Föräldraskapet vs 30 årig yrkeskunskap

På sin blogg berättar Paula om ett samtal hon haft med Folktandvården efter att hennes ena dotter klagat över ont i munnen.
Paula är orolig över att det kan vara karies, men får beskedet att det bara rör sig om en sexårstand som växer och att det inte är någon fara.
Trots det lugnande svaret så frågar hon ändå om hon kan återkomma och boka in en tid för att utesluta karies om det nu är så att det inte går över.
Då skrattar personen i andra änden av linjen och säger att hen har arbetat med detta i över 30 år och det inte handlar om hål i tanden utan en sexårstand som växer upp och att de inte behöver återkomma och boka en tid för det.

Det handlar säkerligen om det tandläkaren sa, att tänder växer och skapar ett obehag och svullnad i munnen men jag tycker ändå att sättet hen sa det på var fel. Hens skratt fick mig att känna mig illa till mods och jag tycker den översittande mentaliteten är problematisk. Att man i anseende människa till människa använder yrkeserfarenhet som ett övertag.

Och återigen, jag respekterar den och hen har förmodligen rätt. Hen lugnande min oro för Leonores munhälsa och med infon som jag fick kommer jag förhoppningsvis kunna lugna Leonore också. Hen må ha 30 års yrkeserfarenhet men har ingen erfarenhet av Leonore. Det har jag och om det inte blir bättre kommer jag att boka tandläkare någon annanstans.

Har ni också varit med om att känna er små i ett möte där den andre utövar ett övertag i yrkeserfarenhet? // Paula

För att jag ska kunna uttala mig här så behöver jag nästan få höra hur, på vilket sätt personen skrattade.
Det kanske låter som en petitess för vissa, men skillnaden mellan ett nedlåtande skratt och ett överseende skratt betyder två helt olika saker för mig.
Men jag tycker ämnet är intressant, och även i skrift kan det ju bli hur knasigt som helt beroende på hur och med vilket tonläge man exempelvis läser ett ”hahaha”.

Har ni också varit med om att känna er små i ett möte där den andre utövar ett övertag i yrkeserfarenhet?
Eller har ni varit personen med övertaget vad gäller yrkeserfarenhet och kanske uppfattats på ett sätt ni absolut inte avsåg?
Det har hänt mig flera gånger sedan jag startade Bloggbevakning och försöker komma ihåg att ”fluffa” lite mer än jag från början tänkt, just för att undvika den typen av missförstånd.
Det funkar inte alltid och jag kommer inte alltid ihåg det, men jag jobbat på’at…

 

 

240 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Jag kan tycka det är mer problematiskt när uppenbart outbildade ifrågasätter experter.

      Som när min anhörig litade på läkaren och accepterade att bölden var en inflammation, och två veckor senare skickades akut till onkologen av tandläkaren.

      Ibland ska man stå på sig.

        Detta kallas anekdotisk bevisföring. Naturligtvis sker misstag, det ligger i sakens natur. Om man tror att medicin alltid är absolut vetenskap så förstår man inte vad det handlar om.

          Läkarna kan omöjligt veta vad alla åkommor är.
          Men en tandläkare om denna gjort en ordentlig undersökning lär ju veta om barnet har karies eller inte

            Fast i detta inlägget låter det ju som hon fått beskedet på telefon, att tandläkaren inte har träffat barnet? Känns lite slappt att ställa diagnos utan att ens titta i munnen tycker jag.

              Vi vet inte resten av historien. Har barnet varit på undersökning nyligen utan spår av karies? Är nästa planerade undersökning om två veckor?

              Man kan ju kolla på röntgenbilder från barnets förra besök.

                Mm jag menade nog inte ”hur kan tandläkaren veta att det inte är karies”, utan mer ”hur kan tandläkaren veta att det är en sexårstand”. Det finns väl andra problem man kan få i munnen och det kanske inte är så lätt för ett barn att förklara exakt hur det känns. Så om problemet kvarstår är det väl rimligt att man vill att en tandläkare tar en titt…

                I regel tas inga röntgenbilder på barn under 7år om det absolut inte är nödvändigt.

              Kan månne personen sett barnets journaler och dragit slutsatsen därifrån?

          Fast yrkesutövande som tandläkare/ läkare bygger ändå på att man gör bedömningar, självklart ska patienter kunna ifrågasätta. Ibland blir det fel, den ödmjukheten kan man kosta på sig att ha och det betyder inte att det skapas respekt för ens kunnande.

        Jag har med bekanta som litat på vården och nu är döda. Den ena blev inte undersökt ordentligt på 2 år och sedan var det försent. Han är nog glad att han inte ifrågasatte en expert hårdare?

        Man måste kunna ifrågasätta även experter. Som privatperson vet man inte vad det är för typ av människa som utövar sitt yrke. Det visar sig ju även ganska ofta att även experter har fel!

          ”Det visar sig ju även ganska ofta att experter” har fel. Vad har du för källa på det?

            Vad har du för källa på att de inte gör det? Exakt. Såklart man ska kunna ifrågasätta experter, det är väl hela grejen?? Är de experter kan de bemöta ens tvekan?

            Detta är ett kommentarsfält på en blogg. Allt måste inte underbyggas med källor här.

              Ja, detta är ett kommentarsfält, där man diskuterar med människor.
              Om någon kommer med ett ganska tvivelaktigt påstående är det inte så konstigt att de du diskuterar med vill veta mer detaljerat vad du bygger dina argument på.
              Händer det aldrig dig irl att folk ifrågasätter var du bygger dina argument på?

              Det är såklart att du inte behöver stärka upp argumenten om du inte vill. Men då kommer du bara ses som obildad, grälsjuk och oseriös

                Jaa, var ju länge välkänt att jorden var platt. Massa experter som uttalade sig om olika teorier om det.

                Haha okej! Om du säger det så. Jag tycker att du framstår som ganska grälsjuk och obildad. Jag gav enbart exempel på egna erfarenheter där människor i min närhet råkat ut för ”experter” som gjort fel bedömning och därför inte tagit dem på allvar. Läser man nyheter så ser man samma sak relativt ofta, därav skrev jag som jag skrev. Men det kanske inte finns utrymme för några som helst känslor och upplevelser i ditt liv?

                  Att vilja ha en utveckling på någons argument är inte att vara grälsjuk i min mening. Vad är det som får dig att känna så?
                  Ja, du kör en anekdotisk bevisföring och går just nu på känsloargument.
                  Du har uppfattningen om att du ”relativt ofta” läser en artikel som handlar om att en läkare har gjort en miss. Det har egentligen ingenting med att ” Det visar sig ju även ganska ofta att även experter har fel”, eftersom artiklarna i nyheterna inte ger någon som helst indikation om hur stor andel det är. För du läser inte om alla tio tusentals läkarbesök som görs varje dag runt om i landet där läkare gör rätt bedömningar och där patienter får adekvat vård.
                  Man kan läsa extremt ofta om att folk dör. Titta bara på dödsannonserna i DN som kommer precis varje dag. Innebär det att vi har en extremt hög dödlighet i det här landet?

                  Du kan såklart blanda in känslor och upplevelser när du diskuterar. Men att bygga upp alla dina argument på just det gör att dina argument faller platta. Ska man argumentera gör man det effektfullast med fakta och inte egna bedömningar och egna värderingar.

                    Men jag har aldrig påstått att jag diskuterar nyanserat. Jag delade med mig av en erfarenhet och skrev om MIN upplevelse. Jag skrev även just GANSKA ofta, alltså en definitionsfråga som kanske inte betyder samma sak för dig som för mig.

                      Då förstår jag helt ärligt inte vad det är du tjafsar om. När du är medveten om att du inte diskuterar varken nyanserat eller faktabaserat så kan det inte komma som en överraskning för dig att folk ifrågasätter dina metoder du använder för att underbygga dina argument på?

                  Jag har sedan september förra året fått höra av min vårdcentral att mitt öra ser bra ut (trots att jag sagt att jag inte hör något på det). Nu efter att ha kämpat för att få vård i flera månader har jag fått en tumör i örat konstaterad, jäkligt glad att jag stått på mig och kämpat för att få träffa en öronläkare. Opereras det inte kan det sluta med hjärnhinneinflammation, och är dödligt. Självklart kan man inte alltid bara köpa experters utlåtanden rakt av.

        Min mamma fick hemorrojdmedicin utan att ens ha blivit undersökt men det visade sig vara tarmcancer. Här gjorde läkaren fel, och jag har också själv upplevt att vissa läkare är översittare.

        Samtidigt tycker jag också det är problematiskt att tro sig stå över lång yrkeserfarenhet, så det beror väldigt mycket på situation.

          Problemet är att läkaren förmodligen inte var en expert utan en allmänläkare…. de kan knappast räknas som experter

            Vad tror du att en allmänläkare har för utbildning?

            Nej, problemet var att hon inte undersöktes.

            Allmänläkare är specialister i allmän medicin fyi. 5,5 års läkarstudier, 1,5-2 års allmäntjänstgöring och 5 års specialisttjänstgöring.

            Fast om det är utanför ens kompetens så borde man ju hänvisa vidare. Man kan inte å ena sidan säga att läkare aldrig ska ifrågasättas och å andra sidan att det rä ens egen erfarenhet att veta exakt när man ska söka till vilken typ av specialist.

            Håller med dig där, och det är väl ett problem bland just läkare som också jag upplevt. Att de inte kan erkänna att det är något de inte är experter på utan ”gissar” istället för att hänvisa en vidare. Bästa läkaren jag har haft var en ung kvinna som sade åt mig att ”nu är jag osäker, jag ska kolla med någon som vet och kommer tillbaka till dig”. /09:23

          Läste detta någonstans: ” ’Allt ser bra ut’ är ingen diagnos”, och det är verkligen sant gällande Svensk sjukvård. Hur ofta händer det inte att någon går till läkaren med ett problem, det tas lite tester, kläms och känns, men ”inget hittas” så då ”du behöver inte oroa dig! det är säkert stress” typ.

          Men det ÄR INGEN DIAGNOS och patienten kan ej avfärdas så lätt. Remittera vidare!! Gör ytterligare tester…

            Vem tycker du ska betala för alla onödiga tester och remisser, ssk och läkarbesök som nu ska bokas in för att pat inte är nöjd med det läkaren säger? Vem är det egentligen som ska begränsa vad som är rimligt att utreda och inte? Kanske, kanske är det de personer som har kunskaper kring ämnet som bör göra det?

              Är testerna verkligen ”onödiga” om patienten fortfarande har problem?
              Är verkligen allt bra om patienten fortfarande känner besvär?
              Borde inte läkaren någonstans lyssna på vad patienten har för bekymmer istället för att enbart gå på att man inte kan hitta något på de tester som gjorts?

                Men bara för att du har ett besvär betyder det inte att det är 1) diagnostiserbart (utifrån dina ”kriterier). 2) behandlingsbart. En hel del besvär BEHÖVER inte utredas vidare eller behandlas med avancerade medel. En hel del av gemene mans krämpor rättar till sig om man äter bra, motionerar, rör på sig, inte stressar. Det är ett surt äpple att bita i men sant.

                Jag menar såklart inte att allt ska avfärdas eller att man ska rekommenderas motion mot allt, men helt krasst så är en merpart av de krämpor som det söks för på primärvårdsnivå inte i behov av vidare utredning.

                  Hur ofta är det som folk kommer med ”normala” krämpor som inte går att göra något åt, som bara anses vara ”naturligt” och inte i behov av vidare utredning?
                  Hur många av dem som blir avfärdade med ett ”det är bara att härda ut” är egentligen något som faktiskt är både diagnostiserbart och behandlingsbart?

                  Den här tråden är ju fylld av exempel på när folk blivit avfärdade på en gång, där det visats sig vara något riktigt allvarligt.
                  Och det verkar som att alla har minst ett exempel på att man behövt kämpa och krigat för att få den vården man behöver.

                  Så är det egentligen vårdpersonal som rent generellt har en allmänt ”hårdare” syn på vad man som människa ska behöva härda ut? Vem är det då som säger att den synen är den rätta synen?

                    Jag skulle säga att det händer väldigt, väldigt ofta att människor söker för krämpor som vi inte kan finna någon klar orsak till, men där vi inte kan finna något allvarligt i undersökning och prover. Är själv läkare och arbetat flera år inom akutsjukvård och nu primärvård. Sjukvård är inget serviceyrke, vilket många verkar tro. Vi har ytterst begränsade resurser och kan inte noggrant utreda alla människor som söker för minsta lilla. Vi behöver i varje enskilt fall avgöra om det pat söker för kan vara något allvarligt och farligt som kräver behandling eller om det är något som sannolikt kommer gå över av sig själv. Det görs genom de frågor vi ställer, kroppsundersökning och ev. provtagning/andra undersökningar. Jag vågar mig på att säga att majoriteten av (sedan tidigare friska) patienter som söker akuten får gå hem och avvakta/tillfriskna i hemmet efter att vi uteslutet akut fara eller uppenbar diagnos. Det ligger ett stort ansvar på den enskilda patienten också, att söka åter vid försämring eller utebliven förbättring. Ibland krävs det en längre tids besvär innan olika tillstånd visar sig i tex. undersökning och prover. Vissa utredningar innebär dessutom risker, tex. röntgenstrålning ger ökad risk för cancer, kameraundersökning av tarmen/koloskopi kan orsaka hål i tarmen osv. Där behöver vi som läkare avgöra om patientens besvär är så pass allvarliga att vi vill utsätta dem för dessa risker.

                    Sedan sker såklart felbedömningar, vilket kan ha fruktansvärda konsekvenser. Och det är i alla fall min största jobbrelaterade mardröm att missa något farligt. Sjukvårdspersonal är dock inga datorer eller robotar utan vanliga människor, och människor gör oundvikligen fel ibland.

                      Det jag hör är att gränsen för vad som ska gå att härda ut utan vård eller hjälp går vid livshotande. Och om det inte är livshotande så har man egentligen ingenting att göra på ett sjukhus.
                      Den gränsen kan jag garantera säga att absolut ingen som inte är vårdpersonal delar. Det är den gränsen som gjort att min pappa inte får någon som helst hjälp med hans extrema svårigheter att gå. Det är den gränsen som gjorde att jag behövde vända mig till psykakuten 2 månader efter att jag bett min vårdcentral om hjälp men fått kalla handen. Den är den gränsen som gjorde att min syster gick i fem år med en återkommande urinvägsinfektion innan hon blev undersökt ordentligt och det kom fram att hon hade tre urinledare. Det är den gränsen som gjort att jag inte har något som helst förtroende för den svenska vården överhuvudtaget. För jag gör antagandet att man inte ens får hjälp även fast man kommer in med ambulans.

                      Sedan är det ju faktiskt så att sjukvård i allra högsta grad är ett serviceyrke nu för tiden. Den statliga vården har inte längre monopol på vård och allt fler vänder sig till den privata vården, just för att få den service de vill ha och tycker att de förtjänar. Och sedan står regioner och gnäller om att privata aktörer urholkar vården. Börja erbjuda invånarna riktig vård istället för att bara behandla det absolut mest akuta så ska ni se att det går mycket bättre för er.

        Jag gick till läkare och akuten flera gånger gör jag hade ont i magen (och hela kroppen också ska tilläggas) fick bara höra att jag var gravid (NEJ JAG VET HUR BARN BLIR TILL). Jag fortsatte att tjata att något var fel, och träffade flera läkare.

        En vecka senare åkte jag till akuten igen och fick då höra att jag höll på att dö av njursvikt. Så ja, ibland måste man stå på sig till läkare.

          Tog de några prover när du var inne första gångerna?

            De tog blodprov, gravid test och ”bara” titta på mig. De total vägrade göra flera prover även om jag sa att jag hade otrolig smärta.

            Sen fick jag höra att ”ja det är juh svårt att upptäcka njurproblem”. Hade inte varit så svårt om det gjort ordentliga tester under hela den veckan jag kom in och ut.

        Och jag när åkte in på akuten så sa doktorn att jag hade njurproblem och det var sant. Så 1-1 då?

          [Borttagen kommentar]

        Oj vad hemskt. Jag var med dålig och läkaren undersökte inte och frågade inget. Sedan kom det fram det var tumörer. Ångrar jag inte anmälde. Så andra slipper denna läkare. Det är en patientskada.

      Fast kan man inte ha förståelse för en orolig förälder och ha förståelse för att man vill ta kontakt igen om smärtan består en längre tid så jobbar man kanske på fel jobb.

        Ja nu blev det kanske inte en perfekt mening men förhoppningsvis tillräckligt tydligt ändå ?

        Fast nu har vi bara Paulas version av det hela. Den andra personen kan ha en annan bild av samtalet. Och om du lyssnade på samtalet kanske du haft en tredje.

          Absolut. Men vi vet ju också att tandläkaren inte har sett tanden utan bara antar utifrån informationen från föräldern. Det borde man som professionell kanske vara lite ödmjuk inför också.

          Om hon ringer till tandläkaren och säger att hennes barn har ont i munnen, så bör väl vilken tandläkare som helst säga, ”kom ner så ska vi kolla”?

        Och föräldern kan också ta in informationen och inte gå omkring och vara kränkt varenda gång någon inte uttrycker eller beter sig som den tycker att andra ska göra. Det är inte rimligt just nu att boka in besök i sjukvård/tandläkare pga av något som inte är någon fara. Även om barnet har karies så är det ju en tand som kommer tappas.

      Alltså jag kan hålla med dig. Jag har dessutom asperger så jag har verkligen fått träna in att linda in saker i fluff och socker och nu anser jag att jag blivit ganska bra på det. Men herregud vad knasigt det kunde bli i början. Samtal med chefen, sura och förnärmade patienter som ringer och klagar. Jag kände inte ens att det var nödvändigt att berätta för chefen att jag har asperger, tänkte väl att märks det så märks det, jag är ju bra på yrket i övrigt. Men har helt klart underlättat att hon vet. Nu kan jag klampa in hos henne och fråga hur hon anser man bäst lägger fram en viss typ av info eller uppmaning utan att låta..ja.. domderande och som en iskall översittare. Eller ja. Saklig. Om du frågar mig.

        Jag älskar saklig och rättfram! Då kan jag vara likadan tillbaka. Gör livet så mycket enklare. (Elak är en annan sak, däremot…)

      Som läkare uppskattar jag när patienter ifrågasätter och kommer tillbaka. Är mer bekymrad när patienterna accepterar allt jag säger utan frågor. Det som skiljer det godartade från det ondartade är ofta hur det utvecklar sig över tid och därför är det viktigt att man själv söker hjälp igen om problemet inte går över eller förvärrar sig.

        En väldigt rimlig inställning när man har ett så viktigt jobb 🙂

      Som distriktssköterska möter jag detta dagligen i telefonrådgivningen/digitalt. Vill även poängtera att det kan både röra sig om oroliga personer, som helst vill få en tid för undersökning och tvärtom, dvs personer som egentligen bara vill ha ett lugnande råd men där jag i princip får övertala dem om att låta sig undersökas. Det är ibland oerhört svårt att bemöta en person som är orolig och redan har i princip satt sin egna diagnos, trots att hen inte är utbildad inom sjukvården. Det är även oerhört svårt att tillgodose alla olika patienters önskemål när vi inte har obegränsat med tid och resurser. Men, jag lyssnar alltid på patienten/vårdnadshavaren och bemöter alltid den jag pratar med med respekt. Om jag gör en bedömning att patienten kan avvakta så uppmuntrar jag alltid hen till att kontakta oss igen om besvären inte går över. Vet egentligen inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta, mer än att ge en inblick i vår situation som vårdgivare. Det är så lätt för icke-insatta att slänga ut med att hela vården är kass och vården skiter i människors liv för att en släkting råkat illa ut, utan att egentligen ha den minsta aning om hur konversationen mellan vårdsökare och vårdgivare gått till, vilka bedömningar som faktiskt gjorts, vilka riktlinjer och vårdpraxis vi ska följa etc.

        Vården är absolut inte kass för att en del råkar illa ut! Det behöver inte ens betyda att det gjorts något fel, allt går inte att upptäcka med rimliga tillgängliga metoder. Däremot är det rimligt att man inte alltid sväljer allt med hull och hår utan att någonsin ifrågasätta eller tänka själv av respekt för att det är en utbildad som har talat.

      Tycker nog att det är ännu farligare att blint lita på de auktoritära i en fråga. Det kan bli väldigt fel.

      Med det sagt är det självklart viktigt att lite på yrkesproffesionella. De flesta kan ju sina yrken

      En del läkare är lite nonchalanta. Antingen för att de vill att det ska gå fort, eller för att de vill sätta sig över patienten lite.
      Jag fick omeprazol mot magont utan ordentlig undersökning av magen för ett par år sedan. Jag hade enorma smärtor, varför skulle det vara lite magknip liksom?

      Visade sig ett par dagar senare att jag hade en inflammation i bukspottskörteln. Jag hade så ont att jag inte kunde gå utan bara krypa på golvet.
      Den läkaren som undersökte mig då kollade aldrig vad som var felet alltså utan gav mig tabletter på en gång. Dessa fick jag dessutom nässelutslag av.

      🙁

        Har haft problem med magen i 15 månader. Har fått omeprazol, maxolole, omestad, inolaxol m.m. men ingenting har hjälpt. Har jag blivit remitterad till sjukhuset för undersökning? Nej. Kvarstår mina problem / har de blivit värre? Ja. Har själv bokat ny tid som jag får vänta 4 veckor på nu, till vårdcentralen. Ska skrika åt honom att undersöka mig ordentligt nu.

          Jag fick hjälp efter att jag suttit dubbelvikt och väntat på min tur på akuten i ett par timmar. Det var efter jag krypit in på golvet till mina föräldrars rum mitt i natten. Min far körde mig till akuten och jag satt på stolen i väntrummet och hade sådan enorm smärta att jag inte kunde sitta still.

          Såg andra patienter komma och gå ut igen innan det var min tur. Inflammation i bukspottskörteln är inte att leka med, jag var likblek och kallsvettig.
          Hoppas du får hjälp C. kanske måste du åka in akut för att bli tagen på allvar. 🙁

      Ja håller med.

      Eller att man måste blogga till x tusen männsikor för att man blev irriterad på en person sätt att utrycka sig. Man kan ju också lägga på luren, tänka att personen hade en dålig dag men troligen rätt i sak och vidare med sitt liv.

      Jag litade på när läkaren sa att min värk i armen berodde på att jag var överansträngd. Fick två dagar senare åka till akuten, det var en stor blodpropp i axeln… Såatte. Nej man ska inte alltid lita på dem.

      Man ska inte lita på tandläkaren iof, de har oftare fel än rätt.

      Man ska absolut ifrågasätta typ läkare. Känner du att du inte är nöjd, så måste du ifrågasätta. Så klart.

    Tråkigt så klart utsättas för översitteri. Men det är ju oxå enkelt spä på lite för att få extra många kommentarer på sin blogg..

    Jag har aldrig blivit ”utsatt” för det men har å andra sidan stor respekt för yrkeskunskap, däremot har jag blivit ifrågasatt angående min yrkeskunskap vilket är otroligt irriterande

    När jag arbetade på förskola träffade jag många föräldrar som var experter på sina barn och deras icke-sjukdomar.
    – Mitt barn är inte sjukt alls och kan visst gå 10 timmar på förskolan. Hen skriker, gråter och snorar och är kokhet för att hen har temperament, pollenallergi, får tänder, sovit dåligt, känslig för blåst, gillar inte frukostbrödet, spelar över för att få vara hemma.
    Tjingeling , nu måste jag rusa till mitt viktiga jobb. Ha en fin dag tillsammans med mitt friska barn

      Fy så hemskt! Blir också irriterad på föräldrar som är hemma nu i pandemin men ändå lämnar barnen på förskolan varje dag fast man helst ska undvika att träffa en massa andra,om möjligt. Samt att barngrupperna är större än nånsin när förskollärare tex måste vara hemma pga symtom. Så det blir många barn per vuxen. Varför skaffade de barn om de bara ska lämpa av dem på förskolan hela tiden?

        Men föräldrarna är väl rimligtvis hemma, eftersom de under pandemin jobbar hemifrån? Då måste man ju få lämna barnen på förskolan.

          Inte alla ?

        Jag har inga barn själv och är därför inte så insatt i hur förskola fungerar. Men som jag förstått det på en vän så måste hon ha sitt äldsta barn på förskolan en viss tid för att inte mista platsen? Trots att hon är mammaledig med yngsta barnen, stämmer det?

          Hm.. Har inte hört något om det, kan det vara så att hon har en sådan plats som är avgiftsfri (15/h vecka för barn över 3 år), för har hört knepigare historier om det. I vår kommun sänkte de timmarna för barnen som har föräldrar som är föräldralediga eller arbetslösa från 30 tim/vecka till 15 tim/vecka.

          Det stämmer, i Örebro kommun får inte barnet va ifrån förskolan mer än 60dagar i rad. Kom överens med min dotters förskola att vi kunde skriva att hon var där en dag var 59e dag bara för att slippa förlora platsen. Sen om det var rätt eller fel är väl en annan sak. De var nog glada att slippa ett till barn under pandemin ?

            Varför inte bara följa regler?

              Hon vill väl ha platsen kvar? Fattar inte vad det ska spela för roll om man ändå betalar för den.

                Ellerhur, sen gnälls det över att folk skickar sina ungar till fsk trots pandemi?

                Det är för att bemanningen kostar väldigt mycket mer än det subventionerade belopp som vi föräldrar betalar.

                  Ok, vänta lite nu. Personalens arbete är ju att ta hand om barnen. Det är det dom får lön för, eller hur? Om inte barnen finns har dom inget jobb. Enkelt. Byt jobb annars.

        FOHM har ju en rekommendation att man ska jobba hemifrån i den mån det går, vilket jag har gjort nu i 1 år. Menar du på riktigt att jag inte då ska skicka mina barn 2 och 6 år till sin dagmamma för jag ändå är hemma? Hur ska jag då göra mitt jobb? Sen har jag lättare kunnat ge dem mindre timmar där för jag slipper pendlingen varje dag och det är även lättare att ha barnen hemma ifall de är sjuka, dagmamman stänger etc.

        Menar du att man ska ha barnen hemma när man jobbar hemma? Jag skulle inte få mycket jobb gjort då kan jag tala om.

          Många har tex sitt äldsta barn på dagis när de är hemma med ett nyfött syskon. Det är så fel det kan bli, speciellt nu med Corona.

            Varför är det så fel det kan bli? Är du expert på barns utveckling? Har du själv barn?

              Japp, har barn och tycker självklart att man måste vara ”expert” för att få uttala sig i ett kommentarsfält…….

              Oerhört märkligt att det blivit så normaliserat att lämna bort sitt barn oavsett om man är hemma med barnets syskon. Att folk inte inser hur vrickat detta är, speciellt i en pandemi, är oroväckande. Att proppa barngrupper överfulla så de förskollärare som inte är hemma m symtom får ett jättejobb, samt att subventionera detta så att folk inte fattar vad det egentligen kostar…. är så dumt så man häpnar.

            Alla barn i Sverige erbjuds minst 15 timmar på förskola för deras utvecklings skull. Forskning visar att barn som gått på förskola presterar bättre i skolan och därför ser man ett värde i att ”lämna” barnen på förskola för att det ger många fördelar. Sen är det en annan sak i pandemin men att erbjuda alla barnen den stimuleringen och utvecklingen som dem får inom förskolan anser jag vara otroligt viktigt och något att vara stolta över.

              Alla barn från tre år

        Men herregud. Folk är tvungna att arbeta. Jag och många med mig försöker/måste arbeta hemma nu. Det är text som ska läsas in, text som ska skrivas, möten som ska hållas och samtal och mkt mer. Många är vi som försöker upprätthålla arbetslivet under denna tid. Vi kan inte ha ett barn under armen och leka samtidigt. Tro mig, det är många gånger svårt ändå att genomföra sina ordinarie arbetsuppgifter, samt prestera i sin bostad. Gör man inte det så är det ”foten” som gäller.

          Många lämnar sitt äldre barn på förskolan när de tex är hemma med ett nyfött syskon. Detta är fel på så många sätt.

            Det handlar om att det rekommenderas att fortsätta skicka barnen till förskolan, för deras egna skull. Skuldbelägg inte föräldrar som följer råden. Det uppmuntras att låta dom fortsätta sin vardag i förskolan trots Corona.

            Nej det är inte fel på något sätt alls

          Vilken tur att alla ni föräldrar (som absolut inte kan arbeta samtidigt som barnen är hemma) bor i Sverige och inte i ett av de länder som haft lockdown…

            Ja, det är väl tur att många får så bra förutsättningar som möjligt för att kunna sköta sitt jobb. Har du barn själv?

            Ja det är tur. Eller jag förstår inte vad du far efter. Att människor i andra länder kanske tvingas jobba hemifrån med barn hemma?

        Men oj för många skulle det verkligen inte funka att jobba hemifrån och ha barnen hemma på heltid. Jag har inga barn själv men sitter i många möten där barn hörs i bakgrunden. Det blir liksom inte speciellt bra för någon.

          Herregud klarar inte ens tänka en rak tanke när barnen är hemma. Är konstant ”mamma, mamma, mamma”. Skulle hälla ut vatten från glaset i diskhon och hällde ut det rak över bänken häromdan. Hade aldrig-i-hela-livet klarat att jobba en minut hemma med barn. Kul för dom det funkar för… ?

            Jag tycker det är mer skevt med de föräldrar som jobbar helger och därmed är lediga på en veckodag och ändå lämnar barn på förskolan den dagen. I stort sett alla mina kollegor gör så på sina lediga dagar. Skulle aldrig falla mig in! Självklart är min dotter hemma med mig när jag är ledig!

      Det kan vara det fulaste jag vet, när förskolepersonal snackar skit om föräldrarna till barnen dom har hand om.
      Och nej, jag har inte barn på förskolan, men jag har jobbat där.

    Ett exempel på att flunsor kanske generellt är lite på den lättkränkta sidan. För att försöka uttrycka det milt. Trumpeta ut på sina plattfornar om ett telefonsamtal. Nåja.

    Jag är tandläkare och utan att veta vad som hände i det specifika fallet kan jag nämna mina erfarenheter.
    Många föräldrar och människor tror sig numera veta mer än yrkesmän/kvinnor eftersom de har tillgång till google. Det finns en kultur av ifrågasättande. Därmed inte sagt att någon står över att bli ifrågasatt, jag välkomnar frågor och svarar gärna. Men någonstans måste man välja att tro på den som har mest kunskap. Precis som jag väljer att tro på min bilmekaniker då jag inte vet något om motorer.
    Det jag tror hände här var att det brast i kommunikationen. Tandläkaren försökte troligen ge ett lugnande besked, följt av vad hen trodde var ett lättsamt skratt, som uppfattades som nedlåtande.

      Lider med er. Måste vara asjobbigt med alla som tror de kan mer än er som pluggat 5-10 år, och därmed kräver massa extra resurser från vården.

      Jag har kört lastbil hela mitt liv… 40 år gammal nu och lossar ofta hos privatpersoner. Som alltid ska tala om hur jag ska backa in släpet tex… dom har INGEN aning och ändå ska dom lägga sig i.
      Så jag vet inte om det bara har med Google att göra ändå

        Vilka är ”förståsig-påarna” i ditt fall? Män eller kvinnor? *nyf*

        Haha herregud! Du backar väl över personerna hoppas jag?

      Sant på ett sätt men tyvärr är det så att många patienter har en annan sorts kunskap än vad många läkare har idag. Många har också förmågan att sätta sig in i saker och ting.

      Läkare i Sverige följs inte upp. När de väl har sin läkarleg. behöver de inte försvara den och många läkare saknar nyfikenheten som behövs för att ständigt uppdatera sig.

      Läkare i Sverige generellt är arroganta och lyssnar inte på patienter. I mitt fall vet jag inte hur många missar jag varit med om så tyvärr måste man vara påläst och ifrågasätta. Det är rätt pinsamt när man är mer insatt än vad själva läkaren är. Så om läkare gör sitt arbete hade det inte behövts utvecklats en kultur av ifrågasättande.

        Du har naturligtvis rätt till din egen känsla, men jag kan inte hålla med dig. Jag tycker de flesta läkare är bra. Självklart finns det fel person på fel plats, som det gör i alla yrken, men majoriteten av dem jag träffat på har inte varit vare sig nedlåtande eller okunniga.
        Men det är klart, har du varit i kontakt med många läkare ökar ju sannolikheten för att träffa på folk du inte gillar eller tycker är bra.

          Det är ingen känsla och handlar inte om att ”gilla” någon. Struntar fullkomligt i det men man ska kunna sköta sitt arbete och vara insatt. Sveriges kunskapsnivå sjunker alltmer i många yrken.

            Eller är det snarare så att patienter förväntar sig att läkare ska vara experter på exakt allt nu för tiden? Kan du ge någon källa på ditt påstående om att kunskapsnivån sjunker inom olika yrken?

              Det kryllar av studier på detta och vi som undervisar på universitet ser ju hur det blir för varje år som går. Sedan handlar det mycket om hur antagning sker till utbildningar. Det är en lång diskussion om vad som gått snett i detta land. Det handlar om många olika faktorer.

              Experter på allt? Det är ofta de gör enkla missar, självklara symptom och ofta gör man inte uttömmande undersökningar. När du kommer till en läkare ska du kunna förvänta dig att du får hjälp av läkaren och inte tvärtom.

      Tack! ?? Kan bara instämma. Jag arbetar som allmänläkare.

    Alltså kränkthetens tidevarv…..

      Någon med relevant och adekvat utbildning i frågan svarade inte som jag önskade. Jag måste genast skriva ett förorättat inlägg på min blogg!

    Nuförtiden går jag till världens trevligaste och mest opretentiösa frisör, men innan jag hittade henne så var ju varje frisörbesök ett bad i nedlåtande ton. ”Hur ofta klipper du topparnaaaa???” ”Den här produkten behöver du faktiskt haaa om det ska bli någon ordning på den här virveln” ”Det är viktigt att ta hand om sitt hååår, det måste få ta tid på morgonen”.

    Jag vet att detta inte stämmer på exakt alla frisörer, men generellt en yrkesgrupp som har svårt att förstå att alla inte bryr sig jättemycket om sitt utseende.

      Finns där nån produkt som får ordning på virvlar så KÖPER JAG!!!

      Ofta tyvärr… usch man ska väl inte betala dyrt OCH bli nedstämd.
      Hittade också en frisör som inte lägger några värderingar alls i vilket schampo jag har eller hur ofta jag använder inpackning.
      Befriande.

      Haha ja frisörer är så jäkla snabba på att klaga på ens hår! Jag har mest varit hos frisörer som uppenbarligen har tjockt och spikrakt hår själva, och så står de där och suckar över mina slitna toppar, eh ja men väldigt lockigt hår beter sig inte som spikrakt hår! Jag har så dyra hårprodukter så jag skäms men jaaa ändå är mitt hår ofta frissigt för så är det när man är född pudel. :-/

      Jag kan trösta er med att produktsnack snart är ett minne blott hos frisören, många väljer bort att ha produkter till försäljning och fokuserar på behandlingar istället. Det har jag gjort, det enda jag säger är att om färgen ska hålla så är ett professionellt schampo bäst, håret kan behöva fukt osv. Tipsar inte om specifika märken och det efter åratal av ”får jag fota produkten, jag tror att den finns på lyko”. Skönast för alla ?

        Säger folk så? ?

          Ja ? det har även hänt allt för många ggr att någon har kommit in på salongen och frågat efter tex schamporekommendation och jag pratar om schampo i 10 min för att lista ut exakt vad hon behöver och sen fotar hon produkten och säger tack så mycket. En mamma kom in och frågade om vax med sin son i telefon och sa sen till honom ”ja men du kan beställa xxx, frisören rekommenderade den”. Till mina stammisar som har köpt produkter ger jag såklart rekommendationer men iom att jag inte längre säljer produkter så ger jag inga råd till andra.

            Men herregud vad pinsamt och snålt?! Inte ok att uppta din tid och sen köpa någon annanstans!

        Åh ja, min frisör frågar bara om jag behöver någonting och säger jag ja har hon en rekommendation ? så skönt att slippa DU MÅSTE HA DEN HÄR FÖRBEHANDLINGEN INNAN VÄRMESKYDD

          Vad är ens grejen med värmeskydd? Tillverka plattänger och locktänger som inte blir så varma då istället. Eller?
          En frisör rekommenderade mig en svindyr Ghd-plattång för att den blir ordentligt varm istället för dom billigare, men samtidigt skulle jag ha värmeskydd för att inte steka sönder håret med den…

            En ghd plattång har Max temperatur på 185 ist för de billigare som kan bli för varma, din frisör kanske hade missförstått. Plattängerna kan inte vara för kalla för då blir det inte samma hållbara effekt och värmeskyddet är till för att skydda håret mot den ”nödvändiga” värmen. Men allra bäst är såklart att inte använda värme på håret ?

              Skydda håret mot den nödvändiga värmen? Så att håret inte blir varmt med den värmen som behövs för effekten, eller vad menar du? Vilken värme är det som håret max tål utan någon värmeskydd? Om det är 100 grader, så ställ plattången på det då. Håret är döda celler, och jag vägrar tro att alla dessa dyra produkter vi ska köpa egentligen gör så mycket mer än hål i plånboken.

                SPF, återfuktande, motverkar friss och hjälper till att behålla färgen vid färgat/tonat hår, och sist men inte minst gör så du inte bränner håret.
                Även om du säger att håret ”bara är döda celler” så är det ju oavsett något som är där och som kan skadas, vilken risken minskas om du använder värmeskydd.
                Eller så skiter du i det.

                Men du kan inte forma håret med 100 grader så det är ju helt meningslöst. Nödvändig värme är 185 grader för att forma håret som man vill ha det och då skyddar värmeskydd håret mot att skadas av värmen. Jag kan inte den exakta vetenskapen men man ser tydligt på ett hår som är värmeskadat och klipper man det hårstråt så spricker det upp igen. Toppen delar sig alltså. Hårstråna är döda celler ja, men precis som allt annat naturmaterial så blir det finare eller sämre baserat på hur du vårdar det.

        Bästa produkterna har jag blivit rekommenderad av min frisör. Köper av henne. Sedan brukat jag övergå till TT beställa själv på nätet. En inpackni g som ger färg åt håret kostade över 200kr hos henne. På bangerhead kostade samma 50kr. Det är väldig skillnad. Speciellt när man använder flera olika produkter och att de går åt.

          Tänk på att din frisör använder sin kunskap för att kunna rekommendera en produkt till dig. Bangerhead tjänar mycket på att slippa ha säljare och reklam när frisörer arbetar gratis åt dom.

            Jo, så är det ju. Tex den här färgen är rakt anpassat för mitt hår. Kunde inte valt ut den själv. Därför köper jag den av henne inledningsvis. Ag står inte och fotar den.
            När hon frågar om jag ska ha produkten igen brukar jag säga att jag har den. Att jag beställt den. Men jag köper regelbundet produkter av henne. Vissa saker skiljer inte mer än några tior, så då köper jag av henne.

              Ja det låter som en bra kompromiss för båda ???

    När min dotter var 6 månader hade hon öroninflammation som tog lite tid för mig att upptäcka då hon inte sa att något gjorde ont. Den öroninflammationen var svår att bli av med och hon hade feber osv.
    Något halvår var det dags igen, hon slog sig med händerna på öronen och sa något oförståeligt, så jag tänkte att jag går till doktorn för att vara på säkra sidan med tanke på öroninflammationen innan. Varpå doktorn undersöker henne och säger sedan att hon har lock för öronen och lite mycket vax. Jag kontrar med att man inte ska pilla små barn i öronen med tops utan låta vaxet ligga. Då blir läkaren typ sur på mig och säger att han minsann jobbat där i 10 år osv. Sen lägger han till att jag tog upp hans dyrbara tid med ett barn som inte hade öroninflammation.

      Klart som fan han blir sur om en förälder säger åt honom att man inte ska pilla vax ur öronen, som om föräldern efter att ha läst någon broschyr om öronskötsel vet mer än läkaren.

        Fast det är inte så svårt att säga ”Jag förstår din oro eftersom hon haft öroninflammation innan, men du kan lita på mig. Det är bara vax. Återkom om det inte går över”. Jobbar man inom vården ingår det att bemöta oroliga människor med empati. Även om de irriterar än. Det gäller även läkare. Annars får man börja forska på ett lab istället om man inte vill ha med folk att göra.

        I mitt jobb blir jag ifrågasatt av föräldrar prick hela dagarna. Jag försöker att alltid bemöta dem med ödmjukehet och empati, men samtidigt förklara att jag vet vad jag håller på med. Att surna till, sucka eller skratta åt dem är helt otänkbart enligt mig.

      Men gör rent öronen på ungen!

      Det finns andra sätt att ta bort vax än tops ? använd olja

        Men lite orimligt att en välavlönad läkare ska sitta och dutta med olja på skattebetalarnas bekostnad när det finns ett snabbare alternativ som dessutom förstås är helt ofarligt om det sker någon enstaka gång.

          Nej, låt vaxet ligga, låt inte någon titta i ett barns öron!

            Men va? Min dotter hörde dåligt pga av vaxproppar, ska man låta dom ligga? Eller är du ironisk?

              Du tar inte bort vaxproppar med topz…. Det stämmer som mamman säger, läkaren borde spolat öronen isf.

      Nu handlade inte mitt inlägg om att mitt barn hade öronvax utan om vad läkaren sa till mig. Jag gick enbart dit för att jag inte visste om hon hade öroninflammation och hade inte förväntat mig ett sådant bemötande av en människa som ska hjälpa andra.
      Dessutom, mitt barn hade inte massa öronvax, utan hade ganska mycket inne i själva örat som han såg med sitt redskap. Såklart tar jag bort det som syns utanpå.

      Fast det där stämmer inte riktigt. Har en kompis vars bebis betedde sig lustigt och var i princip döv, jollrade inte, svarade inte på tilltal osv. Var en stor vaxpropp som läkaren fick dra ut. Helt annan unge!

        Om att rengöra utvändigt. Invändigt vax måste man gå till doktorn med alltså.

    Inte samma sak direkt men jag tog kontakt med folktandvården där jag bor för att jag haft smärtor i några tänder och ville undersöka vad det var och misstänkte hål. Detta var innan jul och svaret jag fick var på fullaste allvar att jag får komma på min rutinundersökning i mars 2022, dvs över ett år senare. Trodde hon skämtade men det var tydligen fullt rimligt enligt henne att gå med tandvärk under så lång tid.

      Leta upp en privat. Bästa jag gjort. Inte varit hos Folktandvården på 15 år. Aldrig mer.

        Samma här 🙁 Trots att jag röstar rött. Men fick också höra att jag kommer få tid om 500 år. Ringde en privat och fick tid typ samma vecka. Dom hade dessutom öppet på lördagarna också. Hatar folktandvården!

          Jag har folktandvården och är jättenöjd! Hos mig har de också öppet på lördagar. Jag kanske inte alltid får tid samma dag men i vart fall samma vecka. Är det akut fixar de till de så jag får komma ändå.

          Precis som med allt annat är det nog olika från ställe till ställe, person till person osv.

    Jag tror att du blir härdad ju mer hjälp du behöver. Nu efter ett par år med stort behov av olika sorters stöd för mitt ena barn så tror jag inte ens att jag märker av en ton eller ett skratt, det viktiga blir att jag får den hjälp jag efterfrågar. Sen är det tyvärr så att du måste vara rejält påläst för du får sällan någon hjälp du inte specifikt frågat om (särskilt från hab och lss)

    ❄️

    Bemötande är A och O i människobehandlande yrken. Tänker precis som du skriver C, att det beror helt på hur man läser ett ”hahaha”.

    Undrar bara hur tandläkaren visste vad det handlade om genom ett telefonsamtal? ”Det ÄR en sexårs tand”.
    Tycker inte det är konstigt alls att Paula frågar om hon kan återkomma ifall det inte blir bättre… det är vad jag själv hade rekommenderat (arbetar med tidsbokning för patienter inom öppenvården på ett sjukhus). ”Blir det inte bättre om ett per dagar så ring igen så ser vi om vi ska boka in en tid då”

      Vi vet inte alls vad som föregått detta samtal. Kanske hade de nyligen varit där på en undersökning och tandläkaren visste att det inte fanns karies utan att det var en ny tand på väg. Att sitta som lekman och bedöma andras vård på en blogg är vanskligt.

    Kontaktade 1177 när min äldsta son bara var några månader då han hade tydliga symtom på RS-virus. Det var ett år när RS-viruset härjade frisk och när jag sa till sköterskan på 1177 att jag misstänkte RS fnyste hon bara och sa något i stil med att ”så fort det skrivs om RS i tidningen tror alla föräldrar att deras barn har RS”, fick inget råd om att kontakta vårdcentral/akuten. Jag åkte in till akuten med min son ändå och mycket riktigt hade han RS och fick ligga kvar i flera dagar. Har inte kontaktat 1177 sedan dess, åtta år sen nu.

      Men fy! Två av mina har också haft rs och rena misstanken om det togs på allvar av både 1177 och akuten sen. Känns som ovanlig person på 1177 ändå? har varit på andra läkarbesök efter rådgivning av 1177 och de bara suckar när man säger att man kommit in på råd av 1177, ”de bara säger att folk ska uppsöka vård hela tiden”

      Har inte heller upplevt 1177 som ignoranta när det gäller bebis, har två gånger fått rådet ”åk in för säkerhets skulle” ena gången var det inget andra gången öroninflammation

        Skull*

    Oklart hur tandläkaren kunde ställa diagnos över telefon.
    Hade inte nöjt mig med det.

    mvh
    utbildad på Odontologen i GBG

      Det vi heller inte vet är om barnet undersökts nyligen och vad man kom fram till då.
      Att sitta och döma utan information är bara dumt, det borde väl du veta.

      Mvh
      utbildad på Odontologen på KI

        Exakt vad jag skrev, ”oklart”.
        Men du kanske inte läste riktigt vad jag skrev
        Och EFTERSOM jag är utbildad vid Odontologen så vet jag vilka stolpskott som cirkulerar på tandinträttningarna i samhället.
        Hade därför inte nöjt mig.

      Frågan är väl om detta nödvändigtvis måste utredas just nu, inte att varje litet problem måste diagnosticeras eller uteslutas. Om barnet i 6-årsåldern plötsligt får ont i en tand, i ett par dagar så är det så pass stor sannolikhet att det är växande tänder att det är bättre att avvakta istället för att ta upp resurser för att kontrollera. Det är ju inte som att hon är den enda med det här problemet och de måste ju försöka behandla alla lika. Sen kanske det faktiskt är någon liten procent med samma anamnes som utvecklat karies och visst, då kan man ju se det som att tandläkaren hade fel. Eller så kan man se det som att de arbetade utifrån evidens och riktlinjer eftersom de måste prioritera sina resurser för att kunna hjälpa så många som möjligt.

    Vi åkte in med min äldsta till akuten på grund av 40 graders feber, ej kontaktbar, andningssvårigheter etc. Fick frågan efter ett tag om detta var vårt första barn, varpå jag svarar ”ja” och den minen och blicken den läkare utgav då tolkade vi som att det var onödigt av oss som föräldrar att åka till akuten och det var inget farligt. Vi hade gjort allt vi kunnat att få ner febern, vi hade ringt 1177 och rådfrågat innan som efter att ha lyssnat på andningen på sonen gav oss rådet att åka direkt in till akuten.

    Akuten hade skickat en remiss till VC då jag blev plötsligt sjuk en period och rasade i vikt, inte kunde sova och svimmade. Jag hade väntat en månad och när jag ringer VC om en tidigare tid suckar hon och frågar om jag inte kan vänta en månad till till den planerade tiden. Jag förklarar ovanstående och specificerar att jag gått ner 15 kg på 8 veckor. Då svarar hon ”men det är väl inte så farligt?”, jag blir helt nollställd och svarar ”jo, det är väl ganska mycket”. DÅ frågar hon vad min startvikt var och jag svarar 59 kg och då säger hon nonchalant ”jaha, jag trodde du vägde typ 100 kg och då hade det ju bara varit bra”.

      Haha – lite kul i alla fall. Hon kanske själv vägde 100 pannor.

      Nej fy vad hemskt! 🙁 Snabb viktnedgång utan att man bantar är ALLTID ett symtom man ska ta på allvar, oavsett om man väger 50 kg eller 150 kg… Mandapaints på instagram var hos läkare och förklarade hon hade otroligt ont i magen och inte kunde äta längre, läkaren sa då ”maybe that’s not such a bad thing?” då Manda är överviktig. Hon blev otroligt ledsen och uppgiven. Nästa läkare tog henne på allvar och gissa diagnosen? Cancer i tarmen. 🙁 Men viktigast är ju att man är smal och duktig va? Suck.

      Inser att jag är störd när jag direkt blev avundsjuk på så snabb viktnedgång. Trots svimningar och sömnproblem så tyckte jag det kändes värt det.

        Anonym 11:22: jag kan tänka mig att det ”låter värt det” om man verkligen vill gå ner i vikt, men det var absolut inte värt det. Jag sov bara varannan/var tredje natt och då för att kroppen stängde av, jag svimmade och slog huvudet i stengolv flera gånger och behövde åka till akuten och framförallt mådde jag så fysiskt dåligt i kroppen och var så svag.

        Jag hade tankar om min kropp och vikt innan, men här fick mig att omvärdera allt och kasta ut vågen så fort jag blivit frisk.

        Om du vill gå ner i vikt hoppas jag att du kan hitta ett hälsosamt och hållbart sätt att göra det på, ta hand om dig!

    Har inget med detta inlägg att göra, men är det inte dags att uppmärksamma ”influencers” utnyttjande av utsatta/situationer? Linnéa Claeson skriver ett inlägg om förintelsedagen och passar på att fiska likes, Johanna Bladh skriver ett inlägg om Sarah som blev mördad och avslutar med att man ska kommentera ett hjärta på inlägget. Att fiska likes och kommentarer på sånt här är väldigt osmakligt och äckligt. Och att dessutom sedan blockera och radera kritiker istället för att pudla och ta åt sig.
    Vill man göra skillnad ber man inte om en kommentar som enbart gynnar en själv, man ber folk uppmärksamma, ber folk skänka pengar till organisationer som jobbar med detta, man delar nummer dit utsatta kan vända sig osv.

    Om. Har endometrios och en läkare på gynakuten vågade knappt röra mig, han ville inte göra nån undersökning. Men tillslut gjordes en och aaallt såg fint ut, inga sammanväxningar eller nåt. Han skrev till och med i min journal att jag behövde träffa kurator för mina smärtor va psykiska.

    Två veckor senare åkte jag till London för second opinion. Hels magen va en röra. Båda äggstockarna satt fast i bukväggen, tarmen på andra sidan. Djupt infiltrerad endometrios överallt, slutade med operation två månader senare (i London). Glömmer aldrig när Peter (läkaren) vänder sig om och säger ”Detta är inte psykiskt, glöm aldrig det!” ?

    Det va så jävla befriande. Men fy fan va ruttet besök på gyn i Sverige. Ett av många tyvärr.

    Men har nu världens bästa läkare som inte släpper mig det minsta. Sååå tacksam ??

      Känns så himla otryggt att det kan vara såhär! Man vill ju lita på läkarna…

        Eller hur! Jag vill så gärna öppna upp om detta ännu mer, typ en podd eller ngt. Har så mycket erfarenhet att läkarna i princip frågar mig om hjälp mer än vad jag ber om hjälp från dom ?

      Oj känner igen mig. Hade oerhört smärtsamma menstruationer, svimmade ibland och mådde allmänt dåligt. Gynekologen (kvinnlig) sa då till mig att ”det brukar göra lite ont och vissa är känsligare än andra” och att jag skulle ta en Alvedon (hahaha) om jag var så känslig.

      Gick till ny gyn i Tyskland flera år senare, fick remiss, gjorde lapraskopi och fick samma diagnos som du. Tyvärr har sammanväxningarna pågått så länge att operationen inte kunde reparera mina äggledare, så jag kan inte bli gravid på naturligt sätt. Hade det gjorts då, när jag sökte hjälp första gången hade de nog kunnat räddas. Vi försöker med ivf nu och hoppas.

        Jag (TS) har samma problem, ena äggstocken producerar inga ägg och den andra är blockerad. De upptäckte även att jag kan ha adenomyos nu, vilket KAN påverka IVF. Det är så jävla sjukt att det går så långt ?

        Hoppas det går vägen för er ??❤️

          Tack! ❤️

      Varit med om samma. Gått till gyn i Sverige i 10 år och klagat på smärtor i/runt äggstockarna. Liksom mens smärtor oavsett om jag ska ha mens eller inte, samt oregelbunden cykel. I Sverige fick jag bara till svar att det var normalt och att man får stå ut. Gick sedan till en läkare i Storbritannien som konstaterade stora cystor på båda äggstockarna och blev diagnosed med PCOS… Inte för att de kunnat göra något åt själva problemet, men har i alla fall fått hjälp med att leva med det.

        Ja alltså bara vetskapen om vad som är fel gör det lite lättare att leva med (tycker jag). Det går att förklara för andra varför man mår som man mår flera ggr i månaden. Det är inte bara lite ont i magen liksom.

    Min son hade periodisk feber i 1,5 år vilket betyder att han fick hög feber en vecka varje månad. Efter att vi opererade bort hans halsmandlar är han (peppar peppar) nästan aldrig sjuk.

    Först trodde vc att det var halsfluss och gav honom två omgångar penicillin. Jag googlade och hittade hans diagnos. Visste direkt att det var periodisk feber han hade. Fick till ett nytt besök på vc hos ”en barnläkare som har lååång erfarenhet”. Har aldrig känt mig så förnedrad. Han plattade till mig och lyssnade noll. ”Det är normalt att barn har feber och det ska vara så här och detta är minsann inte periodisk feber.” Jag stod på mig och bad om remiss till öron-näsa-hals vilket han gick med på men mest för att bevisa att jag hade fel. Men skrev också en egenremiss. Både min egenremiss och den via idiot-läkaren på vc mynnade ut i operationen. Jag hade god lust att meddela honom att han hade FEL och jag rätt.

      Ja fast vad ska vårdcentralen göra tycker du? 9 av 10 barn som kommer till vårdcentralen med feber har bara någon enklare åkomma såsom urinvägsinfektion eller virus. Det är inte rimligt att vårdcentralen skickar alla barn med feber på extra undersökningar, det skulle sluka alla vårdens resurser totalt.

        Jadu kanske lyssna på sina patienter och sluta vara översittare?

        Ja. Men att ha feber en vecka varje månad från april till november (när besöket var) utan några andra symptom är inte normalt. Sommaren är normalt en period då ”alla” är friskare än vanligt och eftersom vi när vi träffade rätt läkare fick en diagnos med operation som hjälpte mot den periodiska febern hade den läkaren vi träffat innan FEL.
        Han gjorde som du, placerade min son i ett fack med alla andra barn. Detta var inte normalt och att vi sökte inte i onödan. Jag hade skrivit ner exakta temperaturer, hur många dagar febern höll i sig, hur många dagar det gick emellan och kunde visa att det både var regelbundet och återkommande och att det inte var något annat som en UVi som låg bakom.

    Jag har haft extremt dåliga samtal med 1177 när barnet var litet. Allt från att ”38,3 är inte feber” till andra dumheter där vi ändå beslutat att åka in vilket visar sig vara högst adekvat. En annan gång ringde jag två gånger samma natt då jag inte fick mer barnets feber (låg över 40° trots Ipren+alvedon) och den som svarade sa ”jaha, var det du som ringde nyss om 37,8°” och sedan fnissade han. Vaffan liksom!

      Pratade med en från 1177 som själv sa ”ring inte hit om det är nåt, vi är som ett talande uppslagsverk” ?

    När jag var i 18årsålder sa jag till min tandläkare att jag upplevde att mina tänder började bli snea. Istället för att på ett trevligt sätt bemöta det hela kom hon med ett hånskratt och viftade bort min fundering som att jag bara vara en ytlig tonåring. Kände mig fruktansvärt liten när jag låg där i stolen med munnen öppen.

    Nu tio år senare så är tänderna mycket sneare. Att mitt bekymmer faktiskt stämde i detta fallet spelar egentligen ingen roll.

      Har två sena framtänder i underkäken som knappt syns. Blev avfärdad som mindre ”kosmetiska” bekymmer och fick inte tandställning. Gick som 30 åring till tandläkaren ” varför har inte detta åtgärdats” iom att det är snett pga trång underkäke så ökar risken för karies då man inte kan komma emellan tänderna. Så när jag kunde fått det gratis kommer kosta massor nu 🙁

        Har exakt samma problem. Är /för/ trångställd i munnen och tandläkare nu är helt uppgivna över att man aldrig satte in tandställning hos mig trots att jag ville det som tonåring. Men då var det ett ”kosmetiskt” fel. Problemet var att jag bodde i fel stadsdel. Min vän som bodde i en rikare del av staden erbjöds tandställning för hennes kosmetiska fel… Hon har dessutom jättefina tänder och får således en bra tandläkarförsäkring. Själv hamnar man i sämsta gruppen och det är ingen skillnad typ på att bekosta varenda spektakel själv.

    När min dotter var 1 år fick hon feber i två veckor, pendlade mellan 39-40 grader och gick aldrig över. Var på 5 olika ställen bland annat Martina kliniken där vi betalade typ 2000 för att få bli undersökta. Allt var jättebra enligt alla läkare och enligt dom var henne allmäntillstånd jättebra. Vi påtalade hela tiden att om dom tycker hon är pigg nu så är det ingenting mot hur hon är annars, plus hon var verkligen på sitt bästa humör så fort vi var hos en läkare.
    Tillslut gick vi till närakuten där vi bodde, som har varit omskriven i tidningen för att gett fel vår och fick en läkare som lyssnade på oss och röntgade henne tillslut.

    Visade sig vara lunginflammation.

      Usch, hade en bekant som förlorade sin 8 veckors bebis för att läkaren inte upptäckt lunginflammation (detta var i ett annat land). Vi körde på privatläkare istället som aldrig säger nej om det är något vi vill kontrollera ?

    Jag led av migrän och fick hemska attacker, var liggandes i dagar och kräktes. När jag tillslut gick till läkaren så förklarade jag hur jag mådde och att det fanns migrän i släkten eftersom det är ärftligt. Då lutar sig den gamla gubbläkaren tillbaka och fnyser ”jaha så du har migrän för att din mamma säger det?”
    Aldrig känt mig så liten, grinade så fort jag kom ut därifrån

      Beklagar verkligen, inte okej av läkaren.

      Juste glömde även att läkaren ville gå in i min mammas journal för att se hennes historik med migrän och ifall hon fått mediciner:-) har även fått höra från flera andra att den läkaren behandlat patienter väldigt illa och han jobbar fortfarande kvar

    Absolut att det finns expterter i vissa och viktiga områden, men bara för det, behöver det inte betyda att de inte är idioter.
    Du kan vara expert, men ändå vara en idiot. Man kan också vara expert, men otroligt svårt att erkänna när de inte förstår/kan lösa något eftersom de har för mycket stolthet. Och hela deras existens blir ”hotad” om de någon gång råkar ha fel.
    Mycket bättre med en expert som är medveten och kanske ber om hjälp, än att slå på stora trumman hela tiden.
    Man kan ha 30års erfarenhet -men ändå ha fel 😉

    En av mina vänner blev utskrattad,hånad och hemskickad av läkaren på vårdcentralen då hennes mamma åkte in med henne pga andnöd. Läkaren så att det var panikångest (ja hon hade en ångest problematik i journalen) och skulle resa sig upp ur rullstolen och skärpa sig. Några timmar senare var det så illa att mamman var tvungen att ringa ambulans. Min vän dog i ambulansen pga vätska i lungorna ,hon blev inte ens 30år. Det är några år sedan och läkaren jobbar fortfarande kvar som om inget har hänt. Varje ggn jag ser henne tänker jag att hon helt nonchalant tog livet av min vän ….

      Fyfan! Anmäldes läkaren? ???

        Ja hennes anhöriga gjorde det och gick även ut i pressen med hur de blivit behandlade men inget hände ?

    Väldigt svårt att döma situationen utan att ha hela bilden men av man har läst om Paula så är hon en snowflake så inte förvånad över att hon skulle bli illa till mods av att tandläkaren sa att dotterns tänker växer och naturligt skapar obehag i munnen. På vilket sätt kan tandläkaren ha sagt det på för att hon ska bli nöjd? Kanske hon borde ha sagt till tandläkaren att ”det sätt du kommunicera detta till mig på är inte okej”, eller nått. Men nej, istället gråter man ut på bloggen.

      Väldigt svårt att döma situationen utan att ha träffat dig men av vad man läst i din kommentar är du en bajsnödig viktigpetter. Kanske borde du sluta läsa bloggar? Men nej, istället är man en anonym bitterkärring på en skvallerblogg.

        Blir man så upprörd av en kommentar så kanske man själv borde sluta läsa här inne ?.

          Blev inte det minsta upprörd – är lugn som
          en filbunke när jag konstaterar att du är en bajsnödig viktigpetter

    Jag har så många gånger känt mig nedtryckt av överlägsen vårdpersonal. När man lider och känner smärta eller att någonting är fel så är det tungt att en läkare sitter och suckar och himlar med ögonen framför en. Man vill ändå känna att man blir tagen på allvar.
    Har bra erfarenheter också dock! Bra erfarenhet: Jag var sjuk gång på gång för ett par år sedan, började tro jag hade någon underliggande immunbristsjukdom eller liknande. Grät hos läkaren när han sa det rörde sig om virus och han inte kunde hjälpa mig. Han stannade då upp och berättade lugnt om hur immunsystemet fungerar, att jag skulle bli bättre snart, och att han gärna ville ringa för att kolla till mig om några dagar. Jag blev snabbt lugn och kände mig så tacksam över att han tog sig tid att hjälpa mig när han lika gärna bara kunde föst ut mig efter att ha bekräftat virus.
    Negativt exempel: Jag var ung och led av psykisk ohälsa. Hade på kort tid överdoserat mediciner i självskadesyfte. Blev remitterad från universitetets interna psykiatri till öppenvården för att jag var ett för tungt fall för dem. Psykologen var en grå stram tant som helt verkade sakna empati. Efter ett enda samtal sa hon till mig ”Jag har många års erfarenhet i yrket och jag tror att du UNDERMEDVETET mår bra. Vi behöver inte fler samtal va?”. Jag bara gapade. Gick hem och var så fruktansvärt ledsen och tillplattad, tänkte ”Vad ska jag då behöva hitta på för att få dem att förstå att jag mår riktigt piss?”… Något år senare berättade jag för en annan terapeut om detta och hon suckade argt och sa ”Jag är inte förvånad, jag vet vem det där är och hon kan skrämma bort de flesta.”. :-/

    Ödmjukhet och empati är så viktigt inom vården. Håller med om att man inte ska skratta, utan man kan plocka fram lite förståelse och uttrycka sig på annat vis.

    Jo, det finns tillräckligt många gånger då personer använder sin yrkeskompetens på fel sätt och allmänt har dåligt bemötande. Trist nog framförallt i vårdrelaterade yrken, speciellt äldre kvinnor verkar ha en tendens att kunna vara ena riktiga otrevliga kommandoror. Såna borde verkligen inte få jobba, de är en pest både för sina kollegor och patienter. Elaka, snäsiga och griniga. Läkare är en annan femma, de kan antingen vara helt underbara och fantastiska eller halvt sociopatiska narcissister som mer eller mindre kräver omgivningens fullkomliga gudsdyrkan, läskigt.

    Varför lär de inte ut mer empati samt bemötande i tex vårdutbildningar? Skulle ha varit ett betygsatt moment som hålls under uppsikt under upplärning, speciellt kring läkare och sjuksköterskor. Kanske då hade det kunnat bli bättre. För det kan det bli, betydligt så.

    Jag har för det mesta blivit bra bemött i vården.
    De sämsta upplevelserna har alla haft att göra med graviditeter och barnafödande.

    När jag skadade mitt knä för X antal år sen så sa första läkaren att det var ett ”hopparknä” och att jag skulle komma tillbaka 1 vecka senare för en kortisonspruta om jag fortfarande hade ont.
    Min sjukgymnast rekommenderade att gå till någon annan eftersom han inte höll med läkaren. Skulle därefter göra en MR av knäet och träffade en annan läkare som var välkänd och ”bäst” på knän. Hon kände på mitt knä och konstaterade att det baaaraaa var menisken och inget annat och att ingen MR behövdes för hon kunde det här. Men jag och min pappa (jag va under 18år) försökte stå på oss och säga att jo men visst bör vi väl göra MR ba för o verkligen se hur det ser ut i knäet. Då sa hon att ”jag vet vad jag gör. Jag är specialist och vadå, tror ni inte på mig?” Vi blev så paffa att vi inte visste vad vi skulle säga. Så hon skickade ut oss i receptionen för o boka tid för titthålsoperation och då fick vi veta att hon hade tid först efter sommaren för operation (jag skadade mig i maj). Så vi gick privat till en annan specialist och precis innan operationen när han ska markera ut vilket knä osv han ska operera på, så säger han ”sa dom att det ba va menisken?? Korsbandet är ju helt av”….
    Ska tilläggas att när jag fick problem med mitt korsbands/meniskskadade knä nu förrförra året så träffade jag på samma läkare och hon va lika nonchalant då som nu :))) och att anledningen till min smärta va att jag hade höjdskillnader på benen. Fick gjort en MR någon annanstans (igen) och det visade att jag hade en spricka i menisken och påbörjad artros. Så 3 gånger jag har känt mig liten inom vården.

    Jag kan erkänna att jag använt mig av min titel och påpekat att jag har utbildning under vissa diskussioner. Som ex jag e utbildad biolog så detta och detta stämmer. Detta har aldrig använts för att trycka ned någon utan bara för att försöka få en platts i en diskussion när felaktig fakta diskuteras , oftast i diskussioner med där majoriteten e männ. Har inte skrattat när någon sagt fel och så men känner ibland som kvinna att man måste påvisa att man har utbildning och där med får en plats i konversationer.

      pinsamt att ens ta upp sin titel.. du får väl argumentera bättre så kanske du får plats i en diskussion utan att behöva ryta ut din yrkestitel

      Jag är inte bara mamma jag är tandläkare också….

      ”Platts”, ”männ”. Ja du framstår som en väldigt bildad person…

        Anonym, Oki men har du varit i diskussioner där en grupp stänger öronen så fort man säger nått . Om inte så tror jag du inte förstår vad jag menar.

        Lollo:Förlåt telefonen autokorrekerade stavningen fel och var kanske lite för snabb för att skicka iväg inlägget. Så sorry

    Har en gång blivit (hån)skrattad åt i telefonen av en sjuksköterska. Sa ifrån om att det inte var ett okej sätt att bemöta en patient. Fick en ursäkt ( tror inte peesonen menade det, men hon kanske låter bli att skratta åt folk i fortsättningen). Skulle själv aldrig skratta åt folk i min yrkesroll och då möter jag ändå en hel del knasigheter.

    Jag är tvärtom… lyssnar för mycket på mina ”kunder” och börjar tvivla när de säger något som de tror är rätt… Så mycket att när jag för en gångs skull sa till en person ganska bestämt att hen kunde lita på vad jag sa eftersom det var baserat på tio års yrkeserfarenhet kändes det faktiskt ganska skönt. 🙂

    Kanske tandläkaren hade kunnat vara lite mera lyhörd och sagt att om det inte gick över så kunde hon återkomma. (Det hade väl varit det normala att säga, eller?)

    Alltså tycker det är intressant att kommentarerna här ALLTID, oavsett vad ska vara negativa mot influencern. Det spelar ingen roll vad influencern sagt eller gjort, allt ska vändas så det blir tvärtemot så att man har något negativt att säga. Helt sjukt alltså. Det är uppenbart att hon i inlägget pratar om hur vissa professionella har en nedlåtande ton, hon sa inget om att man inte ska ifrågasätta yrkesexperter utan varför vissa av dem har en nedlåtande ton vilket självklart inte är ok.

      Håller med. Sorgligt.

      Verkligen. Hon skriver ju att hon litar på beskedet hon fick och att hon frågade om hon kunde återkomma om smärtan inte försvann framöver. Hon skrev inte att hon visste bättre än sköterskan, att hon var kränkt, hon skrev inte vilken mottagning det rör sig om eller hänger ut den berörda personen i samtalet (ens med kön) men ändå ska folk få det till att hon är kränkt för att hon vet bättre än tandläkare?

    Jag skulle ju hellre välja att lite på en yrkesverksam med 30 års erfarenhet inom vilket yrke som helst än den som tror att man kan googla och youtube:a allt.

    När jag var tonåring var det en tandläkare som frågade om jag brukade kräkas mycket. Jag blev helt ställd och svarade nej på frågan, jag har aldrig i livet kräkts annat än när jag varit sjuk i maginfluensa. Hon fortsatte hävda att jag måste kräkas mycket pga att jag hade frätskador på tänderna och ”det brukar man få när man har ätstörningar och kräks mycket”. Kände mig SÅ liten och ja, för att använda det förhatliga ordet, kränkt för att hon trodde att jag ljög.
    Detta var ca 20 år sedan och ingen annan tandläkare har sedan dess kommenterat några frätskador öht så jag undrar vad det var hon tyckte sig se som ingen annat sett?

      Man kan se på baksidan av tänderna om någon kräks mycket – alltså väldigt mycket.
      Kanske hade du mycket halsbränna eller alternativt drack mycket läsk som frätte på emaljen och hon tolkade det helt fel

      Antagligen hade hen precis gått en kurs och såg möjliga diagnoser överallt.
      Många människor går bananas med sina åsikter och tankar, allt i godhetens anda, och tänker inte en sekund på hur det landar hos mottagaren. In the name of ”jag är en så fiiin och god människa som bara vill hjälpa” – TYP

    Tror inte hon vet hur man använder ordet anseende.

    Jag råkade ut för en ovanlig inflammation i en spottkörtel med kraftig svullnad och smärta. Men innan en klok sjuksköterska förstod vad det var blev jag klämd, röntgade och petad på av ett helt gäng läkare. Värst var överläkaren på öron, näsa, hals som klämde så hårt på svullnaden att jag grät och sen skickade mig till tandläkaren eftersom ”det är bra en inflammerad tand”. Snacka om att hon var sur när tandläkaren efter att ha tittat mig i munnen konstaterade att det inte var något som helst fel på vare sig tandkött eller tänder och skickade upp mig till ÖNH igen…. Ibland är vårdpersonal så bombsäker att de inte tillåter sig att ens tänka tanken att de kan ha fel….

    Båda mina visdomständer där nere växte snett, ena hade jag opererat ut men den andra satt kvar. För några somrar sedan blev det sån infektion i den tanden så ja kunde inte ens svälja för de gjorde så grymt ont. Fick en tid på jouren och den tandsköterskan säger på fullt allvar till mig ”Ja du har en infektion men det finns inget jag kan göra”
    Och jag ifrågasätter det måste ju gå att få medicin, men nej. På kvällen är värken så brutal att jag åker upp till jouren på sjukhuset. Där ifrågasätter sköterskan varför jag inte fått antibiotika utskrivet och hon vill först inte skriva ut då de inte är tandläkare men hon gör de efter att jag propsat på de, för ja hade fan slitit ut tanden själv.
    Sen ringer jag min tandläkare dagen efter som säger ”Du kan få en tid nästa år”, tanden måste väck liksom.
    Ringde direkt till en privat, inom en vecka hade jag fått tid till att operera ut tanden. Så tacksam har jag nog aldrig varit.

      Fast det är ju helt sant att en TANDSKÖTERSKA inte kan förskriva antibiotika. Du borde ha gått till en tandläkare från första början.

    ”Den översittande mentaliteten”, just den kan va lite jobbig bitvis.

    2017 sökte jag flera gånger för smärtor i buken, både vc och akuten. Blodprov/urinprov bra = inget. Sa till läkaren på vc att det kanske varit en cysta som gått sönder eller nåt, alla symptom jag googlat stämde. ”Nädå, då hade du inte suttit här och mått så bra”
    Ehhh… va? Mår bra? Jag mådde skit.
    Visade sig vara 2 cystor, ena väldigt stor när dom togs bort 2018, 2019 tog jag bort 2 till och nu 2020 konstaterat 2 nya. Men dom nya nu är så små att dom ska inte göra ont. Nähä så varför har jag ont då?

    Så trött på det ?

      Alltså trött på läkare som inte tror på en

        Och på att ha ont väl? ? Gör svinont! Men vad gör man inte för att överleva. Äh blir så less. Och kvinnovården ska de nu dra ner på ????

    När jag hade gjort en abort så ringde mina handläggare på AF och krävde ett intyg från dr så de såg att jag var på sjukhuset.
    I intyget skrev de vilken behandling jag fått med vilka mediciner.

    När jag lämnade in intyget så satt mina handläggare och skrattade rätt ut, för de visste inte vad dessa mediciner var för nåt och riktigt hånade mig.
    När jag berättade vad för behandling jag gjort, så tittade de på varandra och skrattade till lite mer och sen var det bra.

    Ett riktigt slag i magen bara sådär, jag hade åtminstone velat ha en ursäkt för att de asgarvade.

      Du menar att flera handläggare på arbetsförmedlingen skulle suttit tillsammans och SKRATTAT åt en person för att hon sa att hon precis genomgått en abort? Tillåt mig tvivla. Varför i hela friden skulle de ha skrattat åt det?

        Japp de läste på lappen och skrattade när de sa att de inte visste vad den där medicinen var bra för. När jag sa att jag genomgått en abort så skrattade de till igen och bara tittade på varandra.

    Min man har jobbat med fastigheter i 20 år. Allt från fastighetsskötare, tekniker, förvaltare o diverse andra positioner. Så han vet hur saker ser ut liksom. Han såg en fuktfläck på vår vägg. Så jag ringde in en felanmälan till vår hyresvärd. Gubben jag snackade med var ett praktexempel på ett typiskt mansplaining ”men lilla gumman”-rövhål.
    ”Det kan inte vara fukt, du får kanske städa bättre höhö, ni tjejer oroar er för allt”
    Fick tjata som fan för att få någon att komma och kolla på det. Jo men visst var det fukt och det krävdes VÄLDIGT mycket arbete för det hade ju spridit sig.

    Ultimata experterna är de sk ”sakkunniga” på Försäkringskassan och slår ner på tom läkares intyg gällande sjukdomar och skador. DET är idioti.

    Så klart måste en kunna berätta hur många års erfarenhet en har. Så trött på onödigt ifrågasättande av yrkeskunniga.

    @camilla kolla på Konsumentverket som granskat 50 influensers reklammarkering på insta.

    Men det här handlar om vad vi är beredda att betala för vård. I snitt får ett barn om dagen cancer i Sverige. Nästan alla cancerföräldrar (jag är en av dem) kan vittna om att ha sökt vård för någonting som först bedömdes vara normalt. Feber, ont i knät, hängig eller ledsen. Allt det här KAN vara barncancer men oftast är det inte det.

    Vill vi betala för ett system där allting kollas upp direkt? Det skulle kosta enormt mycket resurser och frågan är kanske om det hade hjälpt. Ett barn som har cancer, karies eller något annat riktigt problem kommer att få hjälp förr eller senare. Men för alla barn där det bara var en sexårstand, tillfällig förstoppning, förkylning eller växtvärk sparar vården pengar på att vänta lite.

    Sen är det klart att man vill ha ett trevligt bemötande, men att ha ett vårdsystem som är redo att kolla på alla möjliga symtom direkt är nog inte realistiskt.

      Man får inte heller glömma hur jobbiga många undersökningar kan vara, speciellt för barn, och att onödiga behandlingar eller undersökningar kan leda till skador och komplikationer. Barn kan ju behöva sederas t.ex. för vissa undersökningar. Också stressen för barnet och familjen att vara under utredning för något allvarligt. Kan man undvika det genom att vänta lite har man mycket att vinna, inte bara pengar. Sen beror det naturligtvis på vilket tillstånd det handlar om, hur pass viktigt det är att en viss diagnos utesluts i tid och tyvärr leder det ibland till att en del får sin diagnos senare än nödvändigt, men frågan är vilket pris, på alla sätt, vi är beredda att betala för det.

      Tror det viktiga är att patienten/familjen verkligen förstår vad som händer och att de känner sig trygga med att de följs upp om det inte blir bättre. Viktigt att kommunicera det och att ha en plan: vad kan man göra för att underlätta nu, vad ska vi vara uppmärksamma på, när ska vi komma tillbaka om det inte blir bättre. Risken om man blir avsnäst är ju antingen att patienten kommer in på akuten dagen efter för sitt onda knä eller väntar flera månader.

    När jag led av psykisk ohälsa gick jag först till vårdecentralen för att få hjälp. Antingen i form av antidepp eller få en remiss till psykiatrin. Läkaren på vc trodde inte att jag var sjuk pga att jag såg så fräsch ut?! ”Om man är deprimerad ser man inte ut som dig. Då orkar man inte bry sig om sitt utseende alls”.

    Snacka om att ha noll kunskap om depression. Att fixa mig osv var liksom det enda positiva i mitt liv just då, det enda jag kunde kontrollera. Att göra mig ”fin” hjälpte mig att iallafall kunna komma upp ur sängen och komma ut lite, istället för att ge upp totalt. Och det där var inte ens första läkaren som misstrodde mig. Suck.

    Även när jag ville bli utredd för smärtan och värken jag hade i kroppen konstant var det inte heller någon som trodde på mig. ”Det går över” ”Du måste bara träna lite så blir det bättre”. Båda mina föräldrar har fibromyalgi och det är ärftligt men nej det var jag tydligen för ung för att ha (23 år då).

    Så typ 3 år senare fick jag äntligen göra en smärtutredning och tada! Fibromyalgi blev diagnosen.

    Måste man verkligen outa allting som händer i ens liv? Jag blir så trött på såna människor som henne att så fort det är någonting som inte passar så ska det skrivas i sociala medier… Kan inte hon bara tagga ner?? Oavsett hur hon känner sig bemött så ska hon ta det direkt med Folktandvården inte via hennes sociala medier. ????

    Att ni orkar..

    Test. Ifrågasätt Paula nån gång på bloggen utan ha kunskap om träning så får ni se hur hon reagerar. Antagligen på samma sätt som sköterskan gjorde.

      Hon har väl aldrig utgett sig för att ha någon som helst yrkeskompetens inom träning utan hänvisar väl ofta till den manliga PT:n eller Pischa som jobbar med träning?

    Men alltså, hur tror ni sjukvården fungerar egentligen?

    Det är alltid en sannolikhetsbedömning som avgör vilka som kallas till besök osv.
    Säg att det ringer 100 oroliga föräldrar i veckan som tror att det är rör sig om karies. Tandläkaren/tandhygienisten vet att i 99 % procent av fallen rör det sig bara om tandvärk pga tandbrytning och liknande. I det 100:de fallet vet tandläkaren att det kan röra sig om infektion, inflammation, karies eller något annat. Vad tror ni tandläkaren gör, kallar alla hundra för att definitivt hitta den enda, eller kallar de 2-3 som beskriver värsta symtom? Och absolut, då kan de riskera att kalla de som tjatade mest eller som överdrev sina symtom mest och riskerar då att missa den som FAKTISKT hade besvären. Men alternativet att kalla alla finns liksom inte på kartan.

    Den där logiken går att applicera på i princip alla åkommor och sjukdomar. För det ÄR mest troligt INTE cancer när man har ont i magen, det är stress. Det är mest troligt INTE cancer i tarmen, utan hemorrojder. Det är mest troligt INTE en hjärntumör, utan b12-brist. Osv osv osv. Och visst, det är självklart att vi inte kan kalla och grundligt utreda alla hundra, och självklart hade sjukvården gjort mindre misstag varit bättre om vi hade kunnat kalla och grundligt utreda 10 på 100 istället för 1-2 på 100, men snälla ha lite förståelse för att alla åkommor inte heller MÅSTE utredas, prövas, analyseras i oändlighet.

      Bra skrivet och tack för att du tog dig orken! Tror det här ofta blir problemet när människor tagit reda på mycket information innan besöket. Patienten kan absolut ha mer kunskap om en viss diagnos och känna sig säker på att det är just detta, och vill då förstås utredas för denna specifika diagnos. Dock måste ju vården jobba utifrån fakta och är det extremt liten sannolikhet för diagnos X, trots att alla symptom kanske stämmer, så finns det ju betydligt vanligare tillstånd som först måste uteslutas. Ibland kan det då alltså räcka med att ge det lite tid, det betyder inte att ingen bryr sig, men att t.ex. tandbrytning går över och då behövs ingen undersökning. Skulle det sen visa sig att det faktiskt var karies så betyder det inte att tandläkaren hade FEL, det betyder att de jobbat efter sina rutiner och tagit tillvara sina resurser vettigt så att personen med karies faktiskt kan få hjälp. För det är såklart skillnad platt ha tandvärk i två dagar och två månader t.ex., att kolla upp efter två dagar vore fel, att inte kolla upp efter två månader vore fel, oavsett vad diagnosen visar sig vara i slutändan.

    Yrkeserfarenhet ÄR ett övertag. Punkt.

    Tyvärr haft onödigt många negativa erfarenheter av vården.

    Jag hade ont i ryggen och svårt att andas, 1177 sa att jag ska åka till akuten då det kan vara blodproppar.
    Jag åker in till Huddinge och sitter på en trästol i 8 timmar, blir sämre och sämre, till slut orkar jag inte hålla ögonen öppna. Jag har flera gånger varit framme hos kassan och sagt att jag knappt kan andas, men dom bryr sig inte. När jag är påväg att ge upp för att gå hem och dö hemma så blir jag inkallad och får ett eget litet rum, men jag får inte träffa någon läkare då dom är upptagna. Så där sitter jag på en brits, ensam.. Tiden går, jag blir snabbt sämre och sämre. Från ingenstans får jag någon attack där det känns som att någon hugger och hugger i min rygg, smärtan är så intensiv att jag inte kan andas och jag svimmar av, ramlar ner britsen och slår huvudet i golvet. Jag vaknar till, rädd, fortfarande på golvet, ingen har märkt att jag har svimmat (dörren är öppen).
    Min röst är för svag för att ropa på någon av all vårdpersonal som springer förbi mitt rum.
    På något sätt lyckas jag kasta en papperstuss ut i korridoren, framför en sköterska som då uppmärksammar mig och blir lagom stressad över skicket jag är i.. 5 minuter senare är läkare på plats, jag får sprutor med Gud vet vad och blir skickad på akutröntgen.

    23 år gammal och båda lungorna fulla av massiva blodproppar. Läkaren frågade varför jag inte sökte vård tidigare då jag höll på att dö..
    Tänkte jo jag satt ju ute i korridoren och väntade på er.
    Inskriven på sjukhus 8 dagar och behandlades med blodförtunnande i 1 år. Ingen vet vart blodpropparna kom ifrån, kanske var det P-ringen… kanske inte.

    Stå på er och TJATA om ni vet att något är fel.

    Var hos en gynekolog, hade väntat på tiden i 1,5 månad. Hade en långt gången svampinfektion och blödde av sköra slemhinnor. Var helt utmattad och förstörd av att få väntat hela sommaren på min tid, pga nedstängt under sommaren. Vet ni vad han frågade mig när jag till slut inte orkade hålla ihop mer? ”Vad gråter du för?!” Med en nedsättande och ifrågasättande attityd. Kanske för att jag har jävligt ont och inte blir tagen på allvar. 🙁

    Folktandvården vill inte ta emot patienter öht, det är problemet

    Men alltså så många i det här kommentarsfältet missar ju att det är ju själva skrattet som upplevs som sänkande, inte att Paula på något vis påstår sig stå över vården? Jobbar man med att ha hand om människor så _måste_ man ha råkoll just på hur man bemöter människor, stolpskott till patienter/gäster eller ej…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.