Det är barnen och Paul som lyser upp vardagen men sedan känns liksom inget lustfyllt. Så har det känts sen vi fick stanna hemma i karantänen. Jag är liksom inte peppad på något. Och har inte riktigt något att se fram emot heller. Mitt kloka jag undrar vad jag håller på med för jag var ju ett väldigt bra liv medan andra sidan av mig känner mig lost.
Jag har ingen plan för i år och jag vill inte bara att året ska rulla på utan att jag fick något gjort.
[…]Däremot skulle jag aldrig kunna tänka mig att plugga eller vara anställd. Jag trivs med att vara en företagare och kan inte se mig själv som något annat. // Isabella Löwengrip
När man läser det här inlägget av Isabella Löwengrip tror jag man måste ha i bakhuvudet att hon förmodligen skrivit det, samtidigt som hon fortfarande är påverkad sin PMS.
Annars blir intrycket rejält världsfrånvänt, som att hon först NU insett att vi befunnit oss i en pandemi under de senaste två åren.
Det som hon beskriver i sitt inlägg är så som jag tror de allra flesta av oss känt och/eller fortfarande känner.
Jag var tvungen att se efter i min telefon om Selma fyller tre eller fyra år i år, för de senaste två åren har bara blivit som en gröt av ingenting, pga att jag inte gjort någonting annat än bara försökt härda och vänta ut pandemin och dess restriktioner.
De senaste två åren HAR bara rullat på och försvunnit för de allra flesta av oss, och det är ingenting vi VALT, utan någonting vi gjort solidariskt för att försöka kväsa coronapandemin.
Av det Isabella delat på sina sociala medier så framstår det som att hon levt på precis som vanligt, med resor och allt vad det innebär.
När hon nu fick ställa in EN (!) sak som hon hade planerat att göra, pga att hon testade positivt på sitt PCR-test – nämligen att återigen åka till Schweiz för att åka skidor – så känns ingenting längre lustfyllt för henne.
Hand upp alla som tycker att de senaste två åren varit fyllda av lustfyllda och peppande saker?
Det som Isabella skriver om nu, är det som de allra flesta av oss känt varje dag under två års tid.
Isabella gnäller över att hennes skidresa blev inställd och att hon var tvungen att stanna hemma i huset, samt undvika att träffa andra människor än sin sambo under några dagar.
Hon blev inte ens SJUK av viruset, och ändå har hon mage att beklaga sig över en inställd skidresa!?
Jag tror definitivt att Isabellas kloka jag behöver ta sig ett allvarlig snack med henne.
Kanske om hennes inställning och brist på solidaritet till sina medmänniskor, och om det inte fungerar så kanske ett snack om hur oskön hon låter i sitt inlägg och att hon kanske ska ligga lite lågt med provocerande uttalanden som dessa?
Föregående inlägg 
Kära Isabella
Välkommen till den värld vi ordinära och vanliga människor har levt i dom senaste två åren.
”Skulle aldrig kunna tänka mig att vara anställd.”
För alla som är anställda är ju det pga att det är deras högsta dröm, de skulle ju aaaaaaldrig kunna tänka sig att ta ett par friår, glassa runt på stränder och i skidbackar, ta några spa-behandlingar och känna sig uttråkade.
Verkligen synd om IL som inte kan ta denna genväg till lycka och glädje.
Funderade på om jag skulle tolka just den kommentaren som världsfrånvänd eller insiktsfull.?
Hon har ju dock möjlighet att välja, så varför inte reflektera över vad hon trivs bäst med? Hon säger ju faktiskt ingenting om andras anledning till att vara anställda.
Man behöver ju inte läsa det med kritiska glasögon heller. Jag hade kunnat säga ”jag skulle aldrig kunna tänka mig att vara egenföretagare”, för får stresspåslag av bara tanken. För mig är det en dröm att vara anställd. Älskar mitt jobb och mina nuvarande kollegor. Vi kanske kan sammanfatta det som att alla är olika?
Det är ju också skillnad på vad man uttrycker för sig själv och sina närmaste, och vad man basunerar ut till sina 7 miljoner följare (i Umeå) — tänker jag.
Jag förstår inte. Tar folk verkligen illa upp av att någon ”basunerar ut” att den inte vill vara anställd utan driva eget?
Ja folk blir kränkta om någon uttrycker inför dem att man själv inte vill samma som dem.
Det är synd om henne nu när Paul har brytit axeln för de måste ju vara hemma nu i huset på Lidingö och ta hänsyn till honom. Men hon kan ju börja göra ordning i trädgården så hon trivs bättre hemma och köpa kläder på nätet och i butiker som hon brukar göra. Men för en annan som varit arbetslös drygt tre år förutom lite timjobb då och då så är detta höjden av att vara bortskämd & Det skall bli intressant nu och se om hon klarar av hemvårdarinnarollen för den är krävande och oavlönad dessutom
Men är det att hon inte vill vara anställd då som folk ser som problem? Tänker mer att det är hela grejen att glassa runt i flera år och ”fundera” på vad man ska göra medan man åker på en resa varannan vecka och ägnar dagarna åt skönhetsbehandlingar och träning.
Men vad tycker du hon ska göra? Ta anställning någonstans där hon inte vill jobba, trots att hon inte behöver, för att det ska vara rättvist jämfört med de som inte har möjlighet att glassa runt och fundera? Eller bara inte prata om det högt utan låtsas som att hon lönearbetar så att ingen kan behöver konfronteras med det faktum att folk har olika förutsättningar?
Om folk ser det som ett problem tycker jag att de ska vara glada, för det är noll procent ett problem, hur man än vänder på det
Jag förstår inte heller vad som var provocerande. Jag blev inte provocerad alls och ingenstans skriver hon att inget känns lustfyllt för att hon fick ställa in EN sak som var planerad. Klart hon vet att en pandemi har pågått i två år så löjligt skrivet. Hon har väl rätt att känna så och skriva det i sin blogg, skriver hon inte om sina känslor så klagar folk för det och nu är det också fel. Inte konstigt att hon känner som hon gör, både pga att hon nyss haft covid, elaka skriverier och så att Paul ska opereras gör nog sitt till.
13:51
Håller med om att hon vet/hört talas om pandemin. Viktigt är dock att poängtera att hon struntat i den.
Tycker du läser det lite väl kritiskt. Jag skulle kunna säga samma sak utan att alls för den sakens skull påstå att alla är anställda för att de drömmer om det. Jag vill vara egen, vill inte vara anställd. Vad andra gör och varför ändrar inte det.
Fattar inte riktigt heller vad det spelar för roll. Den ena tycker si den andra så. Själv tycker jag det är lite kul att spekulera i hur Isabella skulle bete sig som anställd.
Grejen är ju Isabella är svåranställd, få företag är okej med shopping, manikyr och hårfix på arbetstid. Eller att man går iväg från möten för att man tycker de andra på mötet pratar om ointresserade saker. Eller vill ha ledigt varannan vecka för att resa. Isabella skulle inte klara av ett heltidsarbete på ett företag. Hon skulle inte klara att jobba så mycket och med arbetsuppgifter som inte handlade om henne själv. Det var därför USA inte funkade – hon hade ingen tanke på att hon behövde kunder först – att det handlade om andra och vad de ville ha – hon var fullt upptagen med vad hon ville ha.
Men är det så fel då? De flesta som är egenföretagare är det väl för att de inte vill vara anställda? Varför ska man vara på ett jobb som man inte trivs på?
Varför ska alla klämma ner sig i samma mall hela tiden.
Du ska nog inte satsa på att bli egenföretagare. Vem tror du betalar din lön?
Jag satsar på det jag själv vill utan dina icke ombedda råd.
Det var inget råd det var en fråga. Så undrar nu ännu mer över vem du tror betalar din lön som egenföretagare?
Det första var ett påstående. Inte en fråga.
Sen är jag fullt medveten om hur lön för egen företagare fungerar så det är inget jag behöver ”tro”.
Semantik skulle jag nog kalla det. Förlåt att jag tvivlar men tror inte du har en aning hur din lön finansieras.
Tro vad du vill. Har du bråkat klart nu?
Förlåt men jag förstår faktiskt inte alls vad du menar. Varför var ditt svar på Anonym 11.52’s inlägg ”vem tror du betalar din lön?”. Jag förstår faktiskt inte alls. Har du lust att förklara?
Nej, många är egenföretagare för att det är så de funkar i deras branch. Översättare, journalister, musiker, hårfrisörer, städare, fotvårdare- många yrken där det egna företaget är sekondärt. De sliter också hårt och har det problematiskt med sjukskrivningar osv. Isabella tillhör eb väldigt liten skara som vill driva företag oavsett innehåll. Men även där är hon ovanlig eftersom hon så lätt utan skam släpper företag utan någon tanke på konsekvensen för de anställda – hon är helt enkelt en dålig arbetsgivare.
Klart du kan vara anställd i de branscherna också.
Visst går det, om man har tur, men i min bransch är det på riktigt typ 95% frilansare, förutom på chefsrollerna. Att vara en av de 5% som lyckas få anställning är inte direkt lätt. Sedan tror jag att man bara stannar i min bransch om man tycker det är kul att vara egen, de som får inre stress av det rör sig ganska omgående vidare. Men det finns också de som älskar yrket men hatar företagandet. Som vill ha rätt till VAB, semester etc men framförallt trygghet men som tvingas till att vara ensamma företagare (alla i min bransch är konsulter) för att kunna utöva yrket. Branschen utnyttjar också detta till max genom enormt långa arbetsdagar (upp till 20h är inte ovanligt), bortförhandlad övertid (du är sjukt utbytbar och eftersom alla är egna är det svårt, om än ej omöjligt, att organisera sig) och låg lön i förhållande till ansvaret.
Jag har många företagare nära mig, nära vänner och familj. Bland dem är det tydligt: de är det för att de inte KAN vara anställda. Svåra att samarbeta med, bossiga ”utan anledning” med mera. Typ alla har varit anställda kortare perioder tidigt i sina yrkesliv, men det har inte fungerat.
Dock är de inte lata och en del är väldigt skärpta, så de har kunnat starta och driva företag.
IL skriver ju bara detta för att få läsare till sin tråkiga, daterade, blogg.
Vad tyckte ni om Annas framträdande till keyyo?
Det lät som en vanlig hemmafru fick chansen att sjunga karaoke på firmafesten till arbetskamraterna?
Det lär knappast leda till fler jobb i sångbranschen i alla fall.
Hon har fått oändliga mängder beröm på insta ?
Och Jeanette postar beröm. Anna repostar berömmet. Jeanette repostar att Anna repostat. Anna repostar att jeanette repostar att Anna repostar att Jeanette repostar.
?
Är jag gammal om jag inte vet vem Keyyo är?
Vet inte. Min mormor gillar keyyo efter att ha sett henne i olika program på teve.
Vet inte. Alla i min familj vet iallafall vem hon är. Hon har ju synts en del på tv senaste åren, bla bäst i test. Men man kan ju inte ha koll på alla ??♀️
Jag vet inte heller, så jag är nog också gammal.
Det sämsta programmet någonsin.
Ja det håller jag med om! Såg bara för att Anna skulle vara med.
Ja det var det verkligen, bara roligt för den som fick en låt och dennes familj.
Så tråkigt att se på
Kändes som när man är på ett bröllop och sitter och lyssnar på tal som bara är roliga/känslosamma för den som håller talet och den det är riktat till.
Usel sång och tråkigt program (men det är ju inte Annas fel). Låten gick i en skum tonart, väldigt lågt jämfört med originalet lät det som. Annas röst svajade och lät tunn och utan kraft. Man hör ändå att hon har kunnat sjunga någorlunda när hon var yngre, men att rösten nu är för gammal, troligen för att hon inte tagit hand om den och jobbat med den.
Tror att tonarten och även tempot på låten var anpassat för att Anna skulle kunna sjunga den.
Men det jag är mest förundrad över. Är Anna keyyos idol? Är Anna någons idol?
Men då är ju de som gör programmet tondöva för det här var ju fruktansvärt dåligt. Hon kallar sig sångerska och envisas med att hon ska jobba som artist och inget annat. Men kan inte sjunga!
Nej det är knappast pandemin som har gjort att hon inte haft några artistjobb senaste två (eller fler) åren.
Ja, Anna blev märkbart andfådd bara av att stå på scen och sjunga låten i långsamt tempo.
Haha fast va? Om du bara låtit de senaste två åren rulla på och försvinna utan vare sig mål eller mening får det väl stå för dig? Som någonting du VALT? Vi andra har nog kunnat ha mål både vad gäller personlig utveckling och karriär? Ser inte hur dina försöka kväsa coronapandemin skulle hindra dig från att växa som individ eller göra något meningsfullt med ditt liv? Super märklig spaning?
Supermärkligt resonemang. Har du missat att människor blivit av med jobbet fått sätta saker på väntelista och vant sig vid online begravningar? Det är härligt att du är privilegierad och har kunnat fortsätta att förverkliga dig själv. Du är klart inte ensam men i minoritet.
I Sverige? Många andra delar av värden ja men inte här väl?! Jag har nog levt på ungefär som vanligt men ändå inte såklart,
Större delen av världen har dessutom varit i lockdown till och från så att vifta med fingret och säga att någon valt si eller så är otroligt världsfrånvänt av dig.
Att börja baka bananabread eller få 2% löneförhöjning (som inflationen ändå äter upp) räcker nog inte som ”personlig utveckling” för alla. Att sakna nära och kära, inte kunna resa och få nya besked från jobbet varje vecka är lite jobbigt för de flesta.
Nu är det ju inte så verkligheten har sett ut för de flesta i Sverige. Man har kunnat träffa familj om man vill, man har kunnat resa om man vill, osv. Med lite sunt förnuft har man kunnat göra mer än att baka banankaka.
Med lite sunt förnuft har man just hållit sig hemma med banankakan.
En 30-årig mamma som är sambo med en 54-åring har inte anpassat sitt liv öht under pandemin. Dessutom ekonomiskt oberoende. Och klarar inte av att vara hemma (med promenader ute) i fem dagar utan att tycka att det är så synd om henne. Det är verkligen galet.
Behöver inte ens gå in på allt som fått ställas in och sättas på vänt under denna långa tid. Samt att jobba i sjukvården. Det har varit stentufft men vi är många som haft det så och bitit ihop. Nä, Isabella behöver växa upp och inte bete sig som en barnunge.
Detta är väl ändå beviset på att hon inte trivs med sig själv, sitt liv och har en inre trygghet. Hon verkar bara kunna existera om hon har saker på gång hela tiden, måste vara på språng och på väg bort. Nu får man mer ihop att hon i princip aldrig är hemma och hennes rastlöshet som lyser igenom även när hon skriver om hur mysigt det är att laga mat en vanlig vardagskväll.
Med hennes tid och pengar hade jag lagt mycket på att åka på retreats och försöka finna inre ro, skulle inte känna mig trygg i mig själv att veta att jag hela tiden måste ha en fix och kick genom shopping och resor. Får en känsla av att hon har dåligt självförtroende och tycker egentligen att hon är tråkigt utan allt runt om kring, och nu när hon sitter fast hemma så är hon rädd att även Paul ska upptäcka hur tråkig hon är. Hobbyanalys haha men jag tror farao att det ligger något i det.
Jag tror du har rätt, det började gå neråt precis efter att de hamnat i karantän och sedan axelolyckan ännu där till. Tror hon får panik av att bara vara hemma…
Du vet att hon är bipolär va? Förmodligen nere i en dal just nu.
Sen när blev bella bipolär?
Hon beskriver det i boken
GUD vad hon provocerar! Jag blir på riktigt irriterad!
Tycker att det är konstigt att hon inte kan tänka sig att plugga. Hon älskar ju att läsa och att lära sig nya saker (brukar hon säga). Ifall jag var ekonomiskt oberoende skulle jag verkligen passa på att ”okynnesplugga”.
Att plugga är bra. Att hon inte kan tänka sig det kan vara ett tecken på dålig självkänsla och att hon tror att ska klara sig helt själv. Man kan ha högskoleexamen och vara företagare samtidigt.
Hon har väl inte högskolebehörighet?
Nej det har hon inte men hon kan köpa sig utbildningar vilket jag kan tycka är bra eftersom då tar hon inte en plats från någon som faktiskt genomför utbildningen och som gör något med den.
Hon säljer väl också utbildningar om entrepenörsskap eller?
Vet inte riktigt hur det gick med det. Hon skulle göra ett samarbete med pärleros. Vill man kan man boka henne som talare på talarforum.
Och de utbildningarna slutförde hon väl inte ens?
Alltså de köpta utbildningarna där i Schweiz, eller vart det nu var
Nej det stämmer hon skrev väldigt öppet om det på sin blogg när det begav sig. Helt klart var hon malplacé och jag tyckte mest synd om henne.
Kanske inte, men det kan man nog plugga sig till. Om man vill.
Det gjorde mitt ex pappa haha. Frugan hade ett chefsjobb och drog in mängder med pengar varje månad, medan han pluggade det han kände för. Tror han hade genomfört 4-5 kandidatutbildningar när jag var tillsammans med hans son, och han höll på med en master och ytterligare en kandidat. När han inte pluggade grejade han hemma och påtade i trädgården. Gött liv ändå.
Hon framstår som både verklighetsfrånvänd, bortskämd och inte så smart.
Allt resande måste ju bli vardagsmat till slut och inget man uppskattar på samma sätt som vi vanliga dödliga har ni har semester! Det är gött att jobba både för kropp och knopp och underbart att känna dig nyttig och behövd och bidra med skatt givetvis.
Jag reser rätt så mycket och det blir aldrig vardagsmat för mig i alla fall. Finns alltid nytt att upptäcka.
… dock verkar hon och hennes Pålle inte speciellt intresserade av att upptäcka. Tror mest det är Arlanda Vippen, lyxhotellen och restaurangerna som lockar Bella att resa. Det är ngt nästan maniskt över deras resande, som att de helt enkelt inte kan koppla av och njuta av att bara vara hemma. Kanske upptäcker de då hur olika de är och inte har ngt att prata om så bättre att konstant resa för att hålla ihop förhållandet. Vad vet jag, bara lite måndagsspekulerande.
Fast hon är ju inte ensam om att skriva så utan det gör massor av bloggare. Niinis, Universum, Åza, My m fl. deras vecka i karantän är alla andras senaste två år.
Det blir inte charmigare för att andra gör samma sak.
Har inte påstått det men hon är inte ensam.
11:52
Läs igen kommentaren ovanför.
Nu är jag inget Bella-fan men måste ändå försvara henne. Hon är ju diagnostiserad som bipolär och då är ett vanligt symtom (trots medicinering) tomhet utan skäl. Så inlägget kanske inte handlar om förtvivlan över inställda resor utan att hennes mående svänger pga sjukdom. Värt att tänka på innan man gör sig lustig på hennes bekostnad.
Bra sagt!??
Fast nej. Man kan inte skylla på sjukdom för att man är självisk, världsfrånvänd och tom. Hon mår ju alldeles utmärkt vecka efter vecka när hon reser eller hur? Då är livet toppen. Men efter 1-2 veckor hemma, då ska man visa förståelse för att hon mår dåligt för att hon har en diagnos som hon delar med ett stort antal bara i det här landet? Logiskt och bra försvarstal… ???
Hur vet vi att hon mår toppen? Det enda vi vet är det hon väljer att dela med sig av på sina sociala medier.
Haha ja? Hennes jobb är att dela med sig av sitt liv, därav också sitt mående. Om du kritiskt läser/kollar stories ect så ser du att hon uttryckligen säger hur bra hon mår, hur fint livet är osv så fort något kul händer eller när hon är på resande fot. Så jag tvivlar på att det är den stora massans jobb att vara hobbypsykologer och tänka ”fast hon mår säkert dåligt även om hon gång på gång säger att hon mår bra” bara så vi ska ha en anledning att tycka synd om henne eller stötta hennes galna levene.
Kontentan är att hon utsatt ett STORT ANTAL MÄNNISKOR FÖR FARA genom sina handlingar under pandemin enbart för att hennes liv är tomt och tråkigt så fort hon måste sitta hemma i sitt hus. Givetvis delar hon detta med andra så som Kenza ect men det är inte dem vi pratar om nu. Och jag kan varken förstå eller respektera henne eller hennes val. Jag har vänner med samma diagnos som under pandemin klarat av att leva ett vanligt vardagsliv utan att gnälla på hur trist allt är. Men så har ju de också aktivt arbetat med att hantera diagnosen för att må bra och inte bara använt den som en ursäkt för att komma undan med pinsamt beteende så som ”hej då Sverige…” ??
Att någon säger eller skriver att de mår bra på sina sociala medier är väl inte ett bevis på att de faktiskt mår bra?
Och när de skriver att de mår dåligt kan det också bara var en del av excelstrategin. Poängen är att Bella låter som vanligt ganska självupptagen.
Läs om min kommentar igen och gör sedan ett nytt försök ?
Eller så förklarar du vad du menade eftersom jag uppenbarligen inte förstod.
Att vara en influenser är en paradox. Utifrån influenser marketing är influenserns roll att vara äkta med sin publik. När hon säger att hon mår dåligt så ska det vara på riktigt. Men de flesta influensers, finns några undantag, skiljer mellan hur de vill uppfattas av andra, image och hur de verkligen är, profil. De berättar inte om sin verkliga persona utan en idealiserad bild av vem de vill vara. I längden leder detta till psykisk ohälsa hos influensern själv för sinnet klarar inte av att hantera de två helt olika personas som ska samsas i en persons psyke.
Anonym – jag skrev en i mitt tycke tydlig kommentar och du svarade ändå som om jag inte redan bemött det du skrev. Därav mitt svar. Jag vet inte hur jag ska kunna vara tydligare utöver att min kommentar inte handlar om huruvida hon säger sig må bra eller inte samt huruvida vi ska tolka det hon skriver/sänder ut eller inte.
Det är väldigt vanligt att folk mår bra när dom har ”fullt upp” med roliga saker för då slipper dom se sig själv. Men tvingas du att vara hemma, utan att kunna berätta för allt och alla hur fantastiskt upptagen du är med ditt otroligt roliga liv. Det är då det visar sig hur skör du är just pga att du lever ditt liv för att andra ska bli imponerade. Då är det dags att ta en titt på sig själv så att DU kan bli imponerad av dig själv. Gällande IL så är hon ju bipolär och har man då även PMS så förvärras den dalande delen och att hon nu inte har nåt att presentera för andra så blir det svårt för henne. Delvis pga att hon själv troligen anser att hon som person är ointressant och det bara är hennes contents som drar folk.
Jag tycker att även Isabella har rätt till sina känslor. Hon har rätt att tycka att det är jobbigt även om hon levt på ett helt annat sätt tidigare.
Men då hade hon kunnat låta bli att basunera ut känslorna på detta sätt. Om hon har någon uns av intelligens och empati borde hon fatta hur det uppfattas av andra månniskor, när hon betett sig som hon gjort under lång tid under pandemin. Men hon vill väl provocera som vanligt.
Precis, alla har såklart rätt till sina känslor, precis som vi andra har rätt till våra känslor och tankar när vi läser det hon skriver. Klart man får må dåligt och man får prata om det men inför den stora massan blir det bara verklighetsfrånvänt. Å andra sidan måste jag säga att jag känner mig otroligt tacksam som ändå har pallat denna pandemi, att inte kunna träffa familj, jobba på covid-IVA etc och bara bitit ihop och fokuserat på det jag kan påverka. Alltså jag tycker liksom synd om henne på ett sätt men just såhär mot slutet när vi andra ser tillbaka på hur sjukt allt var, klart det väcker upprörda känslor hos många av oss. Fem dagar i karantän.
Bella vill verkligen bli folkkär men som vanligt låter hon som en självupptagen bloggare som bara strävar efter uppmärksamhet.
Det värsta är att hon inte skäms. Hade jag varit som hon eller uttalat mig som hon så hade jag dött av skam. De här 2 åren har varit ett helvete för många, så även för mig. Mitt företag gick under enbart pga pandemin. Mina föräldrar har båda kämpat för sina liv på IVA. En vän har gått bort. Jag har följt restriktioner till punkt och pricka för att skydda alla jag älskar. Jag har missat stora ögonblick, både i mitt eget liv och i vänners liv. Så ja, dessa två år är som en enda hemsk dimma för mig. Och när man ser någon som Bella som glatt lever på som vanligt och sedan gnäller över inställda resor när hon varit på 20+ resor dessa 2 år… Nej fy fan. Det glädjer mig att influensers, så som vi känner dem idag, är på väg bort. Fram för riktiga förebilder som är äkta och gör skillnad för världen. Det hoppas jag på för mina döttrar när de växer upp.
Beklagar! Men måste dock avslöja för dig att influencers som vi känner till dem inte är på väg bort. Den marknaden ökar enormt. Fördubbling bara de senaste två åren. Med det ökar givetvis antalet ”medvetna och äkta” influencers, men också de ”klassiska”. Mvh jobbar med reklam och sitter i konstanta möten med influencer-agenturer, varumärken som vill använda sig av influencers etc.
Men du har ju bara klippt ut ett litet stycke ur sitt sammanhang där hon också skriver att hon mått dåligt av pms och funderar mycket på vad hon ska göra med sin karriär? Varför gör du så?
Instämmer. Går man in och läser blogginlägget får man ett helt annat intryck.
Det går ju inte utelämna långa stycken och klistra ihop såhär.
Jag kan förstå Isabella nu när jag läste hennes inlägg.
Jag tror faktiskt inte att det är varken provokation el PMS. Det är ju Bella i ett nötskal. När inte strålkastarljuset ligger på henne och hon inte får göra sina ”intervjuer” och hamna på löpsedlarna så känns det såklart tomt eftersom hon inte har något egentligt liv förutom att spela rollen som sig själv. Hon kan och vill ju i princip bara shoppa,resa och prata om sig själv. Det maniska resandet kan man ju konstatera är bara en flykt från verkligheten. Nu blev ju Pålle tråkig också eftersom han skadat sig. Ja stackars Bella vad ska hon hitta på nu tro? Har hon tur kanske någon skvallerblaska sätter en notis på framsidan om att hon har blivit sams med sin pappa och syskon som hon helt hämningslöst släpade i smutsen för att själv få uppmärksamhet.
Amen till detta!
Hon vill ha tips på nya serier att kolla på . Det är väl ett sätt att fly verkligheten. Det framkom också i bloggen och kommentarerna att hon och Paul/ Robert inte verkar ha koll på nyheterna alls. De missade att det skulle bli storm och hade sovrumsfönstret öppet.
Vadå Paul / Robert? Vad heter han? ?
Heter Robert. Hette tidigare Paul. Isabella Löwengrip kallar honom Paul. Mysko och obegripligt.
Ja precis! Här är han: https://www.birthday.se/Robert-Riddervold/Liding%C3%B6/1967/fb134f26ab
Funderar dock på varför han inte är skriven hos Isabella om han bott hos henne sedan förra sommaren?
Är de ett par? Eller är han kanske en anställd som blir utnyttjad? Eller en sol-och-vårare?
Japp, anställd.
Det pratas ju om att han egentligen är gay. Allt är bara en fasad
Jag frågade om detta i förra inlägget om IL, men kom in lite sent i diskussionen. Någon som vet varför man gör så här? Dvs heter en sak men envist använder ett annat namn? Om man är författare och har behov av en pseudonym så är det begripligt. Men detta verkar bara vara sjukt opraktiskt! Varför inte byta namn om man är missnöjd? Vad fyller det här arrangemanget för funktion egentligen?
Han har ju redan bytt namn – till ett som inte används av Isabella Löwengrip i alla fall. Hon använder hans gamla namn.
Det visste jag inte. Fast det gör ju i så fall allting ännu mer märkligt. Har han alltså bytt sitt gamla namn mot ett annat? Men fortsätter att använda det gamla bland vänner och bekanta? Känns jättekonstigt. Varför väljer nån att göra så? Jag begriper verkligen inte skälen bakom. Vad är det jag har missat här egentligen? ?
Är det inte tvärtom? Att han bytt sitt ”publika” namn till Paul Sundvik men fortfarande heter Robert Riddervold officiellt? Heter inte hans far och bror Riddervold också?
Så trodde jag också, men jag kanske har fattat fel. Och jag kan absolut förstå om man t.ex. inte känner sig bekväm med sitt namn och vill byta. Inget konstigt med det. Kanske har man redan i tidig ålder fått familjen att använda ett alternativt namn som man trivs bättre med. Det jag inte begriper är varför man inte går hela vägen och gör det bytet även hos myndigheterna? Att ha en ”alternativ identitet” verkar bara vara opraktiskt på alla möjliga sätt. Var finns fördelarna som jag inte lyckas se? ?
Dessutom har barnen fått ett bonussyskon nu.
Jag tror att det är där skon skaver.
Jag menar halvsyskonet som är på väg.
Det har kommit
Ok?Grattis till dem!
Men handen på hjärtat så kom den här pandemin som en välsignelse för mig.
Utan att gå in på detaljer så gick mitt liv från att vara ett rent helvete till att bli så jävla lyckat. Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle hamna där jag är idag för cirka två år sedan.
Jag kan förvånas fortfarande hur strategiskt driven jag har varit och hur jag ”tagit vara” på restriktioner och distansiering och sett det fördelaktiga i det.
Jag vill inte provocera på något sätt. Jag är medveten om allt lidande människor och samhället, världen har drabbats av. Det är verkligen fruktansvärt.
Men för mig har denna tid varit ett livsavgörande kapitel i mitt liv (ironiskt nog).
Det va roligt att läsa, gratulerar till framgången ?
Tack snälla ❤
Du behöver inte be om ursäkt för att du såg och grep möjligheter i en situation som kastats på oss alla, det är en superegenskap som ju inte gör livet svårare för någon annan.
Bra gjort, och grattis till dig!
Tack vilken fin och varm kommentar. Den tar jag till mig ❤
Åh men vill ju veta detaljer! 🙂 Kan du säga nåt mer?
Kul ändå att läsa att det här varit positivt för någon. Så tråkigt att bara läsa om missöden hela tiden. Grattis till dig och bra att du delade med dig! Lycka till med allt ?
Klart hon har rätt till känslor.
Och lite känslor gör ju henne mänsklig och lätt att knyta an till… och får folk att vilja följa henne
Sen lite glamor och flärd för oss vanliga kreti och pleti att beundra och se upp till.
Och sen lite mamma-tugg och ångest över att lämna barnen
SEN lite lyx lyx lyx med spa, träning, fina kläder och resor
….ja och sen lite ångest över att ha torgskräck
the ciiiiiiircel of [isabella] liiiife
Det är det här som är problemet bland många unga vuxna och framför allt IL. När man snarare gör saker och tycker saker och klär sig som alla andra för att andra ska tycka bra saker om en eller för att det är trendigt. För att fortfarande mår anständigt eller tom bra måste man tycka att man själv är okej. Börja där alla! Då blir det inga problem med sitt psyke när man inte får tex gå på krogen, resa med enkelhet osv osv. Vi i Sverige har ju nästan inte haft restriktioner, jag menar vi har kunnat umgås med andra utan problem, dock utomhus. Det stora och allvarligaste är det som drabbat svårt sjuka, immunsvaga och äldre, dom har på riktigt haft det svårt.
Alltså, även om jag inte är ett fan av Isabella så måste jag också bara ”försvara” lite. Hon har väl all rätt att känna som hon känner oavsett hur lite/mycket priviligierad hon är… Ibland känner jag att hela pandemin har bestått av folk som mått dåligt, pratat om det sen fått skit för att de mår dåligt för ”det finns dem som har det värre!!”. Gud, jag har det egentligen jättebra jämfört med många andra men mår ändå dåligt av situationen. Men jag kan ju inte bara rycka på axlarna och säga att jag inte FÅR mår dåligt bara för att andra har det värre? Man kan inte ta bort folks rätt att ha känslor.
Med Isabella är det svårt att veta om känslan är äkta eller om det handlar om trafik. Men oavsett är hon inte ensam och att tycka synd om sig själv för att man inte fick åka skidor i Schweiz känns som något en femåring hade gjort.
Vadå ekonomiskt oberoende? Snack. Med hennes burn rate måste det till män med plånböcker för att kunna fortsätta på samma spår. Till slut tar det slut.
30 bast, inte gått ut gymnasiet, enbart misslyckade företagsengagemang, en minst sagt förfärlig syn på anställda, kollegor och företagspartners. För sent nu, när det hela tiden kommer yngre, hungrigare influencers, nya kanaler, snabbare ryck.
IL, du får det du förtjänar.
WORD!
Man kanske inte behöver tycka synd om sig själv som har suttit inne och rullat tummarna i 2 år. Man har kunnat göra saker.
Varför passar hon inte på att få gymnasiekompetens nu när hon bara dräller omkring?
Vem vet vad som händer i framtiden, det KAN vara så att hon behöver skola om sig någon gång och plugga på t ex universitetet och då är det inte så lite skönt att gymnasiet redan är avklarat. Men hon verkar inte planera längre fram än till näste sol och badresa.
Har hon inga ambitioner alls längre?
Något som förvånar mig är att folk med fantastiska hem inte vill vara där, utan verkar vilja fly därifrån så mycket de kan.
Tror inte att det handlar om att fly från hemmet. Man kan väl trivas hemma OCH vilja vara på andra ställen också?
Snarare fly från sig själv och sina tankar och hålla sig upptagen med resor eller barn så man inte hinner tänka och känna efter
Är det så du ser på folk som reser mycket? Du tror inte att det kan finnas andra syften med att resa?
Inte i det här fallet
Nu talade ju ts generellt och inte specifikt om detta fall.
Vissa människor är aldrig nöjda.
Äsch den här typen av inlägg är väl det sista vi behöver just nu. Alla har rätt att må dåligt ibland även om de på många sätt har det bättre än andra. Tycker inlägget är taget ur sitt sammanhang och ett typiskt inlägg som verkligen inte gör gott på något sätt.
Har du förstått inlägget? Tycker det var spot on av Camilla.
Alla har rätt att må dåligt ibland även Isabella.
Men fattar – det är nog jag som inte passar in här och det är jag verkligen helt ok med.
Du är inte så bra på att förklara dina poänger. Att någon inte håller med dig behöver inte betyda att de bara inte förstått.
Klart att alla har rätt att må dåligt, det är inte det som diskuteras. Men att må dåligt för att man, efter 2 års farande och flängande i världen medan 99% insett att vi har en farlig pandemi att ta hänsyn till, i kombination med en crinch-bok, intervjuer ect ect och sedan gnälla över att man mår dåligt för att resor blir inställda, det är liksom något annat. Genuin fråga nu – du ser inte hur världsfrånvänt och faktiskt sjukligt detta är? Eller vad är det du inte håller med om? Ska Camilla skriva ett ”heja-dig-Bella-som-förser-oss-med-resebilder-under-en-pandemi-inlägg” för att du är trött på att läsa depp-inlägg?
Det verkar var bristen av empati och solidaritet som genomsyrar hela Blondinbellas personlighet i hela hennes liv.
– Pandemin
– Mamma, pappa och syskon
– Erik/Odd/Hampus/Erik
– Gamla anställda
– Elaine, Maria, Marisol osv osv osv… vad har alla ”nära vänner” haft för namn under alla år?
Har man ett sånt beteende som hon har så försvinner vänner till slut. Det är därför som hon vartannat år har som mål att hitta nya.
Det är hybris, inte pandemin, som har förstört hennes liv.
Jag själv blir nu kräkfärdig över att bara tänka på vilka kommentarer som finns efter det här inlägget, väljer därför att inte läsa dom.
Men till er som inte lever med människor som lider av psykisk ohälsa, kommentera inte! Ni har ingen aning om vad det gör med människor, det spelar ingen roll om kreti och pleti haft det tufft, men ser det inte när man är mitt uppe i det. Det är som att säga till en människa med ryggskott att dom ska inte gnälla för dom med diskbråck har det mycket värre.
Jag själv sitter med en son som skulle till läkaren, han har själv bett om det, men det går bara inte, det tar bara tokstopp för honom fast han är vuxen och borde fixa det.
När jag läser Isabellas inlägg så får jag bilden av att hon förstår att hennes nedstämdhet är orimlig, men att det inte hjälper, gardinen är neddragen i alla fall. Jag läser också att hon jobbar med det vilket är precis det rätta. Sen tror jag att hon behöver besöka sin läkare för att se om medicinen behöver korrigeras, för det låter som att hon är på väg in ett skov.
Sen grattis säger jag till alla er därute som är perfekta, ni kanske själva ska visa lite ödmjukhet och sluta skriva skit om andra
Tråkigt att höra om din son och jag hoppas att han och du får den hjälp ni behöver.
Jag förstår varför du angriper negativa kommentarer för det är konkret och greppbart. Tyvärr har det ingen effekt. Dessutom försvinner inte problemet även om man lyckas censurera varenda negativ kommentar. Jag pluggade på psykologen på SU när big brother hade premiär. Detta fick oss att diskutera dokusåpor och våra lärare konstaterade att det som folk självmant framför tv kameran utsätter sig för hade aldrig godkänts av etiska nämnden om man velat göra en kontrollerad studie av det samma. I samma veva kom influensers vars affärsidé går ut på att prata om sig själv. Ofta är deras liv tillrättalagda och handlar inte om hur det är utan hur de vill att det ska vara. En del nappar, den stora majoriteten bryr sig inte men sen finns det människor som triggas och de människorna reagerar. Det är galet att anta att de reagerar på grund av hat och missunnsamhet. Det beror ofta på något eget trauma som ligger och pyr. Människor behöver backa bandet och börja fundera på att skydda sig själv och sitt mående och samhället behöver fundera på hur man begränsar program som cyniskt exploaterar människor för klirr i kassan.
Så rätt du har.
Tack E, kan inget annat än att instämma helt. Får en klump i magen av att läsa all hat som Isabella får utstå. Lider själv av psykisk ohälsa + hsp, känner så mycket med henne trots att vi lever fullständigt olika liv.
Men snälla. Detta handlar inte om psykisk ohälsa eller stigma kring det. Jag har själv psykisk ohälsa så snälla, häng inte upp detta på att ”vi andra” inte förståååååår…
Detta handlar om att en person som är en lögnare, bedragare, fuskare, manipulatör ect gnäller över sitt galna, lyxiga och faktiskt sjuka liv eftersom hon måste spendera tid hemma i sitt hus. Don’t get it twisted.
Hoppas det här året blir bättre för oss alla!!
E…ledsen på dina vägnar.
Spelar ingen större roll hur mycket än hennes medicin/behandling korrigeras.
Mytomani/Narcissism och Storhetsvansinne är obotbart.
Själv har mitt liv rullat på som vanligt eftersom jag har ett jobb där man inte kan jobba hemifrån och mina kollegor är mina vänner. Enda skillnaden att jobbet varit mycket tuffare och svårare pga skyddsutrustning och personalbrist. Dock började det sista redan innan pandemin såatte…
Det jag vill komma fram till är att JAG är avis på alla er som fått jobba hemifrån, alla lever i sin verklighet när det kommer till kritan och många hade velat byta med varandra om de bara kunnat. För man tror att gräset är grönare därborta.
Jobbet med den här bloggen – med tre-fyra inlägg om dagen dag ut och dag in – blir väl ganska bundet och enahanda i längden oavsett pandemiläget.
Jag måste vara extremt introvert.
Om jag tar bort allt kaos som varit i världen och helt egoistiskt bara ser till mig själv så tycker jag att dessa två åren har varit ganska sköna.
Jobba hemifrån, hänga utomhus med folk, slippa folksamlingar o.s.v.
Senaste veckan har familjen varit i karantän då jag har corona. Lite lätt snuva som enda symptom. Helgen var bästa på länge. Umgås hela familjen, städa hemmet och pyssla, dra med barnen ut i skogen och leta pinnar. Underbart.
Kommer nog fortsätta leva såhär.
Man får ju ha i åtanke att hon bara har jobbat på the Löwengrip Empire och där ville ju ingen vara anställd, så jag har ändå förståelse för hur hon tänker. Vad man har läst så verkade det gräsligt att vara anställd där.
The Empire strikes back!
Det var en väldigt illvillig tolkning av ett inlägg där en person försöker beskriva en något tung sinnesstämning. Visst, kritisera på när det finns fog för kritik – men detta?
Jag funderar på hur Isabella hade klarat sig mentalt att bo i ex USA under pandemin. När COVID kom stängde allt ner förutom mataffärer, banker samt apotek. Det var munskyddskrav överallt (är fortfarande efter 2 år), alla förskolor stängde samt hemundervisning för skolbarn. Gick man ut skulle man helst hålla sig i sitt kvarter samt ha munskydd. Alla lekplatser var stängda samt att lämna sitt county var inte att tänka på. Jag hade ett tag svårt att få tag på blöjor och wipes till barnen, alla bakprodukter tog slut och att gå till mataffären kunde ta timmar för kön in var så lång. Jag kan ibland förundras över svenskar som klagar på en segdragen pandemi.
2020 var ett bra år för mig, tyckte det var mysigt, trots att det var jobbigt, att leva i total ovisshet och begränsningar. Jag hittade en ro i det.
2021 däremot, wow. När jag tänker på maj känns det som att det är tre månader sen. Semestern var för bara några veckor sen och för att inte tala om september, känns som igår. Inte riktigt för januari är vad det är, långt, segt och jävligt. Men mitt 2021 smälter ihop och det är Jättejobbigt, hela 2021 är som en dimma.
Dock är jag inte heller så sugen på att restriktionerna ska släppa, jag vill ha tillbaka den där mysiga känslan från 2020.
Otroligt provocerande.
Har avstått från att åka och hälsa på min FAMILJ (pappa, farmor, kusiner, faster mfl) i Grekland under hela pandemin. Mitt hjärta går sönder av längtan, men laget före jaget.