Igenkänningen är total..

Egoina:

När folk pratar om hur de älskar att resa och prova nya maträtter sitter jag oftast tyst för att inte avslöja hur jävla trist jag är när det kommer till sånt.

Jag vill äta GOD mat, inte chansa hej vilt och peka på menyn som ett extra spänningsmoment när maten kommer in för att upptäcka att det är inälvsmat, hund eller något annat obskyrt som jag inte vill ha för vad gör man liksom då?

Beställer en helt ny rätt gjord på saker man känner igen?
Äter upp sällskapets mat?
Går hungrig därifrån?

Jag kan tänka mig att testa nya grejer i begränsad mängd – typ en tapas eller liknande men i övrig känner jag mig lite som Monica Geller när hon försöker förklara för Rachel varför hon behöver få dejta hennes ex Chip:

– There is a fat girl inside of me. I owe her this. I never let her eat.

Och precis så känner jag – att när jag väl äter så vill jag äta någonting jag tycker om. Kalla mig tråkig – jag kallar mig selektiv livsnjutare.