Annica Englund la bloggen på hyllan i början av 2020 och gick sedan ut med att hon skulle sluta vara privat och personlig på sina plattformar – någonting som jag tror hängde ihop med att hon fick kritik för att använda dem till att kränga produkter från Nuskin som räknas som ett MLM/Pyramidföretag.
Att vägra erkänna att hon faktiskt tjänade pengar på den sk ”välgörenhet” som Nuskin ägnade sig åt vid jul kan nog också ha varit en bidragande anledning till det.
Nu skriver hon att hon vill börja blogga igen, mycket eftersom hon vill berätta om sin och Elias kamp mot ofrivillig barnlöshet.
På sin blogg skriver hon att:
”1% av alla människor får upprepade missfall. 1/3 av dom hittar man ingen förklaring på. Vi är den tredjedelen av den procenten.”.
Jag lider så otroligt mycket med människor som kämpar mot ofrivillig barnlöshet.
Ofrivillig och OBEGRIPLIG barnlöshet.
Att det som så många tar som självklart och för givet – att kunna få barn – helt plötsligt bara inte går och ingen vet varför.
Förhoppningsvis kan Annicas blogg bli en plats för henne och andra att prata, ventilera, diskutera samt få och ge hjälp till andra i samma situation.
Välkommen tillbaka!
Föregående inlägg 
Hade hon börjat med Nuskin när hon slutade blogga??
För mig som är frivilligt barnlös förstår nog inte vilken jobbig situation folk som vill ha barn är i.
Hoppas dom snart kan få sin efterlängtande unge.
Man kanske inte förstår, men man kan ju tänka sig in i situationen ?
Jag tror fasen inte att man kan det. Jag har inte ens haft problem med att få barn, men hade en incident innan andra barnet. Jag kan inte ens förklara känslorna, väldigt irrationella. Mådde så dåligt när jag hörde om någon annan som blivit gravid. Och då blev jag gravid på första försöken, även direkt efter kroppen var återställd efter missfallet (3 mån). Tidigare har jag inte längtat efter barn och skulle verkligen inte kunna föreställa mig dessa känslor. Och då har jag ju tom lätt att bli gravid/få barn.
Jo men man kan väl fortfarande försöka tänka sig in i situationen? Absolut att man inte förstår, om man inte varit där själv. Det köper jag. Men försöka sätta sig in i en annans situation? Både glädje och sorg.
Man ska inte tro att man kan sätta sig in i situationer man själv inte varit i. Däremot kan man utveckla en känsla för empati, dvs förstå att någon annan befinner sig i en svår situation. Det kan man göra utan att inbilla sig att man förstår just den specifika situationen.
Nej veta hur det känns kan man förstås inte om man inte har varit med om det själv. Förmåga till inlevelse och empati tror jag däremot att de flesta har. Åtminstone om de vill…
Exempelvis fasar de flesta av blotta tanken på att förlora ett barn, MEN av en märklig anledning verkar många ha svårt att relatera till människor som inte kan eller har svårt att få barn. Extra märkligt blir det när samma människor utan problem fått barn precis enligt deras egna önskemål.
Jag är 12:59. Visst kunde jag även tidigare känna, och framförallt förstå, sorgen av att förlora ett barn. Men efter jag själv fick barn är den känslan verkligen något helt annat.
Okej jag förstår så gott jag kan. ❤
Men det gäller ju allt i så fall. Man kan inte förstå hur det kännas att sörja att förlora sina föräldrar, eller ett barn, eller ett syskon etc etc men sorg är sorg. Klart att vi inte alltid kan förstå allt som andra går igenom, att vara ofrivilligt barnlös är varken bättre eller värre än någon annan sorg, och har man någon gång upplevt sorg tror jag att man kan sätta sig in i den typen av känslor utan att själv ha upplevt det.
Vi är ofrivilligt barnlösa men jag förstår verkligen inte besattheten som uppstår hos så många. Vi testade ca två år och fick då beskedet vad som var fel och vi tyckte att då var det så. Blir faktiskt riktigt provocerad av vissa kvinnor som ”skriker och sparkar rakt ut ” för att det inte blir något barn. Men herregud det är verkligen inte SÅ underbart att ha barn!
Fast det är ju din uppfattning och känsla. Uppenbarligen tycker inte många andra kvinnor likadant.
Nej nog ser jag det allt ? Jag har bara så otroligt svårt att sätta mig in i deras besatthet. Det blir på liv och död! Har en kusin vars fru lämnade honom för att det inte blev några barn. Jag menar herreguuud?
Va, det är väl jättelätt att förstå.
Män finns det många av, blir det inga barn pga mannen så är det ganska självklart att många kvinnor då söker sig vidare till en man som kan få barn.
Vi har bara ett liv och vill man ha barn måste man ju försöka. Ingen kärlek till en man är så stor och viktig att en kvinna ska uppoffra sin dröm om barn, i de fall drömmen är stark och viktig.
Oj då är vi verkligen olika! Jag och min man älskar varandra så mycket att vi tycker det räcker med oss två. Djur senare i livet kanske.
Det är väl inte som att man ersätter sin partner med en unge direkt? ?
Jo, springer man till nästa kille om den första inte kan få barn så ersätter man väl sin partner?
Fast ditt resonemang visar ju bara på att du har svårt att sätta dig in i hur andra människor upplever det. Jag och min sambo hade ett fantastiskt liv utan barn men blev ändå förtvivlad vid vårt missfall och när vi kämpade ett år tills vi blev gravida igen. Även om vi hade det fint innan så går det aldrig att föreställa sig lyckan över barnet man sedan får. Det är ett liv som förgyller ens liv och som vi får ta del av i resten av vårt liv. För mig är det en fantastisk tanke. Sen att du och din partner har förlikat er och är nöjda med varandra är ju bara fint men man ska inte förringa andra människors önskan och längtan.
Usch vad osympatisk du låter. Du kanske inte ens ville ha barn egentligen?? Låter så på dig.
Jag var ofrivilligt barnlös några år, vi försökte och till slut flera år senare gick det trots min doktor var rädd att jag inte kunde. Så jag vet sorgen i att kämpa, maktlösheten. Känslan. Skulle aldrig förminska andra kvinnors sorg då det gäller en längtan efter ett barn.
Och JO det är så underbart att ha barn. Jag vet inte om det blev några barn för din del, men som det låter på dig vore det nog bäst att du är utan barn.
Jag är väldigt sympatisk och empatisk men sluta vara så besatta över något ni inte har! Det är så otroligt själviskt däremot att tvinga till barn till den här världen, herregud haven brinner ju till och med!! Vad är det för framtid ni sätter barn till? Jag jämför sådana människor med fundamentalister. Ta bort skygglapparna!
Nej du är inte sympatisk för fem öre.
Antingen vill du inte ha barn eller intalar du dig allt detta för att klara situationen. Om du nu inte är ett troll. För du skriver underförstått att du har barn men ändå inte.
Fast varför måste ni hoppa på någon som uppenbarligen funnit sig i sin ofrivilliga barnlöshet? Det finns inte ett enda sätt att hantera sådant, är det så svårt att förstå?
Tack ??
Jag är jättesympatisk men tappar tålamodet för folk som saka ha och HA. Barn är inte en jäkla rättighet! Vi var/är ofrivilligt barnlösa men vi fick gott acceptera det. Varför gå igenom ivf och hormoner som fuckar upp en totalt, gynbesök och samtal och jag vet inte vad? Det ni alla arga tycker om mig är precis det jag tycker om er/de som ska ha ett barn till vilket pris som helst! Och ja det kan väl liknas lite vid fundamentalister va?
Om det nu är så själviskt att sätta barn till världen (jag föredrar att se det som en drift samt en kollektiv handling) varför har du ändå gett dig på att försöka? Du verkar ju ändå inte bry dig om utgången. Då är du väl i så fall mer frivilligt än ofrivilligt barnlös?
”Men herregud det är verkligen inte SÅ underbart att ha barn!” Men… du har ju inga barn så hur kan du säga det? För många är det jätteviktigt, att det inte är det för dig personligen säger ingenting.
Ursäkta!? Du blir provocerad över par som mår så jävla dåligt pga ofrivillig barnlöshet? Okej….
Ja det blir jag
Och du säger dig vara ”väldigt sympatisk och empatisk” samt menar att du jämställer ofrivilligt barnlösa med fundamentalister? Du är ta mig fan inte riktigt klok
Jag håller faktiskt med dig. Det är inte varken en rättighet eller en självklarhet att kunna få barn. Många skulle må så mycket bättre om de istället accepterade det faktum att livet inte är rättvist, slutade jämföra sig, och går vidare istället för att nära en besatthet. Förstår att detta är provocerande att säga, men jag tror verkligen att det är så.
Okej så den logiken kan man använda på allt då? Har du en hund eller vän eller cykel eller vad som helst som betyder mycket för dig? Skulle du vara helt okej med att det togs bort från dig? Låt människor må dåligt över det som betyder mycket
Det sa jag ju inte. Och det är inte samma sak att något dör, som att det aldrig har funnits. Men självklart får man sörja. Att däremot fastna i sorgen är aldrig bra. Någonstans behöver man lära sig att acceptera det som har hänt, och det gäller all sorg, både över det som funnits och över det som aldrig blev.
Jag formulerade mig dåligt, menade inte att nån skulle dö utan mer sorgen över något man önskar men inte kan få. Men sällan ses man väl som ”besatt” för att man saknar något annat.
Vadå togs ifrån de? Det som togs ifrån någon är väl om en HAR ett barn som går bort?
Jag menar valfri sorg över nåt man önskar men av någon anledning inte kan få.
Va?
Säg att dina vänner betyder allt för dig, i en hypotetisk värld där dina vänner inte hade existerat hade du då med samma logik inte fått sörja avsaknaden av vänner. Om barn inte betyder mycket för dig är det klart att du inte fattar den sorgen. Men sällan ses det ju som ”fult” att sörja andra saker man önskar inte har.
Det är inte förbjudet att sörja, det har jag aldrig sagt. Varken sådant man har eller aldrig har haft. Det jag säger är att när man fastnar i en sorg så är det skadligt, det vet alla som träffar många människor som sörjer, vilket jag gör. Acceptans är svårt, men det är också svaret på att komma vidare. Ingen mår bra av att älta något, oavsett vad det är.
Annica har väl varit gravid 4 gånger men förlorat barnet varje gång…
Dom tar ju inte heller bort ett barn dom redan har utan dom kan inte få något som någon annan har, 2 skilda saker att vilja ha och har
Ja men precis, tack. Du är ca den andra personen som kunnat sätta sig lite i hur jag tänker. Alla andra vill bränna mig på bål ?
Men fatta att det är en sorg att inte kunna få barn. Eller att kämpa i åratal. Låt människor vara. De har rätt att må dåligt.
Jag fattar det, det var ju det jag sa. Men alla har ett val hur man vill hantera den sorgen.
Svarar annica på frågor eller babblar hon bara om henne själv?
Fast det finns också ofrivilligt barnlösa som man inte hittar något fel på alls.
Jag håller också med dig. Har en kvinnosjukdom som försämrar oddsen för att bli gravid. När jag fick min diagnos ställde jag direkt in mig på adoption. Det blev inte viktigt för mig att själv föda barn utan det finns så många barn som har det svårt och behöver hjälp.
Ett litet tips är att läsa på om den i mångt och mycket problematiska adoptionsindustrin!
Antonio Toledanos live: varför pratar han ortensvenska? Inte uppvuxen i orten och båda hans föräldrar pratar svenska utan brytning. Är det coolt på något sätt? Apropå diskussionen häromdagen efter någon komikers (ganska dåliga) parodi på ortensvenska, som fick många att gå i taket.
Snälla, snälla, ge honom inte någon som helst uppmärksamhet. Du vet vad han är dömd för.
Detta är väl ett fenomen som funnits i över 20 år. Många tenderar att prata som sitt umgänge.
Detta fenomen har funnits i tusentals år. Man talar precis som du säger på samma sätt som den grupp man tillhör eller vill tillhöra. Psykologiskt är det ett sätt att närma sig andra människor. Därför man ibland vill börja härma andras dialekter och uttryck haha…
Självklart, men jag menade att just detta med unga svenskar som talar med brytning har funnits i över 20 år.
Jaa, absolut, förstod vad du menade just där. 🙂
Ja detta har verkligen blivit ett tragiskt fenomen, att det anses coolt att prata med brytning:(
Enligt egen utsago ser han sig själv som invandrare. Märkligt när man är född i Sverige. Undrar hur länge han får ha sin insta innan Anna tvingar honom att ta bort den. Han avslöjar både det ena och det andra under sina lives. En kul grej är att han skriver på sin ”biograf” just nu.
Ser han sig själv som invandrare för att hans mamma skriver på jättedålig spanska ibland? Båda hans föräldrar är väl svenska och har inte vandrat någonstans?
Du måste skoja?? Ser han sig som invandrare? Låter helt sjukt.
Fast tror att de flesta av oss som är födda här med invandrarföräldrar inte ser sig själva som svenskar. Jag är svensk medborgare men inte svensk som etniska svenskar. Betyder inte att jag älskar Sverige mindre eller att jag inte ser det som mitt hem, jag är bara inte svensk och vill inte vara det heller då jag menar att etnicitet inte går att ändra på.
Hon kommer väl snart att kränga Nuskin på bloggen igen och säkert hänvisa till att de kan hjälpa mot ofrivillig barnlöshet…. ?
Hon kanske ska sluta vara så otrevlig så kanske hon får lite karma.
Som när hon spydde galla över alla som gick med barnvagn i affärer och tog upp plats. Och att folk gott kunde ha barnen i sele eller stanna hemma tills barnet kunde gå. ?
Man kan ju också mogna. Och vissa kanske ska släppa saker influencers sagt förr.
Ja för nu är hon så härlig och trevlig ?
Jag vet inte, jag känner inte henne. Men skulle aldrig skriva så om en person. Om du nu tror på karma så borde du tänka om själv.
Hon är som en hubba bubba ?
Härligt det måste vara att vara som du att aldrig sagt något korkat någonsin, för folk utvecklas ju inte…! ? suck på folk som dig som ältar saker till förbannelse, lite ödmjukhet skulle inte skada.
Hur har hon utvecklats? Sitter och är otrevlig konstant och lurar på folk skit med sitt ”företag”?
Om du slutar följa henne så kanske du också blir ”trevligare”.
Håller med. Folk här har sån jäkla dubbelmoral. När det skrivs ett inlägg om hur hon lurar in folk i pyramidspel och ljuger så flödar hatet. Men nu ska hon strykas medhårs och bara tyckas synd om.
Dubbelmoral är något helt annat. Detta handlar snarare om att man kan tycka illa om en sak (pyramidspel) medan man kan känna sympati för en helt annan (barnlöshet).
Vet folk inte vad karma är idag?
Få lite karma? Tror du missuppfattat lite.
Hon var för några år sedan arg över en kvinna som ammade sitt barn, eftersom hon tappade sin matlust av att se det…
Sen måste man också vara redo för barn. Vad gör det om man har lätt att bli gravid vid låt oss säga 24 men är absolut inte redo för barn.
Jag och sambon har försökt i snart 1 år och är 29. Alla säger det är ”normalt” men det känns helt hopplöst asså… Man måste prata mer om hur svårt det är att bli gravid ens. Är inte bara tuta och köra första ägglossningen och sen är du gravid.
Sjukt påfrestande att varje månad få mens och behöva försöka igen och igen och igen… Suger. Men ingen säger att det är svårt (förutom om man läser typ på forum där många också har svårt) utan man lägger upp på nätet att man är gravid men ingen pratar om hur svårt det är för de flesta faktiskt…
Hjälper inte heller att alla pressar en hela tiden ”ojojoj klockan tickar det är dags”. Jaaa jag vet att det är dags!! Man blir ju trött.
Aja bara att hoppa upp igen och försöka. Kanske kan man få hjälp snart. Håller tummarna för Annica iaf kan inte ens tänka mig hur jobbigt det måste vara att försöka så länge men inte lyckas.
Det här att vara redo för barn, hur kommer det sig att vi generellt väntar längre idag än säg för typ 50 år sedan? Eller hade man inte samma alternativ att vänta och ”känna efter” förut?
Till anonym/13:46 Kvinnor utbildar sig i högre grad nu än förr och kanske därmed vill vänta med barnaskaffandet tills de är klara med skolan. Kvinnor vill ut och resa, leva livet innan de skaffar barn. Förr träffade man kanske sin partner i unga år och höll därefter ihop.
Det var en tid då familjer kunde leva på en lön, man fick bostadslån även som en vanlig knegare, jobben var fast anställningar istället för gig-jobb osv.
Jag tror inte alls att alla skaffade barn tidigt förr i tiden. Fått uppfattningen om att det varit så lite i min släkt och det berodde nog på hur hårt det var förr i tiden med allt slit som t ex bondelivet. Annars är det ju lätt att tro att alla skaffade barn när de var 18.
Men snälla, vem vet inte att det inte bara är att tuta o köra o att man blir gravid direkt? Upp till ett år är normalt ja, det borde alla veta. Annars kollar man väl upp sånt innan man börjar försöka?? Faktan finns där ute.
Också prata om sk fejkade ägglossningar, PMS/PMDS, endometrios, myom, PCO/PCOS, att det inte bara behöver bero på kvinnan ifall ett heteropar inte blir gravida, att många inte blir gravida trots ung ålder osv osv osv.
Finns otroligt mycket som behöver pratas om, som vi tex aldrig fick höra redan under sexualundervisningen i skolan.
Endometrios hörde jag inget om förrän jag påbörjade utredning och fick diagnos (då va jag 27 ?). Tack vare min öppenhet så fick jag veta av en kollega att hon hade myom. Och en kompis att hon hade PCOS. Är tacksam att jag är så öppen, mer förståelse och ”sprider” kunskap. En kollega upptäckte typ tack vare mig att hens dotter hade endometrios (efter råd om hur de skulle gå tillväga).
Och då började min resa med ”förstoppning” och ”förkyld blindtarm”. Är inte förstoppad och har kvar min blindtarm (11 år senare..)
Verkligen! Nu förstår jag varför min kropp gör ont, är trött och slut. Sen att det inte finns tex botemedel är en sorg. Men att veta gör mkt ??
Hur fejkar man en ägglossnings ? Menar du kanske falsk ägglossning?
Till mig mfl kallar dom på gyn det fejkad ägglossning. Dvs tomma ägg, men kroppen tror att det har varit ägglossning så det blir mens trots allt. Tomma äggblåsor.
Jag vet inte varför jag följer henne på instagram. Blir bara irriterad på hennes 800 stories om hunden som snurrar runt.
Bättre att vänta än att skaffa barn med första bästa! Redan är det så många som separerar och ha barn med 4 pappor är kanske inget att stäva efter…! Folk gör det som bäst för dom.
Verkligen! Folk ska skaffa barn så himla snabbt! (Förstår mer om man är 35 och känner att det är sista chansen…)
Men JA! Hellre ofrivilligt barnlös vid 32, en bra ekonomi och i ett lyckligt förhållande, än 22 år, två barn med olika pappor och inga pengar….
Men nu får vi ta och lugna oss lite. 32 är inte sent, däremot är 22 ungt och man riskerar själv att bli ensam tidigt och man kanske inte har kommit till mognaden som en 30-åring har. Som dessutom hunnit leva livet och utbilda sig. Hur många 22-åringar har bra ekonomi? Vem blir drabbad? Jo barnet!
Vill tillägga din kommentar att de procenten utgår från en frisk kvinna och frisk man (om vi bara utgår från hetero nu). Endometrios tex kan sänka procenten extremt mkt. Lägg till sämre spermakvalité på det.
Eller dålig kemi mellan paret, ägg och spermie kanske inte klickar. Finns så sjukt mkt problem som kan förändra chanserna ?
Så då tycker du att paren ska skynda sig att skaffa barn i 22 års åldern, eller?
Man väntar tills man känner att nu, vill vi försöka få barn.
Går det så går det.
Var får du dina siffror ifrån? Jag hittade detta som inte riktigt stämmer med det du skriver:
But women become less fertile as they get older. One study found that among couples having regular unprotected sex:
Aged 19 to 26 – 92% will conceive after 1 year and 98% after 2 years
Aged 35 to 39 – 82% will conceive after 1 year and 90% after 2 years
https://www.nhs.uk/pregnancy/trying-for-a-baby/how-long-it-takes-to-get-pregnant/
Nej du har fel.
Det är inte sent och dina siffror stämmer inte.
Fast nej! Jag fick själv höra i tidig 30-årsåldern att jag hade dåliga värden gällande fertilitet och blev ändå mamma vid 40 till ”världens” finaste kille. Så därför tycker jag inte att det är ok att du skrämmer upp de andra. Jag levde själv med stress för barnlöshet i många år (då jag inte hade träffat rätt förrän sent i livet) och kunde ändå bli gravid på naturligt sätt, trots mina dåliga ägg.
Ditt resonemang är verkligen svart vitt.
Jag tvivlar på att du föredrar ofrivilligt barnlös
Hur kan ett en kvinna som får barn vid 22 ha en tonåring vid 30…?
Fast är det alternativen tycker du?
Man vill ha barn med någon man älskar, tyvärr håller inte alla relationer men man har fått små mirakel som är värda allt. Mer än en relation.
Man vet aldrig om en relation håller. Gör den inte ger man sina barn en bra uppväxt ialf.
Blir ju inte så bra uppväxt alltid dock… Med konstiga ex som förstör eller drar… Bättre att lägga lite tid på det och satsa på kvalitet.
Men att pappor har barn med fyra olika mödrar går bra va?
På vilket sätt försvårar aborter en graviditet?
Har hört att det är en myt ?
Ja det är det, så länge man inte får nån skada.
Fast det lät inte alls som att det va så du menade. Det lät som att du menade bokstavligen att en abort gör att chanserna minskar.
Dock gör ju folk abort av en anledning, så det ska man inte shamea folk för (förutom dom puckon som använder abort som preventivmedel, hade en kompis som gjorde abort varannan månad när vi va 18). Och de ska ju inte behöva få dåligt samvete för att de väljer att göra abort idag, förhoppningsvis är det ett genomtänkt val.
Du är inte så vetenskapligt lagd va? ”Stressar kroppen ”.
Det är din känsla eller? Har du källor? För jag är ganska insatt men aldrig stött på detta nämligen…
Men du var inte på gränsen.. 30 är inte svårt för de flesta.
”Kändes” och hur det är är dock två olika saker. Runt 30 är det oftast inga problem, det är vanligt nu för tiden.
Jag håller med. Det är så stor press på kvinnor att skaffa karriär och att det är det viktigaste, vilket gör att många glömmer bort det som faktiskt betyder något. Hemmafruar borde lyftas mer så att unga kvinnor förstår att de även har det jobbet att välja på. Karriär kan man alltid göra senare i livet om man vill.
Faktiskt betyder nåt? ? Det är olika för alla. Väääldigt många människor i Sverige har ju ingen karriär att tala om eller sån press. Alla får göra som de vill dessutom.
Hemmafru är verkligen inte en bra väg att gå dock…
Hej 50-talet??
Haha trololol
Oj. Nån kanske borde upplysa dig om att det finns mer i livet ”som betyder något” än att skaffa barn ?
Ah den klassiska kvinnofällan.
Stanna hemma. Få dålig pension, det blir kanske skilsmässa och då står kvinnan utan något.
Det är inte ett jobb att välja, du får inga förmåner, du är helt beroende av din man och mannen måste ha ett jobb som räcker till alla utgifter.
Ja, varför uppmuntra vi inte mer till det?
Dessutom extremt privilegierat att tro att det är något som de flesta kan välja.
Och nej, det är inte en tradition, det är helt förlegat.
Och nej, det är inte stor press på att kvinnor ska göra karriär. Det handlar om att kvinnor ska ha samma möjligheter som män.
Fast så gör ju jättemånga människor , särskilt i mindre städer. Eller inga karriärer alls, bara vanliga jobb.
Jag lider så oerhört med alla som kämpar! Fan alltså.. ?❤️
Vilken ångest jag fick nu haha.
Är 26, fick mens vid 12.
Jag vill ABSOLUT inte bli barnlös.
Vad menar du med dåliga ägg? Blir dom sämre?
Äggkvalitén är helt individuellt. Oroa dig inte förrän du är där, testar och det isf inte går. Du kanske har en sjukt bra äggreserv när du är 40, medans en som är 20 har dålig äggreserv.
Fertilitetsproblem har ingen ålder.
Men ja, du har rätt i att det är viktigt att prata om det.
Känner ingen strax efter 30 som haft några problem.
Plus idag finns det äggdonation om äggreserven är dålig. Idag kan vi få massa hjälp om vi behöver. Det är också nåt som man borde prata mer om ??
Slappna av. Jag slarvade en gång vid 41 år, blev gravid. Det är säkert inte kört för dig ☺️
Jag fick mens vid 12, fick veta att jag hade dålig mängd ägg/ äggkvaliter runt 30 och fick barn vid 40 (plus ett missfall) så stressa inte. Stressen är värre!
Jag vet inte varifrån den här slutsatsen att det skulle ha stor betydelse när man fick sin mens kommer? Det enda jag har läst är att får man mens tidigt så kommer man ofta i klimakteriet senare, så snarare längre fertilitet.
Själv fick jag mens vid 10, mitt första barn vid 30, det andra vid 34. Blev snabbt gravid bägge gångerna, har även gjort två aborter efter 30. Nu fyller jag snart 42 och ska föda mitt tredje barn om några veckor. Det tog längre tid att bli gravid den här gången (sex månader) men vi behövde inte någon medicinsk hjälp för att lyckas.
Visst, jag är bara ett exempel på hur det kan se ut, men viktigt att komma ihåg att vi är individer som inte nödvändigtvis exakt följer statistiken, åt nåndera hållet.
Min mamma fick mig på naturlig väg 31 år, jag är första barnet min yngsta bror då var hon 37. Inga komplikationer för någon av oss eller henne. Vissa av er härinne snackar som att 30 är 45… kan var mycket troligt att det är mannen det är fel på om det är fruktansvärt svårt att bli gravid som 30 åring (då menar jag en kvinna som är psykiskt och fysiskt frisk, givetvis)
Hur känner ni angående en sådan situation? Hade ni kunnat tänka er att adoptera om det inte hade gått att få egna biologiska barn?
Jag vet verkligen inte. Känner nog 50/50 inför det och känner att jag inte kan ta ställning till det förrän jag är där. När jag var yngre tyckte jag att det hade varit ett självklart val att adoptera om jag inte kunde få biologiska barn. Idag tror jag inte att jag hade sett det på samma sätt. Sedan är det obehagligt med uppgifter som kommit på senare år med barn som kidnappats från sina familjer för att adopteras bort osv. Känns som man behöver göra sin research om det ordentligt innan man kan ta ställning.
Jag var i den situationen, fick frågan om adoption flera gånger. Tycker det är värt att poängtera att adoption är en lång, dyr process som det dessutom framkommit en rad tveksamheter kring (läs t.ex. DNs granskning om adoption). Är inte emot adoption, men det är verkligen inte ”bara att adoptera” som en hel del verkar tro.
Vet du. Jag HATAR när folk drar ”adoptera”. Menar inte mot dig alltså. Men jag satt och pratade med några vänner om mina problem, när jag fick veta att chansen för graviditet är typ obefintlig. ”Men kan du inte adoptera? Finns många barn här i världen som behöver en kärleksfull familj”. Och det kommer oftast från de som redan har egna barn.
Tycker det är så jävla fult att fråga. För det ger en som är ledsen för att man inte lyckas bli gravid, så jävla dåligt samvete för att man inte hjälper ett barn. Men (för mig) är det en stor skillnad på att bära ett biologiska barn, och att adoptera ett barn.
Menar inget illa om adoption alls, jag tycker det är fantastiskt fint. Men jag tror att många som adopterar känner sitt kall, att göra det. Men handlar inte om det, vill bara säga det.
Jag vill bära ett barn, den sorgen jag känner för att jag inte kommer få känna sparkar, att inte kunna sova på mage, fan ge mig foglossning! Jag vill inget annat än att gå igenom en fullgången graviditet. Få plussa på stickan, planera för 9 månader och sen starta livet med en nyfödd ??
Adoption förövrigt tar sååå lång tid. Ett kompispar kände att det är det ända rätta för dom. De har dock fått stå i kö i 4 år, sen kom corona i vägen. De måste bo i hemlandet i 3 månader för att lära känna kultur osv osv osv. Olika utredningar i hemmet osv osv. Detta trots att de blir godkända varje gång.
Adoption är inte ett ”lätt beslut”. Man kan liksom inte komma på ena dagen att ”vi adopterar istället” och andra dagen sker det. Det är en lååååååång process.
Och nej. Man får inte säga så – men jag vill inte adoptera. Jag vill vara gravid, känna sparkar och den connection gravida gör. Blir det inte så, så är det väl nån mening med att jag inte ska ha ”eget” barn. Och för fler som känner så – det är helt okej att känna så ??
Jag hade absolut kunnat det. Osäker om min sambo velat det. Skulle kunna tänka mig familjehemsbarnens också men orkar nog inte med processen med de biologiska föräldrarna (à la Lilla hjärtat)
Jag hade hemskt gärna adopterat om det var helt säkert att barnet inte blivit ”stulet och sålt”.
Visst. Men samtidigt ska man inte heller förutsätta att alla vill ha barn. Har träffat flera i sjukvården som tyckt att de måste upplysa mig om min ålder i relation till barnafödande (tom en läkare som inte ville skriva ut en viss medicin pga att den kunde påverka fertiliteten) – och INGEN av dem har först frågat mig om ämnet ens var aktuellt!
Jag menar att de kan fråga först om en framtida graviditet är något som ens är aktuellt för en individ innan man börjar dra massa slutsatser. Så svårt är det inte att göra det. Det är många som VET att de inte ”kaaaaanske vill skaffa barn”.
Oj jag har aldrig krävt någon medicin. Men läs igen vad jag skrev. Många drar slutsatser UTAN att ens fråga om ämnet barn är aktuellt i personens liv. Och ok att det finns de som ångrar sig, men att förutsätta att alla kvinnor vill bli gravida är verkligen att befästa en norm om föräldraskap som något självklart för alla, när det verkligen inte är det.
Oj du missar verkligen poängen. Vet inte om det är värt att fortsätta att förklara eftersom du inte verkar förstå, men nej, det ska inte vara en självklarhet att kvinnor vill ha barn. Det är inte alls svårt eller särskilt komplicerat att fråga innan man drar slutsatser. Och för att återgå till exemplet med läkaren, det går att låta patienten ta ett välinformerat beslut om sin medicin/kropp efter alla risker och biverkningar blivit presenterade.
HerreGud, du verkar kränkt över att en läkare ev. tror att du en dag kanske vill ha barn?
Madde ilmrud från Familjen annorlunda har förlorat sitt 12 barn i magen. ?
Va? Menar du ”tolfte”? Så har hon fått 12 missfall, eller har hon redan 11 barn?
Du förstår precis hur personen menar ?
Tack, finns alltid någon som ska haka upp sig på något här. ?
Nej, det är inte så lätt när man inte vet vem hon pratar om. Sluta vara så otrevlig.
Ofattbart att det i ett modernt samhälle fortfarande finns människor som inte vet vad preventivmedel är.
Fast det får man väl lära sig? Jag är över 30 och redan när jag gick i skolan fick jag lära mig att fetiliteten sjunker efter 30 och efter 40 är den väldigt låg samt risk för sjukdomar/skador på barnet hög. Jag upplever inte det är en hemlighet att kvinor inte är fertila livet ut.
Däremot är jag ENORMT tacksam jag inte skaffade barn med något av mina ex. Då lever jag hellre utan barn resten av livet. Är också glad och tacksam för det jag gjort mellan åren 20-30 utan att ha känt mig hindrad av barn. Det finns för- och nackdelar med allt helt enkelt.
Ja och att gå på känsla istället för fakta är också varför många väljer att skaffa barn med en helt olämplig partner (missbrukare, kriinell mansbebis osv)… Människan är inte alltid så vettig. 😉 Och sedan är det ju inte ett faktum att alla kvinnor över 30 är infertila utan en hel del blir ju utan problem gravida efter 30 och 40 till och med. Ska de hålla tyst för att inte ”luras”? Svår fråga egentligen men att det hemlighålls hur ålder och fertilitet hör ihop håller jag personligen inte helt med om…
Jag håller med. Så länge vi har informationen så kan ju alla göra vad de vill med den. Känner man att det inte är hela världen om det inte blir något barn så kan man ju vänta då men om man är helt säker på att man vill och det betyder jättemycket för en, då kan man ju försöka planera för det i tid. Alla känner ju till folk som blivit mammor vid 40+, däremot kanske vi inte fullt ut vet hur många som haft svårigheter i säg 30-årsåldern. Om man har en tanke att barn är något man tänker sig i 35-årsåldern så är det klart att man kanske inte känner sig redo vid 25, men hat man istället tänkt sig runt 25 vilket ju är rätt rimligt idag, då hinner man ju dela känna efter samt planera sitt liv utifrån det. Sen kanske det inte blir som man tänkt sig, man kanske inte träffat någon etc, men själva tanken bör ju ändå vara att skaffa barnen så tidigt som möjligt, inte vänta tills det nästan är för sent rent biologiskt.
Det jag beundrar är att hon berättar om det när de är uppe i det. Andra berättar oftast när de har fått sin bebis, gjort operationen eller vad det är. När de är lyckliga och fått det just alla önskar.
Annica och hennes partner borde tänka över surrogacy..de har ju tydligen perfekta ägg och spermier enl uppgift,deras problem är ju inte att inte bli gravida(de har varit gravida 4 ggr ) utan att behålla barnet i magen..
Ni som inte kan ngt om fertilitet borde verkligen inte skriva här och killgissa…
Jag jobbar med detta och Annicas situation är på inget vis alls konstig eller ovanlig.
I hennes fall tror jag att hennes stora problem är att hon är van att få det hon vill. På en gång. Och får hon inte det köper hon det. Men barn kan man inte köpa. Och kroppen kan man inte styra. Gjorde en privat missfallsutredning efter en missed ab och ett tidigt missfall. Som inte visade ngt. Surprise. Hon påbörjade IVF tex trots att hon kan bli spontant gravid. För att hon inte orkade vänta in en spontan graviditet. Sen blev hon gravid spontant. Surprise. Men fick missfall troligtvis pga en strulande sköldkörtel. Vilket kan hända. Men hon nöjer sig inte. Allt ska kunna köpas, förklaras eller ske över en natt. Men livet och kroppen kan inte alltid styras med pengar eller vad man vill. Ibland måste kroppen få vila o läka och inte stressas. Men influencers, och många unga idag, är inte vana vid detta. De är vana vid att allt händer snabbt och att man kan köpa allt man vill ha.
Det intressanta här är att jag tror att många kan ha problem med sköldkörteln utan att vara medveten om det. Jag fick själv ett ma och kämpade sedan på i ca 10 mån innan jag kom i kontakt med en läkare och påbörjade en fertilitetsutredning (pga åldern) och då visade det sig att min sköldkörtel inte riktigt fungerade som den skulle så fick börja med Levaxin och det tog inte lång tid efter det som jag blev gravid igen.
Vaddå VÅGA ? Jag har aldrig i mitt liv upplevt att kvinnor tycker det är läskigt obehagligt eller konstigt att prata om fertilitet eller barnlängtan/icke vilja ha barn? Knappast så att de som inte är redo blir det pga att du stöter o blöter det konstant.
Oavsett vad man tycker om branschen så är MLM-bolag bolag som är verksamma inom en helt laglig bransch och pyramidföretag är bolag som ägnar sig åt olaglig verksamhet. Självklart överlappar dom i vissa fall, men att likställa dessa två med ett snedsträck är väl inte helt korrekt, och jag upplever att du Camilla ändå är noga med fakta?