Men någonstans så måste jag ju pröva. Ikväll ska vi iväg på middag och jag vill inte ställa in. Min plan är mycket sömn innan, utomhusaktivitet, lugn restaurang där jag inte sitter på första parkett som på en uteservering (känner mig iakttagen) samt ingen alkohol. Då ska jag nog klara det för jag vägrar låta min ångest bestämma över mig. // Isabella Löwengrip
Isabella Löwengrip skriver om sina ångest-triggers och hur hon vägrar låta ångesten bestämma över henne, och därför ska hon iväg på middag på en restaurang, trots att hon egentligen kanske inte vill.
Jag är helt med henne i det hon skriver, men om hon inte tänker låta ångesten bestämma över henne eller styra hennes beslut, vad sägs om att låta den rådande pandemin få göra det?
I alla fall ibland?
Något enstaka beslut?
Kanske?
Bara lite?
Föregående inlägg 