Vad tycker ni?
Blir det fel att en kvinna lyfter problem som kroppshets och hat, när hon på samma gång är ”normen”? Eller är det ett bevis på att de hjärnspöken som terroriserar oss drabbar de flesta, oavsett hur man ser ut?
För precis som Johanna skriver – det jag avskytt med mig själv kanske någon annan längtat efter och då riskerar man ju att skicka hur felaktiga signaler som helst.
För jag ger mig fan på att till och med Victoria’s Secret-modellerna tittar på sig själva i spegeln och hittar saker de är missnöjda med vilket ju kan kännas helt sjukt för oss ”vanlisar”..
Men…frågan jag tror att jag grunnar på är:
Kan man vara kroppsaktivist eller ”kroppspositiv” om man tillhör normen, eller är det som att ”pissa på någon annans kamp”? Är det något som är vigt åt ”icke-normen”?
Föregående inlägg 