Våga vägra Instagram-vänligt

VA? FÅR MAN VERKLIGEN TYCKA SOM LÄCKIS????
Att bebistiden är jobbig? Ska inte den vara ljuvlig och glittrande och alldeles, alldeles underbar? I alla fall det man visar upp på sociala medier?
Till skillnad från alla perfekt iscensatta bilder vi normalt matas med på sociala medier så är Camilla Läckberg och hennes inlägg lite av en frisk fläkt.
En frisk fläkt och säkert mycket skönt att se för alla föräldrar vars småbarnsår är allt annat än just ”Instagram-vänliga”.
Släng det där doftljuset åt skogen tillsammans med Chanelpåsarna och kottarna som bildar ungens månader på jorden i en installation med en harmoniskt sovande bebis på ett lakan.
Jag är övertygad om att ni alla förstår vad det är för en installation jag menar, eller hur?
Annars kan ni klicka här och beskåda den här trenden.

Det är ingen tävling liksom. 
Det är väl bättre att spendera den tiden i nuet med sitt barn, än att lägga den på att skapa små Instgamvänliga installationer runt om i hemmet, där bebisen placeras som en finishing touch?

Vill man göra det, go ahead, men gör det i så fall för att du vill och inte för att du känner att du måste.
Typ så…

237 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Som utomstående skiter man ju fullkomligt i om din bebis är tre eller fem månader.

      Ja, men sen finns det ju faktiskt folk (tro det eller ej) som älskar bebisar och gärna ser på söta bebisar trots att dom är utomstående. Känns som att det är så mycket klagande på föräldrar som lägger ut bebis bilder, för att folk inte vill se andra folks bebisar för att dom inte bryr sig. Låt folk lägga upp vad dom vill känner jag, vill man inte se kan man bara avfölja.

        Gillar inte heller bebistiden och vill inte stanna tiden och tycker inte att det går för fort…vill att det ska gå ännu fortare!

    Livet är jobbigt.

    Härligt att folk börjar säga sanningen!! Dags för alla föräldrar att sluta sätta press på de som är både frivilligt och ofrivilligt barnlösa.
    Att vara förälder är ingen dans på rosor och dessutom är det dyrt och slitsamt för kroppen (för kvinnan iaf)…
    Det är en sinnesjuk press man utsätt för och det är dags att alla dessa föräldrar fokuserar på sina barn istället för att klanka ner på singlarna som de är avundsjuka på.
    Tror helt allvarligt att alla som pressar folk att skaffa barn är hemligt avundsjuka och önskar de också hade samma frihet….

      Det är vad du tror.

      jag tror att vissa frivilligt barnlösa i smyg är lite avundsjuka på visa delar av föräldraskapet som de alltid kommer stå utanför.

      Mvh frivilligt barnlös

        Ingen avundsjuka alls här, snarare tacksamhet att slippa. Vissa av oss är ju frivilligt barnlösa för att man absolut inte ser charmen med föräldraskap (för att inte tala om det egoistiska att skapa fler människor på en redan överbefolkad planet). ? Älskar mina syskonbarn och det räcker fint för mig. Älskar även att åka därifrån – hem till mitt barnfria liv. Hehe

          Generellt tror jag att avundsjuka är mindre vanligt än folk tror.

            Det tror inte jag.

            Ja eller hur, även om man ibland önskar vissa saker i livet går man väl inte runt och önskar sig någon annans liv? eller gör folk det? Känns som argumentet avundsjuk är något som vissa använder när de har slut på andra argument och inte kan acceptera att någon är kritisk eller tycker annorlunda.

        Kanske. Men föräldrar är inte ens avundsjuka i smyg utan helt öppet genom att ifrågasätta andras barnfria liv. Blir man som förälder ofta ifrågasatt varför man skaffat barn, om man inte kommer att ångra sig, osv?

          Exakt! Verkar vara helt legitimt att ifrågasätta frivilligt barnfria och säga att de kommer att ångra sig men jävlars vilket liv det blir om man frågar en förälder om de ångrar sina barn…

            Men vadå! Ångra sina barn? Det är ju inte som att det är nåt man kan göra åt det när de väl är här. Vad skulle det tjäna till att ångra sig? Det är liksom bara att gilla läget. Tror de flesta förstår det, och alltså INTE frågar därför..

              Känslan ånger är det givetvis man diskuterar.

          Folk frågar massor kring att man har skaffat barn och ifrågasätter det.

        Herregud nej! Jag är frivilligt barnfri och har tre brorsöner. Det är jättekul att hänga med dem nu när de börjar bli lite större men det är så skönt att lämna tillbaka dem och inte ta allt ansvar för dem.

          Eller kan man njuta av båda, jag har haft småbarn och njutit av det men nu är jag farmor och kan låna mina barnbarn när det passar.
          Win win för alla parter?

          Alla gör som dom vill, men det ena behöver inte utesluta det andra.

            Men då har du ju haft barn……..

              Det var ju det jag skrev, att man inte behöver avstå barn för att kunna njuta utan barn. Den tiden går så fort sedan är man fri att göra det man vill.

                Men nej, det är inte samma sak.

                Alltså men nej, du är ju alltid förälder till ditt barn. Allt kan hända på vägen och du får hoppa in ta mer ansvar igen. Inte så att när barn flyttar hemifrån är allt sol o glass.

                  Men det är vuxna människor och jag behöver bara stötta om det händer något, det blir en medelväg.
                  Många här som propagerar för att välja bort barn gör det tydligen av bekvämlighet, och då säger jag att det finns en medelväg.

                  Hur det är att ha barn vet bara vi som har barn, de barnlösa gissar bara. Det är inte detsamma att låna och passa andras barn.

                    Men nu vill personen inte ha barn. Man kanske inte vill skaffa barn och vänta på att få tillbaka sin frihet i typ 20år. Att skaffa barn fast man inte vill är ingen medelväg. Respektera att alla inte vill ha barn.

                      ??????

                      Jag skrev inte att alla måste ha barn, jag skrev att det går att kombinera. Man behöver inte vänta 20 år, mina barn kunde ta hand om sig själva betydligt tidigare än när dom var 20 år.

                      Skrev 20år eftersom man kanske skaffar flera barn. Och nej det går inte att kombinera. Vill man ha friheten nu och inte tycker att ett barn passar in i ens liv så kan man inte kombinera på något sätt. Tror liksom alla redan vet att man får mer frihet sen när barnen är äldre.

                      Konstigaste argumentet hittills att det går att kombinera att ha barn och inte ha barn samtidigt xD det närmsta man kommer det ær ju ev varannan vecka men det ær ju inte samma sak som att vara Barnfri ??

                    Ah fast din upplevelse är verkligen inte relevant till min kommentar (anonym nr 1) och dessutom låter det som du haft mycket lätt i livet och din barn hafts de priviligerat och lätt, det är inte heller relevant till att föräldrar utsätter barnlösa liv för extrem press och psykiskt terror många gånger. Din kommentar bidrar också till det genom att skriva hur fantastiskt det är, kul för dig med denna kommentar handlade om barnlösa och vad man står ut med.

                  Jo lite så är det, då är dom vuxna människor och får ta ansvar för sig själva, men klart man finns där för dom o hjälper dom med deras, precis som dom i vuxen ålder hjälper en tillbaka, hjälper till med allt tungt arbete med huset o runt om kring, handlar för en, hämtar o kör en, ja man hjälper helt enkelt varandra för man är familj. Så att ha vuxna barn är guld.

        Jag är oxå frivilligt barnlös och håller med dig no baby och kan faktiskt känna precis så ibland

        Men varför ger du inget exempel på vad man är avundsjuk på? Låter ju som att du är det i så fall?

        Jag är barnfri och avis på en del av de fördelar föräldrar får. Åka gratis buss, använda föräldraledighet som trumfkort i semestertider, skattefria pengar in på kontot varje månad.

        Men sett till helheten och allt de behöver stå ut med för att få de fördelarna är jag NOLL PROCENT avundsjuk!

        /väldigt barnfri

          Vadå skattefria!? Vi har jobbat för att få ta ut de! Märks att du har noll koll på vad man får av FK som föräldraledig. Det är ett skämt

            Det är skattefria pengar in på kontot, hon har inte fel. Sen att de är finansierade av din, OCH MIN, skatt, är en helt annan sak.

              Man betalar skatt även på fp så är inte skattefritt.

                Tror hen tänkte på barnbidraget.

                  Jaha då så. Då kan vi ignorera det jag skrev. Trodde fel helt enkelt! ?

              Till M/10,22
              Du kanske tycker summan är ett skämt. Men fakta kvarstår. Det är en förmån vi svenskar är väl förunnade. Hela föräldraförsäkringen med tillhörande lagstiftning om föräldraledighet är ngt vi svenskar kan stoltsera med och ngt som de flesta länder inte har. Och det är fortfarande ngt som vi barnlösa inte kan nyttja men defakto bidrar till. Vi betalar skatt för en förmån vi inte har rätt att använda och jag jobbar när mina kollegor är föräldralediga. Annars skulle systemet faila. Så att kalla det skämt tycker jag är smått insiktslöst.

            Vad pratar du om? Vad då skämt?

            Du låter som ett bortskämt skämt!

            Vi har den mest generösa föräldraledigheten i världen! Vi har ett bidrag för var och ett av de barn som lever i Sverige. Kanske borde det inkomstbeprövas så de som behöver det mest får mest? Hur som borde vi vara stolta över möjligheterna systemet ger.

            Barn är varken en skyldighet eller rättighet. Borde inte finnas några motsättningar öht mellan barnfria och föräldrar. Var och en får välja själva. Det som är rätt för mig behöver inte vars rätt för någon annan!

            Personligen känner jag mig priviligerad och tacksam över att så många människor väljer bort barn eftersom jag valt att få så många i dessa
            ”miljhotstider”

            //Moa

            Ett skämt? Haha. Du har ju ingen verklighetsuppfattning. I Sverige får man gå hemma med lön i över ett år med sitt barn (som du faktiskt skaffar högst frivilligt), innan barnet går på en kraftigt subventionerad förskola och sen gratis skola. Samtidigt kan du vabba och lyfta barnbidrag. Varsågod att prova på livet som förälder i valfritt land utanför Norden så kanske du känner jävligt stor tacksamhet istället.

              Jag bor i Peru och har har jag for mig att man far 3 manaders mammaledigt utan lon (inte helt 100 eftersom jag inte har barn), sen finns det ju statliga skolor som ar ”gratis” men de ar oftast sjukt daliga och da maste man som foralder fortfarande kopa alla skolmaterial (bocker, pennor, sudd, block osv) sa det blir anda en ganska stor summa att betala varje manad. Tycker det ar oforskamt att kalla de fina formanerna man far i Sverige ett skamt efter att ha sett hur det ar har dar vissa inte ens har rad att skicka sina barn till skolan eller dar de maste salja saker pa gatan eftersom de inte kan lamna ifran sig barnet och inte manga arbetsplatser tillater en ta med sig en bebis.

          Jag vill också kunna få 8v semester, samt slippa anpassa mig efter de med barn. Och få vara hemma p.g.a. sjukt barn.

            Skaffa barn då om du tror att det hjälper dig att få allt det du vill ha!

            Ja vem vill inte det?! 🙁

            Att vara långledig med barnen skulle jag nog inte kalla för semester, det beror nog på hur gamla barnen är. Självklart är det mysigt och kul!! Men har man småbarn så är det typ som semester att börja jobba igen. Tänk att få gå på toa ifred samt ha lunchrast. En chans att vila upp sig. ?

            Att vabba är faktiskt ingen dans på rosor den heller. Men en fantastisk förmån när det behövs.

          Gratis buss? Inte här inte hehehe. Och de där skattefria pengarna används tyvärr upp direkt på blöjor och mat.:)

        Jag är inte avundsjuk över huvud taget. Barn är och kommer aldrig vara någonting för mig och jag kommer aldrig se mig som en mamma. Jag är glad för alla föräldrar som är lyckliga och tar hand om sina barn men jag kommer aldrig kunna ge barn den kärleken de förtjänar av den anledningen att jag helt enkelt inte är en person som ska ha barn.

          Vad glad jag blir att du har den självinsikten. Det finns tyvärr alltför många som inte lämpar sig som föräldrar då deras egon är alldeles för stora och saknar förmågan att sätta andra framför sig själv. Nu menar jag inte att du har ett stort ego och inte kan sätta andra framför dig själv utan jag önskar att fler människor hade samma självinsikt.

            Tack vad snällt sagt ❤ det är ju viktigt med självinsikt för barn på samma sätt som djur är inga leksaker.

        Jag skulle inte säga att jag är avundsjuk. Jag kan tänka att det finns fördelar som jag går miste om, tex att ha vuxna barn senare i livet! Men småbarn är jag 0% avundsjuk på andra för. Det är förstås en typ av relation som jag antagligen inte kommer att uppleva, men det finns massor jag aldrig kommer att uppleva.

        Nä du det tror jag inte, ingen är avundsjuk på sätter föräldrar försöker barnlösa att känna sig utanför. Föräldrar beter sig som att de frivilligt barnlösa är mobboffer och får endast komma med i deras lilla klubb om man uppfyller intagningskraven, dvs har barn. Det är inget man är avundsjuk på utan det är något endast föräldrar jobbar hårt för att bevara. Därför man inte kan vara kompis med de som skaffar barn de behandlar än så dåligt.

        Till No baby: trots att du inte har barn skriver du exakt som de som har barn, du skriver EXAKT som de människor min kommentar handlade om. Dvs hur vidrigt det är med alla dessa människor som ska anklaga de barnlösa för att vara avundsjuka eller att de missar något… ofräscht.

      Är det någon över typ 15 som verkligen tror att det är en dans på rosor att vara förälder?

      Nu har jag tillräckligt med vett inför pannbenet att inte fråga folk när de ska skaffa barn och så men egentligen har jag lust att säga till varenda människa att de borde skaffa barn och jag kan rekommendera det! Visst, det är jobbigt att inte få sova ordentligt, att inte vara fri att göra exakt vad jag vill exakt när jag vill det, att alltid oroa sig, att ha mindre pengar att spendera på sig själv osv. Det är också helt fantastiskt! Kärleken jag får ge och kärleken jag får är helt oslagbar!

      Det är ett naturligt skeende att skaffa barn. Det är naturligt att det sliter en del på kroppen.

      Fick barn vid 35 så vet en hel del om hur mkt folk frågar om man inte ska skaffa barn snart osv. Tycker det är rätt tanklöst att fråga men det ligger nog också en omtänksamhet i det och har man barn vet man vilken glädje det är (finns vissa som ångrar barnen absolut men de är nog i klar minoritet).

      Är 0% avis på singlar utan barn. Mitt liv är så mycket mer meningsfullt och härligt efter jag skaffade barn.

        Varför utgår alla från att barnfria är singlar?

        Det livet passar ju dock inte alla. En del är lyckligare utan barn, precis som att vissa är lyckligare med 🙂

        Härligt att livet med barn gör dig lycklig. Livet utan barn gör mig lycklig. Skönt att vi kan vara olika. Alla behövs 🙂

        Det finns undersökningar gjorda (anonymt) som visar att det faktiskt är ganska vanligt att föräldrar ångrar att de skaffade sina barn. (Alltså inte samma som att inte älska de barn man har.) Det är bara väldigt väldigt tabu att prata om.

          Vill rätta mig själv. Alltså inte ”ganska vanligt” som i att de flesta ångrar sig utan bara som i mer än en minoritet. Minns inte exakta siffror från den undersökning jag läste om men det var inte helt ovanligt.

            Om det inte är mer än en minoritet skulle det alltså vara en majoritet? Så mer än varannan förälder skulle alltså ångra sina barn?
            Jag tror absolut att de flesta föräldrar känt i jobbiga stunder ”men nu ORKAR jag inte mer, vad har jag gjort med mitt liv?”, i de stunderna ifrågasätter man kanske sitt föräldraskap. Men man ångrar inte ett barn när man är i sina sinnes fulla bruk och ser tillbaka på sitt liv. Det gör man inte. Kanske typ Hitlers mamma i och för sig, men hon tillhör nog en KLAR minoritet.

              Och det där är nog anledningen till att det inte är något man gärna pratar om om det är så man känner.. Googla gärna så kommer du se att det är vanligare än vad du tror.
              Just därför är det så viktigt att man verkligen tänker över sitt beslut innan och inte skaffar barn om man inte är 100% säker på att det är det man vill.

                Livet förändras ju me tiden. Man kanske ångrar vem man skaffade barn med, man själv kanske sliter ihjäl sig för att ens ha mat på bordet till sina barn. Tror många som ångrar sina barn kanske inte har de så himla enkelt. Men minns att jag läst nån liknande studie och var förvånad över hur ”vanligt” de va att föräldrar ångrade sig!

                  Absolut, menade inte att alla inte har tänkt efter innan, klart att livet förändras. Men eftersom att barnnormen är så stark tror jag att en del människor som egentligen inte har superstark längtan efter barn skaffar barn bara för att ”det är det man ska göra”.

                  Men det är bara vad jag tror.

                    Studien du läste fann inte att folk ångrade sina barn. Men de var 30% mindre lyckliga än de var innan de skaffade barn. Efter fem år var det normala att ”lyckonivån” återgick till hur den var innan.

                      ”Cherry picking” – man plockar ur det som stödjer ens egna förbestämda åsikter ur vetenskapen och läser in det man vill läsa in.

                      Vilken studie hänvisar du till här? Jag är den anonym som tog upp de anonyma undersökningarna och där talade de specifikt om att ångra att man skaffade barn, inte lyckonivåer. Kan tyvärr inte söka efter studien nu i mobilen.

                    Kan bekräfta att det är vanligt i vissa mindre städer t.ex. I min hemstad är det så, man skaffar barn helt enkelt.

              Ville du missförstå med flit?

              Det är klart folk ångrar att de fått barn. Föräldrarskap säljs ofta som helt underbart och folk pratar aldrig om de jobbiga tiderna när man som du skriver verkligen inte orkar, och innan man fått barn tänker man sig att det bara kommer vara kodak moments liksom. Alltså innan nån får barn så beskriver folk det som en dans på rosor, men när folk hör att man väntar barn vänder de helt plötsligt och säger ”haha bara vänta, welcome to hell’ typ. Sen när man får barn inser man att shit, det här är väldigt långt ifrån det jag föreställde mig. Såklart är det värt det trots de jobbiga delarna för de flesta föräldrarna, men det finns absolut många som ångrar sig. sen kan man ju diskutera varför vissa har en skev uppfattning om vad föräldrarskap innebär (inte helt relevant till denna diskussion), ofta är det ju så att skaffa barn är det man förväntas göra, och man kanske inte helt reflekterar på vad det egentligen betyder. Men många föräldrar vågar nog inte säga att det inte alltid är så roligt, och att säga att ”man ångrar inte ett barn när man är i sina sinnes fulla bruk och ser tillbaka på sitt liv” är väldigt fel sagt, bara för att du känner så betyder inte att alla gör det. Bara googla på ’i regret having children’ eller liknande, som exempelvis denna person https://www.reddit.com/r/Parenting/comments/6z76mz/i_regret_having_children_its_not_ppd_it_is_regret/, och sluta vara så trångsynt och tro att alla känner som dig.

                Fast du pratar om två helt olika saker.
                Att tycka att det ”inte alltid är så roligt” eller ”inte är en dans på rosor” är helt väsenskilt från att ångra sina barn existens.
                Min poäng är att väääääldigt många har stunder i sitt föräldraskap (ganska ofta under småbarnåren) som man känner att allt suger och man undrar vad man gjort mot sig själv. Nej det är inte alltid roligt, och nej det är inte en dans på rosor. De som uttrycker dessa känslor menar dock inte per automatik att man önskar att ens barn inte fanns. Det är äpplen och päron.

                  Fast när man säger att man inte vill känna så, inte ha ett jobbigare liv, då är man knäpp och det ”är inte aaaalls jobbigt”. Förstår att de flesta tycker det är värt det men förstå också att när man hör hur folk har det är det inte lockande för alla.

                    Förstår verkligen hur du menar och håller med dig. Jag tycker inte folk är knäppa som känner att de inte vill skaffa barn för att de inte orkar med det jobbiga som det innebär, tvärtom tyder det på god självinsikt och sunt förnuft.

                      Det var ju bra, många är dock inte så förstående. Tror heller inte man måste förstå allt, man får inse och acceptera att folk vill ha ut olika saker av livet helt enkelt.

                Jag har definitivt yttrat till nära och kära att det är ett helvete med barn. Jag har suttit och gråtit mitt i natten med en bebis som vägrar somna i famnen. Jag och min sambo har avrått vänner ifrån att skaffa barn när de frågat hur det verkligen är på riktigt att vara föräldrar. Jag har googlat precis såna berättelser som du länkar till för att inte känna mig ensam i min ångest över hur jobbigt föräldraskapet är. Så tro mig, jag betvivlar inte att de känslorna du beskriver existerar. Och nej, jag är inte trångsynt och kan absolut förstå hur andra också kan känna dessa känslor.
                Faktum kvarstår dock, och nu när vi inte befinner oss i en jobbig småbarnsfas kan jag med vårt älskade, kloka, underbara, snälla och roliga barn kan jag ärligt säga att jag aldrig har varit såhär lycklig, någonsin. Innan barn hade jag inte kunnat drömma om att känna en sådan mening och kärlek. Livet innan barn var ytligt och tomt, för min del, i jämförelse med det jag har nu. Nu, när jag är i mina sinnes fulla bruk och får sova och vila ordentligt, finns det inte en enda sekund jag ångrar med mitt barn. Detta säger jag alltså trots att jag är en av de föräldrar som skrockat ”welcome to HELL” när andra fått barn.
                Livet är inte så svartvitt att det ena måste utesluta det andra.

                  Men då ångrar du ju inte att du skaffade barn..? Finns de som faktiskt gör det även när den jobbiga småbarnstiden är över. Du pratar om något annat.

                    Nä precis, poängen är ju att jag inte ångrar det. Anonym 11:01 för tesen att folk ångrar sina barn utifrån uttalanden om att det är svinjobbigt och att föräldrar går på knäna i stunder. Jag menar att man stundtals kan känna på det sätt utan att i det stora hela önska att ens barn inte levde. Jag förstår att det kan vara svårt att förstå för de som inte har barn, men människans känsloliv är komplext och man kan både tycka att ha barn är det jobbigaste och värsta som finns, samtidigt som man älskar dem över allt annat och inte ångrar dem för en sekund.

          Jag förstår hur du menar, jag har två otroligt fina barn som jag älskar mer än livet själv men hade jag fått leva om mitt liv så hade jag nog valt bort barn. Inte pga barnen utan pga hur jag själv är som person och hur jag fungerar. Jag ångrar inte mina barn men med vissa facit i handen så hade jag kunnat agera annorlunda. Svårt att förklara.

        Det där är ju precis samma gamla vanliga resonemang som alltid. Hur svårt ska det vara att fatta att alla inte vill ha barn eller ens gillar barn?

        Jag älskar hundar, och tycker att ”alla” borde ha hund baserat på den relation jag har till hundar. Jag får ändå snällt acceptera att glädjen jag finner i hundar är en glädje som alla inte delar, och det är okej.

          Exakt! Eller djur överhuvudtaget… människor som säger ”jag tycker inte om djur” finner jag mycket märkliga och har svårt att förstå. Men de tänker ju säkert samma om mig som inte vill ha barn 🙂 nu tycker jag visserligen om barn också, framför allt som jag har relation till. Snart 40 år och har aldrig stängt dörren helt, för jag vet att man kan ångra sig.. men nej, känner fortfarande inte någon längtan. Skulle nog skaffat av rent egoistiska skäl, att bli omhändertagen på äldre dagar 😉 men då måste ju jag ta hand om dem först! näää, har nog med mig själv.

        Är det mer legitimt att vara sambo utan planer på barn? ?

          Om man är singel i barnskaffningsålder är man såklart misslyckad, alla vet det ?

            Som singel är man ju alltid misslyckad. ’ha ha ja man fattar ju varför hen är singel’

            Precis. Vi singlar är ju alltid misslyckade oavsett även om vi har det hur bra som helst.

              Roliga är att vi oftast har det bättre än par inser när man hör en massa skit ifrån folks förhållande haha

                Det har ni inte. Ensamstående är olyckligare, sjukare, har sämre sexliv och dör tidigare än gifta.

        Men det där är DIN upplevelse. Om alla som inte vill skaffa barn skulle göra det ändå tror jag inte de skulle känna som du. Och det finns faktiskt de som ångrar att de skaffade barn och de som inte trivs som förälder, trots kärlek till barnen såklart. Den risken ökar nog markant om man skaffar trots motvilja.
        Själv har jag ingen längtan efter något med livet med barn, inte ens dem starka kärleken lockar, vill inte ha mer/starkare känslor ämnesgrupp redan har.
        Men skönt iallafall att du håller inne med det du vill säga, önskar fler gjorde det.

        Yep, min kompis på 30 bast blev chockad över att det var jobbigt med graviditet och bebis. Hon tyckte att alla bara sa hur fantastiskt det var. Håller dock inte med, vet inte hur hon missat alla som (med rätta!) klagar…

        Ah fast nu handlade min kommentar om hur jobbigt det är när föräldrar sätter press på de som är barnfria…
        och så kommer du med din historia och fortsätter med det ??? you’re just proving me right

      #inteallaföräldrar

      Jag undrar hur många av alla er frivilligt barnlösa som har passerat 38 års ålder, och hur många av er som har steriliserat sig? För jag träffar ofta (inte minst via mitt jobb) kvinnor som varit väldigt bestämda med att de minsann aldrig kommer att skaffa barn. Sedan har de ändrat sig och skaffat barn i ganska sen ålder. Den äldsta gjorde ivf vid 43 års ålder och hennes stora sorg nu är att hon inte kan bli gravid igen.

        Här har du en som är 40+ och förvisso inte steril men helt frivilligt barnfri och tänkte fortsätta vara det. Har dock inga problem med att andra kvinnor ändrar sig, livet är inte statiskt.

        Man kan inte göra något för att man kanske kan ångra sig i framtiden. Man lever i nuet och går efter den åsikt man har i dagsläget.

          Exakt!! Det är omöjligt att veta vad man vill om tio år, en månad eller ens imorgon. Det enda vi vet är ju vad vi vill i nuet.

            Precis, det finns säkert folk som ångrar sig i framtiden, men så är det ju med allt man väljer att inte göra. Finns alltid en risk att man kan ångra sig. Men känner man just nu att man inte vill ha barn så ska man inte skaffa det.

              Nej, känner att det vore en större risk faktiskt. Barn ska vara efterlängtade och önskade (kan de iofs bli under graviditetens gång men men).
              Och ja, ångra saker och missa saker kommer vi alla göra. Lev nu, som du säger.

        Jag är 42 och vi har valt att inte skaffa barn. Det är inte ett lätt beslut, framförallt argumentet om att man kan bli ensam som äldre. Jag tror många är radda för detta. Men min mor är gammal idag och har begynnande demens. Den press jag och min bror har nu på att vårda henne är enorm och ger oss skuldkänslor (ingen av oss bor i samma stad som mamma). Känner mig än mer trygg i beslutet att inte skaffa barn då jag inte vill utsätta framtida barn för samma sak som vi går igenom nu.

        Inte 38 ännu, (35) men dock steriliserade och lyckligt barnfria och gifta sedan 9 år.

        Efter 38 känns det lite sent..? Om man ska tro på all fertilitetskurvor. Skulle aldrig gå igenom IVF. Jag är 35 men har inte steriliserat mig för vem vet, kanske barnlängtan oväntat slår till om några år och då får jag försöka naturligt. Men accepterar om det inte går, det är nåt man får räkna med liksom när man tar det beslutet. Hellre det än att skaffa barn ”ifall att”, tänker jag, för min del.

        Jag är 30, gift och barnfri. Just nu är jag barnfri, djurfri och laktosfri. Om mitt liv fortsätter se ut så, eller tar en lattemammavändning om några år kan jag ju inte svara på.

        Jag är 39 och frivilligt barnlös, dock ej steriliserad. För jag är fullt medveten om att man kan ändra sig även om det inte känns så! Är inte singel utan har vuxna bonusbarn och barnbarn!! Inte illa pinkat för en 39-åring att vara plastfarmor, passar mig utmärkt 🙂 Jag har barn i mitt liv som förgyller tillvaron och min frihet kvar.

      Fast det där är så individuellt, finns många kvinnor som har helt underbara o lätta graviditer o förlossningar och även får lugna och snälla barn.

        Ja, man önskar man kunde få veta innan.. se in i kristallkulan och sen bestämma sig ?

          Haha ja, jag hade en superlätt graviditet (kände mig inte ens gravid), och förlossningen var inte alls så jättejobbig faktiskt. Sen så fick jag en bebis som bara sov och sov var nöjd under den vakna tiden och åt, så spädbarnstiden var en dröm. Nu är han vild men endå ganska lätt att ha att göra med. För mig så har föräldraskapet varit lätt hittills och föräldraledigheten kändes som en evighetslång skön semester. Men jag ställde mig in på en lång tid av helvete utifrån vad andra föräldrar berätta om föräldraskapet.. Så ja allt är verkligen inte svart eller vitt. Alla föräldrar är inte kämpar som sliter dag ut och dag in, Många har det faktiskt väldigt chill. Men det är ju en chansning man tar ja. ☺️

    OT, BluffBella startar dagen med ett peppigt inlägg som om inget hänt och livet aldrig varit bättre. Hon låtsas som om det regnar angående gårdagens avslöjanden. Kommer hon någonsin bemöta något av det?

      Allt verkar helt fantastiskt underbart och hon pirrrrrrar. Vad ska excelarket berätta för oss.

      Varför fortsätter du att ge henne visningar?

        För man vill se hur hon bemöter gårdagens artikel? Känns som hon är ute på riktigt tunn is nu. Får se hur hon vänder det. Eller om allt kantrar. Blupp blupp blupp

          Hon blir nog bara glad av att du klickar dig in ?

      Hon tittade väl på sin besöksstatistik som ökade igår tack vare artikeln och tänkte ”all PR är bra PR”. Det är nog en hel del som surfat in hos henne flera gånger om och väntat på en reaktion. Ska det få någon genomslagskraft så tror jag att det behöver komma fram mycket mer, fejkade siffror är inte tillräckligt för att höras i det ständiga bruset som vi utsätts för. Plus att hon inte är en tillräckligt viktig person för att den stora publiken ska bry sig?

        The momster: håller delvis med om att det behövs mer för genomslagskraft. Men är helt övertygad om att det kommer mer från Expressen. Liksom från Skatteverket, det lär bli mycket svettigt, Oppenstamvarning.
        En grej jag tänkte på var att de amerikanska ”affärsmännen” hon åt middag med på Teatergrillen igår (stories) saknade IG, de var inte taggade. Varför, om de nu är så framgångsrika har de inte IG ? Skojar, hon vill inte vi ska forska. Klumpigt också att inte Bubbleroom var taggat, vars kläder hon visade upp inkl rabatt 10%.
        Nån däruppe i kommentarsfältet ifrågasätter att ge visningar när man berättar om IL. Jag gör inte det, kollar via sånt som inte ger visningar.

          På tal om klumpighet så var det en underhållande kommentar på hennes IG angående samarbetet med Bubbleroom: ”Har Bubbleroom börjat med påsar från NK och MaxMara”

          Hej jag gör ett samarbete med Bubbleroom men köper helst mina kläder från NK och MaxMara.

      Konstigt att hon inte officiellt presenterat sin pojkvän än. Hon har bara nämnt honom i förbifarten men inte att de dejtar. Såklart vet hon att alla vet redan men sånt har inte stoppat henne från blödiga inlägg tidigare, undrar vad hon sparar det till.

        Ett löööööwe child?

      Avslöjanden? Var det så mycket avslöjanden? Vad var det som avslöjades? De har talat med 40 pers runt Isabella haha eeeh… Kan tro att det var en praoelev som skrivit artikeln. De verkligen ville leta fel men lyckades inte riktigt. De ville smutskasta och ja de lyckades de väl kanske med. Så lågt gjort.

      Lyko sa att det gått okej, var hyfsat och den andra hade inte så mycket negativt att säga och så var det någon anonym precis som det alltid är här haha trovärdigt not. Märktes att skribenten fått inspiration härifrån och påverkats av vad C skrivit här.

      Förstår inte, varför skulle hon inte ha flera olika märken i sin badrumshylla haha det har väl flera, finns många fler som gjort reklam för olika märken.

      Var har de fått siffrorna ifrån kan man undra också, 260.000 läsare i veckan visades ju här och det borde bli ca 1-1,5 milj per månad och siffror varierar. Sen ihop med övriga kanaler. Så det är väl inga bluffsiffror. Sen att visa sidvisningar är väl inte fel så länge de visade att det var just sidvisningar. Att skriva ”bluffsiffror” är väl inte heller helt korrekt – klickfiske – skulle nog säga att expressen bluffar då då de ofta skriver mycket fel och vinklat, menar inte bara gällande IL utan om mycket annat också. Pinsamt låg kvalitet på expressen nuförtiden.

        Och du kämpar på ser jag?
        Sovit något inatt?
        Isabella påstår att hon har 1.5 miljoner läsare i VECKAN, inte i månaden! Keep up, kompis!

          På sin instagramkonto skriver hon att hon har Skandinaviens största blogg. Det är ju ren och skär osanning! Tycker expressen borde kolla lite på hur hon fick det där ”Sverige mäktigaste”-priset och vad det gjort för hennes framtida samarbeten. Tror Isabella bett om att få utmärkelsen, hon kände ju arrangörerna då hon ledde galan året innan.

            I bion/profilen menade jag

          Var skriver hon att hon har 1.5 milj läsare i veckan? det står 1,5 milj readers bara och då har hon ju slagit ihop kanaler, så som andra också gör. Sen att vissa tidningar och andra missförstått och blandat ihop och sagt och skrivit fel är en annan sak och det ska du inte anklaga Isabella för för Isabella skriver inte att hon har 1,5 milj läsare i veckan.

        Hahah, varför tar DU kritiken/artikeln om Bella personligt? ?? Helt sjukt, förstår verkligen inte hur du kan känna dig så sammankopplad till Bella och hennes känslor att du blir upprörd så fort hon kritiseras. Det kan inte vara sunt ?

        Är du en släkting till IL ? Du verkar ta allt så personligt??

        Måste säga att kvalitén på artikeln är oväntat hög. Flera av varandra oberoende namngivna källor både kunder och sakkunniga. Det mest komprometterande i artikeln är avsnittet som handlar om att IL gör en utfästelse om att hon når ut till 400 000 småbarnsföräldrar i samband med Nordic Tech House samarbete med stamcellsbolaget Cellaviva. NTH ska ansvara för företagets totala digitala närvaro. https://www.di.se/pressreleaser/2018/3/14/nextcell-pharma-ab-nordic-tech-house-investerar-i-stamcellsbolaget-nextcell-pharma-ab/
        Detta fick Cellavivas aktiekurs att rusa 20%. När det gäller regler för publika förtag och utfästelser är reglerna glasklara.
        När det gäller IL som person kan jag förstå att man rycker på axlarna.
        I hennes ambition att axla rollen som företagsledare blev hon igår förnedrad.
        Att hon väljer att inte kommentera artikeln är förvånansvärt. Det hade faktiskt räckt med att hon beklagar att de kunder som trätt fram inte varit nöjda och att de givetvis följer upp alla avslutade samarbeten och dessa är inga undantag. Att det inte finns någon standard för hur man redovisar följare hade hon också kunnat säga.
        Hennes tystnad tolkas inte positivt på något sätt. Hon har blivit offentligt kritiseras och duckar. Detta beteende skickar ut många frågetecken. Källorna, som är mer eller mindre ifrågasätter Löwengrip, får stå helt oemotsagda. Att IL har en följarskara som har en annan åsikt att det är en komplott av alla ”Bellahatare” kommer inte att hjälpa IL på något sätt.

      Jo, nu händer det grejer i Bella-land.
      Hon har till exempel redan vaknat imorgon.

      ”Den speglar exakt känslan när jag vaknade imorgon – Livet är kul!”

        Inget är omöjligt för en powerwoman som Bella, inte ens att uppleva morgondagen redan idag! ?

    Problemet är ju att folk inte bara ljuger om föräldrarskap. Allt är liksom lögn. Förhållandet är sååå bra. Jobbet så himla kul. Hemmet så fiiint. Att det är jobbigt ha barn vet nog de flesta. Men visst, det är väl bra att andra sidor lyfts.

      Fast för vissa fortsätter ju förhållandet osv att vara bra 🙂 livet ser ju inte identiskt ut för alla föräldrar.

        Men så tröttsam kommentar alltså. Läs på om whataboutism.

          Nej. Jag står för min kommentar. Allting är inte svart eller vitt. Känns som en del verkligen inte kan förstå att allt inte blir skit för att man skaffar barn för alla och som hela tiden måste påpeka att de som verkar lyckliga ljuger.

            Det var 09:42 jag svarade, inte TS, TS har hundra procent rätt.

        Klart allt kan vara bra! Men hur många fortsätter inte måla upp hur fantastiskt allt är för att sedan brisera bomben att de ska skiljas, företaget gått i konkurs, huset har rast OK…). Säger inte alla. Men många. Den bilden man matas av liksom. Ta Löwengrip t ex. Hur jäkla bra mår hon idag egentligen av gårdagens avslöjande i Expressen? Men vi kör på . Jadå. Allt är bra.

      Jobbet är kul för att man får gå på toa ifred och dricka varmt kaffe ?

      Håller med. Det är ju verkligen inte endast de som har barn om bidrar till den hemska stepford wives:iska klimatet på Instagram. Av vissa av mina vänners (som enligt EGEN utsago lever sorgliga och väldigt ensamma singelliv) instagramkonton att döma lever de LAJF och har sååå spännande liv.
      Tror det giftiga är, som du säger, att precis allt är en fasad och en lögn där man vill basunera ut en illusion av ett perfekt liv. När man får barn fortsätter det ju bara på samma spår som innan; man ska verka såååååå lycklig och perfekt.

      Vet inte om jag håller med. Tycker att folk klagar mycket (med all rätt!) Till man säger att man inte vill skaffa barn haha. Då är man konstig.

    Hoppas Läckberg förstår hur mycket hon hjälper folk med sin text. Är säker på att jag inte är ensam om att känna igen mig i det hon skriver, men dom flesta av oss pratar inte om det. För vi tror att vi själva är dom enda på jorden som kämpar, och att alla andra har perfekta liv. Man skäms och håller fasaden uppe. Jag är ensamstående med 3 täta småbarn och jag ville ärligt inte ens gå upp ur sängen idag, men jag måste ju. Kl 9 hade jag redan skällt på barnen och kände mig som en vidrig mamma. Jag njuter verkligen inte av småbarnstiden och får samtidigt panik när folk runt omkring en säger ”njuut, tiden går så snabbt”. Jag kan verkligen inte njuta, trots att jag vet att jag borde 🙁

      3 små barn tätt är verkligen inte lätt! Vilken kämpe du är!

      Sluta tro att alla andras liv är perfekta för de är de inte! Yta och vad msn vill visa är ju bara en liten del av sanningen. Tänk, finns de som ser ditt liv och önskar att de hade ett så underbart liv också.

      Det där med att njuta kanske handlar om att göra det i några sekunder i taget just nu. Tex när ditt lilla barn sover brevid dig och du pussar hen på pannan, när hen visar en fin sten hen har hittat, när hen ler osv.

      Det finns någon konstig föreställning om att man ska vara lycklig och njuta hela tiden när det egentligen handlar om att uppskatta de små små ögonblicken och inse att lyckan ligger i dessa.

      Du behöver nog sova lite också. Finns det någon som kan avlasta några timmar?

        Tack för ditt svar! Vad snällt sagt. Precis så är det ju, man får känslan av att det är fel och att man är en dålig mamma som inte njuter hela tiden. Att jag gjort något fel som skapat en vardag som är såhär kaosig. Men egentligen är nog kaos standard för dom flesta familjer. Vill jag tro..

        Jag har inte sovit en hel natt på 4 år så sova skulle jag verkligen behöva. Men har tyvärr inte så bra möjligheter till barnvakt. Men jag försöker fokusera på att barnen snart är större. Då får jag sova och då kan jag bli en bättre mamma. Då får jag ta igen för all tid jag spenderat med att vara trött och sur. Men det är också en ångest att LÄNGTA tills barnen är stora – för jag vet ju att det är just nu, när barnen är små, som är den dyrbaraste tiden i livet. Att längta bort från det känns hemskt.

      Men duktiga, duktiga kvinna! Hur ska du kunna njuta när du ska räcka till för fyra individer?

      Hinner du ens tänka en tanke själv? Orkar du ens resa dig ur soffan på kvällen när barnen sover?

      Unna dig ett ångbad ovanför pastakastrullen någongång då och då, En vilostund på golvet när du röjer efter dem på kvällen. Att ibland preppa deras lördagspåsar med ditt favoritgodis så det inte bara är äckligt kvar när du äter upp resterna när de somnat.

      Små, små steg mot iaf ”nu orkar jag en timme till-lycka”.

      Njutning är för veklingar! ?

      Heja dig!

      //Moa

    Jag fullkomligt avskyr bebistiden. Fattar inte hur folk kan tycka att den är mysig. Längtar tills mitt barn blir äldre och kan åka på utflykter eller gå i skogen och ungen fattar varför man gör det.

    Kunde man inte ha bara fått föda fram en sjuåring på en gång? Hade varit sjukt smidigt

      Vad är det med bebistiden du avskyr?

        Allt egentligen. Alla jäkla blöjbyten, ständigt hålla koll på barnet så det inte slår sig eller äter olämpliga saker, sitta och mata, skrik, sömnlösa nätter, diska flaskor, aldrig få vara ifred…

        Det mest sorgliga är att jag tycker att åka och storhandla är en jävla hälsoresa.

          Håller med… har fyra täta barn och äldsta är 6 år nu… visst lite mini-tweenie fasoner meeeeeen så skönt med äldre barn. Längtar till min minsta 8 mån är typ 6 ?

            Det är grymt jobbat! Beundrar er som orkar hantera småbarnsåren flera gånger.
            Har bara ett barn och kommer inte att skaffa fler.

            Fyra täta är väl att be om jobbigt ?

      Första 2 åren är en transportsträcka. Konstgjord koma kanske är ett alternativ?

      Håller helt med. Eller ja, de 3 första månaderna var mysiga när sonen ville sova på en hela tiden. Men sen fram tills sonen var typ 3 år var allt ganska jobbigt. Kan varit min situationen i livet också som blev bättre. Men såååå mkt roligare nu, när man pratar och kommunicerar och i somras kunde jag och sonen typ åka ALLA karuseller på bakken tsm – så kul!!

    Ogillade starkt att vara gravid! Njöt inte alls av den första tiden med bebisen, allt var kaos inom mig. Bebisen var jättesnäll och sov sött, åt som hon skulle och var väldigt nöjd men jag som mamma hade otroligt svårt att knyta an den första tiden. Sexet med mannen var hemskt! Inte pga honom utan pga att hela kroppen inte var redo. Hjärnan var redo och jag hade lust, men kroppen var inte med. Nä, så den första mammatiden minns jag inte som någon större wow-upplevelse, däremot efter 3-4 månader började jag känna igen mig själv.

    Läckberg behövs! Allt är verkligen inte bara ljuvligt med att vara småbarnsförälder!

    Gardet annonserar efter skribenter. På sin egen Instagram vägrar de svara på frågan om ifall de tänker betala för alster eller om de uppmuntrar kvinnor att jobba gratis (medan det är ett big no-no att jobba obetalt i hemmet samtidigt som man absolut inte ska anlita städhjälp, #feministlogic) men Viskansviol bekräftar att de vill ha artiklar utan att betala för dem.
    Frågan är då vilka som ska dela på de minst 370 tusen som hittills inkommit samt de donationer som fortsätter trilla in. Det hette ju att intäkterna skulle fördelas mellan medarbetarna, räknas inte projektanställda dit? Är det bara de fyra posörerna i gardetmerch som ska samlas närmast köttgrytan? Dags för en djupgående granskning av Gardet och deras metoder…

      Alltså vem vill jobba gratis?? Har aldrig förstått poängen riktigt med Gardet. Vad gör dom? Förutom att dra in pengar som de sedan sitter och ruvar på.

        Finns många som jobbar gratis (inte som heltidsjobb)

      Såååå tjatigt med denna kommentar under alla inlägg. Vill man skriva för Gardet lär man göra det pga ideologi och inte pga pengar, så vad är din poäng?

        Alla inlägg? Är du full? Och ideologiskt arbete och att få betalt för sitt arbete är ingenting som ska utesluta varandra.

          TS har skrivit exakt samma OT-kommentar under alla de senaste blogginläggen. Sjukt tröttsamt.

            Har hänt en gång tidigare. Sluta ljug.

    Jag hör nog till de få klämkäcka som verkligen tycker att varje ålder har sin charm. Jag älskade bebistiden men tycker varje ålder bjuder på sina magiska ögonblick.

    Däremot tror jag det är tuffare idag eftersom det är mer som konkurrerar om vår uppmärksamhet. Under mina barns småbarnsår fanns inte smartphones, Netflix eller Instagram. På den tiden var största skillnaden om man fick sova eller inte. Idag vill man både ha barn och hinna binga en massa serier på Netflix.

    Jag ser ju nu hur annorlunda det är för mina vänner och bekanta som fått småbarn de senaste åren. Många av dem är stressade på ett annat sätt och har så höga krav på hur tillvaron ska vara under småbarnsåren. Allt ska vara så perfekt: barnen, kroppen, karriären, hemmet och sociala medier. Det måste hända så mycket hela tiden och deras telefoner pockar ständigt på uppmärksamhet. Har fönster mot områdets lekpark och varje dag ser jag mammor stå och gunga barn samtidigt som de stirrar ner i mobilen som de håller i andra handen. Eller sitter vid sandlådan och scrollar i mobilen medan ungen leker.
    Inte konstigt att folk stressar sönder.

      Tror knappast att man inte hinner kolla på tillräckligt med Netflix är anledningen till att folk tycker bebistiden är jobbig ?

        Inte bebistiden i sig utan småbarnsåren. För att man vill hinna med så mycket och inte missa något. Hör ju det hela tiden från mina kompisar med småbarn, som är frustrerade över just sådant.

          Förstår precis vad du menar! Denna stress över att hinna med allt, i vårt inrutade 8-5-liv, känner nog de flesta. Tiden RÄCKER faktiskt inte till – sextimmars arbetsdag vore en start…

      Vet många från den äldre generationen som tycker småbarnsåren var jobbiga, så det är inget nytt fenomen.

        Det var väl inte det kommentaren handlade om, utan om att det är mer som kräver vår tid och uppmärksamhet nu. Forskarna är överens om att mobiler och att alltid vara uppkopplad påverkar oss och gör oss stressade. Klart det påverkar småbarnsåren också.

        ”Inte nya fenomen” som det därmed är helt onödigt att diskutera: modemissar, miljöförstöring, feminism, föräldraskap, anonym elakhet, sviniga killar – ska jag fortsätta?

      Jag är en mobilsurfande mamma på lekplatsen och tycker det är toppen. Jag som vuxen är *inte* barnets lekkamrat! Det är inte min uppgift att leka med barnen, det ska de fixa med sina jämnåriga. Inte heller behöver jag stirra oavbrutet på deras lek, mindre konflikter och situationer får de lösa sinsemellan, det är så de utvecklas. Jag finns tillgänglig om barnen slår sig, om det händer något mer allvarligt, att de får i sig mellis osv. Mellan varven funkar det jättebra att hänga i mobilen och dricka kaffe.

        Känns mest som undanflykter att du vill de ska utvecklas och få lösa sina konflikter själva osv. Alla gillar inte att leka med sina barn, så är det bara. Du behöver inte förklara dig. Däremot tycker jag det är oansvarigt att kolla i mobilen. För man vet ju själv hur okoncentrerad man blir.

          Du får känna vad du vill, jag står dessutom fullt för att jag inte leker med mina barn pga det är skittråkigt SAMT att det är utvecklande om de leker med sina jämnåriga. Det ena behöver liksom inte utesluta det andra? Men förutom lekplats och liknande är jag såklart närvarande, vi hänger mycket hemma och gör allt hushållsarbete tillsammans och har en jättebra kontakt. Men leka med dem kommer inte hända 🙂

            Va tråkigt för dina barn. Kan du inte leka något du tycker är kul också? Sen tycker jag det är kul att leka med mitt barn för att höra hans skratt och hans iver och att jag faktiskt kan utveckla leken ännu mer med fler ord, invecklad handling, tankenötter osv (eftersom att du var inne på att dem ska utvecklas), orkar dock inte på hans nivå en längre tid hahah utan måste ta lite pauser ^^
            Mina föräldrar lekte i princip aldrig med oss barn och när de väl gjorde det fan va kul det var, så bjussa lite, telefonen finns kvar när de lagt sig =)

              Beror väl på hur gamla de är också, och situationen. Om min 5-åring är i parken med sina kompisar så söker han inte så ofta kontakt med mig utan är inne i sin lek. Vore konstigt att själv försöka vara med i deras rollekar ju. Däremot en liten ettåring som tultar runt och söker uppmärksamhet medan föräldern sitter med telefon och är helt inne i den, det är ju sorgligt.

        Men alltså…. vet inte riktigt. Nu har jag kanske äldre barn än dig men testa lägg ner telefonen en dag så får du nog se hur många gånger ditt barn försöker söka ögonkontakt med dig och kanske vill visa vad hen gör osv. Tittar du upp från telefonen om barnet ropar mamma? För många ggr har jag sett föräldrar vars barn måste ropa mamma/pappa säkert 10 ggr innan de får deras uppmärksamhet just för de är så inne i sina telefoner. Usch!!

          Det ÄR ju väldigt avkopplande sitta med sin telefon. Är glad jag klarade av småbarnsåren innan jag skaffade en.
          Att jag kunde ge min son full uppmärksamhet när han var liten.

        ?

      Mitt värsta är när föräldrar på badstranden eller i badhus sitter och kollar i sina mobiler istället för att hålla uppsikt på barnen som badar.

    Jag har velat ha barn jättelänge, jag älskar barn osv. Men på senare tid har jag blivit avskräckt? Överallt läser man om hur hemskt det är med barn, man är konstant utmattad och kroppen mår skit i flera år efter förlossning. Relationen till sin partner blir kass och folk verkar tycka att det är det värsta som hänt. Även vänner man träffar som fått barn beskriver det såhär. Är det verkligen så jobbigt som det beskrivs av föräldrar? Vill ju ha barn men inte om det ska vara enbart sådär.

      Men sånt är ju individuellt. Det blir inte exakt likadant för alla. Releationen får man ju kämpa för, men sen är ju såklart vissa par ”starkare” än andra, det beror ju på hur man är mot varandra i vanliga fall osv. Och allas kroppar mår inte skit i flera år.

      Nej, jag håller inte alls med om det och tycker det är lite märkligt att så många är så negativa. Jag älskar att ha barn och familj. Det är klart det är jobbigt och påfrestande att få barn också. Det är en enorm omställning och rätt mycket nya (jobbiga) insikter. Men jag kanske har lätt att anpassa mig eftersom jag inte tycker det är så otroligt jobbigt med småbarnsliv. Tycker faktiskt det har varit jobbigare att ha hundvalpar ?

      För mig är det en mycket härligare värld att befinna mig i än den barnlösa. Och min relation stärktes och fördjupades när vi fick barn så förhållandet behöver absolut inte bli sämre.

        Man har olika förutsättningar. Allas liv ser olika ut, man fungerar olika och hanterar känslor/situationer på olika sätt, vad för relation man har till sin partner spelar också roll. Alla får olika barn, en del barn är lättare att ta hand om än andra. Det är absolut inte märkligt att andra kan uppleva småbarnslivet på ett annat sätt än du.

          Absolut, det fattar väl jag också??!
          Men har jag inte rätt att ge min syn på saken? Hon frågade ju faktiskt om det är så jobbigt som det beskrivs. Och NEJ, jag tycker verkligen inte det.

          Det har väl noll och ingenting att göra med om andra upplever det på annat sätt. Jag gav mitt svar på hur jag upplever det.

            Självklart har du rätt att ge din syn på saken. Jag reagerade på att du tycker det är MÄRKLIGT att alla inte kände som du.

              Var skrev jag att det var MÄRKLIGT att alla inte känner som jag? Jag skrev att det är märkligt att så många är negativa. Det betyder inte att de behöver känna exakt som jag.

      Det är så, precis som dina vänner beskriver.
      Men verkligen inte ENBART så. Det finns ju extremt många andra dimensioner av föräldraskapet än så. Jag har känt precis allt du beskriver i din kommentar, samtidigt som de känslorna varvats med helt makalös ofattbar glädje och lycka, en kärlek större än jag någonsin trodde var möjlig. En mening och känsla av att ha hittat hem, en rofylldhet av att slippa jaga lycka och mening, för nu har jag äntligen hittat det.Var stundtals deprimerad innan barn, tyckte livet var rätt tradigt och enformigt. De känslorna har jag aldrig känt sen jag fick barn.
      Människan och dess känsloliv är oerhört komplext, man kan känna flera saker samtidigt, liksom.

      Jag tror att barn blir bäst för den som har en STARK barnlängtan, eftersom man måste göra avkall på så mycket. Ingen skulle skaffa häst för att ”de är ju lite gulliga”, man gör det för att man brinner av lust att ha häst och är villig att forma sitt liv kring den hobbyn. Men med barn är det så mycket normer att alla som kan tänka sig att ha barn MÅSTE göra det, oavsett vad man behöver ge upp.

      Själv är jag barnfri. Har ett i stort sett perfekt äktenskap, många nära vänskapsrelationer, ett givande jobb och mycket fritid. Sover 8-9 timmar varje natt och har en hund att kasta extra kärlek på.

      Känner några föräldrar som verkligen är som gjorda för att ha barn, det är som deras kall. Och jag kunde inte vara lyckligare för deras skull! Men ser också många som plågar sig igenom livet i tron att man måste ha barn… och det är bara sorgligt. Gå på din magkänsla. Den vet!

      Instämmer till 100 % och skrev en liknande kommentar nedan. Har alltid känt att jag velat ha barn men på sista tiden tvivlar jag, tycker bara att jag läser det ena efter det andra hur fruktansvärt jobbigt det är att ha barn och jag vet inte om jag skulle klara det.

      Neej tänk inte så! Har ett barn på 1,5 år och jag kände att livet fick större en mening när han föddes. Jag hade en hemsk graviditet och förlossning men allt efter de har vart härligt! Klart kroppen tar stryk men barnvagnspromenader och enklare träning gör att man lättare kommer tillbaka ?

      Konstant utmattad ja, det stämmer nog för många. Iallafall de första åren. Relationen kan absolut ta stryk. Hur kroppen mår beror på, tur eller otur. Men har man haft längtan och vill ha barn verkar de flesta tycka det är värt det. Men tänk efter noga!

      Det daltas så mkt med föräldrar. Tro inte på alla veklingar 🙂

      Det är hemskt och jobbigt och utmattande med sömnbrist som heter duga FÖR OSS. Men det är också det finaste som hänt, roligaste, härligaste, kärleksfullaste. Har någon verkligen sagt att det är det värsta som hänt? Vettefan om jag tror på det, om det är sant- stackars barn.

      Relationen blir något nytt, man går från att vara bara 2 personer som bara behövt tänka på sig själva och varandra till att det kommer in en tredje liten nisse som ska ha uppmärksamhet, man går från att vara ”sara&robert” till både ”sara & robert” och mamma och pappa. Det blir en förändring hos båda i sina nya roller, ibland växer man samman ännu hårdare än innan eller så ser man dessa nya roller och inser att man inte gillar den här nya. För nytt blir det, det är oundvikligt. Omöjligt att säga hur det blir.

        Såklart att ingen har sagt det haha, men föräldraskapet beskrivs som det värsta som hänt! Aldrig får man höra något positivt.

      Ja, det är absolut jättejobbigt ibland. Men å andra sidan, var allt så lätt och kul hela tiden innan barnen kom? När jag ser tillbaka på det så var den tiden mycket mer fylld av ältande och ångest kring vad som nu känns som småsaker. Det är alltid nåt liksom. Sömnen blir dålig men jag har heller aldrig, alltså aldrig, längre problem med att somna eller att vakna på natten och inte kunna somna om. Jag var ju faktiskt ofta trött även innan barn när klockan ringde på morgonen. Alltså, allt kommer inte vara roligt och lätt hela tiden, oavsett om man har barn eller inte, det är ju livet. Men jag tycker verkligen om det intensiva, utvecklingen, dynamiken, kärleken, skratten.

    Det skiljer 15 månader mellan mina ungar och helvete vad jobbigt det är ibland. Nu tycker jag att det börjar bli lite mysigt och yngsta är 5 månader. Men det är TUFFT alltså, 0 tid till sig själv, kommer knappt ihåg hur varm mat och varmt kaffe smakar!! Me jag vet ju också att det blir lättare och jag försöker njuta tiden som är nu. Även att det är pisssvårt ibland

      Det finns ljus i slutet av tunneln ?
      Har ungefär samma ålderskillnad på mina barn och det blev helt underbart när de kom upp i 5-6 års ålder och automatiskt alltid hade en lekkompis med sig. En regnig sommarvecka på landet är bra mycket lättare när man har två ungar som underhåller varandra. Och visst, de bråkade en hel del också. Men det har varit mycket mer fred än krig så att säga. Och nuförtiden är de jättegulliga och hjälper alltid varandra med läxor och i köket.
      Superskönt! Så härda ut bara.

        ❤❤❤❤❤

    Rätt onödig OT va?

      Vad betyder OT

        Off topic.

        OT inlägg är inget CC vill ha på vanliga inlägg, sånt får man fråga på tex öppet spår som sker på onsdagar, fredagar samt lördagar 🙂

        Off topic, i denna blogg nånting som inte har nånting med bloggvärlden eller inläggets innehåll att göra med, oftast personliga problem. Som hänvisas till familjeliv, flashback, eller ot inläggen onsdag, fredag och lördag kl 20 ?

    OJ, och jag som 31-årig kvinna som tycker det är svårt att veta om jag vill ha barn eller inte (och samtidigt börjar känna pressen att jag måste bestämma mig) tycker snarare att det är så här föräldraskapet framställs hela tiden. Det är så mycket gnäll och negativitet att jag på riktigt känner mig rädd och undrar om det finns något positivt med barn? Självklart förstår jag att man behöver få ventilera och skriva av sig, men ibland känns det konstigt att folk ens skaffar barn om det är så otroligt hemskt att uppfostra dem.

      Jag tror faktiskt det blivit jobbigare, av två anledningar: dels att det finns såna starka normer och ”regler” för hur man ”ska vara” och uppfostra sina barn, och att det syns mkt mer pga sociala medier. Dels att vi jobbar på samma sätt som för 85 år sen, men kraven på vad vi ska hinna med under den lilla lediga tid vi har kvar har ökat lavinartat.

      Så trodde jag med, sen fick jag barn. Det är rätt soft och jag är inte ens trött. Lajvar trött morsa bland andra för det är så man förväntas vara, men det är inget annat än mys!

      Tänk såhär – jobbigt ibland. Men värt det tusen gånger om. Om man nu vill ha barn. Mitt barn är den bästa personen jag känner. Han är min ”tvillingsjäl”. Vi funkar exakt likadant och han är min största källa till lycka i livet. Han är allt för mig. Jag känner mig hel med honom. Den känslan är den mest uppfyllande jag upplevt. En minut av det är värt allt. Att få ta del av honom är det bästa. Jag får dela delar av mitt liv med den ultimata människan, för det är precis vad han är för mig. Bandet mellan oss känns som bortom denna värld. Så att få barn för mig har varit att få känna kärlek, hängivenhet och connection till någon på ett nästan religiöst plan.

    För mig har det inte känts att jag mår dåligt under bebistiden pga att det är hektiskt. Utan för att min kropp av någon anledning producerar ”ångesthormoner” utan någon synlig orsak. Än värre blev det när jag fick mens tidigt, då fick jag uppleva ångestpms för första gången. Värsta är att det inte finns mycket kunskap om dessa hormoner som vi kvinnor utsätts för (oavsett om man har barn eller ej). Det positiva är att jag har fått sådan respekt för psykisk ohälsa..det handlar inte enbart om negativa tankar, utan det är något fysiskt som man kämpar mot!

    Någon har lagt upp bilder på Jockes nya bil – https://imgur.com/a/1WffLIL. Söker man på regnumret så ser man att ägare är Jocke & Jonna AB

      Jaha…?

    Jag blir så otroligt stressad av hela barn situationen i dagens samhälle. Jag fyller 27 och har pojkvän som är blivande sambo, som vill ha barn, men inget fast jobb för 5 öre..
    Alla yngre får barn och själv stampar jag på samma plats, stämplad som en Crazy Cat Lady.. Jag vill så gärna ha barn men med tanke på att det tog tid för mina föräldrar att ens få mig och min storebror så vet jag inte ens om jag KAN få barn och det oroar jag mig otroligt mycket över, även om pojkvännen säger att det tar vi den dagen vi vill försöka skaffa barn så har jag otroligt svårt att inte tänka på det.

      Jag är 28 nu och var i exakt samma sits som dig, men det var/är jag som inte har fast jobb. Trodde pga familjehistorik och gener att jag skulle ha det jättesvårt med att bli gravid och gick runt konstant och oroade mig för det.
      När vi väl bestämde oss för att börja försöka, efter otaliga samtal om min oro och rädsla för att antingen inte kunna få barn eller att det skulle ta lång tid och vi skulle behöva få hjälp av IVF osv – så gick det på första försöket.
      Om du har svårt att släppa oron även fast ni pratar mycket om det – prata med din VC. Ibland är det lättare att få ge det vidare till en främling och få lite distans till saker och ting, och kanske även en chans att stilla din oro.

      Hoppas att allting går som ni vill och att du hittar ett sätt att iallafall lätta på oron. ?

    Jag tycker det är underbart med barn. Särskilt nu, när de är 38 och 40. ❤️

    Avskyr också bebistiden.. visst har den sin charm men nä.. är hemma med en 4 veckor gammal bebis nu och jag mår skit. Aldrig känt mig så ensam i mitt liv. Det enda jag vill är att sova men inte ens det får man. Man går runt med bebisen i famnen och väntar på att det ska bli kväll och läggdags bara..
    längtar tills hon blir större så jag får börja jobba igen och slippa känna mig ensam här hemma.

    Håller helt med/förstår Läckberg. Jag trivdes inte alls med spädbarn och som mammaledig, mådde dåligt och var sjult deppig. Det hade en del svårt att förstå för de ”älskade bebislivet”, ”vill vara mammaledig jämt”, ”vill ha minst 4 barn” och jag kände att jag för det mesta ville tillbaka till jobbet, tillbaka till mitt gamla liv och få tillbaka mina gamla vanor.
    Men nu, när lillan är 1 år och 8 månader så leker livet. Jag älskar mitt liv nu, jag älskar henne coh jag älskar att vara mamma!
    Det vände någonstans innan hon blev ett år, då kände jag att livet började komma tillbaka, att jag mådde bra igen och var glad. Uppskattade henne mer när hon blev äldre och vi kunde ha kul ihop, prata, leka, skratta mm. Innan, när hon var spädbarn var hon mer varit som ett kolli att släpa runt på som jag inte kunde kommunicera med men som tog extremt mycket tid och plats. Det var svårt att hitta glädjen och lyckan i det alla gånger.
    Men såklart har jag och kommer alltid älska henne över allt annat, oavsett hur stor eller liten hon är. Men ja småbarnstiden är tuff för många inkl för mig.

    Min ärliga uppfattning och känsla är att första tiden med bebis – den var inte rolig. inte alls.
    Mycket ångest, vi kände inte varandra, de var svårt med rutiner från början,
    amningen gick åt helvete (de bästa beslut jag tagit som mamma var att sluta amma, och man fick kritik av folk från alla håll och kanter pga ej ammade. Efter några månader blev allt lite lättare och jag kunde njuta av mitt barn och att vara mamma.

    NU, är barnet 2 år och några månader och nu vill jag stoppa tiden – det är SÅ roligt!!

    Tur att vi är några som vill skaffa barn, så de som är frivilligt barnlösa har någon som tar hand om dom när de blir gamla. Om alla valde bort barn vem skulle då ta hand om oss?

      Tur att inte alla tänker lika ego, inrutat och normativt som du.

        Tänker jag ego, jag bidrar till att samhället lever vidare och uppfostrar barn som för jorden framåt.

        Vad gör du själv?

          ”Bidrar till samhället” roligaste jag hört. Finns enorma mängder flyktingar som man kan ta in ifall man behöver mer arbetskraft 🙂 men du kanske helt missat det?

            Ska vi byta ut Sveriges befolkning mot en annan om vi ska sluta föda barn och importera, jag vill nog ändå ha mina egna barn att uppfostra och njuta av livet som mamma.

      Världens befolkning beräknas öka till 10 miljarder år 2050 så det är ingen risk att det inte kommer finnas folk som kan ta hand om de gamla. Att folk avstår barn är snarare bra för miljön och befolkningen i stort.

        Med tanke på hur intoleranta vi är mot invandrare tror jag inte att det hjälper att det föds många barn i andra delar av världen.
        Dom lär knappast bli vårdbiträde i Sverige!

      Du skaffade inte barn för att framtidens gamla ska ha vårdbiträden. Var kommer ens den här självgoda lögnen ifrån? Du skaffade barn för att din biologiska drift sa åt dig att det är det du vill mest i hela världen.

        Hur vet du det?

      Du har rätt, åh tack ska ni ha ni osjälviska föräldrar som skaffade barn för VÅR skull, så att resten av befolkningen skulle få det bra och inte på grund av att ni själva ville ha en bebis.

    Folk bara klagar hela tiden. Bara att borra ned skallen och köra.

    Så bra av Läckberg att lyfta sånt här, så skönt att få läsa sånt ibland i förhållande till ”åh vad jag skulle kunna dö för er mina sockertoppsälsklingar med stora rosetter i håret”.
    Själv älskar jag att vara gravid och tycker bäbistiden är urmysig. Har haft tre ”lätta”bäbisar dock som sovit hyfsat bra och varit nöjda. Jag tycker det är mycket tuffare nu när vi båda ska jobba, barnen har aktiviteter som ska passas in, det bråkas med varandra och ev. problem med skola/vänner osv är så mycket mer svårlösta än en ledsen ettåring.
    Värt det, men lite slitigt emellanåt!

    Jag fyller 27 om några månader, läser till läkare (klar om ett par år) och bor i Stockholm. Har alltid velat ha barn, helst många, men nu känner jag att jag aldrig kommer orka!? Jag vill gärna föda en 10-åring som sover hela natten, som vi kan ha fredagsmys ihop med osv. Fattar ju att grejen med barn, det är ju resan, men samtidigt så är livet för kort för att må dåligt så många år!? Planen för mig är väl att jobba deltid. Vill gärna köpa ett hus i närheten av Sthlm, men fy satan vad dyrt det är. Även om jag förhoppningsvis tjänar okej efter några år så går ju allt jag tjänar till boende??
    Känner nu att jag vill bli bonde istället och ha massa djur (som jag aldrig skulle slakta, får väl leva på min mans lön) och bara vara ute hela dagarna. En annan typ av utmattning som jag tror att jag som människa saknar.

    Har börjat gilla och beundra Camilla Läckberg genom hennes instagram.

    Men tror folk verkligen att livet med bebis är ett ständigt hoppande på rosa moln?

    Jag och de jag pratat med har alla fått höra att det är skitjobbigt. Att de två första åren är värst och att risken att separera då är som störst.
    Jag var förberedd på att der skulle vara asjobbigt och det var lättare än vad jag trodde men ASjobbigt med sömnbrist efter 10 månader och att lillen inte ville sluta amma.

    Jag var inställd på att alla skulle säga ” gå över till ersättning så sover han bättee” osv osv. Och det gjorde det. Jag har fått slåss för att få amma ett helt år och får inte klaga eftersom jag inte tryckt i lillen skit.
    Man får även höra att ” sömnbrist hör till” ” så är det att vara småbarnsförälder” om man vill lufta tröttheten lite.
    Noll förståelse att man bara vill klaga lite, antingen ska det vara skitbra eller bara skit.

    Tycker att det är skitjobbigt ibland och skithärligt ibland. Inget är väl svart eller vitt.

    ”Det är väl bättre att spendera den tiden i nuet med sitt barn” asså ?‍♀️

    Jag känner att jag är ofrivilligt frivilligt barnlös. Är 29 år och har ännu inte hittat kärleken, är rädd för att jag börjat bli för ”gammal” för att skaffa familj och barn. Tanken på att inte få det livet kan göra mig lite ledsen vilket gör att jag gärna tar avstånd från sådana forum eller diskussioner. Är man 29, singel och barnlös så upplever jag att folk ofta tycker lite synd om en och som att man typ missat meningen med livet.

    Sen blir man också lite avskräckt av hur vissa målar upp livet med barn. Graviditet verkar superjobbigt, småbarnsåren får man inte sova eller ens kissa ifred och dessutom allt prat om att jorden ändå är överbefolkad.

      Jag är i exakt samma livssituation och ålder som du, förutom att jag inte har någon längtan efter barn! Inte att någon tycker synd om mig heller, fast det kanske de gör i smyg. Tycker inte alls att vi är för gamla. Tänk på hur mycket som kan hända på några år.

      Lille Mymlan, kommer du från en mindre ort? Tänker bara att 29 år är ju ungt! Bor i storstad och alla mina vänner började få barn från typ 33/34/35 år och inget konstigt med det. Men kommer ursprungligen från vischan och där började de föda fram ungar redan från 22/23 år, gällde oftast dem som ämnade stanna kvar i bygden livet ut, hade redan sett världen på en resa till Rhodos och var redo för nästa steg i livet. Säger som en annan här, det kan gå rasande fort att träffa den rätta 🙂

    Min bebis kom i april i år och jag har alltid sagt ”det är tur att hon är söt, för hon är jobbig”, varpå en kollega frågade ”har hon kollik?”. Öhh nej, hon är en bebis, dom är jobbiga, haha. Alltså den som säger att bebisar inte är jobbiga, ljuger! Sen är dom alldeles fantastiska, underbara och så söta så man dör, men fullt lika jobbiga! Omg!

      Fick också bebis i april och håller verkligen med dig!

      Bebisar är lätt i jämförelse med typ två-åringar haha. De blir jobbigare men ger också lite mer tillbaks. Bebis var verkligen en walk in the park i jämförelse ?

    Jag tycker att det är superviktigt att det inte bara kommer fram gull-gull och putti-nutt.

    Det är supertufft på många sätt att få barn, livet ändras på många sätt.

    Jag vill inte att mina barn går ska tro att det är lätt som en plätt att ta hand om, uppfostra och betala för ett barn, för det är det inte. Däremot är de det bästa jag har och livet skulle kännas hemskt om de inte skulle finnas hos mig längre.

    Men att gå på en rosa gull-bild är inte bra, för det är ett tufft jobb att vara förälder!

      Eller hur? Jätteviktigt att man är ärlig om alla sidor av föräldraskapet. Absolut inte skönmålar, tror det leder till tragiska konsekvenser, att folk skaffar barn fast de egentligen kanske inte borde.

    Jag har en sex-månaders dotter och ÄLSKAR det! Jag tvekade länge och väl om jag ville ha barn. Panik över att inte få egentid, kunna resa vart jag vill osv… Men sedan fick jag missfall efter att råkat bli gravid med min man. Efter det satsade vi eftersom jag fick panik av att kanske inte KUNNA få barn. Efter 4 missfall fick vi tillslut vårt barn och fan vad ball det är. Svinkul och att vara mammaledig är livet på en pinne. Jag fotar henne varje månad med samma nallebjörn för att se skillnaden. Lägger dock inte upp på instagram… Trots att jag inners inne vill pga söt… 😉 Jag älskade mitt liv innan barn och älskar det ännu mer nu 😀

    Var inte så bittra och gnäll på andra. ALLA GÖR SOM DOM VILL OSV…

      Så himla intressant för jag tycker exakt likadant; livet på en pinne att vara mammaledig och fotar varje månad med diverse skit pga av roligt och lägger upp på insta pga av SÖT! Jag kan tycka att det är tråkigt att man inte får säga att man sover hela nätterna och har en lätt unge för att man SKA tycka att det är jobbigt. Till och med min BVCsköterska sa att jag nog inte borde nämna min dotters sovrutiner för andra.. Nej, jag håller med dig – alla gör som man vill 🙂 OCH, folk som inte vill se min unge på insta får gärna avfölja – det gör mig inget 😀

        Menar inte att vara dryg alls, bara ett tips. Pga är förkortning av ”på grund av”, så du behöver inte det extra av efteråt.
        Kul att du har en fin första tid med din dotter, måste va skönt ??

          Jag är mycket medveten om det, men skrev kommentaren snabbt som attans så brydde mig inte så mycket 😉 tack! 🙂

        Skönt att höra att någon känner samma :). Min BVC-sköterska sa samma till mig angående sömnen ?. Lycka till och njut på av din fina bebis.

          Hahahaha detsamma!!! ❤️

    Jag har en 7 v bebis hemma, jag älskar henne gränslöst. Men efter att inte ha sovit på månader pga kämpig graviditet, ensam hemma måndag till fredag då sambo arbetar borta då är det väldoft nära tårar, märker och frustration. Efter lite sömn, så glittrar det igen. Tvivlar starkt på att någon är superglad och verkligen älskar varje sekund med barn även om man varje sekund älskar sitt barn.

    Två olika saker

    Amen klart det är jobbigt att ha bebisar snacka om att sparka in öppna dörrar. Läckberg plockar alltid fram nån sån vattentät jävla kvinnogrej när hon gjort bort sig. Som nu efter att ohämmat frossat i lyx på bindefeldts fest mitt i rådande klimatdiskussion. Sen är det så jävla störigt att just hon bölar över hur jobbigt det är med barn också. Miljonär typ, med massa familj och barnvakter som är barnfri varannan dag. Så jävla gnällig

      Hahaha så klockrent!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.