Pillan Thelaus är ingen influencer i traditionell bemärkelse då hon normalt sett står bakom kameran i stället för framför, men jag vill ändå skriva ett inlägg om henne.
Jag har följt henne i flera år och blev så himla glad när hon publicerade sitt inlägg i slutet av maj (det här ovan), där hon berättade att hon var gravid.
Nu är hennes Elton Loui Lion här och hon hade en frågestund för några dagar sedan, där hon svarade på ett gäng frågor om just sin graviditet och föräldraskap.
Just för att hon inte är den typen av influencer som jag normalt skriver om så frågade jag henne om jag fick dela några av hennes svar, eftersom det kanske finns någon där ute som kan få hjälp av hennes transparens och öppenhet.
Det fick jag, och här är några av svaren som var inkluderade i hennes frågestund – så tusen tack för det, Pillan, och stort grattis till din Elton Loui Lion. ❤️
Föregående inlägg 
Kul att läsa!
Någon som vet fler konton med kvinnor som får barn på egen ha?
Jag har skaffat barn på egen hand! Men tyvärr inga sociala medier eller tips på andra som har.
emmajennie på instagram
Var inte det hon som var flickvän till en som var med i lyxfällan?
Fast hon har ju skaffat barn tillsammans med sin flickvän?
Pillemarisq på instagram
Jag? @mammaochcollin på instagram ?
Bild 3, han ser så himla söt och tillfreds ut? älskar kläderna med giraffer också, vill nästan ha likadana?
Vad tycker ni om namnet Elton? Är gravid och sambon har fastnat för just det namnet men jag kan inte bestämma mig för om jag gillar det eller inte..
Gräsligt tycker jag.
Klingar tyvärr WT i mina öron ?
Haha så mycket namn som är WT enligt bloggbevakning? så mycket saker överhuvudtaget som anses WT här…
Jättefint tycker jag.
är inte speciellt förtjust i alla där namnen som Elton, Wilton, Milton, Aston, osv. verkligen uppenbara 2010-talsnamn (som Liam, Wilma, Nellie) om du förstår vad jag menar, typ såna namn som alla skulle heta ett tag!
Alla namnstilar går i perioder. Dessa namn kommer säkert vara poppis igen om 40 år.
ja så är det ju såklart! men vissa namn är ju svårare än andra att gissa när barnet är fött, som typ Olivia och Elsa, medan de namn jag nämnde är nästan 100 % alltid födda de senaste 5-10 åren
Skojar du? Elsa har ju typ legat topp 3 i många år
På ålderdomshemmets topplista också
ja men menar att Elsa finns många äldre som heter, många vårdtagare på mitt jobb har det som namn eller mellannamn = dvs födda 30-40. Många i mina gamla skolor hette det = dvs 90-talet. Gabriella Joss heter det i mellannamn vet jag – också 90-tal alltså. Elsa Hosk är född på 80-talet. Dessutom många studenter alltså födda 00-05 och som du säger – det ligger på topplistan även nu. Svårt att gissa precis när någon är född om man heter Elsa!
Liam är inget 2010-namn, det hette varenda unge redan 2002.
Elton John tycker jag, annars får det va ?
Nä men seriöst. Gillar det inte.
Underbart!
Mjukt att säga.
En efterlängtad kombination av alla dessa Elliots och Antons som förekommer i varje förskolegrupp.
Och så är det ett namn som funkar att åldras med.
Så fint att någon gjort detta möjligt! ?
Har själv övervägt att donera ägg väldigt länge, skulle verkligen vilja göra det för någon familj som längtar och väntar, men min sambo är emot det. Och jag kan ändå förstå det då jag också skulle känna att det skulle vara ”känsligt” om någon annan kvinna skulle befruktas med hans spermier, även om han helt skulle avsäga sig alla rättigheter och aldrig träffa varken kvinnan eller barnet. Svårt att förklara.
Önskar att jag hade gjort det innan jag träffade honom, för det är något jag tänker på ofta.
Men samtidigt ÄR det svårt att helt distansera sig från tanken på att det rent biologiskt är ens egna barn, och oron vem som skulle bli pappan rent biologiskt, liksom ”vad” kommer mina gener blandas med för gener. Men framförallt vad barnet skulle växa upp i för miljö. Även om jag tänker att chanserna att barnet hamnar i en kärleksfull familj som längtar efter det är allra störst, såklart, är det ändå en oro, att veta att man inte kommer kunna rädda ”sitt” barn om det blir fel.
Kan lägga till att jag aldrig skulle be honom avstå kontakt med varken barnet eller kvinnan, om han skulle donera (han vill dock inte). Och skulle barnet vilja ha kontakt efter 18 år då den lagligen har rätt att ta reda på vem pappan är så skulle jag förstås uppmuntra till det i den mån barnet skulle vilja ha det. Precis som jag själv aldrig skulle neka det barn jag själv bidragit till att ha kontakt med mig, om det barnet en dag skulle önska ha det.
Tänker också att det måste finnas en viss risk att två halvsyskon blir kära i varann och skaffar barn om de inte vet att de är syskon och två kvinnor/par skaffat barn på samma klinik och sedan bor kvar på orten. Finns väl ingen gräns för hur mkt man får donera.
Men precis så! Så tänker jag varje gång! Skickar de Luleås donerade ägg till Malmö? Eller byts alla Sveriges donerade ägg mot motsvarande mängd i t.ex. Frankrike?
Mina barns pappa får gärna bidra tll ännu fler underbara barn. MEN inte mitt i Stockholm!
Tänker att risken är större med donerad sperma… känns inte som kvinnor kan ge lika många hjälp?!
Jag tror det finns en gräns för hur många barn man får ha skapat, både för män och kvinnor.
Ja det finns begränsningar för hur många man kan hjälpa, tror att en kvinna max får hjälpa sex familjer, vet inte hur det ser ut för män. Dock ju samma risk förelegat i alla tider när män på naturlig väg spridit sin säd runt om i stan och kvinnor inte alltid vetat vilken man som bär ansvar för graviditeten.
Dessutom får man efter att man fyllt 18 i donationsfall ta reda på sin härkomst, vilket nog kan vara en god idé av just sådana skäl, om inte annat.
Du får nog släppa tanken på att donera ägg om du anser det vara ditt barn, du hade inte blivit godkänd. Det blir varken bra för barnet eller mamman.
Jag har fått barn genom äggdonation. Tacksam för kvinnan som valde att donera ägg. Jag definierar mig själv som biologisk mamma, men inte genetisk mamma. Jag har bara lånat 23 kromosomer från en annan kvinna, allt annat har min kropp tillverkat.
Man måste väl genomgå en utredning för att få äggdonation? Så det inte blir vem som helst ändå som uppfostrar barnet?
Alltså WOW va härligt att världen går framåt. Att kvinnor själva kan få bestämma över sina kroppar.
Så kul oxå att hon berättar om det så enkelt. Det finns möjlighet för andra att skaffa barn utan en mansbebis.
Obs förstå mig rätt, jag älskar män men inte alla män.
Varför är du så innerligt glad över en graviditet och överflödig mammakärlek nu plötsligt bara pga det sker via insemination?
Man skulle ju ha trott din vana trogen att du hade nu börjat moralisera och rabbla på om, tja, t.ex. adoptionsalternativ?
Är det här inlägget för att visa din ”den goda människan”-overall?
Önskar ett sakligt svar på detta.
(Detta var alltså inget riktat mot Pillan, utan denna bloggs skribent)
Excelarket måste ju följas. Efter hårt kritiska inlägg kommer det ett om något äckligt typ äta sin mens och efter det måste godhetskurvan upp och då ska någon, ofta en mindre känd kvinna hyllas och så rullar det på igen.
Det enda som stått på mitt excelark för idag har varit att plocka svamp. Massor med svamp. ?
”First they ignore you”, ja, ja, inte så fyndig. Slitna metoder hörru.
Gick in snabbt på hennes IG och fick en snabb inblick på vad hon varit med om, ok, förstår detta inlägg lite bättre nu. Det hade du dock kunnat inkludera i detta inlägg så man hade fått en bättre helhetsbild från första början.
Håller dock till en viss del fortfarande med om min föregående kommentar gällande dina general convenient shifts in attitude…
All lycka och välmående till Pillan och Elthon!
Vill ni dela med er av vad ni hittade? Vad har hon varit med om? <3
Hon har lidit av anorexi och ätstörningar i många år.
Jag minns henne från en TV serie där hon inte var frisk ännu, minns inte vad den heter. Hoppas hon håller sig frisk och lägger på sig och mår bra. Stort ansvar att vara ensam förälder.
Fast jag förstår Camilla blev också orimligt glad när jag såg att hon väntade barn. Hon har mått väldigt dåligt och varit öppen med det under tiden vad jag minns. Så kändes lite som en bekräftelse på att hon mår bra 🙂
…eller att hon tror att ett barn kommer göra henne hel/lycklig.
Exakt min tanke. Började läsa och blev förvånad vadan denna entusiasm inför barnafödande? Fick svaret några rader ner när jag förstod vad som egentligen var fokuset. HUR barnet kom till.
Hon brukar inte prata om adoption när nån är gravid??
Mycket svår fråga tycker jag. Det kräver att föräldern hanterar detta mycket bra, eftersom barnen annars kan må dåligt av att inte veta sitt ursprung.
Tror att barnen som kommit till på detta sätt i Sverige har rätt att vid 18 års ålder ta reda på vem donatorn är.
Det är inte helt okomplicerat ändå, för det kan väcka nya problem…
Det motsätter jag mig inte.
Exakt så. Min son kan vid mogen/18års ålder begära ut det ifrån kliniken/nåt arkiv. Då få han reda på namn och om jag inte minns fel ett brev där donatorn beskrivit vad som fått honom att donera. Min son får den söka upp men kan inte kräva något. Precis som en donator inte kan kräva något av mig.
Inte så säker på att det skedde i Sverige?!
Det finns också väldigt många barn som mår dåligt trots att deras ursprung i allra högsta grad är känt. Tror inte att ett barn till en dedikerad förälder som skaffat barn genom donator löper större risk för ohälsa än några andra barn…
Fast här bygger man ju liksom in avsaknaden av en förälder direkt och medvetet. Då kräver det att föräldern är förberedd på allt som kan dyka upp framöver, och det är jag faktiskt tveksam till att alla har kapacitet att hantera.
Och hur många ”kärnfamiljer” finns det där båda tar lika ansvar?
Avsaknaden kan finns där även om ett barn har två personer som förälder.
Men skillnaden är att vetskapen om vem pappan är finns. Den okunskapen kan orsaka lidande.
Eller är det värre att en förälder ”haft en” men övergivit en?
Varför ska man jämföra lidande? Finns ingen poäng. Båda kan vara lika illa fast på olika sätt.
Man brukar jämföra lidande i rätten när man sätter straff. Dessutom är det en nödvändighet när man ska avväga beslut efter minst lidande.
Men detta är väl inget brott!? Och nej, det är inte meningsfullt att jämföra lidande i olika människors liv.
Jo, det är det. Menar jag.
Kan inflika att även kunskapen om vem ens pappa är kan orsaka lidande. Hade mått mycket bättre om jag inte visste vem han var och vice versa ?
Ja men dåliga förhållanden ska ju inte vara som utgångspunkt? Hallå?
Barn föds av en mamma och en pappa och har ett grundbehov till en BRA mamma och en BRA pappa.
Ja precis, man strävar ju efter de idealiska förutsättningarna.
Nej, barn har behov av en eller fler bra föräldrar/vårdnadshavare.
Antar den psykologiska utredningen man får göra svarar på om man är kapabel till det eller inte ?♀️
Att skaffa barn ensam genom insemination kan man berätta om och förklara att det gjordes av kärlek. Enbart. Att ha en förälder som stuckit eller som på ett eller annat sätt failat som förälder för att hen är en inkompetent människa är inte en kärleksfull berättelse. Vilken mår man sämst av? Så varför oroas man inte lika mycket för kompetensen generellt hos alla som skaffat barn?
Jag tycker att vi är så insnöade på att det ”ska” vara två föräldrar. Men om det bara var en person involverad när ett barn föddes så finns det ju inget att sakna eller leta efter? Klart man kan undra var ens gener kommer ifrån men nu är det ju faktiskt bara gener från en burk. Det är ingen person mamman träffat. Det finns ingen historia från förr.
Jag vet inte men att ”oroa sig” över att mamman är kapabel eller ej känns som något sprunget ur att det här är ett hyggligt nytt sätt att bilda familj på och allt nytt = farligt. Typ.
Det finns säkert de som verkligen tycker att det är jobbigt och även om det skulle vara så att du själv kom till via spermiedonation och mått bra så kan du ju inte tala för alla. Alltså att alla skulle vara nöjda och glada med att höra att de blev till av kärlek och så var det inget mer med det, inte vara ledsen nu. Men sen är det ju inte så enkelt att mäta eventuellt lidande, okänd pappa eller inte finnas till alls? Lider barnen så pass mycket att det vore bättre att förbjuda donation? Jag tror inte det. Men jag skulle tro att det är viktigt att folk i omgivningen har förståelse för att det KAN vara jobbigt och inte förminska det. Att omgivningen håller ögonen öppna får barnets mående istället för att bara fokusera på hur bra mamman är som gjort insemination ensam.
Det finns dock ingen förälder som övergett barnet.
Skulle bli mycket förvånad om det på gruppnivå visar sig orsaka större lidande att från början ”endast” ha en förälder, i jämförelse med att från början haft två föräldrar men där ena exempelvis aktivt valt bort att vara delaktig som förälder. Tror inte på att jämföra lidande men tror att det är farligt att förutsätta att det finns särskilt ökade risker för barn till föräldrar som valt att skaffa barn på egen hand… I mina öron låter det mest som tankesätt baserade på förlegade normer snarare än kunskap om barnpsykologi och psykisk hälsa.
Hur många föräldrar på två är beredd på alla utmaningar med barn?
Exakt. Alldeles för få, vilket är minst lika tragiskt.
Det finns en intressant dokumentär på svt nu om en inseminationsskandal i Nederländerna.
https://www.svtplay.se/den-stora-spermaskandalen
Har en bekant med obotlig cancer som nu är gravid. Har inte många år kvar i livet men vill trots det detta med hela sitt hjärta. Pappan finns med i bilden och kommer sedan dra hela lasset. Oavsett en moraliskt svår fråga.
Sjukt söt bebis iaf. ?
Tycker det är så fint och modigt att våga skaffa barn på egen hand! Värmer lite extra när man vet vilken tuff resa hon haft, och nu står hon här med en son, underbart!
En kompis tyckte jag var egoistisk och elak när jag berättade att jag gick i dessa tankar för många år sedan.
”Du har mått/mår så dåligt för du inte haft en pappa, hör du inte hur skevt det är att utsätta ett barn för samma? Du har grova daddy issues”
Min pappa valde bort mig. Han lämnade min mamma när hon var höggravid för en annan kvinna. Han ville aldrig ha varannan vecka eller ens en helg.
Min mamma gjorde allt för att vi skulle ha en relation så jag skulle få ha en närvarande pappa.
Har träffat honom 10-15 gånger, förmodligen närmare 10 än 15.
Håller inte med min kompis alls där.
Absolut, det var jättejobbigt när jag växte upp och det sticker jag verkligen inte under stolen. Kände mig värdelös och att jag inte dög för om min egen pappa inte ens ville ha mig, hur skulle jag någonsin vara tillräckligt bra och värd något i livet?
Skaffar man barn på egen hand är det inte någon pappa som aktivt valt att inte finnas i barnets liv.
Kan inte föreställa mig att det skulle kännas likadant någonstans.
För det var just det att han valde bort mig, självklart bra med en fadersfigur men tror inte det är bristen på det som gjorde mig trasig.
Det är ju två helt skilda saker. Det måste vara fruktansvärt för ett barn att bli bortvalt av en förälder. I detta fall finns det (antagningsvis) en godhjärtad man där ute som, som du säger, aktivt har tagit ett beslut att hjälpa en barnlös kvinna eller familj till att kunna uppfylla något de förmodligen längtat efter länge. Jag tror ett barn skulle känna sig stolt över att ha en så varm person som biologisk far. <3
Fast det är ju inte så att den manliga donatorn går igenom en psykologisk lämplighetsprövning som garanterar att han är en ”varm person”. Det kan lika gärna vara så att han behöver pengarna ?♀️
För ca 600kr gör dig så rik? ?
Poängen är att det är ganska naivt att tro att en spermadonator per automatik är en varm och fin person ?
Använd ett bättre argument då
Eller ta till dig poängen istället för att fokusera på obetydliga detaljer.
Han kan till exempel vara narcissist.
för en student är det en betald utekväll och en rolig historia 😉
Då får man väl trösta barnet med att dennes blotta existens räddat livet på en människa, om de pengarna behövdes för mannens överlevnad. Bara det är ju ett syfte högre än vad många av oss någonsin kommer uppfylla. (:
Ingen man gör väl det. Vissa vet ju knappt vem man sover ihop med, sen visar det sig att han är en fruktansvärd person långt in i förhållande med barn osv.
En donator är desto mer kollad om vi säger så.
Fast nej, en donator är inte särskilt ”kollad”, mer än medicinskt.
Donatorn går också igenom en psykologisk utredning så att motiven är de rätta. Även fysisk utredning.
Nej den som donerar sperma går inte igenom en psykologisk utredning.
Jo. Om första spermieprovet blir godkänt så blir du kallad till samtal hos läkare och kurator.
Jo det gör han visst. Sluta kommentera om du inte har vetskap om hur det ligger till.
Fast det är INTE en utredning. Man blir godkänd eller inte, men det kallas inte för utredning.
Eftersom narcissister och psykopater sällan (läs: aldrig) fångas upp av dessa ”utredningar” så är risken stor att donatorn bär på anlag för exempelvis dessa störningar.
Jag undrar hur alla donatorbarn kommer må i framtiden under sin uppväxt och som vuxna.
Personligen är jag väldigt kluven till att det går att bli förälder på detta sätt.
Finns det någon forskning på donatorbarn, om deras liv?
Om jag inte har fel så finns det forskning som visar att många som är adopterade lider av psykisk ohälsa, är det samma för donatorbarn?
Det finns föreningar där donatorbarn kan dela sin upplevelser, så visst förekommer det i högre utsträckning än man tror. Tyvärr är ju fokuset på att den ensamma mamman är så ”modig” och ”stark” osv, att detta blir ett tabu att prata om.
Donatorbarn och adopterade är ju uppväxta inom två helt olika världar.
Kanske ska göras forskning gällande barn till ”one night stands” som aldrig får reda vem hens mamma/pappa är? Nog vanligare förekommande än donatorbarn.
Jag skrev ett paper om detta när jag studerade filosofi på universitetet för cirka 10 år sedan. Enligt de studier jag använde mig av minns jag att de här barnen mår lika bra som barn från kärnfamiljer. Jag har för mig att framgångsfaktorer var ett starkt nätverk och att de här föräldrarna tenderar att vara relativt sett mer kapabla, högt utbildade, god inkomst och såg till att det fanns vuxna förebilder av båda könen till barnen.
Som sagt längesen så jag har inte kvar några källor.
Adoption är ju inte överhuvudtaget jämförbart.
Står i kö för detta, stått i snart 2,5 år ❤️ Är godkänd som mamma av psykolog och alla tester är tipptopp. Nu hoppas jag bara att covidskiten lugnar sig så jag kan få komma dit och påbörja min ivf ?? Om det blir ett barn, så kommer hen ha fullt med goda förebilder runt sig. Är inte ett dugg orolig eller rädd för att vara själv. Tvärtom, känner mig nästan mer lugn av den tanken ❤️ Jag vet att jag kommer bli en fantastisk mamma! (Plus är förskollärare, det ger mig rätt mkt bra verktyg TROR jag).
Jag gör det via landstinget, så det kostar som läkarbesök. Jag börjar i den änden. Och till er som vill göra liknande – sätt er i kö direkt. Det tar låååång tid för att ens komma på sociopsykologiska samtalet.
Det enda jag lärde mig av att vara förskollärare innan jag fick barn på egen hand var att dom kunskaperna betydde noll när jag stod med skrikande spädbarn mitt i natten. ?
Men absolut många trick, idéer, lek och erfarenhet av lite äldre barn än spädbarn.
Haha så är det säkert ??? men tänker anknytning, tålamod osv osv. Eller så är det hur jag är som person, det återstår att se ?
Lycka till, du kommer säkerligen bli en underbar mamma! Det man inte kan förbereda sig för dock är alla nätter, framför allt de första månaderna.
Jag växte upp med bara en mamma då jag är ett ”ups vi glömde kondomen barn.” Inte ens mamma var säker på vem min pappa var och jag kommer heller aldrig få veta då min mamma inte lever idag.
Jag personligen har känt en stor sorg över att inte veta vem min far är och vart mina gener kommer ifrån, vem jag är lik osv. Så jag är ganska kluven till dessa typer av donationer, att skaffa barn är inte en rättighet…
Om du verkligen VILL veta kan du ju göra ett släktforskningstest som matchar ihop t ex. nära släktigar mm, och kanske kan du den vägen hitta fram? Du kan ju ha en faster, kusin, farmor eller annat som gjort det med, eller pappan själv? 🙂
Tack för info. Ska klura på det! Rädslan över att han och släktingar inte alls blir glada av att jag dyker upp som gubben i lådan är ju dock överhängande ?
Min son kan när han blir 18 ta reda på vem donatorn är.
Du kommer inte ifrån att du medvetet har gett honom ett liv utan hans pappa närvarande, mer än på ett papper när han fyller 18. Självklart kan sådant sätta spår.
Håller med dig. Att få en pappa i 18-årspresent som egentligen inte ville ha dej känns ju sådär. Man har ju redan missat en hel uppväxt med sin pappa.
En donator är ingen pappa. En donator är en donator.
Och han är väl medveten om vad han har gett sig in på. Han kan ge bakgrund om sin släkt osv. Men han är ingen pappa.
Nej för en pappa valdes bort redan innan barnet började tillverkas, och det är vad som är skevt i allt detta.
Är uppvuxen på liknande vis. Förvisso med ett namn, men det ger mig ingenting. Tvärtom känner jag att jag blev uppväxt som en stark kvinna istället som gav mig förutsättningar för att klara vad jag vill hör i livet. Min mamma tog sig an båda rollerna, har haft fina förebilder i livet.
Blir mer skrämd av alla män som inte är delaktiga i sina barns liv trots att de bor under samma tak.
Vad fint att du känner så! Jag är på inget sätt missnöjd med min mamma och den uppväxt jag fick med henne, men har ändå känt en saknad av en pappa. Men som du säger, han kanske hade vart ett rötägg ändå så jag kanske inte har gått miste om något ändå? ?
Det är så vackert.
Allt är så jävla vackert här.
Hennes historia.
Hennes tillfrisknande.
Hennes aura.
Hennes allt.
Livet alltså. Livet?
En före detta granne lånade sin mammas livmoder och skaffade barn på egen hand i Danmark.
Alla jag känner, eller hört talas om, som har fått barn med donerad sperma, har fått en SON.
Ok? Det är väl ett barn man vill ha eller?
Givetvis spelar det ingen roll vilket kön det blir. Tycker bara att det är lustigt att det har slumpat sig så.
Jag har en dotter som blev till av donerad sperma , tror dock att det är lite vanligare att det blir grabbar. Har nånting att göra med att spermierna varit frysta tror jag ?
Trodde dock under hela graviditeten att det var en liten kille där inne men sen kom världens finaste tjej ut istället. Det bästa valet jag nånsin gjort! ❤️
Jag har en vän som fått barn med donerade sperma och hon har en dotter.
Jag har också en vän som få en dotter av donerad sperma och tror knappast det kan bli fler pojkar pga det??
Så himla fräckt!! ?♥️
Blev glad utav det här inlägget.
Åh, brukade få upp henne på instagram förut. Det gör mig så glad att se henne lycklig!
Jag skaffade barn med donator! Det bästa jag gjort såklart! Fick en dotter, hon är 7 månader nu. Vi har det så sjukt mysigt, roligt och tryggt! Har inte saknat en kille/partner en endaste sekund.
Gör man det i Danmark och via en viss spermabank får man extremt mkt information om donatorn (och även hans familj) Känner att jag kommer kunna berätta mkt om honom för henne om hon undrar. Han har även skrivit ett brev och en inspelad intervju. Har även kort på donatorn när han var liten.
Åhh jag ska också göra detta snart. ?
Stort grattis till dig!
Skulle du vilja prata vidare?
Min epost står typ längst ner i tråden.
Vad kul! Jag mailar dig i veckan! ?
Åhh vad roligt! ?
Jag står också i inseminationskö. Hade varit superkul att komma i kontakt med andra tjejer som också funderar på att göra detta.?
ELLER tjejer som redan har gjort detta. Maila mig gärna på denna e-post, så berättar jag vidare då vem jag är:
barnviadonation@gmail.com
Jag känner flera kvinnor (4 st) som har fått barn på detta sätt. Har funderat på fördelen med att va tjej i detta läget.. Min barnlängtande kill-kompis är det inte lika ”lätt” för så att säga..
Jag har sett ett program om henne när hon var sjuk i anorexia fortfarande, även följt på IG. Det var inte superlängesen. Hoppas verkligen för lillkillens och hennes egen skull förståss, att hon kryar på sig och lägger på lite i vikt och att anorexi, ångest osv. håller sig borta. Stort ansvar att vara ensamförälder.