Emelie Wahlund svarar på frågor på Instagram och får frågan om vilka framtidsplaner hon har.
Svaret blir bland annat att hon och Marcelo vill ha fler barn.
Några inläg senare får hon frågan om de aktivt försöker bli gravida igen, och Emilia svarar då att de valt att hålla det privat och att hon skulle uppskatta om följarna slutade fråga sådana frågor.
Jag anser generellt att den typen av frågor är respektlösa, men kan i det här fallet tycka att Emilia till viss del själv bjuder in till det genom att svara som hon gör på den första frågan. Som var en helt öppen fråga, där hon gjorde ett aktivt val att själv ta upp ämnet ”fler barn”.
Jag tänker att det är lättare att vara privat med allt sådant om man själv inte tar upp det.
Hur tänker ni?
Vidare har vi Sara Bolay, som fått en fråga om huruvida hon känner sorg att hon är en ”singel mommy”.
Hennes svar är både långt och i miniatyrstorlek så jag kommer skriva ut dem här nedan:
Bild 1:
Sorg? Nää absolut inte. Jag tror allt handlar om hur man ser på allting här i världen. It is what it is och sen är det upp till var och en och göra vad man vill utav det. Jag ser på de så här:Jag är tsm med min fantastiska dotter och omringad av fantastiska människor som också vill vara och umgås med henne. Hon är älskad inte bara av mig och så mycket kärlek omges hon utav varje dag. Hon & jag i Dubai och lever livet. ”Vi” (jag) bestämmer vad vi gör och inte och lägger allt fokus på att vi ska må bra och hon ska få introduceras till livet på bästa sätt med människor som älskar och uppskattar henne runtomkring henne. Jag mår bra, hon mår bra och vi gör vad vi vill.
Detta är ingen sorg för mig. Detta är ren jävla kärlek. Alla väljer va de vill i livet och precis som jag kände när hon låg i magen att hon skulle leva och så va det bara så känner jag nu med. Hon skulle till livet helt enkelt och att vara singel mommy är nice. Bestämmer allt själv, simpelt & enkelt. De är min inställning och den tänker jag fortsätta behålla. SÅKLART det varit tuffa dagar, tuffa nätter men så är ju livet! Jag väljer att fokusera på det positiva och härliga och ju äldre hon blir ju lättare har de blivit.
H0n är fortfarande bara 3 månader men känner så stor skillnad från när hon va 1 och 2 månader! De är som natt och dag. Allt fixar sig, allt löser sig och allt blir bra tillslut om de inte blivit bra än så är det inte slut än.
Bild 2:
Jag kan säga såhär också när man är singel mommy så får man verkligen se vilka som verkligen bryr sig om en på riktigt. Mina vänner har växt ännu mer i mina ögon och kärleken bara växer. De mest fantastiska och underbaraste människorna träder fram som mest nu och det är fint att se. Jag blir tårögd bara jag tänker på det. Kärlek är det finaste vi har och att ta hand om varandra och bry sig om varandra är också det finaste vi har.De är ett helt nytt liv med att vara singel mamma men de passar mig, jag anpassar mig och jag mår nu.
Mår bättre ju mer tiden gått för jag bli mer bekväm och säker i min roll och finner mig till ro. Hade rätt panik i början första veckorna för va i chock och förstod inte riktigt va som hänt och de var sån helomvändning till skillnad från mitt liv tidigare men detta är ett fantastiskt liv De är så mycket kärlek, glädje och lycka varje dag. Ännu mer kärlek än innan, från alla håll och kanter och jag kan säga så här: ensam är verkligen stark men när man är ensam kommer allt det bästa fram.
Alla de människor som verklgien bryr sig trädde fram och de finns människor som verkligen gör det!!!!!!! Jag känner wow varje dag och är evigt tacksam och glad för allt. Mest av allt min lilla prinsessa som jag ska ge de bästa livet till. Verkligen de bästa.
Det här är min favorit:
Ensam är verkligen stark men när man är ensam kommer allt det bästa fram.
Alla de människor som verklgien bryr sig trädde fram och de finns människor som verkligen gör det!!!!!!!
Är man verkligen ensam då? 😉
Föregående inlägg 
Vad försörjer sig SB på? Vad jobbar hon med? Det är väl knappast billigt att bo i Dubai?
Hon hjälper väl andra tjejer att försörja sig i Dubai mot en andel av den inkomsten. Kallas något annat men antar att man inte får skriva det här.
Förmodligen baby daddy ?
Utan en officiell baby daddy kommer det bli svårt att vara singel mommy i Dubai, de gillar inte ogifta mödrar där. Finns ju en anledning till att hon födde i Sverige, utan en baby daddy och ett äktenskapsbevis hade hon fått föda i finkan i Dubai.
Att vara ensamstående förälder men med stor och god hjälp av familj/vänner runtomkring en är inte detsamma som att vara två föräldrar som gemensamt hjälps åt/delar vardagen. Det är inte bara allt det praktiska som det gäller utan alla dessa vardagsögonblick som när man är två och har någon att dela dessa upplevelser det med. Det som varit ensamstående i mitt liv, allt från privat till i mitt jobb har belyst denna ensamhet som värst. Just detta att oftast vara helt ensam i alla dessa små ögonblick/stunder i livet och inte ha någon att vända sig till och säga : Titta! Såg du!
Och? Om man är ensamstående är det väl faktastiskt att ta det som Sara gör, att få den hjälp, stöd och pepp som hon får och se livet på ett annat sätt, med andra utgångspunkter. Alltid är det nån som ska försöka ta ner såna här personer, som kämpar och DET GÅR BRA FÖR. Varför är det så viktigt att påpeka att hon ändå inte har det lika bra som hon skulle haft med en partner (vilket du inte har nån aning om egentligen)?
Tror du missförstod kommentaren du svarade på…
Tycker ändå hen svarar negativt när Sara inte upplevt det så… Som att hon ”borde känna så, när hennes inlägg är rakt igenom positivt.
/Annan anonym
Men var väl snarare ett svar till det Camilla skrev?
Men du fattar du ju fortfarande inte ? Den du upplever negativt svarade ju till Camilla ang att ”är man ensam då”, och förklarade mest att man fortfarande är ensamstående! Har ingenting att göra med Sara eller hur hon känner.
Ja och varför ska man ses som ensam i saras situation så som hon beskriver den (vilket ju var camillas fråga)? Det ts beskriver är bara ett sätt säga till en ensamstående att hen fortfarande borde känna sig ensam, trots att hen själv inte upplever det så.
1. Frågan undrar om Sara känner sorg över att vara ensamstående
2. Sara svarar att HON(!) inte gör det, men hon skriver även att när man är ensam kommer de bästa fram etc.
3. Camilla ifrågasätter om Sara verkligen är ensam då pga all hjälp hon verkar få
4. Någon kommenterar att man kan, trots all hjälp Sara får, fortfarande vara ensam/ensamstående. Summa sunmarum: Oavsett Saras inställning, ensamstående är ensamstående oavsett familj/vänners hjälp.
Förstår ni nu?
Nej, kan du föklara lite mer i detalj, gärna med underpunkter och fotnoter.
Nej, jag fick bara G i Svenska av en anledning!
Jag skojade om uttrycket ”ensam är stark”. 🙂
Nej, menar att Åsa är negativ, hon reagerar väl på inlägget om Sara, som ju inte känner så.
Nej, hon reagerade på att Camilla frågade ”man ensam då?” Finns inget nedlåtande mot Sara i Åsas kommentar. Snacka om att leta fel.
Hmm, läser det inte alls så. Tycker hon bara pekar ut vad ensamstående saknar, vad flera sagt till henne. Men Sara är ju nöjd och känner inte så så whats the point? Letar inte fel men tyclte det lät lite nedlåtande, ”skriva på näsan”. Men kanske var som du tror ??♀️
Mitt svar var exakt som de flesta ovanför uppfattat det, dvs ingen kritik mot ngn! Bara en reflektion över hur många i min omgivning upplevt det trots ett bra socialt skyddsnät på alla sätt .
Ok. Skönt att Sara inte verkar dela det synsätttet iaf.
Nej, det tror jag inte.
Fast hon kommer säkert hitta någon bra man framöver. Sara alltså.
Jag tycker emilia och Marcelo ska vänta med ett barn till för han har sagt han hinner knappt med sig själv.
Men så är det att ha barn. Tycker emilia bloggar bra och bl a tar upp om jordbävningen i Turkiet. Hon tänker på andra och det är fint.
Fast alla dessa små ögonblick kommer ju inte båda föräldrarna vara där. Man jobbar, är på konferenser, iväg med kompisar, är på gymmet osv
Jag tror, i en drömsituation med stor och nära familj att det nästan kan va bättre än med en partner. Då tänker jag på dom som har en väldigt nära relation till sin familj där man njuter av att hänga. Där ens föräldrar till 100%bryr sig och engagerar sig i sitt barn. Det ger ju barnet fler engagerade vuxna än i en klassisk tvåsamhet. Och har man föräldrar och släkt som gått i pension eller är utan barn blir ju ens egna barn allas barn.
Jag känner några som har det såhär och kan säga att om deras partner drog skulle deras liv va precis samma och de skulle inte leva nått jobbigt småbarnsliv där man helatiden försöker få ihop vardagen.
Låter som ett förhållande där en partner har betydligt mer tid ifrån familjen än med? Eller menar du att båda får den möjligheten, så en är alltid borta och en är alltid hemma?
Som ensamstående erfarenhet så tycker jag personligen att det är Stor skillnad på att ha en co-parent med i bilden vs när jag var ensamstående. Bara att ha MÖJLIGHETEN att bolla med någon som har samma ansvar, MÖJLIGHETEN att be om hjälp och personen ”måste” do it för det är hens barn med, att åtminstonde oftast dela på sysslor och hämtning och lämning etc etc etc…. var stor skillnad för mig!
Nja, att kunna hänföras över sitt gemensamma barn tillsammans med en partner är speciellt. Klart att mostrar och morbrödrar och morföräldrar älskar barnet men aldrig på det sätt man älskar sitt eget barn (såklart).
Skulle jag vara ensamstående skulle jag def sakna min partner just pga de där stunderna man kan prata om sitt barn och fascineras av små som stora grejer. Sen kan man känna sig otroligt ensam i sitt föräldraskap ibland och då är det skönt att ha en partner som ger en kärlek och uppbackning.
All heder åt ensamstående som fixar allt på egen hand!
Barnet kommer dock fråga och undra senare.
Då får hon väl svara och förklara senare.
Tar det ifrån barnets ev. livslånga undran om sin andra del? Mamman kan förklara bäst hon vill men att inte få veta sitt ursprung kan vara väldigt smärtsamt. Varför är annars psykisk ohälsa bland adopterade så vanligt förekommande? Avskyr föräldrar som förvägrar sin barn riktiga svar.
Adopterade? Du drog på stora växlar nu. Vad är problemet att Sara får förklara? Herregud
Fint att hon får stöd i sitt val att vara ensam vårdnadshavare (om hon nu är det).
Några som ville ha barn lämnade mig när de förstod att det inte skulle bli några, och de själva blev föräldrar. För dem var det viktigast att umgås med likasinnade och kunna ha playdates tydligen.
Ptja, eller så växte ni ifrån varandra bara. Jag slutade umgås med massa vänner och bekanta när de fick barn. Inte medvetet eller aktivt, men vi gled ifrån varandra liksom. Inget konstigt.
Men lita på vad hen säger, vems vänner var det liksom, hens eller dina? Sett flera uttrycka samma sak här, de vill bara umgås med familj eller vänner med barn, jättemärkliga men men, their loss.
Det pratas inte mycket om detta, men det är sjukt sorgligt när vänskap faller isär under den delen av livet. 🙁 Jag umgås knappt med någon längre för det är så svårt när man lever så olika liv och det hela tiden ska pushas på mig att jag ”borde” skaffa barn snart. Jag tänkte det skulle bli lättare när jag valde att berätta om missfallen jag haft för vänner, men vissa är helt empatistörda och allt blev bara värre efter det. Känner ofta jag sitter tyst längre stunder när vännerna snackar amning, blöjor, förskola och sedan får jag ont i hjärtat när de vänder sig mot mig och frågar om jag har mens, om jag testat läkemedel för ägglossning, om jag inte borde ringa gyn m.m…
Känns som om det enda som spelar roll nu är om jag kan få en avkomma. Jag har fått en befordran på jobbet precis, och är på riktigt den enda i hela Sverige som har min tjänst, men det är ingen som bryr sig för jag har ju ingen bebis! Ingen sa hur deppigt och ensamt det är att vara 35 år utan barn i ett samhälle där ha barn är normen…
Vad sjukt! Nån som pushar en annan att skaffa barn är inte en vän.. Jag antar att de andra du pratar om vet att du försöker få barn? Be dem att inte fråga såna saker om det är jobbigt för dig. De borde ju även försöka prata om lite annat, sånt där snack är ju skittråkigt om man inte har småbarn… Har du inga barnfria vänner? Försök hitta!
Grattis till jobbet!
Var bor du? Jag bor i Stockholm och här tycker jag inte det är ovanligt med kvinnor i den åldern utan barn eller som valt bort barn helt, även om man såklart märker av den allmänna normen.
Vill inte trycka det i ansiktet på dig, men är 39 utan barn och är inte ensam alls. Dock vill jag inte ha så kanske skillnad? Hoppas du kan få känna så också iaf i framtiden (eller få barn om du vill)!
Jag har gett lite hintar om att de inte ska snoka i hur det går med att bli gravid (igen) så det är lite bättre nu, men hade hoppats att de kunde snacka barnvagnar och förskolor på egen hand och inte när vi umgås tre stycken där jag är den enda utan barn. Det är ju som om två av oss skulle älska en viss sport, som den tredje inte alls bryr sig om, och hela tiden komma tillbaks till det ämnet och prata loss om den sporten och så sitter en person helt tyst… Jag är okej med att barnämnen pratas om så klart, men det blir verkligen mycket i perioder och känner mig helt osynlig då.
Tyvärr har jag inte barnfria vänner, utan alla har skaffat barn, och jag har lite svårt att få tiden och energin att räcka till för att leta nya vänner. :/
Jag bor i Skåne och där jag bor är det rätt vanligt med äldre mammor, men få som valt bort barn (i min bekantskapskrets då). Tror absolut det vore skillnad om jag frivilligt valt bort barn. I många år gjorde jag faktiskt det och då var det inte alls lika jobbigt att få frågan om jag vill ha barn och allt kring det. Tack – jag är så stolt över mitt jobb men bara min man är superstolt och ingen annan bryr sig haha vad fan! 🙂
Håller med dig, det där är jättedålig social kompetens! ? Herregud.
Sjukt konstigt att ingen bryr sig om din framgång och bedrift! De kanske inte kan relatera, kanske inte tag så stora ambitioner i livet? Man kan ju ändå tycka man borde glädjas åt en vän…
Jag förstår, det är inte lätt att skaffa nya vänner..
Byt vänner. Dina verkar värdelösa.
Tyvärr har de verkligen gått in i bebisbubblan de senaste 2-4 åren. 🙁 Jag har lite svårt att få tiden och energin att räcka till för att leta nya vänner. Tänker det kanske kan bli bättre om några år om de antingen kommer ur bebisbubblan, eller om det nu tyvärr är så att jag aldrig kan få barn så kanske de kan få in i skallen att det bara är att acceptera det läget.
Kram till dig!❤️ Stort grattis till din befordran, så spännande att vara den enda med din tjänst.
Tack, det känns läskig och superkul samtidigt! 🙂 <3
Men framtidsplaner kan ju vara fem år framåt eller imorgon. Tycker inte alls det är konstigt att vilja hålla det privat om man försöker aktivt även om ens plan för framtiden är barn.
Intressant också att hon här bjuder in tycker du men Hanna som på riktigt är öppen med deras ivf, och verkligen bjuder in läsarna i varenda steg, där får man inte ens andas något om en graviditet för då är det spekulationer?
Haha ja så dumt!
Det finns olika sorters ”ensam”: praktiskt och emotionellt. Båda går att uppleva, vare sig man har partner eller ej.
Finns ju tyvärr många som är ensamma trots att de har både partner och familj.
Igår fick man ju inte spekulera kring sånt här?
Nej igår fick man inte spekulera kring någon som själv sa att de skulle testa SAMMA dag men idag är det fritt fram att spekulera bara för att någon uttryckt att man vill ha barn i framtiden.
Jag tänkte också på det, väldigt märkligt att det här kommer dagen efter.
Förstår du på riktigt inte skillnaden?
Har en nyfödd bebis hemma och känner bara, fy fan vad tufft att vara ensamstående. Är man ensam har man ingen avlastning alls och varenda liten grej blir ett projekt. Allt ifrån att gå på toaletten till att fixa mat till sig själv. Det är inte samma sak att ha vänner och familj som hjälper till ibland som att ha en partner att dela allt med.
Självklart bör man ha en pappa till barnet. Jag är själv tyvärr ensamstående men det är inte det praktiska som är jobbigt. Det enda som är jobbigt är att barnet inte har någon pappa som hon kan vända sig till. Vadå projekt att gå på toa? Det är bara att lägga barnet själv å gå iväg några minuter det är inte farligt. Har man sett till att barnet känner sig trygg så går det utmärkt.
En del har ju inte det valet…
Och andra väljer ju att skaffa barn på egen hand, inte fel det heller. Då vet man ju också innan att man kommer behöva göra allt själv o är beredd på det. Bättre det än ha nån slapp mansbebis till pappa som man läser om här inne ofta…
Vilken otroligt onyanserad kommentar trots att du själv är ensamstående.
2023 people! Man måste inte ha en PAPPA till barnet! Men gärna en co-parent eller annan delad vårdnadshavare. Min fru är grym ”pappa” ?
Co-parent. Kallas medförälder på svenska.
Tack, kom inte på det! Svenska är inte mitt modersmål.
Eller hur?
Har man en bebis som blir ledsen så fort man lägger ner honom själv så är det inte bara att lägga ifrån sig bebisen i några minuter… Om man inte vill få stresspåslag av gallskrikande då. Har tur ibland att babysittern duger i några minuter.
Haha exakt så! Jag är inte ensam men blir sjukt stressad när jag har bebis själv pga kan inte ens fixa en macka utan att börja svettas som en gris av stress pga skrikande bebis. Min man upplever samma och går alltid runt med bärsele men av det tar ryggen stryk. Alltså svårt att bara lägga ifrån sig bebis och göra det man vill.
Kan inte bebisen ligga och gråta lite för sig själv medan du gör din smörgås eller går på toa? Varför måste hen vara tyst och nöjd hela tiden?
Förstår helt ärligt inte heller detta? Lägg bebis i sittern och gör det du behöver.
Menar du att föräldralediga mammor och pappor till gnälliga barn inte går på toa en endaste gång under dagen innan den andra föräldern kommer hem från jobbet?
Jag fattar inte? Vad händer om man sätter ner sin bebis i en sån babysitter, bebis börjar galltjuta pga det är en bebis, mamma går på toa och kissar ( säg att det tar 3-4min )
Varför är det ett problem? Helt ärligt? Gå på toa och låt bebis gråta i nån minut?
Är man kissnödig så har man dessutom kissat på 30 sek, i alla fall jag. Jag tänker att man kan ta den där babysittern på toa dessutom, om man nu också skulle behöva bajsa och ta lite extra tid.
Ja det kan ju inte va skadligt för ungen om den i övrigt blir omhändertagen och får behoven tillgodosedda? Det är inte farligt att skrika en liten liten stund.
Självklart är det inte skadligt för bebisen.
Nämen dåså. Säg det inte till mig, utan de ovan ?
Tydligen tycker hon inte det?
Och därför uttrycker jg vad JAG tycker. Vad är problemet med det på ett diskussions forum?
Svarade till Anonym högst upp, sen kom massa andra svar emellan senare…
Och kanske kan bli ett tips för att förenkla livet? Så dessa mammor iaf kan få kissa
Hur kan det vara så mycket jobbigare idag, än det var förr? Är ganska säker på att mammorna kunde gå på toaletten, fixa mat och göra allt annat som dessa hemmafruar hade som göromål varje dag.
Jag är ensamstående med två barn. Trots att jag har vänner och familj omkring mig så är Jag absolut ensam. Ensam med beslut, ensam med måsten, ensam i vardagen och ensam med att dela många upplevelser.
Jag beskriver mig absolut som ensam är stark.
Håller med till hundra procent! Är självstående mamma sedan 11 år tillbaka och tycker att det är så himla bra!
Jag tycker ändå att det är skillnad på att berätta att man vill ha barn och berätta om att man aktivt försöker få barn. Särskilt om det är kämpigt att få sitt efterlängtade barn/syskon.
Japp, stor skillnad. Att säga ”I framtiden vill vi ha barn/fler barn” är en sak, men att gå ut med att man aktivt försöker är att (omedvetet) bjuda in folk till privata frågor typ ”Har du fått mens nu då?” och annat varenda jäkla månad. Det är en anledning till att jag inte berättat för många runt mig om att jag har haft missfall. Vill inte frågas ut om jag är gravid eller inte hela tiden, det känns som en jobbig påminnelse och sätter konstig press på mig.
Nej men precis, jätteonödigt att säga till folk (annat än nära vänner och familj om man vill) att man försöker. Då kan det bli så.
Vad skönt ändå att kunna va så positiv.
”Allt blir bra till slut och är det inte bra är det inte slut än”. Även om det iofs inte alltid är sant så kan jag avundas att kunna känna/tro så.
Ja man är ensam som ensamstående även om man har familj och vänner omkring sig.
Jag är ensam ansvarig för mina barn, mina räkningar, mitt hushåll. Sover ensam i min säng.
Är det bara människor som är 100% ensamma utan någon alls som får kalla sig ensamma?
Nope, man kan vara super ensam fast man har massor av folk runt sig.
Klart man kan känna sig ensam, både med och utan partner. Men om man själv inte upplever ensamhet så göra man helt enkelt inte det.
Har Anna Book börjat följa Sara, tro? Hon må vara svamlig i vanliga fall, men det senaste inlägget var verkligen i Saraklass…
Fast man kan ju vara ensam i föräldraskapet utan att vara ensam i sin tillvaro.
Alltså vad händer med denna bloggen, det känns alltid så kritiskt mot allt och alla? samma med Emilia, de är väl två helt olika saker att uttrycka att man vill ha barn i framtiden och om man försöker aktivt idag, wtf ? jag tycker absolut inte att ett sådant uttalande ska föranleda en förväntan hos läsare att få svar på alla barnrelaterade frågor.
Är absolut inget fan av de ofrivilligt barnlösa tjejerna, men på samma sätt som du tycker Emilia bjuder in till att få dessa frågor ställda till sig, så bjuder ju faktiskt H T in till att spekulera till om hon kommer få positivt eller negativt test. Hon har i flera dagar öppet och tydligt skrivit att de ska testa en specifik dag, och även skrivit att de ska testa ensamma först innan de delar (i live som hon brukar göra). Tycker det öppnar för spekulation, som inte ens behöver vara negativ på något sätt. Orimligt att kommentarer om henne och den andra tjejen raderas pga sånt. Det har väl skrivits betydligt värre saker om dom här tbh, som du dessutom valt att inte ta bort.
OMGIVEN av fantastiska människor , OMGIVEN. Inte omringad .
Kanske är omringad också.. vem vet ?
Haha, de är likson FÖR engagerade… Står runt om och kommer närmare, man kommer inte undan deras omtänksamhet..
Förstår inte varför man ens vill ställa en sån fråga till en random influencer. Varför är det intressant att veta om de försöker skaffa barn eller inte?
Vissa tycker tydligen det är intressant med andras avlande…
Vad ska dom göra med svaret? Ja vi försöker aktivt att skaffa barn. Ok…..
Sluta skriva ”gravida”, när det enbart är Emilia som isf blir gravid, inte Marcelo ??♀️??♀️??♀️??♀️
Alltså, single mommy, vad är det med det? Ensamstående mamma på svenska!
Eller hur.
Nyss gick Emilia ut på story att iom att Marcelo ska vara föräldraledig i maj så dom skulle bo i stugan hela maj. Perfekt tajming iom att de sålt läggan o de nya hyresgästerna ska få tillgång i maj. Man undrar lite vad som händer med henne, hon verkar må sådär.
?
Anonym 16:16//
Haha vafan skrev jag där? Satt o väntade på en kund som var sen o tänkte jag drar iväg ett inlägg under tiden. Gick sådär?
Aja, dom har iaf sålt lägenheten o nya köparna (inte hyresgäster) ska in i maj, a du fattar.
Till en privatpersoner ser över gränsen att ställa en massa frågor om graviditet. Emilia driver ju business vis sin Instagram och verkar publicera kring att få fler barn. Då har hon valt att kapitalisera på sina försök att bli gravid och får då leva med att få en massa frågor. Absolut inget fel i att ställa den frågan till henne.
Emelie Wahlund?
Jag brukar säga att jag lever själv men känner mig inte ensam. Reser själv men är inte ensam då jag lär känna många människor att hänga med. Det är skillnad på att vara själv och ensam. Enligt mig. Sen kan jag känna mig ensam ibland precis som personer som har partner och barn också kan göra.
Det är ju en sak att säga att man kanske vill ha barn i framtiden och en annan att man försöker JUST NU vilket såklart är privat. Förstår inte hur det var något konstigt.