Maja Nilsson Lindelöf tar upp samma sak som Bianca Ingrosso pratade om i en video i slutet av maj.
Om hur man se allas färgsprakande bilder på instagram med rosévin, fina klänningar, smala kroppar och andra människor som har miljontals vänner. Och så sitter man där själv hemma, med flottigt hår, ingen bikini som passar och känner sig som den mest ensamma människan i världen.
Till skillnad från Bianca, så delar Maja med sig av sina bästa tips på vad man kan göra när man känner så här.
Här är Majas bästa tips:
Mina tips för att komma ur det är att logga ut. Från sociala medier, från konton som får en att må dåligt, gå ur gruppchattar (eller muta) – och göra egna planer som gör just dig glad.
Om det är att åka hem till din mammas baksida och läsa en bok. Äta glass med din hund i hamnen eller äta middag med en barndomskompis på stan, så gör det.
Allting behöver och ska inte handla om massa borden på sommaren. Utan man ska gå på känsla. Vad vill jag göra just idag. Hur är min dagsform.Vad behöver min själ, just, idag. Resten får vara.
Så här kommer en liten påminnelse om att allting på sociala medier inte är perfekt.
Långt ifrån perfekt. Alla har inte ALLT det där som du inte har. Alla har inte 305013 vänner att åka ut i skärgården med, alla har inte dom där pengarna att resa för, alla ser inte ut sådär i en bikini. Påminn dig själv om ditt egna värde och vad just du mår bra av. // Maja Nilsson Lindelöf
Så här kommenterar Majas läsare:
Kanske är det någon av er som behövde läsa detta idag? Eller som har något eget tips att komma med?
Just nu lever jag på Sveriges seger över Slovakien i fotbolls-EM så ingen fomo för mig i dag. Jag är EXAKT där jag vill vara – så vida ingen vill skeppa iväg mig som publik i nästa match vill säga – vilket är framför tvn med fotboll på.
MÅÅÅÅL!!!!!!!!
Föregående inlägg 
Haha, läste Majas blogg och ett av hennes problem var att det nymålade huset inte fått rätt vit nyans som hon tänkt sig så därför skulle det kanske målas om, vi har alla olika problem och vad som ger en ångest ??
Min ångest kan också triggas igång av ”småsaker” som stressar mig eller när jag inte vet hur saker kommer bli osv. Så tycker inte det var något konstigt alls. Hon skrev ingenstans att det där var hennes livs största problem 🙂
Du har säkert inga i-landsproblem aaaaaalls i ditt liv. Inget som du klagar på som egentligen är helt meningslöst. Nej nej..
Förlåt men jag hade mått lite skit om mitt hus fick fel färg. Det är liksom inte något litet projekt att måla om ?
Men ellerhur. Kan vi inte bara sluta jämföra allting och inse att människor fungerar olika. Något som inte är ett problem för dig kan vara jättejobbigt för någon annan, och ibland handlar det inte ens om saken i sig, utan vilken känsla det framkallar. Detta kan låta löjligt, men jag kan tex må dåligt ibland om jag har en retur att skicka tillbaka, jag lägger liksom över min ångest på den och gör den till en stor jobbig grej som jag skjuter upp. Men det betyder inte att jag tycker att en retur är en big deal eller världens största problem. Det handlar ju inte om den i grund och botten ens. Så bara sluta döma varandra och låt folk känna vad dem känner utan att jämföra det med vad du känner och hur du mår och varför du mår som du mår.
Sluta handla online? Herregud vilka människor det finns?♀️
Jag har inte många vänner, knappt några sommarkläder som passar och absolut ingen lust att carpa sommaren. Men det jag har är en luftvärmepump i vardagsrummet, så nu ligger jag i 22 grader med en kofta och ska just börja läsa en Ken Follett-roman!
Fy vad underbart!!
Låter fantastiskt!
Jag tycker det är så befriande att läsa Majas blogg och titta på hennes vloggar för fastän hon lever ett väldigt privilegierat liv så är hon ändå ”vanlig” och väldigt transparent om att hon delar vardagsproblem och bekymmer som vi andra dödliga också gör. Hon är en av de få influensers jag följer just nu som jag mår 100% bra av att följa.
Man älskar Maja❤️
I-landsproblemmens mamma
Vi alla har nog våra i-landsproblem ??♀️
Man får ha i-landsproblem.
Vems mamma är du? Fitterbittornas?
Ja jag har fomo just nu pga:
– corona, kan inte vara ute i det fina vädret och bada
– ska jobba heltid hela sommaren och kommer inte kunna vara med på allt roligt som min kille ska göra med vårt gäng
– blir inget roligt midsommarfirande med vännerna
Varför kan du inte bada på grund av corona? Utomhus kan man ju alltid vara. Förstår inte riktigt. Eller menar du att du just nu är sjuk i corona?
Ja jag är ganska sjuk i corona
Usch då, hoppas på snar bättring!
❤️
Ljudböcker ?
Är skitledsen för ingen bjuder hem oss, nästan alltid själva på nyår och midsommar. Alla har sina etablerade gäng som de umgås med under såna högtider, och det är svårt för en familj på fyra att bara ”haka på” (skulle kännas konstigt och påträngande att ens fråga). Vi bjuder ofta in till middagar och så hemma hos oss men blir sällan tillbakabjudna…
Är tyvärr inte heller med i ett etablerat gäng. Älskar att fira högtider som midsommar och nyår men det ska mycket till för att jag ska lyckas fira med någon mer än min sambo. Tror det är rätt vanligt – men det är bara de i gäng som syns ?
Vi reser iväg på små weekends just midsommar och nyår.
Har varit i gäng också. Det är mest jobbigt.
Tyvärr samma sak hos. Vi bjuder ofta in men bjuds sällan tillbaka. Känns väldigt ensamt.
Vi har inga heller förutom våra föräldrar typ ? Men på något sätt känns det ganska skönt? Orkar inte hänga med andra människor och fejkskratta eller låtsas ha kul samt försöka tvinga varann till att ses och umgås, om du förstår.
Fast med vänner så fejkar man väl inte att man har roligt eller umgås under tvång?
Alla har inte alls de där gängen som de hänger med. Jag har två vänner som jag träffar men midsommar och nyår tex har jag, mannen och barnen firat själva de senaste åren. Tycker det är otroligt svårt att hitta de där nära vännerna och så har det alltid varit, ända sedan jag var barn. Tack vare fotbollsdömandet har vi nu ett par kompisar att umgås med vilket känns helt fantastiskt. Jag fyller liksom 40 om två år.
Vad fint att läsa!
Vi har också fått några kompisar via min sambos fotbollsdömande. Men tycker överlag det är svårt att hitta nya ”par-vänner”, är ju ändå 4 pers som ska klaffa med varandra ?
Relaterar! Fast jag borde vara van osv så känns nyår /midsommar alltid stressande och deppigt när vi i familjen sitter ensamma.
Gäller även semestern då andra verkar göra mkt roligt ihop och det bara är vi. Mitt barn har inga syskon heller (är 10 år nu) så det är extra trist.
På det viset får jag medge att det varit skönt med en pandemi att ”skylla” på, det har varit rätt lång tid som det varit mer okej att hålla sig för sig själva.
Har inte heller ett självklart gäng att fira sådant här. Är ensamstående och förra sommaren började sonen säga saker om att det verkade så kul med andra familjer som var på ”fest”. Efter det så hsr ångesten ökat mycket mer.
Tänk då på alla ensamstående med samma problem, som är helt ensamma.. I mina ögon är man inte ensam om man har en egen familj/partner
Tack för att du säger så.
Jag är ensam, min mamma var min enda familj och hon gick bort i Corona i höstas 55 år ung.
Jag har fåtal bekanta men dom ringer aldrig och svarar knappt när jag hör av mig heller. Jag lever ensam och nu även jobbar hemifrån.
Jag skäms för jag tycker synd om mig själv och det får man inte, men jag är en rolig och glad person som inte har en enda person. Jag tycker det är synd. Ett slöseri.
Jag tänker att det finns fler som jag som sitter ensamma varje högtid och gråter när par eller familjer påstår hur ensamma dom är. Det är inget liv det jag lever. Det här vill ni inte ha. Vet inte varför jag skrev såhär men det var skönt att få det sagt.
Önskar er alla en härlig lördag.
Jag känner likadant och då har jag inte ens förlorat en närstående. Du känns otroligt stark. Du ser ditt egna värde, heja dig för det. Folk har svårt för starka karaktärer, jag tror de rätta människorna för dig kommer se dig tillslut om du låter dem, man finner de bara inte överallt ❤️
Tack snälla du för dom orden
All kärlek och styrka till dig!
Tycker inte du ska behöva skämmas för att du tycker synd om dig själv, om man är ensam och det är ofrivilligt så mår man oftast inte bra av det. Att sörja en närstående man förlorat tar ju också lång tid. Jag vet precis hur det känns att känna sig ensam, vill peppa dig att känna att du har ett egenvärde, oavsett i relation till andra.
Sällan eller aldrig bortbjuden nyår/midsommar. För att inte prata om jul och påsk. Är så glad att min mamma fortfarande lever, den dagen hon går bort blir jag ensam…. trots ett syskon och syskonbarn. Beklagar din förlust, Hanna.
Tack för att du belyser detta! Känner likadant. Som 35-åriga ofrivillig singel känner jag mig så ofta bortglömd och ensam bland alla par. Det sticker då allt i ögon att läsa alla kommentarer om ensamma par. Skulle mer än gärna byta…
Varför sticker det i ögonen att andra har andra problem? Folk måste ju få känna sig ensamma även om du har det värre. Det finns alltid någon som har det värre, det hjälper ju inte de som är ledsna över något.
I mina ögon har man inget att vara ledsen över om man har någonstans att bo och får äta regelbundet… Sluta jämföra vem som har det värst, alla har olika saker att vara ledsna över. Klart man kan känna sig ensam trots olika förutsättningar, den känslan kan man inte styra över.
Har fomo på investeringar & studier pga av att jag läser manga istället.
Det värsta är midsommar, sen kan jag vara ensam på sommaren bara jag får göra det jag älskar. Men midsommar, det vill jag fira för jag älskar midsommar! Men just i år är det lite dåligt på vänfronten, har nämligen tröttnat på beteendet hos den enda jag känner i staden där jag bor och coronaläget tillåter väl inte riktigt att åka över halva landet för att hänga med andra känner jag. Så den här midsommar blir förhoppningsvis hos mina föräldrar, men kommer garanterat logga ut från sociala medier den dagen, hela den helgen egentligen.
Det är väl typ den enda jag tycker varit positivt med corona, att man inte känt pressen att hela tiden göra massa grejer. Framförallt på högtider som midsommar och nyår. Skönt att kunna sitta hemma utan att känna att man missar något.
Precis, har nästan lite ångest att restriktionerna börjar lättas av just den anledningen. Haha, vad tragiskt det låter egentligen.
Ja, det känns lite smånervöst faktiskt! Måste eremitlivet ta slut inom kort…??
Jaaaa! Eller hur! Jag är nog egentligen en väldigt introvert person som inte har problem att på egen hand roa mig och umgås med mitt eget sällskap ?
Jag kan ibland uppleva att det är redan dem som är perfekta, smala, snygga och populära som skriver detta. De uppmanar oss att vara oss själva, ingenting är perfekt och så vidare… men de som skriver detta är perfekta… :-/
Jag förstår dig. Tror att jag kan vara en sån som man tror mår bra osv. Pluggar till läkare, bor i en fin lägenhet, underbar sambo, flera vänner och ett stort gäng som umgås osv. Smal och ganska snygg. MEN, jag blir helt totalt utslagen av en kväll med vårt gäng. Jag genomgår traumabehandling just nu. Lider av ångest egentligen varje dag och har gjort i 10 år minst. Men såklart vet inte andra än de som känner mig det (även fast jag alltid är öppen kring min ohälsa om det kommer upp så ser det nog inte så ut utifrån). Har i perioder känt mig extreeeemt ensam trots det.
Så tänker att även om man har ett gäng, ser bra ut osv så kan man fortfarande må dåligt ”bakom kulisserna”, om du fattar? Maja har ju trots allt suttit isolerad i ett hus i England ett helt år och säkert känt sig ensam.
Ja det är klart att alla kan må dåligt på olika sätt. Skillnaden är om man man har vänner och familj som ”fångar upp” en.
Förr hade jag dåligt samvete för att jag är associal, nu har jag dåligt samvete för att jag är GLAD över att det normala 2020-2021 är att vara associal.
?
Menar du asocial eller ”as-social”? ?
???
Menar nog mest att jag är as-kass (dödadjurdålig) på att stava… ???
”Åk hem till din mammas baksida.”
Haha! Dagens skratt!
Hahaha jaa? Och att hon (efter att man förstod att hon menade trädgård) förutsätter att alla mammor har en sådann
Det är den delen av huset där mamman gör kakor och bullar. Givetvis.
Låter som det bästa man kan göra ?
Försöker verkligen komma tillbaka till mitt läsande av riktiga böcker för jag tycker att det lugnar min stress så mycket mer än ljudbok eller podd. Hjärnan verkar slappna av mer av att läsa istället för att lyssna. Plus att mina öron får vara luftade utan lurar. Men svårt att komma in i bokläsandet igen faktiskt, trots bra böcker. Nu tvingar jag mig själv att läsa ett kapitel några gånger per dag. Börjar tro att det är jag som har diagnos och inte sonen som fick den nyligen, han är mer fokuserad än vad jag är just nu….
Jag kan inte ”tvingläsa” , sträckade 400sidor här om dagen för jag fck feeling, sen kanske det dröjer 6 månader till Jag får feeling igen.
Det skall vara njutbart att läsa och inte ett måste, men det är såklart som jag känner ❤❤
OCH är det inte en bok som fångar mig direkt så kan inte jag heller koncentrera mej, tror kanske det är du som hellre vill lägga tid på annat- vilket ju är ok, eller så är boken inte rätt.
Vissa dagar är det mer roligt att bada eller ta en gofika än att läsa
Tack att du lyfte fram detta inlägg. Visste inte vem Maja är men detta var verkligen det jag behövde läsa, för har ofta känt såhär.
Jag har redan slutat följa många som inte får mig att må bra i mig själv, gått ur Facebook helt och hållet och slutat få dåligt samvete att jag inte är så ”aktiv” andra är (enligt deras socialamedier). Skönt att veta att man inte är ensam att må så.
Hon skriver som en kratta.
Behövde detta så mycket! Har sån ångest över att jag inte har några vänner eller nått att göra. Jobbar dessutom hemifrån. Är bara ute för att gå till affären eller ta en promenad. Överallt på sociala medier ser man fester, stora gäng med vänner & massa kul saker som görs och planeras. Medan jag sitter här ensam och bara får mer ångest.
Jag är egentligen en bra vän. Är snäll, bryr mig om andra, rolig & social. Men mitt ex lyckades ge mig social fobi & depression. Hade mycket vänner innan honom. Flyttat till annan stad för flera år sedan & har inte kommit ut och träffat en enda vän. Har ingen. Det känns så ensamt. Saknar verkligen att inte vara ensam, att ha en vän att träffa, ringa, göra något med. Men vad gör man.