Två inlägg som är snudd på att vara varandras motsatser.
Elin Kjos skriver så här i sitt inlägg:
För första gången så har jag inte skjutit på saker som jag vill göra.
Jag har inte oroat mig för det som kommer sen och inte väntat med att uppleva livet.
Jag har mer än någonsin insett att de små sakerna i livet (som man man ibland tar för givet), är det som betyder allra mest.
Jag har följt mitt hjärta och jag har spenderat mer tid än någonsin med de jag älskar.
Framförallt så har jag varit totalt närvarande i stunden.
Och så har vi Oliver Hunts inlägg, där han skriver:
”Om jag vill åka hem? Tror inte det. ?”
Svajpa till inläggets nästa bild för att se vad dagen idag är för en dag, som är så pass oviktig för honom att han absolut inte vill åka hem. ???
The silver lining, om man nu ska försöka se någon sådan, är väl att hans dotter fortfarande är för liten för att kunna se när hennes pappa postar sådant här.
Absolut – skrik ”dad shaming” om ni vill, det är i så fall helt okej för mig.
Föregående inlägg 