Särbegåvade barn?

195 kommentarer

Min ena dotter räknas som särbegåvad- går i vanlig klass och det är inte det enklaste!

Jag arbetar i skolan som pedagog och har mött 3 särbegåvade barn.

Innan utredning tas de ofta fel för t ex adhd då de har svårt för det sociala med jämnåriga och blir arga när ingen förstår dem.

De har ofta inget utbyte av jämnåriga och dras ofta till äldre eller vuxna.

Exempel på den ena eleven är att i första klass var hen på sjuans matematikbok. Löste ekvationer när de övriga arbetade med talområde 0-10.

Så var en kompis ena son, värsta mattegeniet. Och hopplös i skolan med sina jämnåriga. Det löste sig genom att mamman faktiskt lyckades fixa kontakt med en professor i matematik på universitetet där de bor som snabbt insåg att ungen är ett mattegeni så nu har han lektioner med studenterna där några dagar i veckan och får hemuppgifter så han kan sitta på sin fritid och räkna utav bara helvete (vi har ju alla olika intressen 🙂 ). Sonen blev mkt lugnare den tid han är i skolan med jämnåriga kamrater och bättre även i övriga ämnen, där är han ju inget geni utan ligger på normal nivå för sin ålder.

Jag tänker bara på ett avsnitt i Simpsons när Maggie har ett IQ på 270 eller något och blir uttagen till en superskola.

Eftersom förskolan fortfarande är frivillig tycker jag att det här är trams, och att även särbegåvade barn har rätt att vara barn, och att de kanske ska separeras från de normalbegåvade senare i livet, kanske mellanstadiet eller liknande?

Och vilken förälder skulle inte anse sitt barn passa in i den beskrivningen? Hade hon resonerat likadant om Arnold var nummer tre i en barnskara? Jag tänker då på att föräldrar tenderar att ha mer tid till sitt första barn, och därför kan tro att barnet är mer begåvat än det är. Lite småluddig feber tanke, men någon kanske begriper vad jag menar.

Fast det handlar inte om det! Särbegåvade barn får inte vara ”barn” i vanlig klass, de saknar stimulans. Man är inte snäll för att man sätter ett särbegåvat barn i vanlig klass, för dem är det typ som att tvinga en 15 åring leka med klossar.

Fast nu pratar vi inte om skolbarn utan om barn på förskola.

Mådde skit i en klass där jag förväntades vara barn. På nittiotalet och början på 00talet fanns inga skolor för särbegåvning (och jag påstår inte att jag är en heller) eller någon plan för oss som behövde mer utmaning och svårare uppgifter tidigt. Jag fick gå upp en klass men hade nog kunnat gå upp tre-fyra för att stimulera mig. Då kanske jag inte skolkat eller mått piss i skolan. Nu är jag vuxen och inte alls något geni (mer än att har jag läst/hört en sak minns jag den) men jag blir genuint glad över att man inser att olika barn har olika behov och det där som någon jämförde med 15åring och klossar är inte så tokigt. Och med detta vill jag säga att jag önskar att de barn som behöver detta fångas upp tidigare och får hjälp numera istället för det gör säkert att de här särbegåvningarna får utlopp och blir stimulerade och jag är nog inte den enda som mått dåligt i en ”vanlig” klass.

Däremot tror jag absolut att många föräldrar anser att deras barn är genier utan att vara det.

Men Fia snälla CHILLA…

Haha men hon har ju rätt. Varenda förälder (mamma) tycker ju numera att deras unge är unik/bäst i världen/mensa-material*. Fint det men känner att det här instagram-kontot Blygsamt Skryt passar fint in här ?

*källa: alla mammagrupper på facebook

Känner mig ensam om att inte tycka mitt barn är smartare eller bättre än andra barn. Självklart tycker JAG att MITT barn är underbart och bäst i världen men extremt medveten att andra komme tycka att han är en liten skitunge i framtiden ?

Jag tycker hon lyckades klämma ur sig två exemplariskt motsägelsefulla kommentarer. Först kan hennes son gå och lägga sig själv, lösa 24-bitarspussel och talar massa olika språk och kan alfabetet på ännu fler språk och blabla. Sen har hon tydligen skrivit hela den kommentaren för att andra mammor inte ska bli stressade av allt jämförande, och tycker det är eländigt att Magarux frågat sig om Arnold kan vara särbegåvad för inte ska man jämföra och andra mammor kan bli ledsna av sånt. Okeeeej. Hela hennes kommentar var ju en ursäkt att få skryta om sitt eget barn.

Jag uppfattade det som att den där Fia var smått ironisk med allt vad hennes lilla geni kunde göra.

Men vad skulle en anonym person få ut av att skryta om sitt barn?
Jag kan hålla med poängen hos Fia om att är inte hennes barn särbegåvat så lär inte Arnold vara det heller och att föräldrar till ’normalsmarta’ barn kan sluta skryta och jämföra så innerligt om sina barn som det görs i Sverige. Jag har bott utomlands och i ett flertal länder och inte stött på det där.
Med det sagt så instämmer jag i att Arnold verkar supergullig men att Margaux inte behöver lägga ut spekulationer kring om han är särbegåvad på som blogg. Tycker det både är pinsamt och bidrar till den där mammahetsen.

Nja, är uppvuxen utomlands och växte upp med några barn vars föräldrar var övertygade om att just sina små älsklingar var briljanta. Det var typ en invers relation mellan barnens begåvning och föräldrarnas skryt.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Vissa saker ska man bara tänka och inte skriva.

Tack, Margaux för alt för att exponera Arnold och dra in klicks på honom, så detta är nog hennes särbegåvning mer än Arnolds. Hon tar sig tid att leka med siffror och bokstäver och vi får se söta Arnold klara allt galant vid första försöket, vi har ingen aning om verkligheten.
Om föräldrar tror sina barn ha verkliga särbegåvningar så ska man nog låta utomstående bedöma och inte själv. Isa upp duktiga moment.

Faktum är att föräldrar som tror att deras barn är särbegåvade har oftast rätt. Det lärde jag mig på mensas särbegåvingsutbildning för lärare.

OT: Bella verkar ha fått ännu en obehaglig stalker efter sig. I kommentarerna på hennes senaste inlägg på Insta är det någon fransktalande galning som skriver en massa kommentarer om bl a hennes mammaroll och också en del som jag uppfattar som hot (att han ska komma och träffa henne, att hon ska få betala m m). Jag kan en del franska men det är så mycket språkfel att det är svårt att förstå vad han menar ibland.

Säkert någon Bellahatare som trollar, case closed.

Usch vad jobbigt, vet inte om han förväxlar henne med någon annan för han kallar hennes barn Kelly och Yvan, jag förstod allt trots att han skriver som han pratar förmodligen. Borde nästan ta print screen om stalkerhändelsen upprepar sig, känns som att han nämner den förra stalkern också.

Han?

Särbegåvade barn är barn som t.ex. lär sig läsa i 3 års åldern (inte bara enkla ord utan kan läsa tjocka böcker), Mozart som komponerade musikstycken i det som idag klassas som förskoleåldern, Gauss som korrigerade sin pappas beräkningar som 3 åring etc. Inte barn som är något intelligentare än genomsnittet, det är begåvade barn, inte särbegåvade. Ovanligt intelligenta barn som inte är särbegåvade kan också ha det jobbigt socialt då svenskt skolväsende ställer så oerhört låga krav och intelligens inte premiseras (Jag jämför här när jag diskuterat våra upplevelser av skolan motsvarande högstadiet i Sverige versus t.ex. människor jag känner som varit i ett franskt eller tyskt skolsystem tex). VIlket kan göra livet jobbigt redan i förskoleåldern om man som 4 åring är långt före sina kamrater gällande resonemang eller abstraktion, men det är inte det samma som särbegåvad, utan bara att vara markant intelligentare än snittet.

premieras

Alltså 15-20% räknas som särbegåvade. Så någon exeptionell intellligens handlar det inte om. T.ex krävs det att man är bland de 2% smartaste för att vara med i Mensa. Men att som särbegåvad umgås med en normalbegåvad individ är som för en normalbegåvad att umgås med någon med ett smärre förståndshandikapp…

Ha ha ha, så för 15-20% av befolkningen är det att diskutera med mig som att jag är smärre förståndhandikappad!?
Känns som att en polett trillade ner nu därför vissa sociala situationer blir så awkward. Hatar fan smartisar hahahah.

Tack för den, själv går jag i terapi idag pga att jag var mobbad av personer som hatade intelligenta personer hela min uppväxt.

Men gud chilla

Här har vi nu fått förklaringen till att du blir putt när någon vet mer eller bara säger emot dig lite. Bra att du jobbar på det.

Fast en person kan vara särbegåvad inom ett specifikt område, en person som är musikaliskt särbegåvad upplever knappast en genomsnittlig person som intellektuellt förståndshandikappad. Men visst som du specialiserar dig till ”intellektuell särbegåvning” så tror jag vi är överens.

Det är absolut inte 15-20% som räknas som särbegåvade. Kolla på en normalfördelningskurva över intelligens. Man brukar snarare prata om 5%.

Du får hemskt gärna komma med någon slags källa till det påståendet. Varför skulle inte en särbegåvad person kunna relatera till normalbegåvade människor? Klarar man inte det är det nog inte särbegåvningen som är problemet utan något annat.
Dessutom, vilket många andra kommentarer här sätter fingret på, så finns det ingen exakt definition av vad särbegåvning är . Vissa anser att det är jättehög intelligens, andra att det är att vara ett musikaliskt geni. Inte heller går det att säga i vilken ålder man kan konstatera att ett barn är särbegåvat och mottagligt för extra stimulans. Vilket gör att man kan fylla begreppet med vad man vill och en massa klåpare kommer att påstå att just de har en lösning på hur särbegåvade barn ska behandlas. Typ som den här förskolan.

Ja, jag har ett IQ på 142 (gjort bedömning hos psykolog i samband med npf-utredning). Gränsen för Mensa är IQ 135 och normalbegåvning är IQ 100.

Jag blev skoltrött redan i lågstadiet då nivån var alldeles för låg. Inte förrän jag började civilingenjörsprogrammet på högskolan som jag mötte någon form av utmaning (vilket främst berodde på avsaknad av studieteknik då jag glidit igenom hela skolan haha).

För mig att prata med en normalbegåvad med IQ 100 kan liknas vid när någon normalbegåvad pratar med en person med låg begåvning på IQ 65.

Oftast är det inte så stora problem rent samtalsmässigt men jag märker av skillnaden tydligt när det handlar om att förstå saker – särskilt logiska och rationella resonemang. Då känner man sig ibland väldigt ensam.

Jag minns att jag fick läsa böcker för de andra barnen på samlingen ibland när jag var fem år och gick på dagis ? hade även väldigt lätt för mig i skolan, framförallt i matte. Det var ganska segt när man var liten för då fick man typ aldrig hjälp eftersom att man redan var så långt fram. För mig som var ett ganska aktivt barn så gjorde det att jag började prata och förmodligen störde andra barn istället. Någon Mozart eller något riktigt supergeni blev jag tyvärr inte i vuxen ålder ?

Samma här! Läste när jag var fyra och var alltid snabb och bra i skolan. Känner mig dock helt normalsmart nu i vuxen ålder ?‍♀️ Man kan ju inte förklara ett barn som särbegåvat bara för att det kan säga färgerna på engelska vid två år haha

Det krävs verkligen inget geni för att som tvååring kunna färgerna på engelska

Samma här. Började läsa som 5-åring och läste för de andra barnen på förskolan, hade jättelätt för mig genom hela grundskolan och nu är jag en ganska normalbegåvad 35-åring .

Samma, fast 43 nu och känner mig dummare i huvet än nånsin efter tio år utan sömn pga barn…

Fast det är väl så det ska vara, riktiga genier vet att det finns andra som är smartare och ifrågasätter alltid sin egen intelligens.

Nej men samma här. Jag fick hoppa upp i klasser under grundskolan pga lärde mig allt så himla snabbt och fick ständigt höra att jag var så intelligent/smart blablablabla. Fick högsta betyg i grundskola och gymnasium och hade helt klart en grandios självbild. Sen kom jag till universitetet och pluggade tekniskfysik och den grandiosa självbilden fick sig en redig törn när jag insåg att alla jag pluggade med var lika smarta eller smartare än jag. Är glad att jag kom ner på jorden och blev mer ödmjuk och empatisk tack vare dom fem åren.

Särbegåvade barn som inte utmanas presterar generellt lika som eller sämre än genomsnittet vilket även håller sig kvar i vuxen ålder. Förmågan att förstå och lära sig finns ju kvar.

Detta är en av orsakerna till att det har börjats prata om ”elitskolor” även i Sverige då det är rätt värdelöst att tidigt förstöra prestationen hos särbegåvade.

Hej, nej där har du lite fel, det är inte den extremt särbegåvade, eller geniet det handlar om.
Min älsta är särbegåvad och fick göra utredning i 3an då dom trodde han hade något neuropsykiatriskt funktionsvariant.
Han var sen att prata och läsa, för han på sitt särbegåvade vis förstod inte meningen med det, och därför tyckte det var onödigt. När det väl lossnade, så var det inga problem, bäst i att stava i 2:an.
Han är inte extremt särbegåvad (IQ 127 till 137) men att förstå sig själv, och få rätt stöd i skolan har varit ovärderligt för honom. Så att vara barn och tvingas falla in i en norm man inte passar i är i bland direkt skadligt för både självkänsla och självförtroende. Särskilt om de vuxna inte ser och lyssnar, och tänker utanför boxen för barnens skull.

Särbegåvade barn möter tyvärr inte allt sällan enorma svårigheter i skolan; just för att de inte ”passar in” eller får utlopp för sin intelligens. Lärare tar tyvärr många gånger dessa barn för att vara omotiverade och okoncentrerade, vilket får negativa konsekvenser för fortsatt lärande. Särbegåvade barn måste upptäckas i tid, annars riskerar de att må mycket dåligt under skolåren. Jag vet vad jag talar om då jag är gift med en man som var ett särbegåvat barn och är medlem i Mensa. Hans skolgång var allt annat än en dans på rosor. Jag ställer mig positiv till utveckligen av särskilda skolor för särbegåvade.

Alltså att vara medlem i mensa gör en inte särbegåvad, typ alla jag arbetar med skulle lätt kunna vara medlemmar i mensa, vi betraktar oss inte som särbegåvade för det. Bara inser att vi är ovanligt intelligenta.

Du missuppfattat vad särbegåvning är. Mkt fler är särbegåvade än de som platsar i mensa.

Vad jobbar du med om jag får fråga? Tror ingen på min arbetsplats skulle platsa i Mensa ?

Naturvetenskapligt inom akademin.

Fast det är väl skillnad på skola och förskola?

Nä

Första kommentaren stämmer inte, jag var ett särbegåvat barn och intelligens finns i många former. Anledningen till att jag hade det svårt med kontakten med andra barn var att jag tyckte att de aldrig fattade vad jag menade, när jag skulle förklara en lek så förstod de inte och jag kände att jag nästan talade ett annat språk. Jag tyckte att skolan var tråkig eftersom jag lärde mig allting så fort, jag kunde svaret på mycket med skämdes för det och svarade ibland fel och ju högre upp i skolåldern jag kom började jag strunta i skolan. Nu i vuxen ålder har jag ännu svårt att hitta människor som jag känner en kontakt med, som förstår mig och tänker likadant men jag har inga problem med sociala koder utan har lätt för att skap kontakt och arbetar med ett socialt yrke. Jag misstänker att ett av mina barn kan vara särbegåvat och det är flera som har nämt det. Jag har i alla fall inga diagnoser utan är normalfungerande.

Normalfungerande säger du? Jag läser att du hade problem med det sociala och att det inte alls fungerade särskilt bra?

Man behöver knappast ha en diagnos för att man tycker att det är svårt att hitta likasinnade. Sen skrev jag inte att jag hade problem med det sociala.

Om man inte klarat av att leka och kommunicera med jämnåriga har man ju svårt för det sociala.

Det har man väl inte alls? Jag lekte väldigt bra med äldre barn, kom överens med alla, kunde bete mig bland folk och kunde läsa av situationer. Bara för att jag tyckte att jämnåriga var svåra att leka med betyder inte att jag inte kunde komma överens med andra.

Eftersom man som barn i princip alltid delas upp efter ålder blir det ju klart problematiskt att inte kunna umgås med jämnåriga. Du hade ju svårt för de sociala sammanhang du förväntades tillhöra. Och du verkar ju än idag ha svårt att känna samhörighet och skapa band till andra.

Är det en samhällsnorm att man måste umgås med människor i sin egen ålder som barn? Är man avvikande, läs har en diagnos, om man inte är intresserad av att umgås med barn i sin egen ålder?
Är man socialt handikappad för att man har vissa förväntningar på de individer man vill ha en social interaktion med?
Eller är din rationalisering enbart ett uttryck för ett behov av att förminska en person som får dig att känns dig obegåvad?

Jag har inga problem att skapa band till andra. Jag har problem att hitta människor på samma våglängd som jag är men de band jag har är starka. Jag är både gift, har barn, har ett socialt arbete där jag fungerar väldigt bra, några nära vänner som jag har haft omkring mig i decennier. Jag trivs väldigt bra i mitt eget sällskap och bland de människor jag har omkring mig. Om du anser att jag har ett socialt handikapp för att jag inte blir bästis med alla som kommer in i mitt liv, och anser att det är normalt, så är det fine men jag håller inte med dig.

Jag har inte sagt att du har ett socialt handikapp, jag sa att du hade svårt med ”det sociala”, Alltså svårt i de sammanhang du förväntades tillhöra, barn i samma klass, samma lag etc. Du skriver att du inte kände att du och dina klasskamrater förstod varandra, ni kunde inte leka samma lekar och jag uppfattade det som att du hade svårt att bygga relationer med andra barn i samma ålder. Alltså det är ju att ha svårt med det sociala.

Det där att man klumpas ihop så starkt med sin åldersgrupp (oftast bara ett enda födelseår) är så himla udda.

Historiskt sätt så har det absolut inte varit så och därför är det ett skevt sätt att mäta social förmåga på.

Jag kan relatera till allt du skriver. Har genom att ligga steget före anpassat mitt beteende och lärde mig tidigt att prata med kungar på kungars vis och bönder på bönders vis. Har alltid haft gott om vänner men få som jag känner att jag kan vara mig själv med till 100%. Min man är en av dem. Har barn och har från skolan fått feedback från oförstående lärare om dem alla. Allt från ointresserade och ifrågasättande, för nyfikna och vetgiriga till en möjlig ADHD diagnos med frågan ska ni inte låta utreda, hängande i luften.

Ja som min son sa! Inte så kul att leka med käpphästar, då man precis upptäckt elektrofores och bara brinner att dela och berätta för någon i (1a klass).

Anonym: förlåt mig, jag menade givetvis förskola.

Det är som med allt.

Ytterligheter åt båda håll får det svårt när de skall anpassas till normen. Under många år har det funnits resurser för de som ligger på ena kanten av intelligens spannet, bra att det finns för de på andra sidan också!!

Tycker det är superbra att det äntligen satsas på begåvade barn.
Annars läggs alltid resurserna på de som hamnat på efterkälken.
Jag säger inte att man ska strunta i dem helt. Men de drar lejonparten av lärarens uppmärksamhet och energi utan att det egentligen ger resultat.
Nu pratar jag om min skoltid (70-talet), kanske är annorlunda nu.
Men de som hade potential fick en extra mattebok kastad till sig. De hölls i förvar.
Ingen stimulans, ingen möjlighet att utvecklas utöver kursplanen.
I andra länder har de vett att ta tillvara på kompetens från unga år.

Som lärare kan jag säga att jag upplever det precis likadant nu. Med trettio elever i klassrummet är det tyvärr de som ligger sämst till som kräver mest tid och energi. Jag hinner inte med de som behöver mer stimulans och utmaningar.

Japp, svenska skolsystemet är riktigt bra på att stötta elever som inte uppnår målen (i alla fall jämfört med andra länder). När det handlar om elever som får noll utmaning i skolan så har skolan inga verktyg alls för att bemöta och stötta.

Och det är ju för att man sätter en lägsta nivå som alla ska klara och sen en nivå där man presterat jättebra. Finns liksom inget bortom detta ”jättebra”.

Till Kajsa. Jag är lärare och har en särbegåvade elev. Vi behandlar hen precis som elever som har svårt att nå målen. Sätter in extra resurser, erbjuder eleven att läsa de ämnen som hen är särbegåvad i på ett närliggande gymnasium osv. Så att säga att skolan inte har några verktyg för särbegåvade är struntprat. När jag först fick eleven hade vi en två timmars föreläsning av en psykolog för att kunna möta elevens behov bättre.

Ot inom influensers är ok va?

Har precis upptäckt gloriacamilla (typ youtube med sin syster?) och hon verkar hur go som helst. Hon har så mycket energi och bjuder på sig själv.
Dock verkar det vara trassel med hennes syster för tillfället. Någon annan som följer?

Har lite ”koll” på systern Lisanna p.g.a Sindy. De två blev tydligen utkastade av Gloria (bra beslut!) och nu bor Lisannas son tydligen kvar med Gloria. Sorgligt hur Sindy drar ner andra hon kommer nära i fördärvet.

Tycker också att hon verkar go! Tack och lov att hon slängde ut (främst) Sindy.

Varför ska vi diskutera detta här, vi kan väl bara skriva ner det på en lapp istället och t ex lägga under en kudde, eller bara tyst fundera eller diskuterar det med vänner. Är det inte integritetskränkande för barnet också? Men Arnold verkar väldigt duktig för sin ålder har jag också tänkt, kan alfabetet vid så ung ålder men som sagt vi kan skriva ner det på en lapp istället.

Att han kan rabbla alfabetet kan vara upprepningar. En lyckoträff. Känns konstigt att behöva starta en särskild förskola för det. Redan dela upp dem på det vi i vuxenvärlden bestämt är en orsak att dela på människor för. Men såklart, alla bestämmer ju över sina barn, sitt hem osv. Är inte kommunist men vissa saker… Att allt ska sorteras o väljas in i absurdum-falsk trygghet. Föräldrar har ju själva sina egenheter.

Krenkt….

Kränkt?

Är Viktor Frisk ihop med Margaux bror? Hallå kolla upp detta tack!

Ja det är han, det är inget nytt skvaller

Nej va?

De är bara vänner.

Han är ihop med Martina Haag.

Är Theo ihop med Martina Haag? Oj!

Nej de är också bara vänner.

Han är tsm med ngn skådespelerska

Men vem är Martina ihop med?

Har hört att Martina är ihop med Oscar Zia och Viktor med Agnetha Sjödin.

Alicia Agnesson

Men de är bara vänner.

Margaux har iaf kallat Alicia för sin svägerska, vilket tyder på att Alicia och Theo är mer än vänner..

Klart du kan begåvningstesta ett litet barn. Men den där förskolan gör inga tester utan det är föräldrarna själva som bedömer om barnet är särbegåvat. Man kan varken se eller lukta sig till vilket iq en person har….

Min son kunde läsa när han var 3,5 höhö. Sug på den M. Har ändå inte gått runt och tänkt att han är särbegåvad….

Han har aldrig ljudat liksom utan knäckte läskoden direkt när han lärt sig alla bokstäverna. Fanns ett väldigt stort intresse, även för matte.
Dock ligger själva mognaden knappast före sina jämnåriga för det, och vi tampas mycket med hans humör/utbrott ist.
Det är så olika…

Ett av problemen med de sociala relationerna kanske också var just det att du ”förklarade lekar” istället för att leka på de andra barnens premisser. Jag kan känna igen mig i känslan att vara lite smartare och veta lite mer än jämnåriga och frustrationen i det men lärde mig med tiden att förstå att man kan vara smart på olika vis. Och att samspel och äkta relationer handlar om att ge och ta och inte om att få andra människor att handla just som en själv vill.

Skulle tippa på att majoriteten av alla förstagångsföräldrar tror att just deras barn är särbegåvat…

☝️

Jag upplever montessori som en bra verksamhet. Jag själv var väldigt snabblärd och lillgammal. Upplevde inte att jag hade så mycket gemensamt med jämnåriga då de inte förstod mig och satt hellre och diskuterade typ dinosauriernas tidsålder med en lärare än lekte häst på gården. Diagnos eller begåvning eller bara snabblärd , ingen aning och spelar ingen roll. Montessori har ju en helt annan pedagogik än ”vanliga” förskolor. Det är mer fokus på utveckling och motorik och i äldre klasser fick man mer fritt jobba efter intresse och planera sina veckor själv. Fanns t ex även tillgång upp till 9ans mattebok för de som var snabba i matte. Superbra alternativ för de som inte riktigr platsar in på förskolan för särbegåvade då .. hur man nu ska mäta det hos en 2åring..

En till lillgammal här! Jag är 25 nu, och är superglad över att växa in i min ålder! Jag längtar till 40årstiden!

Delar din uppfattning om att Montessoripedagogiken är fantastisk. Pedagogerna uppmuntrar lärande genom lek och det tillhör vanligheten att alla barn lär sig läsa tidigt. Väldigt bra pedagogik för högpresterande barn då de tar tillvara barnens intresseområden och har material och kunskap att utveckla dessa samt ge barnen stimulans.

Japp Montessori är bra eftersom barnet arbetar i sin egen takt och inte stoppas. Klasserna är åldersblandade och de arbetar efter egen planering.

Ryser av traditionell skola där läraren har gemensamma genomgångar och alla slår upp s. 23 och räknar tillsammans ?

Jobbar på en skola som har både en Montessoridel och en ”vanlig”. Kan säga att jag absolut inte hade velat att mitt barn gått i Montessori. Så flummigt och barnen får inte lära sig att samarbeta alls.

Du upplever det som flummigt för att du inte har kunskap om pedagogiken.

Läs på och gör studiebesök så ska du se att det klarnar.

Finns bra litteratur.

Med vänlig hälsning, Montessoripedagog som också kände så förut

Jobbade deltid i Montessoriklasserna i ett år och har läst teori bakom Montessori i min utbildning. Tycker som jag tycker ändå. Låter bättre i teorin än vad det är i praktiken. Möjligtvis fungerar det bra i vissa fall eller på vissa ställen.

Gick Montessori från förskolan till åk 9. När jag kom till gymnasiet hade jag (och mina klasskompisar) ett helt annat självförtroende än de som gått på vanliga skolor. Vi kunde planera och ta ansvar för vårt skolarbete på ett mer strukturerat sätt än våra nya klasskompisar kunde. Så jag upplever inte att monte gjort mig flummig, snarare lärt mig i tidig ålder att ta ansvar, utvärdera mitt arbeta och få en god självkänsla.

När jag tänker på ”särbegåvade” barn tänker jag på Greta och asperger.
Någon annan?

Nej, det är en myt att folk med asperger har Lisbeth salander-intelligens.

Fast en del personer som har superinteligens har väl aspherg? Typ rainman. Men alla som har asperg är inte superinteligenta. Eller?

Raindance var autistisk.

De har ofta specialintressen som de kan väldigt bra.

T ex dinosaurier, bilar, minecraft. De kan då verkligen allt i ämnet.

Raindance kunde räkna t ex tändstickor.

Ibland är det en tillgång men oftast inte.

Menar du Rainman? Skulle iofs hellre hänga med en Raindance, låter roligare.

Hahaha.

Ha ha stavning på mobilen.

Men vad bra att du förstod vad jag menade ändå?

Det är en myt att ALLA med Aspergers syndrom är intelligenta över genomsnittet, men det är ett fakta att många av dem är det.

Det är en myt att aspies är matematiska genier med fotografiska minnen, ja. De KAN vara det, och många är det, men hög intelligens är inget kriterium.

Håller med Martina! Får en olustig känsla av folk som exponerar sina barns privatliv och tjänar pengar på det.

I övrigt är det knappast konstigt att man tror att ens eget barn är extra speciellt. Det är det så klart, för en själv och ens nära och kära. Betyder inte att barnet är extra intelligent eller begåvat.

Mjo. Barn i Arnolds ålder har en tendens att suga i sig kunskap. Det är lite vad de gör i den åldern. Säkert extremt ovanlig (alla föräldrar tror att deras förstfödde är AAAAAAMAAAAAAZIIIIIIIIING ?)

Usch för Margaux.
Jag bad henne skriva en hälsning till ett svårt sjukt barn som har henne som idol.
Hon gillade min kommentar, men brydde sig inte om att skicka hälsningen till barnet.
Falsk människa.

Hur menar du att det var falskt?

Hon kanske glömde?

Kanske är lika bra så att barnet skaffar en bättre idol?

Håller med om att det var äckligt gjort, ingen genuin människa precis. Dumma egocentriska fan.

Undra om det räknas som särbegåvning att ha med sitt barn i olika kampanjer för att tjäna mer pengar.
Det känns ganska korkat och inte alltid så schysst mot barnet, som faktiskt inte valt att vara offentlig söt-docka för att sälja saker.

I princip alla föräldrar tror att deras barn är gudsgåva till mänskligheten. Margaux är inte unik på detta sätt. Hon jobbar dessutom stenhårt med att exponeringen av sin son ska leda till något storartat. Gör liksom allt för att han ska sticka ut ur mängden. Så då tror hon såklart att han är särbegåvad.

Finns det någon skola för lågbegåvade bloggare?

Jag tror den kallas livets hårda skola. Dålig svenska och skriftspråk är ett av kännetecknen på att man gått där.

Tyvärr är den ockuperad av Sverigedemokrater på facebook.

Innan någon SDare här blir kränkt: jag syftar då inte på alla SDare, utan den där typen som trollar på facebook och avgudar Jimmie (lol)

??

Tänker att det här snarare bör behandlas som stöd för de barn där intelligensen hindrar mer än hjälper i det vardagliga, än att betraktas som en inkubator för barn till föräldrar med oproportionerligt självförtroende.

Mitt äldsta barn är särbegåvad medan det andra är högintelligent. Stor skillnad. Med den äldsta trodde vi länge att han hade nån bokstavskombination men så läste jag om särbegåvning och kunde pricka av på alla punkter. Fantastiskt skönt att veta vad vi har att jobba med, inte lika roligt när skolan inte finns där och kan hjälpa honom på den nivå han behöver.

Det är ju inte så att man går och skryter om sina smarta barn, snarare tvärtom.

Eftersom särbegåvning inte ännu är en klarlagd och etablerad diagnos finns inte nog med kunskap för skolpersonal. Sen försvåras det av att varannan förälder tycker att just deras barn förtjänar 70% av skolans uppmärksamhet. Och skolan får allt mindre resurser för att kunna tillgodose de behov som finns.

Intressant ordval, inte ännu en diagnos.

Det är så intressant! Jag tänker att många föräldrar önskar att deras barn ska vara väldigt begåvade/intelligenta men sanningen är säkert den att normalbegåvade barn har det lättast..? ?? Skolan som den ser ut idag är inte så väl anpassad för barn som avviker från normen. Så tråkigt!

Tycker skolan inte gör annat än anpassningar till väldigt många elever. Läggs ner MYCKET tid och energi på det kan jag säga.

Håller med om att förskoleklass till 9 an är anpassad till normalbegåvade barn. Vid gymnasievalet händer något. I Stockholm finns några innersstadsskolor där det naturvetenskapliga programmen har osannolikt höga antagningspoäng. De krav som ställs på eleverna som vill ha det högsta betyget är mycket avancerade. Det räcker inte med att lära sig och återge det som står i boken. Du måste kunna resonera i flera led. Sätta samman gammal kunskap till ny kunskap och ge prov på kreativt tänkande.
Elever i dessa skolor blir utbrända och drabbas av utmattningsdepressioner för att de tävlar om att vara bäst.

Nja, tror absolut att det finns väldigt intelligenta barn som har det svårt i skolan idag, t.ex. de som har någon diagnos på autismspektrumet. Där kan man nog säga att skolan inte fungerar bra för barn som avviker från normen och att de får det jobbigare än normalbegåvade barn. Men hög intelligens är i regel en skyddsfaktor både i skolan och i livet i stort och gör att man klarar sig bättre än mindre intelligenta.

Härligt att ni själva kunde ”pricka av på alla punkter” och göra den bedömningen. Fler och fler föräldrar upplever att just deras barn är särbegåvade men lustigt nog uppfattas dessa barn oftast inte alls som speciellt intelligenta av lärare, psykologer m.m.

Definitionen av jante ?

Fast nu vet du ju inte vilka vi har varit i kontakt med? Vi har inte hobbydiagnoserat våra barn. Jag skriver inte heller bittra kommentarer om saker jag inte vet någonting om.

Och kommentarer som säger att det bara är en förälders önskan att göra ens barn speciella är precis varför vi inte prata så högt om det hela. Jag är tvungen att lyssna på stolta föräldrars skryt om barns idrottsliga prestationer men att min unge kan mer än dig kan jag inte säga för då blir du kränkt.

Det är oftast lättare att märka att någon har lägre IQ än att någon har högre.

En kompis barn har autism. Kontaktpersonen på habiliteringen (inriktad mot autism) trodde att barnet kunde vara lågbegåvat. Utredning gjordes och det var precis tvärtom, barnet är särbegåvat men den vuxna kontaktpersonen kunde liksom inte märka det. Tolkade alltså de autistiska dragen (inte reagera på tilltal, inget direkt tal mm) som lågbegåvning…. sedan är ju de autistiska dragen en stor utmaning som barnet får stöd med.

Fast särbegåvning innebär ju inte särskild intelligens överlag, så därför är det inte så konstigt att vi lärare inte uppfattar dem som just ”intelligenta”. Min särbegåvade elev har sin särbegåvning inom ett ämne men är bland de allra svagaste inom de övriga ämnena, samt trubbig socialt och svår att resonera med om annat än hens favoritämne.

Här har vi ytterligare ett exempel på hur man INTE ska exponera sitt barn, dvs att berätta massa personliga saker och därmed sätta strålkastaren där.
Fine göra det med sig själv, sitt mammaskap, men låt barnet ha sitt privatliv och sina ev. kunskaper ifred.

Alltså.. nu ska jag erkänna att jag också trodde min första var särbegåvad när hon var yngre; hon lärde sig mycket tidigt som alfabetet, siffror, enkel matematik, färger , väldigt verbal o.s.v. men hon är nu i skolålder och absolut inte särbegåvad men inte heller några problem med inlärningen. Helt normal med andra ord! ? Jag tycker förstås att hon är helt fantastisk som hon är och det borde med all rimlighet alla tycka om sina egna ungar. Kan ändå känna att det är lite lamt detta att så många vill få det till att just deras små älsklingar är sååå unika och såååå begåvade redan när de är små.. Alla barn skiner på sina egna sätt! ✨

Med det sagt så kan Arnold förstås vara en av de som faktiskt är särbegåvade och då lär det ju visa sig längre fram! ? Väldigt positivt om man kan anpassa undervisningen för alla barn och inte endast fokuserar på de med inlärningssvårigheter!

Jag lär också tro att mina framtida barn är mer begåvade än andra barn, men just räkna och alfabetet anser jag är konstiga sätt att mäta intelligens. Det är ju bara att lära sig att rabbla. Att kunna peka ut en bokstav eller en färg är väl lite smartare däremot.

Haha jag orkar inte så primitivt korkat egocentriskt inlägg av en förälder att lägga ut, bland det absolut dummaste jag läst i år.

Einstein var ganska gammal när han lärde sig att tala, vilket får mig att förmoda att innan dess ägnade han sig åt andra saker och ting internt i sin tankevärld.

Min pappa och farfar är särbegåvade och de började båda tala väldigt sent. Runt 2,5-3år.

Många tror väl numera att Einstein hade något inom npf (tex asperger/autism och adhd) och det är väldigt vanligt med sent tal (så sent som 6-7år) i samband med dessa diagnoser, främst för asperger/autism.

Särbegåvade barn har ofta svårt med socialt samspel med andra barn. Det är heller inte ovanligt med diagnoser inom autismspektrat. Jag är både mamma till en särbegåvad 11-åring som läste som 3-åring och som trots att hans modersmål är svenska idag talar tre språk på avancerad nivå. Däremot kan han inte skriva för hand pga problem med finmotorik eller göra kullerbyttor på idrotten. Ser det mönstret hos många barn som jag undervisat. Så att vara särbegåvad är inte alltid något att sträva efter. Det är en ganska ensam barndom att inte vara som alla andra.

Uppenbarligen är jag inte särbegåvad. ? ignorera märklig meningsbyggnad här och där. Sitter som passagerare i bilen med andan i halsen medan min make testar turbon på bilen.

Uppfattningen att folk strävar efter att vara särbegåvade känns så… Ja, så dömande. Det är inget man kan bli, så därför är det inget man strävar efter eller undviker. Det bara är. Men om man är det så döms man för att man försöker vara bättre än andra. Så då får man spendera livet med att dölja vad man kan. Det lär man sig tidigt, man ska inte rätta när man vet att något är fel om man inte absolut måste pga folk blir banne mig sjukt upprörda över att någon annan kan mer än dem.

Sorry, inte helt kopplat till din kommentar. Men så trött på det.

Håller fullständigt med dig. Kan vi inte bara låta barn vara barn utan etiketter?

Men om barnen är så särbegåvade och intelligenta tänker jag att de också ska kunna stimulera sig själva när skolan slackar.

Viljan till att ta initiativ till lärande kanske inte är de som är särskilt välutvecklat. Det är ju liksom inte en färdigutvecklad vuxen i miniformat.

Det är väl det som händer. De vänder sig inåt, isolerar sig och slutar uppmärksamma omvärlden. Sen klagar folk på att intelligenta personer är socialt efter…. Mm, undrar varför? Kanske pga alla skoltimmar där läraren typ bara säger a a a a a a a (ungefär så låter det när man redan kan allt).

Gillar inte Margaux som exponerar sitt barn här bara för att själv få uppmärksamhet.
De är för mig att vara en integritetskränkande förälder som inte skyddar sitt barn. På fullt allvar borde hon bli socanmäld!

Mina barn är inte särbegåvade alls. Älskar dem gränslöst men speciellt intelligenta är de inte ?‍♀️ Sen är det skillnad på ålder, yngre barn suger oftast i sig allt. Nu får jag tjata på dem att ens läsa ordentligt. Och med tanke på att de haft iPad i skolan (de går nu i 6,8 klass) skriver de (med penna) som krattor. Hoppas bara att de blir fina, medkännande personer som gör bra val i livet, resten löser sig oftast oavsett intelligens.

Ignorance is bliss. Jag byter gärna bort mitt iq (som är mensavärdigt) för att istället lalla omkring som en hillabilly. Måste vara befriande att bara inte bry sig om allt som normalbegåvade och uppåt anser vara viktigt.
Dina barn är nog väldigt intelligenta och fina mini-människor.

Gräset är alltid grönare på andra sidan. Den normalbegåvade vill vara smartare, den särbegåvade vill vara ”som alla andra”. Alltid finns något som lockar.

Jag undrar om du verkligen känner att de som inte är som du ”lallar omkring som en hillabilly” eller om det bara var ett uttrycka som låg nära till hands? Jag uppfattar det som ganska nedlåtande men jag vet å andra sidan inte vad ”hillabilly” betyder. Är det ungefär som engelskans hillbilly? Dvs en nickning åt en klassisk ”stockholmare är smartare än lantisar” klyscha?

Nu tolkar du nog in mer i kommentaren än det som sas.

Önskar inte du att du var så pass blåst att du inte bryr dig om saker ibland?

@Anni ❤️❤️❤️

Förstår inte varför barns ansikten inte ska visas här på BB, samtidigt som vi blir uppmanade att diskutera samma barn i trådarna.

Hyckleri!

Sluta skriv om små barn, mammornas/pappornas skriverier om dem.

Två fel gör inte ett rätt!

//Moa

Håller med dig Moa. Kan gärna diskutera mina och ta upp här men passar mig noga för att skriva om andras.

Man förstår själv hur det hade känts om man som förälder gick in och såg en massa kommentarer om ens barn. Sen att de själva exponerar dem är en sak. Men inget jag vill vara del av 🙂

”samtidigt som vi blir uppmanade att diskutera samma barn i trådarna.”

Läs om läs rätt. Hur kan det vara så svårt med läsförståelse?

Särbegåvning och högkänslighet…alla vill vara så unika och speciella men samtidigt få tillhöra en grupp. Och hela tiden få bekräftelse på att de faktiskt är det.

Känns ganska mycket som en trend på uppåtgående. Har ett par familjer i bekantskapskretsen som menar att deras barn är särbegåvade, men där det i flera fall mestadels känns som föräldrarnas innerliga önskan och ingenting som skolan hållit med om.

Barns inlärningsfönster står ju vidöppet så det är inte särkilt svårt att lära dem nya saker om man anstränger sig lite. Det handlar mest om att ta sig tid att uppmuntra barnets naturliga nyfikenhet och säger faktiskt inte så mycket om t ex den språkliga kapaciteten längre fram i livet.

Varför hänger hon ut sitt barn!
Hon ska skydda och inte exponera barnet i hela cyberspace!

Det kan väl inte bara vara jag som inte förstår hypen med Arnold? Jag är själv tvåbarnsförälder och lågstadielärare och förstår verkligen inte vad grejen är. Visst är han duktig på engelska, men han sitter också med iPaden konstant och har en engelsktalande familjemedlem. Utöver det tycker jag att han har väldigt dåliga uttal, båda mina barn pratade klart och tydligt i samma ålder och ofta reagerar jag på Arnolds grovmotorik som känns klumpig och ansträngd. Han är ett vanligt barn som lär sig två språk.

Sitter du och kritiserar ett litet oskyldigt barn?!?
Tänk lite för f-n!!!

Den här kommentaren är exakt varför M som förälder inte borde sitta och skrävla över sitt barns färdigheter…
Inte schysst mot honom att okända får chans att betygsätta honom på olika sätt.

Margaux bryr sig inte om det så länge cashen rullar in på Arnolds bekostnad..

Nä har märkt det, och hon är ofantligt dryg så fort det kommer ”obekväma” frågor… alla måste stryka henne medhårs

Jag kritiserar inte eller säger att han på något vis skulle vara dålig, men Margaux filmar ofta ur deras liv och jag tycker att det är befängt att kalla honom särbegåvad för att han är tvåspråkig. Det är absolut ingenting ovanligt eller sensationellt. Det var bara det jag ville komma fram till.

Håller med dig! Majoriteten av världens barn är ju flerspråkiga idag!

Jobbar ihop med logopederna i min region och enligt dem är vi i Sverige snarare udda som inte har tvåspråkiga barn. Det är det vanligaste om man ser till världen i stort, tydligen och gynnar barnen. Så att en unge skulle vara extra smart pga detta är ju befängt. Ungefär som alla föräldrar som utropar att deras lilla barn är SÅ musikaliskt för att hen dansar när man sätter på musik. Det gör väl typ alla barn? ( mina i alla fall)

Båda mina ungar är helt amazing men jag är rätt säker på att de hör hemma i en ”vanlig” förskola. Heh.

Heja THK klart han är extra smart. Åh skulle vilja ge honom en kram. ☺?

People listen up. Det här en friskola, vilket i slutändan = vill tjäna pengar. Jag arbetar som förskollärare och vill påstå till 100% att barn i förskoleålder absolut inte behöver detta. Alla barn har olika behov som ska tillgodoses och det är förskolans uppdrag att göra det. Det denna friskola vill är att tjäna pengar, så enkelt är det. Ska själv kolla upp vilka vinster de plockar ut om ett år, blir intressant.

@Camilla – Varför har du inte tagit upp i ett inlägg att Margaux bröllop var fake? Hon är inte gift. Känns märkligt att hon går ljuger och säger att hon har gift sig och bär en ring på fingret när hon i själva verket ej är gift.

Det kan ta tid innan det registreras.

Dom ”gifte” sig i Mars… Det tar inga 6 månader att registrera ett bröllop.. Mina vänner som gifte sig för 2 veckor sedan tog det ca 48 timmar, sedan var det officiellt.

Det tar inte så lång tid, när jag gifte mig 2018 tog det cirka två veckor.

Jag gifte mig juli, tog ca en vecka innan det registrerades.. är det EBT som inte skickat in kanske??

Tror snarare det är ett medvetet val att dom inte skickat in sina papper..

Är övertygad om att min hund är särbegåvad ?

Och min stackars hund verkar snarare vara lågbegåvad. Det enda kommando han reagerar på är ”mat”. Dreglar gör han också. Men vi tycker om honom ändå.

Vår hund är också ….säkert särbegåvad 🙂

Jag tror hon och Jacob har skilt sig. Och synd om Arnold som är en levande reklampelare

Varför tror du det? Något särskilt som du tycker visar det?

Hon är ju varje kväll någonstans, inte hemma, han syns inte på hennes Instagram mer och hon är typ varje dag istället med Victor än hemma med man och barn.. om jag skulle filma min vardag skulle det var man och son på typ alla dagar..

Dom har inte ens gift sig. Tror Jacob inte ville gifta sig men ställde upp så Margaux kunde få content till hennes Youtubekanal.

Jobbar som psykolog och utreder barn och ungdomar. Har under mina år stött på extremt få särbegåvade barn (ca 3% av normalfördelningen) och de har ofta en ojämn begåvningsprofil som leder till svårigheter med inlärning ändå. De excellerar på vissa områden men kan inte utnyttja dessa till fullo pga bristande stödfunktioner.

Exakt så.

Lärde min 16-månaders att fist bumpa med mig när jag säger ”Bra snack!” idag. Är numera helt säker att han är särbegåvad. ?

Ja, första barnet…. ?

Tellusbarn är före detta Hälsans förskola och ett skitföretag som enbart vill tjäna pengar på något de inte kan. Barn!

Låt barn vara barn! Följ barnet istället för att i förväg bestämma om det är låg-, hög- eller särbegåvade. Utmana på ”lagom” nivå (inom proximal utvecklingszon) och ha i åtanke att barn kan utveckla färdigheter i olika takt. Svårare än så behöver det inte vara…

Gick i grundskola på 90-talet. Jag är särbegåvad, eller vad för etikett man vill sätta. Jag förstod matte, fysik och kemi direkt vid provet. Behövde inte öva innan. Språk fastnar när jag läst en gång. Jag har fotografisk minne och kan se texten i huvudet.

Skolan, fram till universitetet var för mig en lång plåga. Jag hade otroligt tråkigt och användes som hjälplärare till klasskompisarna. I många ämnen fick jag sitta i ett annat rum och läsa skönlitterära böcker under lektionstid. Lärarna visste inte vad de skulle göra med mig. Resulterade i att jag skolkade bort högstadiet och gymnasiet: varför ens gå dit för att sitta ensam i ett grupprum?

Jag blir genuint glad över att kunskapen verkar vara större om särbegåvning inom skolan idag.

Min yngsta dotter räknas som särbegåvad. Hon har hoppat upp en klass. Hon är 8 år men ligger på vissa plan på 11-12-årings nivå. Hon har problem med relationer med jämnåriga. Hänger hellre med personalen på skolan. Vi har haft ett rent helvete fram tills vi fick reda på vad som var ”felet”. Nu när vi har svart på vitt har skolan satt in bra resurser och hon har äntligen kommit till rätta!

Tänk vad många bloggbevakningsläsare som är särbegåvade. Hela kommentarsfältet. Otroligt.

Inte jag. Har gjort mensas test och hamnar på starka 110. Har klarat mig fint ändå i livet.