Anthony Yigit om sina ätstörningar

Proffsboxaren Anthony Yigit – känd från bland annat Elitstyrkans hemligheter – öppnar nu upp i SVTs serie ”Ätstört” och berättar om den bulimi som styrde hans liv i hela tretton år.

Många kanske är av uppfattningen att ätstörningar är något som bara drabbar flickor och kvinnor.
Detta stämmer inte.
På sidan www.atstorning.se framgår det att även pojkar och män får ätstörningar. Av alla dem som drabbas av en ätstörning är ungefär 10 % män. Man har tidigare inte uppmärksammat män med ätstörning på samma sätt som kvinnor.

Det är alltså inte jättevanligt att pojkar och män drabbas av ätstörningar, men för de som drabbas så är sjukdomen precis lika allvarlig som för de kvinnor som insjuknat. 
Därför vill jag lyfta upp dessa inlägg i ett försök att kanske kunna minska det tabu som omgärdar manliga ätstörningar.

Ps. Jag vet att vissa av er inte ser Instagrambilderna.
Det har med en inställning att göra och jag ska försöka ta reda på hur ni ska göra för att slippa klicka er iväg till Instagram för att se dem.

56 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Även fetma är en ätstörning.

      Fel. Fetma är en näringsrubbning där kroppen bär på så mycket kroppsfett att det är skadligt för hälsan.

      Det är alltså ett tillstånd och ingen ätstörning. Däremot kan ätstörning leda till fetma.

      Nej det är det inte. Fetma är ett tillstånd. Ätstörningar är beteenden.

        Man får ju fetma av ätstörningen. Människor som lider av fetma gör det eftersom de har en ätstörning, de äter okontrollerat men kompenserar inte efteråt och resultatet är fetma. Men det är lika mycket ätstörning som anorexi och bulimi.

          Nja. Det handlar ju också om hungers- och mättnadshormon och att ämnesomsättning och förbränning går ner när du svälter din kropp, oavsett om du är överviktig eller ej. Rekommenderar ’Fett – vän eller fiende’ på svtplay för större perspektiv.

            Förbränning går alltid ner per förlorat kilo, det behövs inte svält för det eftersom desto mindre en kropp blir, desto mindre energi drar den.

              Det jag menade är att kroppen/hjärnan uppfattar det som svält, den ser inte ett behov av att förlora eventuella kilon, varsig du väger 50 kg eller 100 kg. Den som försöker gå ner i vikt alltid kommer kämpa i motvind, den kommer kämpa emot sin egen kropp och hjärna. Därmed sagt inte omöjligt att gå ner i vikt men svårt.

                Nej det där stämmer verkligen inte. Med en livsstilsförändring går man ner i vikt utan några större problem. Man kämpar inte emot vare sig kropp eller hjärna. Kroppen har ingen vilja, den reagerar på hur mycket man tillför den och hur mycket man förbrukar genom träning/aktivitet. Hjärnan går att vänja vid en ny livsstil och en annan typ av belöningar än bara mat.

                  Om det vore så lätt så hade ingen varit fet i världen. 🙂 Rekommenderar också SVT-programmet som Johanna hänvisar till. Där har du forskning och fakta så du kanske kan förstå varför du tänker fel om detta.

                    Livsstilsförändring är inte lätt! Det handlar om vanor och vilja. Det är jättesvårt i början att sluta äta saker man inte behöver men är sugen på. Det är jättesvårt att ersätta tid i soffan med träning. Svårigheten sitter i det mentala, inte i det kroppsliga.

                  Jag citerar från vetenskapens värld 26:30: ”En kropp som är överviktig kämpar aktivt mot viktnedgång”. Efter följer ett inslag om en man som varit med i Biggest loser USA. Ju längre viktresan pågick desto mer fick han kämpa. Tillslut var han nere på 800(!) kalorier om dan. Lägg till 45 h(!!) träning i veckan. Kalla det kroppens egna vilja eller vad du vill. 🙂
                  Om man ids se resten av programmet visas senare en bild hur en person i kontrollgrupp(normalviktiga) har klart fler dopaminreceptorer i sin hjärna än en person med övervikt/fetma. Viktnedgång ÄR komplext men något säger mig att varken du eller jag kommer ändra åsikt, hehe.

                    Det är väl självklart att desto smalare man blir, desto mer får man kämpa eftersom ens energibehov reduceras för varje gram ens kroppsvikt reduceras. För en liten och smal person är 800 kcal om dagen inte extremt lågt om personen skulle eftersträva att förlora vikt. En liten och smal person kan ha så lågt kaloribehov som 1200 kcal/dag för att behålla vikten. Då är det ju självklart att om man gått ner i vikt länge och blivit smal har man ett riktigt lågt kaloribehov och för att minska ännu mer måste man ständigt justera ner intaget.

                      Vansinne, 1200 kalorier är vad som rekommenderas till en treåring enligt livsmedelsverkets hemsida.
                      Det börjar bli tramsigt men än en gång kan jag hänvisa till Vetenskapens värld-avsnittet. Kaloriförbrukningen hos personer som tillhör hadzafolket i Tanzania(som lever till stor del som ”jägare och samlare”) ligger på 1900 för kvinnor respektive 2500 för män. Väldigt lik den kaloriförbrukning hos oss mycket mer stillasittande människor i väst.

                      Varför tror du det är vansinne att en liten kort person behöver 1200 kcal för att hålla vikten? Hur mycket tror du jag, 165 cm och 63 kg, behöver?
                      1900 kcal för kvinnor i jägar- och samlarsamhällen bekräftar ju bara det jag säger. Vi behöver inte särskilt många kalorier per dag oavsett livsstil och desto mindre kropp, desto färre kalorier.

                      Nu är det inte särskilt vanligt att en person som har en hälsosamvikt och är iallfall lite aktiv har ett TDEE på 1200 kalorier per dag, även om de är korta. Är de väldigt stillasittande och mycket korta och i lägre änden av en hälsosam vikt, så finns det några som ligger omkring 1200 kalorier.

                      Men oavsett, kan folk snälla sluta dra ”det är vad en treåring behöver”. Det går inte på något sätt att jämföra kaloribehovet hos en fullvuxen människa med det hos en treåring som konstant utecklas och växer både fysiskt och mentalt. Treåringar behöver skevt mycket om vi jämför med vuxna med tanke på deras kroppsstorlek, men det är för att de växer så mycket.

      Och det behövde du påpeka på grund av … vad?

        Pga sinnesslö som inte förstår skillnaden på tillstånd och beteende.

      Det tog tid innan jag förstod att fetma beror på att man har en ätstörning. Jag såg personer med fetma och tänkte ”men det är ju bara att dra ner på kalorierna”. Till exempel kända, offentliga personer med fetma, jag kunde inte förstå det. De har ju råd med både dietist och pt, varför gör de inget åt fetman, liksom.
      Nu har jag förstått att problemet sitter i huvudet, precis som Anthony skriver. Problemet sitter inte i att man inte har dietist eller pt, utan i att man mår dåligt psykiskt.

        Orimligt att döma ut alla med fetma som att de mår dåligt psykiskt. Du tänker att alla underviktiga har anorexi då också eller?

          Jag skrev fetma, inte övervikt. Undervikt och övervikt behöver inte bero på ätstörning. Fetma är steget över övervikt och man når inte fetma om man inte har problem med ätandet. Anorexi kan leda till undervikt såklart.

        Jag har fetma men fan ingen ätstörning.

    Jag lider av hetsätning och har gjort sedan jag var 12, är nu 30.
    Det värsta är att jag inte längre ser skillnad på att äta normalt och hetsäta för alla dagar jag inte svälter/äter minimalt är en dålig dag.

      ❤ Det finns hjälp att få. Tipsar om tex dietisten stinasmat på Instagram. Otroligt gullig människa! Utav henne kan man få hjälp med kostupplägg och tankar om mat.

      Tipsar om boken ”Varför blir jag aldrig fri, om livet och skammen i ätstörningarnas helvete” av Hanna Wirdegård. Hög igenkänning. Jag bokade terapi för första gången efter att ha läst boken. Tycker redan jag fått hjälp efter 3 tillfällen. Har lidit av bulimi sedan tidiga tonåren, är 46 år idag.

      Vill liksom föregående talare också understryka att det finns hjälp. Inom ”vanliga vården” också, om man inte vill betala för att gå privat. Jag säger inte att det är lätt, för jag hetsäter också och har inte hittat rätt hjälp än. Men det låter ju som att du vet vad som skulle vara ruta ett (lära om vad som är att äta normalt) och det är en bra början att få hjälp med?

    Jag har haft sista gången jag äter sött i säkert 20 år. -den du!

      Kom tillbaka när du är uppe i 30+ år

      Problemet är väl just det, att du utesluter det och sätter förbud. Försök att ha kvar det i livet, bara mer sällan. Öka på med mat i stället så att du håller dig mätt.

    Mm, gångerna man har velat kasta en sten i spegeln, riva isär sig själv, inte äta på en hel dag för man är så jävla ful. Mmmm.

    Har inte känt så på ett tag som tur är men det är en tanke som inte är långt borta.

    Bra inlägg för att uppmärksamma bulimi och att det även drabbar män.

      Håller med, mycket bra och mycket modigt.

        När ska vi prata om att alla gymbros som är besatta av träning och att räkna kalorier faktiskt är ätstörda? Det finns där, bara mer socialt accepterat…

          Oj, min kommenterar hamnade fel!

          Tror det finns ett stort mörkertal av ätstörningar hos män i och med att männen också blir mer och mer besatta.

    När ska vi prata om att alla gymbros som är besatta av träning och att räkna kalorier faktiskt är ätstörda? Det finns där, bara mer socialt accepterat…

      20-talets ätstörning är förklädd i fitness och hälsa.

      Verkligen. Jag hade en anonym PRO-ana blogg som tonåring då jag själv hade anorexi. Skaffade väldigt många internet-vänner som också hade ätstörningar. En majoritet av dem gick från ätstörd till fitness-freak när de blev ”friska”. En del som hade bloggar där de t.ex berättade om sin ångest och bulimi, hade även stora fitness-instagrams där de blev hyllade av allmänheten… sorgligt!!

      Ortorexi heter den ätstörning som är hälsosamt beteende som blivit en ätstörning

        Det kan vara det men anorexi kan också ta sig uttryck i hetsträning. I ortorexi är det själva träningen som är ”störningen”, men anorektiker som övertränar använder det som ett rättfärdigande att äta. Utan träning förtjänar de ingen mat, tänker deras hjärna.

      För att inte tala om vad de proppar i sig, ibland när man letar efter ngt, tex ngn vitamin och vad den är bra för, eller finns i för mat, så kommer alla dessa sidor upp med träningsfixerade människor och vad de tar för att bygga eller deffa. Blir helt förstummad vad de proppar i kroppen och t.o.m injicerar..allt från uppbyggande substanser till barbiedroger mm plus då kaloriräknande osv. och detta bottnar ju givet i utseende och ngn form av kropps/vikt fixering el störning som kanske bottnar i ngt annat oxå, men denna rådande utseendefixering gör definitivt inte saken bättre direkt.

      Håller SÅ med. Har rört mig i ätstörda kretsar online, och det är ett väldigt hett samtalsämne att det är väldigt få skillnader på oss och många män som är totalt besatta av att gymma, räkna kcal, räkna macros etc. Alltså det finns ju de som skippar födelsedagar, en tårtbit, tar med sig matlåda med kyckling och broccoli på resor.. Det ÄR ett sjukligt beteende när man aldrig någonsin kan bara slappna av och avvika från sin diet

    Fint av dig att uppmärksamma detta Camilla!! Tror också det finns ett enormt mörkertal bland killar. Är nog betydligt fler drabbade än vad statistiken visar.

    När jag gick i gymnasiet under tidigt 2000-tal så hade jag två klasskompisar som styrketränade ganska mycket.
    Det var fler än en gång som vi andra reagerade på saker som de sa.
    Bland annat så var det tydligen inga problem att käka flottig snabbmat till lunch. ”För det är ju bara att gå och spy upp det direkt efter”.

    Unga killar i yngre tonåren har precis som tjejer också ideela de ska leva upp till. Men tyvärr inget som det pratas om, killarna medger mycket sällan det också. De får oss att tro att de inte bryr sig.
    Men tyvärr känner de pressen av att vara muskulös, vältränad och manlig. Dessutom ska de helst ha ”bad boys” stilen också.
    Har tre söner, Varaven är 15 och en är 17. Mycket fina killar, skötsamma och trevliga med bra grundvärderingar. Alldagliga och söta. Med mycket humor och att mannen gör lika mycket som kvinnan tex i hushållet ( så som deras pappa gör )
    Jag stod i köket när de sinsemellan hade ett samtal. De pratade om att det viktigaste är att man faller för en tjejs personlighet ( BRA DÄR ). Men sedan kom tyvärr det som fick hjärtat att bli ledset.
    Då hör jag den ena säga: //Men tjejer vill ha killar som är muskulösa, solbrända, manliga och helst över 1.90 meter, det har man ju förstått när man tittar på instagram och när tjejer i skolan pratar. Och jag är för snäll för att min personlighet ska passa.
    Storebror säger då: Var alltid dig själv så blir det bra, då blir du nog tillsammans med någon tjej som tycker om dig och inte en fantasi, det brukar ju mamma säga. Och du har ju inte växt klart, du är ju redan 180 lång.//
    Den yngre av dom har utvecklat lite ätstörning och tränar på gym sedan ett tag tillbaka. Vi försöker prata med honom.

    Tyvärr så hör jag detta på min arbetsplats med som är en grundskola.

    Vi glömmer tyvärr bort killarna.
    Jämndställheten och genustänket har tyvärr slått över helt och killarna har nog glömts bort en del.

      Skillnaden är väl att idealen för killar går att uppnå genom att gymma, medans tjejer måste lägga sig under kniven och riskera livet för att uppnå dem.

        Idealen för män är tyvärr minst lika orealistiska att uppnå. Det kräver typ ett årtionde av träning och inte ens det räcker utan rätt genetik. Det är exempelvis ganska svårt att bli längre än man är. Och mängden muskelmassa kan de flesta aldrig nå utan otillåtna preparat.

        Och sen tappar man håret och allt är förgäves ändå.

        Det måste de faktiskt inte, även tjejer KAN träna sig till idealkroppen men väljer ofta ingrepp istället. Det är ju jobbigare för tjejer att träna sig till en tajt kropp eftersom vi tjejer inte har så mycket testosteron. Men det finns ju även killar som väljer ingrepp.

          Idealkroppen just nu är ju dock stora bröst, enorm röv och minimal midja. Det går inte att träna sig till nej.

            Är det verkligen idealet?! Eller bara det som folk tror är det.
            De tjejer som jag upplevt alla killar är snygga brukar vara naturligt vackra och inte ens det alla gånger, utan det är en viss utstrålning som gäller

            Fast tjejerna som är populära bland killar har ju inte jättebröst och jätterumpa. Det är de sportiga vältränade tjejerna som är populära, de smala. Inte de med stor rumpa, det är nog mer ett ideal för tjejerna själva, inte för killar.

      Ingen kille under 1.90 behöver göra sig besväret att höra av sig ?

      Jag har alltid antagit att alla tonåringar mår dåligt över sitt utseende och har mycket komplex, oavsett kön. Vet att när jag gick på högstadiet så fattade jag att de korta killarna önskade de var längre, de med akne önskade sig fin hy, och att det troligtvis fanns en del komplex över penisstorlek. Tror det är väldigt vanligt att tänka ”alla killar vill ha tjej med E-kupa/alla tjejer vill ha kille som är 193 cm lång” när man är så ung och allting känns som om det är emot en i livet.
      Är väl jättebra att du pratar med din son och att dina söner verkar stötta varandra. Förhoppningsvis fastnar de inte i ätstörningstankarna/överdriven träning.

    Blev så tacksam över denna dokumentär. Har lidit av hetsätning i 20 år men eftersom jag inte kräks har jag inte känt att det räknats som en riktig ätstörning. Har bara känt att jag haft dålig karaktär och varit misslyckad.

    Hoppas det här gör att vi breddar perspektivet kring ätstörningar istället för att hata på tjocka människor – och för all del även synsättet att normalviktiga personer som hetsäter inte behöver oroa sig så länge de inte blir överviktiga.

      Binge eating disorder.

    Modigt ♥️

    Hej.. Nu tolkar du 10% fel här. Det är baserat på hur många som får hjälp eller rapporterar ätstörning. Troligtvis är det fler killar där ute, men som inte tar vårdkontakt pga av stigma. Och att man påstår att det är en ”kvinno sjukdom”
    /jobbar inom psykiatrin

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.