Herregud, vilken krigare hon är, Nellie Berntsson!
Sonen Valentins förlossning och entré i världen blev inte alls som Nellie och Olav hade tänkt sig, utan det var en hel del stök.
Först behöver Nellie sättas igång pga att bebisen är så stor.
Igångsättningen fungerar dåligt och Nellies kropp svarar inte alls på medicinen.
Sedan visar det sig att både Nellie och Olav är positiva för Covid-19, varpå Olav vackert får lämna sjukhuset och åka hem. Nellies mamma Josephine – som turligt nog testar negativt – blir inringd och får ta den blivande pappas plats på förlossningen.
Nellie får värkstimulerande dropp och har fruktansvärt ont, men öppnar sig fortfarande inte, och när epiduralen slutar fungera utan att hon får en ny, samtidigt som droppet ökas så ligger hon enligt videon och bara skakar.
Efter många om och men blir hon till slut snittad, men eftersom hon är covidsmittad så får hon inte upp sonen på bröstet, men hade blivit lovad att få se honom innan han tas ner till Nellies mamma.
Det får hon inte, utan sonen Valentin tas ner till den nyblivna mormodern utan att Nellie fått se en skymt av honom.
När hon sytts ihop så körs hon ner till en covidavdelning i sjukhusets källare (så känns det i alla fall enligt videon) där hon får ligga ensam i tre timmar innan hon slutligen får komma upp till sitt rum igen där hon återförenas med sin son.
Inte en drömförlossning på något vis, men när hon väl får sonen Valentin på bröstet så är all smärta som bortblåst.
Huvudsaken var att han mådde bra och det ska han ha gjort genom hela förlossningen, sin mammas smärta till trots. Han verkar ha haft det riktigt bra där inne i magen, och inte redo på att komma ut.
Men nu är han här.
Valentin. 4468 gr och 53 cm lång.
Föregående inlägg 