Min shopping på nätet har ökat drastiskt under Corona-månaderna. Det känns som det är var och varannan dag jag beställer hem saker. Kläder till mig, vantar till barnen, en lampa etc. Det är ju roligt såklart men det beror nog mest på tristess som jag ska vara ärlig…// Isabella Löwengrip
Isabella Löwengrips läsare provoceras en smula av att hon ligger hemma och väntar på att Zaras rea ska börja, samtidigt som hon erkänner att hennes nätshopping ökat markant under corona, mest på grund av tristess.
Vem kan inte identifiera sig med det? * hand upp* Någon?
Jag har med största säkerhet handlat mer på nätet, istället för att åka till butiker och det är ju såååå enkelt att ”klicka hem” (flunornas favorituttryck) någonting mer när man ändå är igång.
Det är ingenting jag är särskilt stolt över eller tänker försvara, men det har nog trots det ändå hänt.
What to do liksom..?
Jag blev väldigt nyfiken på en kommentar i Isabellas kommentarsfält och en läsares reaktion om innehållet i den.
Den här:
Hyra kläder till sina barn, barn som växer relativt fort?
Det är väl en jättebra idé, framförallt ur ett hållbarhetsperspektiv?
Varför är det äckligt och förtjänar ”kräkemojis”?
Vågar man anta att den här ”L” aldrig skulle få för sig att köpa ”second hand” heller?
Om ett företag erbjuder hela och rena kläder till uthyrning – vad är problemet?
Jag fattar inte?
Lite samma typ av människor som ALDRIG skulle få för sig att köpa en begagnad säng, men samtidigt gladeligen bor på hotell där de inte har en aning om vad gästerna före haft för kroppsvätskande aktiviteter för sig.
Logik?
Föregående inlägg 