Öppet Spår

428 kommentarer

My name is Chicky
Chicky Chicky Chicky
My name is Cha-Cha
Clap Clap Cha-Cha-Cha!

Vart kommer den låten ifrån? Alltså förutom från tiktok där jag fått upp den flera gånger ? är det någon barnprogramslåt?

Någon barnvisa från en rysk grupp.

Älskar de klippen ?

Har varit bortskämd i många år med en granne snett ovanför som aldrig använde sin balkong, öppnade knappt ens balkongdörren. Jag har i princip kunnat sola naken om jag ville på min balkong, varit helt i fred tills idag. Nya grannar har flyttat in, första de gjorde var att ställa ut balkongmöbler och slå upp parasollet, spela hög musik på mobilen och pratar super högt. Känns så trist, men självklart ska de få använda sin balkong precis som jag, är lite bortskämd bara att kunna ha en lugn och ensam oas på min balkong flera somrar i rad. De ser verkligen rätt ner på mig, jag hör varenda ord de säger som om jag är med i deras konversation och finns ingen privacy. Har ni tips vad jag kan göra för att känna mig lite mer skyddad på balkongen?

Sätt upp ett lakan som solskydd/insynsskydd.

något tunnare tyg som insynsskydd. som alltså inte känns instängt för dig men som ändå hindrar att de ser rakt in.

Sätt upp ett parasoll.

Ni som jobbar natt, vad är era bästa tips kring mat, träning och sömn?

Äter inget mäktigt – dvs ingen ”riktig måltid” efter kl 22.
Gymmar efter att ha sovit några timmar.

Håll hårt i rutinerna så de inte fallerar annars kommer det till slut påverka dig och SOV ordentligt

Hur gör du under dina lediga dagar, går du och lägger dig sent då också?

Jag åt middag vid kl. 17-18 och bara nå lättare kall mat under natten. Frukost när jag kom hem, sov till 15, träna innan middagen och så rullade det på. Älskade att jobba natt och hade inga problem med att vända tillbaka dygnet under ledigheter.

Jobbar inte natt längre men jag hade nog minst hälsosamma nattjobbarvanorna…jobbade skift dock så jag jobbade bara natt var 4e vecka.
Men då sov jag från att jag kom hem runt 8 på morgonen (slutade vid 7) till ca 18. Hade inga problem att sova pga dagsljus eller så, det gick jättebra, bara att jag var otroligt trött och därmed sov i 10h…
Då käkade jag en stadig måltid och sen chillade jag tills det var dags att åka vid 23.30.
De dagar jag hade träning gick jag upp tidigare men somnade alltid en stund efter träningen…på nätterna brukade jag bara dricka yoghurt.

Folk säger att man får så mycket fritid och de kan gå upp vid 13-14 och ändå vara pigg på natten, förstår inte! Nattjobb var verkligen inte för mig?

Försöker hålla mina vanliga matrutiner på dagen. Sover tills jag vaknar om jag har fler nätter i rad, annars brukar jag gå upp vid 12-13 för att inte slösa bort hela dagen. Tar en promenad eller tränar när jag vaknar.
Själv måste jag äta under nattpassen för annars mår jag illa. Brukar ta typ macka och yoghurt vid 23, sen typ en frukt vid 03 och frukost runt 05-06 beroende på hur mkt jag har att göra på jobbet.

Äter två ägg till frukost runt 16 (går upp vid 15ish) käkar ”lunch” vid 19-20 och sen lättare kvällsmat vid 00. Dricker bara vatten resten av natten och en kopp kaffe vid 05 för att orka dom sista timmarna!
Älskar att jobba natt och välkomnar dig till the good side of life mvh världens mest morgontrötta människa

Tack för alla svar, uppskattas verkligen! ?

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Behöver annorlunda hjälp!
Någon mer här som har xiaomi aktivitetsarmand och inte får notifikationer efter uppdateringen av mi fit appen, som numera heter zepp life? Håller ta mig tusan på att bli galen. Får ej messenger- eller smsnotiser på bandet längre, och varje gång jag öppnar messenger vibrerar bandet.

Jag hade oxå problem med vibrationernana.
Jag fick bort dom genom att gå in på min bild på messenger, sen till ”aviseringar och ljud”.Därefter in på ”hantera aviseringar” och stängde av ”show notifications”. Hoppas det också funkar för dig.
Har du dubbelkollat så att inte uppdateringen tog bort dina appar som du lagt till på ”appaviseringar” på bandets app?

JAG HAR EN JÄTTEVIKTIG FRÅGA

Sötsur sås som man får till nuggets på McDonalds, går det att köpa sån i affären på flaska?

Ja det borde väll finnas. Typ kinesiska mataffärer. Men finns nog lite överallt.

Eh nej i affären finns det bara sweet chili som är ljusröd med chiliflagor i. McDs är orange och slät utan chilikrafs i.

Jo, på Ica finns en slät sötsur sås, bredvid den med chiliflakes

Aha mhm okej ska kolla. Om jag inte hittar blir det sur sås i nästa ÖS.

Javisst, kolla asiatiska hyllan i matbutiken.

Haha ja alltså jag vet ju att sötsur sås finns i mataffären, men tycker ingen smakar likadant som den på McDonalds.

Finns ett paket med chicken nuggets på lidl, där får man med sötsursås o currysås, de smakar som donken

Den kommer från McCormick så kanske via Ebay.

Förstår dig! Donkens sötsura är ju inte en vanlig sötsur typ. Älskar donkens men inte den man får på thairestaurang

Hoppar på din fråga: Burger Kingston hot cheese dip, finns den att köpa? Wow så god den är!

Skönt att hitta en till som älskar hot cheese!! Det som jag har hittat som smakar väldigt likt är nya hamburgerdressingen från kavli ”nacho style” faktiskt ganska lik och supergod!!

Petra Medes röst – låter hon så även privat tro?

Det har jag också funderat på. Upplever att hon alltid spelar en roll och gör sig till.

Jag upplever henne som rätt falsk faktiskt.

Tack! Där sa du det! Jag har alltid haft svårt för henne men inte kunnat sätta fingret på vad det är. Men nu så!

jag har heller aldrig gillat henne men sen såg jag bonusfamiljen och blev ett stort fan ? gillar hennes karaktär Katja skarpt, så rak och ärlig! Säger som det är bara! Så jag föreställer väl mig att Petra är likadan ?

Hon är så tröttsam och David Lindgren vill jag strypa. Herregud är människan fem år!

Tycker hon låter lite som röster från filmer och ljudklipp från 60-talet. Lite som Malin i Saltkråkan. Veelarrtikulerat.

Varför skaffar man hund när man inte har tid/lust att ge hunden ordentliga promenader? Ska man lägga sig i när man ser tex att ens granne inte tar hand om sin hund rätt? Blir illa till mods men de är inte mitt problem kanske.

Lägg dig absolut i om hunden vanvårdas!

Gillar du hundar själv kan du ju knacka på och fråga om du får ta med hunden ut?

Om du tror hunden far illa så anmäl till länsstyrelsen.
Nej folk som inte tar hand om sina djur ordentligt ska inte ha några.

Hm. Hur kan du veta om grannen tar hunden på tillräckliga promenader eller inte, hen kanske gör det när du inte ser?

Jag har absolut inte sett alla promenader, men jag pluggar hemifrån och sitter med datorn vid köksfönstret hela dagarna och får då en bra överblick av vår gård och när folk går ut/in i porten osv, ser i ögonvrån om något rör sig eller hur man ska förklara så jag har sett grannen flera gånger och i princip varje dag med hunden. Men nej inte alla promenader men känner att de jag sett ändå är tillräckligt för att se att det inte är tillräckligt med motion för den rasen. Längsta promenaden jag sett är ungefär 10 minuter. Även vissa kvällspromenader har jag sett om jag står i köket och lagar mat så ser jag ut över gården, dessa promenader är lika korta.

Liten hund? Vissa hundar behöver bara göra sina behov. Går med min tre korta promenader och en längre varje dag.

Det är en greyhound

Greyhound behöver inte långa promenader. De behöver bara få springa av sig snabbt i en rastgård då och då. Det är vad rasen är avlad för

Tror inte den får springa av sig någonsin, den 5 minuters promenaden den får hinner dom inte till någon rastgård på.

Ungefär tre gånger i veckan behöver en greyhound få sträcka ut, dvs springa snabbt och fritt, i övrigt är dom enorma soffpotatisar och jättelata. Är din grannes hund äldre, skadad eller liknande kan de korta promenaderna du ser räcka. De kanske aktiverar hunden inomhus, med trick och pussel?

Obs. Tycker så klart att alla hundar har rätt till ett rikt liv med massa motion. Men just greyhounds är så jäkla lata 😛

Varför pratar du inte med din granne i första hand? Det här är ju lite på samma sätt som de vars grannar bara såg en son vara utomhus i trädgården. De gjorde ingenting och se vad som hände.

Ja det ska du. Länsstyrelsen.

Alltså detta är min mardröm- att mina grannar ska tro att jag vanvårdar min hund.
Jag har en stor hund som är rätt rädd av sig, jag bor väldigt centralt och går sällan ut i närområdet. Släpper ut hunden på tomten för en snabbkiss men kör i regel ut i skogen/annan icke central plats varje dag för att rasta hunden då han är mer avslappnad i den miljön. Alltså ser ju mina grannar sällan honom, eller endast i trädgården..

Jo absolut men om dina grannar då hade pratat med dig och du hade förklarat anledningen så hade de ju förstått. Därför ska man alltid prata med ägarna först för att se om ens funderingar stämmer. Om de gör det så ringer man Länsstyrelsen annars litar man på ägarna om att hunden mår bra och har det bra.

En sak jag funderar över – hur gör folk som har så lätt att få till relationer? Är det att man hittar någon som ”duger” eller finns det folk som lättare blir kära? Jag har så svårt att hitta det med någon och när jag väl gör det ska det ju stämma från andra sidan med. Det finns flera killar jag dejtat och genuint tyckt om, men inte känt det där extra pirret för även fast allt annat stämt. OBS trivs väldigt bra som singel, men det gör mig förundrad. Vad är era tankar?

Jag tror att vissa har lättare att nöja sig. De flesta av mina vänner som har lätt att få till relationer är samma personer som också är ”rädda” för att vara ensamma. JAg får känslan av att de hellre är med vem som helst än att vara ensam.

Sen kan man säkert dra det till något i barndomen också.

Jag kan också tala för mig själv som har svårt att få till relationer. Jag har alltid bott själv, är 30 år och har ett bra och stabilt liv som jag är nöjd med. DEtta gör nog också att jag enligt min egen analys är ganska kräsen. Ska jag leva med någon så måste den ge mig något utöver det jag redan har, ge en bonus till mitt liv. Jag behöver ingen man, och ska jag ha någon för att jag ”bara vill” så måste han vara bra nog. Ju längre jag lever ensam desto svårare har jag att kompromissa med mitt sätt att leva tror jag. Jag skulle gärna ha en särborelation men få i min ålder vill det.

Ja, kanske låter tråkigt, men varför ska jag nöja mig med någon som är halvbra när jag redan har det så bra själv.

(haha, gjorde alltså ett tillägg på min egen kommentar, ser ut som att jag svarar på min egen kommentar för att ge mig beröm!:))

Tycker det låter så härligt! Tror många hade levt ett bättre liv om de var särbos.

”Du får känslan av att …” Men tänk om de är nöjda på riktigt då. I det långa loppet tror jag nog att människor som är nöjda med ”att nöja sig” är lyckligare än de som konsekvent strävar efter något nytt. Generellt sett, givetvis. Man ska inte se ned på de som ”nöjt” sig med sina liv, sin partner, sitt småstadsliv eller vad det nu än må vara.

Jag önskar att jag vore en av dem.

Ja, klart att de kan vara nöjda på riktigt. Är väl bara en fråga om hur lätt man har att nöja sig och vilka krav man har på att vara nöjd.

/anonymis

Såg nåt program på TLC om folk som varit gifta mååånga gånger, typ 7. Undrar som du hur de har så lätt att hitta rätt (om och om igen).

Känns som många fastnar i idén om att man ska Ha sån otrolig passion och man ska vara så orimligt attraherad av sin partner att man glömmer att det är lättare att leva med en bästa vän. Tror de relationer som håller längre är mer fokuserade på att de ska matcha som människor än att det ska osa sex i luften

Tänker att man ska/vill ha båda delarna? När man hittar någon man både är galen i och kompatibel med = perfect match. Har man bara den ena delen är det inget att ha, för mig i alla fall.

De hittar ju inte rätt om det inte håller mer än några år, så det är väl svaret på frågan. De nöjer sig/tänker inte igenom/är förälskade och sen upptäcker de att det inte var rätt.

Lite olika kriterier kanske? Vissa trivs i varandras sällskap och har det som sökord. De vill inte leva ensamma och söker någon liknande. Men andra vill känna stor romans och passion och trivs kanske ensamma men saknar uttryck av stor kärlek?

En personlig analys jag gjort är att många av de som lätt blir kära och är i relation konstant har en viss typ av personlighet. De är öppna, lekfulla, anpassar sig bra till den de umgås med, är flirtiga av naturen utan att det blir krystat (som när en annan försöker – bah!!). Att de helt enkelt har en personlighet som klickar med många och som många klickar snabbt med dessutom. De är som magneter.

Sen har vi oss andra som är lite reserverade, har svårt att släppa lös, tar lång tid på oss att lära känna någon på djupet och helst bara vill vara för oss själva ?‍♀️ Kanske också har en liten släng av att inte våga falla riktigt. Och man måste ju våga för att vinna.

Så grattis alla ni våghalsiga..

Intressant! Kan hålla med dig, jag personligen är också ganska reserverad, behöver ta mig tid för att lära känna någon ordentligt och är sällan på, och vågar inte ta initiativ för tidigt. En bekant till mig har i princip bott hos en kille dygnet runt i två veckor, en kille hon känt en månad. Liksom hur blir man sån, och hur hittar man en kille som också är sån? Haha. Min erfarenhet är tyvärr att så fort jag tar något initiativ blir det inte till min fördel.

Haha, jag var såååå reserverad i mååånga år, kändes som att jag aldrig kommer bli kär, tills jag plötsligt hittade rätt och plötsligt öppnade jag mig som en bok, blev så överraskad över hur sårbar jag plötsligt var. Kände mig väldigt osjälvständig plötsligt och ville vara med honom hela tiden, haha, flyttade in efter en månad efter att vi blivit ihop (vi hade varit väldigt nära vänner i ca ett år) och nu snart tio år senare är vi fortfarande väldigt kära och lyckliga. ?

Men så himla fint!

Jag tror det ligger något i din analys. Baserat på att jag känner igen mig i den personlighetstypen du beskriver som den som har lätt att bli kär och gå in i en relation, och att jag faktiskt har lätt för det. När jag gjorde slut med mitt ex sa jag till mig själv att det är förbjudet att skaffa ny partner på en gång, men jag träffade min nuvarande efter bara 6 mån och vi blev kära och seriösa med varann fort.
Jag trivs verkligen i monogami och att växa ihop med min partner. Ha interna skämt och en vi-mot-världen-känsla. Bli bästis och umgås hela tiden samtidigt som man har det sexuella. Tror alltså att det handlar om att verkligen _gilla_ att vara i en seriös relation och söka sig till det.

Det tror jag verkligen också på. Att vilja på riktigt och inte bara hoppas eller önska. Och tror man på att det är lätt så blir det ju enklare än om man går in med inställningen att ”jag blir aldrig kär”. Man kanske inte ska hänga upp sig på vad kärlek är eller hur det ska kännas 🙂

Håller nog inte med. Jag är lekfull och flirtig, lite för bra för att anpassa mig. Svår att komma inpå djupet. Ändå är jag snart 30 och har inte varit tillsammans med någon, typ 2 relationer som man knappt ens kan kalla relationer, och jag presenterade dem aldrig för familj eller så.
Jag dejtar men det blir aldrig något..

Kanske är det det då? Att man märker att du är svår att komma under huden på? Att du har höga krav (som jag tolkade)?

Jag tänker personligheten jag beskriver med en känsla av att de tar livet och relationerna med en klackspark. Kör på känsla mer än att gå in på detalj med personerna de möter.

(Annan anonym här) Fast det där stämmer inte alltid. Det kan nog göra det ofta, men jag känner ett par där den ena hade haft ganska svårt att hitta någon innan de träffats och den andra haft lätt, gått från den ena seriösa förhållandet till det andra. Men det är den första av dem som är lättsam, öppen, flirtig, så som du beskriver, lätt att få vänner, just, men inte relationer. Den andra däremot tvärtom väldigt kontrollerande och kräver att resten av världen anpassar sig efter henne, snarare än tvärtom.

Det handlar om hur gärna man vill ha en relation och hur långt man är beredd att gå för att vara i en.

Nja. Jag (anonym 20:46) vill gärna ha en relation. Tror stenhårt på hon som har Happydating, emotionell, intellektuell och sexuell kontakt. Det är den emotionella biten jag inte får till för jag upplever aldrig att någon är intresserad av mig på djupet (vilket har lett till att jag börjat tro att jag är en platt och ointressant person).

Men tack för att du tar upp detta, som jag inte ens visste att jag undermedvetet har undrat hela livet!

Jag växte upp på landet i en liten by. En tjej i min by har varit ihop med säkert tio män från den lilla byn, har barn med typ två av dessa män och är nu på äldre dar ihop med ännu en man från byn, lite sådär som när 50plussare flyttar ihop och redan har vuxna barn och blir lite som vänner, lite som par.

Jag då, å andra sidan, flyttade från byn efter gymnasiet och har bott i halva Europa och jobbar med folk från hela världen och har även kontakt med folk från byn, så jag har verkligen hela spektrat. Har varit kär fyra gånger i hela mitt liv, varav två inte blivit nåt för de inte var intresserade, en blev en stor kärlek och en är min man, far till mina barn.

Hur kan hon hitta så många karlar i samma lilla by på 1000 invånare? Och jag reser världen över och blir kär i fyra, ihop med två??!

Du kanske aldrig var intresserad av männen hemma i byn? Medan hon var/är det?

Ja, exakt. Du kan resa jorden runt tretton varv och ändå inte ”bli kär”. Eller så reder du tretton mil och blir överväldigat förälskad i någon. Det handlar mycket om vad du tillåter dig själv att bli/göra – utifrån den bild av dig själv som du vill manifestera till dig själv och till andra.

Du och din kompis kanske är inte är så diametralt olika varandra ändå.

Jaaa exakt!! Jag undrar så om vissa har lättare att känna de här känslorna, eller om man ”bara” inte vill vara själv och tar nån som ”duger”. Om jag verkligen gillar någon ska det ju stämma från den andra personens håll också och det känns som att det händer once in a blue moon. Hur lyckas folk?

Jag tror att det kan vara både det ena och det andra, ibland både och.

Jag tror vissa lättare blir kära helt enkelt. Jag har jättelätt för att bli förälskad! Skämdes för det förr men nu tänker jag bara att äsch jag är den jag är… Det är ju lite kul att ha en crush emellanåt. 🙂 Men har vänner som aldrig fått känslor för någon annan än typ en person efter att de fyllt 30. Så helt klart svårare för att få sådana känslor, eller bli attraherad iaf…

Kan lägga till att jag inte alls är rädd för att vara ensam heller. Har bott ensam i perioder och älskat det. 🙂 Men just för jag har lätt för att bli kär så träffar jag någon jäkel som det klickar med även när jag bestämt mig för att vara singel… Med risk för att låta dryg och jag menar INTE att vara dryg: Lite tror jag att män har lätt att bli kära i mig också? Har sällan blivit nobbad. Så det går lite åt båda hållen det där med att lätt få känslor för mig??

Så tror jag med. Har en kompis som jättelätt blir förälskad medan jag sällan blir attraherad av någon. Tog ett halvår av intensivt umgänge som vänner innan jag blev kär i min man till exempel. Under samma tid kan min kompis hinna bli kär i tre olika personer som hon träffat.

Min egna personliga upplevelse är att det krävs god självkännedom för att kunna gå in i en relation och bevara den. Man behöver förstå sig själv, sina brister, styrkor osv. Ex. Jag träffade killar under en period som singel som jag hade kemi med men som inte ledde till något pga. att jag var rädd för att släppa in någon. Jag fokuserade på annat, gav det inte en chans. När jag förstod i efterhand att de hade visat intresse men jag hade sumpat det så ändrade jag mig. Jag ville inte riskera att skrämma iväg fler som jag faktiskt var attraherade av. Det var läskigt med förändring. Men efter att ha mött mina rädslor (som handlade om att undvika att bli sårad) gick allting mycket bättre. Det ledde till att jag träffade min man. Är lyckligt gift nu, trygg som person och väntar vårat första barn. Kan inte tänka mig att leva utan honom.

Och jag märker att jag kan applicera detta på vänskap också. Har fått djupare vänskapsrelationer. Det känns underbart.

Jag håller inte med! De jag känner som haft flest relationer är enligt mig ganska enkla. Alltså inte på ett dåligt sätt, men såsom beskrivits ovan öppna och lekfulla men kanske inte egentligen har så mycket självkännedom. De bara kör. Tror snarare att de som är såsom du beskriver har en tendens att övertänka och komplicera, är mer inåtvända och därmed har svårare att hitta en partner.

SÅ intressant att höra er bådas reflektioner på det här!! Känner igen mig i N och tänker att det är lite den approachen jag måste ta och inte vara så reserverad och rädd men det går ju lite in i vad ? säger. Att vara enkel och inte tänka så mycket = att inte tänka så mycket på risken att bli sårad och tidigare erfarenheter och köra på. De gånger jag träffat killar som blivit mer intresserade av mig än jag av dem har jag haft en mycket mer avslappnad approach och varit ganska enkel, just kanske för att jag inte känt så mycket och bara kört på.

Jag kan bara se till mig själv och jag träffade min man som 20 åring och då hade man inte heller samma sorts ”krav” och livet såg helt enkelt annorlunda ut så det var enklare. Nu är jag högutbildad med ett väldigt bra jobb, lön och inga skulder pengar på banken en fin bil och bra boende. Hade jag varit singel nu hade min kravlista varit 3 gånger så lång för att jag själv lever ett helt annat liv än jag gjorde för 10 år sedan. Men nu ”känner” jag min man och älskar honom osv osv så då blir det liksom annorlunda. Hoppas mitt svar var någorlunda klart för jag känner att jag har svårt att formulera mig ikväll ?

Krasst tror jag vissa har enklare att klicka med andra. Inte på grund av att de nöjer sig med mindre utan för att de har förmågan att skapa bra relationer. Det är antagligen samma personer som har många vänner, bra relationer med övrig familj och på arbetet. Det är nog klokt att börja reflektera över sitt eget beteende snarare än andras. Skapar DU förutsättningar för att skapa nära relationer?

Jag har haft extremt svårt att bli förälskad innan min nuvarande, alltså vart väldigt skeptisk till förhållanden med de jag väl träffat.
Träffade min nuvarande utanför en bar pratade i timmar och jag föll pladask? Alltså jag fick såna fjärilar direkt att jag pussade honom på kinden innan jag sprang till sista bussen haha… Kändes extremt creepy när jag tänkte på det i efterhand men han tyckte motsatsen och efter det satt vi verkligen ihop. 4 fina år tillsammans och förlovade!

Min bästa vän fyller 40 om ett par månader och jag behöver hjälp med presentidéer.
Ska även bjuda henne på en halvdyr restaurang och då jag är föräldraledig har jag kanske omkring 1000 kronor att lägga på en present.
Hon lever ensam, intressen är hästar, vandring, spinning, ekologisk och vegetarisk mat, inredning (skulle hon kanske inte själv lista som intresse men hon har det väldigt fint hemma). Gillar mkt ecofriendly saker och sådär.
Snälla hjälp mig!

Köp en muurikka jägarpanna! Det ska jag köpa till min vän som fyller år snart och som har lite liknande intressen ?

Knivset? Eller en riktigt bra ”chef’s knife” (vad heter de på svenska?).
Kanske en riktigt bra fickkniv (Mora tex) som kan följa med ut på vandring.
Annars funkar typ alltid en presentkort med ekologiska livsmedel som te, kaffebönor, chokladpraliner, marmelad, kex, olivolja, kryddor osv.

Presentkorg*

Kockkniv kanske (:

Om du inte vet exakt vad hon vill ha så kanske ett presentkort på typ Naturkompaniet eller liknande butik? Jag vandrar mycket och skulle kunna köpa typ halva butiken för de har så mycket bra utrustning haha!

Robinson!!
Hur många tror att de två deltagarna i Lag Syd hade lite extra mysigt under sin tid i karantänen på ön?

Ne tror jag verkligen inte. Känns inte som de har nån form av sexuell känsla för varandra alls.

Jag tror inte heller det ?

Och där dog den diskussionen haha!

Men jag håller med. Tror inte något om dem.

Svettproblem!

Någon som lider av extrema svettningar och kan dela med sig av tips och erfarenheter vad gäller klinik/mottagning och behandling?

Gäller svettning över hela kroppen. Jag har provat olika typer av antiperspirant och det funkar bra i armhålor. Har dock inte hittat något som funkar för händer/fötter. Plus att jag svettas enormt knäveck, på rygg, ljumskar osv. Är alltid orolig för svettfläckar på såväl byxor som tröjor och även typ att lämna en fläck där jag suttit på en stol/soffa ?

Finns en produkt som heter Absolut torr som kanske skulle kunna hjälpa.

Vill flika in bara. Jag har känslig hy och fick enorma utslag under armarna av absolut torr, riktiga sår. Bara en liten varning om ts är känslig i övrigt : )

Det gäller att vara helt torr när den appliceras. Men den är fanimig rätt otrolig.

Jag fick hemska utslag av absolut torr trots att jag var helt torr vid appliceringen, eftersom jag började svettas inom de närmsta timmarna efter appliceringen, trots att jag bara hängde i soffan eller gick och la mig.

För mig funkade bara botox.

Jag har samma problem. Är 31 och tog äntligen tag i problemet med svettningarna förra året, såå glad att jag äntligen övervann min nervositet att söka för det. Sökte på vårdcentralen och fick diagnosen hyperhidros. Fick därefter remiss vidare till botoxbehandling mot svett för händer och armhålor (finansierat av landstinget, så både läkemedlet och behandlingen gick på högkostnadsskyddet).

Har även gått privat för att komplettera med botoxbehandling för fötterna (då det inte går att få via landstinget i Västra Götaland). Fått riktigt bra resultat så detta kan jag verkligen rekommendera! Finns kliniker som behandlar de flesta ställen på kroppen. Har man fått diagnosen hyperhidros så går botox-läkemedlet på högkostnadsskyddet så man betalar bara för själva behandlingstiden.

Håller helt med. Ts verkar lida av just hyperhidros och botoxbehandlingar är verkligen en livräddare. Nästan bokstavligt, med hyperhidros riskerar man ju att begränsa sin tillvaro så mycket att inte mycket är värt längre. Landstinget gör bara armhålor och händer men rent socialt – på jobbet, bland vänner, familj osv – så räcker det LÅNGT.

Jag har hyperhindros men fick diagnos på en privat klinik, dock var det för dyrt för att behandla tyckte jag. Om jag går till vc, kan jag ju iof börja om, men vad betalar man i behandlingstid om man får remiss från vc? 🙂

Jag betalar privat för ansiktet. Det begränsar ens liv, förstår inte varför händer är ok men inte ansiktet som ju syns mest.

Sökte ni någon utbildning igår? Sökte en teknisk men funderar om det bli olustigt med 90% killar.

Spelar könsfördelningen roll för er?

Nej. läste en utbildning i ett mansdominerat ämne och är idag doktor i samma ämne. Är ofta ensam kvinna på konferenser osv. Gör mig ingenting alls. Så länge du brinner för ämnet så kör!

Jag läste teknisk utbildning, typ 80% snubbar, upplevde inga problem med det. Utom möjligen att jag blev mycket mer uppmärksammad som relationsmaterial än jag blivit tidigare, inte objektifierad eller så men för mig ofattbart många som antydde eller direkt uttryckte intresse (var singel första tre åren på utbildningen kan tilläggas, sen lugnade det ner sig).

Men nu när jag jobbar kan jag känna att det är liiite tråkigt att det är samma fördelning på alla jobb jag varit på hittills (… såklart…). Egentligen ska det väl inte göra nån skillnad men upplever ändå att det gör det, i allt från vem som tar ansvar för konversationerna runt fikabordet till den totala frånvaron av andra som jobbar deltid pga barn.

Haft sånna jobb och det är inga problem 🙂 Glömmer bort att jag är ”den annorlunda” typ, och har lärt mig/vant mig vid en annan typ av samtal typ.. mer skämt på varandras bekostnad, mindre hjärtliga samtal

Följ killarna, där finns pengarna.

Om du eller någon du känner har biljetter till Harry Styles spelning i juni men som av anledning inte kan gå så köper jag gärna. Betalar DYRT! Min besatthet av karln har nått helt nya nivåer efter hans spelning på Coachella.

Någon nationalekonom/makroekonom där ute? Hur fick ni första jobbet? Var jobbar ni nu?

Hörde på radion om hur kvinnor med skyddade personuppgifter får sina nya identiteter röjda återkommande. En kvinna hade råkat ut för det 8 ggr på 2 års tid. Vilket innebär ännu en ny flytt, ny identitet osv. Hur tingsrätten, socialen och andra myndigheter ”råkar” röja deras skyddade uppgifter. T.ex. tingsrätten skickade ut nya namnet på en kvinna till hennes förövare. Som hon och barnen gömde sig för. Hur i helvete kan myndigheter vara såhär oförsiktiga? Någon här som jobbar på någon av dessa myndigheter och kan förklara hur detta kan få ske?

Min tro är att det är många som dras till myndighetsjobb för att de gillar makt. De håller gärningsmän lite om ryggen, och dras till ’den sidan’.
Lite som skolans mobbare, de fortsätter i vuxen ålder också.

Absolut inte. Det är ofta rena missar förorsakat av hög arbetstakt och datasystem som inte är byggda för att hantera människor med skyddad identitet.

Så är det verkligen inte. Som någon sa är datorsystemen i sig inte byggda för detta och manuell hantering krävs. Det finns tex i domstol flera manuella moment där det kan gå fel. Ett exempel från domstol är att om ena parten har skyddad identitet och därför är inbokad via sk ”brygga” (hemlig länk där ingen annan än personal vet vilken den är) från annan domstol, så kan en enkel felsägning röja vilken domstol det är. Ett annat exempel är om en offentlig handling begärs ut så görs eventuell maskning på sekretessbelagda uppgifter. Även där KAN en uppgift om namn/adress på ett udda ställe i dokumentet missas. På min tid var det ett rent manuellt jobb. Säger inte att fel händer ofta men ibland är det tyvärr bara den mänskliga faktorn med hög arbetsbelastning..

Jag har ingen aning men blir fly förbannad när jag hör om det!! Det ska inte få ske.

De flesta myndighetssystem är inte byggda för att hantera ärenden som involverar människor med skyddad identitet. Det kräver mer manuell hantering och missas därför ofta av rena farten.

Har alltså jobbat på två olika statliga myndigheter varav en var en domstol. Tyvärr lätt att det gjordes missar med sekretessen.

Tack för ditt svar! Vet man inte att det är en person med skyddade uppgifter när man hanterar ärendet? Så varför gör man det då inte manuellt om det inte går på annat sätt? Hur går snacket kring detta inom myndigheterna? De här missarna leder ju till att kvinnorna kan mördas och barn behöva byta skola, vänner, namn och allt gång på gång. Det har ju såna förödande konsekvenser så det får bara inte hända.

Jag jobbar inom socialtjänsten och har gjort i 12 år. Min bild är nog inte att det är socialtjänsten som röjer identiteten särskilt ofta (vet dock att det har hänt). Men har varit med om att skyddade uppgifter röjts av bla vården och skola osv (av misstag).
På socialtjänsten så syns det ju dels i datorsystemet (och bara handläggaren och arbetsledare har behörighet att se skyddade ärendet) och dels är det väldigt lite som hanteras av administratörer eller kansli eller liknande. Dvs det är handläggaren själv som kanske skickar en kallelse eller vad det kan vara och är du själv handläggare så borde du ju absolut ha koll på att ärendet är skyddat..

Socialen kanske inte är
Överrepresenterade bland myndigheterna som läcker skyddade identiteter. Men som du säger, så händer det även från dom. Hur hanteras det då i efterhand? Och hur förebygger man att det sker? Konsekvensen är ju att en kvinna och hennes barn kan mördas. Så detta borde ju vara något man diskuterar mycket på de olika myndigheterna. Eftersom det händer de här kvinnorna så ofta också. 2 av 3 kvinnor har fått sina nya identiteter röjda. Om systemen man använder är bristfärdiga (uppenbarligen) så borde ju detta diskuteras hur man förhindrar det? De här missarna förstör ju livet för de här kvinnorna och deras barns.

Nu jobbar jag i en av de största socialtjänsterna i landet men vi får iaf utbildning kring hur skyddade uppgifter ska hanteras och det finns väldigt säkra rutiner både digitalt och för fysiska handlingar.
Min gissning är det verkligen beror på stor klantighet att råka röja ngns skyddade uppgifter. Rutiner och system finns men det kommer ju fortfarande finnas en och anna klant eller inkompetent person.

Alltså allt handlar i grunden om tid och resurser. Begär någon ut x antal handlingar där vissa uppgifter kommer behöva maskas, så behöver en anställd sitta och manuellt läsa alla handlingar för att maska uppgifterna. På domstolen jag jobbade på vill jag iaf minnas att i större mediala mål så avsattes en specifik person för att bara maska uppgifter när handlingar begärdes ut, som kanske satte sig avskilt, fick inte bli störd, plockades bort från andra arbetsuppgifter. Vill också minnas att det var en person som gick igenom maskningen efteråt. Så klart det finns rutiner men ja, det arbetas mycket övertid (obetalt) och man blir trött.

Nej det vet man inte alltid. Det kan saknas tydliga markörer så att man ser det omedelbart man öppnar ärendet även om det kan framgå i text någonstans i ärendet. När man då skickar ut 100 brev om dagen och svarar på kanske 20-30 samtal på en dag och det bland delfin s någon med skyddade personuppgifter kan det missas.

Domstolarnas datasystem har ändrats sedan jag jobbade på domstol så nu finns lite mer av automatiska sekretessmarkeringar men på min tid gjordes allt sådant manuellt. När man då ska sekretessgranska ett förundersökningsprotokoll på 200 sidor för hand är det lätt hänt att lite för mycket information finns kvar på något ställe av misstag tex.

Det är också knepigt när den med skyddad identitet är motpart till en åtalad. Jag hade tex ett ärende där en förälder var åtalad för sexuella övergrepp på ett av sina barn men där det pga sekretess inte framkom vilket barn det gällde. Föräldern ringde och ville naturligtvis veta vilket barn det var och hade ju rätt att veta för att kunna förbereda ett försvar samtidigt som jag egentligen inte fick lämna ut den uppgiften. Jag gjorde förmodligen fel i hastigheten i det fallet och borde ha vägrat att lämna ut uppgiften, men det tänkte jag inte på förrän efteråt.

För att förtydliga: man gör förstås rätt när man kan även om det kräver manuell hantering. Det är inte lathet som orsakar felen utan att man råkar missa att det finns en skyddad identitet att ta hänsyn till och bara hanterar ärendet som alla andra.

Om jag inte minns fel från domstolen står det ”skyddad” eller liknande vid adressen i systemet, att man behövde klicka en extra gång för att få upp adressen.
I mål/ärenden finns möjlighet att klicka i sekretessmarkering på olika dokument. Men själva bedömningen om sekretess gäller gör man när handlingen begärs ut. Det är ju inte som att personalen missar att maska adressfältet högst upp liksom utan att det kan vara ”indirekt” information som man är osäker på ska maskas eller inte. Sån indirekt information kanske lämnas kvar och då kan en person lyckas ”stalka fram” personen..

Jag tycker att det absolut sjukaste är att dessa utsatta kvinnor är de som tvingas fly! Lämna all trygghet man har, riva upp barn från skolan för att placeras i en ort man har noll anknytning till. Att de i princip blir förvisade från sina liv och lever med ständig oro. Medan dessa män lever livets glada dagar som att ingenting hänt. Det gör mig rasande!

Gör mig också rasande. Och på detta så har vi alla myndigheter som läcker deras identiteter så att de tvingas fly gång på gång på gång.

Ja. Det är så dåligt. Måste finnas ett sätt att undvika detta.

Hur mycket hade ni kunnat betala i veterinärkostnaden för era djur? Anser ni att det finns en ”smärtgräns”? Hur mycket är ni beredda att betala? Nu menar jag alltså kostnader utöver ersättningsbelopp från ev. försäkringsbolag eller kostnader som inte täcks av försäkringsbolag

Jag har nyligen betalat 14 tusen för en operation trots försäkring, de är helt sjukt hur dyrt det är med veterinärvård. Jag känner att jag skulle göra vad som helst för min katt ..

Beror lite på vad för operation/vård/vad som hänt mitt husdjur som skulle avgöra vart gränsen går kostnadsmässigt tror jag.

Blev rekommenderad av kenneln att ha försäkringsbelopp upp till 50 000. Krävs högre än det är risken stor att resultatet inte blir helt bra ändå och att hunden lider. Självklart inte endast det man kan gå på men tyckte det var en bra utgångspunkt.

Jag tycker 50000 riskerar att bli för lågt. Hunden kan ju drabbas av olika tillstånd på ett år och 50000 används upp fort om hunden säg, behöver opereras för patella luxation på båda knäna och samma år blir sjuk av förgiftning eller liknande och behöver ligga inlagd en vecka. Eller råkar ut för en olycka med skador som absolut går att åtgärda med gott resultat men försäkringspotten är slut.
Jag skulle rekommendera så högt belopp som man har ekonomi för men att man alltid tar med sig att den etiska bedömningen behöver göras inför varje ingrepp oavsett vad man har för försäkringsbelopp. Man är ju inte tvingad att utsätta sitt djur för komplicerade ingrepp med tveksamt resultat bara för att det ryms inom försäkringsbeloppet.
Veterinärvården är dessutom dyr idag.

För mig beror det på vad problemet är och hur lång och lätt rehabiliteringen blir efteråt.
Ja det låter egoistisk men jag betalar inte hur mycket som helst om djuret bara får något år till.

Står det tex mellan en amputation av ett ben eller dyra operationer och mycket rehabilitering efter att ha opererar samma ben så kommer jag att välja amputation. Dels för att hund och katt funkar på tte ben och återhämtningen böir snabbare än att operera flera gånger för att behålla ett ben.

Max gränsen för mig är mellan åtta och tiotusen samt att mycket beror på vad det är för fel.

Har ingen smärtgräns, min hund är värd alla pengar i världen och lite till. Betalade 25 000:- för ett diskbråck för något år sedan, bästa vi gjort då hon gått och haft ont länge utan att vi hade någon aning. Tycker jag att det är rimliga priser? Nej, allt för höga. Men jag skulle aldrig aldrig avliva henne om problemet går att åtgärda, så länge hon inte lider, såklart!!

Betalade 65 000 kr. Ska tilläggas att det var en äldre hund och självrisken blev högre, till slut täckte försäkringen bara 20 000. Helt klart värt, han var döende och fick en extra blodtransfusion mm. Överlevde mirakulöst och levde ett helt år till. Fick tyvärr säga hej då på grund av något annat nu i december 🙁 Jag är tacksam att jag hade råd men förstår och dömer inte dom som inte kan betala och tvingas avliva sitt djur.

Betalade ca 90.000 dom sista tre åren. Värt varje öre.

haha vi hade en diskussion om det på jobbet när en kollega nämde att hennes veterinärkostnad för katten skulle landa på 100.000 kr och det tycker hon var värt det. det var många som satte kaffet i halsen och bad henne köpa en ny katt bara ? jag borde inte ens uttala mig men jag hade aldrig lagt så mycket, i detta fallet var det en äldre katt också.

Graviditetsfråga:
Hur tidigt gick ni ut med graviditeten till de runtomkring er? Tex föräldrar, vänner och jobb.

Runt vecka 8 till familjen, vecka 12 till resten av vännerna. Min man ville dock berätta för alla redan när jag plussat men någon måtta får det väl vara haha.

Vecka 6 för familjen och v8 för de allra närmsta vännerna. Berättade för min chef v13 och resten fick veta det när det fanns tillfälle 🙂

Föräldrar och våra allra närmaste vänner: ca. en vecka efter det att vi plussat. Tror att det var i vecka 5 eller 6?
Chefer: inför första ultraljudet i v. 12. Vi behövde ju åka dit på arbetstid, så kändes lika bra att bara berätta för våra chefer då.
Övriga vänner, kollegor och bekanta: från och med att vi landat i att ultraljudet gått bra, så från och med vecka 13/14 och framåt.

V 20 typ familj/vänner, v 27 jobbet. Hade pyttemage så syntes inte innan det.

Föräldrar – typ veckan efter plusset.
Chefen – samma som ovan pga. fick reda på det under en intervjuprocess och berättade när jag erbjöds jobbet (ville köra med öppna kort)
Vänner – vecka 20 (efter RUL)

Efter KUB så typ vecka 12? Vissa på jobbet berättade jag för typ vecka 30 ?

Jag berättade inte alls. Chefen visste redan v.16 men övriga fick en chock när de såg mig trampa in på kontoret höggravid från ingenstans (har jobbat hemifrån de senaste åren).
De vågade nästan inte fråga haha men magen ser verkligen gravid ut så en kollega smög fram och viskade ”är det en bebis” haha, japp, det är inte övervikt.

Jag tänkte gå ut med det till familj och vänner typ v 13 men fick missfall i v 11. (Eller jag berättade för mina 2 närmsta vänner). Kände mig rätt lättad att jag inte berättat för någon, hade känts tungt med frågor från spridda håll. Blir jag gravid igen kommer jag nog hålla så länge på det som jag kan. Är livrädd för ett till missfall.

Vecka 11 för närmsta vännen+man då vi skulle på event och vi kände att dom behövde veta det. Sen berättade vi för våra föräldrar i vecka 15 kanske samt min chef, sambons syster med familj fick veta efter RUL och likaså vissa av våra kollegor och vänner. Resterande av mina kollegor fick veta i vecka 20 när jag gick hem ?
La aldrig ut på sociala medier eller så utan resten fick veta efter hand dom såg mig..

Ska på begravning på fredag, kommer att hållas utomhus så inte riktigt en traditionell begravning.
Behöver ta med min treåring och funderar på om det är en bra idé eller inte. Vi har pratat om vad vi ska göra på fredag och att gammelfarmor bor i himlen nu så hon är införstådd på hela grejen.
Hade ni tagit med en treåring?
Alternativet jag har är att jag avstår.

Jag hade tagit med treåringen. Det kommer att gå bra och har hon frågor så svara så rakt och ärligt du kan. Att ett barn får ”möta” döden är inget farligt, även om man vill skydda barnen från all sorg så klart.

Oavsett vad du väljer att göra så hoppas jag att fredagen blir fin.

Tack snälla för svar och omtanke ❤️

Gå. Låt henne kolla paddan med hörlurar eller ngt ifall du ör rädd att hon inte ska orka i kyrkan. Ge henne godis, vad som helst.
Mottagningen måste ni ju inte delta så mkt i. Men klart du ska kunna säga farväl.
Och hon far ju inte på ngt sätt illa av att va pp en begravning.

Självklart. Har haft ettåring och treåring med på begravning. Det är det bästa som kan hända en begravning, barn lättar upp atmosfären, påminner om livet och den som vill kan fokusera på dem istället för att gråta ihjäl sig.

Visst. Förklara bara innan vad som kommer att hända, så går det säkert bra. Alltså hur det kommer att se ut rent praktiskt, och att många förmodligen kommer att vara ledsna. Är det utomhus så är det ju lättare att smita iväg om barnet skulle behöva en paus också. Brukar oftast gå hur bra som helst att ha med barn. Ta reda på innan också om kistan kommer att sänkas ner i graven när ni står där, för det kan vara bra att vara förberedd på. En idé är också att barnet kan få rita en teckning att lämna under avskedet istället för blomma.

I vanliga fall ja, ta med och svara på frågor ifall sådana ställs, gråta och visa känslor på begravning är också helt okej framför barn. Men, vi kunde inte ta med vår 3åring på gammelmorfars begravning då änkan var så ostabil att vi inte visste hur hon reagerade på begravningen, skulle hon bryta totalt ihop eller klänga i kistan osv så vi beslöt i samtycke med pappan,mormor och morfar att farmor skötte barnen den dagen… Änkan blev väldigt upprörd och tagen på begravningen så i efterhand var det bra av oss att lämna hemma! Men sedan dess har de varit med på begravning (1 gång sedan dess)

Vad tycker de närmast anhöriga? Jag hade själv inte uppskattat små barn på min pappas begravning, men det fanns heller inga små barn i hans närhet (alltså barn som han hade en relation till när han levde)

Ta med. Hade min ettåring på två olika begravningar men några veckors mellanrum. Hen orkade inte sitta stilla så hen gick runt, kollade och undersökte på olika ställen i kapellet. Klättrade upp till orgelbalkongen och därifrån var det en väldigt fin vy ner till kistan. Så även jag uppskattade upptäcktsfärden.

Nej det hade jag inte gjort.

Ta med barnet. Har själv varit på flera begravningar med barn i olika åldrar. Vid en begravning fick jag gå iväg med barnet efter en stund när hon blev för rastlöst ( så att hon inte skulle störa) men är ändå glad att jag var där. I övrigt har det bara varit bra för barnen att få vara med och säga hej då.

Min mamma tog med mig i den åldern. Personalen på förskolan tyckte att det var bra och det gjorde att jag och brorsan var enligt dom väldigt förberedda på döden etc 🙂

Är det nära släkt, vilket det verkar vara, så tycker jag att det är okej men inte om det inte är släkt.

Hur nära är ni att leva ert drömliv?

Jag vet inte ens om jag vet vad mitt drömliv är om jag ska vara ärlig…

Långt långt långt ifrån, vet inte om jag någonsin kommer nå det. Iallafall så det känns just nu.

Ganska nära! Alla är friska och glada i familjen, köpt hus med inflytt nu om några dagar, har pengar så att vi har råd att totalrenovera allt direkt och en ny fin bil. Massa fina kläder och väskor som jag bara kunde drömma om som barn/yngre. Bara karriären jag vill få snabbare fart på, vill bli koncernchef!

Till H:

Materialist much?

Är inte H. Men HERREGUD, får man inte lov att se det som drömliv? Hen skriver ju att ”det är nåt jag bara kunde drömma om som barn/yngre”. Hen kanske hade ett rikt liv med massa kärlek, men ekonomiskt mindre och därav mindre material.

Tyckte H gav ett bra svar, tolkade absolut inte hen som materialist.

Lite materialist kanske men det kan väl bli så när en vuxit upp fattigt och hela tiden sett vad andra barn fick, och själv inte fått det. Är jättestolt över att jag och min man gått från hyresrätt (med 13000 i hyra) till hus för över fem miljoner på egen hand. Ingen av oss har fått hjälp till kontantinsats och vi har kunnat gneta ihop den trots hög hyra osv. Blir som en revansch när en haft det tufft. Har man inte själv gjort den resan så förstår man nog inte.

Dagen vi flyttar in kommer det nog allt komma en tår eller två ?

Sofie är säkert bara bitter över sitt eget liv, du ska absolut vara stolt över din resa!

Jag är inte bitter. Bor i en bostadsrätt värd 7.5 miljoner. Men det är inte något som definierar mitt ”drömliv”.

Jag reagerade bara på Hs svar, där allting kretsade kring prylar, renovering, ny bil etc. Låter inte särskilt miljövänligt heller ☺️

Var inte så bajsnödig nu.

Tror ändå de flestas absoluta drömliv även innehåller materialistiska saker, när man verkligen får drömma obegränsat, det behöver inte betyda att man värderar de materialistiska sakerna över andra värden. 🙂

Hahaha!

(Svaret är, så långt bort att jag knappt har några drömmar längre.)

Långt ifrån på många sätt. Men lever ändå ett bra liv. Livet är ju inte rosa fluff och enhörningar även om man lever sitt drömliv.

Jag kommenterade längre ned att jag till 95% lever mitt drömliv men jag håller verkligen med dig. Även i drömlivet går man genom tuffare tider, ångest och svårigheter. Det kommer man aldrig ifrån. Men skillnaden är väl att man kanske har något stadigare att gripa tag i när det händer. Jag vet inte

Mina tre barn är friska och fina, så jag lever mitt drömliv. Om jag får leva tills de är helt vuxna med etablerade liv, då är allt perfekt. Tills vidare känner jag att det är drömlivet så här långt.

Skulle säga att jag till 95% lever mitt drömliv. Älskar min familj (ej barn utan föräldrar och syskon), min man, våra djur. Bor där jag vill bo, jobbar med det jag vill jobba med, har ett fritt liv och massa hobbys som jag har tid att greja med. Njuter av min vardag till fullo.

Det enda som saknas är väl att jag inte har mitt exakta drömhus – men då är jag väldigt petig. Trivs verkligen där jag bor nu så har inte bråttom.

Läste en kommentar på reddit där en person påstod att en annan levde Pettson och Findus lyx, vilket i detta fallet var att hålla på i trädgården samt sitta med sin fru på altanen och äta kladdkaka medans de klappade katten i solen. Jag tyckte att det lät väldigt mysigt och ganska enkelt faktiskt, så det är väll ett drömliv som man kan sträva efter tycker jag. 😀

Ja alltså den enda drömmen jag har är att slippa jobba. Jag hatar inte mitt jobb, faktiskt, men att behöva vara så ”fast” i det, att behöva släpa mig upp kl 6:30 fast jag vill sova till kl 8, att traggla med samma uppgifter dag ut och dag in… Nej, jag drömmer om att slippa det. Att få in en lön på typ 18 000 kr per månad utan att behöva jobba för den. Jag vet, jag låter skitlat, kanske är jag lat också? Men tycker det vore sååå mycket trevligare att bara få umgås med min man, katten, göra det som faller mig in varje dag… Behöver ingen lyx alls. Bara lugn och ro.

#TB till när Bianca inte fick prata om ångest. Shit så sur jag är idag ?

Jag kan inte fatta hur människors personliga känslor kan bli till fakta bara man är tillräckligt många med samma motiv. Fan jag minns videon så väl när Bianca fick förklara sin ångest och hur människor då genuint hävdade att hennes ”lättsamma sätt att prata om ångest” gjorde att det inte togs på allvar.

Ärligt. Tar din läkare inte din ångest på allvar, byt läkare. Jag är fan 30 år, och jag har inte vetat att jag lider av svår ångest, för även om den är svår så lamslog den aldrig mig, kanske för att den varit där så länge, och kanske för att det blev en del av mig att alltid vara tung, orolig, rädd, ambivalent, mitt liv i övrigt var också kaos, det kunde vara så mycket men inte ångest. Men det gör mig så ledsen idag att jag vid tillfälle för denna video fortfarande inte riktigt visste vad ångest var men att jag tänkte själv att shit man kanske inte ska tala om något man inte har ändå, men ångest är ju fan normalt, sen att den kan vara olika stark, det är en annan sak. Men fan för människor som tar sig rätten att sätta sin ångest någonstans längst upp och klanka ner på andra.

Att vi pratar om det, normaliserar, gemensamt tvingar vården till förändring. Min personliga erfarenhet när jag väl förstod att det var just ångest är att jag blivit bra bemött, jag har fått medicinering, ändrat min kost, tränar och jag har gått KBT. Jag mår bra idag. Detta säger ingenting annat än hur det varit i just mitt fall, de säger inte att någon har de sämre eller bättre, att någon är starkare eller svagare.

Jag tycker det är beklagligt att det finns så många som inte får rätt hjälp, inte blir lyssnade på och tvingas leva med svår ångest som påverkar livet till det negativa. Du är inte ensam, du äger din egen ångest och behöver aldrig förminska eller förhöja, ångest är inget onormalt, alla kan uppleva det, dock drabbas inte alla på samma sätt av det. Fan vad lurad jag känner mig av alla som fått det att framstå som något det inte är.. det är också farligt, att inte låta människor få tala pga en subjektiv rädsla om att själv inte bli hörd. Återigen, jag tar fan inte ifrån någon att vården kan vara olika och att alla inte får samma vård, men jag vet inte om det kan vara någon annans fel, eller att vi på individnivå ska lägga band på oss själva med risk för att det ”förminskas”, i slutet av dagen har man genuint förminskat Biancas ångest och då har INGEN av oss en jävla aning om vad som egentligen händer i hennes liv.

Jag ville bara prata av mig, jag vet att jag kommer få mothugg och jag skiter fan i. Att du inte blir tagen på allvar kan inte bli mitt problem, vi måste få prata.. svaret kan fan inte vara att inte få prata.

Och jämför inte detta med något annat, för ångest är inget onormalt. Psykisk ohälsa är inget onormalt, och man kan må bra, bara man får rätt jävla hjälp och de är fan en tragedi att alla inte får det idag!?

Nu loggar jag ut för jag kommer inte diskutera detta. Godnatt ❤️

? Är lite nyfiken på vad den här kommentaren handlar om, men orkar inte läsa den för det var väldigt långt. ?

Utgår man från sista meningen så är det inget att diskutera. Case closed.

Ingen orkar läsa ditt inlägg ändå så finns inget att diskutera

För någon dag sedan nämndes i kommentarerna i något inlägg om konstigt svenskt beteende och där reagerade jag på hur flera nämnde att vi behandlar våra äldre dåligt. Att vi sätter dem på ålderdomshem istället för att vårda dem hemma. Jag undrar ärligt hur ni som vårdar äldre hemma får ihop det hela? Jag håller med om att vi är dåliga på att uppskatta äldre men att dygnet runt vårda sina äldre som behöver hjälp med allt från att resa sig upp, äta, duscha – hur får man ihop det?

Vi vårdar inte våra äldre på ålderdomshem speciellt länge. Livslängden hos en personen med demens diagnos på boende är ca 3 månader i Stockholm. När man blir beviljad boende är man oftast väldigt dålig. De som vårdar hemma får ju oftast hemtjänst, väldigt få som vårdar sina egna släktingar helt själva. Då kan man antigen inte jobba eller så har den äldre inte så stort omsorgsbehov.

Kan lägga till att jag har jobbat inom äldreomsorgen och endast träffat en person som vårdat sin egna mamma. Personen jobbade med det och var anställd hos ett hemtjänstbolag men hade endast sin egna mor som kund.

Ja det är ju vanligt med anhöriganställnings, men finns inte i alla kommuner. Det har ju både för- och nackdelar, tex är det ofta kvinnorna som står långt från arbetsmarknaden som tar sådana anställningar och fastnar i den rollen, låg lön och kanske inte alltid världens bästa villkor. Å andra sidan bra att få betalt för ett ”jobb” man ändå utför. Det för väl också med sig risk för fusk med timmar då det ligger mycket pengar i att utföra hemtjänst. Vissa kommuner har ju också ett ytterst litet ekonomiskt bidrag till anhöriga, som man kan få utan anställning att ge till den anhörig som hjälper istället för hemtjänst

Stämmer inte. Finns människor som är 50 och blir dementa. Min mamma var på boende flera år. Och dom andra patienterna med.

Jag har arbetat med unga dementa och alzheimers. Den yngsta gäst vi haft var en man i trettioårsåldern. Men det är ovanligt. Vi kallade dagcentralen för ”klubb” och patienterna för ”gäster”. De kunde slappna av några timmar där med lite underhållning och fika medan anhöriga fick en paus.

Så det stämmer inte eftersom du känner någon som är ett undantag? Jag är själv utbildad inom demensjukdomar. Nu menade jag äldre med demens diagnos, eftersom jag förstod det som att frågan var riktad till äldre. Men om vi talar om unga (under 65) med demens diagnos så är det ganska annorlunda. De har ett mycket snabbare sjukdomsförlopp och kortare livslängd. GENERELLT.

Min uppfattning är att de som vårdar sina äldre hemma/på heltid referar till andr kulturer där båda vuxna kanske inte förväntas jobba 100%, har utflugna eller i alla fall stpra barn, bor nära sina föräldrar. Fattar verkligen inte hur det går ihop i praktiken annars. Det är verkligen min enda slutsats.

Det är ju det som är grejen, det beror mkt på kultur och hur samhället är uppbyggt. I Norden handlar det mycket om individen, att personer i medelåldern ska jobba och få hjälp från samhället att ta hand om barn och äldre. Så är det inte uppbyggt överallt i världen.
Forskning som gjorts vad jag vet visar väl att äldre svenskar helst vill ha hjälp från samhället också, alltså hellre hjälp från hemtjänst än sina barn. Förstår att om man har en annan syn verkar det lite kallt, men så har vi det även om allt mer ansvar börja falla på anhöriga när samhällets resurser inte riktigt räcker till och det är svårt att bli beviljad äldreboende tex.

Jag har många utländska vänner som förfasas över hur vi behandlar våra äldre, just i och med att vi låter hemtjänst och boende sköta dom. Men i sverige så förväntas vi ju också jobba själva i vuxen ålder, både kvinnor och män. Och detta är väl på gott och ont. Man kanske inte har samma förväntan i tex Mexiko på att en kvinna ska arbeta minst 40 timmar i veckan och göra karriär trots små barn och äldre föräldrar. För jag antar att det är kvinnorna i andra länder som får stå för vården. Jag vet inte om något är rätt eller fel men jag kan förstå att det ser konstigt ut om man är van med annat.

Ja precis. Vårt samhälle är baserat på att alla arbetar och betalar skatt. Därav åker barn in på förskolor och vår äldre in på hem. Det är en lösning som baseras på stor tillit och en vilja att arbeta tillsammans. Samhället som vi känner det idag skulle alltså inte fungera utan dessa ”hem”.

Tror även att många känner en press när de vet att de måste bo med svärföräldrarna. I många kulturer får pensionärer väldigt lite pengar eller ingen inkomst alls. De säger till barnen tidigt att när de blir stora så måste de ta hand om föräldrarna.

Jobbar mannen så faller omhändertagandet på kvinnan. Det blir kvinnans jobb att ta hand om svärföräldrarna och om de är riktigt sjuka så blir frun även en sjuksköterska. Kommer inte frun och svärföräldrarna överens så måste maken vara lojal mot föräldrarna.

Ja visst kan det vara så men vi tog ju hand om våra äldre på så vis innan maskineriet krävde höga skatter och ingen kunde överleva på en lön.

Ja exakt. Kort sagt så har staten bytt ut familjen i det svenska samhället.

Jag är svensk och har planerat för hur jag ska kunna ha mamma hemma hos oss. Min man jobbar heltid och tjänar bra, jag deltid. Därför tänker jag att när mamma inte klarar sig själv ska hon bo hos mig och jag som jobbar hemifrån ser efter henne. Vi har tre barn och de kan såklart hjälpa till vid behov. Mamma hjälpte mig så mycket när barnen var små, så vad vi än gör för henne är det inte lika mycket som hon gjorde för oss.

Anonym 20:58
Snälla ta inte detta fel nu, jag pratar av egen erfarenhet.

Så länge din mamma har hälsan och orken så ser jag inga fel. Men skulle hon bli sjuk och behöver massor med hjälp så försök att anlita någon som hjälper dig. Det finns inget värre än att ha en sjuk förälder som behöver massor med hjälp och stöd för att få en fungerande vardag.

Det går även ut över barnen som ser att du är olycklig, ledsen och de vet varför. Det är nobelt och ädelt att ta hand om sina föräldrar så länge de inte blir multisjuka.

Jag är 20.58 och jag förstår att jag borde ha förklarat mer. Jag har själv jobbat på demensboende och vet allt om hur det är. Nu är mamma redan 80 och har inga tecken på demens så förhoppningsvis klarar vi oss undan de värsta varianterna. Sedan har vi också ekonomin för att ta in en utomstående om mamma en dag skulle behöva tillsyn 24/7. Dvs vi kan betala en person som är med henne när ingen av oss kan, vitt och med sociala avgifter etc.

Min mamma (med syskon) tog hand om sin mamma, jag ser inte varför det skulle vara så omöjligt om man turas om?
Men i Sverige är det ju viktigare med egentid ?

Det är rätt så omöjligt eller iaf utmattade att varje natt fixa med regelbunden lägesändring, byte av inkontinensskydd, hjälp till toa, erbjuda nattmål mellan 22-07, samt ha tillsyn och dessutom utrustat sin förälder med trygghetslarm under nätterna. Och eventuellt behöva spendera hela natten med en vaken och orolig mamma som försöker lämna sitt hus i nattlinne i minusgrader. Varje natt. Året runt. Sedan ha dagpass med ständig tillsyn, hygien, mat, mediciner, social stimulans, vila, aktiviteter, vakta så föräldern inte rymmer, ha andningsgympa 4 ggr dagligen, aldrig lämna föräldern ensam, följa till vårdcentral, försöka lirka med föräldern att följa med tillbaks hem.

Och samtidigt ett förvärvsarbete på heltid. Och sköta städning, tvätt, matlagning i det egna hushållet. Samt underhålla relationer med äkta hälft, barn och vänner.

Få människor orkar med detta.

Hemtjänsten gör lägesändringar, hjälp till toa etc.

Mitt inlägg var ett svar till någon som inte förstod varför det skulle vara så omöjligt att ta hand om sin anhörige utan hjälp av äldreomsorgen.

Låter så fint att ta hand om sin gamla mamma hemma, men inte lika mysigt i praktiken. Att bli helt låst till hemmet dygnets alla timmar för att gamla mamma behöver tillsyn så att hon inte ramlar när hon vimsar runt förvirrad på natten, att behöva byta mammas inkontinensskydd dygnet runt, mata gamla mamma vid samtliga måltider, ge alla läkemedel på bestämda klockslag, anpassa hela bostaden genom att ta bort trösklar och bredda dörrar för att mamma ska kunna ta sig runt med rullatorn, montera förtöjning på toaletten, beställa höj- och sänkbar säng, smörja trycksår i rumpan med salva osv i all oändlighet.
På äldreboende finns det personal dygnet runt med kunskap som gör allt detta i anpassade lokaler men du ska sköta allt hemma? Lycka till med det heltidsjobbet.

Jag tänker lite så också.. Min mormor blev dement på äldre dar och hur mycket jag än älskade henne hade jag nog blivit knäpp eller utbränd om jag hade försökt vårda henne i hemmet. Det hade varit svårt att ens lämna henne i 20 minuter.. Att då aldrig ens kunna åka med barnen till tandläkaren, handla mat eller överhuvudtaget något blir ju ohållbart?

Håller helt med om din analys. Klart man kan ta hand om sin mamma medan hon är pigg någotsånär. Men sen? Jag jobbar på äldreboende och många anhöriga är helt knäckta – hälsomässigt och mentalt – när deras fru/man äntligen flyttar in på äldreboende. Anhöriga som kanske själva är gamla blir väckta flera gånger per natt, ibland sover den dementa anhöriga inte alls många timmar per natt. Vaken mellan 01 – 07, orolig, ropar, toabesök ggr flera. Medicin från morgon till kväll. Behöver äta och dricka, hjälp med hygien, kläder, dusch. Hjälp att vila, hjälp med förflyttningar. Kan aldrig lämnas ensam hemma. Har träffat anhöriga som drabbats av utmattning, hjärtproblem och som behövt psykvård pga ansträngning. Det är ett dygnet runt-arbete sju dagar i veckan året runt att ta hand om en person som har äldreboendenivå på sitt vårdbehov. Att ta hand om en anhörig hemma rekommenderar jag nog bara så länge den anhörige ändå är för pigg för att beviljas plats på boende.

Jag är 20.58 och jag förstår att jag borde ha förklarat mer. Jag har själv jobbat på demensboende och vet allt om hur det är. Nu är mamma redan 80 och har inga tecken på demens så förhoppningsvis klarar vi oss undan de värsta varianterna. Sedan har vi också ekonomin för att ta in en utomstående om mamma en dag skulle behöva tillsyn 24/7. Dvs vi kan betala en person som är med henne när ingen av oss kan, vitt och med sociala avgifter etc.
Efter att ha jobbat på demensboende och servicehus vet jag också att det är inte en sådan sista tid i livet mamma ska ha.

”Låter fint”
”Lycka till”

Bara för att någon går utanför normen måste du ta till härskarteknik för att visa att du vet mer?

Vilken fantastisk människa du är! Seriöst, wow, va fint!

Svaret är att man inte får ihop det. Har jobbat med flera invandrarkvinnor som har föräldrar/svärföräldrar boende hemma hos sig och dessa kvinnor är ofta helt utbrända. Dels har de fullt ansvar för sina barn, sen ska de ha någon gammal mamma som ska vårdas, och sen ett deltidsjobb på det.
En kvinna jag jobbade med berättde gråtande att hennes make låtit sin dementa pappa flytta in och nu gick han runt hemma och kissade ner möblerna. Kvinnan var förtvivlad för det var hennes jobb att se efter svärfar och barnen eftersom hon var kvinna. Hon hade med glädje satt gubben på ett hem!

Min mormor får hjälp av sina 3 barn som har ansvar för henne en månad var. Den månaden som ett syskon tar hand om innebär lämna mat varje och tvätt kläder, sängkläder varje vecka. Sedan besöker alla syskonen henne en gång i vecka för det sociala. Farmors dotter är den som dock hjälper henne med att duscha/bada och inte sönerna. Det är så min familj har fått det att gå runt. Min farmor är rätt okej, lite dement och har lite svårt att röra sig. (Kommer ej från svensk familj)

Och alla i familjen jobbar 100 %

Det låter överkomligt att hjälpa sin mamma med inköp, tvätt, städ och dusch ( om hon inte behöver duscha lite nu och då). Mina föräldrar ( svenska) hjälpte mormor med liknande behov så länge hon nekades plats på äldreboende. När mormor blev så dålig att mina föräldrar behövde åka till mormor lite när som helst på dygnet för att hjälpa henne med diverse saker tyckte de att det blev övermäktigt och då beviljades mormor äldreomsorg.

Mamma hjälpte sin bror med allt tills han behövde sjukvård dygnet om. Hon arbetade också och hade familj.

Ja det funkar ju så länge den anhörige är någorlunda pigg. Jag tror bara inte så mycket på folk som påstår att de tar hand om eller kommer att ta hand om sin anhörige ISTÄLLET för att sätta denne på ett äldreboende. Det är typ omöjligt att ge den anhörige god omvårdnad samtidigt som man har ett heltidsjobb, övrig familj och ett hem att sköta.

Men gud. Intressant historia. Inte tänkt på detta förut men låter ju inte så förvånande. Stackars kvinnor.

Kvinnor jobbar i Sverige tack och lov. Skönt det måste vara för männen i dessa kulturer som inte tar hand om varken barn eller föräldrar att lämpa över det på sin fru. Som då aldrig får ha ett eget liv.

Jag älskar mina föräldrar och gör allt jag kan för dem, likaså gjorde min mamma för hennes föräldrar. Men jag är inte intresserad av att de ska flytta in i vår tvåa när de inte längre kan bo hemma. Då hälsar jag på på boendet och hjälper där.

En kollega till mig kommer från Mellanöstern, från en kultur där det inte är tillåtet att dejta eller lära känna sin tilltänkta på nåt djupare plan innan man gifter sig. Hon berättade att hon fått äktenskapserbjudanden från några män innan han som till slut blev hennes man friade. Anledningen till att hon valde just honom var för att han inte hade någon stor familj med föräldrar som hon skulle behöva ta hand om.

Alltså åååå kan vi inte diskutera Älskar älskar inte? Programmet är min guilty pleasure. Vad tror ni om paren?

Tankar:
Anna & snubben från Gambia – verkar hopplöst. Hon känns otroligt bossig och verkar faktiskt inte försöka få honom att trivas av vad man sett hittills? Hon verkar snäsig och sur…

Paret i Kap Verde som bara bråkar – verkar hopplöst även det. Samtidigt passar de ändå ihop. Ah jag vet inte. Gissar att det inte kommer funka.

Babybabybabybaby och pakistaniern – jag blir GALEN av att se dem. Av irritation. Klarar inte av tanten. Hon känns desperat. Tycker synd om henne samtidigt då hon verkar ha dålig självkänsla.

Mattias och Tanawarn – älskar!! Hoppas de håller ihop. Han verkar så otroligt fin och hängiven till att allt ska bli bra för dem.

Har jag glömt någon? ?

latif…… saknar ord.

Ja herregud. Så full of himself att man blir matt…

Sabina och mansgrisen som ska flytta tillbaka till Dubai ?, han som är ihop med en kille från Ukraina och han med bebisen som förmodligen inte är hans ? sen är det ju han Mikael som är ihop med afrikanska som flyttat hit (nu är hon gravid läste jag i tidningen ?) och även han den lite större, unga killen som åkte till sin tjej i Afrika och skulle ge bort en ko till hennes föräldrar i utbyte mot henne ? Det är ju sååå många par så man hinner ju inte ”lära känna” alla, tycker det blir för kort om varje par den här säsongen ?

Men gud jag har ju glömt massa intressanta konstellationer av människor?
Jag tror tyvärr att Tony är lurad. Jag vill inte och hoppas inte att jag har rätt men det är känslan… Tror hans underbara styvmorsa har rätt i sina spekulationer ?

jag hade nog inte kallat det lurat för han tror ju inte blint på att han är pappa. han har ju sagt att han hade adopterat henne om så inte är fallet, det är fint tycker jag!

jag tycker att det är bra att det är många par, vore nog svårt att fylla ut tiden med få par. är redan ganska mycket upprepningar av inledning, i detta avsnitt osv.

Jo kanske, men vissa par känns som man knappt fått se mer än tio minuter på hela säsongen. Ja, upprepningen i början av varje avsnitt är ju helt galet lång, med vad som hänt tidigare och sen vad som kommer i avsnittet ??

rebecka och micke är bara tråkiga, även han med tjejen i afrika, ganska tråkiga. de kan ta bort dom tycker jag.

rebecca och micke väntar barn nu ☺️

Har någon fattat vad grejen är med Mikael och hans barn? Jag fick för mig förra säsongen att han bodde väldigt litet och liksom undvek att nämna sina barn? Men ny i senaste avsnittet sa Rebecka något om att hon kommer bra överens med hans barn. Är han en frånvarande farsa eller tar han ansvar för att ungarna inte ska synas i tv? Hmm.

Hans barn är väl typ vuxna? Tror inte de bor hemma hos nån förälder längre iaf men kan ha fel. Så då är det ju inte särskilt konstigt att de inte är med så mycket.

Alltså Sabrina, stackars stackars flicka! Och hennes mamma som försöker säga att det kanske inte är det smartaste att gifta sig nu med han, men de fortsätter planera! ??‍♀️ Enligt Instagram är de ju fortfarande tillsammans ? hur kan hon inte ännu heller se hur alla andra verkar se han?

Som all andra sagt: Latif får mina kräkreflexer att såinna över. FÖRSTÅR inte vad Sabrina, välutbildad självständig tjej med till synes trygga hemförhållanden, ser i honom.

Tror faktiskt på det nya paret med hon Caroline i Kenya (de med kossan)! Tycker de verkar genuint attraherade och kära så hoppas verkligen att det håller ?

Det känns som att babybaby-Erica har haft några riktigt dåliga tidigare förhållanden med eventuellt fysisk och/eller psykisk misshandel. Noll självkänsla och självförtroende, förminskar sig själv i mäns sällskap och verkar sakna tron på att hon har något att bidra med så hon bara anpassar sig. Så sorgligt.

Michael pch Rebecca… alltså Rebecca som är såå vacker är tillsammans med en riktigt tråkig svennebanan med fyra tidigare barn som sitter och sexchattar på youtube? Förlåt?

? Känner igen det där med tråkiga män och vackra kvinnor från 90days fiancee. Men medans männen söker kvinnor de aldrig skulle få hemma, så är nog många vackrq kvinnor redo att sänka ribban rejält om de kan tjäna något på det. När man förstår det så tycker man inte så synd om dem. De är alla vuxna människor som aktivt söker något.

Haha sista stycket ja eller hur?? Han är 20 år äldre och verkar så sjukt trist… Vad är hans trick? Vlagra…?

men vem är du att bestämma att han är tråkig egentligen. de verkar ha trivas tillsammans och har säkert hur kul som helst, det är viktigare än vad du tycker.

Mattias är ju fantastisk. Tyckte han var så tråkig först men nu är han den som jag gillar bäst. Så fin mot bonusdottern.

Tony tror jag inte är pappa till Melissa. Inte en chans. Tror inte dom kommer hålla heller.

Latif är vidrig, sån självgod människa och hans tjej som är så naiv. Hur kan hon ens finna sig i det? Att han spanar på andra så öppet och skämtar om det.. och deras kush kush kush.. ?

Hon som är med pakistaniern verkar så himla snäll och jag vill så gärna att hon ska få leva sitt bästa liv men vette tusan vad han kan tänkas ha för planer där egentligen.. sen undrar jag vad som hänt med hennes hår? Tycker att hon är söt för sin ålder i övrigt.

Frank är fantastisk, att Anna inte har vett att uppskatta honom mer, det är en gåta. Han verkar så öppen och levnadsglad och har ambitioner. Ska lära sig svenska direkt och vill passa in i Sverige och gör det så glatt. Och hon bara surar.

Eliot och Kim är så fina ihop men dom där bråken, känns så onödiga. Är det två osäkra själar som krockar helt enkelt? Hoppas ändå att dom kan hitta en bra balans.

Bra analys!

Frank ja ❤️
Blev sjukt irriterad när han övningskörde och hon bara skällde och var sur över att han inte kunde köra bil… öh ja? Det är väl därför man övningskör?

Hoppas att hennes surhet inte kommer dra ner honom i det träsket också. Han förtjänar all lycka. ?

Att Tony får utrymme och plats i denna serie är helt galet. Han är inget annat än en vidrig s*exköpare som gång på gång på gång åkt på s*exresor till Thailand och Filippinerna. Hans fb finns bilder med han och hans svenska vänner som håller om otroligt unga tjejer och olika på varje bild. Hoppas christy stannar kvar där hon bor för evigt och bara mjölkar honom på pengar.

Han är så patetisk och de verkar gå i generna då hans pappa kommenterar christys utseende på hennes fb på alla bilder hon lägger upp, ”cute” osv ??

Tänkte precis skriva samma sak fast med mindre passion ?? Nu kan jag sova istället ?

Vad heter han på facebook? ?

Vilka är era bästa plockmat-grejer? Hit me ?

Jag kan tipsa om Estrellas sötpotatischips med havssalt och tryffelmajo till.
Och! Ugnsrostade körsbärstomater delade på hälften med basilikapesto och burrata till det ?

rostade kikärtor med massor av vitlök!

Bruschetta. Små goda korvar. Olika rostade nötter.

Gröna nocellara-oliver från Paul & Thom ??

Vart opeppad på de chipsen men klart de är goda med tryffel, tack för tips!

Du måste testa! Det är så sjukt gott ?

Kronärtskocka med smält smör och citron, räkor med aioli och baguette, bruschetta med fetaost, tryffelsalami och prosciutto med cornichons, halkidikioliver, majskolv med smör salt och vitpeppar, taleggio/brie med kex och päron, crostini med röra på fetaost och soltorkad tomat, marinerade vitlöksklyftor.

Nu blev jag hungrig ??

saltade lantchips med smetana, löjrom, rödlök & dill ???

Folk som pratar med högtalare i telefon på bussen/tåg/allmän plats, hur fan är man funtad?????

Det sjukaste som finns

Jag gör det ibland eftersom jag inte hör vad som sägs när jag håller telefonen mot örat (gammal telefon som håller på att dö), men jag nöjesringer inte när jag är inkolmektivtrafiken, bara korta men nödvändiga samtal.

sms:a istället då. Eller ring när du kommer hem.

Hörlurar?

Eller folk som SJUNGER högt för sig själva för att underhålla sig ?

Reagerade starkt på det senast jag besökte Sverige. Redan i hotelllobbyn när vi checkade in så satt fyra karlar och snackade högt på telefonen, med högtalare. Aldrig sett på maken. Detta upprepades senare på en buss, vi förstod då att det här är ett mönster.

Vad klagar du på, man får ju gratis underhållning! Åkte samma tåg som en tjej som gick på en station efter mig och som alltid pratade med kompisar hela vägen till gymnasiet. Ojojoj vilket skvaller man fick höra. Satt alltid med hörlurar utan någon musik och bara lyssnade. Vet allt om henne, vännerna, killarna, vilka som legat med vilka osv. Blev nästan lite ledsen när jag var tvungen att flytta och ta ett annat tåg. Saknar henne lite haha. Undra om hon fick dendär killen som ”X bara låg med för att visa att hon är något”.

Fyfan låter som en mardröm.

Blir typ gråtfärdig. Någons dotter som sitter och skämmer ut sig så.

Efter att läst en krönika om saken har jag nog ändrat min åsikt. Brukade också tycka att det var märkligt beteende men sen, varför egentligen? Det är som vilken diskussion som helst mellan människor på bussen, vid fikabordet, på restaurangen, parkbänken… Man ser inte den andra personen bara. Så egentligen, vad är, det som stör?

Det är störigt och dålig kultur att prångla på andra dina privata samtal i tid och otid. Oavsett vad någon krönikör från finorten säger.

fast hellre det än folk som lyssnar på MUSIK på högtalaren ??

Eller ser på film

Dagens problem för mig är att Bloggportalen.se ligger nere sedan i helgen ?. Först följde jag allt via Bloglovin men den sidan funkar inte längre. Så gick över på Bloggportalen.se och nu funkar inte den heller. Här kan man snacka om små problem, och ändå stör det mig ??.

Ja men varför ligger den nere? vad händer?

Jag är i Spanien i närheten av Torreveija. Är det något jag MÅSTE göra innan jag åker hem?
Hittills har vi badat, vandrat i bergen, gått långa upptäcktsfärder längs havet, fikat, ätit, slappat och druckit vin. Typ.
De andra har spelat golf också, men det intresserar inte mig.
Någon van spanienresenär som sitter på något riktigt skojigt tips?

☀️☀️?

Min familj har hus där och varit där på somrarna sedan barndomen. Låter som att ni fått med det mesta. Önskar ni shopping så rekommenderar jag La Zenia ?

Tack 🙂

Bada! ?

Det gör vi flera gånger om dagen 🙂 både i poolen och havet. Väldigt skönt att ta ett dopp efter morgonjoggen och sedan sitta på verandan och äta gofrukost 😀

Behöver input! 2018 införskaffades en ganska dyr vagn till vårt gemensamma barn som mitt numera ex betalade för. Vi var sambos när vagnen köptes och han var högavlönad.

Vagnen har inte använts på nästan 1 år nu och jag funderar på att sälja den för vi har ingen användning av den mer. Dock tycker exet att han ska få hela summan trots att det är jag som lägger ner tid på att få den såld (han vill och kommer inte göra det själv heller)
Jag tycker vi ska dela alternativt att jag får 1/3 för tiden jag lägger på att rengöra och sälja den. Det handlar om ca 8000-9000 kr totalt. Jag vill använda pengarna till vårt barn för eventuellt dyrare utgifter som kan komma längre fram.

Tänker jag helt fel?

Om pengarna går till erat gemensamma barn så tycker jag att du ska behålla pengarna.

Enligt sambolagen har du rätt till hälften.

Är verkligen en barnvagn per juridisk definition att anse som gemensamt bohag?

Ja synnerligen en barnvagn som burit ett gemensamt barn.

Enligt 6 § i sambolagen definieras bohag som
”Med sambors gemensamma bohag avses i denna lag, om inte annat följer av 7 §, möbler, hushållsmaskiner och annat inre lösöre som är avsett för det gemensamma hemmet.”

Tex fordon och fritidsutrustning som används utanför själva bostaden är INTE samboegendom. En barnvagn kan väl mest troligt inte räknas som något man använder inuti bostaden främst?

Klart du inte tänker fel, sälj vagnen och använd pengarna till ert barn. Behöver han ens veta att du säljer den?

Nja, jag tycker det känns fult att sälja bakom ryggen på honom även om han kan vara helt ego ibland. Jag vill inte ha hela summan själv heller men tänkte att vi i alla fall skulle dela.

nej men lägg det i en buffert till kommande simlektioner, vinterjacka, ridlektioner, hockeyutrustning, gud vet allt som kommer kosta senare!

Ja det var det som var min tanke från första början att pengarna skulle gå till.

Men vad är det för män som håller på så? Så jäkla omanligt och snålt. Be honom plocka upp den innan kl 12 imorgon annars tar du hälften av pengarna. Klart att du har rätt till pengarna…

Rent juridiskt är väl allt som inte är ”bostad och bohag” som köps av sambos med avsikt att användas tillsammans inte per automatik den icke-betalande sambons egendom?
Alltså, om två personer i en samborelation köper en bil till hushållet, som en av dem betalar helt, så skulle bilen eller värdet av bilen vid en tvist vid en separation tillfalla den som betalat för bilen. Men detta gäller alltså inte för bostäder och bohag (typ möbler).
En vagn är väl inte bostad eller bohag så tänker därför att vagnen juridiskt tillhör din ex-sambo som betalat för den, och du kan då inte sälja en annan persons egendom och kräva att få en del av försäljningssumman mot den andres vilja…

Köpt för gemensamt bruk, hallå!? Såklart tillhör den inte exet för privat bruk, det säger sig ju självt.

Alltså för att förtydliga; ÄVEN om en bil köps för gemensamt bruk av en sambo i en samborelation, och betalas helt av den ena, så är den INTE samboegendom enligt sambolagen och tillhör därför den personen som betalat för den vid separation och bodelning!
Det är alltså BARA bostad och bohag som köpt för gemensamt bruk som räknas som samboegendom. Med bohag menas typ möbler och hushållsmaskiner och sådant som används inne i hemmet. En barnvagn torde således inte räknas som samboegendom, och tillhör därför den som betalat för den

Avsett hela summan till ett ”barnkonto” som bara används för grejer till barnet.
Annars – hänvisa till sambolag och att det är er gemensamma vagn, hälften din. Du ska absolut ha minst halva för den.

Men om du säljer den och använder pengarna till ert barn, hur kan han ha något emot det då? Menar han att han ska få pengarna och gå och köpa kläder och restaurangbesök till sig själv eller? Upphör aldrig att förvånas över dessa snåla egoistiska män

Vad han har för planer för eventuella pengar vet jag inte, men tror inte han har tänkt så mycket på det. Mer bara att för honom känns det som en principsak. Han betalde = hans pengar att får tillbaka. Medan jag inte ser det så när vi ändå levde som en familj och vi skaffade alla saker tillsammans som en familj.

Jag ska fortsätta diskussionen med honom. Blev bara så paff och behövde höra lite utifrån om jag är helt fel ute här ?

Alltså man kan diskutera vem som har rätt till pengar och inte men hur sjukt är det att han tycker att han ska ha 100% när du ska göra allt jobb? Det är fan jobbigt att sälja grejer..

Ja men det är lite så jag tänker. Hade han själv styrt upp det och fixat med försäljning så hade jag nog inte sagt så mycket om det. Men nu ligger det på mig eller inget så då tänker jag att hälften för honom borde ju vara bättre inget!

Verkligen! Kräv provision!

Som någon annan skrev innan, säg typ ”hämta den på måndag och fixa annonsen själv, annars fixar jag det men då tar jag 50%” – det är inte orimligt! Och han får själv ta ett beslut utan att du måste övertyga honom om din rätt osv.

Att ta 4500kr för ett säljuppdrag, där man ”bara” behöver lägga upp några bilder och svara på meddelanden tycker jag låter rätt orimligt som provision.

Jag tänker såhär:
Om ni är separerade idag så ska ni redan ha gjort en bodelning. Där borde vagnen ha ingått. Om ni inte har gjort en bodelning så har man rätt att begära en inom 1 år efter separationen.
Har en bodelning gjorts och ni glömde att inkludera vagnen, eller om det är för sent att göra en så skulle jag säga att vagnen tillhör den som betalat den.
Har en bodelning inte gjorts och det inte redan gått ett år så finns det två val: Gör en bodelning eller skippa en pga för omständligt bara för en vagns skull.

Om exet tycker att han ska ha få hela summan utan att betala dig för din tid du lägger ner på att få den såld, så tycker jag att han får sälja den själv. Vill han inte sälja den så är det upp till honom. Han betalade den, då är det hans och han får göra vad han vill med den.
MEN jag skulle också säga att du i framtiden har 8-9.000kr ”upp” på honom. Då han förfogar över vagnen som är värd pengar, pengar som mest rättvist är till erat gemensamma barn. Då skulle jag göra en avräkning och låta honom ensam betala grejer till barnet, tills beloppet kommit upp till värdet på vagnen. Tycker han att det är orättvist, då är det bara för honom att sälja vagnen.

Så tänker jag, men jag är ju inget facit.

Vi gjorde väl ingen riktig bodelning på det viset. Vi var överens om vad vi ville dela upp av de gemensamma sakerna så där blev det inget bråk och båda var nöjda.

Vagnen kom aldrig på tal då den fortfarande användes vid separationen och vi har skickat den emellan vid behov.

Om ni redan har delat upp det så tycker jag att ditt ex inte har fel. Har han betalat den så är den hans om han vill det.
Sedan kan jag tycka att det är lite konstigt att han inte vill sälja den och använda pengarna till barnet. Så jag tycker att du inte heller har fel.
Men nu när det är som det är så skulle jag i din situation ge vagnen till exet och låta honom göra vad han vill med den. Jag skulle absolut inte lägga ner tid på att sälja den om jag inte fick något för det.

Jag tänker såhär:
Om ni är separerade idag så ska ni redan ha gjort en bodelning. Där borde vagnen ha ingått. Om ni inte har gjort en bodelning så har man rätt att begära en inom 1 år efter separationen.
Har en bodelning gjorts och ni glömde att inkludera vagnen, eller om det är för sent att göra en så skulle jag säga att vagnen tillhör den som betalat den.
Har en bodelning inte gjorts och det inte redan gått ett år så finns det två val: Gör en bodelning eller skippa en pga för omständligt bara för en vagns skull.

Om exet tycker att han ska ha få hela summan utan att betala dig för din tid du lägger ner på att få den såld, så tycker jag att han får sälja den själv. Vill han inte sälja den så är det upp till honom. Han betalade den, då är det hans och han får göra vad han vill med den.
MEN jag skulle också säga att du i framtiden har 8-9.000kr ”upp” på honom. Då han förfogar över vagnen som är värd pengar, pengar som mest rättvist är till erat gemensamma barn. Då skulle jag göra en avräkning och låta honom ensam betala grejer till barnet, tills beloppet kommit upp till värdet på vagnen. Tycker han att det är orättvist, då är det bara för honom att sälja vagnen.

Så tänker jag, men jag är ju inget facit.

Billiga tips för att hålla värmen ute/lägenheten sval i sommar? Har inte möjlighet att ha ac tyvärr (inte för att det är billigt då).

Det tråkiga tipset är att dra ner persiennerna/dra för gardinerna och på så vis stänga solvärmen ute. Men det blir ju ganska mörkt och trist inne.

Köp en fläkt och sätt en hink med is framför. Håll fönster stängda när det är som varmast. Sen när det blir svalare mot kvällen öppna fönster och om möjligt korsdrag så svalnar det av fortare.

För mig hjälper det också att ibland duscha armar och ben med kallt vatten

Stäng alla fönster och dra för gardiner och persienner på dagtid. Vädra på kvällen.

Dra ner alla persienner, köp gärna sådana som verkligen stänger ute solen. Vädra kvällar och nätter. Laga inte mat i ugn. 😛 Köp en bra fläkt och spreja lite vatten på idg själv emellanåt.
Förra året köpte vi portabel AC och fick äntligen ner temperaturen inomhus från 32 till 27 grader. Det var värt de extra 900 kr per månad i elkostnad, kunde äntligen känna mig levande den sommaren.

Då krävs att man öppnar upp för en stor slang, eller? Är intresserad, men hade inte vågat ha öppet ut så.

Jag var rädd för samma sak då jag har katt och bor högt upp. Men man behöver bara öppna upp en bit, kanske 5-8 cm springa (med säkerhetsspärren på) och så har man en fönstertätning runtom som sätts fast med kardborrband (googla portabel ac fönstertätning så ser du). Känns tryggt både för katten och gör att AC:n är mer effektiv. När man inte använder den kan man bara stänga fönstret precis som vanligt. Jag är verkligen meganöjd, värt varenda krona, men då bor jag i landets absolut varmaste lägenhet tror jag. 😛

Takfläkt i sovrummet, vårt BÄSTA inköp

Montera markiser. Då stoppas solljuset på rätt sida om fönstret och samtidigt blir det inte så mörkt eller trist som med persienner.

Billigt??

Cass Klatzkow är så jävla snygg ?

Håller med! Många som klankar ner på hennes läppar men dom är fan goals för mig. Jag gillar henne.

Hur? Alltså på riktigt, undrar genuint vad som är snyggt i dina ögon? Jag tycker hon är… En 4a kanske. Men tycker genuint att skönheten sitter i betraktarens ögon och alla har olika smak.

Jag tycker hon är vacker.

Oj jaha. Nej hon är inte min typ alls.

Såg att Members/Campadre gått i konkurs. Står mer på deras hemsida. Blev så förvånad och tycker det är riktigt tråkigt, gillade deras upplägg.

Va! ?

Finns en annan sida Zalando Lounge typ samma upplägg men finare grejer enligt mig 🙂

Berlin eller Amsterdam för en weekend?

Amsterdam!

Nej Berlin! Maten om inte annat.

Hur överlever man att ens hund har gått bort ??
Känns som att dagarna bara blir värre sen jag fick ta det hemska beslutet i söndags..?
Jag försöker trösta mig med att det var rätt beslut och det fanns ingen behandling som skulle kunna ha hjälpt. Vi fick 10 underbara år tillsammans. Men jag är så rädd att jag ska glömma honom och hans underbara små egenheter ?

Med tiden kommer det bli bättre, man lär sig leva med saknaden och sorgen. Min katt blev 15 år. Han gick bort 2018. Tänker på honom varje dag. Som tur kommer han på besök i mina drömmar ibland ?

Ja ibland kan jag nästan känna hur min katt hoppar upp i sängen. Hoppas vi möts någon annanstans.

Kram! Det är det värsta att gå igenom som djurägare. Har inga råd, bara sympatier. Du kommer aldrig glömma honom!

Du kan alltid skriva en bok för dig själv.
Kanske formatet som en barnbok kan vara en ide,där du skriver ner alla hyss och liknande. Du kan även sätta in bilder och bläddra i boken när den är klar för att hålla minnet vid liv.

Det är supertufft i början. Nu, när det nästan är ett år sedan vår hund somnade in, kan jag äntligen se på bilderna och faktiskt känna glädje över tiden vi fick tillsammans.

Kram

Tack alla för era svar ,att göra en bok lät fint ?

Jag har inte glömt någon av alla de hundar jag har haft i mitt liv och jag tänker på dem någon gång under dagen varje dag.

Någon som tittar på Gift vid första ögonkastet? Vad tycker ni om årets par?
Känner såhär:
Louise och Jonas – Ja kanske.
Martin och Jonas – Nja, tror inte det. Men det finns en chans.
Märtha och Axel – Inte en chans i helvetet.

Vad tror ni? ?

Jag kan förstå Märtha när man känner på en gång ”nej nej nej” MEN trodde ändå man hade lite öppnare sinne om man ställer upp i ett sånt här program ? tycker hon dömde ut honom alldeles för snabbt. Hon verkade inte ens kunna stå nära honom eller ge en kram efter vigseln. Otroligt stelt.

Förstår verkligen hennes ”motvilja”, men håller samtidigt med om att man måste kunna bjuda till och vara öppen i det läget. Kändes ändå som att hon under kvällens gång kom ur sin låsning och försökte mer. Men tror inte hon kommer över det, hur mycket hon än försöker.

Varför tror alla att gay paret inte kommer funka? Tycker de hade jätte bra kemi och verkade funka ihop och ha det super kul. Lite stelt i början kanske men sen släppte det.

Hoppas de inte särskriver

Tror Jonas med sin lite mer försiktiga personlighet kan känna sig överkörd av Martin som är mer framåt. Men det finns absolut potential! Tycker det verkar vara två goa killar och jag blir glatt överraskad om det funkar ?

Håller med dig!
Spännande och se om det där sista paret där kvinnan först backade kommer gå vidare…

Ja, jag blev så glad när det nu verkar som att de ska vara med trots allt! Kul med ett lite ”äldre” par (inte gamla egentligen men alla andra är ju runt trettio).

Jag tror på Louise och Jonas om han inte har någon hemlig konstig sida (han blev nästan lite för kär otroligt snabbt? Får upp lite varningsflaggor på den grejen). Martin och Jonas tycker jag går bra ihop men funderar på om det inte kommer bli mycket snack om att de har sina olikheter, typ den ena är mer control freak än den andra och så.

Märta och Axel… Jobbigaste tv-stunden i år!!! Det måste ju vara den där manliga homosexuella sexologen som satt ihop dem? Alla kvinnor jag pratat med har sagt sen första stunden ”Hon kommer INTE gilla Axel!”… Jag tror Märta ville ha en mer manlig man. Någon som är världsvan och självsäker. Gärna några år äldre än henne. (En mer bohemisk version av Jessica Frejs man tänker jag mig hehe). Men istället fick hon Axel som nog blivit friendzoned oftare än de flesta köper nya skor. Och som känns lite som ett barn? Spexar runt i kvinnokläder på sin instagram… Nej snacka om dålig matchning!

Kände med det, hur kan NÅGON tro att de skulle bli en bra match? Han känns som en gymnasiekille medans hon känns som en mer grundad, vuxen kvinna. Inget ont om honom i sig men han behöver växa till sig. Han kan söka igen om tio år typ.

Ja och han borde nog dejta lite och allmänt träffa folk för att hitta lite mer stabilitet i sig själv. Känna som om han hela tiden spelar en roll och ska säga ”rätt” saker istället för att vara sig själv. :/

Instämmer helt!
Ser framför mig någon helt annan för henne, en äldre och mer bohemisk person utifrån min fördom. Tror tyvärr inte att den matchningen blir långvarig…

Jag har faktiskt dejtat en av dessa deltagare. Såg i lokaltidningen att den skulle vara med och blev lite förvånad men det ska bli väldigt intressant att se om den visar sig vara så som jag kände den.

Tror i övrigt inte särskilt mycket på något av paren. Gayparet mest möjligtvis.
På spåret-paret känns som det här årets taco-par, kan bli bra men kan bli pannkaka. Min slutgissning är: pannkaka.
Märtha och Axel: nej, det känns som att hon inte är intresserad av att försöka ens.

Jag har visserligen social forbi men just därför hatar jag att hamna mitt emot nån på tbanan. Speciellt om personen bara stirrar rakt fram och man själv gör detsamma.

Ni är ju så många här som tycks bo i bostadsrätt/villa, tjänar bra. Vi bor jag och sambo och barn i en välmående förort, men dessvärre rätt trångt i en hyreslägenhet. Vi är helt ”normala” men har vanliga ”knegarjobb”. Jag oroar mig för att mina barns vänner (och föräldrar framför allt) ska se ner på oss som har helt andra förutsättningar, bostad och ekonomi. Skulle ni med bra ekonomi ”se ner” eller t.o.m. bli misstänksamma mot att era barn lekte med barn tillhörande en familj som oss? Vill inte att barnen ska bli lidande, av de skäl jag listade blir de ju vänner med barn från en annan samhällsklass… Var ärliga, vill verkligen veta även om the truth hurts

Absolut inte, och det menar jag verkligen på heder och samvete!

Jag är uppväxt i en relativt fattig familj och efter universitet har jag endast vänner från medelklass och övre medelklass, dvs unga vuxna från familjer med helt andra förutsättningar än var jag kommer ifrån. Tänk orten (jag) vs Djursholm (en nära vän). Har aldrig upplevt att de sett ner på mig pga min bakgrund, tvärtom. De tycker jag är ”tuff” och intellektuell at the same time. Jag har haft andra, mer utmanade förutsättningar än de har i livet, så de tycker jag är stark. Låter knäppt, jag vet. ? Jag vill tro att det nog handlar mer om vem du/ditt barn är som person (och ev hur hen presterar i tex skola, sport, annat), snarare än socioekonomisk bakgrund hos föräldrarna.

Nej nej nej, det som betyder något är att man är snäll och beter sig bra.

Nej. Jag är själv uppvuxen i hyresrätt i miljonprogramsområde och vännerna jag fick från den tiden som växte upp i andra trånga hyresrätter är än idag, 30 år senare, mina bästa vänner.

Absolut inte. Vi är inte ens rika med Stockholmsmått, men har det bra, hög lön, stort hus etc. Mina barn har många vänner som bor i lägenhet och har föräldrar med kort utbildning. Det är inget jag ens reflekterar över. Skulle aldrig bry mig om sådana saker så länge barnen är trevliga och inte håller på med dumheter.

Verkligen inte. Är så jävla relativt med att ha det ”bra ställt” dessutom, jag har bostadsrätt i dyrt område men lyckade göra ett kap. Tjänar OK men verkligen inte rik. Där vi bor känns vi rätt ”fattiga” som inte har råd med resor stup i kvarten eller hög konsumtion.
Vi umgås med barnen i alla möjliga olika sammanhang där vissa familjer har det mycket bättre ställt än oss och andra är typ studenter i studentlägenhet med en budget som knappt går ihop varje månad. Så länge människor är trevliga och snälla spelar deras ekonomi verkligen ingen roll.

Har växt upp med föräldrar som inte haft det bra ställt ekonomiskt. Har aldrig känt mig dömd eller utanför.

Ibland känns det som att det är mer rivalitet och negativa känslor kring pengar när det blir en tävling om vem som har mest typ.. mellan två rika familjer snarare än en fattig och en rik. Men nu killgissar jag hehe

Åh vad glad jag blir nu. Tack ♥️

Jag hade inte gjort det och jag ser gärna att mina barn umgås med barn från alla samhällsklasser, även om vi bor i ett väldigt välmående område och barnens umgänge därför blir rätt homogent om man inte aktivt försöker bryta mönstret. Jag vet dock att många av mina bekanta vill att barnen ska umgås med barn till andra välutbildade som har det gott ställt eftersom de förväntar sig att barnen ska göra framgångsrika karriärer inom statusyrken och då är det en fördel att man redan i förskoleåldern knutit rätt kontakter. Det betyder inte att de ser ner på knegare eftersom alla(?) höginkomsttagare vet att knegarna behövs för att hålla samhället i rullning, men det kan komma i uttryck genom att föräldrarna, mer eller mindre diskret, försöker styra vilka barnen umgås med. Jag har personligen inte hört någon framföra att de inte vill att barnet ska umgås med ett visst barn eftersom hens föräldrar t.ex. är arbetslösa, mer i stil med ”tycker du inte att det är roligt att leka med y, de har också landställe på xxx och gillar att åka skidor, så ni har rätt mycket gemensamt”.

Vet inte om någon minns mitt inlägg från i somras. Skrev om hur jag levde ihop med en man med väldigt hett temperament som kallade mig vidrig, aldrig hjälpte till i hemmet eller med barnen och som fick mig att må väldigt dåligt. Har haft svårt att lämna eftersom vi har barn ihop. Allt har eskalerat den senaste tiden och jag har känt mig så ledsen och vilsen. I går kom vi fram till en lösning som blir väldigt bra för mig, honom och framförallt barnen. Jag är så lycklig och känner mig så fri, men förstår såklart att det kommer bli väldigt tufft. Vet inte varför jag skriver här. Vill nog bara peppa andra i samma situation. Nu ska jag börja om. Tack livet.

Vad skönt! Lycka till!

Lycka till ❤️

Vad fint att höra! Minns dig. Lycka till ♥️

Om man ska sälja Lego på loppis eller Blocket, hur räknar man ut på ett ungefär vad man ska sälja det för? Någon som har ett bra knep?

Kolla vad likande annonser ligger ute för/har sålt för!

Tack! Många skriver bara Lego blandat o inte hur mkt det är! Men hittade nu några annonser där de skrivit kilo ?

Är det lego byggsatser så kolla vad den satsen kostar som ny.

Tack just det! ??

På Tradera räknar man ca 150-200kr/kg om det är blandade lego. Eller det gjorde man ett tag sedan. Kanske gått upp något.

Tack det var ju riktigt bra pris!

En secons handbutik jag ofta går till påstår att det finns ett kilopris att gå efter när de säljer Lego. Vet inte hur sant det är dock.

Okej, jag behöver hjälp med att hitta ett instagramkonto.. Det stör mig något så otroligt när jag inte kommer på vad det hette och kommer fundera alldeles för länge.

Gissningsvis är det minst två-tre år (kanske mer) sedan jag följde henne
En tjej som tipsade om städning och la upp en del före och efterbilder hemma hos henne när hon städade. Hon tipsade bland annat om städsvampar som såg ut som gubbar/emojis och ett ”mirakelmedel” som hette pinkstuff som bara fanns utomlands (som jag nu råkade se kommit till Sverige och kom då och tänka på kontot…?). Vill minnas att hon bodde i något annat land för att hennes kille utövade någon sport där..

Finns det någon vänlig själ som råkar veta vem jag pratar om? Eller har någon tips på vilken form av hjälp jag skulle behöva när jag fastnar i sådana funderingar……?!

Inte Brittany Vasseur?

Bringaordning?:)

Men JA precis det!! Taaaack!!! Nu kan jag sova gott ????

Tack för era svar, visste att jag kunde lita på er!

Förmodligen helt fel, men aurikatarina på youtube använder emoji-svampar (scrub mommy) och om man gillar städvideos så tycker jag hon är bra! Framförallt för att hon verkligen älskar att städa och inte dömer de hon städar åt (mestadels deprimerade människor som tyvärr inte klarat av att ta hand om sina hem)
Så även om det inte var rätt så är det ett tips!

Tack snälla! Grejen är att jag vet inte om jag ens gillar städkonton utan det bara störde mig att jag inte kom på vilket det var. Ska ändå kika och det är säkert andra som vill ha tips ?

Tips på hur man blir snyggare? Känner mig allmänt ful på sistone!

Sluta kolla dig i spegeln/ta selfies/kolla på instagram är mitt tips, funkar för mig. Vad är det för fel på att vara lite ful?

Tar också gärna emot tips 🙂 har inga problem med att gå runt ”ful” egentligen, är snarare lite för obrydd om mitt utseende. Alltså kollar spegeln för lite och tar aldrig selfies, har inte instagram 😉
Men det skulle ju vara kul att vara lite snyggare ?

Vara välvårdad blir ju automatiskt snyggt tycker jag. Se till att håret inte är slitet, och kanske styla det -antingen platta eller vågor. Fixa naglarna…alltså inte förlänga, utan att fila o måla. Hudvård, sminka sig lite, fixa ögonbrynen. Anstränga sig lite med kläderna, inte bara mjukiskläder ☺️

Håller med!

Klipp dig och färga håret, färga ögonbrynen och gör lashlift. Använd ordentlig hudvård. Ta på dig andra kläder än mjukisar. Ha på dig smycken. Locka håret. Det gör mycket!

Mvh oftast ful och sunkig men ibland gör jag ovan nämnda och känner mig som en tiopoängare

Boka personal shopping och få ny inspiration till hur du kan klä dig.

Känns det inte lite som att den där fosterhemsmamman till ”lilla hjärtat” ganska desperat försöker bli en kändis?
Läser i Aftonbladet att hon och E-type gått ut med att de är ett par – för vem förutom de själva är det intressant?

Är det någonsin intressant när media rapporterar vilka kändisar som blivit ihop eller gjort slut?

Håller med!

Hon använder iaf kändisskapet till något väldigt bra ?

För mej. Jisses vad jag varit kär i E type. oj oj.

Trodde inte att ensamstående personer kunde vara fosterföräldrar. Någon som vet?

Jo, ensamstående kan vara familjehem (som det heter). Har läst detta på Socialstyrelsens hemsida

Jo min kusin är det. Trodde inte heller att singlar kunde vara det men tydligen!

Så länge man har ett eget dedikerat sovrum för vardera barn så är det inga problem.
Varför skulle de inte få vara fosterföräldrar?

Har ni lyssnat på Melinas podd?? Vad tycks?

Rätt besviken tyvärr. Följer Melina på Youtube men tyckte podden var rätt platt och jag ”klickade” inte alls med hennes poddpartner (är hon känd?)

Asap Rocky fast för gängskjutning. Imagine my shock..

Riri är väl inte känd för att välja bra män.

Dåliga män är kända för att välja henne, kanske..

Är hon viljelös?

Någon här som testat KSM66 (ashwagandha) tillskott?

Ja, gillar! Eller inbillar mig att jag gillar? Anyway tycker det funkar fint och jag känner mig mer stabil i kroppen. Lugnare men kan samtidigt prestera

Ja man vet ju inte riktigt om det är placebo men känner att det är skitsamma isåfall. Jag har bara tagit dem i två veckor men vill så gärna få mer energi och kunna koncentrera mig bättre. Känns som att jag håller på att sova bort mitt liv. Har superbra järnvärden, sköldkörteln kontrollerad osv osv. Dock fryser jag konstant, sover hela tiden och känner mig allmänt låg. Desperat med andra ord!

Känner igen mig i ditt mående. Har tagit dem i ett halvår nu och upplever att jag har mer energi över hela dagen. 🙂

Jag skulle ha träffat en kille ikväll.
Han drar ut på det och jag blir bara så less.
Det här händer så ofta!

Kan ni relatera eller är det jag som har otur?

Killar är överskattat

Killar är inte överskattat men dejter är överskattat. Bäst är att lära känna varandra på andra sätt.

Hur? Det är inte alla som naturligt träffar killar i sin vardag eller sociala liv.

Nej det är ingen skatt på att ha en kille

Vad har man som tjej på sig när klädkoden är mörk kostym?

Klänning

Du har en del alternativ enligt den här beskrivnibgen av mörk kostym:

”När du ska välja kläder till klädkod mörk kostym kvinna gäller traditionellt en klänning eller kjol med matchande överdel. Helst ska kjolen inte vara kortare än till knät men inte lika lång som en långklänning vilken går nästan ända ner till marken. Förutom klänning och kjol är byxor och jumpsuit utmärkta alternativ.”

Något sådant här kanske? Eller så är det bara jag som snöat in på grönt:

https://www.bubbleroom.se/sv/kl%C3%A4der/kvinna/john-zack/midikl%C3%A4nningar/short-sleeve-wrap-dress-green?intProductItemId=3232383&tm=54&gclid=EAIaIQobChMI38D9k8Cj9wIVDrwYCh0NJgS9EAQYByABEgKONPD_BwE

Lite längre längd på kjol rent traditionellt, finare material än enbart klädkod kavaj.
Jag kan tycka att om det gäller typ en bröllopsfest kan man väl ha kostym även som kvinna, men det kan vara värt att kolla upp med värdparet kanske (om de är kinkiga).

Är det inte otroligt mycket reklam i Surret podcast? Börjar tröttna lite när det känns som halva podden bara är reklam. Är alla Perfect Day-poddar såhär?

Ja tyvärr!

Vet inte om någon här kan svara på detta men jag försöker.

Håller på att skriva en bok/någonting och har främst två funderingar:
1. Kan en prolog vara en händelse som sker efter/under själva storyn, eller bör det vara någonting som hänt innan?
Tänk typ att den beskriver ett bröllop, och själva boken beskriver vägen fram till bröllopet och kanske även under (men på ett annat sätt)/efter. Eller blir det konstigt att läsa?

2. Är det helt omöjligt att få en bok publicerad som en okänd person (SOM jag önskar att jag var känd och fick bokkontrakt på ett bananskal haha)? Den behöver inte sälja ett enda exemplar, bara den blir tryckt går min dröm i uppfyllelse.

(Bonusfråga: någon som har koll på ett gratisprogram som är bra att skriva i? (Ej google docs.))

Förlaget kommer att göra en bedömning av bl.a. säljbarheten av ditt manus. De vill kunna räkna med att sälja exempel av boken, varför skulle de annars trycka den?

Har inte skrivit bok själv, men en av mina kompisar är en helt vanlig Svensson och hon har fått kontrakt på att få två böcker publicerade. Det är dock barn/ungdomsböcker så vet inte om processen skiljer sig från böcker som ska läsas av en vuxen publik.

Men herregud. Jag har varit förälskad i en man jag träffade i jobbet. I SJU ÅR nu! Jag är lyckligt gift och han med, så det är inget flirtande eller otrohet. Jag är bara hemligt kär. Är jag dum i huvudet eller varför går det inte över? Jag är inte en sån som inbillar sig att man inte kan bli förälskad lite hit och dit, jag vet att det är normalt att bli det trots fungerande relation. Vi är människor liksom. Men varför tragglar jag med samma gamla crush? Han är inte helt ointresserad av mig men uppmuntrar mig definitivt inte då vi båda som sagt har familj och bra äktenskap.

Åh nej!

Men människa, byt jobb! Hur har du orkat jobba med någon du är kär i, än mindre i 7 år? Måste vara utmattade! Tänk på hälsan och familjen, byt jobb. Seriöst, byt.

Nej nej vi träffades genom mitt jobb men vi har inte samma jobb!!! Han är från en annan organisation och träffar mig ibland i vissa sammanhang, kanske vartannat år, ibland varje!
Samma arbetsplats, då hade jag ju varit hjärndöd om jag inte agerat 😀

TW gravidfråga – har någon annan varit illamående i första trimestern men haft en dag eller period utan illamående då och då utan att det inneburit missfall? Dum fråga från orolig själ

Jag. När jag väntat pojkar har det varit till och från med illamåendet.

Javisst. Både med dottern och sönerna.

Jag, tappade symptom helt och hållet i min senaste graviditet. Då jag haft ma (typ av missfall) tidigare fick jag panik, hade dessvärre även då tappat symptom, men det gick bra ändå. Håller tummar och tår för dig ❤

Mådde inte illa alls. Ut kom en frisk flicka.

Ja det har gått upp och ner hela första tiden för mig med båda mina barn. Man tror man är safe sen jävlar kommer en hel vecka med spyor igen :)))))

Jag åker till Barcelona i början av september, är det något jag inte får missa?
Då tänker jag sevärdheter, är inte direkt intresserad av barer eller restauranger. Missförstå mig, rätt mat är bra men jag älskar att upptäcka platsen jag besöker ?

Vad krävs för att åka till Spanien nu?
Vi åker efter midsommar.. behövs det fortfarande tas covid test?

Nej

Jag ska åka om två veckor och är ovaccinerad, har bokat tid för ett antigen-test på morgonen innan avresa och får ett reseintyg då med! Men om du är dubbelvaccinerad så behöver du bara visa upp ditt covidbevis.

Aha! Ja men jag och min man är också ovaccinerade. ?
Vi åker dock inte förens i början av juli. Så vi håller lite koll efter upptaderingar om de släpper på något yttligare inrese krav.. men ok så just nu är det alltså ett neg test och reseintyg man behöver?
Vad är det där med hälsodeklationen? Är det reseintyget efter neg provsvar eller måste man fylla i ett speciellt dokument?

Svar till anonym:
Aha! Ja men jag och min man är också ovaccinerade. ?
Vi åker dock inte förens i början av juli. Så vi håller lite koll efter upptaderingar om de släpper på något yttligare inrese krav.. men ok så just nu är det alltså ett neg test och reseintyg man behöver?
Vad är det där med hälsodeklationen? Är det reseintyget efter neg provsvar eller måste man fylla i ett speciellt dokument?