ÖPPET SPÅR

650 kommentarer

Ska till affären har ni tips något gått att köpa? 🙂

Kinapuffar i den röda påsen ??

Parmesanchips från gårds(vad de nu heter ?).

Sinnessjukt goda! Eller små salamisticks.
Hallonfanta zero. ???

Jag ska gå till affären nu och köpa glass. Två såna halvliters GB i rektangulär förpackning. En krossad choklad och en Nogger. Vet inte varför folk ske envisas med Ben&Jerry’s när GBs vanilj och krossad choklad finns.

Åh ja noggern är helt sjukt god ????

Mmmm krossad choklad! Favorit här med

Ben & Jerrys är för rookies. Häagen-Dasz är så vansinnigt god dock. Glassen är len som smör och bara rinner ner i gommen. Deras chocolate salted caramel ??❤️

Lejonet & Björnen is the shit!

Nej nej nej. Nonnas, måste ni smaka. Deras hasselnöt. ??

Västkustchips med havssalt eller en B&J ?

Lättsaltade chips som man dippar i creme fraiche och rom ?

Hurdan rom? 🙂

Brukar köra med vegetarisk rom. Men funkar såklart med vanlig också 🙂

Jaha, typ fiskrom? Tänkte endast på sådan man dricker.

Lol, SÅ SÖT! Alltså att du tänkte på drycken rom. Det var gulligt! ?

Vad gott det lät ? ska testa!

Ballerina kladdkaka.

Superbågar cheddar Estrella?

Sorry Sara men nu vart det en massa handlande för dig ?❤️

cheddarpopcorn ?

Marabou big taste strawberry cheesecake. ?

Big taste japp ?

Det var seriöst den äckligaste chokladen jag någonsin ätit! Jag förstår inte hur folk kan tycka att den är god!

Fyfan tyckte den smaka helt sjukt äckligt ?

Estrella västkust cheddarchips
Nya marabou chokosticks
Texas pecan glass

GBs glass med smak av Morotskaka ?

Fazer mjölkchoklad ?

Linsbågar!

De med sourcreme onion ???

Lohilo, godis, kanelgömma, brownies, choklad, kanelbullar, kladdkaka, kokosbollar, kärleksmums

Estrella västkust saltade och sriracha mayo från Rydbergs. En kall Carlsberg ekologisk.

Oh oh och ölkorv! Paul and Thoms, nötköttvarianten. Och torrostade saltade cashewnötter, Willys egna.

Smash ???

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Kan man få förlossningsdepression när man är gravid?

Undrar med!! Är du i denna sits?

Ja jag har ett barn sen innan men gråter typ av utmattning nästa varje dag. Vet inte om det hänger ihop med min graviditet. Har sämre tålamod, ingen ork att göra vardagliga sysslor m.m jobbar heltid men inget tungt utan ett administrativt kontorsjobb.

Fick för övrigt förlossningsdepression med första. Men det hade mycket med sömnbrist och stor blodförlust vid förlossning. Återhämtade mig och har levt på som vanligt efter det. Dock har jag en mamma som blev helt förbytt och mentalsjuk (Psykoser m.m) efter vad dom tror var en grav förlossningsdepression med mig. Så lite orolig såklart.

Ja det finns även något som heter förlossningspsykos.

Be din barnmorska kolla ditt sköldkörtelvärde, om det inte är gjort.

Ja men det kallas för graviditetsdepression. Hur mår du?

Förlossningsdepression är per definition något som uppstår i samband med förlossning, men givetvis kan man bli deprimerad typ när som helst i livet (även under en graviditet). Prata med din MVC, alternativt kontakta VC och be att få prata med en kurator <3

Detta stämmer inte.

Exakt vad är det som inte stämmer?

… jo? Vill du utveckla?

Ja, det kan man! Jag är själv gravid och mår extremt dåligt. Kontaktade min vårdcentral och blev sjukskriven 100 % och har även fått en psykologkontakt. MVC hat bokat in flera extra besök med mig också.
Ta den hjälp du behöver och berätta hur du mår, även det som kan vara jobbigt att dela. Det är fler som mår som du ♥️ Var snäll mot dig själv! Ibland har man gjort tillräckligt för dagen om man orkar duscha

Sköt om dig! ?

Yes, det kan man. Det fick jag. Detta fortsätter efter barnet föddes. Jag hade tyvärr bara väldigt lite stöd under den tiden vilket ledde till depression i mitt fall.

Men det stämmer ju inte. https://depression.se/forlossningsdepression/

Nej, det är detta länk som inte stämmer. Orkar inte skriva mycket men forskar själv lite om ämne så vet du (gärna på engelska, så du får lite perspektiv). Väldigt många depressioner som är fel kallade för förlossningsdepressioner eller även baby blues börjar mycket tidigare, redan när kvinnan är gravid. Med detta kunskap skulle man kunna förebygga skit mycket lidande. Man behöver ställa frågor tidigare till gravida kvinnor och fylla de kunskapslyckor som finns i vården.

Men det er kul at du oppe i din arrogance-sky og siger ‘stämmer inte ?’ men inte oooorker forklare ?????? Kul. Vi ser vældig mycket frem emot at du orker….

Varför ger det perspektiv att du forskar lite gärna på engelska?

Man använder ofta ordet förlossningsdepression i folkmun men på t ex Vårdguiden kallar man det depression i samband med att man får barn, eftersom det även kan drabba pappor, adoptivföräldrar osv. Måste inte alls ha något med själva förlossningen att göra. Även graviditet kan trigga depression och psykisk ohälsa och det är vanligt, och den stor riskfaktor för att även må dåligt efter att barnet är fött. Tror det är så mycket som 5 -10 %

Man söker hjälp via MVC eller vårdcentralen!

Man kan få en så kallad graviditetsdepression ❤️

Jag behöver ert stöd så mycket just nu, så lättad över att det är öppet spår idag.
Vad gör man när man håller på att bli ensam efter en lång relation? Min ”sambo” håller på att flytta ut. Jag vill att han gör det men ändå inte, är så rädd för ensamheten och all ångest jag måste tackla själv. Vet inte hur jag ska klara mig ekonomiskt. Jag har vänner och familj tack och lov, men har en tendens att isolera mig själv när jag mår dåligt. Framförallt leder ångesten till att jag ibland inte kommer upp ur sängen och sjukanmäler mig från jobbet, vilket är det sista jag borde och vill göra.

Hur ska jag göra för att överleva när det är som mörkast, kloka människor?

Jag vill tillägga att denna mannen har varit ett rövhål, som har svikit mig många gånger på värsta sätt. Bland annat genom otrohet.. Det är verkligen på tiden får en förändring, men jag känner mig ändå inte redo

Du tillåter dig själv att vara ledsen, ett tag. Men försök att tvinga dig till minst en rutin. Om det så är att gå på 30 min prom varje dag. med tiden orkar du ännu fler basala grejer. Sen dricker du lite vin, tittar på en bra serier och skattar dig lycklig att vara av med svinet och går ut med dina vänner. <3

Tror det enda är att tvinga sig utan att ha för höga krav. Med höga krav menar jag att det räcker att ta en fika på 30 min med en kompis, inte köra en hel utekväll. Eller tex när jag ska till jobbet tar jag det steg för steg när jag är inne i en deppig period, att jag måste bara ta mig dit, att det är det enda fokuset, inte vad som händer sedan, jag tillåter mig inte ens tänka längre fram.
När jag väl är där så tänker jag att en timme fixar jag, det räcker med en timme. Ofta brukar det rulla på annars har jag sjukanmält mig och gått hem.
Men mitt ”problem” när jag faller in i en depression är att jag inte kommer ut, när jag väl fått på mig kläder och tagit steget utanför dörren är det lättare, då fixar jag att sätta på mig ett leende, om än fejk. Så jag måste stänga av hjärnan å gå på autopilot.

Sååå mkt enklare än vad det låter, men för mig blir dagen enklare om jag bryter ner den och inte tänker på ALLT jag måste göra utan ett steg i taget.

Hjärntvätta dig själv till att bli en tränings junkie. Lägg om din vardag.
Du får mer energi per automatik och en nyttig distraktion

Min sambo flyttade ut för några månader sedan och vi var tillsammans i 6 år. Var också orolig över ensamhet, det ekonomiska osv.. även han betedde sig som ett rövhål. Men har aldrig mått bättre än nu när han är ute ur mitt liv! Det kommer bli bättre!

De gångerna jag varit i depressioner är det samma saker som fått mig upp igen: att lära mig trivas i mitt eget sällskap igen. Gör saker du tycker om att göra, både med andra men också på egen hand. Då börjar du inse att du behöver ju ingen annan för att ha roligt. Själv älskar jag att resa solo men det är lite svårt nu förstås 🙂 Men håll dig sysselsatt, gör saker du tycker om att göra, samtidigt som du också ger dig själv tid för återhämtning och bearbetning så att du inte går in i väggen. Om du känner att du kommer in i en period där du inte kommer upp ur sängen kanske det kan vara bra att be människor i din närhet pusha dig och se till att du kommer på jobb, kommer ut ur hemmet och så vidare. Inte bra om du bara isolerar dig 🙂

Lycka till! Det kommer nog lösa sig 🙂

Är i precis din situation. Fast jag är den som flyttat ut. Känns ensamt och osäkert då hemmet var en trygghet för mig, men ändå bitvis så fantastiskt. Vi hade likt er en dålig relation mes lögner, svek och otrohet. Någonstans landade jag i att det är bättre att ta sig över rädslan och ångesten, själv. För ju längre jag stannat desto mer ångest har förhållandet byggt upp hos mig. Sen så tänker jag att min sambo var ändå ingen höjdare på att finnas där och hjälpa mig, hur mycket jag än intalade mig det ibland. Så mitt råd är gråt, sörj (inte bara relationens slut utan även det du faktiskt behövt gå igenom innan), prata med vänner, var arg eller vad precis än annat du känner för. Tids nog går det över och livet hittar andra mer äkta ljuspunkter.

Jag kände precis samma som du när jag gick igenom det häromåret. (Fick också fint stöd och pepp av läsarna här då ♡) Jag var på ett sätt ”okej” med att relationen tog slut men separationen i sig var så fruktansvärt jobbig och kom med så mycket oro. Men vet du vad? Även om det var skitjobbigt och att jag var så ledsen upptäckte jag efter ett tag att det ändå var som att jag kunde andas igen.

Varje morgon vaknade jag av en fruktansvärd ångest som jag tvingade mig att låta välla igenom min kropp och sen tvingade jag mig att gå till jobbet och framförallt att säga ja till allt mina kompisar ville göra med mig. Och tar man en dag i taget så blir det bättre. Allt löser sig, på riktigt. Håll ut så länge och säg till dig själv varje dag att du kommer att ta dig igenom det. ?

Ett steg i taget, en timme i taget. Försök att vara okej med att du ibland inte tar dig upp ur sängen men ha som mål att försöka klara det. Sätt upp ett mål. Tex när jag inte sjukanmält mig pga ångest utan harvat mig till jobbet på 3 månader så får jag köpa/göra/unna mig nått fint.

Jag plöjde sex and the city när jag mådde som sämst. Låter fånigt men det gav tröst

Tack så mycket för era fina kommentarer!! Känner att jag kommer fixa det här, hur det än känns ♥️

Lämnade ett 10årigt förhållande det var hemskt mkt ångest, panik över att hitta en bostad.Men nu är jag lycklig känner mig trygg och låt det ta tid men bättre blir det. Förmkt besvikelser och otrohet tog död på det förhållandet.Det är inte värt det.Du kommer fixa det, ta en dag i taget men det kommer bli bra i slutändan

Det blir bättre och till sist blir det bra igen, så var det för mig i alla fall. Men jag har varit så ledsen och gråtit så mycket. Nu när jag tänker tillbaka ser jag hur mycket bättre mitt liv är när jag bor ensam än när jag bodde med en som var dum mot mig. Sämre ekonomi förstås, det blir det ju när man bor ensam, men jag klarar mig fint på en lön, som jag dessutom bestämmer över själv. Viktigast att inte bo med ngn som tar ens glädje och självförtroende.

Ni som jobbat i matbutiker / klädbutiker vad tyckte ni? För och nackdelar?

Tyckte matbutik var rätt chill. Satt mest i kassan eller frontade varor. Enformigt dock och kan vara dåliga arbetstider.

Dålig lön.
Dåliga tider.
Helgjobb och jobb på röda dagar.
Inte så utvecklande.

Men kul med service och träffa folk.
Inte så värst krävande och ”svårt”.

Dålig lön? Knappast i förhållande till vad man gör på jobbet. Jag får 150 spänn i timmen för att vika kläder typ, på söndagar får jag 300 spänn i timmen.

Får 150 i timmen som utbildad undersköterska.

Vad gör jag inte på jobbet…
Min lön är riktig dålig.

Precis. Din lön är riktigt dålig för du gör skillnad, har ett viktigt jobb och kan vara skillnad på liv eller död. Jag får 150 kronor i timmen för att vika kläder och nicka åt folk. Och det är ett skämt och ett hån mot dig och hela din yrkesgrupp men jag sätter ju inte min egen lön.

Jag får 35.000 i månaden för att vara kreativ framför en dator. Men då får jag stå för mina egna arbetskläder på en arbetsplats som har en väldigt strikt outtalad klädkod och jag måste jobba 60 timmar i veckan.
Så för att se till att ett företag bidrar med många miljoner i skatt som betalar många vårdlöner så tjänar jag mindre än vad du gör om man slår ut det i timmen.

Vad jobbar du med? 🙂

De kan väl inte kräva 60 timmar i veckan 😮

Oj, ändå lite lön för den sortens jobb? Jag tjänar knappt 32.000. Är förvisso utbildad men inte inom det jag gör nu. Här kan man sladda in helt okvalificerad och få 30 i ingångslön. Jobbar inom regionen i min stad. Jobbar skift så har också färre än 40 h/vecka.

Tycker också det var låg lön? Jag tjänar strax under 40000 för att vara ”kreativ framför en dator” (är PR-konsult), men jobbar knappast några 60 timmar i veckan. Snittar kanske 35.

Jag har 52 000 i månaden, inom IT, och jobbar också cirka 35 h. Jag skulle kunna ta mer ansvar på jobbet och få upp min lön men trivs med att ha ”mindre” ansvar och kunna gå hem till familjen.

Jag fick som utbildad och erfaren undersköterska inte mer än 125 kr i timmen via kommunen. Gick inte att förhandla om vid nyanställning utan det var 125 för alla utbildade.

Hade 125 när jag jobbade privat. Aldrig haft så dålig lön.
Hade 134 inom kommunal flera år tidigare innan jag började privat.

Sen undrar folk fortfarande varför ingen vill jobba inom vården…

Jag får 182kr i timmen som läkare ??‍♀️ Under dåliga dagar saknar jag att jobba i butik som jag gjorde innan, mindre stress och bättre förutsättningar att göra ett bra jobb.

Jag skrev inte i förhållande till vad man gör.
Jag skrev att det var dålig lön.

Matbutik blev efter två år sjukt tråkigt då jag enbart var kassapersonal och enstaka pass körde jag posten.
Klädbutik är kul beroende på vem man är som person och vad man gör. Jag är nu utbildad dekoratör och det älskar jag då det är kreativt och alltid massor att göra, plus att man planerar sin arbetstid själv och man får ändå ha lite kundkontakt och stå i kassan nån gång ibland.

Tänk om en ändå jobbade i sverige igen och fick ob för helgjobb, vilken lyx! 😀

Det är väl fritt att flytta hit och börja jobba helg i butik om du vill?

Såklart det är! Men jag är nöjd över vart jag är och allt som jag älskar här väger mer än OB lön på helgen. Ville bara flika in att det lät lyxigt i stunden jag läste det 🙂

Haha ja dock blir det inte mycket helger längre för min del då jag har barn nu, men när man var yngre och mer flexibel så kunde man tjäna bra. Nån månad tjänade jag 34 000 netto för det hade varit mycket röda dagar och jag hade jobbat mycket kvällar och tagit nåt extra helgpass ?

Vad får man för helgjobb i Sverige? Här i Finland är det väl alltid 100% tillägg för söndagar men lördagar tror jag varierar beroende på kollektivavtal.

Inom handels har du 100% OB efter 12.00 på lördagar och hela dagen på söndagar.

Tror vården ligger på knappt 50 spänn helg ob. Kan ha fel.

Min erfarenhet av jobb i klädbutik är positiv! Lätt jobb (så lätttjänade pengar), trevligt och inte så stressigt. Jobbade dock i en butik med mycket fokus på service och sälj (Dressmann), med relativt få kunder om man jämför med tex H&M.
Tror dock det kommer vara extreeeeeemt svårt att få jobb i klädbutik nu efter corona, så satsa på matbutik istället är mitt råd.

En fråga, varför tror du att det kommer att bli svårt att få jobb i klädbutiker efter corona? 🙂

Det går extremt dåligt ekonomiskt för fysiska klädbutiker just nu, många konkar helt, varslar personal och kedjor kommer tvingas stänga ned butiker. Tex Dressmann där jag jobbade har tappat 70% av sin försäljning under corona, sagt upp all extrapersonal (alltså vikarier och så = de lättaste tjänsterna att få). Det handlar om att överleva för många butiker just nu. Många gallerior/butiker har reducerat sina öppettider nu också pga corona (= mindre behov av personal). All personal som sagts upp kommer försöka söka nya jobb nu, och varje tjänst som finns tillgänglig kommer det bli extremt högt tryck på och blir därmed svåra att få. De med mest erfarenhet och kompetens kommer prioriteras, så kommer bli väldigt svårt för dem som söker de fåtal tjänster som kommer finnas, tyvärr.

Fördelar matbutik:
* ’bättre’ ob-tillägg eftersom de har öppet längre. Min lön var högre i matbutik än klädbutik eftersom helgerna gav mer pengar.

Nackdelar matbutik:
* kunderna var otrevligare. Många handlar stressade efter jobbet och snäser och fräser för diverse oklarheter.
* senare öppettider, så du slutar senare.
* surare och bittrare kollegor i mataffär (enligt min erfarenhet).

Fördelar klädbutik:
* trevligare kunder. Många har som lite nöje att gå och strosa i butiken. De blir glada och uppskattar hjälp och skäller inte på en för att arlas mjölkleverans är försenad.

* du slutar tidigare och börjar senare.
* ofta rätt bra rabatt på sortimentet.

Nackdelar klädbutik:
* du får ut lägre lön.
* kunder som river och sliter i kläder du precis vikt.

Jobbar i matbutik och tycker det är väldigt roligt jobb! Dock handlar det mycket om vad man brinner för och då hamna i rätt butik. Är nu i en butik där det är höga krav vilket passar mig perfekt. I en butik jag var i tidigare fanns det ingen lust till utveckling utav personalen vilket gjorde att jag tröttnade. Jag är på golvet och även ansvarig för kolonial och teamledare på golvet, så sitter då inte så mycket i kassan.
Fördelar:
-Socialt jobb, finns missnöjda kunder men det allra flesta är glada och tacksamma (speciellt i onlinehandeln dessa tider hos oss)
-Finns alltid något att göra, tiden går aldrig långsamt.
-OB-tillägget är grymt bra
-Vi har teamplock så vi jobbar alltid i grupp vilket är riktigt roligt!
-Varierande jobb. Mycket varuplock men eftersom vi plockar i grupp blir det inte tradigt. Är man ansvarig har man beställningar och planering utav exponeringar osv.
-Varierande arbetstider, man kan vara ledig mitt i veckan eller ledig förmiddag/eftermiddag.

Nackdelar:
-Man känner jag aldrig klar. Eftersom det alltid finns att göra.
-Är man på en arbetsplats med höga krav måste man lära sig att förhålla sig till det.

Jag tycker det är riktigt roligt yrke, även om stressen kan bli för mycket ibland. Men det handlar om ens ambitioner.

Jag jobbar i en klädbutik. Känns som det jobb man kan tjäna bäst på när man ej har någon högre utbildning. 145kr/h och 100% ob efter 12 på lördag och hela söndagen.

Dock jobbar jag i en butik med väldigt mycket säljpress. Cheferna säger att vi måste släppa allt annat så fort en kund kommer. Man ska vara på och snacka och hjälpa. Varje stängning måste man redovisa siffror i en app där man då även ska redovisa hur mycket man går minus/plus från förra året på den dagen. Där vill även cheferna att man peppar och skriver inlägg osv.

Det verkar som att folk inte tycker att det är ett krävande jobb när jag läser här men beror nog på var man jobbar och hur man är som person.

Vi har som sagt mycket säljpress och ska ge hög service samtidigt som vi har stora krav på att butiken ska vara i fint skick. Allt ska vara snyggt vikt, alla kampanjer uppe, dammat och städat, påfyllt, nya leveranser ska packas upp larmas prisas, kunder ska ha hjälp, kunder klagar/reklamerar, sopor ska slängas, varor ska hämtas, butiken ska hängas om, varuflyttar ska ordnas, lager ska städas, skyltning ska fixas, dockor ska stylas osv osv. Detta blir även butiken betygsatt i varje månad av regionchefen.

Samtidigt ska man vara glad,pepp, hälsa på alla, prata och vara social OCH lyssna på musik i 8 timmar. Man står och går hela dagarna också.

Så nej jag tycker tyvärr inte det är så lättförtjänta pengar men sen är jag också en ganska introvert person med en del psykisk ohälsa så jag tvingas spela teater en hel del. Det tar ju på krafterna om man säger så haha. Speciellt ljudet (musiken) och folk som pratar gör mig väldigt trött.

Jobbar i butik (ej mat eller kläder) och tycker det är himla bra 95% av tiden ☺️
Bra betalt för det man gör, dagarna går oftast rätt fort (speciellt om det är mycket folk eller kommer leveranser som ska skyltas upp) och jag börjar aldrig tidigt. Dessutom har jag fina kollegor!

Nackdelar: självklart snäsiga/nedlåtande kunder, att sluta sent på kvällarna, jobba röda dagar/helg (men fina pengar dock!) och ibland säljpress såklart.

Men på det stora hela är butiksjobb trevligt, och ett bra jobb som det inte krävs utbildning för.

Vad har ni sökt för yrkesutbildning?

Mina kollegor har gått Automation, Elkraft och Järnväg. De tjänar bra pengar och har fina karriärsmöjligheter.

Tänkte söka automation! Men missade sista ansökningsdagen så det får bli nästa år, om jag inte kommer in på industriell ekonomi eller produktutveckling till hösten.

Har sökt entreprenadingenjör, fastighetsförvaltare och försäkringsrådgivare b.la

Mätningsingenjör och CAD-konstruktör i den ordningen. Tror mätningsingenjör hade passat mig jättebra och jag hoppas verkligen jag kommer in ☺️

Mitt dödstråkiga examensfirande blev ju toppen ??

Åh skönt att höra!

Fortfarande lika grym som har tagit examen! Grattis!!

Tack ?

Ingen. Gick aldrig gymnaset. Arbetar som hotell chef tills för ett par veckor sedan då jag började som kock 🙂

Jag har ett guldarmband från Hallbergs guld, värt runt 3000, vet inte hur många karat det är, ska gå dit och fråga om de vet. Jag vill sälja detta pga är fett fattig för tillfället haha. Hur säljer jag det för att få så mycket betalt som möjligt? Tradera? Guldbrev? Det var en present från ett ex, så har inget kvitto

Sälj på en pantbank. Då får du pengarna direkt om du går till en butik.

Jag sålde på guldfynd men fick inte det de uppgav när jag lämnade in det. De skickar iväg det för att sälja och då hade guldpriset hunnit gå ner så jag fick ganska mycket mindre än de sagt.

Absolut inte pantbank! Sälj på Facebook fick 2800kr för 7. 7 gram var säkert 100 personer som vela köpta trots inget kvitto men stämplar!

Det var 18 K pantbank och Guldfynd betalar kasst! Fick sålt på en dag! Men räkna med snåla prutare men bara var hård! Gå till Guldfynd eller liknade och väg det ta foto på det då du lägger ut! Kommer få sålt på ett kick!

Är Facebook bättre än Tradera?

Oja

Skulle aldrig sälja guld varken på Facebook eller tradera. Som gjort för att bli lurad. Men visst, kör på.

Gå till närmsta förort och kolla om det finns en guldhandlare. De ger bäst pris per karat och så kan du förhandla. Dock skulle jag aldrig sälja guld om jag inte måste men jag förstår att du behöver pengar fort.

Guldfynd/Albrekts/Hallbergs (samma koncern) ger alla bara skrotpris, jag har jobbat inom koncernen och kan garantera att du får mer på en pantbank. I butik är det bara ett uppskattat värde, det är guldsmederna i Varberg som avgör.

Gå till en guldsmed ist. Garanterat bäst.

Guldets väede har gått upp så skulle dubbelkolla karat och vikt och värdet därefter – sen sälja det på valfri plattform efter det priset. Ibland vill guldsmeder ha mer guld (för att smälta ner) så hade kollat där!

Hur gör man för att inte dra in gammal skit i en ny relation? Är livrädd och det känns som jag aldrig kommer kunna lita på någon igen. Jag har bearbetat allt själv men det går ju bara att göra till en vissa gräns på egen hand. Den stora prövningen blir ju att utsätta sig för det man är rädd för?

Jag är själv rädd för samma sak inför när jag själv ska hitta en ny partner, efter en relation full av svek. Jag försöker tänka på män i mitt liv som faktiskt har betett sig bra mot sina partners. Min pappa har alltid varit en fantastisk man till min mamma. Jag har ett tidigare ex som behandlade mig så bra som jag förtjänade att bli behandlad. Jag har killkompisar med flickvänner som de aldrig skulle svika.
Har du några sådana människor i din närhet som kan få dig att känna dig tryggare?

Ja jo de finns ju såklart. Men det känns som att jag har en historik med att välja män som inte är bra för mig, på olika sätt. Försöker programmera om mig själv men tyvärr är man ju attraherad av det man är attraherad av. De bra männen fångar typ aldrig mitt intresse. Jag ger dem verkligen chansen men det uppstår aldrig någon attraktion ?

Alltså den här frågan som ”Minna” ställde igår – hon återkom aldrig med svar:

”Fått ett nytt uttryck att störa ihjäl mig på. Förekommer i i princip alla samtal, i alla sammanhang, mellan alla människor i alla åldrar. Nytt för iår. Vilket uttryck tänker jag på?”

Minna, om du ser detta – skriv ?

Så frustrerande, haha återgick till tråden flera gånger för att se svar?

Hon tänker så klart på Coronatider ?

”I dessa (märkliga) tider” tänker jag

Troligtvis ”Jag tänker att …” (Hatar det uttrycket.)

Någonstans läste jag ett liknande klagomål som handlade om ”i dessa tider”, minns inte vem som skrev eller var, men någon är uppenbarligen less på det uttrycket i alla fall.

Jag hatar ”samtiden”

Jag gissar på ”i dessa tider”. Definitivt nytt för i år, och ÅH vad less jag är på det ?

Eller ”i dessa ovanliga tider”

”Under rådande omständigheter” ser man ju överallt ?

Hej! Jag var tillsammans med en kille under flera år. Under hela vårt förhållande misshandla han mig psykiskt och fysiskt. Till slut anmälde jag honom. Jag vet inte vad det är fel på mig, jag vill ha honom tillbaka. Jag kan inte gå vidare från honom 🙁 ändå var det över ett år sen. Nu misstänker jag att han har en ny tjej och jag har vart så ledsen och tappat all min energi. Vi har kontakt på grund av vårt barn ( men inte mycket) jag vet inte vart jag ska ta vägen!! Jag kommer aldrig kunna släppa honom 🙁

Du kanske kan skriva ner alla vidriga saker han har gjort mot dig? Varje kommentar eller slag som du kommer ihåg i punktform. Sen när du känner extra saknad så kan du läsa dem och påminna dig själv om varför han inte var värd att leva med.
Sen tror jag att det hade hjälpt att prata med någon om det, tex genom KBT.
Kram ♥️

En del av dig är kvar i den där världen där du hade drömmar och förhoppningar. Du minns de gånger han var snäll och fin, bilden av den du föll för, finns kvar inom dig.
Trots att drömmarna är krossade och han du blev kär i inte finns, så tar det tid för sinnet och kroppen att glömma och lära om.

Du måste ge det tid, lång eller kort, men du måste ha tålamod. Du behöver tid att sörja alla krossade drömmar, tid att sörja hur lurad du blev på kärleken, tid att sörja allt han utsatt dig för.

Det kommer en dag när allt känns lättare och ditt förnuft når fram till dig. Jag lovar.
Jag har varit där.

Det tog nästan fyra år för mig att bli fri från sorgen och besvikelsen.

Är inte ts, men det du skrev var precis vad jag behövde läsa just nu ❤️

Åh vad bra Mikaela.
Oavsett vad du gått igenom som skickar jag en kram och ett löfte om att det tar slut. En dag gör det det ❤️❤️❤️

Hej. Aldrig varit i din situation men rekommenderat dig att lyssna på psykopatpodden där de tar upp dessa känslor du beskriver. Kan hjälpa dig att förstå psykologin bakom då det är vanligt förekommande och ingenting fel på dig. Lycka till.

Ja visst om du inte har mer kärlek för dig själv än att spendera livet med nån som slår dig så kör på. Annars tackar du alla gudar för att du inte är i hans närhet och inser att livet inte är till för att spenderas i misär om man kan välja bort det.

Som jag känner igen mig. Det du känner är INTE kärlek utan ett beroende du har skaffat dig av honom. Mitt tips är att läsa boken: För mitt eget bästa. Den förklarar så himlans bra ens känslor och varför man känner som man gör.
Det kommer att bli bättre det kan jag lova dig ❤️

Nu när man endå är anonym här

Vilket jobb rekommenderar du INTE?

Värsta jobbet du haft och varför?

Jobbade som kriminalvårdare en sommar på ett häkte vid sidan av studierna. Det var mitt värsta jobb, alla kollegorna jag hade där var hemska. Antingen betedde de sig som småbarn eller utövade extrem härskarteknik gentemot andra kollegor eller intagna klienter. Jag är ganska blyg och gillar inte konflikter, så var kanske inte direkt rätt arbetsplats för mig eftersom man ständigt träffar människor som befinner sig i olika utsatta situationer. Men det var trevligt att känna att man kunde göra en klients dag genom att lyssna lite ibland och ta sig tiden att prata med vissa. Men jag passar inte på en sådan plats alls, och jag är glad att jag insåg det, vilket de flesta andra där också borde ha gjort. Rekommenderar kriminalvårdare till de som verkligen verkligen känner att de passar inom yrket, och inte har en mentalitet som en barnunge eller älskar att sätta sig över andra och leka polis vid första bästa tillfälle.

Hahaha tänkte precis skriva kriminalvårdare. Din attityd låter dock som klassisk blåögd sommarvikarie som tycker synd om dom intagna och daltar med dom. Håller dock med om att de kan va ett riktigt riktigt slitigt jobb men mer pga att man får bajs kastat på sig, behöver brottas med ibland nakna äldre män som smort in sig i bajs osv.

Jag rekommenderar ingen att jobba på Lush.
Dålig lön, dåliga tider, kass personalpolitik och ett översitteri av dess like.

Det är ju rätt speciella människor som jobbar där och alla säger att de står upp för allas lika värde, jämställdhet och inkluderande.
Men i själva verket är de dem mest exkluderade människorna som finns. Passar man inte in i deras snäva mall så är man i princip andra klassens medborgare.

Dessutom blir man sjukt trött på lukten i butiken efter ett tag.

Är det sant? Berätta mer! Hur är de exkluderande? Hade du kollegor du klickade med?

Ja, det är sant. Det är extremt sektliknande.
När det är så brukar folk vara väldigt välkomnande mot sådana som är som man själv och accepterar sällan sådana som ”avviker”.
De var exkluderande som i att man blev nästan utfryst om man inte hade samma synsätt på världen liksom.
Man skulle vara vänster, vegan (eller åtminstone vegetarian) och vara så sjukt medveten om allt. Man skulle tycka synd om orangutangerna på Borneo, bojkotta palmolja, vara miljömedveten och cykla överallt, gå på prideparader osv osv.

Jag hade en kollega jag klickade med, vi jobbade dock typ aldrig tillsammans. De andra var extremt kyliga.

Socialstyrelsen. Folk var så otrevliga att jag sa upp mig. Alltså. Oprovocerat otrevliga.

Vilka folk då? Kollegor/chefer eller besökare?

Åh fick ett minne när jag jobbade på bank. Kom in en pundartyp som var tvungen att ha ett kontoutdrag enligt ”horan” på socialen. Fattar verkligen vilka typer man kan stöta på där alltså.

Livsmedelsindustrin. Av så många anledningar att jag inte ens kan få ner dem i ord.

Jag har jobbat på ett lyxhotell i Sverige. Det var fruktansvärt. Dålig ledning där det saknades utbildning inom turism och/eller ledarskap. Hotellchefen var typ fd flygvärdinna och receptionschefen var fd frisör. Blev liksom en omogen och väldigt homogen arbetsplats eftersom att alla (inklusive cheferna) var tjejer i åldrarna 18-35.

Bellora?

Nej, men ett topp tio på TripAdvisor.

Vården. Just don’t.

På en advokatbyrå. Aldrig mer.

Berätta mer?

Jag är inte TS men tror att det säger sig själv om man tittar på vad alla vittnar om.
Det är väldigt långa arbetsdagar, relativt låg månadslön så om man slår ut det tjänar du mindre än kontorets städare i timmen. Man har ingen övertidsersättning, inget ob och i princip inga extra förmåner.
Man måste dessutom vara tillgänglig precis hela tiden. För precis när som helst på dygnet kan det hända saker och då måste man vara beredd att börja jobba. Vilket betyder att du måste vara beredd att avbryta semestrar och övriga ledigheter utöver avbrytande av helger.

Utöver det så brukar det vara rätt så många ”krav” på en byrå. Man ska klä sig snyggt, vilket betyder dyrt. Man har ingen möjlighet att ta med matlåda, vilket betyder uteluncher varje dag, vilket betyder dyyyrt.
Och det är väldigt hierarkiskt, de som gjort sina hundår brukar få en teflonpersonlighet och lämnar över i princip allt jobb till de som kämpar om att en gång i framtiden bli partner på byrån.

Typ så?

Berätt mer!

Förskolepedagoger, hur går det för er på förskolorna?

Jotack, det går bra. Hur går det för dig inom ditt yrke?

Det går ganska bra. Ibland är det lite jobbigt men det är himla tur att barnen är goa och snälla för jämnan.
Däremot är det otroligt trist att inte kunna ha en vanlig verksamhet. Saknar det som fan.

Jag är snart klar förskollärare (nästa vår) längtar ihjäl mig men är också livrädd för att jag inte ska klara av ansvaret? är mest oroad över att komma till ett helt nytt ställe där jag inte lyckas få respekt från kollegor/föräldrar. Hur var ditt/era första tid som nyexad?

Ställ som krav vid intervjun att du vill jobba med någon erfaren och att du ska ha en mentor direkt som du har möjlighet att reflektera med PÅ BETALD ARBETDSTID (gäller er båda). Har du inte fått mentor efter en månad när du börjat, så kommer du aldrig att få någon heller. Då söker du nytt jobb.

Jag har jobbat 4 år och fortfarande inte fått mentor. Många rektorer i förskolan är skitkassa, sen finns det några guldkorn. Får du en bra chef, håll hårt i hen!

Men herregud, menar du allvar? Om någon nyexad kom med krav på en mentor hade det varit tack men nej tack direkt.

Har ni inte rätt till det? Eller är det bara lärare?

Hur börjar man sy couture?

Har en i släkten som härmar med ALLT inom inredning. Hon verkar ha ett target hela tiden och härmar efter den. Just nu verkar det vara jag och jag känner mig väldigt ledsen då jag kämpat mycket med att hitta saker till vårat hem.
Absolut, vi har inte det mest originella hemmet på jorden men det är ändå saker jag inte sett hos någon annan och kopierat utan har haft en vision i huvudet och enbart följt den.
Det är inte bara möbler som hon härmar med utan kakel, kök, kran osv osv ALLT.

vad gör man? vill absolut inte på något sätt såra henne då det är en person jag inte är supernära men tycker väldigt mycket om!

Men vad spelar det för roll hur det ser ut hemma hos henne?

För det är någon jag umgås med en del och det är tråkigt när hela ens hem är kopierat.

Men ditt hem blir ju inte fulare för det. Njut av ditt hem och låt henne inreda som hon vill. Jag förstår helt ärligt inte problemet. Är du rädd att hon ska få beröm för ”din” inredning eller vad?

Nej absolut inte rädd för att inte få credd för mitt hem det är inte min poäng. Utan tycker bara det är tråkigt att våra hem ser på pricken likadana ut. Samma bord, samma kakel, samma kök, samma bänkskiva.

Säg att du tröttnat på ditt hem och ska totalrenovera. Ljug och säg att din inredningsstil är katastrof och att du måste ha varit full när du inrett och att endast Ullaredkunder har en sådan stil.

Bara för att se hennes min.

Nä förlåt. Det är ingen lösning. Men jag stör mig på sånt jag också. Så nu lät jag bara min hämningshjärna tala.

Ja tyvärr är det inte bara en soffa som kanske är lätt att byta ut utan det är allt från samma glasparti till kakel till kök till kommod till blandare

Om du tycker att det är fint så tycker du väl det oavsett om någon annan har samma?

Mitt hem blir ju självklart inte fult för att hon härmar men det känns så himla tråkigt.
Min man har ritat vårt hus med allt vad det innebär. Dvs takhöjd, fönster osv. Jag har gjort allting invändigt med kakel, kök, golv osv. När någon kommer och kopierar exakt allt kan jag inte låta bli att störa mig då det ligger mycket arbete bakom vårt hem.
Det kanske är en jävla bagatell i slutändan men kan inte låta bli att reta mig

Tycker att det låter väldigt ängsligt att bli så irriterad över en sån sak.

Kanske är det så men allting är ju relativt

Låter mer som att du vill vara så unik som möjligt och därför blir sur när dit hem inte är det mest unika.

Man får väl skaffa vilken inredning man vill? Även om man hämtat inspiration från någon annan

Mitt hem är bokstavligen copy pasteat till hennes. Det känns riktigt tråkigt då jag som jag skrev lagt ner väldigt mycket tid på mitt hem

Praktiskt att du kan känna dig som hemma även hos henne.

Men du sa ju att hon gör så med alla? . Men finns ju inget du kan göra.

Det jag undrar är vad man kan göra? prata med henne utan att reta upp eller såra henne? ska man ignorera?

Ja ignorera så klart.

Du kan ju inte förbjuda henne från att inreda hur hon vill.

Nä jag hade varit salty och typ sagt va?! Som mitt bord, samma fåtölj som min!! Och lampa! Men gud haha och typ väntat på hennes reaktion. Förstår att det stör dig, hade varit irriterad jag med om det var helt copycat.

Och om hon gör så med alla så är det ju orimligt att hennes hem ser exakt ut som TS hem?

Bara att vänta in att hon hittar en ny inspirationskälla

Det går alltså i cykel eller vad man säger. Mitt hem är dock det första hon har kapat rakt av, tidigare har det varit typ ett bord här, en stol där från andra men nu har det blivit copy paste.

Du kan inte styra hur andra är eller vad andra gör, du kan bara påverka hur du själv reagerar på det. Fattar att det är störigt, men ta det som en komplimang och var den större människan? Uppenbarligen är hon en människa utan eget tycke och smak, men du har ju ingen rätt att diktera hur hon ska leva. Eller för den delen inreda.

Imitation is the sincerest form of flattery, trösta dig med det!

Känner med dig! Har en vän som gör exakt samma sak.

Hade tagit det som en komplimang ??‍♀️

Orka bry sig känner jag.

Jag är verkligen ursämst på inredning. Jag ser inte vad som kan vara snyggt eller vad som funkar. Har ingen egen stil jag kan gå efter så jag härmar andras inredningar. Ser jag något fint hos någon eller något käckt rum på typ instagram så kopierar jag det haha.

Jag skulle nog om jag var du ta det som en komplimang att hon inspireras och gillar din stil 🙂

Men att härma en sak här eller där är inget problem för mig. Inte heller att typ kopiera ett rum från instagram tex men det här är ju mitt hem som hon varit i och nu kopierat, det är det som känns irriterande.

Varför irriterar det dig?

För både jag och min man har lagt ner tid, själ och hjärta i vårt hem och för att hon inte har någon egen stil.

Men det förändrar ju inte att ni har lagt tid och tanke bakom ert hem. Det kvarstår ju även om hon inte lagt samma tid och tanke bakom hennes hem.

Det är helt sant! Kan ändå inte låta bli att störa mig tyvärr

Men vad är det för jävla fel på er? Hon irriterar sig på det, låt henne irritera sig istället för att ställa samma jävla varför fråga 20 ggr.

Förstår att det känns trist men det skadar inte dig och så blir ditt hem inte fulare för det. Pika inte, varken inför din copycat eller någon som lagt märke till att ni bor identiskt. Skrik ut din irritation är på ÖS och släpp det. Snart hittar hon någon annan att kopiera. Ta det som en komplimang. Häng tavlor som du själv målat (måla över posters om du inte kan måla), det tror jag inte att hon kommer att kopiera + du får en personligare touch på väggarna.

Köp tapet i något ”slutsåld” motiv.
Köp porslin på secondhand så att hon inte kan hitta samma.
Hitta på något unikt med era gardiner.
Gör egna kuddöverdrag (kolla youtube) till soffan osv.

Ju mer diy desto mer personligt. Skulle hon gå och nåla samma tavla då kan du säga -med ett stort leende- ”oj, va kul att du inspireras av min konst. I framtiden kan jag måla något unikt åt dig, gratis såklart, men då får du lova att hänga upp den så att vi båda kan ha en unik touch i våra hem. Varje gång du ser den så kan du tänka på vår fina relation.” Hon kan inte säga nej till det. Om hon fortsätter härma så får du bara acceptera det hur jobbigt det än känns inombords. (Hade en inneboende som härmade allt jag gjorde, tom frisyr, hårfärg, linser för att få mörkare ögon etc. Störde mig till en början men hon var ju så snäll så jag släppte det och började låna ut mina kläder och ta hennes, dubbla garderober HEJ HEJ!)

Tack för ditt svar!
Sjukt att du skriver det men jag målar faktiskt och har helt ärligt tänkt ”det här kan hon fan inte kopiera”. Jobbar just nu på tavlorna så har inte hängt upp dom än eller visat för någon men hoppas att min konst är det som gör mitt hem lite mer ”eget”.

Återigen, tack för ditt svar uppskattar verkligen det och kommer följa det du skrev med att inte pika eller nämna.

Mitt svar försvann!

Tack för din kommentar!
Sjukt att du skriver det men jag målar faktiskt och har inte visat min konst ännu för någon men hoppas att det mina tavlor som skiljer våra hem från varandra.

Återigen, uppskattar din kommentar och kommer följa råden att inte pika eller kommentera!

Har svarat på din kommentar tre gånger nu men den försvinner hela tiden. Hoppas den här kommer fram!

Tack för ditt svar!
roligt att du skriver det med konst för jag målar faktiskt och har väntat med att sätta upp min konst. Får hoppas att det är tavlorna som gör mitt hem lite mer personligt!
Ska inte kommentera våra likheter eller pika för den delen heller utan får helt enkelt bara finna mig i hela situationen och såklart försöka lägga min personliga touch med saker jag gjort själv.
tack återigen för din kommentar

Kanske ser hon upp till dig, varför inte fråga om hon vill ha hjälp med inredning och hitta sin stil eller bara input för inrednings mallar man kan följa som stil deaf. Kanske behöver hon lite tips och ”stora syster hjälp”.
Själv tycker jag det är creepy när folk härmar mig och tänker alltid på skräckfilmer ?

Om du kollar hur det ser ut på hemnet, i andra människors hem. Så ser du ganska snabbt att allt ser exakt likadant ut.
Vi är härmapor allihopa!

Mitt hem är inte likt någon annans då det är min man som ritat vårt hus och jag som gjort allt invändigt.

Men även om du gjort allt invändigt har du troligtvis gjort samma val som tusentals andra

Säkert! Och jag skrev det tidigare men jag bryr mig inte om någon kopierat ett rum från Insta eller Pinterest, jag har personligen inte gjort det men det är saker man inte kanske kan låta bli att bli inspirerad av. Men nu är det mitt hem som jag bjudit in henne till och som hon dessutom knappt gett en komplimang för (kom jag på nu när jag skrev) men ändå kopierar på pricken.

Hade jag tex enbart inrett med Ikea eller Mio hade det varit förståligt, svårt att bli ensam om allt men det är fönster kök badrum allt

Förstår att det kan kännas irriterande men hon tycker nog bara det är fint hos dig och vill ha lika? Alltså det är ju en komplimang. Men jag fattar att du retar dig.

Har en sån vän som kopierar allt jag har i mitt hem. Kläcker jag en idé som jag tänker göra men av nån anledning inte gör direkt, så hinner hon köpa hem det innan.
Jag har väl känt sting av irritation men har tänkt att ’skitsamma, kul att hon gillar min stil’ och släppt det.
Vad hon har i sitt hem påverkar ju knappast mitt, så struntsumma.

Finns väl inget annat sätt än att berätta för personen att det stör dig

Förlåt förlåt förlåt men alltså..

I-LANDS PROBLEM MUCH?

?

Ja, vem har inte ilandsproblem?

Absolut, det har säkert de flesta av oss i nån mån.. Men tror att i många fall är det bra att fundera ett varv extra över vad det är man är så irriterad på.. Så du har ett fint hem som du äger själv, som du och din partner har fått fixa till precis som ni vill det och en person i din närhet tyckte det var så snyggt att hon ville ha lika..?

Det är inte synd om dig på något vis, du låter lite som min 6-åring som inte tycker om när lillebror härmas.

Men snälla, det är inte synd om mig. Jag undrar hur man hanterar det vilket var min frågeställning.

Haha ja faktiskt. Tänker på när jag var typ 12 och min bästis skamlöst kopierade min lunar-profil och jag var SÅ LACK!! Nu som 30 plussare känns det avlägset. Typ en kompis har likadan skohylla som mig (inte vanlig från IKEA då) och vi ba hehe great minds think alike. Fattar att det är skillnad om någon kopierar hela ens hem men nej, tycker fortfarande inte det är ett problem.

Kanske dags att köpa fula saker ? 🙂

Haha, köpa fula saker, ställa fram när hon är och hälsar på och sen plocka bort så fort hon drar igen ?

Hade vart skoj om det ponerar lätt sätt hade gått att låna fula grejer för att se om hon hängde på ändå… inte så lätt ordnat docka

Åh vad jag känner igen mig. Ser att du inte får mycket medkännande här men jag har exakt samma bekymmer. Dock handlar det om alltifrån inredning till kläder, sättet jag pratar på osv. Detta är dessutom en person som jag inte klickar med och därför tror jag det blir ännu mer irriterande. Man får gärna tycka att jag är barnslig som reagerar så här men från att man kan tycka att det är charmigt i början så går det efter en tid över i ren frustration.

Exakt! Hur smickrande det än må vara så kan det ju vara kul att få vara egen med något någon gång. Alla kan inspireras av andra men att bara kopiera rakt av känner jag inte är så fint gjort.

Blir man vältalig av att läsa mycket? Eller vad krävs det?

Ja det blir du. Du får ett större vokabulär

Men hur vet man om man använder rätt ord i rätt sammanhang? Har träffat personer som använt stora ord bara för att det låter bra, eller ord som de själva inte ens vet vad det betyder.

Läser man mycket ser man ofta ordet i sitt rätta sammanhang. Ett annat tips är att helt enkelt googla när man stöter på nya ord eller uttryck. Kolla upp betydelsen, stavningen, etymologin och så vidare. Odla ett språkintresse 🙂

Tack ? känns som att mitt talspråk försämrats oerhört mycket. Gränsen till skämmigt.

Jag har alltid haft en utvecklat vokabulär men det pajjades en del av missbruk och utbrändhet (fick lära om enda/ända, de/dem osv. Tappar många ord och glömmer synonymer). Att ladda ner appen ”synonymer” har hjälpt mig mycket, så fort jag läser ett ord jag inte förstår så söker jag på det. Skriver förvisso mycket så får in mycket där men också läsning av bättre litteratur än det allra enklaste har hjälpt mycket!

Plus att man lär sig att det heter en vokabulär.

Och förhoppningsvis blir man klokare och mer ödmjuk och slutar skriva folk på näsan vid tex stavfel, syftningsfel osv. ??‍♀️

Hur ska man annars lära sig?

Exempelvis genom att läsa

Om man läser Camillas kommentar här lite längre upp kan man ju tro att det heter ”ett vokabulär”, så det är väl bra att det blir rättat?

Hatar att det heter en vokabulär, tycker även mitt vokabulär låter mycket bättre än min vokabulär hehe.

Jag tror framför allt att man lär sig att förstå utifrån kontext även om ett ord är felstavat, autokorrektat eller något inte är grammatiskt korrekt. Något som annars verkar vara svårt för många.

Ha, ha! Snyggt!

Jag tänker på den här videon när jg ser din fråga

https://www.youtube.com/watch?v=X1nzc9P5MSA

Jag tror 100% att man bli mer vältalig. Jag tror också att man kan bearbeta sina texter, oavsett om det är mail eller något inofficiellt genom att byta ut ord mot synonymer löpande

Exempel;

Hej!

Jag har märk att har det kommit många konstiga mail.
Har ni också fått det?

Hej!

Den senaste tiden har jag mottagit flertalet mail som jag anser vara spam.
Har någon av erfarit liknande?

Okej, det var ett dåligt exempel, det sista lät lite högtravande, men om vi tittar på en vanlig annan text:

En bil åker på vägen. —> En röd bil kör (åker, far, susar,) fram på den (längst med den) slingrande ( raka, smala, breda) vägen.

Jag tror iallafall att man samlar på sig fler synoymer och därmed får ett rikare språk, kanske inte mer vältaligt, men rikare.

Är ni en sån person som snabbt blir omtyckt? Har en sån på jobbet och alla tycker om henne. Hon har sina sämre sidor men alla tycker bara att det är gulligt och charmigt. Vad gör hon för rätt???

Har en sån på jobbet. Varje dag, varje rast drar han sexistiska skämt. Eftersom jag lessnat trycks jag ner med ”just det, E är här” för att han inte kan skämta. Vet fler som tröttnat men de vågar inte säga/visa något. 
Att tycka ett sånt skämt är kul nån gång är långt ifrån att stå ut dagligen

Ursäkta, men jag tror att du missförstått. Jag pratar om människor som alltid blir omtyckta, vart de än är 🙂

Ja, han är en sån trots sina skämt.

Då får jag be om ursäkt att jag missförstod! Vad tråkigt med honom. Den personen jag pratar om skämtar om allt men med respekt. Han kanske utnyttjar sin situation?

Bra att du säger ifrån! Jag hade fan inte heller pallat.

Ja jag blir ganska snabbt omtyckt av de flesta. Varför det är så tror jag är pga jag ofta benämner folk jag träffar med deras namn. Det betyder mer än vad man tror. Jag är glad och trevlig, plockar upp vad som senast sades när vi pratade vid. Frågar om det löste sig med det personen berättade sist, till exempel. Jag skrattar en del och lyssnar bra. Jag har lätt för att säga vad jag uppskattar med andra, till dom.
Jag tror att jag har egenskaper de flesta uppskattar. Långt ifrån alla såklart, vissa tycker säkert illa om mig.

Håller med, det finns få saker som får människor (inklusive mig själv) att känna sig så bekräftade som när man nämner dem vid namn.

Hanna jag har samma erfarenhet som du. Mitt enda problem är att andra tror att jag flörtar med alla. När jag i mitt tycke bara är trevlig. Så många gånger har jag fått höra ”wow vad du flörta med hen”. När jag i själva verket bara haft en artig dialog. Är ribban så låg att när man visar engagemang i en helt vanlig konversation så flörtar man? Haha så sjukt. Vem vill inte att en person ska känna sig hörd i ett samtal liksom.

Jag tycker mest det känns creepy och beräknande när folk upprepar mitt namn i samtalet. Får dåliga vibbar helt enkelt av sådana människor.

Jag har en sån på mitt jobb som alltid ska benämna en vid namn när man pratar med den. Så jävla wierd och olustigt enligt mig så njae den teorin går inte hem hos alla.

Vissa bara är såna tror jag?! Och vissa bygger på nåt sätt upp en bild av sig själva som många köper typ..ser rätt många exempel på nr 2 på min arbetsplats ??‍♀️ Suck

Kolla in den här kanalen https://www.youtube.com/user/charismaoncommand
Där kan du få ganska många tips

Åh, mitt svar blev moddat! Kolla in Charisma on Command på youtube. Han ger en massa bra exempel på vad sådana människor gör för rätt

Självsäkra och bra självkänsla. De vågar ta för sig på ett respektabelt och ”kärleksfullt” sätt. De ser alla men vågar också bli sedda. De sitter med rak rygg och tar upp fysisl plats. De vet vilka man ska prata sjämtsamt med och vilka som går igång på mer intelektuella samtalsämnen. Kameleonter med högt eq (inte alltid så mycket iq dock).

Jag tror att det har att göra med självmedvetenhet. Har man kanske dåliga erfarenheter och därför tänker ”åh jag måste bli omtyckt nu” så blir man lite stel. Jämfört med någon som har bättre erfarenheter och därför mer självklart är sig själv och _förväntar_ sig att det ska gå bra. Så tänker jag iallafall 🙂

Jag är en sån person. Om jag ska gissa handlar det nog om:
1. jag är lyhörd, lyssnar och Ställer frågor. Jag är empatisk helt enkelt.
2. Jag bjuder på mig själv och har nära till skratt.
3. Sen är jag snygg och har utstrålning och det ska man nog inte sticka under stol med Att det hjälper.

Haha, nu låter jag som en sjukt ohärlig person!

Hon lyssnar garanterat på snacka snyggt podden ?

Jag tror att jag är en sån och jag tror att det främsta skälet är samma som Hanna säger: se människorna man pratar med. Vissa är intresserade av människors liv och berättelse på riktigt och då känner sig folk sedda. Jag är intresserad och minns om någons syster skulle få barn i november eller om någon annan skaffat hundvalp. Nackdelen är att jag kan bli så besviken på vissa som inte bryr sig ett smack tillbaka. Men sånt är livet.

Vad har ni för guilty pleasure-influencers? Min är @tiingelinn…gravid Örebroinfluencer vars kommande dotter ska heta Juvelia ??? Fniss. Så otroligt wt. Är ofta inne på hennes insta/blogg och bidrar till hennes inkomst antar jag men det gör mig ingenting..hon verkar åtminstone väldigt snäll ??

Juvelia VAAAAAA JUVELIA

himla fult namn tycker jag…..

Inte en influencer men challizz

Challiz har ju börjat blogga igen. Jag gillar henne, hon är sig själv!

Hahaha jaaa jag har reagerat på samma saker som du beskriver. Juvelia!

Oh no hemska tillbaka blickar hade en kille när jag var 15 som kallade mig Gullia och Juvelia (mitt namn är Julia). Tyckte det var så pinsamt haha!

Älskar både tiingelinn och challizz!

Kom på en till, @mimmihoglin! Irriterar mig så mycket men vet egentligen inte varför..kanske pga det extremt ansträngda pose:andet?

Typ alla från Teen Mom. De är typ i samma ålder och har därför följt dem via serien sedan den började och det känns som man vuxit upp med dem. Brukar kolla deras instagrams med jämna mellanrum. Också teen mom-skvallerkonton haha

Booken

Gabriella Joss

Samma här. Tycker hennes avklädda magbilder och bilder med hennes nya kille (ja de har ju faktiskt inte ens varit ihop ett år ens) är så pinsamma. Ger det max två år.

Ja, dömt att misslyckas. Och alla stageade bilder där han ser sååå obekväm ut..????‍♀️ För att inte tala om de otroligt fula fika/matbilderna. Det skulle inte se ett dugg bättre ut om jag tagit de men just därför låter jag bli..

Haha han ser ut som en liten pojke.

Kopia av hennes ex var det första jag tänkte på ?

Vart anser ni gränsen för otrohet går? Måste de vara fysiskt eller tycker ni de är lika illa med meddelande som anspelar på sex?

Det är sjukt illa att skicka sexmeddelande till andra när man är i ett förhållande.

Det är olika för alla. Känns det som otrohet så är det det. Man sätter sina egna regler i en relation. Vad någon annan hade ansett spelar ingen roll.

Du har helt rätt. Känns de som otrohet så det otrohet.

Allt som man känner att man behöver dölja för sin partner anser jag är otrohet. Som handlar om att ta kontakt med andra människor alltså. Jag hade absolut inte accepterat att en pojkvän skulle skriva med tjejer bakom min rygg, och jag hade inte haft samvete till att göra detsamma. Men alla tycker ju olika, vilket kan skapa problem. Det finns kanske inga rätt eller fel.

När ens partner sviker förtroendet och inleder något bakom ryggen. Det behöver inte ha gått till något fysiskt.

Hur menar du? Som att skicka meddelande bakom ryggen eller att träffas bakom ryggen på partnern? Utan fysisk kontakt.

Ja träffas eller prata med någon annan bakom ryggen. Om min man inledde något och fick ett intresse för någon, sexuellt eller känslomässigt och skrev flörtigt med någon bakom ryggen så skulle det absolut vara otrohet för min del och jag skulle tappa tilliten till honom. Det behöver för min del inte gått så långt som att de varit fysiska med varandra.

Jag har svårt att dra en gräns. Beror helt på hur relationen är, vem den andra kvinnan är, osv. Gränsen tycker jag flyttar sig hela tiden, åt bägge håll.

Jag med men samtidigt har jag haft sån sjuk sjuk ångest över att jag chattat med en annan kille. Ibland har de spårat o glidit in på sex. De kanske inte spelar nån roll man han är en av mina stora kärlekar. Hursomhelst de är 15 år sen vi låg och han har idag barn o sambo o jag har sambo. Mitt o min sambos förhållande har länge varit halv bra. Känner mig inte vidare uppskattad eller sedd. Tror jag föll för uppmärksamheten och att känna mig åtrådd för en gångs skull. Men känner mig samtidigt som en riktig f*tta

Confess ❤️

Ja du har så rätt. Att leva som jag gör nu äter upp mig inifrån.

Försök att göra ngt i det förhållandet du har! Kanske ni kan få lite gnista igen om ni tar er ur vardagslunken. Funkar serven, och det inte är vad du vill ha, avsluta relationen! Dock inte genom att påbörja ngt med den upptagne mannen

I vår relation är det otrohet om man pratar med någon av det andra könet på ett sätt man vill undanhålla från den andre. Kan jag inte säga det framför min kille säger jag det inte alls, och samma gäller åt andra hållet.

Vid minsta lilla ”mer än vän” kontakt med någon annan. Alltså, sex sms, flörtsms, där har gränsen gått för personen har ändå visat att den inte är hos ”en” till hundra procent

Har en sån på jobbet. Varje dag, varje rast drar han sexistiska skämt. Eftersom jag lessnat trycks jag ner med ”just det, E är här” för att han inte kan skämta. Vet fler som tröttnat men de vågar inte säga/visa något.
Att tycka ett sånt skämt är kul nån gång är långt ifrån att stå ut dagligen.

Jag vet inte vad jag vill.. Jag vill kanske bara gnälla lite. Jag mår fruktansvärt dåligt, jag har kronisk värk sedan flera år. Det har gjort att jag inte är på något sätt kan vara den mamman, frun, vännen, familjemedlemen, matten, eller anställda jag vill vara. Det har nått en ny kulmen, jag är sen till jobbet. Mkt sjuk och det har blivit en utredning på jobbet pga det och mina arbetskamrater har klagat till chefen att jag inte meddelat dem att jag är sjuk (inget man måste men man uppmanas göra det för att vara trevlig typ).. Jag lider verkligen. Tycker att hela livet skuggas. Barnet börjar bli stort och jag är snart för gammal för att kunna få fler, jag har alltid drömt om många barn och lider fruktansvärt av att vi inte kunnat skaffa fler pga min värk. Jag har jätte bra vänner och familj men allt överskuggas… Jag har orkat kämpa i uppförsbacke så länge men jag börjar känna att jag sinkar allt och alla.. Förlåt för negativiteten..

Är värken något som går att behandla? Om inte hade jag rekommenderat ACT❤️

♥️

Det måste vara fruktansvärt jobbigt. Jag hoppas att det ordnar sig för dig. Försök få mer hjälp, även för det psykiska. Kronisk värk kan ta väldigt mycket på måendet även psykiskt. Kram

Hej Ida! Jag vet vad du menar. Lever också med kronisk värk sen 10 år tillbaka. Livet kommer aldrig bli detsamma, vilket stundtals gör sjukt ont att tänka på. Vad som blev en ”life changer” för mig var att gå en smärtrehabilitering i grupp på två månader. Fick förebyggande sjukpenning från FK för att kunna genomföra det, samtidigt som jag var sjukskriven från jobbet. Kolla om det finns någon nära där du bor? Den var inriktad på ACT som någon tipsade om. Plus att det var befriande att få dela tankar med några ”medsystrar” som visste exakt vad man kände. Mitt förhållningssätt till livet och värken är annorlunda nu mot innan rehaben, vilket gör värken lättare att hantera. Jag kan också kräva min rätt till återhämtning mycket bättre både hemma och på jobbet, i stället för att pressa in mig i normen och få betala priset av att gå med ännu mer värk. Hoppas du kan få hjälp av någon rehabilitering! Kram!

Kan alla kvinnor få fontänorgasm eller är det bara vissa?

Jag vet inte. Har aldrig ens fått orgasm. ?

Okej.

Inte ? vet du varför?

Vet inte. Men tog många år innan jag upptäckte hur jag kunde få det. inte alls som i porrfilmer, utan om jag fortsätter stimulera klitoris efter att jag kommit så sprutar jag. Dock är det nog inte fontänorgasm vid närmare tanke eftersom att jag inte kommer igen utan bara sprutar. Men kanske upptäcker själva orgasmen också en dag.

Teoretiskt sett kan alla kvinnor få fontänorgasm eftersom alla har de körtlar som producerar vätskan som ejakuleras när man får sagda orgasm.
Vissa behöver dock öva en del för att lära sig hur man gör för att uppleva detta, mig själv inkluderad, men som tur är finns det fina instruktioner att tillgå om man googlar lite .)

Träffade en kille för ons.
Första gången vi sågs, första gången vi hade sex och han fick mig i mitt livs största fontän! Helt sjukt!!!!!!! Fläcken i sängen var stor!!

Har fått mini med mig själv och dildon men då har jag oftast varit KÅT i flera dagar…..

Jag trodde att jag inte kunde få det fram till för ett par år sedan då jag tydligen träffade en snubbe som visste hur man gjorde

Hur firar ni nationaldag i vanliga fall och hur blev det i år? ❤️

Det varierar, har alltid gjort för mig. Ibland endast med besök hos mina föräldrar. Mat/fika osv

Ibland är jag bara helt själv hemma. Och det är det jag är i år. Helt själv hemma. Väldigt skönt faktiskt.

I vanliga fall brukar jag ha picknick i Farsta gård i Stockholm. Brukar bara musik, uppträdanden, stånd med godis i och supertrevligt.
I år blev det en tripp till stan för att köpa sommarkläder, pizzerian påväg hem och nu kl 20 nationaldagsfirandet på TV.

Firar inte alls i vanliga fall pga varför ska man fira?
Fast idag pt vi svenska jordgubbar och glass men delar av familjen. Det var gott.

Firar inte.

Brukar äta första färskpotatisen och jordgubbar (inte ihop), men idag åkte jag på utflykt och avslutade dagen med McDonalds.

Modd?

Så jäkla jobbigt. Man lägger ned tid och skriver men inget kommer fram. Fattar inte varför detta inte fixas, någon som vet?

Ja jag stör ihjäl mig på det. Man tappar lusten att kommentera när det hamnar i omotiverad modd titt som tätt.

Vet någon var man kan köpa kuddar till solstol?
De som kommer med blir ju uttöjda i resåren, så vill få tag i extra.

Rusta har!

Tack!

Någon annan som älskar When calls the heart här inne? Alltså fan vad jag älskar den serien, kan kolla om och om igen! Får inte nog!!

Älskar också den serien 🙂

Vad rekommenderar ni att jag ska se ikväll?!
Favoritserier är The Originals, Vikings & TVD.
True Blood, GoT, Hart of Dixie, Gossip Girl, SoA, Grimm, Salem, Riverdale, The Good Doctor och många fler har jag redan sett minst en gång.

Övernaturligt är att föredra, men öppen för det mesta.

Tyckte om The Little Drummer Girl, och Bodyguard är bra.

Tack, ska kolla in!

Sabrina kanske?

Sabrina har jag sett, men inte de senaste avsnitten. Försökte efter uppehållet som var, men tröttnade :/

Manifest

Låter intressant! Påminner om en annan serie jag började titta på för flera år sedan. En mindre stad i USA, en buss med barn som dog, något med stadens damm som brast, barnen kom tillbaka i liv.. Någon som vet? Tror att det aldrig kom någon S2.

Låter som den franska serien Les Revenants, kom 2 säsonger 🙂 Vet inte om den gjorts i amerikansk version med, bara sett denna, väldigt bra!
https://www.imdb.com/title/tt2521668/

Fantastiskt soundtrack också!

Big little lies och LOST

Big Little Lies har jag sett <3 Även Pretty Little Lies. Inväntar S2 på Little Fires Everywhere.
Lost har jag sett 🙂

In the dark och devs då?

Sharp objects,Big litel lies

Sharp Objects kan nog vara något! Tack för tips.

Några förslag på serier:
Workin’ moms (Netflix), Self Made: Inspired by the Life of Madam C.J. Walker (Netflix), After Life (Netflix)

Åh, tack!

The mortal instruments serien 🙂 inte filmen

Den blomstertid nu kommer (The unthinkable) är den bästa filmen jag sett på länge.

Har hållt på sista avsnittet av The Originals i några månader men efter att jag sett klart på deras andra spinoff serie Legacies så slog jag slag i saken och kollade. FYFAN haha lipa hela avsnittet. Älskar ju Elijah och Nikolaus och alla andra också. Littlest Wolf ?

Men ja tips om du inte sett Legacies se den eftersom du sett TVD och The Originals. Inte illa pinkat att få se mer av Ric Saltzman 😀

ÅH glömde att tipsa om serien The 100!
Inte direkt övernaturligt kanske men ändå på ett sätt, vill inte spoila haha 🙂

PEAKY BLINDERS

Kingdom på netflix!

Eller se original versionen av Good Doctor, den är så mycket bättre!

Supernatural såklart, mer övernaturligt blir det inte ? Saving people, hunting things, the family business!

Om du gillade Hart of Dixie skulle jag rekommendera Virgin River, det är lite samma stuk.
För mer thriller är Killing Eve superbra!

Du måste se Leftovers, så sjukt bra! Har allt: övernaturligt, sorgligt, läskigt, spännande, kärlek.

Dark på netflix.

Teen Wolf eller Timeless ?

Vi verkar ha samma smak! The Magicians borde du definitivt se om du inte gjort det än! The Witcher, såklart. A discovery of witches, tyvärr finns bara en säsong dock. Miss Fishers murder mysteries och Killing Eve är inte fantasy men väldigt bra!

Penny Dreadful, Castle rock & the Witcher är bra!?

Orphan Black på Netflix!

The witcher ?

Outlander är ett måste!!

True blood

Jag ska inte fråga för det är idiotiskt att fråga. Men på riktigt, finns han? Den där som man träffar och typ allt pirrar och/eller makes sense och man får varandra? Jag vet att det på nåt sätt händer… Det måste det. Men… Kommer det verkligen att hända mig? Jag är 31 och kan inte känna mig längre ifrån det. Och även om jag inte vet något om det så saknar jag det som om att jag visste något om det.

Jag har en vän som aldrig verkade hitta rätt partner. Hon var singel i många år och stundtals leden över detta. Sedan plötsligt stod mannen med stort M framför henne och de bygde hus, fick barn och gifte sig inom loppet av två år. Det var liksom bara rätt.
De är mycket lyckliga tillsammans fortfarande 🙂

Men var hittar man dem? ?

Åh vad fint. 🙂 men framför henne… Var är framför henne? Var ska jag stå och fattar jag när jag ser honom?

Jag har sett honom framför mig men senare fattat att det inte alls var han. Tänk om man bara ramlar in i fel och så går han som egentligen skulle kunna vara han bara förbi, för att man försöker skapa nåt som inte finns med nån annan? Och ingen ser nåt alls?

Alltså… Är inte timing essentiellt? Och om det nu är det… Alltså hjälp vad gör man? Är inte hennes upplevelse något som de allra flesta inte får uppleva?

Jag vet att du bara försöker hjälpa. Men solskenshistorier gör ju grejen bara ännu värre.
Det gör bara så att man får ännu mer hopp och kraschar ännu hårdare när man inser att det bara var just en solskenshistoria som få får uppleva.

Det är ju som om man skulle gå fram till en uteliggare på stan och säga: Upp med hakan för vet du? Jag har en kompis som var i precis din situation förut. Han fick en gång pantburkar av en förbigående pensionär som han bytte ut mot en trisslott. Det slutade med att han vann högsta vinsten och nu är han miljonär, bor i ett megastort hus med havsutsikt och kör en Aston Martin. Ge inte upp! Lyckan kommer att komma till dig också ska du se!

Fast gör de det? Alltså… Så svart eller vitt är det ju inte utan det går att ha ett förhållningssätt som gör att man kan få uppleva nåt jättefint och inte nödvändigtvis krascha efter det utan mer ta det för vad det var? Det är såklart lättare sagt än gjort men for whatever reason det inte fungerade så fungerade det ju inte och till slut förstår man förhoppningsvis det/har hittat ett sätt att släppa det på. Att tolka en person på internet/solskenshistorier så, så att man kraschar hårdare när en relation inte funkar för att man inte får solskenshistorian, är ju vansinne.

Aja. Det kanske låter som gnäll. Och att få hitta något trevligt är ju en ynnest. Men, jag bara… Jag vet inte. Undrar om det går och om det kanske är vanligare än vad man tror att människor hittar Den? För det jag tror nu är att de allra flesta hittar det som är trevligt som tillsammans med lite behagligt självbedrägeri beskrivs som den rätta, det rätta.
Vilket är gott nog, missförstå mig inte. Men… just nu drömmer jag och vill kanske bara höra någon säga att det är sannolikt. Så kan jag luta mig tillbaka och frysa in mina ägg och vara på öppen för en relation på riktigt.

/TS

Med kraschade menade jag då att man blir på riktigt deprimerad när man inser att man själv inte är ett sådant där undantagsfall som får träffa någon. När man inte får uppleva något alls, inte ens något lite fint.

Åh. Förstår! Skit också. Jag vet att ”prata med någon” kan låta värdelöst, men kanske för att se om det går att få ett annat perspektiv. Alltså inte på sökandet efter hen utan i en större bemärkelse. Behöver inte vara för råd om yoga eller mindfulness (även om sånt kanske är bra), men ett nytt sätt att betrakta ditt varande på, som kanske ger ringar på vattnet och påverkar andra saker i livet. Dvs nästan alltid hela poängen med att ”prata med någon” insåg jag nu haha. Aja, icke desto mindre. Annat perspektiv, skadar inte att försöka applicera det och då kanske först få hjälp med att hitta det.

Jag förstår dn poäng lite, men vad ska man annars säga?
”Det spelar ingen roll att du är singel för vi marscherar alla mot den oundvikliga döden och dina problem är oviktiga”?

Det finns väl ändå ett mellanting?

Ett alternativ skulle väl kunna vara:
”Han finns garanterat, du behöver bara leta efter honom. Min kompis som var singel i många år gjorde det här, det här och det här för att hitta honom. Under tiden hon inte letade gjorde hon det här och det här och det här för att trivas som singel.”

Nej, det tror jag faktiskt inte. Däremot tror jag på någon som kan bli honom med tiden! Det har inte gått bra med killar jag blev kär i med en gång för jag byggde upp en bild av dem som inte stämde överens med verkligheten och i början kan ju vem som helst vara perfekt eftersom man vill imponera på den andre och vara ”sitt bästa jag”. Min underbara pojkvän idag var jag inte extremt intresserad av i början men sen ju mer och mer jag lärde känna honom insåg jag hur underbar han var och vet numera att jag vill dela resten av mitt liv med honom. Det är för att vi har lärt känna varann på djupet, gått igenom svåra saker, rest ihop och allt sånt man lär känna varandra genom.

Så nej, pirr i magen sådär i början tror jag inte på. Attraktionen ska finnas där men pirret kommer sen tycker jag. Önskar dig all lycka till med att hitta någon som kan bli din drömprins så småningom! Testa dig fram och se det som att någon har potential till att bli det du vill ha (utan att ändra på sig själv), lite flummigt kanske men hoppas du fattar 🙂

Alltså tack. Så jäkla bra svar!

Men… tänk om all tid bara går för att jag undersöker och skall ge en ordentlig chans och så plötsligt står jag där och träffar honom inte alt. missar alla år jag hade kunnat få med honom?

Vet du vad du vill ha? Snackar inte utseende men personlighet, ska han va familjekär, äventyrlig eller chilla hemma, nyfiken, lugn? Tror man måste lite veta vad man är ute efter. Jag hittade min man på Tinder på fyra år sen, när jag va 30. När vi gifte oss för två år sen var det minst fyra tinder-par på bröllopet. Tycker framförallt när man blev lite äldre att det blev svårare att träffa nya män i sin vardag..

Fint att höra, grattis ! 🙂
Ja… Jag vet vad jag vill ha, men det är sånt som man inte nödvändigtvis ser direkt. Men så är det kanske för alla haha. Men jo. Snäll, erfaren, intelligent gärna intellektuell, observant, cool i bemärkelsen obrydd. Han har integritet och självrespekt och är godhjärtad.

Det är alltså inte på något vis en krav-lista. Jag vet att den som kan vara just den, kanske sällan är så som det man drömde om. Och man fattar att inget av det spelar någon roll för han är större än allt och ja… sådär. Jag ligger inte sömnlös över det här, jag bara hoppas inom mig att jag kommer att få möta honom.

Nej man behöver inte ha krav-listor men ändå bra att veta vad som är viktigt för en, och det låter ju som du vet det 🙂 Hur träffar du potentiella män nu? Gör du det?

Vet inte om du checkar in här men jag vill bara säga tack. Och var jag träffar killar, på krogen. Har aldrig ONS men kan gå fram till en kille och säga att jag tycker att han är fin och fråga om hans nummer. Men den här personen jag vet inte, jag bara ser honom inte. Han är verkligen ingenstans? Och om han nu växer fram hur ska vi hinna växa tillsammans så att jag får se om han är rätt innan jag gjort så två tre gånger och är fyrtio eller femtio eller sextio och ja… Jag inte har fått vara med honom under alla år? Vill få vara med honom. Låter som ett barn nu men det är precis så här det känns.

♥️♥️♥️ jag tror precis som nån skrevet nedan att du måste försöka hitta andra ytor att träffa killar på. Krogen i all ära men det blir ju väldigt ytligt. Det blir Tinder också, men fördelen är att man kan ”beta av” rätt många och faktiskt snacka med dom lite innan man bestämmer om man vill ses. Det enda jag kan trösta med är att när han väl dyker upp, och det är rätt, så kan det gå väldigt fort. När man vet så vet man. Lycka till!

Tack Hej! <3

Håller med om det där att ju äldre man blir ju färre naturliga tillfällen att träffa en partner på försvinner.
Man umgås inte i stora gäng, med fest eller utgång var och varannan helg längre.

Mitt tips är att fundera på vad dina intressen är och sen aktivt söka sådana gemenskaper. Typ kör/ friluftsfrämjandet/ matlagninsgsällskap/ mindre gym/ kvällskurser/ löpargrupper…

Och glöm heller inte bort att nya bekantskaper kanske är den som leder dig i rätt riktning mot just den mannen. Så leta även nya vänninor.

Med vänlig hälsning, en annan 31-åring som letar efter mannen med stort M

För vissa finns han, för andra inte. Det är inte så att alla träffar någon, vissa förblir singlar livet ut.

En av mina växter har fått trips. Slängde den. Kollade de andra noga men inget syntes till. Ska jag behandla ändå?

Neemolja

Lymfmassage!

Tips på vad man kan göra eller hur man kan tänka för att besegra sin svartsjuka (som inte innefattar att prata med psykolog)?

Jag klarar inte av tanken av att min pojkvän haft flickvänner innan mig, varit på dejter med andra innan mig. Haft sex med andra innan mig. Går sönder av bara tanken. Det här har blivit ett problem då jag konstant tänker på detta.

Ps har inte blivit bedragen mot i tidigare. Ps 2 jag har sjukt lågt självförtroende

Varför inte prata med samtalsterapeut? Sjukt underskattat om du frågar mig ?

Är på skit humor, kanske PMS, kanske bara allmänt irriterad på typ allt. Hjälp!

Samma här. Spelar Witcher 3 för att koppla bort humöret och värken.

Tips på film med lyxig/rik tillvaro. Kanske i New York? Komedi? Typ Crazy rich asians?

Hmm

Crazy Rich Asians
Wolf of Wall Street
Billionaire Boys Club
Sex and the city the movie (första)
Gossip Girl (serie I know)
Arthur
Match Point
Cruel Intentions
Princess Diaries <3

Tack snälla!

Jag fyller på med:
Djävulen bär prada
The Great Gatsby
Wall Street
Arbitrage
Margin Call
Too Big to Fail
Gudfadern 2
Limitless
American Psycho
The Talented Mr. Ripley
Djävulens advokat
Clueless

Tack snälla!

Någon här som sålde hus och kan tipsa om vilka ”dolda fel” eller liknande man ska tänka på när man köper?

Dolda fel är ju svåra att upptäcka eftersom de är just dolda ? Men några tips: gör en egen besiktning, kontrollera att renoveringar är gjorda av fackman t ex att våtrumsintyg finns för badrum. Se till att säljaren tecknar en försäkring som täcker dolda fel.

Måste bikta mig nu känner jag.

Igår var jag hemma hos en man jag är dödskär i.
Vi hade sex för första gången tillsammans och allt var bra, vi somnade i hans säng. Imorse när jag vaknar känner jag att jag har fått mens…jag ska då smyga upp för att gå på toaletten och är då helt naken efter gårdagens hankypanky. Klättrar då över honom och när jag står upp på golvet bland allt bråte nyser jag och floden av mens kommer rakt ner på hans träningströja (som han för övrigt köpte i måndags för 999kr….). Jag vet inte vad jag ska göra utan tar den där tröjan och försöker torka upp blodet och torka mig själv, kryper under sängen och lägger tröjan i hörnet bakom någon låda. Jag skäms så jävla mycket och har skrattgråtit i omgångar idag för tycker allt är så patetisk och så känner jag mig så dum.
Vad ska jag göra??

Köp en likadan och smussla in

Tack som fasen!! Har inte tänk på de??

Hahahah förlåt skrattade rakt ut, kan vara det roligaste jag läst på länge (och igenkänning när man nyser och har mens) ?

Du kan inte sno med dig tröjan nästa gång du är hos honom, typ när han han går på toa? Ta med tröjan hem och tvätta den, vik och smuggla in den nästa gång du ska dit.

Eller så kan du berätta sanningen, kanske skrattar han också ? tycker du att det är jobbigt att det just är mensblod, säg att det är näsblod???

Säg som det är. Erbjud en ny tröja. Och för guds skull hämta tröjan direkt och behandla blodet! Vilket waste av hans fina tröja. ☀️

Jag skulle säga som det är och erbjuda mig att ersätta tröjan. Det kan bli ett bra sätt att se vad det är för typ av kille också. Skrattar han åt eländet har han ju humor. Verkar han tycka att det är äckligt (av någon oförklarlig anledning) så säger det en del om honom tycker jag.

Men vaddå ersätta tröjan? Den har inte legat i en septitank och möglat!
Det räcker väl ändå gott och väl att man tvättar tröjan med tvättmedel?

Antar att personen menar om det inte går att fånar fläckarna

Berätta! Erbjud att ersätta om fläckarna inte går bort. Och skölj i kallt vatten direkt efter du fått blod på textil nästa gången, då går det bort direkt ✌️

Fy vad äckligt, han kommer antagligen lämna dig pga din brist på hygien.

Jag har precis blivit lämnad. Fyller 29 i höst och har typ panik över att jag aldrig kommer träffa någon och få barn osv. Känns som det är för sent typ. Trodde jag skulle få allt sånt i detta förhållandet. ? Mår så extremt dåligt. Ser typ ingen framtid. Och jag har dessutom sjukt svårt att träffa nya personer, är jätteblyg. Och mitt ex förstod mig så mycket på den fronten och var så fin mot mig. Men vet inte om någon annan kommer kunna acceptera hur jag är.

Aldrig för sent. Du hinner med allt. En bra person kommer, när du är redo.

Jag är så inihelvete redo nu! Inte fasiken kommer den där braiga personen för det.

Det är faktiskt inte sant. Den där bra personen dyker inte upp för alla, det är bara dumt att upprepa den myten.

Är det någon som vet vad det är för halsband karaktären Maja i Störst av allt får i studenpresent? Ser ut som Cartier love bracelet fast med diamanter. Någon som vet? 🙂

Cartier love bracelet finns med diamanter! 🙂

Trodde det var det, men det var små rektanglar och inte cirklar + annan box. Annars sjukt likt Cartiers!

https://www.rarejewelry.se/

Omg, här är det ju!
https://www.nymansur.com/sortiment/rare-jewelry/rare-edge/202ewg/pax-armband-pava-202ewg

Huur visste du detta om jag får fråga? Fett imponerad 🙂

Letade reda på scenen där hon får gåvan och kämpade med att stoppa videon på rätt ställe så jag kunde försöka läsa vad det står på sidenbandet. Det tog ett tag, hahah ? Sedan var det bara att googla. ? Gillar att leta fram sådant här och kunna hjälpa andra ☺️

Men wow, vilket jobb ändå. Vilken fin person du verkar vara! Blir typ rörd haha.

Fina du, happy to help! ❤️?

Har peppat mig själv i år, ”jag kommer träffa någon” blablabla, har åkt på semestrar själv, bio, konserter, nyår, födelsedag you name it – gjort allt själv för att man ska minsann inte missa något bara för man är ensam (har typ ingen familj eller bästa vänner). Jag är så jävla less på det, senaste förhållandet varade 6 månader och han dumpade mig på sms en lördags kväll. Orkar inte dejta och än mindre vara det peppiga jag som står stark själv och tror på att hitta någon. Orkar bara inte. Fattar att jag inte kommer träffa någon genom det här heller men jag orkar bara inte. Jag är så jävla less. Livet känns meningslöst och om jag råkade snubbla på ett tågspår och dö skulle jag inte riktigt bry mig. Och uppenbarligen inte så många andra heller. Jag säger inte detta till folk (uppenbarligen), så jag behövde bara säga det till er. Få vara ärlig for once.

Känner något liknande. Har bara en vän men vi har glidit ifrån varandra när hon fick barn. Känner mig så ensam och allt känns meningslöst.

Förstår hur du känner, samma här ?

Bli min vän.
Jag är alltid ärlig och lyssnar alltid, vill du bli mail vänner?

Kan du börja om? Flytta, byta stad, byta land? Byta jobb, plugga? Bara ändra något stort i ditt liv för en nystart?

I feel you. Känner exakt samma sak!
Fyller 36 iår.
Från att ha haft massa vänner, ett förhållande i 10 år, socialt liv etc till att ha flyttat, separerat, bara stött på män som krossar mitt hjärta och knappt umgås med någon längre. Usch, hatar livet just nu!

Var bor du?

Produkttips för torrt och frissigt hår??

Serien olive fruit från Kiehl’s! Använder schampo, balsam och inpackning.

Tack snälla!

Briogeo dont despair repair schampoo och inpackning och deras apple kale balsam. Lanza neem plant serum samt kerastastase ciment thermique värmeskydd. Magi.

Och skippa sulfater vilket schampo du än köper

Shu Uemura, den orangea serien. Du kan inte ha frissigt hår efter att ha använt den ett tag.

Hur många här gjorde en misslyckad abort som behövdes göras om igen? Jag gjorde en medicinsk abort nu i veckan och är väldigt orolig att allt inte ska ha kommit ut så att säga. Har googlat runt men det är lönlöst för alla har olika upplevelser (samt att man skrämmer upp sig med alla skräckhistorier).

Jag lyckades få in ett läkarbesök nästa vecka (gravtest kan göras tidigast 23 juni). Om de gör ultraljud, vad mer än fostret kan de se? Kan de se om slemhinna och allt kommit ut? Det här är första gången jag gör abort och är väldigt orolig, kommentarer om att jag borde vara mer påläst undanbedes.

Tog du all cytotec? Och har haft blödningar. Då skulle jag gissa att kroppen i det flesta fall löser det. Mina symtom avtog samma dag som min abort.

Ja det gjorde jag men det tog många timmar innan det satte igång och blödningen är inte alls lika riklig som en mens. Det är därför jag är orolig. Sjukt ont har jag dock och oxynormtabletterna (något morfinpreparat tror jag) jag fick är slut och varken citodon eller ipren hjälper. Symtomen som ömma bröst är fortfarande kvar tyvärr men mår inte illa längre.

Jag hoppas att allt går bra i alla fall. Tack för att du tog dig tid att skriva!

(min kommentar moddades)
Ja jag tog all Cytotec och har blödningar men de är inte alls rikliga som en mens och det är därför jag är orolig. Symtomen som ömma bröst är kvar men inte illamåendet. Jag hoppas att allt går bra i alla fall. Tack för att du tog dig tid att skriva!

De kan via VUL se om det finns rester som slemhinnor. Men det är vanligt att blöda i flera veckor efter aborten. Känslan att ”allt inte åkt ut” är vanlig men det är inte så vanligt att behöva göra om aborten. Det kommer ordna sig! ❤

Åh tack! Ja jag förstår att man blöder länge efteråt, vill bara ha svart på vitt om saker är normala. Livrädd att behöva göra om aborten.

Jag gjorde abort för ca 2,5 veckor sedan. Blödde i typ 4 dagar kanske sen slutade det väldigt snabbt. Hann tro att det inte blev rätt då dom sa att man kunde blöda 2-6 veckor. Gjorde graviditetstest nyss som var negativt. Ömma bröst och sånt var kvar en tag och slutade inte direkt. Hoppas du kan få lugnade besked till veckan ? förstår din oro dock, hade typ panik när man inte vet vad som ska hända och när man måste vänta så ”länge” på att få definitivt besked.

Vad skönt att höra att din upplevelse var relativt ”enkel” om jag får skriva så. Det hjälper lite att läsa om odramatiska upplevelser! Det är sjukt svårt att försöka förstå vad som är spannet inom ”normalt” för det är så himla olika för alla. De hjälpte mig inte så mycket utan viftade bort min oro med ”det går säkert hur bra som helst” och då visste jag inte ens om att man kanske behöver göra skrapning efter en medicinsk abort, kände att de inte riktigt informerade mig. Och precis som du säger, får verkligen panik över ovissheten och att man måste vänta så länge för att få besked! Tog till och med ett test dagen efter fast jag visste att det omöjligt skulle kunna visa negativt än men jag var typ knäpp… Tack för din kommentar 🙂

Jag gjorde en abort för ett halvår sedan och jag nojjade också mig. Ringde till och med mottagningen samma dag som aborten höll på för att fråga om det inte borde komma mer blod ? (hade läst och skrämt upp mig om skräckhistorier där man ligger på badrumsgolvet och förblöder typ). För min del försvann allt, och det blödde olika mycket i omgångar i några veckor.
Ta hand om dig ❤️

Ja men det där är ju typ jag och min situation, ringde också och var jobbig! Min kom inte igång förrän 1,5 dygn senare… Jag trodde att jag skulle få stänga in mig i duschen, liggandes på golvet för säkerhets skull resten av dagen efter allt jag läst. Jag är så ledsen för alla de som haft hemska erfarenheter. Tack för din kommentar <3

Jag tog cytotec efter en ofostrig graviditet och blödde rikligt i drygt två veckor. Vid ultraljud visade det sig tyvärr att inte inte hade funkat ordentligt så jag var tvungen att göra en skrapning. Skrapningen gick jätte fort och bra, var lite nervös men var inga problem alls! Tycker inte du ska oroa dig dock, tror inte det är så vanligt att cytotec inte funkar. Håller tummarna att det ska gå bra!

Var tvungen att googla ofostrig, aldrig hört det förut. Jobbigt att det inte gick igenom men skönt att skrapningen gick bra! Jag har bestämt mig att både sluta oroa mig i onödan samt försöka avdramatisera detta med ev. skrapning, att det går bra för de flesta och är ett ganska enkelt och snabbt ingrepp såvida det inte sker några komplikationer. Hoppas dock att det inte behövs förstås.
Tack snälla du!

Jag har gjort två medicinska aborter och under dessa togs det dels lång tid innan jag började blöda, jag blödde inte mycket och gravidsymptomen försvann inte särskilt fort. Dvs exakt som du beskriver längre ned. Mina aborter har varit lyckade och har inte behövt göra om! Fullt normalt enligt min barnmorska. Alla går igenom en abort på olika sätt ❤️

Tack ❤️

Min medicinska abort gick inte bra. Blödde sjukt mycket, även flera dagar efter kom det massor av blod och klumpar. Kändes också att det var ngt som inte stämde. Efter kontroll fick jag reda på att det fanns rester. Fick då göra en skrapning istället.

Oj! Hoppas skrapningen gick bra 🙁 Som sagt, har förstått att medicinska aborter inte alltid funkar. Hade velat att barnmorskan faktiskt informerade om det.

Jag förstår precis. Jag vill bara att någon ska älska mig. Behöver inte 10 vänner och en perfekt partner. Bara någon som tycker jag är den viktigaste i världen.

https://youtu.be/elEyyppVeDs Mycket bra video – SE DENNA VIDEO- Anjo Pontus video

Har gått igenom så mycket på senaste så är grovt deprimerad och tom självmordsbenägen.
Förlorade kontakten med min fd bästa vän för ett par år sedan, samt hens familj som jag var så tight med.
Har inga vänner kvar då jag bott ifrån staden jag kom ifrån en period, och alla jag kände har flyttat/gått vidare med sina liv.
Har kämpat senaste året för att få jobb (och bytt jobb många gånger pga platsbrist, Corona osv). Har därför fått väldigt stora ekonomiska problem på senaste. En av dem jag var tightast med fick nyligen cancer och kommer troligtvis gå bort snart.
Saknar glädje, att ha kul, mitt självförtroende. Har tappat allt, och känner att jag inte har något att leva för längre.
Min bror skaffar flickvänner, har mycket kompisar, bra jobb, framtidsplaner osv. Och jag känner mig konstant misslyckat/utanför i jämförelse med honom. När han träffar kompisar så här jag hemma och gråter i princip.
Allt som är ”jag” är borta.

Någon här som varit i liknande situation? Jag orkar inte detta mer. Vill inte leva längre. Är också bara 21, så är väldigt ung.
Någon här med råd/tips/peppande ord/vadsom❤️

Du är nog hård mot dig själv. Du har hela livet framför dig. Livet går i vågor, när man är nere förstår man inte hur kan det kännas där uppe och tvärtom. Men livet har så mycket mer att erbjuda: det finns kärlek, det finns känslor, det finns kunskap, det finns resor, det finns passion, det finns föräldraskap. Låt livet hända. Jämför inte ditt liv när du är nere i en våg men någons liv som är uppe in en våg. För detta vänder snabbt.
Följ din interesse, din passion i livet, kanske byt miljö lite grann. Det finns många bra vänner där ute och många aventyr som väntar rund hörnet. Bara låt livet komma och vågar leva den.❤️?

Tack för svar! Vet exakt hur du menar. Det som är själva grejen kanske. Jag vet verkligen hur fint livet kan vara, och hur mycket jag har framför mig. Men allt det känns så otroligt långt bort så har börjat ge upp.
Har varit väldigt ensam senaste åren (pga det jag skrev ovan). Så vet inte hur länge det kommer dröja innan jag upplever ”lyckan” igen.
Bara en grej att få gå på uteservering, ha kul en kväll, flirta, träffa folk, planera en tripp till Liseberg eller vadsom, som är vardag för andra, känns så avlägset för mig. Har just nu verkligen ingen. Så den enda jag kämpa för är mig själv, men i längden blir det inte roligt och allt känns värdelöst, och det har på senaste verkligen knäckt mig mentalt. Försöker verkligen tänka framåt (och att inte tänka så mycket också) men börjar bli väldigt svårt. Men tack för dina peppande ord, behöver verkligen det just nu❤️

Jag tror nog att vardag av väldigt många människor har förändrats under krisen. Även min, och detta var jobbigt. Och man blir ju ledsen och nedstämd. Men det räcker om nästa dag blir bara lite bättre en dagen innan. Att du hittar lite inspiration kanske i någon YouTube klipp, kanske i någon film. Du behöver inte stressa upp dig, att du måste leva livet nu, för att du är ung. Detta är en otroligt viktig sak: ”livet prövar en när ingenting händer”. Detta händer under flera perioder i livet. Och det är jätte bra att träna lite på hur det känns, vad kan man göra för att må bättre. Men också helt ok att stanna upp och känna och hitta sina känsla. Vad är det som gnager? Kram, ❤️

Det kommer att ordna sig var så säker även om livet är tufft nu! ❤️
Ge inte upp och sök professionell hjälp om du behöver prata och sortera dina tankar. Det hjälper verkligen och rätt var det är så kommer du att känna dig glad igen. Livet går upp och ner för alla, öven om det kan vara svårt att tro när man ser alla skrytkonton på insta tex.

Du kan testa gofrendly, en app för att hitta tjejkompisar.

Låter som en väldigt tuff situation, förstår att det är jobbigt.
Glöm inte att det finns hjälp att få, tex via din vårdcentral. Kanske skulle det kännas bra att träffa en terapeut eller psykolog. Vet att det kan vara svårt att ta det steget, att be om hjälp, men du är värd och har rätt att må bra ❤️

Livet går i vågor och saker och ting kommer ordna upp sig för dig Så småningom Jag tycker du skall försöka ta ett break från dig själv. Vad kan du göra för att ”stänga av hjärnan” och slippa grubbla och älta? Träna är det absolut bästa och det kan man ju göra i coronatider. Stick Ut och hetsspring, det är gratis och corona-tillåtet!

Behöver du prata med någon anonymt om dina självmordstankar kan du ex ta kontakt med mind: https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/

Du är som du skriver själv superung och det tar tid att hitta strategier att klara jobbiga perioder i livet. Det kommer bli enklare att hantera med tiden och du kommer inte alltid känna såhär. Kan du prata med dina föräldrar om hur du mår? Du har säkert mer nätverk pch folk som bryr sig om dig än vad du tror. ?

Du är viktig. ❤️

Köper ni nya telefoner kontant eller betalar varje månad ihop med abonnemanget? Vad är bäst? Att betala direkt va?

Min farmor: ”Om man inte har råd att spara, så har man inte råd att låna.” Jag lånar inte till något, förutom bostaden. Ganska skönt med noll skulder.

Jag har ju råd, annars skulle jag inte ens fundera på en ny mobil. Bra sagt av din farmor, håller med henne! Men det verkar som att folk ser fördelar med att avbetalning av just telefon? Känns som alla byter hela tiden?

Fast man kan ju ha råd med en mobilabonnemang även om man inte kan lägga alla pengar på en gång

Hur tog du dig igenom studierna om man får fråga?

Inga lån, bara bidrag. Jobbade extra. Noll studielån.

Jag betalar 150:- extra per månad utöver vad mitt abonnemang kostar i 24 månader för telefonen. Det blir 3600:- vilket jag tycker är ett bra pris för en Iphone XS. Skaffade abonnemanget precis när telefonen släppts så hade varit mycket dyrare att köpa telefonen kontant. Det är inte alltid billigare att köpa telefonen kontant än ”via abonnemanget”.

Förut köpte jag alltid telefoner kontant, men sen köpte jag med abonnemang när jag skaffade det, vet inte varför egentligen, men har fortsatt med det.

Har köpt kontant

Jag tar alltid på avbetalning trots att jag har råd. Känns för saftigt att ge 10.000 för en telefon direkt så jag delar hellre upp det. Det är bara pyskologiskt såklart men har funkat hittills.

Nuförtiden är det dock ofta billigare att ta ett abonnemang för då får man ett rabatterat pris på telefonen. Så har det alltid varit när jag har jämfört i alla fall… Så var det däremot inte förr, och det tänket att man inte ska ”dra på sig en massa avbetalningar” verkar ligga kvar fast det inte riktigt stämmer med allt. Men sen är man ju ofta ”fast” i 24 mån med ett abonnemang så det beror väl på vad man tycker om det med ?

Räknade ut när jag köpte min iPhone 11 x Max att den var 1500 kr billigare på abonnemang än att betala direkt. Fick dessutom 10 Ge extra i månaden för samma peng när jag bytte från kontantkort till abonnemang så det var dubbel vinst. Hade inga problem att betala kontant men varför betala mer för abonnemang och mobil?

Bröstsmärtor pga stress. Era bästa tips för att undvika utmattning och ta tag i problemet innan det blir värre?

Ta kontakt med psykolog för att ta itu med det som stressar dig, försök hitta sätt att minska stressen – Yinyoga eller meditation är ett bra tips som hjälpte mig i min utmattning och omringa dig av människor som får dig att må bra. ?

Bra med avslappning, meditation osv men också viktigt att se över ditt liv och se om du kan reducera stressen på något sätt. Börja säga nej till saker du inte vill eller orkar, skär ner på aktiviteter, gå ner i arbetstid och liknande.

Det verkar som om Sanna Guidetti och Maja Nilsson Lindelöf inte är vänner längre – är det någon som vet varför! *skoja*

Drog en djup suck när jag läste början på din mening haha 🙁

Jag vet inte, men är det nån som har tips på bra svarta träningstights?

Och hur var det med den där blåa niveaburken ?

Och jag skulle behöva veta hur man träffar män som har uniform på sig, typ poliser?! (haha)

”Jag skulle behöva veta hur man straffar män som har uniform på sig, typ poliser?!”

Tänkte att nån hade vandrat fel i BDSM-djungeln, inser att jag är för trött för att hänga här mer ikväll, haha ?

Tips på hur man gör rent ugnen?

Har du såpa så gör som det står på såpaflaskan. Typ:
Dränk in innanmätet i såpa, sätt på ugnen på 100 grader i 20 min. Låt svalna. Torka ur med vatten och ren trasa tills all såpa är borta. 🙂

?

Varför denna arga emoji?

Känns som att jag 100% har missat något här? Förklara för en som ligger två steg efter. Tack

Någon har frågat det där om Maja och Sanna i varje Öppet Spår i typ ett halvår minst, haha. Sen hakade några på med träningstightsen och att få träffa män i uniform (det med ugnen känner jag inte igen) som också frågats väldigt mycket. Lite störigt när någon frågar exakt samma sak flera veckor i rad men rätt harmlöst!

Lymfmassage ger alla svar

Tips på bästa robotdammsugaren? Bor i en lägenhet på 70 kvm och har inga husdjur.

Neato D7

Denna har vi på nedervåningen i vårat hus som är ca 70 kvm. Superbra! Man kan sätta på en liten mopp också som funkar super!

!https://www.elgiganten.se/product/hem-och-hushall/dammsugare-och-rengoring/robotdammsugare/160834/xiaomi-roborock-s6-pure-robotdammsugare-vit?&scid=SEM8326884212&utm_source=google_search&utm_medium=SEM&utm_campaign=dynamic-search&utm_content=sda&gclid=Cj0KCQjw_ez2BRCyARIsAJfg-ktQ1ipZoB_OKPad1t4HKp8lF3nC_Ut_Avh1bB3fQG8RjKo9RLkALVQaAhilEALw_wcB&gclsrc=aw.ds

Hur fan ska man acceptera att man är ful? Är väl ”ful”/ok på långt håll. Är så avundsjuk på alla vackra och snygga människor. Känns som livet är mycket roligare som snygg, man blir behandlad bättre och blir intressant. Känner mig ofta äcklig och obekväm och ofräsch.

Här har du en likasinnad. Kan få panikattacker pga tanken av att alltid vara ensam. Blir avis när andra får killar att vända huvudet när de går förbi när jag själv bara får en snabb blick och sen inget mer med det. Allt i livet är inte utseende men varför känns det som det? Det underlättar något enormt.

Tack för ditt svar R. Så tråkigt att du känner samma. Håller verkligen med om utseende inte är allt men allt handlar ju nästan om utseende ändå? Målar upp en bild av hur skönt det skulle vara att vara snygg och inte behöva tänka så mycket på mitt utseende som jag gör nu.

Der finns en ordspråk: Lycklig är inte den som är född vackert, men den som är född med tur (lycklig). 🙂

Skitsnack. Att vara snygg ger fan mer fördelar som kvinna än något annat, det är mycket roligare och allting är lite lättare.

Det finns sjuk många områdena där man inte bli tagen på allvar när man är kvinna och snygg: tex forskning, politik, etc. Sverige kämpar med detta men även här finns mycket av detta kvar.

Känner igen mig! Tycker egentligen inte ens jag är ful, men det tycker tydligen alla andra.

Hur andra ser på en är högst subjektivt. Vidare kan man vara snygg på många andra sätt en rent bildligt.

Men kan du inte göra något åt det? Jag lovar att lite fillers, näsoperation, bröstförstoring, smink och en snygg frisyr gör underverk. Kolla runt dig och analysera de du tycker är snygga. Hur många är egentligen snygga och hur många är halvfula men tillfixade? Man kan påverka rätt mkt.

Jag känner mig så ensam. Jag har knappt några vänner, iallafall ingen som bjuder in mig. Utan det är alltid jag som fråga om vi ska ses. Har relativt nyligen blivit singel efter 8 års förhållande, gjorde slut med min tonårskärlek. Bor själv för första gången, är väldigt ovan att det alltid är tyst när jag kommer hem. Har träffat en kille några gånger där allt kändes bra tills han började ignorerar mig helt, svara inte när jag ringer eller skriver. Vad gör man för att inte känna sig så ensam?

Vi är många som känner oss ensamma nu under Corona tider?

Du behöver bli bekväm med att vara ensam och att acceptera det. Det är svårt såklart men det underlättar ju att prata om det. Ring folk? Steget är känns stort att nå ut till människor men egentligen är det litet.
Vill du bli min mail-vän?

Jag har hört av mig till en del men det känns inte genuint från deras håll… En del ifrågasätter om jag vill umgås med dem… Ja jag bir gärna din mail-vän!

Lite sent svar kanske.. men läser du detta. Skicka mail till Camilla så får du min mailadress från henne.

Känner typ igen mig! Blir mer påtagligt såhär års också. Jag har två kompisar, en som är världens bästa människa och en som jag väl egentligen kan klara mig utan men hon är okej ibland. Har min familj och jag trivs ofta med mitt eget sällskap också, men det klart jag gärna vill ha fler att umgås med!
När jag känner mig som mest ensam åker jag hemifrån, antingen tar jag bara en biltur eller så åker jag dit jag trivs som fisken och mår bra. Så gör något du mår bra av så kanske ensamheten släpper lite.?

Ja jag trivs också väldigt bra själv men ibland blir det så fruktansvärt påtagligt…. Jag umgås med min familj speciellt min syster men ibland vill jag ha en vän som drar med mig på äventyr! Speciellt när livet visar sig från sin tuffa sida.

Vad krävs egentligen för att man ska få till en andra dejt? Jag är så trött på mig själv nu. Alla, absolut alla, jag träffat under flera år har dissat mig efter första dejten.

”Var dig själv”, säger alla. Jag är verkligen ingen annan än mig själv! Jag är glad, jag är social, jag pratar, skojar, ställer frågor, samtalen flyter på.

Träffade en igår som var jättetrevlig, verkligen över förväntan. Jag hade inga höga förväntningar på honom alls, tvärtom. Men han var jättehärlig och vi kunde prata och skratta. När jag släppte av honom sa han ”men vi hörs?” Varpå jag svarade ”ja! Det tycker jag”.
Innan idag svarade han på alla snapar och vi hade en pågående konversation i snapchatchatten. Idag har det inte sett ut så. Han svarade på en grej men då fruktansvärt drygt.

Förrförra söndagen träffade jag en annan kille, en som var SÅ. OTROLIGT. JÄVLA. FIN! Det är nog utan tvekan den jag träffat som varit finast någonsin, och där det känts så naturligt att prata och umgås.
Även han sa ”men vi hörs väl av? Vi får skriva sen” och jag instämde. Vi hördes av, men jag frågade om han ville ses igen och han sa att han kunde tänka sig det, men som vänner eftersom han inte kände att det klickade som det borde för att dejta. Jag vet inte om kag känner ”klicket”, men jag vet när det är någon jag vill träffa igen och det ville jag med honom.
Förstår inte vad det är med mig som gör att ingen vill ses för en andra dejt!

Hur gör man om det uppenbarligen inte räcker att vara sig själv?

Känner ju uppenbarligen inte dig men kan dela med mig av en historia.

En vän till mig hade liknande problem. En dag sa en kille hon strulade med i Grekland, antar att de var mer uppriktiga där eller något… han berättade att hon var toppen men hennes andedräkt var katastrof, alltså själva munnen. Hon blev väldigt arg för hon visste med sig att hon sköter sin munhygien. Vilket hon också gjorde. Men efter ett tag visade det sig att hon hade något som påverkade halsen som gjorde att hon smakade skit typ. (Vet inte exakt men något i den stilen)

Menar nu inte att du strular med alla och att det är din andedräkt. Hoppas inte min kompis strulade med alla men risken finns ju alltid.

Men

Det kanske är något sådant annat. Som är svårt att säga typ? Har du äckliga fötter? Tappat fantasin men du förstår vad jag menar.

Detta förutsatt att du inte är på dem som FAN efteråt annars har du ditt svar där.

Nej alltså, vi är inte ens fysiska, en kram på sin höjd typ. Jag vågar inte ens ta nåt initiativ till att kyssas för alla dessa dissar har helt gjort att jag inte vet om nån är tillräckligt intresserad för att göra det.

Jag sköter verkligen om mig själv så tror inte jag är äcklig och de jag har kysst har inte klagat, haha.
Nej, men förstår vad du menar. Men jag vet inte vad det skulle vara i så fall.

Jag vet inte.

Dejta järnet bara och njut under tiden. Vissa är ”förbannade” på det viset. Medan man ser på andra med ko -ögon och bara hur fan hände den där matchningen.

Har haft en kass dag idag haha

Jodå, dejtar och dejtar. Men det blir en ond cirkel, jag vågar knappt längre eftersom jag ”vet” att det kommer gå skit. Försöker ändå tänka bort det när det väl blir en dejt, men ja, det går ju ändå inte.?

Såg där nere att du kommenterade vegan recept.

Jag själv, mycket yngre, dissade en VD som pensionerat sig vid 30 typ pga så jävla framgångsrik. Och väldigt snäll och intressant. Jag dissade honom för att han var vegan.

Ska kanske ta upp kontakten med honom nästa år nu när jag tänker på det.

Hur som helst… är det det som ”skrämmer”, är du vegan? Menar inte att du pratar om det hela tiden. Gjorde inte han. Men av någon galen anledning gjorde jag den dissen för en väldigt många år sedan.

Skrev du fel nu, haha? För jag har då inte skrivit om något veganrecept?

Om det skulle vara felet, att jag pratar om något jag brinner för eller tycker om…well, det är väl klart att det ofta kommer på tal, vad man gillar och inte gillar etc, men det är inte så att det är det enda jag pratar om?

någon Har ev tagit ditt ”namn” för att ge vegan -recept här nere 😉

Men förstår hur du menar om vad du skriver dock.

Kom förresten på att jag träffade en kille förra året som efter en kvart sa typ ”men fan! Du är så svår att läsa av, jag vet verkligen inte vart jag har dig?!” Och sen sa han det en gång till.

Och det fick mig ju att reagera. Mitt ex (ish) tyckte också jag var svår att läsa, men jag vågar liksom inte visa något eftersom jag inte vill visa för mycket ifall det inte är ömsesidigt. Och det kan ju kanske ha gjort att jag inte kan se heller när det är ett ömsesidigt intresse. Och jag vet inte heller hur jag ska visa att jag är intresserad längre.

Ja där har du din ”äckliga andedräkt” eventuellt.

Hur slutar man vara så svårläst då???

Bra fråga.

Bli mer spontan i er kontakt. Ta initiativ, reagera ärligt, prata om saker du bryr dig om.

Utveckla det där med spontan? För det andra gör jag redan. Initiativ tar jag i viss mån, inte till att vara fysisk, för det vågar jag inte…

Visa tydligt i ansiktet om du är positiv, glad, kritisk, förvånad osv. Dvs när han pratar också, så att han ser hur du reagerar. Om du försöker verka neutral för att inte vara för på så kan det framstå som att du inte bryr dig eller skickar olika signaler. Även om du säger ”vad intressant” så kan det inte tolkas om du inte visar med mimik och ögon att du tycker det. Spela inte teater dock utan bara träna på sånt i dina vanliga samtal med andra och se hur det går, en vanesak.

Jag tror absolut du är nåt på spåret med ansiktsuttrycken. När jag dejtade fick jag ofta höra att jag var ”extremt ärlig”. Vilket jag tror beror på att jag verkligen inte kan dölja min spontana reaktion/ansiktsuttryck.

Ja detta har jag tänkt på faktiskt men jag tror att jag är rätt tydlig ändå. Eller jag vet i alla fall att jag försöker vara det men jag kanske inte lyckas.
Haha har liksom haft många år och mycket tid att tänka på sånt här, känslan är iaf att jag är tydlig, men det är väl inte omöjligt att det är fel.

En del har lätt att fastna för och bli lite småkär i andra medans andra personer (som jag) har väldigt svårt att känna ”klicket”. För mig är det kanske 1 på 10 000 där jag känner ”hmm kanske kanske”. Kan ju vara så enkelt, att de du träffat har svårt för att känna något?

Jättegullig kommentar verkligen. Gillar inte när folk är pang bom -negativa.

Men

Alltså det där hjälper inte henne. Så är det inte. Kanske en av dem. Rent statistik mässigt. (Säkra källor etc ?)

Jag överdriver inte ens, det är ALLA. Och det känns inte troligt, vissa kanske, absolut, men jag tror inte att alla sen 2014 är såna. Förstår vad du menar iaf, jag kan också vara sån. Sen finns det ju de, som han jag nämnde, som verkligen får en att känna ”wow!!!” direkt.

Nu kommer jag med en liten hypotes bara, har inte hört tillräckligt för att alls veta om den kan stämma men kanske kan ge en liten funderare. Kan det vara så att du efter de första dissarna började förvänta dig att även nästa kille skulle vara tveksam till att ses igen? Och varje gång det har hänt blir det som en bekräftelse, typ ”Ha! Visste att han skulle dissa”. Då kan det ju lätt bli att man medvetet eller omedvetet letar minsta tecken på att han är tveksam, fast han kanske visst vill träffas men inte vill verka för på heller?

Eller har det varit tydliga signaler som inte går att ta fel?

Nej men visst är det väl lite så!

Alltså, det är många gånger jag går från en dejt med känslan ”hur gick detta?”.
Många gånger har jag också känt ”oh, det här gick bra!” men så har man hört av sig efteråt men när killen ändrar sig i sitt sätt att skriva, går från snabbsvarad till seg, från att använda emojis till att inte använda några osv, då har man ju märkt att det inte gått så bra som man trott.

Så numera är det alltid en lika jobbig känsla efteråt ”jaha, gick detta bra eller dåligt?”.

Det blir ju en ond cirkel till slut.
När man har setts har jag dock inte upplevt några tydliga signaler, men jag kanske är jättedålig på att läsa av…?‍♀️

Det kanske har blivit en självuppfylld profetia? Nu förväntar du dig att det ska gå åt helvete och därför (mest indirekt och omedvetet) utstrålar du avighet?

Jag har alltid haft svårt att komma överens med andra kvinnor, till slut blev detta så mycket min egen sanning att varje kvinna jag inte kom överens med blev en bekräftelse på hur svår jag var att tycka om av andra kvinnor. Först när jag blev medveten om mina tankar kunde jag se att det också påverkade hur jag var mot dem, min attityd, att jag inte bjöd in (för ”visste” ju att de ändå skulle ha svårt för mig) och jag tror att jag till slut också blev svår att tycka om för kvinnor, även om det i början inte varit så. Idag har jag inte längre problem med det, men jag behövde också sluta förvänta mig det dåliga för att ändra ett beteende och en attityd jag inte ens vetat att jag haft.

Ja det är kanske inte helt omöjligt! Jag försöker annars att gå in med exakt noll förväntningar utan bara vara där i stunden och se hur det känns. Men det kanske har blivit en omedveten grej istället.

Satan vad jag kommer att låta elak men…den gemensamma nämnaren i alla dina misslyckade dejter är: DU.
Det är något du gör eller sänder ut som skrämmer männen. Du kanske är för självsäker? Pratar för mycket? Skämtar grovt? Inte har någon självkänsla?

Det kan vara VAD SOM HELST men jag har märkt att killar är ”rädda” för kvinnor som uppnått mycket och lyckats med sin karriär/ekonomi (och skryter om detta).

En dejt är ingen intervju. Behåll allt för dig själv och låt de upptäcka dina prestationer lite i taget. Du behöver inte bombardera dem med allt du hunnit uppnå. Killar är väldigt töntiga och skygga, var mjuk, feminin och inte för mycket. Låt männen förföras av din mystik.

Jag vet inte om detta gäller dig men många kvinnor är för roliga och hårda. Detta tycker män är läskigt så de backar. Ibland klickar man bara inte. Ibland vill de bara tömma sina säckar i första bästa osv
Kan vara vad som helst men den gemensamma nämnaren är som sagt du. Fråga någon som älskar dig hur du beter dig när du är nervös tex. Du är fantastisk, var alltid en light version av dig själv på första dejterna sen kan den sanna du blomstra upp långsamt.

Jag vet att det är JAG. Det är vad jag säger hela tiden men alla bara ”nej det är inte du bla bla bla”, men det är uppenbart att det är jag.

Jag ställer inga intervjufrågor. Men det är klart att frågor ställs! Frågor som sen blir ett samtalsämne, som i sin tur glider vidare på nästa, lite garv på det, ny fråga dyker upp…inga konstigheter så sett, det är en helt normal konversation.

Jag är inte superfeminin av mig. Jobbar i mansdominerad bransch, älskar sport vilket ju är ”killintresse”, det är väl klart att jag påverkats av detta mansdominerade som jag lever i!

Självsäker vet jag väl inte om jag är, men jag är den som gärna bjuder t.ex, och jag är inte den som förväntar mig att någon ska hålla upp dörren för mig och liknande. Men jag känner liksom att varför ska allt detta bara läggas på killen…jag hör dig i alla fall, vet exakt vad du menar och är extremt medveten om att det är JAG som är problemet. Och då funkar det ju inte att vara sig själv som alla säger. Och hur ska jag ens vara en lightversion av mig själv?

Jag är rapp i käften, har starka åsikter och har aldrig gömt det. Jävlar vad män jag skrämt, men vilken pärla jag lever med idag tack vare det! Hellre leva ärligt än att gå in i någon slags flickig, mjäkig och ”men inte lilla jaaaag”-roll och därmed också dra till sig den typ av man som bara vill ha en gullig tjej att visa kompisarna.

Håller helt med dig! Därför jag känner att jag ska och bör vara mig själv från början.

Vilken idiotisk kommentar, haha. 60 talet ringde och vill ha sin kvinnosyn tillbaka!!! MVH bitch som aldrig i sitt liv blivit dissad och som tror att det är en fördel att vara lite bitchig och hård mot män för varenda en har innan jag gifte mig sprungit efter för en andra date 😉

Tror du har helt rätt där! Jag har alltid mera gillat kvinnor som är lite bitchiga och taskiga mot oss killar och tyckt ni är betydligt mer spännande…:) Var på en dejt en gång med en kvinna som ställde sig vid dörren med ett leende i väntan på att jag skulle öppna den åt henne, inte ville sätta sig förrän jag drog ut stolen för henne, skojade om att jag borde lägga ut mig själv i en vattenpöl så hon slapp bli blöt…”Du kan väl bara lägga dig på rygg i den som en gentleman så jag slipper förstöra klackarna? Så kan jag trippa lite sexigt över hela dig för att komma säkert till torra land igen, haha!” Hon var riktigt spännande och jag gillade hennes lite elaka humor också! 🙂

Du låter som en svinhärlig person ju! Du kanske får byta ”dejtstrategi” helt? Inte så att du inte ska vara dig själv eller låtsas vara någon annan, men kanske bara försöka hitta en annan approach och vara en annan version av dig själv? Om du har haft en viss typ av dejtingpersona kanske du ska försöka vara lite mer djärv/flirtig eller tvärtom, beroende på hur du har gjort nu. Bara för att se vad som funkar 🙂 Med det sagt kan det ju också ta jävligt lång tid innan man hittar rätt!

Hur gör man det då? Känns väldigt svårt att ändra på sig själv. Och jag är så rädd för att inte mitt intresse är ömsesidigt så jag vågar inte vara mera framåt.

Jag tänker att du kanske får lite se det som att gå in i en roll? Som sagt, inte för att vara någon annan än den du är, men testa att vara på ett annat sätt som en roll. Jag fattar verkligen att det är svårt, men försök att inte se det som mer än att det ska vara en trevlig dejt utan krav eller önskemål på att ta det vidare – vara lite mer här och nu. Lite så att man inte kan vänta sig ett annat resultat genom att göra samma sak. Gör något annorlunda! Dejta på ett annat sätt? Prata om andra saker? Flirta mer? Flirta mindre? Spela svår, visa mer intresse, mindre intresse? Testa! 🙂

Känns redan som att jag testat detta, det är många år detta pågått. Men jag får analysera mig själv mera helt enkelt och se vad jag kan göra annorlunda?‍♀️

Spontant så bestäm nästa dejt direkt om du vill ses igen? Ta extremt kort första träff, skyll på tight schema och kläm in honom en halvtimme. Gör upp om ny, längre dejt på plats direkt om det känns bra ? Då har du smugit in att förhoppningsvis få honom att ge dig en second opinion innan ursäkterna börjar.

Oj ja det kanske är en idé???? tål att tänkas på men jag ska ha det i bakhuvudet till nästa gång.

(Visserligen får jag inte nån ursäkt utan antingen rena dissar som i uteblivna svar eller ett ”tack men nej tack”-där det allt som oftast står ”du är en jättefin och härlig tjej, men bla bla bla”..)

Testa iallafall! Skönt att sitta på lite mer kontroll i dejtandet iallafall, kanske kan hjälpa dig att få upp självförtroendet i dejtingvärlden igen? ?

Vill inte vara dum men har du gamla bilder på dig själv? Ändrat utseende mycket? Hoppas på nästa dejt

Definiera gamla, haha. Äldsta är från sista november och nyaste från mars/april.

Någon som spelar Hay Day 😀

Jaaaa! Levlade precis upp till 99, ahh hurra!
Måste verkligen hitta ett nytt neighborhood dock men hänger kvar där av vana men det suger ju när en är “seriös” och försöker göra bra ifrån sig i derbyt men så är det alltid någon som typ gör ett uppdrag. Haha sorry astöntigt kanske. Men älskar min lelle farm ändå <3

Oj, 99 imponerande, jag ä bara på 45.
Hur många stjärnor är det mellan 99-100?

Tycker du fortfarande att det är kul eller tycker du spelet tappar?
Jag tycker det är så mycket att hålla ordning på och så långa väntetider på allt…
Känns som det var roligast runt level 20-30, men jag hänger i så att inte gården fallerar 😀

Hur många stjärnor? 😮

Alltså det är väl inte det roligaste men det är så familjärt nu och avkopplande att hålla på och greja lite på gården emellan åt lol. Ibland går jag in och bara sätter på saker som tar lång tid, ibland spelar jag någon timma och vissa dagar inget alls typ men gillar det ändå lika mycket. Finns alltid något att sträva efter. Försöker just nu få min barn/lada till 4000 i kapacitet sakta men säkert ?

ja, stjärnor, alltså poäng mellan nivåerna 🙂

ja jag började spela på julledigheten, men sedan har ag inte spelat på hela våren, sedan typ februari, men nu har jag börjat igen.

Väldigt avkopplande! När vi ska å och lägga oss måste jag ”natta gården” dvs plnter plantor som växer långsamt och fylla maskinerna 🙂

Stjärnor, alltså poäng mellan nivåerna 🙂

Jag började spela i julas, (det var min sjuåring som laddade ner spelet, men jag råkade visst ta över spelet) sedan slutade jag i februari typ,men nu är jag fast igen.

Måste alltid ”natta gården” dva plantera långsamma plantor och fylla alla maskiner 😀

Har du någon bra strategi? just nu försöker jag vara sockerbonde och sälja massa sockerrör för snabba pengar hehe

mina kommentarer verkar inte komma fram

Åh joina 60caddy vi vill ha fler seriösa vi är typ 5 som är seriösa och resten inte men vi kommer upp i mästerligan då och då ?

Söker!!

Är förmodligen ensamstående med två barn inom kort.

I dagsläget sörjer jag inte mannen i fråga. Tror mer hela situationen.

Söker: historier… gärna positiva i likande situation. Eller ”lärorika” historier kring upplevelsen.

Negativa kan vi ta en annan gång 😉

Har inga erfarenheter av det men vill önska dig all lycka ❤

Min syster blev dumpad av sin man efter ca 10 år tillsammans. Hon var jätteledsen och trodde att hon, med två barn under 5 aldrig skulle hitta någon eller klara något själv. Men hon hitta lägenhet, började plugga och blev lycklig, hon fick verkligen tillbaka den där glimten. Vi i familjen hade aldrig gillat hennes ex då han är en riktig mansgris. Så vi blev tacksamma att han gjorde slut. 2 år efter uppbrottet gifte hon sig med en ny bra man (1m gånger bättre än hennes ex) de är fortfarande gifta såhär 5år efter 🙂

Många fina historier på @mansbebisar på insta!

Lite tips tack. Jag bor med mitt ex – ska skaffa egen lägenhet i augusti/september, vi har ett litet barn tillsammans. Känslorna från mitt håll är helt borta. Pga platsbrist måste vi sova i samma säng (dator i vardagsrummet där han sitter och spelar halva natten så jag kan inte sova där och soffan vägrar han). Jag har skaffat tinder och vill gärna börja dejta lite smått då jag känner hur min självkänsla är nere på botten men det känns som att jag sitter i en för skev livssituation för det…. är det konstigt om man dejtar runt lite på skoj men fortfarande bor med sitt ex?!

Tycker inte att det är konstigt.

Jag har sjukt små ögon ? folk tror jag är same. Men jag är från en ort i Stockholm. Snälla är det mån som verkar jag kan göra för att få större ögon?? Sjukt jobbigt att bli kallad same hela tiden. Btw är snart 33 så har gått och tänkt på detta ett tag nu.

Vad är det för fel på att se ut som en same?

Och hur ser man ens ut ‘som en same’?
I mina barns skola är ca 25% av barnen samisk, du ser inte direkt vem som är vad..

Använd uppljusande concealer, använd riktigt ljus ögonskugga med Skimmer i på mitten av ögonlocket, det öppnar upp ögat. Lägg också lite i inre ögonvrån, böj fransarna och lägg på mörkbrun mascara då svart ibland kan tynga ner och göra att ögonen ser mindre ut. Beige ögonpenna på inre tårkanalen.

Konstigt, jo. Men behöver inte nämnas för tinder -dejter liksom. Inga problem.

Nej, men tänk om man verkligen börjar gilla någon och vill kanske ta det lite längre – ska man inte ha sagt något om det från början då? ?

Det är inte konstigt, kör på 🙂 Lycka till!

Jag skulle inte träffa någon innan du flyttat. Jag tycker det är respektlöst att börja träffa andra innan man ens flyttat isär. Dessutom om det är ynka 3-4 mån så kan man verkligen vänta tycker jag. Du säger att känslorna från ditt håll är över, är de över från hans håll också? Om du värderar en bra relation till pappan av ditt barn så väntar du för att inte komplicera saken.

Tack för din input! Jag håller med dig egentligen hade vi haft en ”normal” seperation där vi respekterade varandra hade jag inte ens tänkt tanken. Får ofta höra av honom att jag är värdelös, korkad och jag har i nästan 1 år nu försökt vara den som hållt huvudet högt och jobbat för vår föräldrarelation. Men som du säger så är det inte långt kvar nu så får ha is i magen ✊?

Du måste bort därifrån! INGEN ska kalla dig så!
Det är ju bättre att bo i tält än att andas samma luft som det aset.
Ledsen att du behövt uppleva detta.

Tycker det är respektlöst att han har nåt gameruppsätt som tar halva vardagsrummet när de nu måste dela lägenhet. Måste ni verkligen bo där båda som ’separerade’ måste också andra regler gälla. Definiera vad som är gemensam space, som båda måste använda (kök, bad) resten delar ni lika så gott det går. Ska han ha plats till sin skit ska du ha motsvarande plats där du gör vad du vill (odla tomater, yoga, silversmide..). Helst skulle du ju komma bort från en som behandlar dig så illa. (Finns liksom inget mer respektlöst än att hålla på och kalla dig grejer. Kör på med dating!)
Lycka till!

Har någon varit med om att en nära fått en psykos? I det här fallet utlöst av droger. Finns det nåt man kan göra? Personen förstår såklart inte att hen inbillar sig saker vad man än säger, och vägrar gå och lägga sig.

Ja, men i detta fall var det pga psykisk sjukdom. Du kan ringa psykakuten (eller liknande) och rådfråga. I detta fall blev det tvångsintagning för hen ville inte åka med frivilligt. Det är viktigt att ta ansvar när personen i fråga inte själv kan göra det. Hoppas det löser sig!

Har en vän till familjen. Han kom delvis ur den första gången men han har väll nog aldrig kommit ur den fullständigt om jag förstår det rätt. Men han åkte dit för ratfylla Och hamnade på psykakuten. så han får väll någon antipsykotika. Vet inte om det går att göra någon slags tvångsintagning. De är ju en fara för sig själva och andra.

Psykosen utlöstes frön början av hasch tror jag.

Ring psykakuten för att få vägledning eller 1177. Kanske ta dig därifrån om hen hallucinerar ifall hen kan bli farlig mot dig?

Sandra Beijer har inte uppdaterat sin blogg idag (vilket hon gör varje dag annars). Undrar hur hon ska gå vidare, om hon tänker kommentera sitt kommentarsfält eller bara försöka skriva på som inget har hänt?

Tror hon kommer ha offerkofta, och mena att bloggen inte uppdaterats pga troll och tråkig stämning. Grejen är väl dock den att det inte enbart är Sparrow som framfört kritik, utan en hel del i Sandras egna fb-grupp (där många var inte var vita). Kan tänka mig att hon inte var beredd på att 925 gruppen också skulle kritisera henne, då alla alltid försvarar henne där.

Veganer! Jag prövar äta veganskt igen efter att ha kört ett år vegetariskt (super deprimerad så gav mig ett break).
Mat tips?

Javligtgott på insta. Han är vegoKUNG.

Förlåt min okunnighet, men är inte vegansk och vegetarisk kost samma sak? ?

Jo det är exakt samma sak att äta veganskt och vegetariskt ?.

Folk blandar ihop lakto-ovo-vegetarian….

Men du har rätt ?

Jag ska bjuda på fika och tänkte kladdkaka för det är enkelt och alla gillar, men kan man piffa till den lite på nåt sätt? Nån glasyr eller så?

Kladdkaka som du har lite grovhackad choklad i samt på. Du kan liksom ringla smältchoklad lite fint över den, alltså mmmmmm! Serveras med vispad grädde och hallon eller jordgubbar.

Tack perfekt! Låter gott och inte så krångligt

Släng i polyester eller gör en rocky road-kladdkaka?

Oj, Polly ska det vara hahaha

Byt ut ströbröd mot kokosflingor!

Gör man ju alltid. Vem vill ha ströbröd?

Den som avskyr kokos??‍♀️?

Vitchokladkladdkaka med någon syrlig bärkompott till? Kanske hallongrädde?

Eller apelsinchokladsmak?
Mintchoklad?
Vitchoklad och saffran?

Vanlig klafdkaka men med smaksatt grädde typ bär, kaffe, kryddor (kardemumma, saffran m.m) eller arom? Nötter i?
Dumle i?

Kanske kokosbotten (rikligt med smör i botten sen sovker och kokos, sen smeten). Kanske mousse på själva kladdkakan a la Almondy?

Fy vad jag blev sugen nu…

Btw Lidl har billig vit choklad.

Gör en kladdkaka med toscatäcke ??????

Kanske för sent svar, men kladdkaka med kola som är ringlad över är super, ev lite flingsalt på??

Ja, en nära familjemedlem hade en psykos. Hen fick bo på psyk i flera månader efter psykosen och klarade inte ta hand om sig alls, hade märklig verklighetsuppfattning och blev personlighetsförändrad. Kom dock tillbaka till sitt vanliga jag efter ett halvår ungefär. Hen har haft flera perioder efter detta då hen mår dåligt och är hjärntrött/utbränd, men inte haft någon mer psykos.

Misstänker du att personen i fråga har en psykos precis nu? Då tycker jag du ska åka in till psykakuten med hen för att få hjälp nu direkt. De kan avgöra vad som behöver göras!

Detta skulle visst hamna som svar lite längre upp!!

Vad ska jag ge i födelsedagspresent till en flicka som fyller sju år?

Fråga henne vad hon önskar sig…

Vet du inte vad hon önskar sig skulle jag köpt en bra bok eller ritblock och pennor!

LOL surprise dolls, Pokémon-kort, pysselgrejer, Lego, slime, hopprep, rockring och böcker, det är saker som min dotter i samma ålder gillar. Kanske hårspännen/diadem eller örhängen om hon har hål i öronen. Det är ju sommar nu så nån rolig vattenleksaker att ta med till stranden kanske också funkar.

https://www.akademibokhandeln.se/bok/godnattsagor-for-rebelltjejer-100-berattelser-om-fantastiska-kvinnor/9789171264282/

Några kanske kommer ihåg mig, jag skrev för ett par veckor sedan i ett annat öppet spår om mitt problem med att jag inte vågar dejta killar. Att jag inte vågar för att jag skar mig en gång i tonåren (är dubbelt så gammal nu) och ärren är väldigt fula, har alltid täckt mig. Jag är rädd för att de ska tro att jag är galen, knäpp och vad jag än själv gör så är ju andras åsikter upp till dem… Jag hamnade spontant hemma hos en granne nyligen på vad som typ var en dejt, det blev natt och han frågade om jag ville sova över. Jag gick hem till mig för jag skulle till jobbet tidigt men jag klickade jättebra med honom och jag tror jag börjat utveckla känslor för honom… Hoppas han fattade trots att jag gick hem. Alltså, jag är helt oerfaren pga ovan. Det känns så dumt alltihop, jag har gjort allt i min makt för att skapa ett bra och stabilt liv. Har hög utbildning, bostadsrätt, allt möjligt materiellt. Jag får ofta höra att jag ser bra ut och att det är konstigt att jag inte träffat någon, det hjälper ju inte direkt att höra… Jag vet inte hur jag ska tackla det här ärr-problemet och på sätt och vis ångrar jag att jag aldrig testat tidigare vad som händer, hur andra kommer ta det, men det är ju min hemlis :/ Om det är besvarat så vill jag våga – men hur?

Stå för ärren och säg lite ”avslappnat” att: jag mådde skit när jag var yngre så nu har jag de här ärren, men jag har mått bra länge nu. Gör det inte till en grej. Var bara calm, cool and collected ?❤️

Jag har inte hängt med från början. Vad är det för ärr? Skärsår?

Ja, ett stort misstag. Det finns mycket fördomar om sådant. Mitt sätt att ta makten över min situation är att inte andra ska veta men när det kommer till en relation blir det oundvikligt, för hur ska ett sådant döljande gå till?

Sorry jag såg nu att du skrev att du skar dig när du var yngre. Jag tror inte det är så stor ”deal” som du kanske tror? Första gången kanske personen tittar på ärren men sen släpper man det liksom. Sitter man och grunnar eller stör sig på någon annans ärr är man rätt så omogen ärligt talat. En sån kille vill du ändå inte ha eller hur? Kan du inte testa en gång och se hur du känner inför att visa ärren? Det är ju din personlighet och hela dig som helhet en killar gillar. Än sen om du har lite ärr?

Om jag var du då hade jag bara sagt som det är, typ ”Jag har tyvärr massa ärr för jag mådde dåligt en period i tonåren och skar mig” och visa dom bara. Är han intresserad så kommer han inte bry sig utan ni kommer till att prata om lite djupare saker bara och öppna upp er för varandra.

Jag har också haft ärr (typ allt har bleknat nu) men jag har aldrig blivit dåligt behandlad pga det. Har snarare fått stöttning. Jag tänker att du kanske tror att det är en större grej än det är ?

Tror ärren kommer förlora sin ”laddning” så fort du berättat om dem.

Låt inte några gamla ärr avgöra dina framtida relationer genom att hålla dem hemliga! Alla har saker i livet man gjort som man inte är stolt över. Försök acceptera att ärren är en del av din historia men att de inte avgör vem du är idag!

Det där är lite av mitt problem, jag vet ju vem jag är, att jag är vid sunda vätskor och att det där aldrig händer igen men jag har bara hört dåliga, rent sjuka saker från killars sida om ”såna tjejer som skär sig”, på bussen, forum osv. och så har jag suttit där och tänkt, det där stämmer ju inte, är det vad de tänker om mig utan att veta om det? Dessutom är ärren såpass fula att de inte går att behandla, jag förstår om det inte är kul att se på. Jag bara hoppas att jag kan bli sedd som den jag faktiskt är. Jag har det väldigt bra egentligen och hade varit genomlycklig om det inte vore för detta.

Har du provat att visa dig som du är med dina ärr och att bemöta dom (ärren alltså) precis så som du ser på dom?

När folk har påpekat ärren har de varit oroliga och frågat varför jag skadat mig och om jag gör det fortfarande. Då har jag sagt att ”jag mådde väldigt dåligt för x antal år sedan men jag har fått jättebra hjälp. Jag tänker inte ens på att jag har ärr längre så du behöver inte vara orolig.”

Efter det har det aldrig mer kommit på tal, mer än om nån är mer intresserad av bakgrunden och då har jag tagit tillfället i akt att förklara hur självskadebeteende fungerar.

Jag vill verkligen inte förminska dina känslor och hoppas att det inte tolkas så, men jag tror att detta skapat en mental spärr hos dig som inte nödvändigtvis speglar hur killar kommer reagera på dina ärr. Mådde själv väldigt dåligt i tonåren och har rätt mycket ärr på vänsterarmen, men har haft flera relationer med killar och är nu (29 år) i en relation sedan fyra år tillbaka.

Mina ärr har aldrig varit ett problem, men relaterar verkligen till känslan att tycka att det jobbigt att visa dem. Det är ju också skillnad på ”färska” och läkta ärr, vilket de allra flesta kan se. Min sambo och mina ex har frågat om ärren, och då har jag helt enkelt förklarat som det är, att jag mådde väldigt dåligt under en period men att det inte är så längre, och sen har det varit lugnt. Hejar på dig! Kram.

Exakt samma här, men mina ärr har främst varit på ena låret. Mitt ex och min sambo reagerade båda på liknande sätt genom att berätta att de tycker om mig, att ärren inte spelar roll och att hur jag mår idag är det viktigaste. Det är så sjukt vanligt med ärr efter självskadande, de flesta har sett det innan och är medvetna om att det existerar.

Jag har det senaste året börjat tycka att livet i sig är SÅ tråkigt och det är inte på grund av vad jag gör utan bara att det är tråkigt och jobbigt i allmänt att leva, tanken att leva tills man blir gammal känns så otroligt jobbig bara, ”är det här allt?” Tänker jag 🙁

Är det konstiga tankar eller känner någon igen sig?

Tror alla kan ha liknande tankar ibland som sveper förbi, men fastnar du i dessa tankar kan det vara tecken på depression.

Finns det inget alls du gärna vill göra eller ser framemot i ditt liv just nu?

Har aldrig varit genuint lycklig dock och får alltid ångest av någon anledning så fort jag öppnar ögonen på morgonen.

Nej inte direkt, ser liksom inte syftet med att göra något speciellt för jag trivs ändå inte med att leva

Är förresten 25 år, fast jobb, ingen partner, inga barn, men bra relation till min familj, har egentligen inget att klaga på dock så förstår inte varför jag känner som jag gör

Det låter på det du skrivit som att det kan vara tecken på depression. Jag tycker du ska boka tid med din vårdcentral så snabbt det går och berätta hur du känner för din läkare. Jag är helt övertygad om att du kan må mycket bättre än du gör nu, även om det inte känns så för dig just nu.

Vet din familj om hur du mår?

Åh känns så läskigt att boka tid och prata med någon professionell, är rädd att jag ska ta någon annans tid som egentligen behöver den mer och som att jag överdriver

Förlåt att jag hoppar in och kapar tråden men det du säger om att inte vilja ta en tid från nån som verkligen behöver den – så tänker sååå många. Man väntar, väntar och väntar på att det ska bli bättre, men blir det åt det motsatta så sitter man där sen och ångrar att man inte tog hjälp i tid för nu är det plötsligt AKUT. Eller så ”slösar” man tid på att må dåligt när man egentligen hade kunnat jobba på det och mått bättre.

Du gör ingen en tjänst genom att låta bli, allra minst dig själv. Bättre att söka en gång för mycket än en gång för lite. ❤

Nu hamnade mitt svar till dig lite fel, kolla lite längre ned!!

Du är värd att må bra och söka hjälp. Det är en rättighet vi har och ingen belastning!

Nej min familj vet inte hur jag mår, jag har aldrig pratat känslor med folk så det känns extremt jobbigt att behöva säga något till dom. Dom har även väldigt myckrt också i deras liv som är jobbigt just nu så vill inte komma med något mer 🙁

Inga konstiga tankar alls, har också varit där.

Men hur tog du dig ur det? När vände det?
Funderar inte aktivt på självmord men skulle ljuga om jag sa att det inte är något som känns befriande för mig

Aha, det är så pass illa ? Jag har varit deprimerad många gånger (bipolär). Oftast är jag extremt nedstämd men ibland har jag bara varit helt likgiltig.

Jag tycker att du ska prata med någon om det här. ?

Hm okej borde kanske göra det, tack för att du tar tiden och svarar, uppskattar det ❤️❤️

Absolut, ingen fara. ❤ Berätta gärna hur det går i kommande ös om du vill!

Känner så igen mig. Brukar också fastna i mönstret: ”varför föds vi och jobbar hela livet, blir förälskade och kanske skaffar familj när vi ändå ska dö?”

Någon som har använt zidoval här? Jag är på min dag 3 och har druckit ett glas vin och tänkte inte alls på det innan jag skulle ta dos 4 nu. Hur dåligt kan man må? Vad kan man göra?

Hej vill inte skrämma dig på något sätt, men jag googlade på Zidoval, det står alkohol intag under behandling av Zidoval kan orsaka illamående, kräkning, förvirring, huvudvärk el hjärtklappning om detta inträffar sluta drick alkohol och kontakta sjukvård. Hoppas allt går bra för dig.

Hej jag googlade alkohol intag vid Zidoval behandling kan orsaka illamående, kräkning, förvirring, huvudvärk el hjärtklappning om detta inträffar sluta drick alkohol och kontakta sjukvård. Hoppas det går bra med dig.

Nån mer som följer Ninas rader här? Alltså jag förstår bara inte hur hon kan få samarbeten med stora företag? Hon har en sjukt tråkig blogg, 0 kommentarer på de flesta inläggen, tråkig och intetsägande insta och vloggar typ en gång varannan månad. Sen omodern hästhållning med hästen i en liten grusruta, vågar inte rida ut och rider bara i ridhuset. Varför vill företag förknippas med henne jag förstår inte?

Följer Nina och gillar hennes blogg 🙂

Fråga: finns det några risker att klippa håret själv hemma med frisörsax? Tänkte låta sambon klippa mig. Men riskerar man typ skada hårstråna? Så nojig.

Nej haha verkligen inte! Bara att klippa.

En slö sax kan göra så att håret känns slitet snabbare, vi slipar saxarna reglebundet pga det. Är den vass och ny så är det nog inga risker med det 🙂

Är det möjligt och få ”allt,” i en relation? Jag menar, ni som är i relationer, är ni tillsammans med någon som är”hela paketet” eller finns det ens? Har tänkt mycket på det på sistonde. Alla relationer jag varit i har det alltid saknats något. Ex träffade jag en kille ett tag som det klickade emotionellt, spirituellt, och fysiskt med. Trodde det var allt. Sen dumpade jag honom för att det blev för intensivt. För passionerat.

Träffade min nuvarande som är trygg, god, klickar med personlighets mässigt, vi har samma humor, skrattar mycket, delar allt, vill samma saker, men det saknas passion.

Är det mig det är fel på kanske? Eller är det så i alla relationer att ngt alltid kmr saknas och vad gör man åt det haha?

Ingen är perfekt och ingen relation kommer att vara det heller. Är det något hos personen som bara inte finns så är det bara att lämna, annat kanske kan lockas fram genom kommunikation och aktiviteter.

Du kan inte få aölt men om du får minst 80% av allt du önslar i en man, dumpa inte. Gräset är aldrig grönare. En relation är mer en bergodalbana än en smekmånad. Ibland vill fu bara väcka honom för att du saknar honom så mycket trots att ha ligger två dm ifrån dig och anfra dahar önslar du att ett tåg kör över honom.

Att dumpa någon för att det blev för intensivt låter osundt. Passion är också något som vanligtvis försvinner så det är onödigt att söka nytt pga detta.

En relation måste vårdas för att växa..fjärilarna dör men vänskapen och samhörigheten håller oss fastklistrade. Lojalitet och respekt, det är huvudingridienserna i en relation.

Jag tror att man behöver jobba på att få det man vill ha i en relation, det är inte ofta man bara ”får” allt man vill ha. Bara för att det saknas passion just nu betyder det inte att ni inte kan få det, är du villig att jobba för det så är det värt det men annars så kanske det inte är rätt? Relationen med mitt ex var väldigt passionerad men inte med min nuvarande, det är istället mycket kärlek och vardagstöttning men av kärlek så har vi hittat passionen i stunder så jag vet att den finns där.

Jag tror inte att man kan få allt. Vissa saker får man helt enkelt kompromissa med. Det får man räkna med i en relation.

Har gått på escitalopram i cirka ett år, då krka eller sandoz. Hämtade ut nytt recept förra veckan och reflekterade inget större när expediten frågade om det gick bra med sorten bluefish istället eftersom ”det är precis samma”….. Mår piss just nu, extremt trött och känner mig som den sämsta människan i världen. Någon som upplevt samma när dom bytt tillverkare av ssri?
Blir inte tagen på allvar av vården heller så känns lönlöst att ringa dit på måndag och prata.. Fick kämpa länge för denna medicin så orkar inte att skiten ska krångla!!!! Svensk sjukvård i all ära, men när det kommer till hanteringen av psykisk ohälsa ??

Vissa är känsliga mot vissa märken trots att innehållet ska vara i princip samma. Jag är, skönt nog, inte det. Har upplevt det endast med en tablett och då har jag gått igenom halva apoteket känns det som ?

Blir tokig när apotek ska försöka packa på en annan (oftast billigare) variant av ett läkemedel som är ”exakt samma”. Ge mig det som läkaren skrivit ut, även fast det kostar lite mer. Problemet när apotek föreslår andra varianter av den medicinen läkaren skrivit ut är att den sortens medicin kanske inte har exakt samma eller lika mycket av något ämne. Dessutom kan det vara så att de inte är testade till samma grad som den medicinen du faktiskt fått utskriven. Därav vissa skillnader även fast de är ”exakt samma”.

Jag hade ändå ringt läkaren och berättat. Det är ju inte meningen att en variant av medicinen som apoteket rekommenderade ska få dig att må sämre! ?

Apotek är skyldiga att erbjuda det billigaste, likvärdiga läkemedlet som finns tillgängligt på den svenska marknaden. Det är inte något som apoteket själva bestämmer över eller gör för att tjäna pengar. Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket bestämmer varje månad vilket varumärke som är billigast och som staten ska subventionera, detta blir det varumärke ALLA apotek MÅSTE köpa hem just den månaden och ha hemma i sitt lager. Det är Läkemedelsverket som avgör vilka läkemedel som är utbytbara mot varandra. De bedömer då att effekten är likvärdig, läkemedelssubstansen är alltid exakt samma men hjälpämnen i tabletten kan ibland skilja sig. Upplever man att effekten ändå inte är densamma vid ett varumärkesutbyte får man ta upp det med sin läkare. Det är såhär vårt läkemedelssystem ser ut i Sverige, inte något farmaceuten på apoteket kan göra något åt eller regler som denne kan kringgå.

Försökt komma i kontakt med din läkare som förskrivit läkemedlet för ett nytt recept. Har du fler uttag kvar på ditt nuvarande recept, gå till ett apotek och förklara sin situation. Är inte meningen att du ska må dåligt av att byta varumärke, det är ovanligt men tyvärr inte omöjligt. Oftast brukar det kunna gå att lösa genom att du får köpa nya tabletter av just det varumärke som du vet fungerar för dig (dock kanske just det varumärket du vill ha behöver beställas hem och det kan även vara väsentligt mycket dyrare eftersom priserna förändras varje månad).

Var hittar jag snygga och lite rustika och unika knoppar och beslag? Jag har en gammal byrå jag tänkt måla i fusion mineral paint – sacred sage och upper Canada green.
Några tips?

Behöver inte vara snofsigt och fancy men lite roligare än K-rautas utbud.

Googla porslin knoppar. Finns många färgglada och unika. Fint att ha på en byrå.

Du har lika stor rätt som någon annan att söka hjälp! Eftersom du inte pratar med någon annan om hur du mår, är det dessutom extra viktigt att du tar kontakt med vården.

Behöver du höra av dig anonymt nu inatt eller någon annan gång och prata om dina självmordstankar kan du ex ta kontakt med mind som har en stödlinje dygnet runt:

https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/

Hur kan det vara så svårt att bara skicka en veterinär till arlanda som kan undersöka katten och se så den fortfarande är frisk istället för att försöka tvinga ägaren till avlivning?

Va? Har jag missat någon tråd?

Det är en artikel personen snackar om, men håller med om att man borde varit mer tydlig

Ööööh, va???

Hoppas verkligen på en lösning!
Och att katten kommer hem!

Har någon här tänkt att gå till Heden imorgon? (Göteborg) Hoppas ni är mogna såpass att ni fattar att Just nu är det ingen bra idé . Vill inte träffa er på måndag

Om du stänger ner Nordstan isåfall. Och alla barer och uteställen. Och säger till folk o parkerna att dom går hem också.

Annars kan du hålla käft 🙂

Tycker DU kan hålla käft.

De räknar med 10.000 pers, fan vansinne

De borde tvingas till karantän i två veckor efter och avstå sjukvård om de blir sjuka under den tiden!

Umm varför är jag i modd?

Tips på snygga knoppar och beslag till att piffa lite möbler och inredning med?

Beror helt på vad för stil du gillar. Men jag tycker indiska har en del fina knoppar exempelvis. Jag gillar den gammaldagsa känsla som Indiskas knoppar ger. 🙂 De finns i olika mönster och material. Jag har köpt knoppar i keramik till en byrå, från Indiska.

Tycker Bauhaus har rätt mycket att välja på.

Jag har hittat ett företag i UK som tillverkar riktigt snygga beslag.
Proper Copper Design.

Annars tycker jag att Buster and Punch gör asgrymma beslag.

Vet inte om det bara är jag men har inte sett Nellie Berntsson stoltsera med några sponsorer på länge, har hon några kvar? Vad har hänt med de andra? PS, KRAFFT, Alfab, hööks, Tessie osv

Men nu får du ta upp House of Philia. Typ 10 samarbetsinlägg på rad, bara reklam. Rimligheten i att kalla sig livsstilsblogg när allt bara är reklam? Reklamblogg eller?

Är det bara jag som tycker att det är sjukt motsägelsefullt att Bianca, i hennes senaste vlogg, tar upp ämnet om det som händer i USA och Black Lives Matter rörelsen men senare i videon gör reklam för Caia Cosmetics och deras nya highlighters och bronzers som kommer i 4 nyanser. Kollar man på vilka Caia’s instagram och deras swatches de gjorde på en svart modell ser man tydligt att dessa highlights är gjorda för personer med ljusare hy, alltså inte alls inkluderande. Detta bidrar ju till problemet, att svarta fortfarande är underrepresenterade och inte inkluderade.