När jag förra helgen skrev om att jag under söndagen knep lite egentid med träning och brunch ihop med vänner hade Hugo en skridskodejt med hans vän och tjejerna.
Även denna vecka har Hugo varit iväg på jobb i ett par dygn, och nästa vecka sticker han till Finland. Clean exploderar just nu, och det är något alla i familjen kämpar och stöttar varandra för. Men jag är inte ensamstående. Vi är två. När Hugo är borta finns jag kvar. Med ett eget arbete, med ansvar över hem, barn, vardag, aktiviteter och sysslor.
Jag trivs med tillvaron men ser till att tanka energi för att orka styra skeppet under perioder som dessa. Är det konstigt? Att när den andra parten är hemma också prioritera sig själv genom att fånga upp andra relationer? // Paula Rosas
Det här är ett ämne som jag tycker är riktigt intressant, men även lite svårt att diskutera med människor som aldrig varit i samma situation eller i alla fall en liknande situation.
Ponera att Paula aldrig laddar sina batterier, aldrig ger sig själv tid eller uppmärksamhet utan alltid, alltid, alltid sätter alla andra och deras behov framför sig själv så att Hugo kan satsa på sitt företag medan hon tar hand om allt annat.
Om hon inte ger sig själv tid att ladda batterierna så kommer hon krascha, och det tror jag är sant för de flesta relationer där den ena parten drar ett tyngre lass för tillfället.
Hur ska Paula på bästa sätt kunna ta hand om sina barn eller stötta sin man om hon kraschar av att ha ignorerat sina egna behov och sitt välbefinnande på tok för länge?
Att ta hand om sig själv är det bästa sättet att ta hand om sina nära och kära, och detsamma gäller självklart även åt det andra hållet.
Man är ju ett team, eller det är vi i alla fall i vår familj och så verkar det vara även för Hugo och Paula.
Den dagen Paula arbetar mot ett mål som kräver mycket av hennes tid så är jag säker på att Hugo kommer åta sig rollen som Paula har nu.
Så vida inte Hugo har några synpunkter på Paulas behov av egentid så tror jag skribenten bakom kommentaren här ovan kan vara lugn.
Paula väljer inte bort sin familj.
Vad har ni för erfarenhet av det här?
Några tips? Eller anti-tips? Saker man kan undvika?
Kör! 🙂
Föregående inlägg 