Det är inte alla som har familjen samlad i en och samma stad så som Forni och hennes fästman verkar ha det, och kan kanske inte träffas så ofta som man hade velat men vad fint ändå att Dante får träffa far och morföräldrar (och annan släkt så klart) så ofta när han är så liten och att det stärkt relationen mellan övriga familjemedlemmar också.
”Släkten är värst” säger vissa och den går tyvärr inte att välja utan är vad den är, så jag förstår samtidigt de som kanske valt bort umgänge med släkt till fördel för exempelvis vänner och/eller faddrar (fd gudföräldrar).
Jag är så lycklig över att ha hela min familj på nära håll nu.
Närheten till familjen var ingenting jag prioriterade som ung, vingprövande äventyrare men nu känns den viktigare än någonsin.
De flesta av mina äldsta vänner bor fortfarande för långt borta för att det ska kännas riktigt bra, men det verkar vara en smärre omöjlighet att få dem alla att flytta till Värmdö – hur mycket jag än försöker sälja in omgivningarna. 😉
Vad tycker ni?
(Släkt eller familj?)
Ps.
Ja, Forni och Damon hade en stor fest på Berns trots att det är covid-19tider fortfarande, men jag valde att skriva om det här positiva från hennes blogg, istället för att fokusera på deras fest som ändå redan diskuterats i kommentarsfältet.
Deras fest innehåll trots allt minimalt med mingel och sittande dans (om man vill se det positiva i det) och de som vill kritisera det har förmodligen redan gjort det och behöver inget inlägg från mig för att göra det i.
Föregående inlägg 