
Öppet Spår

Det ska mycket till för att omvända min poddkollega Quetzala, men när hon säger att Isabella Löwengrip lyckades med det under Skavlans nya tv-program – då vet man att det är någonting riktigt i hästväg.
Isabella gästade nämligen Fredrik Skavlans nya talkshow, där även Julia Dufvenius och Christopher Wollter deltog för att prata om sin nya bok ”Välkomna till vårt äktenskap – kuken”, en bok där de öppet berättar om hur Christopher under tio års tid var notoriskt otrogen mot Julia – med ungefär 90 olika partners.
De väljer att kalla det ”sexmissbruk” och Isabella? Hon köper det inte för fem öre. Hon jämför det med elallergi – ett påhitt, helt enkelt.
Och vet ni vad?
Jag håller faktiskt med. Inte varje dag man är 100% på samma sida som Isabella Löwengrip, men plötsligt händer det. Hon har dessutom skrivit ett längre blogginlägg där hon utvecklar sin ståndpunkt för den som vill grotta ner sig mer.
Så ”sexmissbruk?
Eller bara helt vanlig otrohet med lite glitter på? PR-mässigt låter det i alla fall mycket snyggare.
Kan någon förklara för mig varför de sitter och pratar om uppsopade barn på stränder – inför sina egna barn?
Ansiktsuttrycket på deras äldsta dotter, till vänster, säger egentligen allt, men det verkar man noll hänsyn till eftersom kameran rullar vidare. Eller motiverar man att skaka om det egna barnet rejält för att få till en riktigt ”effektiv” reklamfilm för UNHCR.
Jag avskyr att behöva lyfta barns reaktioner som exempel – dessa barn är redan så sönderexponerade av sina båda pappor att det nästan inte går att tala om en privat sfär längre. När gränsen flyttas så pass långt att man till och med delar traumatiserande samtal om döda barn på en strand med sina egna barn i bild, då är det inte längre bara ”vardagliga ögonblick”. Det är ren exploatering.
Barnen får ingen chans att välja, de får ingen möjlighet att värja sig – och vi som tittar förväntas bara svälja det som ”content”. Men vad gör det med dem? Att tvingas sitta bredvid, bli filmade, och samtidigt höra de mest fruktansvärda beskrivningarna. Det är inte bara obehagligt, det är vidrigt.
Och kanske är det just det som är mest talande: när ens barns integritet blivit så förbrukad att till och med döda barn på en strand kan klippas in i samtal som sker inför barnen utan att någon ens höjer på ögonbrynet. Fast å andra sidan – varför sluta vid döda barn på stränder, när nästa avsnitt säkert kan bjuda på en live-reaktion från BUP?”
Hur kan UNHCR tycka att det här är en okej reklamfilm? Traumatiserade barn?
Och vad är det för jävla dårar som följer dem, och som uppmuntrar till det här beteendet?
Kolla bara på den här kommentaren:
Och så orosanmäler folk Nicci Hernestig för att ha tränat på gym i sin graviditets 23:e vecka?
Make that make sense, please!? Anmäl ingen, mmkay!?
Tack för tips!
En av mina uppmärksamma läsare skickade ett tips om att Sandra Beijer lagt upp en annons på uthyrningssajten Qasa.se.
Enligt annonsen ska hon och Björn hyra ut sin lägenhet mellan 1 januari och 18 juni 2026 – och prislappen landar på 40 000 kronor i månaden.
Dock blir det lite dyrare än så för hyresgästen.
Qasa vill nämligen ha sin del av kakan, en serviceavgift på 3 280 kronor, vilket gör att månadskostnaden landar på 43 280 kronor. För det får man tre rum och kök på 80 kvadrat, mitt på Västerlånggatan i Gamla stan.
Vad familjen ska göra under tiden framgår inte, men jag skulle nog sätta mina pengar på Japan.
Sandra har ju själv skrivit att hon gärna skulle bo där några månader, men konstaterade samtidigt att ”Fem veckor var absolut trevligt att umgås med Björn och Didrik 24/7, men det var också två veckor för mycket.” Så… kanske ingen långsemester i Japan trots allt? Paris är lite av en bubblare.
Så vad tror ni – Japan, Paris eller något helt annat?
Och skulle ni hosta upp 43 280 kronor i månaden för att bo i Sandra Beijers lägenhet i Gamla stan… eller nöjer ni er också med att följa den här resan via hennes blogg och Instagram, gratis och utan depositionsavgift?