Trots att Camilla Läckberg är god för X antal miljoner så vill hon för allt i världen inte att hennes barn ska bli bortskämda pga det.
Hon själv började jobba extra när hon var 11 år och är fortfarande av åsikten att man inte lär sina barn någonting genom att ge dem allt.
Det är klart att det finns olika nivåer av allt, men jag minns hur hon svarade på en fråga och detta när sonen hade på sig byxor med Gucciloggan på. (Sådana där ”Joakim Lundell-byxor i plysch, ni vet ?) Hon berättade då att sonen fick spara ihop till hälften av vad byxorna kostade, och så stod föräldrarna för den andra hälften.
Det låter väl som ett ganska rimligt upplägg, eller hur brukar ni göra?
Eller hur gjorde era föräldrar när ni var barn?
Föregående inlägg 
Jag hade väl avrått min unge från att lägga en större summa på en slit och släng vara och kanske förmått denne att lägga sina sparade pengar på något kul göromål eller hobby snarare än på att ”se ut” på ett visst sätt..
Kanske ett finare mikroskop eller ett instrument, gokarthelg med en konpis eller ridläger. Minne för livet att tänka tillbaka på, snarare än att han kunde out shinea ungarna i klassen med ett par löjliga mysbyxor.
Meeen jag är ju inte god för x antal miljoner så jag värderar väl stil och fashion annorlunda
Samtidigt är det väl inte så dumt att respektera att ens barn kanske inte tycker samma som en själv utan faktiskt hellre lägger pengar på ett par byxor än ett mikroskop. Alla tänker inte lika och det ena är inte finare/bättre än det andra. Det hade åtminstone jag velat lära mina barn. Plus att om det nu visar sig vara ett felbeslut att köpa byxorna istället så får barnet lära sig det på egen hand.
När jag gick i högstadiet gjorde mina föräldrar likadant som Läckberg. Det ledde till att jag kunde köpa en Canada Goosejacka. Det var det bästa som hänt mig under en jobbig tonårstid där strävan att passa in och inte bli retad var stor. Lpngt mycket större än att behöva stå upp för sig själv varje dag. Ytligt, kanske, men är så tacksam att både mamma och pappa samt extrajobb gav mig möjligheten att passa in. 1000 gånger hellre den där jackan än något pretentiöst ”värdeskapande”. Iaf där och då. Nu bryr jag mig inte längre, men är vuxen och har nu själv kunnat välja plats att bo på + folk att ha i livet.
Vad glad jag blev av att läsa det här. Inte att du hade det jobbigt, men att dina föräldrar uppenbarligen var så pass inkännande att de stöttade dig i något som många andra vuxna antagligen hade ursäktat med ’tonårstjafs’.
När jag var tonåring var jag fullt kapabel att avgöra vad jag ville lägga mina surt förvärvade pengar på. Jag fick inga pengar av mina föräldrar men jag jobbade och kunde köpa ett och annat märkesplagg. Jag hade seriöst bara blivit förbannad om de försökt övertala mig att köpa något så trist som ett mikroskop eller ett instrument. Det finns gränser för hur pretto man kan vara utan att dumförklara sina barn.
Men ungen är väl 10?
Spelar ingen roll. Om ungen, som du så fint uttrycker dig, är stor nog att själv spara ihop till ett mål är ungen också stor nog att själv bestämma vad målet ska vara.
”ungen” är inte något negativt, möjligtvis i ditt huvud.
Det är en språklig gradskillnad mellan ”barnet” och ”ungen”.
Uttrycket ”mina barn och andras ungar” är ett uttryck för det t.ex.
Sunt tänkt av henne. Hon kör nog samma upplägg för maken, han sparar ihop hälften och hon betalar resten ??
Nä jag tror inte han behöver spara.
Eller så jobbar Simon och tjänar sina egna pengar?
Tror inte han drar in så mycket stålar, nog mest lite fickpengar till sig själv ??
Du är en sådan som bidrar till att förhållanden förblir ojämställda pga att den ena tjänar mer pengar. Så jävla tröttsam attityd.
Väldigt sant! Ska man bara kunna ha förhållanden där båda två har samma ekonomiska situation? Om den ena är mångmiljonär och den andra har en helt vanlig lön så får ju verkligen inte mångmiljonären betala mer, då är den andre en gold digger. Om dom skulle ha gemensam ekonomi så är det med fel enligt väldigt många här.
Med tanke på att han inte är delägare i lägenhet på Söder så verkar han inte få ta del av investeringar som t ex bostäder är. Skulle vara intressant att se om han fått något ägande i huset på Tyresö.
Martin var i samma situation när de skilde sig – han stod utan bostad när de skilde sig då han inte köpt in sig i huset. Han fick låna en lägenhet under ett år som Camilla hade köpt tidigare.
Att man som vuxen människa sätter sig i en situation där man är gift med barn och låter den ena äga bostäderna till 100 procent utan att något när man skiljer sig övergår min fattningsförmåga. Plus jag skulle aldrig känna att det var mitt hem ifall jag inte stod på något kontrakt, behöver ju inte vara hälften utan det jag då har råd med om man nu måste ha millimeterrättvisa.
Kom på – Simon fick ju en hel procent av lägenheten på söder i gåva nyligen! Säkert något skattetekniskt annars fattar jag inte grejen med den transaktionen.
Det gör att man kan utnyttja rot-avdraget dubbelt.
Men det blir ju mer uppmärksamhet än vad det ger i avdrag på den mångmiljonrenoveringen. Du kan bara använda 50 000 kr per år. I hennes fall är det ju peanuts. Luktar dålig rådgivning.
Haha ja du jag tycker fan män inte ska få saker gratis. Bra för Camilla.
Vem har sagt att få något gratis? Konstig tolkning.
Tycker också det låter rimligt! När det kommer till såna ”onödiga” materiella märkesgrejer tror jag det är klokt att inte ge barnen allt de vill ha bara för att man har möjlighet till det.
Något jag verkligen hade slösat på med mina barn om jag hade obegränsat med pengar hade varit resor och upplevelser. Tror bara det finns positiva sidor av att få se världen och uppleva massor av olika saker. Och att man trots det kan lära barnen värdet av pengar och förståelsen för att alla inte har samma möjligheter.
Det var då fasiken inte tal om några Guccibyxor när jag var ung iallafall.
Jag (född -84) började få mitt barnbidrag själv när jag gick i 8:an och det skulle räcka till alla mina utgifter, inklusive kläder. Större delen gick väl åt till cigg, godis och fika men visst köpte jag kläder själv. De större inköpen stod dock mamma för. Minns speciellt det året runt slutet av -90/början av -00 talet då det var oerhört poppis med Marwinjackor från JC, jag fick önska och tjata men fick till slut den där jäkla jackan i julklapp. Var sjukt stolt över den, haha.
Detta var också i samma veva som JC gav bort filofaxer och sådana där hemska ryggsäckar med brett kardborrband som knäpptes snett över magen, minns ni?
Åh, JC, filofaxen och väskan… Nu slog nostalgin till med full kraft ?
Haha åh nostalgi! Jag minns också Complete-sweatshirts från JC (total kopia av Champion haha) som jag äääälskade
Hahaha vilka minnen ? som man levde för de. Åh aquatronen lemon tröjorna ?
Oj hahaha aqua Lemon tröjorna ska de ju stå??
Ryggsäcken och filofaxen ? Det var grejer det.
Det sämsta man kunde göra ekonomiskt var väl att ta barnbidraget själv och behöva betala för allt 😉
JC var verkligen affären som gällde på 90-talet! Sen bara försvann den för några år sen. Va, fattade inte de som kom efter oss 80-talister att det var i JC alla coola kläder fanns? ?
Uppväxt med att hårt jobb lönar sig och att man aldrig ska handla på kredit. Är idag 30 och äger lägenhet med min sambo och har allt som jag vill ha. Kan köpa det jag vill också.
Hehe antar att du bor i Sthlm för det låter ju inte så märkvärdigt. Är under 30 och äger också en lägenhet med sambo men i en mindre stad. Kan också köpa allt jag vill ha men vi spar till hus ?
Är väl extra märkvärdigt om personen bor i Stockholm då priserna på lägenheterna är mycket högre där än i mindre städer ?
Det var väl det som var S poäng?
Alldeles för lite information för att avgöra om det är mäkvärdigt ?.
Även om stockholm är dyrt så är det ju fullt möjligt att köpa en etta innanför tullarna med två inkomster och lite ekonomisk tänk. Stora skillnaden mot mindre städer är väl utrymmet..
Och är man 30 har man haft över 10 år på sig att fixa den där lägenheten :p som dessutom ägs till större delen av banken…
Fast grejen är väl kanske att den inte ägs av banken? Allas lägenheter ägs inte av banken.
Verkligen att köpa utan lån?!
Jag har sparat bra med pengar, men att ha råd att kontant betala en hel lägenhet i GBg har jag inte
Wow good for you som aldrig handlar på kredit. Kom ner från din höga hästar.
Aga – Är väl snarare så att de som handlar på kredit/lånade pengar (utöver större köp så som bostad och bil) ska sluta ha huvudet uppe bland molnen.
Fast det beror väl på hur man handlar på kredit? Jag har två kreditkort och inget bankkort. Allt jag handlar handlar jag alltså på kredit. Varje månad får jag en faktura på det jag handlat och jag betalar hela summan. Jag handlar alltså aldrig för mer än vad jag har råd med och eftersom jag betalar hela fakturan blir det ingen räntekostnad. Varför gör jag så här? Jo, eftersom jag samlar flygpoäng på samtliga inköp jag gör med korten, samlar jag varje år in poäng som räcker till en långresa i businessclass. Jag har hittills rest i business till New York, Singapore, Mexiko och några fler ställen, samtliga resor helt på poäng.
Det är väl bra att lära barn pengars värde och att arbeta, kan dock tycka att det är en självklarhet. Och det kanske inte är så betungande att tjäna ihop egna pengar när man har en ekonomisk trygghet oavsett. Lite som när Trump skröt om att han minsann byggt upp allting själv, han fick bara en miljon i startbidrag av sin pappa… Tycker det viktigaste är att lära barnen att alla människor inte har det lika gott ställt och att man inte är sämre för det.
Fast till Trumps försvar (lol) så har han ju då förvaltat de pengar han fick och byggt ett imperium. Själv fick jag en tusenlapp en jul av min morfar att sätta i fonder när jag var yngre. Ett år senare hade den lilla summan blivit tretusen! Pyttesumma för många kanske men jag var stolt och hade lärt mig en del om aktier och fonder.
Dock har väl trump inte byggt ett imperium utan mer av ett luftslott då mycket av hans företag går i konkurs och hans universitet är väl högst tvivelaktigt
Min poäng är att det finns både missunsamhet och förminskande i uttalande i stil med ”men hen började ju med x…”. Finns ju folk som inte ens har haft mat för dagen och varit hemlösa som tagit sig ur en sådan situation. Man kan dra det hur långt som helst ”men du fick ju mat hemma när du var liten!”.
Bra fond som går upp 300% på ett år.
200% väl? Men ändå imponerande.
Från 1000 till 3000 blir 300%, värdet har ju tredubblats.
Haha oj, förtydligande: Hälften har jag sålt och köpt aktier för så inte enbart en fond med sådan avkastning såklart ?
Jag fick också fonder när jag var liten. När jag skulle flytta hemifrån och skulle behövt dem hade de tappat värde ner till nästan noll. Slutet av nittiotalet… Tog tid innan jag började spara i fonder i vuxen ålder kan jag säga 😉
När Gordon Ramsey (arga kocken…) reser så flyger han och hustrun förtsta klass, medan barnen får åka ekonomiklass. Eftersom de ännu inte ”förtjänat” den lyxen via hårt arbete. Vet inte vad jag tycker om det, lite både och…..
Bra att de får känna hur det känns att flyga som ”vanliga”.
Undrar om han beskriver det på samma energiska sätt som på tv. Gestikulerade och vägandes på hälarna. Hans mamma var med på ”studiorestaurangen” en gång. Henne behandlade han som bomull. De tävlande fick absolut inte svära ?
Det där tycker jag dock bara är ett sjukt beteende alltså.. Man kan lära sina barn värdet av pengar ändå
Kanske inser att barn inte riktigt uppskattar den där förstaklassbiljetten ändå. Man kan ha mycket pengar utan att slänga bort dem
Ja om dom är små räcker faktiskt utrymmet på vanliga platserna haha ?
Låter väl bra men han är 11 år eller och vad kostade byxorna, säkert ett par tusen? Nu är det ett tag sen men har tydligt minne av det jag kunde unnar-köpa i den åldern, en påse pistagenötter från turken på hörnet.
Andra tider nu för barnen haha.
Duktigt med hundvaktsjobbet ändå 🙂
Hon har en till som som är i övre tonåren, skulle tro att det är han som haft Guccibyxorna ?
Jag skötte en grannes kaniner ett helt sommarlov. Hade inte räknat med nån betalning så jag var salig när jag kom hem med en femtiolapp.
Mina barn får betala själva om det är saker de vill ha, typ tv-spel eller leksak m.m. Stora betalar med sin månadspeng och minsta med sin veckopeng. Är det dyra saker så betalar de det de kan och jag resten. Båda har sysslor hemma de sköter, inga sysslor gjorda, inga pengar.
De lär sig att allt kostar pengar och att pengar inte bara kommer till en som någon slags gåva från ovan.
Mina föräldrar tillämpade principen att de betalade exempelvis en bra och prisvärd jacka men ville jag ha en märkesjacka (där det egentligen var märket som kostade) fick jag betala mellanskillnaden själv. Och det ville jag ju och tjänade ihop summan på barnvakteri, reklamutdelning o dyl. Bra princip tycker jag och fick lära mig en del om pengar och pengars värde.
Större leksaker fick man till jul och fick då dela med syrran 😉
Jag sparade alla mina pengar till en gummibåt 🙂
Tycker att det är fullt rimligt och självklart att ens barn lär sig pengars värde och får planera inköp till viss del själv, så tycker hennes filosofi låter bra och skulle köra liknande upplägg om jag hade barn själv. Jag började jobba när jag var 12-13 (kanske lite tidigt, men vet att jag verkligen ville) och fick barnbidraget i åttan som jag fick använda till kläder och nöjen. Min sport och bussremsa (nostalgi haha) betalade mina föräldrar, och så hjälpte de till med halva inköpet för dyrare saker som vinterjacka och vinterskor. Minns att jag gillade friheten att köpa vad jag själv ville och tjänat ihop till.
Beror lite på vad det är för jobb när man är så ung.
Jag var 18 när jag började jobba (då på ett vanligt jobb) Hade lärt mig vad pengar var värda innan dess då vi inte fick allvar vi ville ha. Jag var snålare än mamma när vi var ute och shoppade kläder tex 😉
Mycket focus på pengar för hennes del, i många sammanhang. Tv soffor, insta. Vi vet att hon är rik nu. Men fattig när det gäller bekräftelse.
Hon låter bara som att hon kommit på nåt nytt. Gillar höra sig själv
Ekot börjar bara bli tomt.
Är väl för att hon fortfarande inte får cred som ”riktig” författare.
Mina barn fick lära sig att städa hotellrum, när de var 12 respektive 14. ?
Vi hade typ inga pengar när jag växte upp (mamma snodde mjölk på sitt jobb för att vi skulle kunna ha det på bordet). Sen blev mamma tvungen att omskola sig och när jag var tonåring tjänade hon helt plötsligt ganska bra med pengar. Eller – väldigt bra i jämförelse med tidigare, men hon blev på inget sätt rik. Men här började pengarna rulla, vi skulle aldrig mer fattas NÅGONTING. Med högre lön kom kreditvärdighet också! Så käckt! Sen dess har mammas plånbok varit en rinnande kran som inte gått att stänga av. Jag har såklart påverkats av båda sättet att leva. Försöker ta kloka val men har liksom mammas *man måste unna sig* väldigt nära till hands haha.
Både jag och mamma försöker lära om nu, dra ner på inköp, spara pengar. Det går framåt… sakta men säkert ?
Jag har själv valt att skaffa barn och därmed är det självklart att jag förser dem med kläder, leksak, fritids osv som de både behöver och har glädje av. Skulle aldrig få för mig att tvinga dem betala eller jobba för för en leksak, cykel eller liknande. De får barnbidraget insatt på ett konto och får själva bestämma vad de gör med den pengen. Just nu håller den äldsta på och sparar till en shoppingresa till NY när pandemin släpper, den yngsta bygger dator och sparar till ett fränt chassi. När de börjar sommarjobba kommer de få avgöra vad de vill göra med pengarna, precis som jag också disponerar fritt över min lön.
*fritidsaktiviteter, inte fritids
Just pga detta borde barnbidraget vara inkomstbeprövat. Kan man spara hela åt barnen borde man inte få något
Ja barnbidrag borde finnas för de absolut mest ekonomiskt utsatta! De som inte har råd med det mest väsentliga som mat, boende och kläder.
Håller med helt. Barnbidrag borde tas bort helt och ersättas med jobbskatteavdrag.
De flesta barnen har ingen inkomst, därav bidrag.
Vid vilken nivå tycker du att barnen ”förtjänar” barnbidrag?
Är ju en gåva att ge dem ekonomiskt sinne genom att inte köpa allt åt dem också.
Försökt lära mina barn att man inte behöver köpa saker bara för att man har råd, utan att de ska tänka efter om det är ett bra köp, som är värda pengarna. T ex är det rimligt att köpa en vattenflaska om man är på stan, istället för att ta med sig vatten hemifrån? Många små inköp blir mycket pengar över tid.
Det andra är att lära sig om något har bra kvalitet eller inte. En dyrare vara innebär inte nödvändigtvis bättre kvalitet.
Men det viktigaste för mig har varit att lära mina barn att laga mat. Det sparar både pengar plus att det är nyttigare att laga från grunden med bra råvaror. Otroligt många yngre idag som inte kan slänga ihop en pasta utan hellre beställer hämtmat (iallafall i storstäderna).
Tror att det snarare handlar om lathet/bekvämlighet.
Undrar alltså på riktigt
Vanor och normer tror jag.
Egentligen är det ju enklare och snabbare att koka pasta hemma än att köpa hämtmat? 😉
Samtliga våra barn fick lära sig pengars värde.
Dom började jobba vid 15-16 års ålder. Fick sina barnbidrag vid 13. När dom ville köpa nån dyrare sak innan den åldern så sparade dom ihop till halva summan och fick resten av oss.
Samtliga blev väldigt ekonomiska, på ett bra sätt, som vuxna.
Hej Camilla!
Vet om att du tidigare har haft ”Söka Vänner” inlägg där man bland kommentarerna kan hitta nya vänner i ens stad. Då jag börjar bli lite sällskapssjuk i den här pandemin och inte vet hur man hittar vänner längre så hade jag verkligen uppskattat ett sådant inlägg från dig snart igen.
Har det någonsin blivit någon vänskap av dessa inlägg?
Hamnade fel. Här undrar jag alltså på riktigt.
Jag har träffat en vän så 🙂
Va hon tjatar om pengar. Nyrikt.
Är väl inget fel på att vara ”nyrik”? Fattar inte varför det används som något negativt ? dock har hon väl haft gott om pengar i bra många år nu, så skulle inte klassa henne som nyrik.
Nyrik är du så länge du inte är född in i rikedom generationer bakåt.
Och? Nån gång var även de som varit rika i generationer nyrika.
Och vadå? God dag yxskaft.
Nä, inte alls. Det handlar var som hur man för sig själv.
Mina barn är för små för att arbeta men vi pratar mycket om att man inte bara kan få och få och få… man får önska sig till födelsedag eller jul. Försöker även börja prata lite om att om man önskar sig dyrare saker får man färre paket men att det inte handlar om antalet paket man får utan vad som är i!
Mina föräldrar behövde inte anstränga sig ett dugg för att inte göra mig bortskämd då vi var fattiga från start. Däremot hade de tunga jobb som de hatade så de sa att så länge jag bodde hemma så skulle jag inte känna mig tvingad att ha extra- eller sommarjobb, ”du ska jobba hela livet sedan så passa på att ha lediga somrar nu”. Kan tycka det var snällt av dem faktiskt. Är glad jag inte behövt ha så slitsamma arbeten som de hade nu när jag är vuxen.
Där har vi föräldrar som det något med, Koala, bra gjort av dem att visa den omtanken. I Läckbergs fall är det bara fånigt att tro att barnen lär sig något av att arbeta – de lever i övrigt ett liv i lyx med resor t ex som många barn bara kan drömma om. En privilegierad uppväxt är precis det. Bör man inse. Och, de där barnen är snart vuxna och då lär de inte jobba ihop till grundplåten för en lgh vid Nytorget.
Är väl bra att ge barnen en inblick i vad som krävs för att få ihop en summa pengar. Vad är den där resan värd i tid/antal arbetspass liksom.
Tror du har helt rätt där. Det blir ett spel för gallerierna att applådera när sonen sommarjobbar, men med största sannolikhet kommer första bostadsrätten serverad på ett silverfat när han väl önskar…. :-/
Mins barn är för små för att arbeta ännu men känner mig lite delad till arbete under tonåren. Jag jobbade visserligen på sommarlovet men då var jag ju tvungen att hushålla med de pengarna resten av året. Fick ju studiebidraget som skulle räcka till kläder och nöjen. Så det blev ju till att leva på ganska lite. Jag ville egentligen jobba extra men lyckades inte få något jobb men det var kanske lika bra, just för att lära dig hushålla. En del av de som jobbade extra hade ju väldiga summor att röra sig med varje månad, flera tusen extra jämfört mot mina 1000.
När man får mat och husrum betalt av föräldrar och varje krona kan läggas på kul saker så förlorar man ju lite av det där att ha en buffert och inse att man verkligen måste avstå ibland. Även om man såklart har bytt sin tid mot dessa pengar så menar jag att det blir lite skevt – femdubbel nöjesbudget mot att jobba en dag i veckan ungefär.
Jag skulle inte stoppa mina barn att jobba lite extra men skulle inte heller pusha dem att göra det, de flesta fattar väl att som vuxen måste man arbeta för att försörja sig. Skulle gärna däremot stötta dem i att lägga sin tid på andra saker och hjälpa dem att tänka snart kring sina pengar så att de räcker längre.
Håller verkligen med! Att få lite extra russelpengar har knappast något att göra med hur man tänker ekonomiskt i livet i övrigt.
Får mig att tänka på unga kollegor jag hade på mina första jobb, typ 15-16 år gamla tjejer.
Dom hatade våran chef och ville egentligen sluta, men hade blivit för beroende av att ha de extra pengarna och en annan livsstil ?
(Vilket en tjej själv uttryckte)
Om de vill ha en ny smartfån när bör de få en ny?
När den gamla går sönder? Det får mina tonåringar. Ibland har det gått 3 månader, ibland 3 år.
Gott omdöme och pengars värde kan man lära sig på olika sätt. Mina vänner fick månadspeng och jag fick pengar när jag behövde. Vännerna hade bestämt i förväg hur de skulle handla upp allt samma dag. Jag kom ofta hem igen med pengarna jag hade fått. Jag behövde inte jobba men jag gjorde det ändå när jag var 15 för att jag ville och tyckte att det kändes bra. Jag fick inte en massa superdyra grejer men jag fick obegränsat med tid och skjuts till aktiviteter och upplevelser. Jag följde med till ica och handlade och hjälpte till att tanka osv. Finns som sagt var många sätt att lära sig pengars värde på.
Pga av? Varför skriver många så?
På grund av av….
För att de är okunniga i svenska språket.
Och där fick han lite reklam för sitt jobb också, så helt ” självständig” är han nog inte ändå. Inget fel med det dock…
Men tycker mest att det är hon som tjatar om alla pengar hela tiden.Helt ointressant faktiskt kan man inte bara vara en bra människa med bra och sunda värderingar ,uppfostran och leverne? Pust!
Jag fick sällan nått när jag var barn. Ärvde efter syskon och familjevänner. Både kläder och skor och cyklar. Fick sköta ALLA mina inköp själv så fort jag fick ett jobb. Allt från schampo, mensskydd, kläder. Nej, jag tyckte inte att jag lärde mig nått av det. Mina barn ska aldrig behöva känna att dom saknar nått. Dom ska inte vara det enda barnet som stannar hemma när resten av kompisgänget åker på språkresa till England eller charter till Kos. Eller få stanna hemma från biokvällar osv. Inte heller behöva gå en Norrlandsvinter i lågskor och våta hemstickade lovikavantar. Mina ungar är schyssta kompisar, respektfulla mot alla, tonårstrotsiga hemma… helt ”normala” ungar alltså.
Herregud vad sorgligt.. ?jag är 30 och min mamma gör fortfarande matlådor trots att hon inte behöver det. Kommer med mat, bindor, duschcremer trots att jag är gift och har bra ekonomi ? men vi har en så nära relation så jag tror halva jag kommer att dö när hon inte finns längre. Fint att du ser det på ett annat sätt med dina barn.
Min mamma på snart 60 får fortfarande ”en liten peng” ibland av vissa äldre släktingar ? trots att hon har säkert 10 gånger bättre ekonomi än dom. Gulligt ju, vad ska man göra
Vid första anblick verkar det ju så bra och sunt det där, men jag kan inte låta bli att tänka: om mamman och pappan går runt i märkeskläder, bor i ett område där alla har märkeskläder, sätter ungen i skolor där klasskompisarna har märkeskläder, men ungen själv måste spara ihop till sina märkeskläder genom att rasta hundar… är det sådär super verkligen?
(Obs! Nu var just märkeskläder bara ett exempel).
Mina föräldrar tog upp diskussionen om sommarjobb när jag var runt 15. Jag förklarade då att jag gärna ville ha lediga sommarlov resten av min skoltid eftersom jag kommer att arbeta i resten av mitt liv när gymnasiet väl är klart (räknade med att inte kunna ha lediga sommarlov vid högre studier). De köpte det och jag sommarjobbade aldrig. Bör dock tilläggas att jag var hästtjej och spenderade hela dagarna i stallet, de hade kanske sett annorlunda på det om jag satt vid datorn hela dagen. I mitt fall behövdes inte sommarjobb för att lära mig arbetsmoral och pengars värde, men jag ser självklart fördelarna med det.
Jag sommarjobbade i princip inget under min uppväxt (det var för långt överallt, gick inga bussar). Mina föräldrar ställde inga direkta krav, jag fick månadspeng men fick även kläder och annat. Var iofs inte så shoppingintresserad heller. Men jag skulle nog säga att ingen aktivt har försökt lära mig ”värdet av pengar”. Idag är min ekonomi helt ok, jag har köpt min egen lägenhet (1,3 miljoner i insats för alla här som tycker det är viktigt att vara superspecifik, inga lån) och har en del sparpengar.
Jag tror det till största del kommer av hur familjen hanterar pengar, att man lär sig av hur föräldrar hanterar sina egna pengar mer än hur man får till sig att man ska hantera sin månadspeng. Min familj har varit väldigt medel, aldrig behövt snåla men aldrig köpt några onödiga dyra saker eller resor.
Förlåt, det är verkligen inte det relevanta här, men måste fråga: vad menar du med ”1,3 mkr i insats, inga lån”? ?
Nä det är nog inte så relevant, förlåt om det uppfattades drygt. Men så fort nån säger att den köpt sin egen lägenhet här så tycker jag det kommenteras om var i Sverige den i så fall ligger för priserna är så olika, och om man har lån så är det banken som äger den osv. Så jag menade att lägenheten jag köpt hade en insats på 1,3 miljoner. Och att jag inte har några lån (inget bostadslån, inget studielån, inget billån osv.) Jag lånade CSN under tiden jag pluggade, och jag lånade en del till insatsen, men det har jag betalat tillbaka.
Haha nej asså ja fatta varför du skrev så, tycker inte du e dryg. Förstår bara inte vad du menar för ”insats” är väl det man betalar utöver det man tar i lån. Så om du inte tagit något bostadslån så kan du väl inte heller ha betalat någon ”insats” förstår du hur jag menar? Kände att jag bara fastnade i att försöka förstå vad du menar så jag var tillslut tvungen att fråga ? menar du att hela lägenheten kostade 1,3 mkr och att du betalade det ur egen ficka? Sorry om jag spåra iväg från huvudämnet.
Bostadsrätt kallas också insatslägenhet, insatsen är det man köper den för. Det kanske är ett gammaldags uttryck, jag tror det heter så… Den del som banken kräver att du betalar själv är kontantinsatsen, det stämmer nog att man pratar mer om det idag så det var inte så konstigt att du tänkte på det.
Jag tog ett lån för att köpa den men när jag sålt och fått pengarna för mig förra lägenhet så betalade jag av lånet.
Ahaaa tack för svar! Visste ej att det var så! ?
En sak som jag tänkt på, vet inte om de stämmer helt. Jag jobbade aldrig som ung. Jag pluggade på sommarloven istället (språkresor och sommarkurser sen på universitet.) att inte ha behövt ha skitjobb, slita, och associera jobb med plikt, har skapat en väldigt sund inställning hos mig till nuvarande jobb som jag valt: Forskare. Äskar det. Det känns aldrig som en börda. Har bara varit tacksam. Men jag har nära kollegor som fortfarande ser jobbet som ett måste, att sitta och klocka av 9-5, för de började så pass tidigt att slita, barnvakt, ICA, post, osv, så det är liksom ingjutit att jobb är någon man bara måste bocka av tills TGIF!! m.m. De myglar och har dålig arbetsmoral.
Och jag har jobbat på ICA sen jag var 14, älskar det fortfarande idag (33 år) myglar aldrig någonsin även fast jag både suttit barnvakt och sommarjobbat som liten, har nog högre arbetsmoral än de flesta. Älskar att jobba helt enkelt.
Hann för övrigt med både ridläger, språkresa, och barskola i Magaluf för den delen, mycket tack vare min flitighet, då jag vuxit upp med en ensamstående mamma som hade det tufft ekonomiskt.
Jag hade aldrig släppt iväg en 11-åring in till stan på egen hand. Nog hade de kunnat vänta några år till.
Ja, vad ska jag säga. Skumt att hylla sina barn för att dom arbetar trots att dom inte behöver Herre jösses. Vad hände med värderingar som, Dra sitt strå till stacken?