Michaela Forni frågar sina följare om de har någon materiell sak som betyder extra mycket för dem och många av svaren handlar om handväskor.
Min extremt ogrundade slutsats blir att kvinnor värdesätter handväskor och smycken medan män värdesätter klockor. Jag vet inte varför jag tror klockor, men det känns rätt. 🙂
Jag tycker det här inlägget blir lite extra intressant med tanke på gårdagens sista inlägg som handlade om Dasha och hur hon tycker att det är ”goals” att ha en garderob fylld till bristningsgränsen av just inknölade handväskor – i det här fallet Chanelväskor.
Det är ingenting konstigt med att ha prylar som man värderar högt och som betyder mycket för en, men till skillnad från Michaela – som har tre väskor som betyder lite extra för henne och som hon aldrig kommer vilja göra sig av med – så tror jag inte att någon enda av de inknölade Chanelväskorna har något emotionellt värde alls att tala om för ägaren.
Jag har några saker här hemma som betyder extra mycket för mig, men som inte är värda några pengar alls egentligen.
Värdet ligger i det rent emotionella och är bara värdefulla för just mig. De går inte att ersätta, vilket gör att jag egentligen skulle vilja ha dem inpackade i femtio lager bubbelplast och inlåsta i ett bankvalv för att inte riskera att någonting händer med dem, men jag har dem framme för de påminner mig varje dag om älskade människor.
Här tänkte jag nästan dra till med en riktigt klyschig sak om att det mest värdefulla jag har är minnen, men det får väl finnas måtta? 😉
Glad långfredag förresten.
Längsta dagen på året, bortsett från julafton när man var liten.
Föregående inlägg 