Elsa Billgren skriver ett inlägg på sin födelsedag, som hon tillägnar livet.
Livet, hälsan, måendet, lyckan och allt där emellan och tar bland annat upp den förändring som syns mest utåt.
Ju äldre jag blir desto mer tycker jag om mig själv och desto klarare ser jag vad som är viktigt i livet. De där sakerna som finns där när man är i kris, de som betyder något. Hälsan kommer först, för har man inte den har man ingenting. Därför har jag gett min hälsa ett helt år av uppmärksamhet. Det började med träning och terapi, läkte huvudet och nu har jag fått en stark kropp på köpet. Många frågar mig hur jag gått ner i vikt, som att det är den stora grejen. Jag fattar, det syns utåt. Jag svarar sällan för det skulle vara att förringa hela min resa. Jag är ingen diet-tipsmaskin. Att sluta vara deprimerad och börja bry mig om mig själv på riktigt är hur. Kärleken till min kropp som jag hatat och sett som förbrukad i många år är tillbaka. Den och jag är samma. // Elsa Billgren
Jag tycker hela hennes inlägg var fint skrivet, som en hyllning till sig själv.
Vi är nog generellt rätt dåliga på att hylla oss själva, tänker jag? Det känns så…
Visst är det alltid betydligt enklare att hylla någon annan?
Jag vill hylla Elsa för hennes fina inlägg till sig själv.
Och mig själv för att våga kliva utanför min comfortzone och tacka ja till läskiga föreläsningsförfrågningar till våren.
Föregående inlägg 
Jag tycker faktiskt det är två helt olika saker, både träning och terapi är bra såklart och får en att må bättre både fysiskt och psykiskt, men utan kaloriunderskott går man ju inte ner i vikt hur mycket man än tränar och hur bra man än mår.
Ja det är ju fantastiskt att hon mår bättre. Men det är ju inte som att man plötsligt rasar i vikt för att man börjar träna några gånger i veckan så det är ju inte konstigt om folk undrar, av nyfikenhet eller för att få tips.
Men fem gånger i veckan? otroligt mycket. Verkar lite desperat tycker jag.
Jag hade gärna tränat 5 ggr i veckan om jag hade Elsas chilla jobb. 🙂
Ja! Jag tränar 6-7 gånger i veckan och det funkar superbra. En prioritering för mig. Sedan blandar jag olika typer av träningsformer så att kroppen inte slits eller skadas. 🙂
Fem gånger i veckan låter ganska normalt, tycker jag.
Fem gånger i veckan låter väl rätt normalt? Kan ju t.ex. fördelas som tre konditionspass och två styrkepass. Låter lagom och bra tycker jag.
Ok men alla är vi olika. För mej räcker tre gånger. Min kropp får vila imellan och slits inte ut. Kan jag få tycka det!
Ja?
Det stämmer inte, viktnedgång är mycket mer komplicerat än kaloriunderskott. Hormoner, bland annat kortisol som är ett ”fettlagrande” hormon, spelar stor roll tillsammans med en mängd andra funktioner i kroppen. Det är fullt möjligt att ligga på kaloriunderskott och ändå inte gå ner i vikt (tvärt om är också möjligt, av egen erfarenhet).
Det är en rätt vanlig myt, för gemene man gäller: äter du mindre energi än vad kroppen behöver så går du ner i vikt.
Annars är du ett unikum.
MEN med det sagt, vissa sjukdomstillstånd kan göra det mycket SVÅRARE, dvs underskottet blir väldigt stort för att något skall hända, näst intill omöjligt. MEN som sagt, det är sjukdom som ligger bakom.
Andra aspekter som gör det SVÅRARE:
Medicin kan göra att du äter mer
Depression kan göra att du äter mer i kombination med att du rör dig mindre.
Och vissa sjukdomar gör det lättare. Tex. den där systemsjukdomen which-shall-not-be-named för att den „är över“. Flera mekanismer. Muskelsvaghet, angripet kollagen, försämrat näringsupptag, smak- och luktbortfall, försämrad syrestillförsel, hypertyreos.
Skulle inte alls vara så glad om jag gick ner i vikt i dessa tider.
Anonym 9.15: nej, det där stämmer inte. Viktnedgång är enkel matematik. Hormoner kan däremot göra det svårare att inte äta eftersom de kan öka hungerkänslorna.
Nej, det är verkligen inte _bara_ enkel matematik. Hormoner, bland annat, har en mycket större inverkan än att de kan öka hungerskänslor. Det här är ett område det forskas oerhört mycket på just nu.
En människokropp kan inte jämföras med enkel matematik nej. Det hormonella systemet påverkar oss mycket och det är något som man nu har börjat jobba mer med (skriva ut diabetesmedicin till icke-diabetiker för att uppnå viktnedgång lättare t.ex.). Om du hade stängt in 100 personer i samma ålder med typ samma hälsa hade de fortfarande inte gått ner exakt X kg per vecka fastän de hade tvingats till EXAKT samma matintag och motion. Kroppen är mycket mer komplex än enkla ekvationer.
Det är så enormt dumt med alla som tror att ”bara man räknar kalorier så blir man smal – lätt som en plätt!”. Men såhär är det; OM det vore enkelt att bli smal så hade varenda jäkel blivit det då det är något alla vill bli. Precis som att bli rik.
Nja, problemet är att alla kan gå ner genom kaloriunderskott men inte hålla vikten därefter. Det innebär att det krävs en total livsstilsförändring – vilket många av de som är feta (obese) inte klarar av. Ofta är mat tröst, eller man äter i ilska, eller i glädje, dvs terapi är en bra idé för att få syn på hur man själv använder mat annat än som bränsle.
Ytterligare en viktig sak:konsten att laga näringsriktig mat. Om man köper färdiglagad lr processad mat så blir man fet med tiden. Ett mål m hamburgare, fries och cola på Max är i princip dagsbehovet för en ung kvinna som rör sig måttligt (2400 med en fetthalt på typ 50-60 gram) Man kan inte äta sådant mer än några ggr per år.
Re diabetesmedicinen: nej, man går inte lättare ner av den, den bara ökar mättnadskänslan så folk inte ska äta mer. Men resultatet blir att de går på Max m fl oftare, såklart, tomma kalorier mättar inte. Cirkeln är sluten, allt börjar om.
Det blir så konstigt att säga att räkna kalorier och leva på 1500 kcal/dag fungerar för viktnedgång när det i längden fungerar för så få personer. Själva teorin fungerar så klart, men i praktiken gör det inte det. Eftersom vi är människor som är ofullkomliga. Vi äter inte enbart för att ge kroppen näring, utan vi äter av kulturella och sociala skäl också. Om det finns en metod som garanterar fungerar för att bli smal, men bara väldigt få lyckas håll sig till den metoden – fungerar den då verkligen?
Vill också lägga till att även smala personer ofta äter av andra skäl än näring/ren hunger. Det är helt normalt att äta typ tårta för att man fyller år, eller glass för att man vill festa till det en lördag. Men i gemene mans ögon är det förkastligt när ett ”dumt fetto” gör det, medan ingen höjer på ögonbrynen när den smala gör det.
Men självklart går man ner lättare om man tar medicin som gör att mättnadshormonet håller en mätt på mindre mat? Det säger ju sig självt. Vissa har turen att vara byggda på så sätt att de lätt blir mätta på lite mat, medan andras kroppssammansättning gör att de dras med hunger oftare och värre.
Det stämmer inte. Vissa hormonstörningar & sjukdomar kan göra det nästan helt omöjligt att gå ned i vikt. Känner överviktiga som är små i maten i sig själva & gillar nyttig mat. Det är mer komplicerat än så & handlar i väldigt många fall inte om livsstil även om det i andra fall är orsaken.
Då undrar jag hur det fungerar rent biologiskt. För om det stämde att vissa sjukdomar gör att man kan äta jättelite och ändå vara överviktig, då skulle evolutionen ha premierat individer med de sjukdomarna, och i tider av svält skulle de ha överlevt och förökat sig medan övriga dog ut.
Mm precis. Min mamma är i klimakteriet och äter optimalt och rör sig mycket varje dag men har ändå gått upp i vikt. Läkaren sa att det är det sviktande östrogenet som ger hennes fettmage.
Känner ingen överviktig som faktiskt inte äter mer än de som är slanka
De tror och säger dock själva att de inte äter mycket he
Fast det många har svårt för är ju just att äta i lagom mängd. Man behöver inte lägga om hela sin kost och bara äta kyckling, lax och grönsaker för att gå ner i vikt, det räcker med att äta mindre portioner och sluta småäta. De som lägger om hela sin kost lider mycket större risk att börja fuska med cheatdays eller äter ”i smyg” på kvällarna.
Att gå ner i vikt om man ligger på kaloriunderskott är inte svårt. Men de flesta människor verkar ha väldigt svårt för att hålla sig ifrån att äta över gränsen
Om det finns en metod som garanterat fungerar för att bli smal (som du nämner kaloriunderskott), men bara väldigt få lyckas håll sig till den metoden – fungerar den då verkligen?
Jag tror att de flesta kan gå ner i vikt, men jag tror inte att ”metoder” och bantning är vägen att gå. Jag tror heller inte att alla kan bli smala, utan vissa är helt enkelt byggda på ett sätt som gör att 45 kg aldrig kommer vara sunt för dem. Erik Hemmingsson är överviktsforskare och tar upp detta i sina böcker och artiklar. Alla kroppar är inte likadana helt enkelt.
Jag är en sån person som testat allt för att gå ner i vikt, 5:2, LCHF, fasta. Inget har nånsin funkat. Tills i höstas då jag började äta hälsosammare och skippade godis och chips. Jag började också träna 4-5 gånger i veckan. Hittills har jag gått ner 0,5-1 kilo varje vecka. Så jag tror visst att det finn sätt som funkar för alla. Men man måste jobba mycket mer med det psykiska än man tror.
Jag håller med! Man bör hitta ett sätt där det känns som om man inte plågar sig själv, vilket är vanligt när man räknar kalorier (”åh nej har ätit alla 1500 kcal idag så får vara hungrig tills jag lägger mig nu”) eller kör andra restriktiva dieter. Vi är individer så jag tror verkligen inte på det där med att det finns ETT magiskt sätt, utan man måste hitta det som passar ens fysik, psyke, vanor o.s.v.
Det finns en enda metod som är bevisat att det funkar (med undantag) och det är operation. Kaloriunderskott funkar i teorin, det är i praktiken det brister.
Inte ens operation fungerar för alla berättade en forskare för mig. En del kan inte gå ned i vikt av en sådan även om det är sällsynt. En del går ned mkt långsamt trots op sa hen också. Trots att de knappt får i sig något första tiden o tiden innan op (många går på pulver v innan).
Det är ju för att de fusk-äter. Min kompis gjorde så och det berättade hon för mig men självklart inte för läkarna.
Nej faktiskt beror det på ngt annat!
Faktum kvarstår- underskott kalorier = viktnedgång.
SEN är det inte lika ENKELT för alla att uppnå underskottet.
Helt klart som du skriver, mycket annat spelar in, stöttning på olika vis krävs i olika former för ALLA klarar inte av att fixa det, på det viset är vi alla OLIKA.
MEN det frångår inte faktum, mängden kalorier avgör.
Hade det berott av hormoner, så hade vi inte haft svält, eller är dessa hormoner som gör att man klarar sig på minimalt med kalorier utan att tappa vikt unika för Sverige?
Al, det börjar bli liiite konstigt. Du uttalar dig tvärsäkert om nästan allting. Juridik, nutrition och så vidare.
Det kanske är TRH:s kusin? 😉
Åh, om det inte är The Real Hmn som gjort come back! Blev det tråkigt inne på din egen blogg?
Såklart de inte kan gå ner samma mängd. En person som väger 100kg bränner mer kalorier än en person som väger 70 t ex.
Det är därför det går snabbt i början med viktminskningen alltså, vid underskott om du väger mycket.
Sen är det givet individuella skillnader, ingen förnekar det. Det är mer eller mindre svårt att gå ner på underskott och för vissa krävs större underskott och mer stöttning, ibland mycket åtgärder runtomkring.
MEN FAKTUM KVARSTÅR
Det är underskott som gör det.
Fast jag skrev också att personerna skulle ha ungefär samma hälsa så tänkte det var underförstått att de har liknande vikt/bmi också. Självklart kan man inte jämföra en person med bmi 18 med en person med bmi 55…
Underskott gör det men kan man inte hålla sig till underskottet är metoden inte välfungerande, enligt mig.
Ber om ursäkt, läste slarvigt!!!
Då har du aldrig gått på kortison va? 😉
Jag åt inte något kaloriöverskott men tex kortison gör att kolhydrater i större utsträckning omvandlas till fett. Det är fakta.
Har skrivit i ett av mina inlägg att sjukdomstillstånd är ngt som påverkar och försvårar.
Precis som du skriver
Men det är ju speciella fall/situationer som inte gäller den breda massan.
Beklagar att du måste ta kortison, har förstått att det är väldigt tufft.
Det stämmer att kortison har den biverkningen, MEN det är fortfarande så att man går ner vid kaloriunderskott. Det krävs bara ett mycket större underskott om man måste ta kortison (eller har obehandlad hypotyreos tex) och det är såklart väldigt svårt att äta så lite pga att man blir hungrig, trött och svag. Dessutom är man ju redan rejält sjuk, friska människor behöver inte behandlas med kortison…
Självfallet går inte alla ner ”exakt X antal kilo” med ”exakt samma matintag”, det säger liksom sig själv. En liten människa kommer således inte tappa lika mkt som en större, DET är enkel matematik. För övrigt kan jag dock instämma i att det finns massor med grejer som kan påverka, hormoner är en sak. Ämnesomsättningen är olika hos oss alla. Dock tror jag absolut inte ”smala är något alla vill bli, precis som att bli rik”
Tror du inte? Jag tror faktiskt de flesta överviktiga vill bli smala för de har ofta upplevt de sociala nackdelarna med att vara större. Det är svårare att hitta fina kläder, man får elaka kommentarer av omgivningen, man anses i allmänhet vara mer lat och trög, man diskrimineras inom vård och på arbetsmarknaden (det finns studier kring detta och är inget jag hittar på). Därav att jag tror man vill passa in i normen, såsom de flesta med funktionsvariation önskar att de ”passade in”, inte för att de avskyr sig själva utan för att livet är enklare när man inte sticker ut från den gråa massan.
Nej, inte på det sättet du beskrev, dvs., smal & rik ”är ngt alla vill bli” Tror mer på att den fattige vill inget hellre än att bli rik, den rike överviktiga vill inget hellre än bli smal, den sjuke smale vill inget hellre än lägga på hullet…Dvs.vi vill ha det vi inte har (och tycks tro att det per automatik innebär lycka om vi får el blir det, vilket sällan stämmer.)
Folk väger olika mycket och har olika mycket muskler. Därför har alla olika kaloriförbrukning. Om jag går ner 10 kg sjunker också min förbrukning, eftersom min kropp blir mindre. Men om jag äter färre kalorier än vad jag förbränner går jag ner i vikt, punkt. Förbränningen minskar dock i takt med vikten, DÄRFÖR är det lätt i början med en större kropp, och svårare sedan med en mindre kropp.
Folk säger att kalkylen är enkel – Det betyder ju inte att det är enkelt att gå ner i vikt. Kalkylen för att sluta röka är ännu enklare – Rök inte bara. Men det är ju förstås otroligt svårt att låta bli för den som är beroende.
Med extremt få undantag skulle alla gå ner i vikt om de förbrukade mer kalorier än de intog. Men att faktiskt _göra_ det är självklart inte lätt för alla.
Exakt.
Dessutom:”Kcal som uttalas i vardagsmun “kalori” egentligen är kilokalorier som är måttet på hur mycket energi du får ut om du eldar upp maten över öppen låga. Det har alltså inget att göra med hur kroppens matsmältningssystem fungerar. Hur mycket energi du får ut över öppen låga är helt oviktigt för vår kropp – så länge du inte har en förbränningsugn i din magsäck.”
Källa: https://annahallen.se/vad-ar-en-kalori/
Fast hon förnekar väl inte att hon gått ned i vikt, men att det beror av att hon inte mår dåligt psykiskt längre.
Kanske tröstade hon sig med mat och äter normalt nu.
Hon skriver att hon inte vill vara en dietmaskin – förvisso är alla sätt man äter på en diet, per definition, men jag förstår vad hon menar.
Hon skriver diet-tipsmaskin, en helt annan sak.
Var den formuleringen jag menade, jag skrev och också vad jag menade med min kommentar.
Om hon inte vill fokusera på viktnedgången per se, så förstår i allafall jag att hon inte vill vara någon form av diet tipsare.
När jag mår dåligt rör jag mig mellan soffan och sängen, i princip. Jag försöker desperat hitta saker som ger mig snabba glädjehormoner, vilket gör att jag vänder mig till chips, godis och glass. Jag orkar inte heller laga mat, vilket gör att det blir en del hamburgare och pizza.
När jag mår bättre orkar jag laga mat, röra på mig och känner inget behov av att äta massa snacks varje dag. Givetvis går jag ner i vikt då.
Kaloriunderskott betyder inte alltid medveten bantning, det kan även vara en naturlig konsekvens av livsstilen och måendet.
Så olika det kan vara – Jag har aldrig varit så smal som när jag mådde som sämst. När jag lämnade en man som psykiskt misshandlade mig och successivt började må bättre, gick jag upp 10 kilo på någon månad (till hälsosam vikt). Även detta en naturlig konsekvens av livvsstil och mående förstås, men åt andra hållet.
Fast mår du psykiskt bättre kanske du slutar tröstäta/hetsäta för behovet av det försvinner. Och då går du ned i vikt.
Precis, om man inte tycker om sig själv struntar man i att äta bra mat och tröstar sig med godis m.m. Om man tycker om sig själv vill man inte äta skräpmat, för man vet att man mår skit av det. Det krävs ingen stenhård disciplin. Man vill helt enkelt inte äta sånt som skadar en.
Mat blir ju mer sekundärt när du mår bra. Du ägnar inte massor med tid åt att tänka på vad du skall äta, utan mat är mer som ett bränsle, det skall vara bra & ge energi. Vi lever i en tid där mat är nån slags belöning och visst är det härligt med en riktigt god måltid, men det har (i mitt tycke) gått överstyr med dess betydelse i form av välbefinnande. Det är ju bara att jämföra hur man mår efter en rask promenad vs man klämt en flötig middag eller en stor påse smågodis….Handen på hjärtat är jag själv en gottegris, (har klämt en semla varje dag denna veckan) och lever inte som jag skriver, men älskar just semlor och då är det värt det för mig. Dock inser jag vikten av balans och vad som verkligen får mig att må bra på riktigt i ett längre perspektiv.
Det var ju liksom exakt det ”Anonym” beskrev..
Utan att ha läst Elsas inlägg (eller veta så mycket om henne helt ärligt) så tänker jag att det inte alltid är så enkelt som att alla som går ner i vikt lägger sig på ett medvetet kaloriunderskott. Jag har själv pendlat i vikt i mitt liv och av olika skäl i perioder gått upp eller ner. Ibland har jag medvetet ”bantat” men andra gånger har jag gått ner i vikt p.g.a. att någon nära mig avlidit, jag har separerat från sambo, eller har fått nytt jobb som inneburit nya rutiner.
Det kan vara så att Elsa kanske haft en tendens att tröstäta lite om kvällarna, som många gör. Och om hon börjat träna om kvällarna eller gått i terapi och fått vektyg att trösta sig på andra sätt än via mat, så kan så klart det också leda till viktnedgång.
Jag håller inte med dig.
Mår man bra och tar emot signaler från kroppen så äter man annorlunda. Man känner när man är hungrig, törstig, mätt, pigg och trött. Mår man inte bra är det lätt att stänga de signalerna, och då kan man exempelvis äta när man är trött och stressad, inte ta emot mättnadssignaler o.s.v.
Det vill säga man hamnar på den vikten ens kropp naturligt sett ska ha.
Fast jag tror det spelar stor roll för ”hennes stora kärlek till sin kropp” till stor del beror på hennes viktnedgång. Att hennes depression också gått över tror jag också beror på hennes viktnedgång. Förstår inte varför hon inte kan säga det rakt ut?! Hursomhelst bra jobbat av Elsa!
Varför skulle hennes viktnedgång vara orsaken till att hon kommit ur depressionen? Tror du att depressionen liksom härrörde ur kroppskomplex? Det har jag verkligen svårt
att tro.
Exakt. Det skall ”erkännas” att man minsann är lycklig och inte deprimerad pga blivit smal… Herregud.
Varför skulle hon säga något rakt ut som inte stämmer?
Det är vanligt att man känner en ilska och andra negativa känslor inför sin kropp efter att man har haft cancer. Att som Elsa behöva göra hysterektomi när man egentligen vill ha fler barn kan absolut göra att man hatar sin kropp och inte vill ta hand om den, att man blir deppig osv.
Ah japp, eftersom smal = lycklig, det vet alla!
Så tröttsamt att folk envisas med att tro på yttre lösningar. Allt startar på insidan med ens tankar och känslor. Vikten följer som en naturlig sak när du tar emot signaler från kroppen.
Det kan ju inte bara vara att hon ”bryr sig som sig själv” som hon skriver som gjort att hon gått ner i vikt, vad betyder det ens? Varför inte bara skriva vad hon gjort, hon tipsar ju dessutom om mängder av saker i övrigt så om hon hittat en bra diet så är det väl fantastiskt att dela med sig o tipsa!
Nej, det är det inte nödvändigtvis. Folk behöver inte mer kroppshets.
När varannan svensk är överviktig så behövs nog snarare mer ”kroppshets”
Fast den knäppaste som kör samma löjliga klyscha är väl han Rikard, sångaren med mycket smink. Han rasade typ 40 kg på kort tid och sen ba ”nej men jag har bara varit lite snällare mot mig själv och då blev jag friskare och gick ner i vikt!” HAHA gud vem tror på det?! Sånt totalt skitsnack! Det är så löjligt att i princip alla vill gå ner i vikt eller vara snyggare men många vill inte erkänna att de har ansträngt sig eller opererat sig. Sånt enormt hyckleri!!
Tror många som går ner i vikt inte vill uppmuntra till hetsbantning och hetsträning. Om man hittar något man känner fungerar för en själv, man börjar lite lätt-blir lite piggare-tränar lite till för man känner man mår bra av det-man går ner lite i vikt- träningen blir roligare och lättare, måste man liksom förklara sig då?
Fult hacka på söderberg, han rasade knappast i vikt men det var först när han la upp nån bild där han tränade folk verkligen såg han gått ner. Då hade hans minskning pågått ett bra tag.
Men en tjockis är hemsk som den är och en hycklare om den går ner.
Fast om man har gått ner via hetsbantning och hetsträning – är det rimligt att som offentlig person hitta på en annan story? Är det schysst att säga ”nej men jag har bara lagt in någon extra promenad” när man egentligen har gjort en gastric bypass, eller fastat 20 timmar per dygn o.s.v? I så fall tycker jag faktiskt Klatzkow gör mer rätt i att bara säga ”jag har gått ner i vikt och jag vill inte berätta mer”. Så nej, man kan hålla anledningen bakom vikten hur hemlig som helst, kändisar är inte skyldiga att fläka ut allt i livet, MEN att ljuga tycker jag är fult. Det är precis som alla Kardashians och liknande kända kvinnor som påstår att de bara helt naturligt ser ut som gudinnor, när sanningen är att det finns 10 plastikop och 2 filter bakom deras look. Man skapar en orealistisk bild av sig själv som man hyllas för och det är rätt fult tycker jag.
Rickard skrev såhär när han kom ut som smal ”Det har BARA handlat om att klappa snällt på kroppen och få den att känna sej lite mer älskad”… Ursäkta? Ingen tappar typ 30 kg på ett år genom att klappa sig själv lite på kinden. Det är ett jäkla trams och han vill bara verka älskvärd som vanligt. Alla som haft viktproblem vet att det inte fungerar på det viset. Som sagt: hyckleri!
Han gjorde ju en GP! Trodde alla visste det?
Det har jag antagit men har inte sett att han faktiskt berättat om det själv?
Jo, det kan vara så. Om du försöker kompensera känslor med mat så kan du ha en annan vikt än du annars skulle ha.
Att arbeta med sina känslor, att utvecklas påverkar hur du tar emot signaler från kroppen, och det i sin tur påverkar hur och när du äter.
Dessutom påverkar stresshormoner ämnesomsättningen.
Och för mig är det helt tvärt om. När jag mår dåligt tappar jag aptiten och äter sämre och går ner i vikt.
Fokus är inte vikten. Att gå ner i vikt för man inte äter rätt är inte samma sak som att ta emot signaler och äta när du är hungrig och sluta när du är mätt, och därmed naturligt hamna på den vikt din kropp ska ha, dvs har du extrakilo går du ner.
Skillnaden är på insidan.
Återigen så står hon jättemärkligt med benen på bild, ser ut som det bakre benet gått ur led på ett smärtsamt sätt. Detta med alla korta kjolar hon börjat med är ju härmat rakt av från Sandra Beijer. S passar i den stilen E gör inte det plus att E inte har S långa smala ben.
Men alltså ? Låt folk klä sig som de vill. Finns ingen regel om att man måste ha långa smala ben för att bära kjol.
Tycker att hon passar jättebra i kjol, smaken är som baken.
Synd bara att hon måste stå med ”sprättben” på alla sina foton. Ser bara fånigt ut.
Men gud, låt folk klä sig som de vill även om det inte ”passar” dem!
Jag älskar kortkorta kjolar. Gärna supermuskort och en par rejäla och bulkiga skodon till. Mina ben är varken långa eller smala, men det går väldigt bra ändå
Får man inte stå på ett visst vis?
Eller är det bara när personen står på ett sätt som gör att hen framstår (i dina öggon) mer tilltalande?
Skall alla posera rakt framifrån, sjunka ihop med ryggen, vinkla fram axlarna och pressa hakan mot bröstet. Och sen vresa* ordentlig med benen. *sära på dem.
Eller hur tänker du?
Vilken elak kommentar! Din pinsamma avundsjuka lyser verkligen igenom. Lägg upp en bild på dig själv så kan vi också kommentera hur du står eller klär dig. Tönt!
Med den kommentaren talar du om för alla här att du inte mår bra.
När du pekar finger riktar du tre fingrar tillbaka mot dig själv (lång-, ring- och lillfinger). ?
Men gud vilken vidrig kommentar. Hur är det fatt när du sitter och skriver såna här saker?
Gör du smygreklam för dina föreläsningar?
Efter mängder med hormonella preparat har jag gått upp i vikt på ställen som jag inte blir av med vad jag än gör. Hormoner ställer till mer än vad människor tycks tro. De är mina värsta fiender och måendet av både endometrios och svår PMDS gör att jag inte finner någon motivation över huvud taget. Jag vet att jag borde träna men att finna orken och styrkan är som bortblåst.
Hör dig! Har gått upp 7 kg efter insättning av Mirena hormonspiral för ett halvår sedan. Och jag loggar allt jag äter, så jag har inte ökat mitt kaloriintag eller ändrat i träning. Det är ändå värt det då smärtorna minskat men då gäller att jag stannar där och att jag inte fortsätter öka
Precis! Folk har så många förutfattade meningar och ingen tycks förstå hur överjävliga hormoner kan vara. Glad att du mår bättre ❤️
Tack!
Tyvärr har många en tendens att misstro kvinnor vad gäller biverkningar av preventivmedel. Det är så synd. Jag tror dig och lider med dig. <3
Tack! Ja verkligen. Jag har tidigare gått upp av p-piller så jag nämnde min oro för läkare när vi diskuterade spiral. Hon menade att det INTE ledde till viktökning utan att det var för att man åt mer, ofta skaffar preventivmedel i början av relation och ändrat sina mönster. Därför bestämde jag att logga allt några veckor före och nu efter. Hormonerna har lett till viktökning.
Hade jag inte haft endometrios hade jag inte tyckt det var värt det utan då hade killen fått ta det preventiva.
Men det måste tas på allvar när kvinnor berättar om viktuppgång. Skulle jag ligga lägre i intag skulle jag ju svälta mig.
Känns tyvärr som att många tycker att just svälta sig är det man ska göra om man går upp p.g.a. p-medel, kortison, SSRI m.m… Helt utan förståelse för att man inte orkar leva ett normalt liv med jobb, vänner, träning, familj när man ligger på 1300 kcal/dag.
Om man äter socker, godis, chips, pizza, pommes frits, hammburgare, mycket vitt bröd med ostt, kakor, ultraprocessad mat, skräpmat, då går man inte ner i vikt. Att inte äta dessa matvaror är ingen diet. Förr åt man inte pizza, hamburgare, chips smågodis lika mycket som idag, och det var inte ett proplem.
”problem” ska det vara.
Exakt!
Den maten, helprocessad, är konstruerad så man ska VILJA äta mer, den ger snabb belöning och låg mättnad.
Slå ihop fett, sött, salt + vitt mjöl och man kan äta mängder.
Problemet är att samhället har ett stort ansvar när det gäller människors förmåga att hantera sin vikt. För ÄVEN om kalorier in/ut gäller så är det mycket i samhället so försvårar detta för många människor
Jag är helt för en sockerskatt! Det ska vara LÄTT att göra sunda beslut i butiken, precis som det ska vara lätt att återvinna sitt skräp.
Sedan plastskatten infördes har jag nog minskat mitt påsköpande med 90% och inköpet av plastpåse i butik med 100%. Så på mig fungerade införandet av den här skatten till max. Kanske skulle vara samma med sockerskatt. (Djungelvrål undantaget) 🙂
Jag med! Är supernoga med att samla på mig bra kassar i bra material som kan användas typ 100 ggr. 🙂
Det som är på väg att införas är inte sockerskatt utan skatt på sockersötad läsk, som är det enda enskilda livsmedel som går (via forskning) att koppla till övervikt.
Har funkat bra i andra länder på så vis att försäljningen minskat .
Får höjd tobaksskatt många att sluta röka? Nej det är bara staten som vill ha in mer skattepengar.
Om det hanterar rätt kan ju skattepengar användas för att finansera och subventionera annat – Tex sockerskatt kan användas för att subventionera hälsosamma råvaror, plastpåseskatt kan användas för att finansiera utbyggnad av tågspår osv. Ska inte påstå att jag är påläst kring hur pengarna används idag, men mer pengar till staten innebär ju (förhoppningsvis) också ett mer välfungerande samhälle för oss alla.
Dessutom kan ju höjda priser avskräcka folk från att _börja_ bruka, även om det kanske får få människor att sluta.
Nutritionsexperten har talat!
Fast nej, det handlar ju bara om antal kalorier. Det du räknar upp är kaloririka livsmedel en pizza är väl i princip hela dagens kalorimål, men tränar du eller äter lite mindre kalorier andra måltider/dagar går det ju bra att äta vad som helst. Vill du gå ner i vikt behöver du förlora ett visst antal kalorier (tror det är 7000 för 1 kg) och det gör du snabbare genom att träna, även om träning i sig ofta gör att kroppen vill kompensera med ökad aptit.
Träning har liten eller ingen påvisad positiv påverkan på viktnedgång.
Däremot är det viktigt för välbefinnandet, och 1h promenader en 1h mindre tid insoffan och mindre risk för frestelser.
Den mat som är så lättillgänglig i dagens samhälle bidrar till ohälsa, det gör att vissa behöver mer stöd att gå ner i vikt än bara få veta att äter du mindre så väger du mindre. Enkelt förklarat.
Det är alltså i köket som viktminskningen sker
Jag om man med viktnedgång strävar efter minskad fettprocent så spelar träning stor roll! De flesta vill verkligen inte tappa muskler av viktminskning. Ju större muskelmassa, desto högre förbränning så det är inte bara under tiden man är på gymmet som man får fördelar.
Precis som du skriver är ett kilo fett ca 7-9 tusen kalorier. Om du springer i en timme förbrukar du ca 700-800 kalorier. Det säger sig självt att det är extremt svårt att ”träna bort” fettet om man är överviktig, då du för behöver springa i typ tio timmar för att förbränna endast ett kilo fett.
Självklart är det som du säger att förbränningen ökar ju mer du tränar, men det är inte alls lika effektivt eller har lika stor påverkan som att lägga om kosten/minska antalet kalorier man äter.
Kosten/intaget av kalorier är det som påverkar vår vikt mest, så vill man gå ner i vikt är det absolut effektivaste sättet att minska på sitt intag av mat (inte minst onyttig sådan).
Men gud. Jag avskyr sådant här dumförklarande. De flesta vet att man inte går ned i vikt om man äter massa skit. Tjocka är inte dumma. Många smala verkar däremot vara det.
”Att sluta vara deprimerad”- vad bra , det var bara så enkelt att bestämma sig för att sluta vara deprimerad eller?
Hon har väl tagit hjälp? Eller vad är det du inte begriper?
Men många har inte råd att gå i terapi. Det har tyvärr blivit en klassfråga. Och det är fel.
Jag har fått mycket terapi helt gratis genom universitet och arbetsplatser. Även genom vårdcentralen, men då kostar det ju som ett läkarbesök tills man kommer upp i frikort. Även hos vuxenpsyk gäller frikort och liknande.
Många vårdcentraler har att man får gå X antal gånger i terapi, sen efter antal gånger blir du ”dumpad”. Ofta fokuserar vårdcentraler på att släcka bränder och se till att ingen är suicidal i princip. Att gå i terapi 1 gång/vecka en längre tid är inget vårdcentraler i min region går med på iaf.
Längre kontinuerlig samtalsterapi får man ofta söka sig privat för att få, vilket då blir en klassfråga.
Varför tror alla att det första man får vid en depression är läkemedel och inte terapi? För att det håller en flytande men botar inget (självklart ska man ha medicin om man behöver det, men det ska också ges samtalsterapi).
Bor du i stockholm? här är köerna så super långa!
Yes! Blev sjukskriven i oktober för olika psykiska problem och blev då satt på väntelista till deras kurator, har fortfarande inte hört något. Har redan börjar jobba igen och allt sånt.
Helt sjukt hur det har blivit i primär- och psykiatriska vården.
Ja, precis! Hon skriver ju att hon har gått i terapi och arbetat med sig själv. Att bestämma sig är steg ett, men att utvecklas det kräver jobb och är smärtsamt. Hon har gjort jobbet och fått resultat!
Helt enig och säger bra jobbat Elsa!
Förstår inte hackandet på Elsa?
Finns en tråd på Flashback om Elsa som ständigt är full av nya negativa kommenterar. Varför liksom? Helt obegripligt.
Jag håller helt med dig, den är hemsk. 🙁
Folk vill inte ta itu med sina egna känslor, och löser det genom att trycka ner andra för att må bättre… Förjävligt hur elaka människor kan vara. Heja Elsa!
Är inte det hela Fb som är sådär? Även Sandra Beijers tråd där är helt störd emellanåt. Folk drar helt galna slutsatser av typ ett foto och sin fantasi. Jag brukar sällan skylla på avundsjuka när vissa är hatiska men just gällande Elsa och Sandra tror jag det finns en del avundsjuka bakom de kommentarerna. Folk stör sig på att de har glidit in på ett bananskal i ett härlig influenceryrke och alltid haft det väl förspänt… Det är lätt att kritisera typ Kissie och Bella för att de varit sviniga förr i bloggvärlden, men Elsa och Sandra är liksom så perfekta (från utsidan) så de blir svåra att komma åt. Då börjar folk störa sig och hitta på skit.
Det är för att dom är nepo-kids!
Har ni läst Biancas och Blondinbellas Flashbacktrådar? Sandras och Elsas är inget mot dem!
Tror det delvis beror på att Elsas kommentarsfält är väääldigt hårt reglerat av Pontus.
Det gör att det blir noll diskussioner utan bara ett hav av medhåll, då diskuteras det om Elsa ist för med Elsa på andra ställen tex FB.
Ledsamt att höra att Lilla snöboll gått över regnbågsbron Camilla. Man älskar sina djur så mycket. Kram ?❤️
Tack snälla…
Nu är det bara THK kvar, så vi överöser honom med kärlek så han inte ska känna sig så ensam.?
Nej vad tråkigt. Beklagar sorgen. Kram. ?
Hur kan Elsa trigga igång så mycket negativa känslor och kommentarer? Vad har hon gjort er? Och vad är det för dumt snack om att hon ska ”erkänna” eller ”säga rakt ut” hur och varför hon gått ner i vikt. Är det så provocerande med folk som är positiva och mår bra och verkar ha ett jobb och tillvaro de trivs bra med att man måste komma med dessa bittra kommentarer. Varifrån kommer den här ”ja men tro inte att du är något-” attityden? Gäller inte bara Elsa utan många kändisar.
Jag tror att det man stör sig på är att de inte rakt ut erkänner att de jobbat aktivt för att tappa kilon samt att deras mående hänger ihop med just vikten och det ytliga i att man tycker att man har blivit mer normsnygg.
Precis som LD så slingrar sig folk och vill inte erkänna att man medvetet har ”bantat” för ordet banta är ju inte pk nuförtiden.
Man talar om viktresa,psykiskt mående,ändrad livsstil osv istället för att säga att man bantat.
Jag kommer aldrig förstå det här med att kändisar sa ”erkänna” saker. Som om följare och andra är en domstol. Precis som när folk hoppade på Bianca och undrade varför hon inte kunde erkänna att hon opererat brösten. Jag förstår henne till 100% när hon sa att hon inte kände sig trygg med hur det skulle tas emot. Folk verkar tro att bara för att vissa är kända så har man rätt att kräva vad som helst. Man äger inte folk bara för att de är kändisar.
En kändis dom erkänner att hen aktivt bantat och därefter mår bättre, skulle bli lynchad idag. Utpekad till att leda unga kvinnor till anorexi
Avkrävdes hon även svar på varför hon var lite överviktig förut?
Vem menar du? Elsa?
Kan vi inte sluta snacka om sånt här? Det är samma jävla tjafs under varje inlägg som handlar om vikt.
+1
Men det känns ju också som att hon blivit besatt av att se smal ut på sättet och posar och alltid håller handen i midjan för att ge en synvilla att den ser liten ut. Hon gör det på alla bilder nu, lägger tummen så midjan ser mindre ut. Känns som det är så utstuderat att det är så hon vill att se ska se ut.. Håller ni med?
Känns som många influensers blivit besatta av smalthet och att se smal ut på bild
Håller med.
Vet du! Hon kanske bara är glad att hon gått ner i vikt och känner sig fin.
Vad exakt är problemet med hur hon står?
Har du inget eget i ditt liv du kan ägna dig åt istället?
Snarare Sofia Wood inspirerad.
Och vad är problemet?
”Besatt”? För att hon lägger ut foto på sig själv som hon alltid gjort. Du läser in något jag inte kan se alls. Ser bara en sund glad kvinna som arbetat hårt med sig själv efter att ha varit svårt sjuk.
På vilket sätt har Elsa varit svårt sjuk?
cancer i livmodern
Jag tycker att hon alltid har poserat ganska tillgjort och ”konstigt” på bild.
Ok, det må så vara. Men här är hon tydligen enligt ”Linnea” besatt av att ”se smal ut”. Det verkar som flunsor som slimmat till sig verkar oerhört triggande på vissa läsare. Det läses in att de är besatta av att se ut si eller så, har vissa byxor för att se så smal ut som möjligt, håller handen på visst vis osv…Herregud, man tycks granska varje liten detalj, de är fasen inte sunt nånstans imo, bättre att ta itu med sina egna demoner så man slipper bli så triggad av trivialiteter & tillfälligheter.
Men jösses, LÅT henne få vara nöjd och glad. Varför stör det dig att hon känner sig fin och inte döljer det? Tycker att det är helt obegripligt att folk kan störa sig på det här.
Synd om man inte kan älska sig själv hur kroppen än ser ut. Tycker inte kärleken till kroppen ska vara villkorad. Typ ”äntligen älskar jag min kropp nu när jag gått ner i vikt”. Det är tragiskt. Se bara på styrkelyftare. Knappast smala, men grymt starka. Hälsan sitter inte i hur kroppen ser ut. Däremot är terapi alltid bra. Den inre hälsan är den enda vägen till bra mående på riktigt.
Vill för övrigt ge en shout out till alla oss med svåra sjukdomar som älskar oss själva, trots att vi blivit lite luggslitna både utanpå och inuti av alla operationer, starka läkemedel och behandlingar!
❤️❤️❤️❤️
Skrev hon verkligen så?
Texten innehåller raka motsatsen.
Känns som vissa läser in lite vad de vill i texten. Beroende av egna känslor.
Det är klart man går älska sin överviktiga kropp! Däremot är det många som verkar ha oerhört svårt att acceptera att tidigare knubbisar valt att bli slanka.
Låt de som jobbat sig till att bli slanka, och mer hälosamma, älska sina kroppar de med!
Herregud va alla dessa influencers mår dåligt! var och varannan dag läser man om terapi läkning självinsikt dåligt självförtroende depression hitta sig själv bla bla bla blaaaaaa!
Hon. Har. Haft. Cancer.
Det är konstigt med dom som plågar Elsa dagligen med näthat. Varför liksom?
När man äter socker, godis, chips, kakor, glass, pommes frits, pizza, hamburgare, mycket av vitt bröd med ost, ultraprosessad mat så går man inte ner i vikt, Det är ingen diet att inte äta dessa matvaror. Förr åt man inte så mycket smågodis och chips etc, det var inget problem att inte göra det.
Uh.. Känner igen mig i det där med att kroppen känns ”förbrukad”. Vill inte se mig själv i spegeln efter 2 barn och tröstätande i fyra år för att orka med livet. Är bara 34 men kroppen är liksom redan körd. Vill också göra en Elsa och komma tillbaka till kärleken till mig själv. Men hur gör man det i en lågkonjunktur med 2 barn om halsen 24-7?
Men ni här inne, skärp er. Många av er låter som mammas bittra vänner, är ni alla över 70? För det låter som det.
Om ni läser själva blogginlägget så står där mer om hennes resa efter behandlingen av sin livmoderhalscancer (som satte P för tanken på ytterligare ett barn, direkt efter förlossningen av deras son).
Det är ett trauma som säkert har lett till en vilja att ta bättre hand om kroppen, men även ett trauma som inneburit att det inte funnits kraft att gå sina promenader eller tänka på att äta en balanserad kost. Om hon känner nu, med några kilon färre, att hon orkar mer så är väl det toppen?
Att få cancer eller bli sjuk hör till livets gång. Det är inget trauma. En svår kris möjligtvis, men inget trauma. https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/fa-hjalp/kris-och-trauma/trauma
Alltså Li, nu får du läsa texten i länken också.
”Människor påverkas väldigt olika. Vissa reagerar starkt medan andra inte påverkas alls och människor kan reagera olika vid olika tillfällen. Vad som är en påfrestande upplevelse är väldigt subjektivt. Samma sak gäller för hur man reagerar, återhämtningsprocesser och hur man bäst går vidare. ”
Hoppas du jobbar lite på din empati och inte svara så här till folk i din omgivning.
Det kunde vara sunt om vuxna människor arbetade med sina ständiga offerkoftor
Svårigheter hör livet till och istället för att överdramatisera dem kan man försöka växa av dem