförfattare har ett grundare intellekt än de som skriver för vuxna? 🤔
Haha precis – isf var Astrid Lindgren helt vansinnigt dum 😀
Men hennes svar på kritik idag? Kommer inte in bakom svds betalvägg men att något ”härrör” från nåt är väl inte detsamma som plagiat? All konst härrör ju från nåt annat, inget uppkommer ju från inget liksom?
Tycker också hon tolkade det lite för hårt. Och att hon missar storheten i Fight Club när hon beskriver filmen som en actionrulle där våldet inte har någon betydelse mer än våld.
Oj, den handlar ju verkligen om mer än det.
Om man läser hela det stycket i recensionen är det uppenbart att hon menar plagiat. Recensenten problematiserar till och med kring att man, som Sandra, ”tar rygg på” (recensentens ord) andra texter på ett sätt som inte överraskar eller tillför något nytt.
Hade hon skrivit att texten är ett plagiat rakt ut hade det blivit ramaskri, nu kan hon åtminstone försöka gömma sig bakom lite luddiga formuleringar, men det fungerar sådär.
Du kan läsa SVD vi pressreader om ditt bibliotek har det (många bibliotek har det), det är numret från 13 sept.
Men precis som någon skrev här ovan är recensenten väldigt tydlig med att det är ”ett problem” (i Beijers pjäs) ”att mycket verkar härlett ur annat – fight club och filmen Thirteen till exempel”. Så ja, det är ju något annat än inspiration hon antyder, det hade såklart inte ens varit ett problem.
Förstår att Beijer tar det som kritik – för det ÄR kritik. Sen hur sann den är behöver man väl sett pjäsen för att kunna ha en uppfattning om.
Jag älskar hennes blogg och flera av blogginläggen tycker jag är fantastiska. Men hade aldrig velat se denna pjäs efter att ha läst hennes böcker. Fick tvinga mig till att läsa klart Mellan oss – tycker den var så otroligt dålig och beskrev barn på ett så märkligt sätt. Hett hångel i en hiss associerar jag inte med 14-åringar. Trodde jag skulle gilla Allt som blir kvar lite bättre eftersom den ändå handlar om unga vuxna, men nä… Den kändes lika krystad.
Jag hade nog velat se Sandra skriva om känslor på ett mer djupgående sätt. Istället går hon ofta vilse i att ha med ”coola” detaljer, som dr0ger, alkohol och svartklubbar. Jag tror hennes text skapar bilder i hennes huvud som inte alls återskapas hos mig. Det blir lite pinsamt när hon ska beskriva snygga personer som beter sig som Jordan Catalano (jag vet, my age is showing med den referensen hehe) men så når det inte riktigt fram och blir bara platta klyschor (kantiga käkben, fylliga läppar, en kyss som ska dölja att ett piller går från en mun till en annan bla bla).
Uppskattade hennes krönikor mycket mer än hennes skönlitteratur.
Dn skriver just att de omgivande rollfigurerna blir kvar på typstadiet. Men huvudpersonen får beröm. Kan tänka mig att den tjejen är Sandras alter ego, men vill man titulera sig författare ska man kunna gestalta alla karaktärer på djupet. Även ungdomsförfattare måste kunna det.
Sandra Beijer är väl Sverigest omognast 40-plussare?
Recensionen på DN var ljummen, ingen sågning men långt från hyllning. Avslutas såhär:
”Kanske är problemet att den är lite för tacksam och förmodad. För även om det avvikande omhuldas till slut fastnar ”Glow up” på ytan. Samma yta som man så ivrigt vill tematisera och ifrågasätta. Övergången uteblir och likaså det där perfekta glowet som på riktigt skulle kunna förändra världen.”
Väldans vad hon blir känslig av en recension som inte kysser hennes fötter. Förväntar hon sig att alla älskar hennes pjäs för att den går på Dramaten? Som hon kom inåkandes till på en dyr räkmacka.
Att bli anklagad för plagiat kan ju faktiskt förstöra karriären, så självklart bemöter hon det specifikt. Övriga kritiska eller ljumma recensioner har hon inte kommenterat.
Äh hon klarar sig. Journalister älskar att dra till med plagiarism hit och dit.
Och alla kommentarer på bloggen är såna som håller med henne! 😂
Ja va märkligt att folk som väljer att följa henne där är schyssta och stöttande 😅 En sund fläkt i dagens kommentar-klimat