Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!
Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… 
Ps! Tjafsa mindre!
Föregående inlägg 
Berätta något positivt om idag!?
Är du stolt över något du gjort idag? Vad har fått dig att skratta? Har du känt dig extra tacksam för någonting? Har solen varit framme för första gången på länge?
Berätta vad som helst som är positivt, hoppas ni har en bra kväll?
Inte just idag för idag har vart ganska händelselöst, men gårdagen däremot. Fick så otroligt fin feedback på jobbet och självkänslan fick bli lite matad vilket behövs för jag har gått runt och trott att jag är värdelös. Istället fick jag höra att jag presterat exceptionellt. Ska pränta in detta i bakhuvudet och ta fram när självförtroendet är som sämst.
Tips:
Jag har en ”guldkornslista” på jobbet där jag skriver upp sådana saker. När jag nås av den där ”jag är värdelöskänslan” så går jag in och läser från den listan ? det får mig att må bättre när jag har mina dalar eller känner att jag har gjort bort mig fullständigt ?
Ja så kul!
Jag hade ett teams-möte på jobbet med några som jag brukar känna mig ganska överkörd av, de avbryter ofta när jag pratar och jag är lite konflikträdd och blir bara tyst då. Men idag sa jag tydligt och ärligt allt jag behövde framföra och såg till att ingen avbröt! Skön känsla. 🙂
Wow! Det är så grymt gjort verkligen!
Är också konflikträdd och blir överkörd, dom andra på jobbet är dessutom så sociala vilket jag inte är på samma sätt.
Men en gång när jag började säga något så blev jag avbröten, så tänkte bara skit samma då.
Såg att en som precis börjat hos oss räckte upp handen på den teamsgrejen. Så sa chefen ”Ser att *namn* räcker upp handen, vad vill du säga?” Så sa hon ”jag undrade bara vad Kotten? skulle säga innan hon blev avbruten”, tyckte det var så fint ?
Det var fan bra, så ska man göra!
Jag är tandläkare. Idag hade jag en 90+ gubbe som kom tillbaka efter att ha använt sina nya löständer en vecka. Han var helt lyrisk och hade kunnat äta potatis och fläsk för första gången på flera månader. Det gjorde mig glad
Jag vart otroligt glad pga din text!
? Det är slitigt och otacksamt att vara tandläkare. Men patienter som denna lyser upp hela veckan och gör att man sträcker på ryggen. Jag och hans anhörig var oroliga att det inte skulle bli bra för honom och nu blev han såå nöjd ☀️
Så fint! ❤
Och ville bara säga jag älskar att gå till tandläkaren! ? Känner mig så fräsch och fin efteråt.
Men åh, tack ??
Åhh, du verkar snäll och förstående, lider av tandläkarskräck och vågar inte ta kontakt då jag minns barndomens hårda händer, tillrättavisningar och när de höll mig fast när jag skulle dra en tand.
Åh, vad fint! ?
Anonym 20.09 fan vad fint!
Jag har haft ett flow med mitt Harry Potter-pussel ✌?
Vad är det för Harry Potter-pussel? 🙂
Älskar att pussla ?
https://www.skapamer.se/pussel-3-pack-1000-bitar-harry-potter?aref=ref-adwords_agid-134055915724_cid-1578398057_mt-_ntw-g_crid-575754946932_kw-_pl-_prm1-_prm2-_ai-_ap-_dv-m_dvm-_fid-_aud-429436545111%3Apla-297612067635&gclid=Cj0KCQiA3rKQBhCNARIsACUEW_aEwHnhM-aYPiG_bCkr-yRXsWoTo4GizyBv_mOoY3ECMIFM8genwOUaAuPVEALw_wcB
Rekommenderar! ?
Våren är snart här. Ljuset är tillbaka. Elräkningen damp ner idag och var inte fullt så vedervärdig som jag trodde. Planering av sommarsemester skickades ut på jobbet. Jag berömde en kollega på jobbet. Köpte tulpaner till min sambo. Kollade mig i spegeln efter duschen och insåg att jag är småfet men frisk, rik på livserfarenhet och LYCKLIG!
Tog en promenad runt huset fast än jag helst ville ligga kvar i sängen hela dagen och det regnade.
Hoppas verkligen du är stolt över det?
Heja dig!
Jag har spelat americano och köpt nya skor. Och jobbat då förstås.
Tog ett samtal på min praktik som jag har skjutit på (har inte känt att jag utvecklas). Och det gick SÅ bra. Är så stolt över mig själv va ?
Vilken mysig tråd ❤️
Jag är så tacksam för min nyvunna inre och yttre power jag byggt upp de senaste 2 åren ?.
Jag är tacksam att jag orkar ta fighten med försäkringskassan angående omvårdnadsbidrag till mitt ena barn med svår adhd ❤️. Samtidigt som jag bollar två barn till. Universitetsstudier och ett hus som kräver sin uppmärksamhet med allt vad det innebär.
Jag är tacksam att jag varje morgon går upp och äger dagen. Dagen äger inte mig.
Jaa kul!
Jag blev så glad över att en person med två hundar vinkade glatt och tackade TVÅ gånger bara för att jag stannade med bilen långt innan övergångsstället för att markera att han kunde gå (jag hade lätt hunnit över men hade inte bråttom). Skickade vidare gesten genom att vinka glatt åt en bil som släppte förbi mig med cykeln och fick ett leende tillbaka! Alltså en SÅÅÅÅÅÅÅÅ LITEN sak men jag blev orimligt glad ?
Jag vinkar också ett glatt tack till bilförare som stannar, fastän det är ett övergångsställ. Får vackra leenden tillbaka. Skratt smittar. Bästa smittan. Får också många glada leenden av människor jag möter när jag är ute med mina hundar. Känns så härligt!
Åh! Ja, för mig sitter det i benmärgen att alltid tacka om någon stannar vid övergångsstället. Det är nog en småstadsgrej för här i Stockholm känner jag mig rätt ensam med beteendet. Nu ska jag ta det vidare dock och börja vinka mer glatt och ivrigt dessutom ?
Neeej! Jag bor i Stockholm och igår när vi åkte bil (detta var på Östermalm) vinkade majoriteten. En kvinna log så stort också. Blir alltid lika glad! Självklart vinkar jag om någon stannar åt mig. ?
Jag har badat en av mina hundar idag. Igår badade jag två. Rena, fina, mjuka och välvårdade ???? Såå mysiga.
En gammal dam med demenssjukdom hörde dragspelsmusik från dagrummets cd-spelare idag. När jag gick förbi 10 minuter senare hade hon hämtat sitt dragspel och satt bredvid och spelade med. Jag blev så varm i hjärtat av att se det.
Den berättelsen gjorde min dag.
Jag har inskolning med min dotter och idag lämnade jag henne för första gången. I 2 h var hon själv med pedagogerna och det gick sjukt bra.
Jag är sjuksköterskestudent och hade mitt första (egna) patientbesök idag! Och det gick SÅ bra
Igår sa en elev till mig att jag var lång som en basketspelare..jag är 162?
Allt handlar om perspektiv haha ??
Är också 1,62. Mina gamla elever som går i 6:an nu och som jag hade när de gick i 3:an tycker att jag blivit så kort. Kanske för att de alla är typ 170 nu och inte 130 som på den gamla goda tiden.
Så gulligt, ”du har blivit kort” ☺️ Jag är 173 cm men vissa sexor har växt om mig ändå! ?
Stolt att jag håller ihop trots besked om 4e missfallet. Livet.
❤️
?❤?
En kund på jobbet ringde bara för att säga att hon fått så bra hjälp av mig och att resultatet blivit precis som hon hoppades vilket gjorde min dag ☺️
Makeupmekka, är det något att ha? Tänker att det känns FÖR billigt? ?
Mycket bra! La en ny beställning igår och har beställt flera gånger tidigare.
Förvånansvärt bra för de priserna!
Alltså det är ju mycket skit i produkterna såsom mineraloljor och sådant. Men jag har typ bara makeuppmekka hemma. Delvis pga priset då jag just nu inte kan köpa till högre pris och de är galet prisvärda. Har nog aldrig använt bättre smink. Obs. Notera att jag inte sminkar mig så ofta men har ändå provat massa olika. Är du fortfarande osäker så kika på Margareta Grääs Youtube videor där hon provar makeuppmekka.
Notera att de har ganska lång leveranstid bara!
Fick nyss reda på att några av mina kollegor ska ut och festa med varandra och jag har inte fått någon inbjudan. Får dagligen bekräftat hur skön och rolig jag är men det gör så riktigt ont att känna sig utfryst. Vet inte ens varför jag tog åt mig så mycket över att jag inte blev inbjuden (försöka typ invita mig själv genom att prata om festen men dem böt snabbt samtalsämne) för hade inte gått ändå då de inte är riktigt min typ av människor.
Vet inte varför jag skriver ut detta här hahah men det var skönt att ventilera
Träffade 3 personer som var mitt gäng på gymnasiet, som jag slutade umgås med några år efter studenten pga olika anledningar
Det var i mataffären där dom handlade för en middag ihop. Kallprat kallprat, jag berättade att jag hade absolut ingenting för mig under kvällen. Dom bjöd inte in mig att hänga med ?
Inte så konstigt om de umgås fortfarande men inte du?
Låter svinkonstigt imo. Men de flesta svenskar är väl tyvärr sådär, svårt att ändra planer och att bjuda in!
Om de inte umgåtts med henne sen gymnasiet och hade tänkt ha en trevlig kväll tillsammans? Kan ju bli väldigt stelt/konstigt.
Eller jättekul och trevligt med en reunion! Våga bjuda in mer, det värsta som kan hända är att det blir lite stelt men vad gör det egentligen?
De kanske inte tyckte det.. Blir ju en främling efter en massa år isär, trist om man tänkt ha en avslappnad vänkväll. Vad gör det? Mycket, tycker jag. Skulle verkligen inte förvänta mig en inbjudan av nån jag inte är vän med.
Sån är du. Tur att andra är mer inbjudande och spontana även om det är en väldigt liten del av svenskar.
Ja och många andra. Tur och tur. Alla gör som de vill och känner sig bekväma med. Handlar inte om svensk eller inte.
Alltså alla 3 var mina gymnasie-vänner, inte bara en
Ja det fattade man tycker jag. Men det var länge sen?
Kanske därför de inte bjudit dig? Om de inte är din typ av människor kanske du inte är deras heller? Men förstår att det kan kännas jobbigt ändå. Hoppas du har andra du klickar med.
Alltså ja, jag har ju gått vidare sen dess och har andra jättefina vänner ? valde ju aktivt att sluta umgås med dessa av olika skäl
Men kände mig dissad ändå såklart ?
Inte för att vara den som är den Asta, men tror att anonyms kommentar var riktad till mig haha. Ja alltså har andra jag klickar med bra på jobbet och har fått inbjudan av dem jag klickar med att gå ut och festa osv men min självkänsla fick sig en törn av att inte bli inbjuden haha. Vet somsagt inte ens varför jag tog åt mig så mycket herregud alla kan inte gilla mig
Ja det var den, till ts.
Förstår dig, man vill ju på nåt sätt va omtyckt och bli inbjuden, även av de man inte bryr sig så mycket om ? Mänskligt.
Om du är nära någon av dom tycker jag du ska fråga enskilt om varför du inte är bjuden, på ett lättsamt sätt. Du skriver att de inte är din typ av människor, de kanske inte tror att du vill följa med? Det vore ju konstigt om en person extra på en utekväll bland kollegor skulle vara ett problem. Finns kollegor på mitt jobb jag inte skulle hänga med privat men om ”alla” går ut bjuder man ju med de som vill komma tänker jag. Folk brukar ju bli roligare med ett par enheter i sig.
Beror ju lite på hur personen är om det är ett problem, och hur många man är. Har en kollega som jag och några andra kollegor verkligen inte vill gå ut med, pga hur hen är. Men vi låter den inte veta om att vi ska ut då såklart, ofint.
Förlåt för ev hårda ord men man kan inte alltid bli bjuden. Du får väl hitta på något och bjuda dem om du verkligen vill gå ut med tillsammans. Alla tycker inte the more the merrier och det får man acceptera. Plus att det är ganska oartigt att bjuda in sig själv.
Jaa försöker tänka samma som dig och alla kan ju inte gilla mig liksom. Men bjöd dock inte in mig själv haha hatar männiksor som bjuder in sig själva men stod och och sa typ ”jaha ska ni ut och festa? Vart då? Vad kul!” Osv och trodde att inbjudan skulle komma men nehepp
Det är nog extra lätt för mig att tänka så för jag verkligen inte gillar att umgås i grupp och bjuder oftast bara en eller två. Så det är inget personligt och nästa gång är det kanske två andras tur. Så försök verkligen att tänka att det inte är något med dig 🙂
Fullt naturligt att reagera. Det kan vi tacka den gamla savannenhjärnan för. Om det här hade varit för 10 000 år sedan, så handlade det om liv och död om att inte få vara med i gruppen.
Där har du lite svar på din reaktion ❤️. Tack och lov är situationer som dessa inte lika dramatiska nu för tiden. Även om man kan bli ledsen så klart.
Mina bästa tips är att du inte ska ta detta personligt. Om ni har en bra relation annars så har du inget att frukta.
Fråga om de hade kul när de var ut, gick de till någon rolig klubb/bar osv?
Om du genuint vill festa med det gänget framöver, säg att det vore kul att haka på någon gång och utgå där ifrån.
Lycka till
Har ett jävla dilemma.
Köpte för två år sedan ett hus och behöver nu sälja det pga ändrade omständigheter.
Äldsta barnet ska även börja i förskola för första gången nu om en dryg månad och vi planerar att flytta innan juni, ungefär.
Vi ska antagligen flytta till en annan kommun så att gå kvar i den förskolan barnet är planerat att börja i år inget alternativ.
Hur hade ni gjort, väntat tills vi flyttat och börja förskola på nya stället eller börja nu för att senare byta?
Barnet är 3 år.
Så små barn glömmer och anpassar sig fort. Låt barnet börja nu, byt sedan när det är dags. Lycka till!
Så börja i mitten av mars och sluta innan juni? Är du ändå hemma med lillasyskon hade jag inte skolat in utan hållt kvar hemma
Tack snälla för alla svar! Kommer fortsätta ha barnet hemma.
Jag hade också skippat förskolan om det handlar om det handlar om så kort tid. Vid tre år är ju barnet ganska så medvetet och hinner vara precis bli tryggt innan det ska avslutas ?
Hade absolut väntat till efter flytten
Vad är problemet? Du/ni har möjlighet att vara hemma med ert barn och det handlar om ca tre ynka månader. Ta vara på tiden med barnet. Att börja i förskolan är en stor omställning för barn, dessutom.
Hade nog haft på förskolan! Varför inte. Skönt att få tid med bebis och någon annan roar en energisk 3 åring några timmar!
Cattens nya läppar!!!! Say no more!!!!
vem?
Vad heter hon på insta?
Mys nya ögonbryn.
Elsas nya ögonbryn!
Hjälp! Säg att de blir normala igen.
P.S. Nu är det inne med smala bryn igen. Inte så konstigt. Brynmodet växlar. https://www.expressen.se/damernasvarld/skonhet/smink/de-tunna-ogonbrynen-ar-tillbaka-2022s-mest-ovantade-trend/
Mys nya frisyr?
Vad är det för fel på Mys frisyr? Jättesnyggt med page!
Voffor gör di på detta viset?
Bingos nya tatuering?
Hon heter 4barnsmamman__ (två understreck).
Jag har 4 konton på insta och är blockad på varenda. Har aldrig kommenterat något så hon verkar blocka alla som kollar stories och inte följer henne.
Vem är detta? Verkar ju vara en privatperson? Varför nämns hon här?
Hon är en gammal bloggerska och känd dömd bedragare som sålde presentkort till privatpersoner på resor och biljetter som inte fanns. Lurade folk på pengar.
Jag är sugen på att köpa hund men har inte gjort det då jag oroar mig att jag flänger för mycket då jag reser en del. Obs inga festresor.
Nu har inte livet sett ut såhär sedan coronans intåg (inte rest en enda gång) men under normala omständigheter blir det södra Europa ett par gånger om året då min kille har familj där, och en del kortare resor (ofta tåg eller bil) inrikes samt några ytterligare flygresor till Norrland till min familj, samt några ytterligare utlandsresor då jag följer med min kille på jobbresor när han blir borta länge (jag pluggar på distans) och så blir det någon enstaka nöjesresa med, antingen någon av våra familjer eller bara jag och min sambo, per år.
Funkar detta liv över huvud taget med en hund? För det mesta ligger jag hemma i soffan (har absolut INGA intressen och hänger inte med vänner) så har ju all tid i världen att ta hand om en hund och den skulle ha det extremt lugnt de allra flesta dagarna om året. Jag skulle vilja skaffa en liten som jag kan ha i en bur i knät under flygresor.
Skulle såklart inte vilja börja resa med den för tidigt (ingen brådska för min del), men vill inte heller börja försent så den vänjer sig och känner sig trygg med att resa.
Hur ska jag tänka OM jag skulle köpa en hund? Snälla håll en god ton, jag ställer bara frågor för att lära mig mer. Jag köper ingen hund om det är en dålig idé, jag vill bara lufta mina funderingar.
Vänta med hund tills en tid du känner dig klar med resor i den utsträckningen. En hund mår bra av trygghet och att vara med sin flock, att bli lämnad så länge som en vecka flera gånger om året kommer inte göra en hund gott. Enda som skulle vara acceptabelt är om du har en person som sått dig väldigt nära som kan vara delaktig i hundens vardag och då även vara hundvakt när du åker bort.
Tack för svar. Tanken var att hunden skulle få följa med på resorna, tror du en hund kan vara okej med att flyga/åka bil/tåg så pass ofta? Vill alltså ha en så liten hund att den kan sitta i en bur i knät på flygresor. Men vill inte att den ska må dåligt heller, men tänkte att man kan vänja den vid det i tidig ålder så den inte blir stressad av det? Tror inte vår livsstil kommer ändras under de kommande tio åren i alla fall. :/
Det går inte alltid att veta innan vad en hund är okej med eller inte. Vissa hundar klarar inte av flyg överhuvudtaget på grund av lufttrycket. Normalt sett skulle jag säga att man inte reser med hund på det sättet. Hunden har ju ingen aning om vad som händer och det går också tillbaka till att en hund behöver trygghet i första hand. Att resa omkring flera gånger varje år skulle jag tro bara skapar stress för en hund. Skillnad om man kanske alltid åker till samma ställe varje gång.
Skulle vänta med hund till livsstilen ändras eller ni hittar en specifik plats dit ni åker, men som sagt är det inte säkert att hunden överhuvudtaget pallar flyg.
Hundar är generellt inte så anpassningsbara utan blir (ofta) oroliga av nya miljöer. Det kan t.ex. vara så att den har svårt att sova borta, skäller på ovana ljud osv, orkar du med det? Dessutom är det krångligt att resa utomlands med hund med pass och vaccinationer etc. Plus att hunden själv såklart hade föredragit att få vara hemma. Är man villig att sätta sin hund i första rummet och arbeta mycket med hundens grundtrygghet samt väljer en stabil ras så kan det väl kanske gå, men så värst nöjsamt blir det nog inte 🙂
Om tanken är att hunden ska följa med på alla resor så tror jag inte det är några problem (men man får ju anpassa så det funkar med hund). Ett sämre alternativ är om hunden ska lämnas bort till hundvakt när ni åker iväg, då hade jag sagt att det är bättre att avvakta!
Sen vill jag även lyfta fram att tänka på att en hund ofta lever 10-15 år och att därför fundera på om du kommer ha en vardag där du är hemma även långt fram i tiden. Det är ju perfekt att en person är hemma om dagarna när man har hund men om det kommer vara så under en begränsad tid är det bra att tänka på hur man ska lösa det därefter! En hund kan inte (och får inte enligt lag) lämnas själv mer än ett visst antal timmar och tex är det därför omöjligt att ta hand om sin hund på rätt sätt om båda i hushållet jobbar 8-17. Nu finns ju hunddagis etc men om tanken är att ens hund ska vara där 5 dagar i veckan hela dagarna hade iallafall jag tänkt om gällande att ha hund. Man måste tänka att exakt varje dag under minst 10 års tid kan inte ni båda vara borta mer än några timmar från hemmet utan att behöva ordna hundvakt.
Sen slutligen vill jag lyfta fram vikten av att välja ras med omsorg! Självklart kan storleken på hunden vara viktig (särskilt om ni ska resa mycket) men utöver det hade jag sagt att man ska släppa utseendet och istället läsa på om hundrasens egenskaper. Alldeles för många väljer ras baserat på vilken de tycker är finast vilket är otroligt oansvarigt och en jättedålig idé. Så innan ni köper hund – ta er tiden att läsa på för att hitta en hund som passar er vardag (står nog en del på SKKs hemsida, och såklart om man googlar). Lycka till!!
Lite sent svar men hoppas du ser det. 🙂
Det finns individer i alla raser, så precis som människor är vissa mer nervöst lagda än andra. Men med det sagt, öva på att låta valpen hänga med så känner den trygghet i dig! En hund som har en lugn och trygg människa behöver ofta inte så mycket mer. Det är väl fantastiskt att du kan ta med den när ni reser! 🙂
Vidare får man tänka lite på hundens utveckling. En liten valp kan rent fysiskt inte hålla sig så tänker att ni kan börja med kortare resor med ex buss vid ung ålder. ( börja direkt-det är inte farligt) När sen valpen blir äldre så öka på. När den blir tonåring (ca 6-18 månader) så kan den kanske backa lite i utvecklingen men helt normalt-de testar. Bara att träna på. Så öva, vissa att du är tryggheten så kommer det gå kanonbra! 🙂
Min man har berättat efter vad jag anser varit ett 13 år lycklig relation. Vi har 2 små barn. Hur går man vidare när det känns som livet är slut?
Ta dag för dag, försök göra en plan (a, b och c) kring din praktiska situation. Ta hjälp av nära och kära, släpp in dem och tillåt dig lämna över sådant som kan lämnas över. Se om du kan få barnvakt ett par dagar/kvällar så att du kan få andrum för dig själv och för att kunna planera framåt. Det är svårt att låta bli att tänka gidtiga tankar, men kom ihåg att du inte får klandra dig själv! Inte under några omständigheher alltså. Det känns tungt men kom ihåg att tiden får alla sår att bli mer hanterbara, förlita dig på det långsiktigt.
Ta hand om dig ❤️
LÅNGDISTANSFÖRHÅLLANDE
Vad skulle ni göra, tänka och känna om ni träffade någon det känns 1000% rätt med på precis alla plan, men som bor 140 mil bort. Vi har träffats 2 månader, mest på telefon men också setts längre vistelser vid två tillfällen. Är det för tidigt att tänka på framtiden? Ska man bara vara i nuet?
Hur gammal är du?
30+
Det beror helt på, ser du en framtid med barn o.s.v. skulle jag, om jag var du, vilja försöka komma till nästa steg så fort som möjligt. Eventuella brister i tvåsamheten är så mycket lättare att upptäcka när man verkligen är nära inpå varandra och lever ihop. Detta för att du snabbt ska kunna gå vidare om det inte känns rätt. Har du inga planer på barn så är det ju ingen brådska alls, ta det som det kommer och njut av att vara nykär!
Jag är överlag anti långdistansförhållanden men det finns så klart undantag. Hur gamla är ni? För i min ålder, +30, hade jag helt klart ganska fort försökt att flytta ihop eller iaf närmre varandra, för att inte slösa tid på något som aldrig blir av annars. Tycker det är viktigt att våga satsa om allting känns bra. 🙂 Men visst, jag är inte så fäst vid orten där jag bor, har gärna flyttat norrut…
Kör. Jag har haft sådant förhållande i sju år. Funkar utmärkt för oss då vi båda har flexibla jobb så att vi kan jobba från hos den andra när vi ses. Än har vi inga planer på att flytta ihop men går ju att lösa om man plötsligt kommer på att man vill bo ihop.
Så mitt svar är prata om vad ni har för plan med relationen (exempelvis barn eller inte..) och gör det som funkar för er. När det inte längre funkar, lös det då.
Wow! 7 år! Imponerande. Diskuterade ni det i början? Hur ni skulle göra? Eller blev det bara som det blev?
Njae vi pratade väl egentligen inte om det utan tog det lite som det kom och upptäckte att det fungerade jättebra för oss. Men då tillåter ju som sagt båda våra jobb att vi kan styra när och var vi jobbar så vi har ganska lätt för att ses utan att ta semester. Jag kan åka till honom och jobba därifrån i två veckor och han likaså. Förstår att det kan vara tuffare om bägge har andra typer av jobb och det hindrar en från att ses.
Men ja, vi sa väl lite så att vi kör på och när det inte funkar för någon av oss längre så får vi ta det då. Men än så länge trivs vi båda med upplägget och relationen.
Hamnade i modd men vill tillägga att exempelvis frågan om barn togs upp ganska tidigt eftersom det är en rätt så viktig fråga att vara överens om enligt mig. Men själva distansförhållandet blev mest så det blev bara utan att vi egentligen diskuterade det.
Mitt 11 åriga förhållande har varit distans många gånger i flera års etapper pga jobb utomlands. Kan rekommender några saker 1) ha rejäla rutiner för när man hörs för att hålla kontakten. Ta tid att prata iaf en stund även de dagar man inte riktigt har ork. 2) släpp svartsjuka annars är det kört. 3) tala öppet om hur det går med distansen 4) oroa dig inte för framtiden. Det går att hålla ihop ett bra förhållande på distans om båda vill. Tvekar man över förhållandet smittar det till den andra och skapar en ond cirkel. 5) bråka inte om smågrejer. Det är mycket svårare att lösa konflikter på distans.
Där ser man, 11 år… kan jag tänka mig…
Nej, det hade inte blivit något med. Tror inte att man hunnit uppleva alla plan på två månader heller. Bättre att dra sig ur när man fortfarande kan.
Beror på era planer för framtiden. Vill någon av er flytta? Jag hade ett distans förhållande i 5 år, men min man är från samma stad som mig så han flyttade hit när han hade utbildat sig klart och fått ett jobb här.
Känns det rätt så kör. Jag var i distansförhållande över Atlanten, det var påfrestande som få och jag skulle aldrig göra det igen men det var en upplevelse. Är den du träffat rimlig kommer det funka, det var tyvärr inte den jag träffade insåg jag till slut.
Hjälp. Min treåring har varit blöjfri i över ett år men har nu nu börjar kissa på sig hemma. Enbart hemma, ibland framför toaletten och ibland i henne rum.
Hon säger att hon itne han men jag får känslan att det är med mening. Är dock noga med att aldrig beskylla utan säger bara ”sånt som händer men nästa gång kissar vi i toaletten.”
Vad gör man?
Man gör ingen stor grej av det.
Någon här som är ekonomiskt beroende av sin partner på grund av sjukdom eller dylikt?
Min man är ekonomiskt beroende av mig, pga sjukdom och plugg.
Något speciellt du vill veta? 🙂
Jag är i samma sits som din man. Jag är inte på väg att lämna relationen, vi har det bra tillsammans, men jag bara funderade på hur det skulle vara om jag skulle vilja lämna honom eller om han gjorde slut.
Jag har en dröm om att flytta till mitt ursprungsland men min sambo vill inte det. Jag accepterar det såklart, men jag är så medveten om att jag inte skulle kunna flytta även om jag skulle vilja det. Där finns inga sociala skyddsnät där på det sätt som det finns i Sverige.
Hur kommer livet se ut för din man efter studierna? Kommer han kunna jobba?
Varför funderar inte han på att bli självständig?
Ja, men precis…man väljer ju att bli sjuk…IDIOT!
Nej men man kan väl även som sjuk få ersättning eller ev vård
Är ekonomiskt beroende av min partner eftersom jag arbetar deltid och har en ganska blygsam inkomst. Om min partner plötsligt skulle dö och jag blev lämnad ensam med barnen vore det en total ekonomisk katastrof.
Be honom ta en livsförsäkring
Tycker du och din partner ska kika på olika försäkringslösningar om ni inte redan har gjort det (liv, olycksfall, inkomstbortfall m.m.). Lycka till!
Usch jag förstår dig. Det måste vara en stor stress att känna så. Jag förstår att ni ser och planerar en framtid ihop och tänkt dela livet med varandra, men hur känner du över att vara så beroende av honom så? Alltså vetskapen om att du inte har råd att lämna honom om du skulle vilja det, och att du skulle få det svårt om han lämnade dig?
Höll på att skriva svar på ett långt svar jag hade fått, men den kommentaren verkar ha försvunnit? Ser den i alla fall inte mer? :/
Är så nervös inför redovisningar imorgon och på fredag. Vi har fått så vaga instruktioner och jag är väldigt osäker på att jag ens gjort rätt eller gjort något bra. Är rädd för att bli sågad inför klassen. Försöker plugga nu men mina nerver spökar med min hjärna att jag bara känner för att bryta ihop ?
Det kommer att gå bra! Du förbereder dig ju nu och sedan kommer det att flyta på. Planera in en belöning efteråt som du kan se fram emot!
Sågad blir du inte! Ingen vill ju sätta dig nån tänker jag (hoppas inte det iaf). Förbered dig bara på ämnet och tänk ut några specifika ämnen/ledord som du kan leda ev frågor mot så har du lite svar klara 🙂
En grej jag fick tips om när jag utbildade mig och var tvungen att prata massor framför folk i jobbet var att öva framför Spegel. Det känns sjukt konstigt att prata med sig själv framför spegeln men så konstruktivt. Där fick jag syn på hållning, öva på ögonkontakt (med mig själv) mina rörelser och det gjorde susen för självkänslan kring att prata inför folk. Kanske kan du ha hjälp av samma?
Lite sent men ett tips som funkar för mig är att om man har möjlighet att ha en vän där som lyssnar, kanske någon i klassen som du litar på och känner dig trygg med. Be den kompisen att ha ögonkontakt med dig, le, nicka instämmande osv. Så kan du alltid leta efter de snälla ögonen när du känner att du behöver. Funkar för mig ?
Älskar, älskar inte: vilka par tror du på? ?
Av de nya? Alltså… Inget av paren känns helt hundra? 😛 Hon med pakistaniern verkar leva i någon slags crazy fantasivärld. Jag är rädd att han i smyg är konstig och kommer behandla henne illa/kräva konstigt sex. Obs ej pga hans ursprung utan bara för han beter sig konstigt runt henne och ville gifta sig direkt bara för att han ville ligga…?
Andra katastrofen är den urtrista blondinen med ”sexige” libanesen. Känns som om han kommer försöka övertala hennes syster att bli ihop med honom 5 min efter att ha mött henne… Riktigt osympatisk snubbe. ?
Resten känns väl mer normala som människor men tycker mig inte riktigt se någon gnista mellan paren? Tror de gör slut så fort nyförälskelsen lagt sig.
Haha jaaa exakt så! Alltså han libanesen, Latif, jordens största mansgris? Hon tjejen, Sabrina?, verkar redan så sjukt undergiven honom.
Ja alltså hon Erika med Omer, pakistanien, säger att hon vsrit gift två gånger och vill att det ska ”kännas rätt den här gången” men gifter sig med en snubbe hon aldrig träffat? Känns tyvärr som att hon kommer från sjult destruktiva förhållande med tanke på hennes extremt låga självkänsla som partner i en relation.
Eventuellt kan han Mattias och Tanawarn bli långvariga men tvek om det beror så mycket på kärlek som på ömsesidigt beroende?
Ja Erika tror jag bär på trauma från tidigare förhållanden. Kan tänka mig hon blivit riktigt illa behandlad av män och ofta gjort sig beroende av dem, anpassat sig helt efter dem. Tror hennes son peppar henne hela tiden för att han sett henne knäckt så mycket och därför vill hon ska vara glad, han vet hon skulle bli helt låg om han sa vad han tänker om denna galenskap…?
Ja de två tror jag lite på! De verkar så olika men faktiskt genuint omtänksamma och glada i varandra. ? Men på tal om paren från förra säsongen… Vad tror du om filippinskan och skåningen?! Jag tror han verkligen vill få det att fungera men är inte så säker på att hon är lika seriös…
Känns som att konceptet att undvika all kontakt med det attraherande könet tills man ät 30+ och gifter sig är att bädda för TOTAL KATASTROF ?
Precis mina tankar med!!
Tror på thailändskan och hennes man, det är ju andra säsongen dom är med och barnet ska flytta dit så en lätt gissning kanske :p
Annars tjejen som är på Kap Verde, det verkar så odramatiskt än då länge iallafall, och båda vettiga.
—-
Libanesen/Dubai är självklart nej nej
African viking är jag lite tvek kring, tex så olika syn på barnfrågan, det som kan rädda det är att han verkar ha rätt mentalitet för att gilla livet på landet
Filippinskan är svår.. de har ju hållit ihop länge på distans, men hon är såå ung…
Det enda paret jag tror på är han som bor typ i Huskvarna och thailändskan som ska flytta dit med sitt barn. De verkar genuina, även om man kanske förstår att från allra första början handlade det kanske om något annat. Men de skulle kunna få det fint verkar det som.
Hon den rödhåriga som har den svarta vikingen? My god säger jag. Han verkar rätt chill, men hon verkar ju vara sjukt störig. Har väldigt svårt för människor som liksom nästans skryter om sitt hemska humör och sin PMS. Jag har själv vidrig PMS, men det är trots allt ingen ursäkt för att bete sig hur som helst mot sin omgivning, vilket hon verkar göra. Såg senaste avsnittet på Discovery igår när de skulle träffa hennes familj. Stelt…
Den blonda tjejen med den ”sexiga” libanesen? Oh no. Tror jag ej på. Han verkar så sjukt uppfylld av sig själv, och hon spär på. Hon är ju helt förtrollad av honom. Han har säkert goda sidor, när han pratade om sin son och sin mamma glimrade han till, men han är way to much of a mansgris för att vilja lära sig att passa in i Sverige och våra normer/vår kultur. Tror jag. Och tjejen för mesig.
Erica och hennes pakistanier (?) tror jag kansk inte heller så mkt på. Det sorgliga tycker jag här är att hon är så uppenbart sårad och skadad från gamla förhållanden, och är ju redan skeptiskt till detta och ifrågasätter hela grejen om varför han skulle vilja ha henne osv. Men ändå är hon desperat nog att försöka igen. Modigt absolut, men klokt? Mjaaeee…
Killarna tycker jag är lite ointressanta så de har jag inte kollat så mkt på. Han verkar väldigt rar, så hoppas på kärlek <3
Från förra säsongen undrar jag hur det gått för henne som gifte sig med en massaj? Och ja, för de andra paren som inteh eller är med i denna säsong. Lite snopet att inte få reda på hur det gått. Hon som var tillsammans med den tatuerade brassen t ex? Som injicerade grodgift? Någon som vet?
Tips på vad man kan göra på eftermiddagarna efter jobb? Vad gör folk?
Brukar vara så trött så slutar med att jag bara hamnar i soffan hela em och går och lägger mig kl 19-21, i brist på motivation ?
Tar promenad, läser en bok, lagar mat, fikar med nån vän, går på stan, bakar, bygger pussel, ser serie, städar. Alltså inte allt samma kväll då haha
Fy fan vad skönt! Njut av sömn och Netflix. Mvh jobbar kväll/natt fem dagar i veckan.
(om du verkligen vill ha något att göra gå till en restaurang/café/bar/krog och bara titta på folk, det är min bästa hobby och man ser så mycket kul när man är själv).
Träna är min prio. 6 dagar i veckan.
Såklart individuellt, men vid vilken ålder borde man börja försöka få barn, för att inte missa tåget? D.v.s om man vet att man vill ha barn i framtiden men egentligen inte är riktigt redo än p.g.a hur livet ser ut? Hur länge kan man skjuta på det? Hur tänkte ni andra i den situationen?
30 år var försent för mig.
Åh, vad ledsamt om det var något du sett framför dig. Fick du något svar på vad det var som gjorde att det inte gick?
Tidig menopaus. Äggen är i för dåligt skick.
Jag förstår. Om du inte har något emot att dela, hur/när upptäcktes detta?
Tack för att du tar dig tid att svara!
När vi inte lyckats efter ett år sökte vi hjälp. Då tog de ett blodprov, AMH, som visade ett jättelågt värde. Fick ändå prova IVF men de få ägg som kom ut såg dåliga ut, blev knappt befruktade och blev aldrig livsdugliga embryos. Kom som en chock, hade (och har fortfarande) regelbunden mens och positivt ägglossningstest varje månad.
Jag slutade äta p-piller när jag var 29,5. Gick in med inställningen att ”blir det så blir det”, det kan ta tid. Tog ca ett halvår innan jag blev gravid.
Vad skönt att det gick så pass snabbt ändå, även om ett halvår säkert känns länge om man aktivt försöker. 🙂
Beror på hur många barn du vill ha
Ser framför mig att jag vill ha typ fyra stycken, men det kan ju ändras snabbt när vardagen med barn blir verklighet, hehe.
Oj jävlar.
Ja då är det nog bara att sätta fart haha
Haha jag antar det. Jag är 32 år nu, planen är egentligen att åka på utbytesstudier utomlands nästa januari, och då vara borta ett år. Det är en dröm jag haft väldigt länge, men överväger att ställa in då jag är rädd att jag har ont om tid på mig att bli mamma. Man vet ju aldrig. 🙁
Vill du ha fyra ungar är det i senaste laget som det är redan nu. Å andra sidan har jag en kvinnlig bekant som fick sin första som 48-åring.
Ojsan! Vet du om det var på naturlig väg eller om de fick hjälp? ? Och ja jag tänker likadant kring min situation. Hade nog inte blivit ledsen om det blev två-tre heller. Eller ja, helst tre i alla fall! Haha. Men känner mig så osäker på allt runtomkring, kommer troligen bli en bitter gammal tant om jag inte åker på min resa. Hehe.
Då hade jag satsat på ett färre barn och göra utlandsstudier. Det var ett av mina bästa år i livet och skulle aldrig vilja ha det ogjort.
Jättesvårt att säga. Hur stor är drömmen om att få barn? Är du helt säker på att barn är ett stort mål i ditt liv så är det klokt att inte vänta hur länge som helst.
För mig har barn aldrig varit den stora drömmen. Först vid 30 började jag tänka att jo ja kanske ett barn vore fint? Och först vid 34 började jag försöka bli gravid. Rätt sent enligt många. Men jag gick in med inställningen att om det inte går så får det bara så, då byter jag fokus för framtiden. Men jag blir hellre utan barn än att t.ex. ha fått barn med något ex jag nu för alltid är länkad till och måste köra varannan vecka med…. För mig låter det hemskt.
Vill också påpeka att tajmingen i princip aldrig är perfekt. 🙂 Min man ville vänta ett år till pga en flytt men då sa ja att när flytten är klar så är det något annat som är i vägen? Och sedan något annat och plötsligt är jag 44… Man bör väl ha fast jobb och boende men annars tror jag inte man ska fastna vid detaljer typ vi bor lite litet eller jag är ny på jobbet och sånt… 🙂
Det är inget jag aktivt går och längtar efter, alls. Men har alltid sett barn i framtiden och jag tror att jag skulle bli besviken om det inte blev så. Men jag börjar bli stressad, jag åker utomlands i ett år för studier i januari nästa år, men kommer vara 33 år. 34 när jag kommer hem. Jag har en stabil relation sedan 10 år tillbaka, och vi har sagt att vi ska försöka skaffa barn när jag kommer hem igen, men jag är dels orolig för biologin, och dels för att jag inte vet hur min (om än tillfälliga) flytt kommer påverka vårt förhållande. Jag tror verkligen att vi kommer hålla, men kan ju inte ta det för givet. Vill inte stå där, 34 år och nybliven singel och behöva stressa in i något nytt förhållande för att kunna skaffa barn. :/ Det kanske är en dum idé att resa iväg (min sambo kan inte följa med då han har eget företag i Sverige som är beroende av honom) men det är något jag drömt om så länge jag kan minnas.
Jag tror dock du har helt rätt gällande att timingen aldrig är perfekt. Vi har fast boende men jag har ju inte fast jobb, är som beskrivet student, men min kille har ju det. Och i och med att jag ska resa iväg inom relativt kort tid känns det som att timingen är sämre än någonsin. Vill ju inte skaffa barn innan, då skulle det behöva bo med bara en förälder under sitt första år, och vill heller inte vara ensam och gravid i en annan världsdel, och ännu värre behöva föda där.
Jag önskar att jag var 25 eller något. :’)
Du får fundera ordentligt på vad som känns bäst och viktigast för dig. 🙂 Du kanske kan kolla med någon privat gynekolog om det går att göra tester och en undersökning för att se hur det är med dina ägg och liknande? Så kan du känna dig lite lugnare? Det är ju inte supergammalt idag att skaffa barn vid 35, jag kommer vara 35 när jag (förhoppningsvis – ännu tidigt i graviditeten) föder mitt första barn i höst. Har flera runt mig som är ca 37 och får sitt första barn i år. 🙂
Jag håller med ovanstående att du bör gå och testa dig och se att allt står rätt till, som ett första steg. Sedan, om allt är bra, skulle jag föreslå att befrukta ägg och frysa dem. Då kanske det känns lite lättare att åka ditt år utomlands, för att börja försöka när du kommer tillbaka?
Man måste ju dock ha ett stabilt liv först så inte alltid man kan välja (bra förhållande med en bra person en längre tid, fast jobb och fast boende).
Måste å måste …
Nej det är ju ingen lag men jävligt smart och vettigt.
Har ett långt, bra och stabilt, förhållande och fast bostad. Min sambo har eget företag men jag är student i några år till. Planen är egentligen att åka på utbyte i ett år (ensam då han inte kan lämna jobbet), det är något jag alltid drömt om, men jag överväger att ställa in det för att skaffa barn då jag är rädd att jag har ont om tid på mig. Jag är 32 år. 🙁
Svårt att säga. Jag hade dock väntat tills jag verkligen känner mig redo om jag var du.
Jag är dock snart 33. :/
Om det är viktigt för dig i livet – så snart som möjligt
Nja inte alltid sant. Omständigheterna behöver va bra också. Man behöver inte va så stressad.
Det är så svårt att säga om man måste vara stressad eller inte. Hellre ett barn under mer knapra/instabila omständigheter, än inget för att man väntat för länge, förstås. Men det ultimata är ju att ha allt ordnat för sig. 🙂
Kan tillägga att jag är 32 år.
Jag var 33. Fått tre innan 40
Härligt! Det är typ det jag ser framför mig, jag hoppas jag har lika mycket tur!
Jag hade ett pissförhållande i skitmånga år och dumpade han när jag var 34.
Tänkte att jg får väl bli utan barn då, eller skaffa själv längre fram.
Men träffade en kille efter tag och blev gravid och fick vår första när jag var 35 och då var han 29, på första försöket med vår andra när jag var 36 och är nu 40 och gravid igen på första försöket.
Sen blir det inga fler.:)
Men allt är sååå individuellt. Och allt beror ju inte på äggen heller, spermierna ska ju vara prima, man ska klaffa etc.
Man kan lika gärna ha svårt som 20-åring som 40, och lätt och tvärtom.
Vilket flyt! Så härligt för er! Jag hoppas att det går lika bra för oss när det är dags, men det går ju tyvärr inte att förutse. Jag är 32 nu och så som livet ser ut just nu (student och ska åka på utlandsstudier ensam i ett år) så kommer vi inte heller kunna försöka förrän jag är 34. :/ Och som du säger är det mycket som ska fungera och klaffa, osv.
Svårt att svara på, men det är inte alltid lätt/går snabbt bara för att man är ung..
Jag är 26 och har varit gravid 2 gånger senaste halvåret, har både fått missfall och behövt avbryta pga fostermissbildningar (v 16)..
Jag är glad att vi började försöka relativt tidigt (dock har vi båda utbildat oss+fasta jobb/bra boende innan), eftersom det verkar ta betydligt längre tid än vad vi hoppats på.
Åh vad ledsamt att läsa detta, hoppas verkligen att allt går bra snart så ni kan få er efterlängtade bebis. <3 Det är ju tyvärr sådant där man inte kan förutse. Jag är själv 32, men är fortfarande student och planer på att bo utomlands (ensam på grund av utbytesstudier) i ett år, osv. Skulle så gärna vänta några år, men det kanske jag inte har råd att göra. :/
Jag är 38 och vi har nyss börjat försöka. Har regelbunden ägglossning och mens och inga skumma flytningar eller mellanblödningar och enligt min BM brukar det betyda en graviditet inom 1-2 år. Hoppas! ?
Vad härligt! Håller tummarna för er! <3 Det hade varit optimalt för mig med att skaffa barn i den åldern, är 32 nu och hade gärna väntat ett antal år. Det finns ju dock ingen garanti att det kommer gå, och är rädd att mina förutsättningar ska ha förändrats avsevärt tills dess. :/
Om jag var du så skulle jag inte chansa. Jag fick mitt första barn vid 33. Det gick hyfsat snabbt. Men sen när vi skulle försöka få ett syskon vid 35 var det svårare. Vi har nu äntligen plussat efter två års kämpande och flera missfall på vägen. Om allt går vägen så får jag alltså mitt andra barn när jag är 38. Jag skulle inte vänta om jag vore du! Speciellt om du vill ha flera barn.
Går inte att säga vad som är rätt. Jag började försöka när jag var 26 och nu fyller jag strax 28. Allt ser normalt ut på både min partner och mig förutom att jag har endometrios. Blev gravid en gång men fick missfall bara några dagar efter att jag fick positivt graviditetstest. Jag har haft en stark barnlängtan länge så jag är glad nu att jag inte väntade längre med att försöka. Nu ska jag snart påbörja IVF.
Vad har ni för erfarenheter av studentnationer? ?
I Uppsala?
Skitkul! Snerikes och Norrlands har bästa festerna.
Värmlands, Upplands har mysiga lokaler
NEJ!! Västgöta har mysigaste lokalen i Uppsala. Har du ens varit på Djäknen?! Västgöta är för övrigt bäst. Liten nation så man lär känna folk lätt och det blir som en familj. Men vad vet jag, rände ju bara i huset i sex år…
VG har förövrigt stans läskigaste spöke, Västgötamannen i ventilationstrumman….
VG är helt okej men man måste sitta i knät på varandra där..
Superkul! Har dock inte varit engagerad utan bara festat eller tagit en burgare ? (Uppsala)
Att det är mycket roligare på en vanlig bar. Efter fem år i Uppsala blir det ingen mer nation för mig. Beror kanske på ålder också, var 24 när jag började plugga så hade redan gått ut i flera år.
Funkar H&M-appen för er? Min står bara och snurrar. Och – kan man inte kolla på deras hemsida när man har appen? När jag googlar och klickar in där så skickas jag bara vidare till (den ej fungerande) appen automatiskt.
Avinstallera appen
För mig brukar det fungera att googla på HM så man får upp sökalternativen, hålla in på länken och välja ”öppna i ny flik” eller vad det står, då öppnas det i safari och inte i appen!
Hade samma problem i veckan. Avinstallerade och installerade på nytt, funkade.
Vill så gärna ha en examen från universitet, men jag kan inte bestämma mig för inom vilket yrke. Det är så jobbigt. Tips?
Bra på/intressen: språk, musik, inredning, politik/etik.
Dålig på: teknik/matematik/fysik och liknande.
Någon samhällsvetenskaplig inriktning kanske? Genusvetenskap med tanke på politik och etikintresset. Eller sociologi? Etnologi kanske?
Du får ingen speciell yrkestitel men man har ganska många möjligheter på arbetsmarknaden. Det finns många olika tjänster där man söker efter samhällsvetare.
På Lunds uni har många av de breda samhällsvetenskapliga utbildningar ett par valbara terminer där du kanske har möjlighet att fördjupa dig i dina andra intressen?
Statsvetenskap kanske?
Jag tänker att du kan gå in på till exempel Göteborgs universitet och söka efter utbildningar för att läsa på om vad som finns:) som du beskriver det så är det inom det samhällsvetenskapliga området du har intresse för där språk, politik och etik intresserar dig. Jag tänker spontant på att statsvetare, journalist, socionom osv kanske hade passat?:)
Lärare språk/samhällsvetenskap?
Stillasittandet kommer ta kål på oss! Hur många av er når upp till rekommendationerna för fysisk aktivitet?
Rekommendationerna i kortet (taget från folkhälsomyndigheten):
”Rekommendationer för vuxna 18–64 år:
Vuxna bör varje vecka vara fysiskt aktiva på måttlig intensitet i minst 150–300 minuter eller minst 75–150 minuter av fysisk aktivitet på hög intensitet, eller en likvärdig kombination av måttlig och hög intensitet.”
För den som vill läsa mer om rekommendationerna och evidensen:
https://www.fyss.se/for-vuxna/
Själv försöker jag få till ett snitt på 10 000 steg/dag räknat per vecka (får jobba ganska aktivt för att komma upp i det antalet), löptränar 3 dagar/vecka och försöker få till 2-3 yogapass/vecka med fokus på styrka och rörlighet.
Vad gör ni?
Jag har börjat på capoeira. Träning 3 ggr/v, hinner kanske med 2 för att vara realistisk, 120 minuter per pass. Var helt lyrisk efter första träningen då jag saknat den sortens dynamiska rörelse. Gymmar tungt ett par gånger i veckan och ska försöka komma igång med löpningen när det blir lite varmare.
Jobbade krog förut och då blev det lätt 9 h oavbrutet knallande.
Går på gym minst 4 gånger i veckan och försöker gå minst 10.000 steg om dagen
Jag kör daglig motion, olika saker. Löning, cykling, vandring, ngn vattenaktivitet.
Cyklar till och från jobbet, ca 20min enkel väg, fem dagar i veckan. Borde räcka va?
Nån som har hunnit ut på nattklubb nu efter restriktionerna släppts? Var det lika kul som man minns ?
Ja, minst
Det var kul, men fan vad man saknade att ha sånt space som med restriktionerna.
Hur tolkar ni om jag skriver: Ska vi ses kommande fredag? Tror ni att jag menar denna fredag eller nästa fredag, vad är rätt?
Jag skulle tolka det som att du menar denna fredagen
Varför inte bara ”ska vi ses på fredag?”?:)
Fredagen den 18/2
Den närmaste fredagen
Haha bra nick till denna frågan ☺️
Jag tolkar det som den närmst kommande fredagen.
Du kanske kan svara på detta:
Däremot har jag så svårt för att veta vad som menas med ”vill du ses nästa fredag?” När frågan kommer typ en söndag. Då tolkar jag det som fredagen om lite mindre än två veckor men min sambo säger att det är nästkommande fredag, dvs 5 dagar efteråt haha. Men varför säger man inte bara ”vill du ses på fredag” isåfall ☺️
Nästa vecka för mig…
Enligt vilken logik?
Håller med S. Egentligen inte pga någon riktig logik, kommande fredag är ju egentligen denna fredag. Men mer vardagligt är ju då att säga ”på fredag”, vilket gör att jag skulle tolka ”kommande fredag” som att den jag pratar med menar nästa fredag.
Oj men det är ju inte en tolkningsfråga? Okej om tillräckligt många börjar tolka uttrycket så, men i nuläget betyder kommande fredag på fedag.
Men snälla. Nästa veckas fredag är ju nästkommande fredag?
Amen på det!
Jo, men nu stod det kommande fredag, inte nästkommande fredag.
Om du skriver det idag- tolkar jag det som NU på fredag.
Skriver du det på fredag- då tolkar jag det som nästa vecka ?
Köper hem semlor till denna fredag om ifall att.
Ja, kommande betyder ju det som kommer nu så jag hade tolkat det som nu på fredag.
Mitt 11 åriga förhållande har varit distans många gånger i flera års etapper pga jobb utomlands. Kan rekommender några saker 1) ha rejäla rutiner för när man hörs för att hålla kontakten. Ta tid att prata iaf en stund även de dagar man inte riktigt har ork. 2) släpp svartsjuka annars är det kört. 3) tala öppet om hur det går med distansen 4) oroa dig inte för framtiden. Det går att hålla ihop ett bra förhållande på distans om båda vill. Tvekar man över förhållandet smittar det till den andra och skapar en ond cirkel. 5) bråka inte om smågrejer. Det är mycket svårare att lösa konflikter på distans.
Min 4 åring pratar mycket i sömnen, är det normalt ? Alltså precis varje dag.
Ja. Gulligt ju ?
Min tre åring pratar också jättemycket i sömnen, skriker och gråter också. Det är fruktansvärt påfrestande att bli väckt flera gånger varje natt.
När jag frågat på bvc och även en vän som är läkare har jag fått höra att det är normalt, dom drömmer mycket. Vissa barn drömmer tyst medan andra pratar/gråter/skriker.
Sen kan det vara olika mycket i perioder.
För att få ett korrekt svar bör du nog fråga typ bvc ?
Hmm min son har har alltid pratat mkt, han är 9 år och pratar varenda natt, sätter sig upp ibland och kan sparka och vifta. Aldrig tänkt på att det är normalt, men han mår bra och sover som en Sten i övrigt ?
Min 3 åring har lååånga samtal med sig själv i sömnen ? ibland skriker hon till och ibland skrattar hon och låter som att hon berättar något kul. Väldigt underhållande att lyssna på ibland. De har mycket information som ska bearbetas i sina små huvuden.
Min bror pratade i sömnen mycket när han var yngre, men enligt hans tjej nu så pratar han inte alls så det måste ha upphört nån gång.
Isabella Löwengrip och Paul i ”Tillsammans med Strömstedts”!
Vad tror vi?
Kommer ni titta?
Nope
? Dagens I-landsproblem?
MEN! Jag mår riktigt dåligt. För att göra en lång historia kort:
Vid jul blev jag headhuntad till en ny chefstjänst. Bättre lön, fler utmaningar, samma chef, ville byta jobb efter 6.5 år, närliggande stad osv.
Sa ja på stående fot, vilket är så typiskt för mig.
Nu börjar det närma sig byte av tjänst och jag känner mig noll motiverad och inspirerad. Har gråtit på jobbet för första gången någonsin och vill inte sluta.
Ny chef är på ingång och jag har fått fantastiska hälsningar av personalen.
Jag borde vara överlycklig och glad. Men är enbart tom och apatisk. Börjar faktiskt överväga om jag har någon Depression eller liknande. Känner inte igen mig själv.
Kanske är det stress, kanske omställningen, men känner mig rådvill. Det kan ju bli bra, men önskar att jag orkade kicka igång igen.
Kan du inte stanna kvar då? Om du nu verkligen mår sådär tänker man.
Det beror ju på varför du byter jobb egentligen. Gräset är ju aldrig grönare på andra sidan även fast du byter pga uppräknade anledningarna.
Ni som jobbar på äldreboende // eller med med dementa , vad är det roligaste en patient sagt ?
Hallå? Till kaffekoppen. En annan dam öppnade sig i ett riktigt ärligt anfall och sa att hon förtjänade en guldklocka efter alla år med sin man. Hon var annars väldigt korrekt och fin av sig.
Alltså för det priset helt okej ! Jag skulle klassa det som i samma kategori som typ Nyx kanske ! De jag tänkt på är väl att sminket inte är så drygt. Jag har känslig hud och hittills tål jag alla produket
Skulle vara som svar till frågan om makeupmekka?♀️
Alltid undrat en sak , de som skaffat massa barn och med typ 1-2 års mellanrum hur orkar de vilja skaffa mer barn? Sett en del på instagram som har 6-7 barn och sugna på fler
Nej fattar inte heller. Fick nr två så det är två år och två månader emellan, var ”inte meningen” att det skulle bli så tätt. Hade flera missfall och annat innan första barnet så trodde det skulle bli så igen men då vips funkade det med en gång. Är så jäkla glad att minstingen passerat 1,5, kan gå, börjar kommunicera, leker och har kul, leker även med storasyskonet nu. Sista 2 åren har känts som en lång tuff tunnel och att det börjat ljusna nu. Såklart glad för mina barn osv men det har fan varit tufft med två små barn. FATTAR inte hur en nu skulle kunna tänka att en vill ha fler.
Nåt slags beroende…
Har AB inte lagt upp några stories på ett tag eller har hon blockat mig från dem?
Har ansträngt mig för att inte följa fel konton och aldrig kommenterat något. Sett några lives…Säg att hon tagit en paus idag, vill inte missa lives i framtiden ?
Vet ej (följer henne inte) men hon harmonier aktiv nu iaf
Antar att det blev en autokorrekt där. Har hon aktiva stories nu?
Då är jag blockad från dem ?
Ej heller sett stories på ett tag och inga lives heller, har hon haft några lives senaste dagarna?
Inte lagt upp något på några dagar, sist var i helgen har jag för mig och det var lite ”djupa” citat.
Enda livstecken hon gett på sin instagram är ändrad bild och ändrat texten.
Hoppas hoppas att det stämmer!
På flera sätt, en paus vore bra för henne.
Själv undrade jag vad jag kunnat göra för fel för ev storyblockning
Har hon live eller lagt upp en story idag så är jag också blockad isf ?
Och ja, en paus är nog bra för henne.
Om hon inte sitter och är jättearg på någon och lägger massa energi på det. Typ straffar genom att vara borta så mycket för att skapa någon mystik typ eller något.
Jag har inte sett några stories på flera dagar och inget nytt inlägg på en vecka. Man undrar vad som hänt, är det fnurra på tråden hemma tro eller har hon åkt iväg på någon inspelning, hon visade ju att hon bokat flygresa för några månader sedan och skrev kryptiskt… Men ny bild och en ny text har hon lagt in i sin instabio iaf så hon kanske bara tar en paus helt enkelt.
Via den går sidan kan man se hennes konto även om man är blockad. Hon har inte varit aktiv på någon vecka förutom ett gäng passivt aggressiva citat på engelska som vanligt….
https://www.picuki.com/profile/annatoledanobook
Det är helt anonymt där va?
Ja, hon ser inte ett skit där eller på liknande sidor, till sin stora förtret lol
Någon som lyssnar på Hanapees och Neas podcast Surret? ANALYSERA TACK. Haha.
Jag! Jag gillar den massor!!! Tycker de ger mig så mycket haha, så många insikter och ett sånt lugn inför livet typ. De grinar mycket vilket är olikt mig att göra men inget jag stör mig så mycket på.
Jag är gravid i vecka 32 och har haft en enkel graviditet hittills. Mitt största ”problem” är att jag är orolig att barnet är sjukt på något vis. Alla tester man kan göra (NIPT) visar inga tecken på sjukdom, men tänker mer sånt man inte kan se. Diagnoser. Som autism… utvecklingsstörning… eller något liknande. Har inget i släkten som skulle bidra men kan ju drabba vem som helst. När jag yttrat detta för mina allra närmsta känner jag mig konstig, som att det är en väldigt konstig sak att oroa sig för. Det handlar inte om att jag inte skulle älska barnet lika mycket om det vore något med det. Jag vet inte varför jag skriver här. Kanske kan nån relatera? Alternativt berätta för mig att jag är dum i huvudet som tänker såhär.
Vad får du ut av att oroa dig för det? Alltså, varför oroar du dig? Kanske en konstig fråga, men om det inte finns någon nytta i det (vill du t.ex. vara förberedd? eller är det någon annan orsak?), så är det ju ingen idé, och då kanske det är bättre att ha inställningen att man aldrig egentligen kan veta något säkert om framtiden, och istället försöka fokusera på andra saker…
Det är den stora nackdelen med att bli förälder: oron. Först oroade jag mig för att inte bli gravid, sedan för missfall, sedan för RUL, sedan för förlossningen. Och sen börjar livets stora orosmarathon när barnet väl har fötts ? Sjukdomar, sätta i halsen, drunkna, springa ut framför en bil, bli kidnappad, mobbing, trivas i skolan, bli olycklig osv osv
Så JA jag skulle säga att du är helt normal!
Sen när barnen är vuxna och fått egna barn, oroar man sig för dem också…
Tyvärr så är ju detta helt sant … Något iaf jag inte greppade innan barnen kom. Jag tror inte ens att det går, för då skulle ju ingen vettig människa skaffa barn.
Det är bland annat därför jag inte skaffat barn, verkar så jobbigt att känna så (även om inte alla gör det, sett många uttrycka det dock).
Jag som skrev om oron ovan: jag tänker ju absolut inte så hela tiden, och det är inget som påverkar mitt mående eller vardag. Men överlag så är oron priset man får betala för kärleken.
Nej men det verkar vara olika med det. Säkert värt det för dig, var inte så jag menade. Men inget som lockar ?
Fast tror nog att en person som har den där oron, har också en extrem kärlek för sina barn som väger upp oron.
Det är väl normalt? Man vill att barnet ska vara frisk osv och oroar sig för vad som kan hända, normal oro.
Det du tänker är exakt vad jag tänkt under alla mina graviditeter. Jag har hört mig för med mina vänner som också tänkt samma sak. Kort sagt: du är helt normal och det är väll ett sätt för dig att ”hantera” situationen som gravid.
Min vän arbetar med svårt funktionshindrade barn och nu när hon är gravid har hon varit så orolig för detta med! I hennes värld är det ju jättevanligt med sådana funktionshinder eftersom hon möter dem nästan dagligen… Jag har försökt peppa henne med att 1. Majoriteten av alla barn/människor har ju faktiskt inte funktionshinder som gör livet väldigt svårt. 2. Ingen oro kan ändra framtiden. Det spelar ingen roll om du är orolig eller inte, det som kommer vara det kan du inte påverka. Så försök lägga oron åt sidan. Försök hitta tankar som hjälper, t.ex. ”fakta är att enbart X% av alla nyfödda har funktionshinder” eller ”Just NU är allting perfekt vad jag vet så det får jag utgå från”.
Oro är så vanligt som gravid, du är inte ensam.❤
Man får oroa sig och det är helt normalt. Känner du däremot att din oro tar över skulle jag be mvc om stöd hos en psykolog eller liknande.
Jag oroade mig också under mina graviditeter men i mitt fall berodde det på att min första graviditet höll på att sluta i att jag förlorade min son. Den rädslan höll i sig och tog över totalt under min andra graviditet men då fick jag rätt stöd från början.
Det är lätt att säga att du inte ska oroa dig. Ta hjälp om oron tar över!
Ta hand om dig och lycka till ❤️
Hög igenkänningsfaktor här, trots att jag inte ens är gravid ännu. Jag vet inte ens hur jag ska kunna våga skaffa barn då jag är orolig för såå mycket och sen när man har barn finns det ju inget slut på oron. Men av de jag pratat med som fått barn hör det till att oroa sig. Jag vet dock att min oro är på en osund nivå, då jag är en väldigt nojig och orolig person annars också.
Var glad om du får ett barn, känner jag…..
Fast va? Det får de flesta som vill. Och inget konstigt att vilja ha ett friskt barn eller oroa sig för att nåt är fel.
USCH RELATIONER
Min sambo sen 10 år och pappa till våra tre barn sa häromdagen att våran relation inte känns bra längre och att vi kanske borde flytta isär om det inte blir bättre. Han är (tydligen) jätteledsen över det men så känner han. Han vill ha mer närhet/gos/sex och på senaste tiden har vi knappt kollat på teve ihop, säger han (och glömde att det är pga att HAN varit ute och sprungit/kollat sport på teve dom flesta kvällar).
HUR GÖR MAN FÖR ATT FÅ RELATIONEN BÄTTRE? Hade nästan varit lättare att hantera att blivit askär i någon annan och så är det med det.
Jag känner väl inte glass och ballonger för honom varje dag jag heller, men jag trivs och har hopp om framtiden och har accepterat att småbarnsåren är så här, samt att jag har obefintligt hopp om att det skulle finnas en perfekt man för mig därute.
Jag drar ett STORT lass med barn och hem och tycker att han är jävligt otacksam som inte ser allt jag gör, förut om att gosa i soffan då ?????
Finns ni folk som lyckats förbättra relationen och undvikit separation?
Familjerådgivning funkade för oss när småbarnsåren var jobbiga.
Man får inte glömma bort varann under småbarnsåren heller, lätt hänt och många separerar. Känns som ni behöver prata ordentligt om det. Han behöver kanske ta ett större ansvar för barn och hem och då kanske du orkar gosa mer. Klart det går att fixa, om kärlek, respekt och vilja att förändras och mötas finns! Bra att han kommunicerar detta ändå istället för att ge upp och dra eller helt plötsligt skaffa nån ny.
Jag läste nyss boken ”kärlekens 5 språk” och då trillade polletten ner varför jag och examen separerade och varför vi tyckte vårt förhållande de var så dåligt. Vi gjorde mycket för varann men inte dom saker som var viktigast. Så till slut var känslan av att vara oälskad för stor och det tog slut.
Läs boken. Det är inte världens bästa bok och den är skriven av en amerikan (?) så vissa vinklar av t.ex. religion känns fel som mig som svensk, men den var en ögonöppnare för mig!
Nils van der Poel ???
Inte en dum idé! Frågan är hur länge man skulle orka??
Nu behöver jag tips. Jag har nyligen börjat dejta en kille som checkar många boxar, och som jag verkligen kan börja tycka om på riktigt. Nu har vi tagit det till next lever och till min stora besvikelse har han en väldigt liten ?.
Jag vet att det finns andra alternativ men sex är otroligt viktigt för mig, älskar den närheten man får. Han är verkligen bra på allt runtomkring och innan men när det kommer dit vet jag inte riktigt hur jag ska hantera det. Blir en besvikelse och jag känner bara att jag vill ha mer.
Hjälp! Hur ska jag göra för att det inte ska bli en dealbreaker?
Tyvärr, det är kört. Se dig om efter en annan med större.
Dejtade en gång en kille som verkligen bockade för alla mina rutor, Och jag var så sjukt attraherad av honom.
Sen skulle vi ligga och han hade en mikropenis? Är en väldigt sexuell person och jag kunde inte träffa honom igen efter det.
Om du vet med dig att det är för viktigt för och funka så är det inte för dig? Om du är öppen så kanske .. sexleksaker? Fokus på annan slags sex än penetrerande? men hur tar
Man upp det med ngn man inte känner superbra… idk.. någon annan har säkert bättre tips
En ”riktig” mikropenis, eller bara en liten? Tror att det korrekta är att mikropenis är under två centimeter.
Använd dildo eller strap on? Ha ”vanligt” sex också om du tycker det känns ok och han gillar och kommer av det. Men att ni tillfredställer dig innan eller efter med större, ”konstgjorda” saker liksom.
Finns också sådana sleeves som man trär på hans lille vän för att ge den lite extra att jobba med. Kan jag rekommendera om man vill ha lite mer än vad han kan ge.
Finns de med vibrator också. Så blir han som en levande rabbit.
Jag blir typ generad av att läsa det här haha Så oerfaren i leksaksdjungeln… Och hur lägger man fram det utan att han tar illa upp? Alltså allt runtomkring var han fantastisk bra på så jag är säker på att han kommer kunna tillfredsställa på ett eller annat sätt. Men för mig känns det bara som att det saknades något…
Han måste väl va medveten om den är
såpass liten tänker jag?
Är han det minsta rimlig så inser han att leksaker är hans lagmedlemmar, inte motståndare. En rimlig människa vill att ens partner ska njuta och tar till de knep som får den att göra det. Säg att du njuter mer med leksaker, gör det till något sexigt, leta roliga leksaker online tillsammans, det är ett bra sätt att ta reda på vad han gillar också.
Dealbreaker för mig.
Oj ändå! ?
Tror många killar som läser detta skulle smälla av! ?
Ja jag vet en som har sjuka komplex för sin lilla snopp. Brukar försöka peppa honom men det går inte så bra, jag tycker inte ens att den är liten men han har svårt att ta in det. Så skulle han läsa detta hade han typ velat gräva ner sig själv?
❤️❤️ Älskar ändå att du tar ansvaret och peppar honom. Tror säkert att självförtroendet har stor betydelse! Det kändes nästan som att den här killen visste om det, och var inte helt bekväm med det. Kanske hade betydelse för min upplevelse med honom?
Hur snopppeppar man en kille?? Haha
Haha men jag säger det bara helt enkelt att den är inte liten och den som säger det har sjuka krav. Han vänder sig till mig med diverse tankar och problem så jag ”måste” ändå typ ta ”ansvaret”. Eller ja, jag måste ingenting men jag tycker det är ganska fint att han känner att han kan vända sig till mig så vem är jag att inte försöka hjälpa honom? (ingen jag ligger med sen typ ett år tillbaka men vi bröt inte kontakten)
Fast om man är den som har sex med honom och upplever det som ett problem så löser man ju inget genom att säga att det inte är ett problem och att den inte är för liten?!
Men den är inte liten, det är han som tycker det. Jag har legat med honom så jag vet. Den är väldigt normalstor och verkligen inget att klaga på. Det är liksom ingen som har sagt till honom att den är liten utan han som tycker den är liten. (Så med ”den som säger det” menar jag i ett tänk om-scenario)
Ring Flashback ??
Hur gammal är du? Storlek är bara något jag hört yngre säga spelar roll. Och jag tror för övrigt inte ett dugg på att det är en dealbreaker för någon. Skulle du på riktigt resa dig upp och gå när du fick se att han inte lever upp till dina krav?
Fast krav… om man snackar miniminivå? Några centimeter??
Ja?
Alltså det är ju inga sjuka krav i så fall och man behöver inte va särskilt ung för att känna så. Klart det kan vara ett problem.
Problem…han rår inte direkt för att han är liten.
Kan väl vara ett problem för henne trots det.
Tycker det här är astöntigt. Så en kille som är snäll, trevlig, rolig, behandlar dig bra, etc etc etc skulle bli dissad pga en liten snopp? Rimligt. Verkligen.
Om den är några centimeter? Kan ju inte ens komma in. Resten av livet utan ett visst sorts sex som man kanske älskar?
Ja. Man får väl dissa någon av precis vilken anledning man vill?
Nej men likväl så kanske det inte är nåt hon vill ha.
Jag är 35 och det skulle vara deal-breaker för mig med ?
Tycker det här är jättespännande. Skulle verkligen inte vara någon dealbreaker för mig, är helt förbluffad över att så många verkar tycka det. Tycker inte att bra sex har någon betydelse om killen är stor eller ej. Förutom om han är för stor.. men inte heller det skulle vara en dealbreaker.
Men micropenis.. det är alltså som en knapp…
Beror nog också på vad man gillar för sex.
Vem sa mikropenis? Ts sa väl bara väldigt liten?
Håller med I ovan. Och jag tror inte att så många på riktigt skulle dissa en småkukad kille om han i övrigt är perfekt.
Nån pratade micropenis där uppe.
Beror också på vad man menar med väldigt liten, kan den knappt komma in eller känns inte alls, inte så kul. Leva resten av livet utan det sex man gillar?
En knapp hahaha!
Det är väl inte så chockerande? Man vill väl att det ska kännas ?
Men eller hur.
Ja men man får lösa det. Finns ställningar där den känns ändå.
Det vet väl inte du?
Det går att lösa.
Beror på hur liten…
Så spännande diskussion det blev. Men det är väl så olika vad man har för relation till sex?
Vet inte om ålder spelar så stor roll – men jag är 30. Om det är något man lärt sig i sitt sexliv med att bli äldre är väl sin egna njutning ??♀️
Vad anses som liten? Asså vilken längd i cm?
Vilken storlek pratar vi?
Svårt, men egentligen finns det bara två vägar att gå. Antingen så accepterar du att läget är som det är, han kanske har andra talanger som kan väga upp för det som finns mellan benen. Eller så släpper du honom, om du inte kan tänka dig att leva med det 🙂 Mitt ex hade också en otroligt liten, men jag valde väl att stå ut med det och det var inte anledningen till uppbrottet. Däremot i efterhand när jag började dejta igen, ligga med nya och hittade min nuvarande insåg jag hur mycket jag hade saknat just den där delen.
Nä inte dealbreaker…. Kan tycka en stor är väldigt sexig och estetiskt tilltalande. Kan kännas bra men finns faktiskt FÖR stor också…
Men sexet med en mindre kan vara jättebra ändå. Men om den var så liten att jag inte kände den alls… Hmm svårt men inte dealbreaker för mig. Har träffat män med sån skitpersonlighet så om jag verkligen hade starka känslor och ville bygga en varaktig relation hade jag haft överseende med en liten. Jag har en leksak, storlek större, som jag använder emellanåt när jag fantiserar om lite mer välhängda män. Tycker det funkar bra. Men beror väl på hur viktigt sexet är? För mig är personlighet, värderingar, stabil framtid viktigare nu efter 30.
Tack för ditt svar, typ det här jag ville höra. Håller helt med om att personlighet och värderingar väger tyngst, därför känns det så dumt att man ens reagerar på det här. Vill försöka få till en positiv inställning så att jag inte förstör allt p.ga small ? !
Håller med om att en större är ju såklart mer estetiskt och sexigt tilltalande. Jag tycker det känns lite obekvämt med sexleksaker, är inte så bevandrad… Och hur tar man upp sånt med en ny partner? Vill ju inte ge honom dåligt självförtroende.
Jag har alltid tänkt att storleken inte spelar någon roll ”det viktigaste är att han vet hur han ska använda den”
… Tills jag låg med en person som jag reagerade på hade liten. Jag har lyxproblemet att bli väldigt våt och jag undrade ibland om han var i mig eller inte för det kändes knappt. Då insåg jag att storleken tyvärr visst spelar roll.
Men precis så har jag också tänkt.
Det var typ så jag också kände nu…?
Jag skulle inte vilja göra min ledsen eller osäker så jag håller min leksak hemlig. Har funderat på att köpa en låsbar liten låda till den till och med… Men jag skäms inte för jag tycker man måste få ha sitt ”egna” sexliv också och sina fantasier ifred. 🙂
Nu får du ju berätta hur stor han har! ?
Hahaha får nog ta med måttstocken nästa gång. Men ingen micropenis. Vad är ens normalt egentligen? Tycker väl mer det handlar om att det ska kännas!
Googla medelstor snopp, kommer inte ihåg om medelstor är 13cm, kan ha fel. 15? 11? Över 10 iaf.
Tänker på Samantha ? It’s me, James and his tiny little penis. För övrigt 100% dealbreaker för mig, vill att det ska kännas vid sex annars ingen poäng (för mig). Men har aldrig varit kär i nån med liten så kan föreställa mig att det är ett dilemma. Allt hänger väl på hur det känns för dig egentligen. Tycker heller inte att man ska skämmas för att man inte vill vara med en kille med för liten. Varför ska man ha något i sitt liv man inte är nöjd med?
Vilken händelse/period har hittills varit ert livs höjdpunkt? Obs barn gills inte hehe
Haha fast att få barn va ju absolut det bästa i mitt liv
Annars var att plugga på universitetet en kul period.
Håller med ?
Det bästa och det värsta! ?
Min två barn! Haha sorry men det är ju så. Mer specifikt kommer jag aldrig att glömma känslan av när jag såg att graviditetstestet var positivt med första barnet. Hade gjort så många test… det kändes som att vinna en miljon. Blev helt skakig och overklig. Att det faktiskt hade funkat!
Men snälla, hen sa ju förutom det?!
Ja men nu svarade jag ändå. Hemskt av mig va!
Nä men tråkigt…
Äsch, TS skrev ju ”hehe” så tog det inte så allvarligt. Vad kan det annars ha hänt för stort? Visst har man gjort härliga resor och så… eller när man lyckades få ihop det med en kille man spanat på länge.
Vad kan annars ha hänt för stort? Oj! Så mycket ju!
Ja upplevelser, kärlek, sex, karriär osv osv.
Jaja det var bara barnfria som fick svara, jag fattar.
Det sa hen inte? Men nog måste det hänt andra saker i ens liv än att skaffa barn?? Och ts insåg väl att det är det största för många och skrev därför så, så det inte blir en för förutsägbar och tjatig tråd? Även de med barn kan ju ha upplevt/uppleva såna här saker?
Måste väl finnas nåt annat kul/stort som hänt som du kan svara?
Förstår ts, annars blir det ju en skittråkig lång tråd med samma svar…
Jag var ju ändå lite mer specifik och berättade om ett speciellt tillfälle ?
En resa till Island. Att stå vid ett vattenfall i en grotta när ljuset silades in. Och massa annat där.
Oj alltså jag har nog ingen sån höjdpunkt? Är 29 och vad har jag åstadkommit, typ tagit studenten och tagit körkort…men det är ju 10 år sen…? flyttat hemifrån såklart men jag var 24 då så det kändes aldrig som en stor grej. Kul liv??♀️
Alla mina resor. Bästa som finns. Och katter jag haft. Man får så mycket tillbaka av djur. Sedan att jag varit så omtyckt på arbeten. Och alla roliga fester med vänner. ?
Väldigt mkt samma för mig!
Det kommer!
Hoppas
När vi gifte oss. Okej att det skulle kännas fint men just den dagen var det magiskt!
Vi båda blev helt tagna av det hela.
Bodde i Spanien i 3 år, flyttade dit när jag var 20. Älskade det, lärde mig så mycket, erfarenheter o vänner för livet. Är 32 nu.
Om inte barn så när jag fick min häst ?
När jag fick jobb inom branschen jag utvecklat mig till!
*utbildat
Jag är utvecklare ?
Haha som en pokemon, först var du vanlig, outbildad, sen…utvecklare!
När vi hämtade vår hund från Hundar utan hem. Blir tårögd bara jag tänker på det! Älskar den hunden så det nästan gör ont❤️
Året jag var au pair, över 20 år sedan. De upplevelserna och minnena!
De åren jag bodde i NYC 100%! Annat kul var åren mellan gymnasiet och plugg när jag bara jobbade, reste och levde för dagen.
Alltså vet inte ens om barn är höjdpunkten i mitt liv so far? Antagligen något fel på mig.
Bröllopsdagen var superb.
När jag fick första dosen Covidvaccin var jag SÅ LYCKLIG. Tänkte att nu vänder det äntligen (sen gjorde det ju inte det men SÅ glad jag var).
Första terminen på universitetet var inte heller dålig. Gick in med inställningen att jag nu kunde vara precis vem jag ville, tacka ja till allt och få nya kompisar. Och då blev det så. Tog dock extremt mycket energi i längden (är introvert).
Någon här som har eller har haft provocerad vulvodyni (vestibulit tidigare) och fött barn och kan berätta hur ni blev gravida, hur förlossningen gick och hur det blev med LPVn efteråt?
Jag har haft vestibulit i flera år, blev gravid under en period då sexlivet funkade okej (och ärligt talat lite framtvingat pga barnlängtan). Jag var LIVrädd för förlossningen pga min vestibulit, gick i samtal innan och förberedde mig på alla sätt jag kunde. För att göra en lång historia kort så kan jag säga att jag hade en toppenförlossning, kanske just för att jag var så extremt mentalt förberedd på smärtan. Ibland har typ ett besök hos gyn varit mer smärtsamt för mig än vad förlossningen var. Jag tyckte att förlossningen var så kraftfull och verkligen ett tryck nedåt så jag hann knappt känna smärtan i själva slidmynningen. Svårt att beskriva med ord men det var i alla fall inte så ”farligt” som jag trott. Var även rädd för att sys efteråt men där kände jag verkligen ingenting. Det kan jag verkligen säga, att ett vanligt gynbesök varit mer traumatiskt för mig än att bli sydd… Det bästa av allt för mig är att min vestibulit i princip är bra idag. Det tog typ ett år efter förlossningen innan jag vågade ha sex, men när vi väl testade så kände jag en enorm skillnad. Jag har inte ont vid sex längre! Det kan tydligen hända när man föder barn, jag hade hört talas om det innan och för mig blev det så. Mycket tacksam för det! Så för mig har det alltigenom varit en bra upplevelse att få barn trots min vestibulit.
Tack för ditt svar! Fantastiskt att höra att det blivit så mycket bättre för dig! Jag har sen ett år blivit mycket sämre och vi har inte kunnat ha sex under den här tiden, så för oss lär det bli hemmainseminering vilket känns väldigt tråkigt, men jag känner att vi inte kan vänta på att jag blir bra heller.
Kan man inte förvänta sig en bekräftelse på sin ansökan när man sökt ett jobb? Sökte ett jobb där jag aldrig fick det så jag kontaktade kontaktpersonen som sedan bekräftade. Hen skrev att man skulle kolla på ansökan och återkomma. Hittills inte hört någonting och det har gått över en månad. Känns bara lite märkligt/oseriöst.
Jag skulle säga att det är lite oschysst, men inte så ovanligt enligt min erfarenhet. Särskilt om det är ett jobb där många sökanden är att förvänta.
Jag tror inte det bör vara så många sökanden, ska tilläggas…
Ja, det gar hänt mig några gånger. Skickat in en ansökan, fått ett automatiskt mail som svar och sen inte ett ljud. Dålig stil tycker jag.
Tänker du på den blonda med uppspärrade ögon? Ser onekligen anorektisk ut.
Ja, hon.
Får man ett värdelöst liv utan barn? Jag har inget förhållande, är en bit över 30 och tänker på detta dagligen. Jag har inget egentligt sug efter barn, är väl mest rädd att missa nåt stort liksom. Känner mig värdelös och som att jag inte behövs egentligen. Känns som att jag inte tillhör samhället på riktigt typ.
Nej gud nej. Nu har jag ju inte levt klart än haha, men älskar mitt liv. Hört om flera äldre, kända och mindre kända som inte ångrade sig.
Du tillför kanske samhället nåt genom ditt yrke, eller genom din familj eller vänner? Att du finns för dem och är älskad. Sen måste man ju inte tillföra så mycket heller, vi finns för vår egna skull men du betalar troligen skatt iallafall så alltid nåt? ? Vet inte om att skaffa ett barn tillför så himla mycket i stort heller.
Förlåt, läste slarvigt. Det står ju tillhör, inte tillför!
Förstår på ett sätt, man kan känna sig lite utanför ibland då det är en stor del av mångas liv och samhället. Men vanligare och vanligare att man väljer att inte ha barn så känns inte så farligt (bor i storstad).
Sorry, men om du inte skaffar barn missar du det största som händer människor. Så är det bara och det vet alla som har barn. Typ inget kan toppa detta.
1. Så säger typ bara mammor av någon anledning
2. Det är säkert super stort, men värt allt det negativa (speciellt om man inte är sugen)? Näää
Varför tror du det? De flesta pappor tycker väl samma. Hört massor av pappor berätta om hur det förändrat livet. Dock håller jag med om att det inte är värt om man inte är sugen bara för att inte missa något.
Mest hört mammor prata om sin barn på det sättet, men pappor hör jag oftare prata om sina små barn som en mer praktisk förändring i livet. Att det vart krångligare att leva sitt riktiga liv typ, som ett extrajobb.
Sen finns det ju pappor som är förtrollade av sina barn också, är ju fint
Pappor verkar lite mer chill. En del är för chill ja, men även de bra papporna är inte lika besatta och hänger inte upp hela livet på barnen. Kan prata om och göra annat liksom (även en del kvinnor kan det såklart). Tror inte pappor sitter på nätet och skriker att man måste skaffa barn för att ha ett liv heller…
Om pappor tycker samma varför är så många fysiskt och/eller emotionellt frånvarande sina barn?
Det är nog en av de största sakerna som kan hända en ja. Men om man inte vill så är det ingen fara att missa. Man lider inte av att missa nåt man inte vet om (och inte längtar efter). Livet är fyllt av stora upplevelser ändå, man behöver inte känna att man missar nåt. En del ångrar sig, särskilt de som var osäkra. Skaffa aldrig barn bara för att!
Hahah gud vilken märklig kommentar till någon som är osäker och osugen på att skaffa barn?
Jag har inga barn och har i flera situationer stött på vänner/bekanta som sagt att ”man inte vet vad livet är förrän man fått barn” eller liknande, och blir varje gång så ställd – varför säger folk såna saker bland personer som inte har barn? Väldigt okänsligt i min värld…
Det är just såna kommentarer som får mig att känna mig utanför. Får en känsla av att jag inte fattar nånting av ”det riktiga livet”. Jag tror det har mycket med min dåliga självkänsla att göra. Känner mig inte värd nånting om jag inte presterar. Jag har ett jobb som är väldigt meningsfullt och jag gör mycket för andra, men jag känner mig ända väldigt ofta värdelös.
Precis, men vid närmare eftertanke är det just personer som inte verkar ha mycket annat liv än barnen (alltså har inte studier, jobb eller annat att uppta sin tid med) som kommit med såna kommentarer, så kanske det handlar om en osäkerhet hos dem själva, ett sätt att försöka upphäva sig själva på nåt sätt? Jag vet inte. Kanske man helt enkelt borde avfärda såna kommentarer, eftersom de kommer från folk som inte ens lärt sig vanligt folkvett.
Fortsättning på mitt svar; jag tror du inser själv att problemet inte ligger i frågan att skaffa barn eller ej, utan att försöka minska dina prestationskrav – som du har på dig själv. Att skaffa barn är också en prestation som du känner att du ”borde” bocka av, men som du redan skrivit så hjälper inte dina prestationer din känsla av värdelöshet. Nån sorts själsfrid vore nåt kanske.
Eller hur?
Tror att de hade väldigt tråkiga liv innan, eller så är det kanske något de försöker intala sig själva.
Obs vill ha barn men älskar mitt liv som det ser ut nu också? Resor, en spontan AW med jobbet eller weekendresa med kompisar/kille, kan fokusera på karriären, sova till lunchtid om jag vill, bo utomlands osv. Känns inte alls tomt eller värdelöst utan bara väldigt roligt!
Känner mig utanför i egenskap av förälder av såna kommentarer. Känner fortfarande inte att jag har någon aning om vad livet går ut på, fast jag har barn.
Varför skulle du få det? Du skriver själv att du inte känner något egentligt sug efter barn. Det berättar en hel del. Jag har aldrig känt mig bergsäker på att ju vill ha barn och idag är jag 99 % säker på att jag inte kommer skaffa barn. Det är inte en helt lätt fråga och jag tror att det är viktigt att analysera sig själv kring det hela MEN man är INTE värdelös bara för att man väljer att inte skaffa barn. Visst, det är en stark norm men du har en plats i samhället liksom alla andra. Konstigt vore annars.
Jag tror absolut inte det, ser fram emot ett liv utan barn (självvalt barnfri)!
Innan jag förstod att man kunde skippa att bli förälder kändes det som livet skulle ta slut då, sen när jag insåg det ”fick” jag liksom 60 år till ? så känner precis tvärt om
Vi är kanske lite utanför samhället, men har än mycket mer möjlighet att bidra tycker jag! (Barn tar ju så otroligt mycket tid och energi)
Tänk på allt du kan göra för dig själv / samhället pga att du inte har barn 😀
Det här. När jag insåg att inte behöver skaffa barn så försvann all stress om ålder, hitta partner och hinna göra saker innan barnen. Nu kommer jag få ett långt och härligt liv med en enorm frihet att göra vad jag vill, när jag vill. Och för mig smäller det högre än en storslagen kärlek till en person jag aldrig mött eller kommer få möta.
Värdelöst? Absolut inte! Kan förstå din tanke och känsla av utanförskap.
Jag själv har barn och längtar tills de blir stora och flyttar hemifrån (om ca 18 år) så jag kan resa och leva livet igen. Utan barn! Bara göra det jag tycker är roligt. Utan Babblarna, skrik,Lollo och Bernie, legobygge och under hökens vingar kom.
Tror inte det. Finns forskare, hobbyister eller entreprenörer som gillar det de håller på med istället för att skaffa en familj att behöva dras med resten av livet. Newton hade inga barn exempelvis.
Tyckte att jag blev en del av samhället efter att andra uppskattade mitt arbete.
Nej man får inte ett värdelöst liv utan barn men man mår bättre av att försöka hitta en gemenskap där man både behövs och kan få hjälp av andra. Att leva ett utgivande liv kan ibland kännas tungt men det ger också väldigt mycket.
Lyssna på podden Barnfri. Tacka mig sen ??
Håller på att lyssna just nu för första gången. Vilken koko podd, ursäkta.
Va? Varför? Jätteintressant ju.
Så olika man kan vara. För mig är det en oas.
Nej.
Läs kommentarerna under Sandra Beijers måndagsinlägg (denna veckan). Stärkte mig ännu mer i min känsla av att jag inte vill ha barn.
Jag har valt bort barn. Aldrig velat ha. Steriliserade mig när jag var 25 för att vara säker på att inte bli gravid. Min kille, numera man, kände samma. Jag/vi har inte ångrat det beslutet. Livet är härligt.
Alltså, mitt barn är det största för mig och jag är otroligt glad över att jag har henne, speciellt nu när man kommit över bebistiden. Men föräldrarlivet är en typ av livsstil som faktiskt inte passar alla. Jag hade till en början väldigt svårt att anpassa mig till mitt nya liv trots att jag allid drömt om barn. Jag vet att mitt liv hade varit lika värdefullt utan barn som med, bara annorlunda. Tycker inte man ska skaffa barn bara för att. Det är ca 20 år man ska ge allt av sig själv till någon annan.
Bra sagt! Så skönt att det finns vettiga människor som du!
Jag drunknar i plugg som jag alltid gör inför tenta. Har inte lärt mig plugga ordentligt och har fortfarande inte hittat någon studieteknik (hjälper heller inte att man pluggar via zoom i snart 2 år) så snälla kom gärna med era bästa tips när det gäller plugg och studieteknik?
Pomodoro! Sätt valfri tid på timer, den tiden ska du studera fokuserat. 25 studier, 5 min paus. För mig funkar 1 timme studier, 10 min paus.
Har pluggat i såå många år och kan ärligt säga stt min studieteknik är mediumbra ? men allmänna tips: försök hänga med under kursens gång, dvs läs på rätt avsnitt inför föreläsningar/seminarier, besvara och rätta slla uppgifter som ges, försök se detsljerna i helheten löpande under kursens gång. Kika igenom kursmålen löpande så att du vet vad som förväntas av dig. Kika över kurslitteraturen, dvs bläddra igenom och läs introkapitlen, så att du vet ungefär vad litteraturen behandlar, dispositionen i litteraturen etc.
Inför tenta: gå igenom alla föreläsningar, seminarier och anteckningar ca två veckor innan (beroende på hur många hp tentan omfattar så klart, allt är individuellt). Fyll här i kunskapsluckor, fråga dig själv – kritiskt! – om du förstår infon och varför den är relevant för kursmålen. Därefter är ett tips att börja repetera gamla tentor, låt det gärna ta lite tid i början genom att verkligen läsa in dig på det materialet (igen) som är relevant för stt besvara frågan. När du besvarat frågan, rätta dig själv och fundera på varför du ev svarade fel. Låt tentaskrivandet (tidigare tentor) gå lite fortare pch börja slutligen klocka dig själv så att du vet att du kommer hinna besvara tentan inom utsatt tid. Repetera, repetera, repetera. Och, and I cannot stress this enough, plugga och diskutera gärna tillsammans med klasskamrater för då kan man även fylla i varandras kunskapsluckor samt ta del av varandras pluggtips.
Lite långt och rörigt kanske, men lycka till framöver ?
Samma här! För mig brukar det fungera att repetera genom att skriva med penna på papper. När man har allt på datorn så läser jag bara igenom det utan att faktiskt ta in vad som står, att skriva ner det hjälper för att uppfatta vad det är jag faktiskt skriver. Oftast känns det jobbigt och onödigt att behöva skriva allt igen när man redan har det i dokument, men det gör verkligen skillnad för mig. Flashcards har också fungerat väldigt bra för att ”förhöra” mig själv.
Vad hände egentligen mellan Forni & Dasha?
Vad hände egentligen mellan Forni & Linn Herbertsson?
Vad hände egentligen med Dasha när hon åkte fast för kokset?
Åh spännande! Just ja, Linn och Forni umgicks ju alltid förr
Vill också veta ?
Har Dasha åkt fast? När varför?
Har det hänt något?
Och med Dasha och Margaux. Känns som att Dasha snabbt blir bästis och sedan skär det sig.
Linn & forni umgås ju ändå litegrann. Min analys är att Linn drar sig undan pga inte har barn och Forni + alla i det umgänget fått barn. Har en känsla av att Linn har svårt att bli gravid och därför tycker det är jobbigt.
Forni & Dasha tror jag bara blev mätta på varandra, växte ifrån varandra. Forni ville vara mer mogen och Dasha är för barnslig för henne, så de gled isär. Tror inte de bråkat om nåt spec.
Dasha har ju legat med Damon dock, fast innan han och M blev ett par. Är nog känsligt.
Någon här som skrivit så kallat snyftbrev till csn och fått studiemedel beviljat därmed? Vad var era skäl som bi angav?
Kallas det snyftbrev på riktigt??
Nej
Tur.
Vem kallar det det då? Ts skriver ” så kallat”.
Jag vet faktiskt inte vad det kallas. Har bara stress över detta nu så brydde mig inte om vad det heter. Uppenbarligen gjorde jag mig förstådd i alla fall.??? om nån vet vad det heter – upplys mig!
Då är det alltså inte ett så kallat snyftbrev..?
Jo för det kallas ju snyftbrev men självklart heter det inte så hos csn. Har omikron ätit upp era hjärnceller? Vad trött jag blir. Svara på frågan istället för att tjafsa om vad det kallas!! Hur kan det här en bli ett problem för er?
Nej förstår ju att det inte det hos CSN, men de andra här påstår att det inte ens kallas det. Har aldrig hört det kallas så. Därför frågade jag. Inget att bli arg över, herregud ?
Kan helt och hållet förstå TS. Fullständigt meningslöst att fortsätta ifrågasätta valet av namn när du så uppenbart förstår vad som hänsyftas.
Tyvärr har jag inget svar att ge, men utifrån den erfarenhet jag har från CNS så är jag ytterst tveksam till att en vädjan skulle fungera.
Du bör ha verkligt goda skäl, som till exempel att du genom sjukdom eller olycka inte längre kan uträtta ditt nuvarande arbete och nu måste skola om dig.
Räcker utmattningssyndrom tror du?
Varför skola om sig? I mitt fall blev jag sjuk under min utbildning och blev därför inte klar. Nu är jag frisk och börjat plugga igen.
Snyftbrev vet jag inte, men beviljat blev det. Jag fick cancer under studietiden, samt depression efteråt. Min psykolog och jag beskrev besvären, samt skickade med läkarintyg och psykologutlåtande.
Så här i efterhand borde jag verkligen pausat studierna och tagit hand om mig bättre.
Vad var det som beviljades? Förstår inte riktigt? Menar du att du hade använt upp allt studiestöd men beviljades extra?
Hoppas du mår bättre idag! ❤️
Hoppas du mår bättre idag.? Jag hade ”bara” utmattning men hoppas att de godtar det. Jag önskar också att jag bara pausat och tagit hälsan på allvar men jag var oerfaren gällande att tyda kroppens signaler och hade låg sjukdomsinsikt trots att vardagen inte fungerade.
Bara ring och berätta din situation. De kan antingen skjuta på betalningen eller lägga upp en betalningsplan. CSN är verkligen inte omöjliga bara du kommunicerar!
Börjar bli lite orolig….. En manlig granne lämnar brev till alla grannar i samma hus där han ber om ursäkt för störningar som han och hans fru har ställt till med(?) och ”hoppas att vi grannar någon dag ska kunna förlåta de” och att ”vårat äktenskap inte är bra just nu som ni kanske har märkt”. Han skriver även att frun har åkt utomlands ett tag och det nu bara är han och hunden som kommer bo ensamma ett tag…. Till historian hör att han bor två våningar över mig och jag har inte märkt eller hört något. Varför skickar man ut ett sådant här utelämnande och detaljerat brev till ALLA grannar?
Jag vet inte om jag har sett för mycket deckare men jag får ingen bra magkänsla….. Vad skulle ni ha tänkt?
Verkar inte klokt. Jag skulle nog bett polisen göra ett besök där.
Fick inte heller bra magkänsla, så skumt! Har du kontakt med någon annan granne som du kan prata med? Är det brf eller hyresrätt, kanske en fråga till hyresvärd eller styrelse om ni ska göra något? Känns som att polisen inte skulle ta det på fullt allvar och utreda baserat på det där. Vet inte om man själv är true crime-skadad…
Jag hade nog ringt polisen. Bättre att ringa en gång för mycket än en gång för lite.
Du bör ringa kommunen och göra en orosanmälan om det är barn inblandade.
Jag och min pojkvän har varit tillsammans sen vi var 16 och ska nu fylla 22. Vi har skrivit på en lägenhet som är nyproduktion och flyttar in 2023. Men vi har helt olika syn på ekonomi. Mina föräldrar har gemensam ekonomi och hans föräldrar har delad. Han kan inte se sig ha delad ekonomi med förklaringen att han skulle fått skuldkänslor om han använder ”mina pengar” till att äta och gå ut med sina vänner. Jag tycker delad är konstigt för jag känner att jag kommer ta kostnaderna som mat osv som inte ”gynnar mig” ifall något skulle hända mellan oss och han betalar av bilar. Han tycker såklart jag överreagerar men jag har ju hört skräck exempel och kvinnofällor och massa sånt. Vad har ni för tips till oss för att vi båda ska bli nöjda??
Ni kan ju alltid ha ett gemensamt matkonto där ni för över pengar för mat varje månad? ?
Käkar ni typ lika mycket?
Ett gemensamt konto, där alla fasta utgifter blir betalade; hyra, el, mat, gemensamma middagar etc.
Och sen erat egna konto, som ni använder er av när ni vill köpa; den där tröjan, bion med bästisen, sushi på lunchrasten etc.
Delad ekonomi med gemensamt konto, till exempel ett räkningskonto dit ni båda överför pengar och ett gemensamt sparkonto för oförutsedda utgifter. Kanske ett gemensant matkonto hos matbutiken ni oftast handlar hos.
Båda betalar då räkningarna och behöver inte känna dåligt samvete för vad man vill unna sig.
Skaffa gemensamt konto med betalkort och för över viss summa varje månad. Dra alla räkningar och betala mat därifrån. Man kan köra med viss % andel av lönen till kontot eller att båda behåller lika mycket pengar som egna och sätter över resten till kontot. Fördelen med det sistnämnda är att båda har lika mycket egna pengar att röra sig med. Lycka till!
För oss funkar det bra att varje månad föra över 50% av lönen till ett gemensamt konto, därifrån går alla kostnader som rör hushållet, gemensamma nöjen och sparande. Det som blir kvar på eget konto går till egna nöjen, hobbys och sparande. Blir inget tjafs för oss!
Det funkar ju bra om man tjänar lika mycket.
Är väl inte konstigare än att man anpassar procenten annars
Ja det kan man också göra! Bara det blir rättvist. Vet par där den ena har jättemycket kvar efter allt är betalt och den andra lite. Blir ganska skevt.
Öppna ett gemensamt konto och för över en summa pengar varje månad som ska gå till gemensamma utgifter.
Släng ihop alla era pengar, betala av alla räkningar, sen tar ni varsin månadspeng som ni kan spendera hur ni vill. Då får ni egna pengar men samtidigt har ni gemensam ekonomi.
Gällande mat kan ni antingen sätta in en summa på ett konto som ska användas till det eller handla på typ ica-kort och betala med övriga räkningar.
Pengar är ju det sista man vill vara oense om, det är så tråkigt. För egen del hade jag nog inte velat ha gemensam ekonomi med min kille. Inte för att han är slösig eller lägger pengar på saker jag tycker är onödiga, utan för att vi båda tycker det är bäst. Vi ska snart flytta ihop och tänker oss då att vi tillsammans betar av gemensamma utgifter, mat brukar vi handla ihop en gång i veckan och delar då på det. Skulle någon komplettera med något jämnar det alltid ut sig. Jag tänker att det blir mindre konflikter om var och en i förhållandet själv får bestämma vad man vill lägga pengarna på, hur mycket man vill spara, konsumera, göra saker för. Är inte emot gemensam ekonomi och det har säkert fördelar om det finns barn med i bilden och många utgifter, men när det inte finns det kan jag inte riktigt se nyttan med det. 🙂
Ha delad ekonomi med gemensamt konto för räkningar, ett för oförutsedda utgifter/semester eller ett matkonto hos matbutiken ni oftast handlar hos.
Dela på stora köp så att båda äger saken. Löpande kostnader betala procentuellt efter vad man tjänar.
Är helt för din killes teori.
Sen vi fick barn så har vi gemensam ekonomi. Ett konto där all pengar går in (löner, barnbidrag etc). Från det kontot dess alla räkningar, en summa till vårt matkonto, sparande till barnen samt sparande till bilen så det alltid finns en liten summa till service/däckbyte etc. Det dras också en summa som vi får in på våra egna konton att göra vad vi vill med. På så sätt så behöver man aldrig känna att man behöver ”be om lov” för något. Funkar toppen och har gjort nu i fyra år. Alla pengar som är kvar på kontot sparar vi.
Tips på seamless träningstights som inte glider ner? ?
Jag är förvånansvärt nöjd med Lindex träningstajts. Bra pris, höga i midjan utan att vara obekväma, sitter på plats och seamless. Ingen cameltoe.
Vet inte om de är 100% squatproof, för jag har alltid hudfärgade trosor.
Väldigt mjukt och lent material. Jag känner att jag får snygga ben i mina 🙂
Har dem med! Älskar dem men mina är lite genomskinliga upptäckte jag en dag på gymmet till min stora fasa ?
Sy in dom i midjan
Hittade ett par på h&m för typ ett år sedan, just den modellen/färgen finns inte men tror de har motsvarande, typ 250:- Helt förvånad att de är helt squatproof, till skillnad från gym sharks…
När sjunker huspriserna i Stockholm, blir knäpp svart!?
Snart*
De sjunker våren 2023 efter att riksbanken shockhöjt reporäntan så folk inte vågar låna längre.
Tveksamt om det någonsin blir någon jättesänkning? Tyvärr är det nog så att bästa tajmingen för att hoppa på bostadsmarknaden var för 30 år sedan.
Amen… min päron sålde precis sitt hus, inte ens i Stockholm. De köpte för 1 mille 30 år sen och sålde det för 5.5 miljoner nu i veckan. Men med tanke på vad de måste skatta så gör det inte så stor skillnad när de köpt nya bostaden.
Så vinsten är 4.4 miljoner och vinstskatt på privatbostäder är 22%. De fick alltså ut 3.4 miljoner efter skatt, snacka om att se glaset som halvtomt.
4.5 skulle det vara ?
Men en ny mindre bostad är ju inte gratis direkt. Allt annat har också gått upp i pris i stan så när de köpt en ny bostad har de ca 1 miljon kvar. Inte dåligt så klart men ingen jättevinst efter 30 år.
Stackars ?
Bara en miljon? ? Jag ska hålla dem i mina böner.
Tror svaret är ”aldrig” tyvärr. Blir typ deprimerad varje gång jag går ut på Hemnet, vi vill så gärna ha hus men när till och med radhusen i vår kommun (Haninge, så inte ens i närheten av stan) börjar på 5 miljoner så känns ju loppet helt dödfött. Vi sneglar på närliggande städer men det börjar ju bli snordyrt överallt ? Vi får helt enkelt vara lyckliga i lägenhet.
Exakt samma här. Är jätteledsen över detta. Vi har liksom inte råd att flytta inom området vi bor i, vi kommer behöva flytta flera flera mil….
Börjar bli lite orolig….. En manlig granne lämnar brev till alla grannar i samma hus där han ber om ursäkt för störningar som han och hans fru har ställt till med(?) och ”hoppas att vi grannar någon dag ska kunna förlåta de” och att ”vårat äktenskap inte är bra just nu som ni kanske har märkt”. Han skriver även att frun har åkt utomlands ett tag och det nu bara är han och hunden som kommer bo ensamma ett tag…. Till historian hör att han bor två våningar över mig och jag har inte märkt eller hört något. Varför skickar man ut ett sådant här utelämnande och detaljerat brev till ALLA grannar?
Jag vet inte om jag har sett för mycket deckare men jag får ingen bra magkänsla….. Vad skulle ni ha tänkt?
Han kanske vill skaffa ett alibi?
Relationsfundering! En kille jag träffade, vi pratade mycket, träffades två gångar och allt kändes bra sista gången vi sågs (inget fysiskt hände men väldigt flörtigt) men sen slutade han höra av sig. Jag hörde av mig efter ett tag vilket han svarade på (inte kort) men sen inget eget initiativ från hans sida. Så jag lät helt enkelt bli att höra av mig också (att ha respekt för sig själv är viktigt för mig) .
För någon dag sen likeade han något jag la upp på insta.. vilket jag ignorerade.
Min analys är att han högst troligt pratat/pratar med någon annan men vill ändå ha kvar mitt intresse just in case!
Alltså varför gör killar såhär? Sjukt osköna och helt ärligt blir jag sjukt avtänd när en kille håller på sådär
Om du blir avtänd, ta bort honom?
Varför ska jag? Han kan gott avfölja om han inte vill se? Jag kunde inte bry mig mindre om att han ser/kommenterar mina stories
Uppenbarligen bryr du dig tillräckligt för att inte ta bort honom från dina följare.
Varför reagerar du på en like från honom om du inte bryr dig?
Är 26 nu. Singel och har ej (ännu) pluggat vidare.
Har börjat känna en relativt stark inre stress av att hitta ”den rätta”, stadga mig osv innan det är för sent.
Fett sköter hårt, men som kvinna har man ju ett ”bäst före datum” (gällande fertilitet osv).
Som det ser ut just nu är jag helt ok med singellivet, men långt inne finns dendär känslan att jag egentligen vill ha någon och börja på ”det riktiga livet”.
Tar ett ta att lära känna en person, och senare planera barn osv. Inget man (eller jag iaf) vill göra med någon som man känt kort tid.
Iaf: Börjar känna en inte stress i alla fall, trots att jag ”är ung” fortfarande.
Någon här i samma sits?
Låter rätt hårt* ska det stå. Inte ”fett sköter hårt”
haha hann tänka vafan redan 😀
Hahah
Du är jätteung.. Men det fattar man aldrig när man är det så helt onödigt kanske att skriva det.. ? Kände också stress. Men allt vi kan göra är att leva. Vi kan inte styra allt, men man kan jobba mot sina mål såklart.
Jo jag vet, så är det ju. Inte så mycket man kan göra annars heller?
Men min syrra har ett rätt stabilt liv, med plugg och sambo. Vissa i min närhet träffar någon seriöst, och tom planerar barn.
Känner mig väl rätt efter i livet typ, eller hur man ska beskriva det?♀️
Förstår hur du menar men alla har sin takt. Barn vid 26 är otroligt ungt i min värld. Började plugga då, hade inte köpt bostadsrätt, var sambo men inte gift/förlovad än. Mkt kan hända på några år.
Flunsor som försvann! Fick en sjuk Flashback härom dagen på en influenser jag följde för många år sedan, ”back in the days”. Vore SÅ kul att bli påmind om fler! Vilka minns ni? Vet ni var de är idag?
För mig var det StinaLee, Tyra (som typ spårade ur helt sen?), Beata som jag minns var kompis med Tyra, LisaPlace, Linda Blom och typ Linda Hallberg i början. Men vet att det var många fler men kan verkligen inte minnas namnen.
Baby Senorita och Spiderchick är dom jag kommer på så här på rak arm ?
Minns när Spiderchick gick under Crazypill och var typ 20 år och pluggade i Göteborg. Älskade hennes blogg då. Läste också NoScarletts och Izabella Fröbergs blogg mycket.
Ja gud, spiderchick, vad hände med henne?
Lever och frodas på instagram (moa de bruin) och är kul att följa. Skrivit två böcker för äldre barn/yngre tonåringar som verkar vara populära
Jag minns två (tre) olika som jag verkligen glömt, kan nån hjälpa mig att minnas:
Två systrar som bodde i Göteborg/västkusten och var långhåriga, gick på gymnasiet, detta var kanske 2008. Hette bloggen trampolin? Sjukt snygga kläder och stilkänsla 🙂
Den andra hette Caroline nånting och hade kanske en pappa som bodde/hade hus i Turkiet? Långt blond hår hon också, väldigt cool tjej.
Minns du/ni dem?
LisaPlace finns kvar som Lisa Olsson. Har över 400 000 följare på instagram ?
Mogi. Hon finns fortfarande på Instagram men har blivit jätteförändrad med åren.
Saknar verkligen Dressyrmupparna, Sofia Genne och Linn Olsson. Följer dem på instagram nu men ingen håller på med hästar längre eller uppdaterar särskilt ofta. Så trist, var verkligen mina absoluta favoriter!
Blev och tänka på Kick back pack, om nån minns?? Keela har jag nån gång sett på insta, moa murderess håller ännu på me Youtube men Caty och Hofh försvann helt eller?
Hofh heter Johanna Simfors på instagram
Jag läste någon blogg som hette rikauteliggare och en annan som hette noscarlett, den sistnämnda följer jag på instagram idag. Sjukt att man följt en människa under så många år ?
Kompis som glömmer att swisha för lunch osv… jag vill inte verka snål men nu har det hänt flera gånger att hon glömt. Och jag vet att hon faktiskt glömt och inte bara skiter i det. Vad kan man skriva i ett sms för att påminna utan att verka bajsnödig?
Ärligt så hade jag bara skickat en sån dryg förfrågan direkt på swish
Ja bara skicka. Så gör jag till folk som jag behöver påminna. Slipper jag gå och irritera mig. Om de skulle tycka att jag är fjantig eller snål så kan de ju snarare rannsaka sig själv att jag ens behöver skicka för att få mina pengar.
Swish har ju en funktion nu där man kan skicka en påminnelse om att de ska/har glömt att swisha. Hade använt den!
Du kan skicka en förfrågan i Swish.
Tack alla! Jag vet att denna funktion finns men ”vågar” inte använda den ? jag är töntig jag vet!
Det finns ju liksom inget sätt runt detta problem, antingen påminner du verbalt eller genom swish. ?♀️
Nästa gång ni ska luncha etc så säger du att ”tar du det denna gång? Jag betalade ju sist”
Börjar bli lite orolig….. En manlig granne lämnar brev till alla grannar i samma hus där han ber om ursäkt för störningar som han och hans fru har ställt till med(?) och ”hoppas att vi grannar någon dag ska kunna förlåta de” och att ”vårat äktenskap inte är bra just nu som ni kanske har märkt”. Han skriver även att frun har åkt utomlands ett tag och det nu bara är han och hunden som kommer bo ensamma ett tag…. Till historian hör att han bor två våningar över mig och jag har inte märkt eller hört något. Varför skickar man ut ett sådant här utelämnande och detaljerat brev till ALLA grannar?
Jag vet inte om jag har sett för mycket deckare men jag får ingen bra magkänsla….. Vad skulle ni ha tänkt?
Jag håller med det känns inte bra. Jag hade ringt Polisen tror jag alltså 114 14 och pratat med dem. Eller gått upp till grannen och knackat på.
Låter obehagligt. Ring polisen och rådfråga.
Vad? Låter ju helskumt.
Men usch. Hade nog rådfrågat polisen, anonymt. Hon kanske inte har försvunnit frivilligt oh han försöker mörka det.
Jag börjar bli lite orolig för hur din kommentar spammas fast med olika namn ”shaboya”, ”elsa”, ”karin” ? Nej men skämt åsido, prata med en granne eller som flera andra skrivit, ring o rådfråga.
Klarat mig från coronan hela pandemin men så två veckor efter tredje dosen så small det till. Glatt!
Ja men det är omikron och det går inte att inte få den. Med eller utan vaccin, alla ska med på omikron tåget. ?
Finns det någon här som är duktig på entreprenörskap/marknadsföring?
Jag ämnar starta ett företag med kreativ inriktning men kan inte bestämma mig för namn. Antingen tar jag ett uppenbart namn, alltså något som avslöjar vad jag erbjuder direkt eller så går jag hitta på ett som låter bra/betyder ngt och så får jag jobba lite mer med marknadsföring. Mitt problem är att jag vill erbjuda flera olika produkter och de hör inte direkt ihop utöver att de är handgjorda.
Hur ska man tänka??
Spanade in en kille litegrann på gymmet, fick för mig att han också gjorde det men har lite svårt att tro på att någon skulle göra det, med tanke på hur jag ser ut där ???♀️
Men dök upp på tinder i helgen, jag swipade och match! Självklart var han på gymmet igår…
Får för mig nu att han kanske inte ens känner igen mig,? Och vafan ska jag ta något steg? Och vad ska jag säga/skriva..Tyvärr tränar han ALLTID med sin kompis…
Börja med att hälsa på honom så får du se 😉
Haha jaaa det vore ju det enklaste, men han är där hela tiden med kompis, de kör verkligen allt tillsammans ? så känns obekvämt haha
Försök sök hans ögonkontakt i alla fall. För att se om han alls verkar känna igen dig eller reagera på vem du är
Då stöter du på hans kompis istället så han blir avundsjuk. Sedan håvar du in honom.
Åh! Du ska skriva ”jag tror vi tränar på samma gym” eller liknande. Då kommer han antingen svara att han vet det eller typ ”jaså!?”.
Svårt att göra något på gymmet när han alltid är med kompis kanske så ta raggandet på tinder istället.
Jaa det är just det som är så obekvämt, han är aldrig där ensam ? igår hamnade de precis bakom mig också när jag körde squats i smithmaskinen ?
”Hamnade”? ?
Ni som är plus size! Var brukar ni köpa era kläder, vad är ert favvomärke? Och huuuur ska man uppdatera sin stil, vad ”ska” man ha nu? Är föräldraledig så går mest med mjukiskläder när jag är hemma..
Jag gillar Monki.
Bonprix är mitt vattenhål, gillar deras utbud och att kläderna sitter som de ska för det mesta-bra storlekar. Händer att man gör några missköp men är enkelt att skicka tillbaka 🙂
Hmm har lite fördomar mot bonprix? Har bilden av att det är väldigt billigt? Och om det är väldigt billigt brukar det inte va så bra förhållanden för de som tillverkar kläderna tex… Plus dålig kvalitet. Men kanske det är mina fördomar, länge sen jag kollade in sidan ?
Som H&M.
Bonprix kommer upp om man googlar nåt klädesplagg ibland och häromdagen gick jag in där och blev förvånad över hur snyggt mycket är. Köpte en kappa därifrån en gång som jag haft i flera år, den är på riktigt välanvänd men den ser inte det minsta sliten ut faktiskt.
Köpte även en byxdress därifrån, ännu inte använt men oj vad fin den är!
Jag ärjättenöjd med det jag köpt från bonprix. Snyggt och håller precis lika bra som det jag köpt någon annanstans.
Och var köper man kläder med bra villkor för de som tillverkar dom? Helt seriös fråga alltså
H&M
Sorry för opoppis åsikt men jag tycker det blir weird att amma sitt barn efter det har fyllt ett år. Min kompis storasyster ammar sin 6 åring och sin nyfödda bebis samtidigt. Så jävla äckligt
6 år?? Ja det kan bli socialt awkward för barnet… Finns ingen anledning.
Men, hur påverkar det dig?
Det är ju bra att amma längre än ett år. Ju längre ett barn ammas desto mer grå massa formas i hjärnan.
Sex år är ju lite ovanligt, men att du tycker det är weird att amma en ettåring får du nog fundera lite över varför du tycker är konstigt.
Låt barn och mamma sköta det där själva. Det finns inget konstigt, äckligt osv gällande amning. Det är näring, närhet, trygghet, anknytning mellan barn och mamma. Folk som har såna starka känslor kring det där och stör dig på andras amning borde söka hjälp för det.
Sjukt konstigt men samtidigt ingenting för dig att lägga dig i väl? 🙂
Ammar mina barn i regel till 2 år. Min yngsta blir 2 i maj och kommer nog inte sluta amma på ett bra tag.
Har problem med mycket vax i öronen och har köpt vaxol. Sprayat sen i måndags. Men jag förstår inte riktigt hur den fungerar? Hur och vart försvinner vaxet?? Tycker jag känner mig tung i öronen sen jag började och det har blivit jättemycket vax precis vid öppningen men jag vågar inte topsa eftersom jag hört att det trycker in vaxet längre in. Någon som har lite tips?????
Jag skulle nog spraya och sedan spruta in lite vatten och låta rinna ut. Så som de gör på vårdcentralen när man har en vaxpropp?
Man ska väl skölja sen?
Vad har hänt mellan de tidigare bästaste bästisarna Forni och Linn Herbertsson? Någon?
Varför är sommarkurser på folkhögskola så dyra? 3-5tkr och uppåt beroende på vad som ingår för 5 dagar känns lite väl saftigt..
För att det kostar att ge kurser.
Sök på kurser på antagning istället.
Kanske en specifik kurs hen vill läsa? Just folkhögskolor brukar kunna ha ett annat typ av utbud än antagning.
Visst beklagar sig Bellsan lite väl mycket över sin kille numera?
Någon här som har erfarenhet av att byta klinik för korrigering av bröst? Lång historia kort så gjorde jag en förstoring för ett år sedan där resultatet inte blev bra alls. Korrigering ingick i avtalet så efter ett halvår opererades jag igen men denna gång blev det heller inte bra. Jag måste nu betala om kliniken/kirurgen ska försöka korrigera detta? Jag har sån ångest, ett år av mitt liv har gått till att skyla mig och äta smärtstillande, mitt jobb är tvärless att jag inte kan göra alla arbetsuppgifter och jag har egentligen inga pengar att lägga på ny operation. Känns som om jag vill vända mig till någon annan då mitt förtroende är i botten, men jag är orolig att de också ska göra ett slarvigt jobb….
Skulle inte vara ett frågetecken. Jag måste betala. Ca hälften av ordinarie kostnad
Usch lider med dig. Finns det ingen grupp på fejjan för de med misslyckade ingrepp el.liknande? Är själv med i grupp för individer som har fått bestående men efter skönhetsbehandlingar. Kanonfina människor där med bra råd och stöd.
Åh tack för tips, ska kolla där!
Nu vet jag inte hur det fungerar men en tanke som slog mig: kan du inte vända dig till någon motsvarande typ ”konsumentombudsmannen” eller något? Tänker att du förmodligen lagt stora summor pengar på ett ingrepp och att det trots försök till åtgärd ännu inte blivit bra?
Lycka till❤️
Jag pratade med en jurist via mitt försäkringsbolag och de att jag i sådanfall fick stämma dem i tingsrätten om jag ville ha pengar tillbaks eftersom de själva inte frivilligt gått med på det. Och det har jag verkligen inte råd med. Ja, i och med att jag valde en av den största kliniken i Stockholm så låg ju bara priset från en början högre än övriga.. Känns så surrealistiskt att man varit så noggrann med sitt val, sett till att ha en trygghetsgaranti och sen sitter man ändå här helt förstörd.
Vart tog hon med väskorna vägen? Sanna..? ?
Tror ni att barn i en regnbågsfamilj känner något speciellt för den biologiska föräldern? Eller har det ingen betydelse? Skulle vara intressant att höra från någon med egen erfarenhet inom ämnet!
I början ja, av naturliga skäl. Sen när barnet blir äldre tror jag inte det spelar någon roll vem den biologiska föräldern är. Då tror jag det handlar mer om vem barnet klickar med på en personlighetsnivå.
Fast ett sökande efter rötter brukar ju komma starkt vid en viss ålder och sedan öka. Släktforskningsgrupper är ju fulla och oerhört populära landet runt.
Jag menar familjer där den ena föräldern är biologisk. /ts
Jag har börjat få lätt rödflammiga kinder, och jag vet inte vad det beror på. Utan att jag ansträngt mig dvs…. Vad kan det bero på?
Rosacea?
Har i över en månads tid haft klåda i underlivet, eller det liksom kliar vid öppningen/blygläpparna (så pass att man verkligen måste klia med händerna för att det ska kännas bra). Vet någon vad detta kan bero på/hur man får bukt på det? Har inte legat på flera år, och tror heller inte att det är urinvägsinfektion efter vad jag har läst på 1177. Tacksam för hjälp, orkar inte att det ska klia hela tiden
Svamp?
Låter som svamp. Finns receptfria salvor på apoteket. Kanske prova det först och blir det inte bättre ring vc?
Har två underbara tonåringar med npf och psykisk ohälsa. De kämpar vi kämpar alla kämpar för att de ska få hjälp och stöd, i skola och av vården. Vi föräldrar skriver vi ringer vi pratar vi möts men ingenstans finns någon aktör som tar ett helhetsgrepp på hur de här barnen har det. Skolan bollar till bup som bollar till kommunen som säger att nej det där sköter regionen som säger nej vi kan inte göra nåt mer. Åren går och barnen mår sämre och sämre. De känner sig osedda och övergivna. De är osedda och övergivna. Att man till slut ska behöva göra en orosanmälan gällande sina egna barn – som bor i en välfungerande trygg familj med resurser – för att nån ska fatta hur svårt de har det, det är helt sjukt. Plus att det inte heller leder till att något händer.
Hur kan det här landet offra så många av sina unga? ? Skämmes tame fan
Jag vill sluta mina p-piller och kollar nu över andra, hormonfria, preventivmedel – någon som har personlig insikt? Kopparspiral låter bra, men läskigt. Kondom inte jättekul. Natural Cycles vet jag fick en massa skit för att folk blev gravida, hur funkar det nu för tiden?
Kopparspiral innebär ökad risk för utomkvedshavandeskap, ökade blödningar samt kopparförgiftning. Det hade jag skippat! Natural Cycles använder jag, dock med intentionen att bli gravid så kan inte säga hur bra det är för att skydda sig… Jag tycker kondom är fantastiskt bra och kombinerat med NT kan du säkert skippa kondomen iaf 1-2 veckor i månaden. Prova olika kondomer? Beställ på nätet, finns jättebra sorter som är sååå tunna så de inte känns m.m.
Någon här som följer angelicalundin insta?
När ska du ta upp att Tone Sekeleus inte ens sjung i mello utan att det var hennes stödsångare som gjorde det?
Är det första gången du kollar på Melodifestivalen? 😉