Ett influencer-barn fyller år – ovidkommande vem det handlar om, för det här inlägget kan appliceras på typ ALLA föräldrar i hela världen skulle jag tro – och är BARA skämtsamt menat.
Barnets mamma skriver så här:
När jag tänker på mitt barn fylls jag av värme. Vi som familj är lyckligt lottade över att ha henne i våra liv, likaså hennes vänner. Hon är ärlig och känslig. Modig och empatisk. Lyhörd och hjälpsam. Omhändertagande och ansvarsfull. Nyfiken och klok.
Det är klart att ALLA föräldrar skriver så här! 😉
Jag fattar det, och det är så det ska vara, men det är klart alla föräldrar inte känner så här 100% av tiden.
Tänk om en förälder skrivit så här istället och postat på sociala medier….
Jag tror ganska många skulle sätta kaffet i vrångstrupen, eller vad tror ni?
HIPP HURRAAAAAA!!!!!!!
Föregående inlägg 
Var väl kodjo (?) som tyckte att folk borde fira honom och barnets mamma när barnet fyller år, de hade ju ändå lyckats hålla barnet vid liv ett helt år till. Barnet i sin tur har mest lekt tusen sätt att kunna dö på.
Brukar gratulera mina föräldrar på min födelsedag. Inte med present visserligen, men med ett ”grattis till att ni stått ut med mig i XX år”?
Jag med! Eller jag brukar säga; nu har du fått vara mamma i XXår, grattis!
Min mamma brukar så mumla något om knäppa unge. Tror hon menar min syster ?
I Danmark, där jag bor, gratulerar man föräldrarna också. Man säger ”tillykke med ham/hende”
Så fint ❤️
?
Man skriver dock inte ner ett/sitt barn på nätet. Det där med integritet, respekt och låta barnet slippa ett offentligt omdöme med mera med mera.
Precis som med bilder så borde allt sånt va privat eg.
Nu var det ju bara ett skämt….
Ja den här bloggen är verkligen känd för sin stora humor..
Det är inte bloggen det är fel på, det är läsarna som tar allt bokstavligt och saknar läsförståelse.
Precis, och inlägget är skämtsamt skrivet. 🙂
Med både hen OCH hon. Snyggt jobbat. Tog sig en hel dag eller?
Sig?
Jag skulle aldrig skriva sådär!? Jag älskar mina barn mer än allt annat, men jag är fullt medveten om att min dotter kan vara lite jobbig och min mellanson kan vara störande och min tredje kan vara lite otrevlig mot folk.
Och jag tror mina barn är ungefär som folk är mest, dvs varken bättre eller sämre.
Nej, det är ju lite det som är poängen. 🙂
Jag tycker det är fint när föräldrar skriver hyllningar till sina barn, stör mig inte. Men det är klart att man förundras lite ibland över att alla fått såna otroliga barn, när de flesta barn man träffar inte är så jätteunderbara.? men fint antar jag, att man som förälder känner så!
Det stör mig inte heller, jag kom bara och tänka på hur det hade sett ut om man gjort motsatsen.
Kanske har jag ovanligt tråkigt denna söndag. Inte så mycket att göra förutom att tänka när man målar vita väggar. 😉
De flesta människor är väl både underbara och icke-underbara samtidigt, så det handlar ju bara om att välja perspektiv. Att fokusera på det positiva är väl kärlekens grundval på något sätt.
Blir dock otroligt störd på föräldrar som tror att man ska tycka det är lite gulligt att deras unge springer runt på valfri plats och säger hej och pratar sönder en. Jag tycker liksom inte alltid det. Men många föräldrar verkar tro det att ”dem är ju såå charmiga” medans man själv tänker…jobbig unge! Och, jaa..jag har barn själv och gillar småbarn. Men inte allas och alltid. Tänk om många föräldrar kunde förstå det.
Jag har tänkt mycket på det där. Dock inte i sammanhang med födelsedagar utan mer dödsfall. Så jag har sagt till mina föräldrar att om jag skulle dö och det blir stora rubriker så berätta för fanken inte hur fantastisk, underbar, empatisk, lyhörd och ödmjuk jag var och hur mycket jag brydde mig om alla andra. ? Ta upp lite skit också. Bryt trenden lite.
Hahaha jag med. Hatar såna här ”hen var alltid så hjälpsam och älskade sin familj och skulle aaaldrig göra (insert valfri floskel)” samt” det är en sorg att JUST HEN gick bort” bla bla bla osv. Folk är som folk är mest och förstår inte onyanserade hyllningar. Brukar med kärlek säga att min son är den mest intelligenta, roliga, provocerande och jobbiga skitunge jag någonsin träffat. Han har det dock efter mig och min familj så helt oskyldig är jag inte ?
Ja, men något i den stilen skulle jag nog föredra till min rubrik. Haha! ”Hon analyserade sönder saker i rasande fart vilket var jävligt irriterande. Förhoppningsvis är det äntligen tyst i hennes huvud. Men nog kommer jag sakna det lite”. Eller något i den stilen!
Hahaha exakt vad jag tänkt också när det står ”Hon var alltid så glad och älskade livet!” ? okej…
Det har blivit någon grej på sociala medier att man ska rabbla upp en massa ord som beskriver barnet ( som inte kan läsa). Alla gör likadant fast för vem…?
Mammor som tävlar mot varandra antar jag.
Varför lägger någon ut något på sociala medier egentligen?
Bekräftelsebehov ?
Det har strandat hit från USA, där måste föräldrar berätta heeeeeela tiden (även IRL) hur energiska, smarta, kloka, empatiska, godhjärtade etc barn de har. Flickor är alltid vackra och pojkar snygga + långa. Allt detta även om barnet ifråga är helt vanligt, inte smart eller vackert eller långt.
Men ja, minns när jag var liten och mamma fick julbrev från utvandrade släktingar i USA. Det var alltså ett maskinskrivet brev om flera A4 där de beskrev allt som hänt senaste året, allt bra. Önskat att de funnits kvar för ett gott skratt.
Ja det är en direktadopterad grej från usa. Vi har halva familjen i Sydeuropa och där håller ingen på så. Mycket mer familjesammanhållning men mycket mindre tomma ord om hur fantastisk lilla Jean-Jacques är som är lika envis som mormor och alltid tänker på fattiga barn när det är jul.
Det är klart att man ska skriva fina vackra ord när ens barn fyller år.
Bara positivt tycker jag.
Sen kan man säga saker som inte är så positiva andra dagar – helst då inte på sociala medier såklart…
Ska man? Är det inte bättre att säga det till barnet istället?
Man kan väl göra båda om man vill.
Fast temat var känslor i skrift.
Det är ju Paula Rosas som skrivit den första texten på sin blogg.
Och konstigt är det att någon här som alltid måste nämna vart alla texter är ifrån när Camilla tydligt skriver att det inte är viktigt.
Det var min första gissning även om jag inte läser henne blogg, har bara varit in på den ett fåtal gånger. ? Så i stort sett enbart baserat på vad jag läst här inne typ. ?
Jag tycker det är så intressant när någon beskriver sina barns egenskaper som om de vore helt unika. Tex ”han har ärvt min envishet” och så är barnet 3 år.
För att det är häftigt att se sig själv i sina barn?♀️
”Du är så duktig och kan nu gå. Du är så snäll mot alla!”
Unikt! ?
Jag tycker det är så pinsamt hur många som påstår att deras barns talanger pcg egenskaper är ärvda. ”Hon dansar bra, det har hon fått från mormor!” Jaa den där unika coola dans-genen, just det! …Så tramsigt.
Lille Kevin har redan gjort sitt första bilinbrott och han är bara 12 år! Pappa Tony är stolt i sin himmel! Mamma Carita gör en ny tatuering med datum för första frigivningen.
Byt ut svennenamnen mot den andra kategorin namn ur lågklassarna så har vi samma fenomen.
Ja eller när ett spädbarn skrikgråter och föräldern ba ”han är så tjurig precis som jag”. Näe, det är en bebis. Den gråter för att den vill ha mat, närhet, ont i magen osv.
Jag tänker nog att på ens födelsedag är det ju positivitet, glädje, hopp, kärlek man vill förmedla.. <3
Men gäller det bara barn? Vem skriver negativa saker om sin partner eller vän på nätet? Kan tycka att det skrivs precis lika hyllande om vuxna som barn. Vilket är helt rätt, kritik tar man personligen.
Fantastiskt skrivet, ”Kritik tar man personligen”. Exakt. Så otroligt många som inte förstår det, och som kritiserar både vänner, partners, familjemedlemmar, släktingar, till höger och vänster på nätet. Så otäckt beteende.
Är det verkligen så vanligt? Tycker nog inte det när jag tänker på mina egna flöden i olika sociala medier.
Jag tycker det är jättevanligt, men det beror nog på att jag läser mycket sociala medier och bloggar med folk med psykisk ohälsa, på deras kanaler är det alltid väldigt mycket kritik mot närstående tycker jag.
Okej, tråkigt ändå.
Alltså jag älskade när min kompis skrev om när hon varit med på någon avslutning i musikskolan, hon ifrågasatte om någon av ungarna ens spelade samma låt och konstaterade att nästa år borde hon fylla termosen med någon alkoholhaltigt istället för kaffe om hon skulle klara av att sitta där och le i en timme i ojludet igen.
Som när min då treåring spårade ur på barngympans uppvisning, vägrade lämna över de romerska ringarna till nästa barn och fick kort därefter skrikande bäras ut av sin mor. Jo, den hamnade på facebook.
Taskigt mot barnet att läggas ut på Facebook när man är arg. Skulle jag aldrig vilja att någon gjorde mot mig om jag var förbannad. Tycker vi måste börja tänka på vad vi lägger på Facebook som ”kul” för oss vuxna men som barn när dem blir större inte tycker är jättekul att det finns för allas beskådan.
Mitt kärleksspråk är ord – så jag skriver gärna om hur fantastiska mina barn är. DOCK med ödmjukhet – jag unnar vartenda barn att få vara någons Det Mest Fantastiska på denna jord (för det är ALLA barn, även om inte alla barn är lyckligt lottade nog att ha föräldrar som inser det). Tycker mina barn är BÄST, men för mig förstås och det innebär ändå inte att de på något sätt är bättre än någon annan. ❤️
OT Varför visar alltid Charlotte Perrelli hur mycket pengar de har , all deras lyx. Stora lyxhus, ungar som går på internat eller har hemskolning.? Svindyra bilar i present. Privatflyg mm? Ja jag vet, för att hon kan. Men måste hon?
Vad ska hon annars visa? Hon visar ju samma som de flesta andra bara det att hennes är lyxigare. Jag menar… att visa hem, presenter, resor, saker om barnen gör ju var och varannan influencer.
Jag tänker väl snarare ”varför gör hon så”?
Vet inte hur jag ska förklara, men hon är ju verkligen nyrik. Och då kommer hennes barn ändå inte ha samma status som ”pengar-familjernas” barn på internatskolorna, och de kommer heller inte ha status bland de välutbildade (typ läkarfamiljerna).
Vore det då inte bättre för hennes barn att gå i de fina ”vanliga” skolorna? Fast där krävs ju betyg för att komma in.
Men hon sätter väl barnen i skolor där de får den bästa utbildningen och de bästa kontakterna. Tvivlar på att det handlar om att köpa sig status. Aldrig känt att hon försöker bli av de finare familjerna? Varför skulle hon då gifta sig med en Ingrosso och sedan en glasmästare? Nä, jag tror allt handlar om att vara framgångsrik för henne, inte finstatus. Hon är väl smålänning? De är ju kända för den andan.
Utbildning nja, kontakter yes, men vad tänker ungdomar från ”gamla pengar” om barn till en schlagersångerska?
Kommer de verkligen vilja bli tajta och växa upp med A och A? Deras mamma är liksom vän med en massa musiker men inte så många med nätverk i bankvärlden och politiken???
Hennes barn verkar ju ha många goda vänner? Både genom sport, skola och familjevänner.
I slutändan är det nog de gamla pengarna som väger tyngst
Min motpoäng var dock att jag aldrig upplevt att La Perelli bryr sig om sådant? Hon verkar ytterst hålla sig inom den egna gruppen av framgångsrika självgjorda entreprenörer. Business är business och på de skolorna kommer hennes barn få kontakter.
Det där är bara strunt. Barn tänker inte så. Mina barn gick i en av Stockholms toppskolor, enbart av den anledningen att vi ville att de skulle få den bästa utbildningen. Både jag och min man är akademiker med normala inkomster. Barnens klasskamrater var en mix, men onekligen hade många gott om pengar, både nya och gamla. Upplevde dock aldrig detta som något problem.
Fast internat är ju inget man har råd med som vanlig akademiker ?
Lundsberg till exempel kostar ju nästan 300 000 kronor per år. Jag är också en vanlig akademiker och vi skulle inte ha råd att låta barnen gå där. Pratar du om vanliga skolor, gratis sådana, så finns det ju många bra i Stockholm, inte som att någon sticker ut för högre kvalitet än de andra. Campus Manilla till exempel är ju mest känt för att kungafamiljen valt den.
Ingenting om att tingeling fått sitt 3 barn nu? ?
vem?!
Hon kan inte skriva om henne för hon blir kränkt då ? alternativt stänger ner kommentarsfältet
Jag blir på riktigt rörd när jag läser föräldrars ord om sina barn. Rörd över hur hur lika kärleksförklaringarna är, och över hur föräldern ser just sin egen lilla alldagliga unge som något alldeles speciellt. Det är fint, att som förälder vara så okritiskt förälskad i sitt barn. Så ska alla barn få bli sedda.
Och trots att jag tycker mig kunna se detta beteende utifrån så tycker jag nog att just mina alldagliga ungar egentligen är något alldeles extra ?
Frun i finhooden barn har varit så duktig att det blir en stoooor studentfest. Hade hon inte fått en fest annars? Eller inte catering?
Vad betyder duktig och vilken skola/vilket program har hen gått?
Duktig=hon har skött skolan och kommer gå ut med toppbetyg. Osäker på programmet, men tippar på samhäll. Hon går på Norra Real och tror Mona sagt vid något tillfälle att dottern vill bli jurist.
Som många andra i gymnasiet efter att ha löst en gymnasiekurs. Långt steg. Skulle inte ny 1 bli psykolog?
Det finns väl inga ungar som är perfekta. Det ska ingen inbilla mig.
Har bekanta vars ungar, även föräldrarna tror, är djävulens avkommor ibland.
Lite fjantigt inlägg. ”Tänk om föräldrar talade ner sina barn offentligt” hö hö hö
Jag blir faktiskt glad när folk hyllar sina barn, eller berättar hur lyckliga de är. Det är alldeles för många där ute som klagar på sina barn, vilket är helt OK, men när det är det enda man får höra blir man less. Det är härligt att få höra positiva saker från människor, som är lyckliga i sina liv.
Tycker det var ett lite kul inlägg faktiskt! Men skämt åsido, visst är det fint när föräldrar hyllar sina barn. Dock tycker jag alltid att dessa hyllningar säger allt och ingenting, en radda egenskaper som aldrig låter speciellt unikt. Modig, snäll osv, lite som ett dåligt CV när folk raddar upp den ena egenskapen efter den andra utan att man får en bild av vad som verkligen är styrkorna. Men visst, bättre att hylla än att prata ner såklart.