Isabella Löwengrip håller på att göra om hemma, och publicerar ett inlägg om barnens rum och berättar vilka färgskalor de ska gå i.
Sallys kommer gå i gammaldags rosa toner medan Gillis får ett grått rum. Trots att detta är väldigt könsstereotypiska färger så är det barnen själva som fått välja på nätet och då valt just dessa.
Så kan det säkert vara, jag menar, bara för att rosa är en typsik ”tjejfärg” som samhället tvingat på det kvinnliga könet så betyder det ju inte att det inte finns tjejer som genuint gillar rosa och gillar som genuint gillar grått, blått eller vad som nu är den typiska ”killfärgen”.
Det blir ju märkligt om en tjej inte FÅR välja rosa och att leka med dockor, för att hon då är en slav under könsnormer, och detsamma för exempelvis bilälskande pojkar.
Hela poängen är väl att barn ska få leka med vad de vill och ha vilka kläder och färger på sig som helst, utan att bli styrda i en viss riktning pga om de är en flicka eller pojke. (Ja, jag ”tvåkönar” för enkelhetens skull men givetvis gäller detta även icke-binära barn)
Med det sagt så måste jag medge att diskussionen under Isabellas inlägg är mer intressant än själva inlägget (lite som det brukar vara här inne) och åsikterna spretar sannerligen åt alla håll.
Kommentarerna handlar om allt från könsstereotyper, till att män och kvinnor är olika skapta, rent biologiskt och att kvinnor är gjorda för att ta hand om barnen, vilket nu då också är fel eftersom mannen ska vara hemma och ”hjälpa till”.
Avslutningsvis finns det en kommentar som tar upp självmordsstatistik och att vi redan är skapta som vi är och att det inte finns någon anledning till att ändra på det.
Som sagt – här spretar det åt alla håll, och allt detta pga lite målarfärg på en vägg.
Vad är rimligt i en sådan här diskussion egentligen?
Hur långt kan man egentligen dra ett ämne innan man helt tappat bort vad det egentligen var man pratade om från första början?
Föregående inlägg 