Skolmat – ett ständigt dilemma tydligen

Hur som. Lokalerna är inte det egentliga problemet. Det är maten. Anna Whitlock serverar endast vegetarisk mat … bortsett från fisk och kyckling. Jag har inget emot det, i synnerhet inte då jag förstått att det är vällagad mat.

Men.
En dag i veckan har talibanen lunch först 13.00 och nu har det hänt ett par gånger att maten är slut när deras klass kommer. Det är fullständigt oacceptabelt. // Monas Universum

Under hela min uppväxt hade jag sällan någonting att klaga på när det kom till skolmat, men jag har förstått att det inte är en upplevelse som delas av alla.
Monas Universums dotter har börjat på en skola inne i stan som för tillfället renoveras, så en extra 700 elever har i stället knölats in på en annan skola där de….tja..inte riktigt verkar få plats eller ha kapaciteten att utfodra dem.
Enligt Mona så har maten varit slut flera gånger när hennes dotter kommit för att äta och då kan man ju börja undra över vad det är som försiggår här. Är de så pass usla på att beräkna mängden mat till eleverna, eller har de helt enkelt tagit pengarna öronmärkta för skolmaten och lagt dem på något annat?

Man kanske inte ska jämföra olika skolors bespisning rakt av men när jag läste Monas inlägg blev jag nästan lite förbannad. (Sekundär-förbannad å elevernas vägnar)
Hur kan matsituationen vara så här katastrofal på en skola inne i stan, samtidigt som en annan framstår som rena rama lunchrestaurangen i jämförelse?

Det här erbjuds eleverna varje dag i lunchmatsalen på en annan gymnasieskolan, också inne i stan:

– Två vanliga rätter att välja mellan
– En vegetarisk rätt
– En vegansk rätt
– En jättestor salladsbuffé med edamamebönor, linser, keso, hemmagjord hummus och andra röror
– En pastasallad
– Dagens soppa
– Mjuka bröd, fil och flingor
– Bubbelvatten

Hur kan EN skola erbjuda allt detta, medan en annan inte ens lagar tillräckligt mycket mat för att räcka till alla elever?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *