372 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Har ni något smeknamn på eran partner?

      Älskling ? unikt heheheh

      Snutt

      Många. De flesta kommer från olika internskämt som det spunnits vidare på genom åren

      Nej

      Tusentals olika, mer eller mindre logiska, ja

      Honey boney, ingen aning vart det kommer ifrån ?

        [I love you] Honey Bunny från Pulp Fiction?

        Haha åh min pappa kallar min mamma för det ??

      Äggbert för att han äter så mycket ägg ?

      Nope. Men han kallar mig för Apan.

      Bajsmannen

      Bengt, för att han beter sig som en gubbe ganska ofta ?

        Kallar min för Ove. Just av samma anledning ?

          Haha samma här! Han heter dessutom Ove i ett av sina andranamn ?

      Ibland kommer spontana namn som passar stunden eller situationen ? men annars är det älskling, jag säger aldrig hans namn till honom (inte han till mig heller).
      Där emot så har han hetat Snuttebullen i min telefon sen vi träffades ? minns inte ens var det kommer ifrån, men jag kan verkligen inte ändra nu, kommer inte fatta vem det är, haha!

    Vilken är eran favoritpodd? Helst en mer åt det lätta och glada hållet

      Flashback forever
      Unge meyers lidande
      Så vad händer?
      Shits and gags
      Stormens utveckling
      En varg söker sin podd
      Bete dig

      Flashback forever. Isfolketpodden. Intervjupoddar kan vara intressant ibland, beroende på vem som intervjuas

      Har älskat Nour och Henriks pod. Men den verkar ha upphört/har paus nu.

      Fråga Anders och Måns

        Hahaha ja så underbar!!!

      Surret!!!!

        Tyckte de var bra i början men känns som de har tappat det. Tycker de inte har så mycket att göra säga längre? Blir också så irriterad på Hanna som verkar leva i nån annan verklighet än alla andra. Men tror jag tillhör en minoritet.

      Gillar ”rullar vi ” med geniet och frändfors. De är ju inte alltid så glada men gör mig glad !

        alltså älskar dom

        Har dock tänkt på att det ändå känns som nån slags maktobalans mellan han och henne. Till hans fördel då. Bara jag? Väldigt subtilt dock

          Honom! Damnit

          Varför tycker du så?

          Förvånar mig inte ett dugg. Lyssna på hans podcast Gott snack så får du se. Han är intressant för han är väldigt psykologiskt intresserad, slänger sig med psykologiska termer och vill verka som en god person men i samma veva har han ett sätt mot gästerna som vittnar om något annat. Det kan vara sätt han formulerar sig på eller hur han avbryter någon genom tystnad eller att sluta vara med i konversationen. Han sitter också och gäspar ljudligt (?), vilket är bra märkligt. Det händer dock att andra i podcasten gör det också, tyvärr verkar det vara en generationsfråga. Men oavsett så skulle det ju vara befängt att höra en programledare i radio göra detsamma.

            Man gäspar ofta av svamp, just saying. Han är ju öppen med att han tar svamp rätt ofta.

              Ja, kanske det. Fast varför gäspa högt och ljudligt? I radio dessutom. Inte särskilt respektfullt mot varken kollegor eller lyssnare (tror knappast att han håller för munnen heller).

                Äh men antingen uppskattar man jargongen . Att de är lite burdusa, alltså frändfors skratt och skrik är väl också rätt speciellt isåfall ? Eller att de avbryter varandra ? Tänker att det är lite grejen med vissa poddar numera, att det inte är så stilrent ala p1 radio.

                  Jag lyssnar bara på Gott snack och då pratar han hela tiden om hur man ska uppföra sig gentemot varandra. Han gör verkligen det motsatta och just på ett ofta subtilt sätt. Det är morgonradio/podcast och med tanke på att han ofta (också) pratar om hur viktigt det är för honom att Gott snack fortsätter, så borde han tänka på hur han beter sig (med allt från hur han formulerar sig till ljudliga gäspningar). Men den andra podden har jag aldrig lyssnat på och kan inte säga något om den.

      Kafferep, och Louise och Julia poddar.

      Ursäkta
      Surret
      Louise & Julia poddar

      Recensörerna
      Ursäkta
      Rullar vi?
      Surret

      Tp podden
      Är jag sjuk
      Rollspelsklubben
      Kafferepet
      Flashback forever

      The Basement Yard
      We’re having gay sex
      The Dropouts
      Unge Meyers lidande
      Surret
      Vi pratar om gift vid första ögonkastet
      En varg söker sin pod

      ?Fejden – några quizfrågor + anekdotsnack, verkar pausad
      ?Surret

      Radioprogram som finns där poddar finns;
      ?Stil i P1 – ”Gräver djupt i det ytliga”. Ibland är det om specifika personer eller saker som mustascher, läppar, trosor och overaller.
      ?Talkshow i P1 – snackar lätt om aktuella händelser
      ?Karlavagnen – tycker det är mysigt med vanliga Svenssons som ringer in och berättar utifrån ett ämne

        Åh, när jag var yngre och skulle sova satt min mamma och lyssnade på Karlavagnen samtidigt som hon la patiens på datorn på mitt rum.
        Verkligen så lugnande, saknade både surret på radion och hennes klickande dom kvällarna det inte blev nåt.

          Vilket fint minne och vilken trygghet! ?

      Holy Crap

      Kompaniet

        Slutade lyssna efter att Adam Alsing gick bort ? har inte klarat av att lyssna på sista avsnittet om honom ?

      Alex och Sigge
      Filosofiska rummet
      Forum med Saga och Myrna

      Ursäkta
      Alex och Sigge
      Rullar vi? ( vill verkligen slå ett slagför denna nykomling)
      Daddy issues
      Nu börjar livet (100 ggr bättre med Mangz )

      Förhörsrummet

      Oförskämt att anta – min nya favorit! Avsnittet med Den rätte för Rosing är underbart.

      Stormens Utveckling – bäst är frågelådorna som bara finns bakom betalvägg. Favorit är de med malisvensken.

      Gillade Della Papa förut, slutade dock betala så inte lyssnat på länge och kanske gått utför.

      Jag tycker (Mia) Skäringer och (Hampus) Nessvold har en skön och rolig podd. Gillar Hampus bättre än Mia men dom är en otippad kombo.
      Uggla & Uggla är också lite skoj, Magnus och hans dotter Agnes sitter och snackar om allt möjligt som händer i deras liv. Så härlig jargong mellan far och dotter.

      Unge meyers lidande!!

    Vaeför tar inte en del föräldrar sitt föräldra ansvar när det gäller skärm och mobil beroende?
    Att säga att barnen blir utanför om de inte följer och ser vad deras kompisar ser på mobilen ser inte jag som en giltigt anledning.

    Dey finns senoir mobiler som är till för att ringa och att skicka sms med. Den som är 12 har inget pp sociala medier att göra då föräldrar inte förklarar att allt de ser är fejk och att deras perfekta utseende är fejk.

    Jag tror att många skulle må väldigt bra att logga ut ett par dagar i månaden.

      Det är väl helt enkelt så att alla inte bryr sig om vad just du tycker är en giltig anledning och inte. Därför tar de inte sitt ansvar enligt dig. Jag tycker frågan är varför folk bryr sig så mycket om hur mycket andras barn kollar på tiktok.

        S
        Med tanke på hur mycket skolan blir digital och både läs och skriv förståelsen blir sämre och dämre. Elever kan knappt skriva med en penna och många mår psykisk dåligt för att de jämför dig med sina idoler som är influensers.

        Beroende kommer i alla former och när man ät fem och inte kan fungera utan en mobil i närheten så har något gått fel.
        Att läsa på en mobil och att läsa i en bok är två olika saker.

        Många har även svårt att sova på kvällen då hjärnan behöver tid för att koppla av efter timmar på nätet. Är man 12 år så är man betydligt mer lättpåverkad än den som är 17 år.

          Okej, så låt inte din 12-åring hålla på med mobil och sociala medier och sluta fundera så mycket på andras ungar.

            Om du känner dig träffas så ber jag om ursäkt. Jag undrar bara om föräldrar pratar med sina barn om det de ser på nätet.

              Mina barn är 5 och 6 och har därmed inga sociala medier. Är däremot less på att folk är så nyfikna på andras liv. Sköt ditt istället.

                Men jisses. Med den inställningen behöver vi ingen media, ingen forskning, nada. Vi kan alla bara ”sköta sitt”. Om en annan unge far illa, skiter väl jag i. Den är ju inte min. Samhällsproblem- why bother.

                Helt relevant fråga flundra ställer ju. Att inte få diskutera något som i princip ALL forskning visar skadlig effekt av för att du blir sur, är ju extremt märkligt. Det är ju öppet spår. Märkligt om man inte får diskutera och fråga. Då faller väl hela poängen.

                  P
                  Camilla får skriva en regelbok så att ingen blir upprörd.

                    Men låt folk ha andra åsikter än dig bara? man är inte kränkt eller upprörd för att man inte håller med dig 😉

                  Men varför är det ok för flundra att säga sin mening men inte inte för mig?

      Och jag tror att de allra flesta föräldrar vill sina barns bästa och gör sitt bästa utan mästrande åsikter från andra.

        M

        Jag är bara nyfiken och fundersam.

          Nej. Du tror att du löst familjelivet och inser inte att andra har andra idéer och gör sitt bästa

        Vadå mästrande. Tycker det är viktigt att ta upp. Och sen hur synen påverkas.

          Varför är det viktigt att ta upp? Varför är ni så nyfikna på andras liv. Att diskutera det på en samhällelig nivå där relevanta myndigheter kan gå ut med officiella rekommendationer kring skärmtid och sociala medier är rimligt, men att spekulera i enskilda ungdomars skärmvanor är bara till för att få flundra och hennes gäng att må bättre i sig själva.

            Men det är väl ingen som är intresserad av ditt liv? Det var ju ett allmänt resonemang? Hon (om det nu är en hon, vem vet) var ju bara allmänt intresserad. Som jag uppfattade det iaf. Ska du då diktera vad andra får fråga? Jisses. Igen. Prata om att någon borde ”sköta sitt”.

              P
              Du har rätt, jag pratar om der stora hela och inte bara ett par utvalda föräldrar.
              Ibland verkar det som om folk tror att man pekar ut just dem och inga andra när man skriver.

                Nja men det är ju lite tjatigt med denna diskussion i ÖS. De som tar upp det gör det alltid med undertonen att föräldrar som tillåter någon form av skärm på något sätt ska skämmas och gör fel. Allt är svart eller vitt och det är aldrig någon nyansierad diskussion.

                Tex om jag skulle skriva ”jag låter min X-åring titta på min mobil när vi äter på restaurang och hen ätit upp och blir otåig” så skulle jag bara få höra hur skadligt det är och hur lat jag är och hur viktigt det är för barn att delta i måltiden.

                Men säg att vi äter på restaurang 1 gång varannan månad, och övriga 365-6 kvällar äter vi middag hemma runt bordet hela familjen och pratar och har mobilerna avstängda – hur skadligt och farligt är de 6 kvällarna? Vad gör det?

                Det här var bara ett påhittat random exempel men min poäng är att denna typ av tråd i ÖS ofta enbart blir toxic med svart-eller-vit-argument.

                  Det är en diskussion om ett relevant ämne. Jesus.

                    Min åsikt är att diskussionen inte blir relevant/nyansierad i det här forumet. Även om ämnet i sig är relevant.

                      Anonym 23:19
                      Vad är det för relevanta ämnen som är bäst här?
                      Är det att man ligger med kollegan, försöker bli gravid, eller att uppfostra vilda barn under tre år?

                      Flundra: typ. Tyvärr. Säger inte att jag tycker det är ”bra” att det är så. Men det är ju så (enligt min uppfattning). Diskussioner här inne kring skärmtid, förskola, trötta mammor, barnuppfostran, resa med barn osv blir inte konstruktiva och nyansierade utan oftast bara två svart-vita läger: pikar/shame vs megaförsvar.

              Resonemanget var ju ”varför tar föräldrar inte ansvar”. Är det då att vi kollektivt ska spekulera i varför vissa föräldrar gör si eller så, för det kan vi ju aldrig veta, eller förväntas föräldrar som låter sina 12-åringar ha tiktok komma in och ”försvara” sig?

              Det enda som kommer hända är att personer som har typ en ettåring som aaaaaldrig kollat på skärm skriver hur dumt det är att låta sjundeklassare ha en smartphone.

                Men tack. Precis detta jag försökte förklara med mina jättelånga inlägg och konstiga exempel ?

      Jag förstår inte riktigt vad som är negativt med skärmtid? Det beror väl helt på vad man gör, det finns ju många bra appar som lär barn räkna och liknande. Mitt stora intresse för programmering under barndomen gav mig jobb på min drömarbetsplats nu i vuxen ålder. Nu menar jag inte att man ska vara isolerad och stillasittande dygnet runt, men det ena behöver inte utesluta det andra. Jag kunde lätt sitta framför datorn 10 timmar i sträck, men det gick inte ut över skolan och jag hann även med träning på elitnivå.

        Belle
        Var mer inne på att från låg ålder ger barnen en mobil när de krånglar lite. Eller att man börjar med att låta barnen se på mobilen varje gång de tex äter som små och sedan väntar med att lära barnen att äta utan mobil.

        Jo tekniken är underbar så länge den inte ersätter tex riktiga böcker eller att barnen inte lär sig att skriva med en penna. Skolan blir mer och mer digital och finmotoriken för att skriva, pyssla m.m blir sämmre.

        Jag hoppas att du förstår vad jag menar.

        Barn idag sitter alldeles för mycket stilla. Dels rör det sig för lite (dvs får upp pulsen), dels är det för många timmar om dagen då de inte rör sig alls (sitter/ ligger). Det är bara en bråkdel av barnen som uppnår WHOs rekommendationer, och det blir bättre värre hela tiden.

        Det här har jättestor påverkan både på fysisk och psykisk hälsa.

        Finns ju att läsa om överallt, men t ex här:
        https://generationpep.se/sv/fakta-och-rad/fysisk-aktivitet/

        Skärmar är inte den enda boven, då den här utvecklingen pågick innan barn fick den tillgång till skärmar man har idag. Men de gör problemen värre. Tvärt om mot vad många tror så rör sig barn också mindre när de ser på skärm än t ex läse ren bok.

        Fint att du hann med elitidrottande ändå. Men dels är det inte represenativt för barn generellt. Dels är det faktiskt så att även av barnen som idrottar flera gånger i veckan så når de flesta inte upp till WHOs rekommendationer då den övriga tiden ändå blir allt för stillasittande.

          Om ett barn som elitidrottar inte ”når upp till WHO:s standard” så tror jag tbh att väldigt få barn i Sverige gör det.

          Ett barn som inte har ipad kanske tex lägger den tiden på att sitta och rita och lägga pärlplattor, och har inte elitidrotten, och kanske äter helfabrikat varje dag.

          Jag tror att vi är för stillasittande generellt och att föräldrar är dåliga på att aktivera sina barn, och även att vissa inte har råd att betala för idrotter som andra har råd med.

          Ett barn som har fotbollsträning varje dag efter skolan rör sig ju mer än ett barn som åker hem och läser en bok.

          Jag tror att man är så otroligt snabb på att klappa sig på axeln så fort man kan checka av att man inte gett sitt barn skärmtid och sen är man så snabb på att pika de som gör det. Men det finns ju miljoner andra faktorer som spelar roll.

            De flesta tycker ju dock att skärmar är intressantare än fysisk aktivitet, speciellt barn som saknar konsekvenstänk och tidigt slussas in i ett beroende.
            Då blir den fysiska aktiviteten (ofta) ett straff och skärmen en belöning.
            Tror absolut på att normalisera fysisk aktivitet varje dag, och det kan var åka och bada, cykla till affär tillsammans, gå runt ån, spontanidrott (för att nämna några mer kostnadsfria alternativ), eller organiserade idrotter.

              Tror vi pratar om olika saker.,

      Därför att de kanske inte orkar med besserwissrar som dig.

        A
        Jag är bara nyfiken.

          Hehe det var mycket känsligt tydligen. Jag håller med dig till viss del. En tolvåring kan jag dock tycka är rätt stor, men sen begränsa såklart. Är dock så förvånad över alla lågstadiebarn som springer runt med en mobil upptryckt i ansiktet. Det blir ju mer stillasittande, synen påverkas, det finns väl generellt mer nackdelar än fördelar även om fördelarna finns. Sedan bör kanske föräldrarna föregå med mer gott exempel själva och lägga ifrån sig sina egna telefoner mer…

            Anonym 21:20
            För barn som går på förskolan och i lågstadiet behöver ingen mobil med internet. Behöver de ringa hem så duger en senoir mobil. Behöver de internet för att göra läxor så kan de låna en förälders mobil eller dator den stunden.

            Med tanke på att flera vuxna har svårt att lägga bort mobilen så måste det vara ännu svårare för barn.

      Tycker inte nödvändigtvis att det är samma sak att ”ta ansvar” som att inte låta tolvåringen få en smartphone och ge en ”senior mobiler”. Jag tänker att man kan ge den telefon som barnet önskar sig och som man har råd med och tycker är okej, men ha en bra dialog med sitt barn och lära barnet bra värderingar och se till att man har en så pass god relation att barnet kommer till en med funderingar och osäkerheter.

      På samma sätt som jag inte per automatik tycker att det är ”ansvarsfullt” att förbjuda sin tolvåring att använda smink om alla tjejer i klassen sminkar sig, utan att det handlar om ett mycket större samtalsarbete som börjar redan när barnet är litet.

        Anonym 21:06
        Kunde haf redigera inlägg så skulle jag poängtera att senior mobilerna var riktade till barn som hår i förskolan och i lågstadiet. Jag förstår inte vad de skulle få ut av att ha en mobil med internet.

        När man är 12 så kan en del appar vara bra att spärra. Jag ver själv hur jag var på nätet som tonåring. En sak i dag jämfört med då är att det är lättare att få tag på information om personer.

        Mobbningen har även flyttat ut i sociala medier och det är hemskt. Kommer ihåg qtt vi hade mycket samtal om just internet säkerhet i skolan. Vet ej om de har det i dag.

        Det är även mycket enklare för barn i dag att hålla vad de gör på nätet hemligt till skillnad från när hela familjen delade en dator.
        Der kommer rapporter titt som tätt att unga mår dåligt och en del av problemen är vad de gör på nätet.

        Detta är ingen lätt situation då mer och mer flyttas ut på nätet.

          Och då menar jag, som sagt, att jag tror att mobbning (som exempel) avhjälps betydligt mer genom andra typer av åtgärder än att bara ta bort en teknisk apparat. Om mitt barn skulle mobba ett annat barn på internet så skulle jag känna att jag misslyckats på ett helt annat plan än att jag gett en iphone.

          Varför ska ett barn i förskolan ha mobil öht? Tycker hela argumentationen/tråden haltar lite. Inte en enda unge på min dotters förskola har en egen mobil. De kan inte ringa… vem ska de ringa? De är ju alltid med en vuxen. Känns som att du bara vill pika föräldrar som låter barnen nyttja en skärm på något sätt oavsett ålder. Du låter inte så ”genuint nyfiken” om jag ska vara helt ärlig.

      Håller med dig Flundra. Så många barn som är skärmberoende och som får utbrott om de inte får mobil/ipad. Helt sjukt är det. Sitter o glor ner i en skärm när det finns så mkt annat att göra. Fruktansvärt är det och all forskning visar att man ska begränsa skärmanvändandet. Kanske låter dessa föräldrar barnen hålla på så att se själva kan stilla sitt skärmbehov?

      Än så länge går det fint för mig att vara restriktiv med skärmtid för min barn, som är under 5 år. Men jag fasar faktiskt för framtiden just för att jag är orolig för att det ska vara svårt för barnen att hålla igång relationer och ha kompisar om de har mobilförbud. Jag skiter väl i vad någon anser vara en ’giltig anledning” eller inte – jag vill göra det som blir bäst för barnen – men om barnen blir utanför kommer jag ju behöva väga de negativa effekterna av det mor ev. negativa effekter av internettillgång. Att vara utanför när man är i den ålder är väldigt tufft och kan sätta djupa spår, tänker jag…. Blir de utanför och jag inte hittar något annat sätt att bryta det lär jag skaffa telefoner åt dem (men självklart hålla koll på användandet).

      Jag försöker hålla kontakten med föräldrar som är lite mer restriktiva redan nu, men i övrigt vet jag inte vad man kan göra.

        Varför är det så himla farligt om de får använda en skärm ibland då? Alltså om de också går i skolan, är med kompisar, går på någon sport, ni är ute på utflykter på helgerna, de gör sina läxor, etc. Vad är det som är så illa om de sitter och spelar ett datorspel eller kollar film en stund?

      Folk har inte koll på hur det påverkar negativt. Enligt WHO ska barn under 2 år ha NOLL minuters skärmtid om dagen och barn upp till 5 (kanske äldre tom, minns inte) Max en timme. Säg en förälder som håller detta idag 🙂 man bortförklarar sig med att ”det är så pedagogiska appar!” och vet inte/ignorerar att det forfarande har negativa konsekvenser på läsförmåga, sociala relationer, fysisk aktivitet, koncentrationsförmåga etc etc. Men det är JÄKLIGT svårt att låta bli ändå, skärmen är ju som en drog för dem och väldigt smidig för föräldern… mitt barn är strax över 1 och har kollat på babblarna kanske 10 gånger i sitt liv, ändå är ju telefonen det mest spännande som finns liksom. Blir mörkrädd när jag ser hur barn idag använder sina telefoner, ofta grupper av barn som sitter knäpptysta med mobilerna… mer ohälsa mer diagnoser mindre fysisk aktivitet sämre läsförmåga, är övertygad om sambandet med telefonanvändning.

        Försöker ta dessa studier på allvar och försöker såklart vara påläst osv. Men samtidigt… nu har det blivit så att vår treåring har fått kolla TV och så en del. En stund varje dag blir det nog. Vi äger ingen padda men TV kollar hon. Inte för att jag tror att det är pedagogiskt eller nån sån anledning utan för att hon tycker det är kul och då är hon still och vilar en liten stund…

        Hon har varit tidig i både tal och fysiskt. Hon är intresserad av böcker och vi läser. Hon är väldigt smart och pratade väldigt bra redan innan hon var 2. Hon älskar att vara ute och klättra och springa och utforska. Hon leker fint med jämnåriga och hon äter bra. Har så svårt att se att den här skärmtiden skulle ha gjort henne nån skada.. visst, det kanske visar sig senare men hur omfattande studier kan man egentligen ha gjort så att man VET att det berodde på att ungen fick se på TV före en viss ålder?

          Jag tycker det låter hälsosamt och inte som att TV-tittandet görs på bekostnad av annat viktigt!

          Personligen tycker jag också att TV är bättre än iPad/telefon – man kollar ofta tillsammans på ett annat sätt och blir inte lika uppslukad och i sin bubbla, säkert bättre för ögonen etc. Men ingen aning om ifall det faktiskt är bättre, bara en känsla 🙂

            Min stund med min dotter när vi sitter i soffan och ser någon barnfilm är så otroligt mysig. Vi sitter nära och sjunger med i sångerna och äter ofta någon extra god frukt. Samtidigt då så har man hela tiden det där dåliga samvetet i bakhuvudet för att man fått så inpräntat att ”det här är fel”.

              Nu vet jag inte hur gammal du är, men jag är uppväxt på 90-talet och då fanns bara hemtelefoner. Men vi kollade ju ändå på tv ibland. Kanske visste man inte hur ”farligt” det är, och diskussionen blir ju annorlunda med all teknik vi har idag så man kan ju inte jämföra så. Men jag menar mest att det blev människor av oss också. Jag tycker det är synd att du ska behöva ha dåligt samvete när du verkar ha så bra resonemang i frågan. Speciellt med den fina tiden ni får tillsammans. Barn mår väl bra och utvecklas av variation? Dom kan inte sitta och lösa matteproblem hela dagarna, och dom kan inte bli iproppade kunskap hela tiden, dom måste ju hinna vara barn! Och ha roligt, som din dotter när hon får se på tv.
              Hoppas ni har riktigt mysigt nästa tv-stund!

      Men för att du inte tycker det är okej så är ju inte det en sanning?!
      Mina barn (12,13 och 17) har mobiltelefoner, sociala medier osv.
      Min filosofi är att det är bättre att prata med dom om sociala medier och hur det de ser inte är sant osv än att förbjuda dom att ha det.
      Men alla gör väl som dom vill? Ditt sätt är inte rätt enligt mig och mitt sätt är inte rätt enligt dig – det fina är ju att alla gör exakt som dom vill!

        GA

        Ett av mina problem är när föräldrarna inte pratar om vad som händer på nätet.
        Nu pratar jag även om barn som går på förskolan eller i lågstadiet som inte behöver en mobil med internet för att ringa sina föräldrar.

          Men, en uppriktig fundering, har barn på förskolan verkligen telefon?

            Hahahaha undrar samma ? börjar undra om Flundra har träffat ett barn.

              Anonym 22:48
              Jag träffar barn och jag vet även barn som får sina föräldrars äldre mobiler att leka med. När många börjar i åk 1 eller åk 2 så hår många barn själva till skolan. De i sin tur kan ringa och säga att de är framme rller ringa och säga att de har kommit hem. En del vill inte gå på fritids utan går hem och väntar på en förälder.

              Då många är utan hemtelefon så får barnen en mobil så att de kan ringa en förälder.

                Men du blandar ju hej vilt vad du pratar om så att det ska passa din egen argumentationslinje.

                Ditt startinlägg handlade om äldre barn som använde soc.media. När du fick svar på det började du blanda in småbarn som får skärmtid.

                När du får svar om småbarn med skärmtid så börjar du prata om mobbning i soc.media för äldre barn.

                Här skrev du om ”förskolebarn (och lågstadiebarn)” som får egna mobiler och när folk poängterar att förskolebarn inte har mobiler så svarar du bara om lågstadiebarn som går hem själva.

            Nej de har de inte. Det kanske är någon galning någonstans som gett sitt förskolebarn en telefon men det är i så fall en försvinnande liten del. Ingen på vår förskola har, och jag jobbar med 150 barn

    Någon som bott på Steam hotel i deras svit? Får man någon form av bubbel/nått sånt vid incheckning. Eller betalar man endast för rummet och inget ”extra”?

      Vi fick en halv flaska bubbel, alltså 375ml

    Ni som är gifta! Vad var det absolut bästa med bröllopet? Som du aldrig kommer glömma?

      Att vi gjorde det precis på vårt sätt. Bjöd in våra absoluta favoriter (var 44 personer), bjöd på den mat och dryck (italienskt tema) vi tyckte om och såg till att våra gäster hade roligt. Bordsplacering efter vilka som kände varandra/skulle passa bra ihop.
      Ja alltså allt var verkligen perfekt förutom att tiden gick lite väl snabbt. Men som sagt, vi gjorde exakt som vi ville, noll prestige, och är så glada över det idag.

        Brasklapp för att du inte berättade så mycket detaljer men det låter som ett helt vanligt bröllop hehe?

          Det kanske det gör ? men var vår helhet som gjorde att vi är så nöjda. Även om jag absolut utelämnade en detalj som att vi valde att göra i ordning oss tillsammans på hotellet, körde vigseln själva med våra toastmasters som vittnen tidigare på dagen och hade bröllopsfest tillsammans med gästerna. Vår hund var med också! Vilket jag är så glad över.

          Vissa bröllop jag har varit på har varit spikade scheman från att man kommer, bordsplacering med några man absolut inte klickar med etc. Är alltid tacksam för att bli bjuden men man märkte att våra gäster verkligen uppskattade lättsamheten i allt. Inga stela lekar osv heller utan allt bara flöt på tack vare våra oroliga toastmasters som hade gjort ett otroligt bra upplägg med tal, lite uppdrag för gäster etc. Underbar dag/kväll verkligen ?

            Haha på att du upplevde ditt bröllop som så annorlunda och bättre än de där du varit gäst.
            De som planerat bordplacering där du hamnat med folk du int klickat med har antagligen tänkt precis som du själv på ditt bröllop – men ingen kommer ju och klagar på bordsplaceringen till brudparet?
            Du är ju inte säker på att ingen satt på ditt bröllop och kände att de inte klickade.
            Det du beskriver är ju bara skillnaden på att vara brudpar = huvudpersonerna och gäst = ”rekvisita” som ska uppfylla huvudpersonernas vision.
            Du verkar ha gjort ett bra jobb i bägge rollerna, men skillnaden i upplevelse är rollerna – inte upplägget.

      Bröllopsmorgonen konstigt nog (eller kanske inte så konstigt). Att vakna tidigt, vara pirrig och ha allt framför sig. Vi (jag och min man) sov med öppet fönster och jag vaknade till regntunga moln som gav vika för solen. Fåglarna kvittrade och annars var det heeelt tyst. Lugnet före stormen. Det var ett otroligt vackert ögonblick som jag alltid kommer minnas. På en otroligt vacker plats (där vi även hade själva bröllopet).

      Det bästa var nog också att vi sov, hade vigsel, middag och fest (och sov igen) på samma ställe. Väldigt kravlöst, behövde inte direkt passa tider, transportera oss och ha massa väntetider. Det var som en lugn, avslappnad och helt perfekt sommardag!

      Vi hade festligheter från fredag eftermiddag till söndag lunch, det var så kul att få umgås med alla och verkligen hinna prata med alla.

      Att vi hade en oförglömlig rolig fest ??
      Satsade på festen, musik, bra band, småplock hela tiden samt goda drinkar!

      Vi hade snapsvisor! Det drog igång gästerna. ?

      Att gå altargången fram och se min blivande man stå där och vänta. Jag kände alla nära och käras närvaro men jag såg bara honom! Magiskt ❤️

        Blev du överlämnad av din pappa också ?

          Känner en som är präst, och i deras församling säger de nej till brudar som vill bli överlämnade av sina pappor. Svensk tradition sedan i alla fall hundra år tillbaka är att man ingår äktenskapet av fri vilja, och inte att du är faderns egendom som sedan ska lämnas över till en annan man att förvalta.

          Nej jag gick med din mamma. Hon gick hellre med en främling än att spendera extra tid med dig ?

            Moget.

      Att vi gjorde det själva, på en strand, utan anhöriga ? nej, självklart är bröllop mysiga och roliga på sitt sätt men det passade oss bäst. Ingen fick veta nåt förrän vi kom hem igen.

    TanbyKlara som inom två dygn klämt ur sig alla mamma-klichéer som någonsin funnits?

    Obs! Är samtidigt glad för hennes skull och unnar henne all lycka men hon är verkligen lika mycket all in bebis-mamma som hon varit all in gravid och det är lite kul ?

      Jag beundrar hennes energi att umgås med folk och hänga på stan. Jag önska jag hade det lika lätt efter förlossningen.

        Ja verkar vara så kul att få ”fira” med vänner och äta ute med sin kille mitt i allt det nya. Njut liksom!

        Jag har bara fått barn i värsta corona-, förkylnings- och vinterkräksjuketider och därför känns det som en helt främmande värld för mig att vara ute på stan och träffa kompisar och följare när man har en nyfödd.

      Ja, hehe, tänkt samma! Men ja, kul för henne! Kan inte annat än fascineras över att två dygn efter förlossning redan varit på x antal uteserveringar. Hoppas det är för att hon vill och ej press att skapa content eller göra det man förväntas. Bodde själv i Vasastan när jag fick mitt första barn och jag var livrädd under första barnvagnspromenaden och det tog lång tid innan jag vågade gå på café eller restaurang! Så kanske är avundsjuk / fascinerad i kombination över hur enkelt allt verkar vara. Men vet också att många är sårbara, känsliga, hormoner osv så att första tiden är upp och ner! Alla får göra som de själva vill, tack och lov!

        Ja också tänkt på att de bara kör? Också imponerad. Har själv väldigt svårt med förändringar och att göra nya saker, så hade aldrig kunnat vara så avslappnad och ”mitt i allt” så snabbt inpå, men vi alla är ju olika ?

          Att vara i bebisbubblan och ta det lugnt tycker nog många räcker.

            Man gör på sitt sätt och det man tycker känns bäst 🙂

            Jag hade absolut inte pallat att gå runt på stan när bebisen är två dygn gammal. Då har mjölken runnit till och forsar åt alla håll, och mina ungar har hängt i bröstet minst en gång i timmen. Bäst att bara parkera i en soffa och sätta på nån serie.

              Men vad bra att du gjorde det som kändes bäst för dig. Då har du säkert inga problem med att andra gör det som känns bäst för dem.

                Nä precis, alla gör det som DE TROR är bäst för dem. Nu verkar ju mjölken ha runnit till för Klara. Får se om hon tycker det känns bäst att stanna hemma idag eller att gå ut och äta sushilunch i en trång klänning.

      Det gjorde nog jag också när jag fick mitt första barn. Hade längtat efter barn i flera år och de där första dagarna när man var hög på hormoner och oxytocin var jag så uppslukad och överväldigad att jag faktiskt var mamma nu! Att det äntligen blivit min tur. Kan skratta lite åt det idag fyra år senare men där och då var det min verklighet, bland mina rosa moln. Vardagen kommer som en käftsmäll ändå tids nog.

      Haha alltså endorfinerna många går på efter är lite galna. Trodde mitt hjärta skulle spricka ? det lugnar ju mer sig lite sen som tur är men fint att se hur lycklig hon är. Även om allt ska dokumenteras ?

      Haha men hon är ju SÅ mycket i baby bubblan ! Hög på endorfiner efter förlossningen .. snart kommer kanske baby bluesen ?

        Hon kanske har baby pinks?

      Hennes uppdateringar verkligen strålar av glädje och jag älskar det! Så fint att se henne vara så stolt över sin lilla familj.

      Jag blir så glad för henne och allas andras skull som får en sådan ”lätt” förlossning och kan tuffa på ”som vanligt”. Själv fick jag akut snitt och bebis som tog ifrån mig direkt och fick ligga på neo intensiven i flera timmar innan jag fick se honom. Jag fick revansch med barn nummer två. Inte för att jag kunde gå men jag fick ha honom kvar hos mig ❤️

      Haha blir typ provocerad över att hon verkar haft en sån enkel förlossning och mår superbra och träffar vänner på stan endast två dagar efter hon har fött barn. Men underbart för henne såklart om allt gått så smidigt. Själv började inte bli mig själv förrän kanske 3 veckor efter förlossningen. Fick visserligen infektion i livmodern som ställde till det också. Men hade noll lust att träffa folk och flänga på stan oavsett. Ville bara vara hemma och njuta med min familj och lära känna den lilla krabaten i lugn och ro.

      Vafan, hon har precis fått sitt första barn! Låt henne! Onödig grej att kommentera.

        Verkligen, låt henne vara i bubblan.
        Det är väl klart att hon ska få skriva om allt det där som man har fantiserat om under 10 månader. Man slängs ju in i en helt ny värld.
        Ibland beter sig vissa morsor som att dom har ensamrätt på att sprida klyschor och blir sura när andra gör det för tidigt, för sent eller när dom inte håller med.
        Samma med alla råd som absolut ska delges alla gravida och bebisföräldrar.
        Nån med en treåring anser sig vara expert på alla bebisar. Nej, du är expert på din treåring ?.

    Varför tog det slut mellan Linn Herbertsson och Mattias Trotzig?

      Hur ska vi veta det? Är väl ingenting ing de gått ut med. Men är väl inte konstigt att förhållanden tar slut, händer hela tiden. Behöver liksom inte hänt något särskilt.

      Hon verkar inte umgås med någon av de gamla bloggtjejerna längre?

        De kanske glidit isär? Sånt som händer

          Jag tror det är mycket mer bakom än så. Hon har bytt umgänge helt och tagit bort sina sociala medier.

        Hon kanske var trött på allt fejk och ytlighet.. hon känns ju inte riktigt som de tjejerna

    Hej!
    Jag är singel och känner mig lite ensam. Har flera stycken nära vänner som jag umgås med relativt ofta. Dock på olika håll då de i sin tur inte är vänner med varandra. Nu i sommartider med många högtider känner jag mig lite ensam. Mina vänner har andra kompisgäng som de exempelvis firar midsommar med och det är aldrig på tal att jag ska vara med. Jag har alltid varit med min familj istället vilket varit trevligt men vi har aldrig gjort så mycket utan det har mest varit i ”brist” på annat. Hur får man ett kompisgäng som man kan vara med på olika högtider? Det verkar så mysigt och roligt att göra saker tillsammans vid sådana tillfällen. Jag vet inte om det är för desperat att bjuda in mig själv till mina vänners firande eller om jag bara ska fortsätta vänta på att någon bjuder in mig. Har ni kompisgäng som ni umgås med vid midsommar eller nyår?

      Jag hade förr i tiden, men sen skaffade alla partner och barn så då är der svårare att få till det. Sen jobbar jag iofs typ alla storhelger så slipper bekymret att hitta ett firande, men jag förstår dig verkligen. Det är trist som fan! Men kanske ska dy bjuda in dig själv ändå o se vad som händer?

      Bjud in dig själv tycker jag. Har du ändå nära vänner så är det inte så konstigt. Frågan någon av de riktigt snälla och där du vet är lite mer av ett gäng och lite fest, inte kanske parfirandet med barn. Fråga om din vän har planer för midsommar, när de säger att de har det och vad de ska göra så säg att du är själv och att det känns ensamt och hör om du skulle kunna hänga på. Erbjud dig att fixa efterrätt åt alla eller nåt med

    Ni som varit singel hela livet/länge och har svårt att hitta någon partner.
    Är ni okej med känslan att kanske aldrig hitta någon eller har ni en jobbig känsla av att kanske aldrig kommer hitta någon?

      Har känt så väldigt länge. Sen bestämde jag mig för att skaffa barn på egen hand och sedan dess har känslan avtagit lite. Jag har min lilla familj nu. Sen är jag fortfarande öppen för att träffa nån men numera känns det mer som en bonus om det blir så.

      Jag vet faktiskt inte. Jag känner mig väl lite ledsen ibland när jag tänker på det för jag har lite svårt att förstå vad jag har gjort som gör att jag inte träffar någon. Varför ska de som mobbade mig vara lyckliga och gifta? Varför ska han som nästan utsatte mig för ett sexuellt övergrepp hela tiden träffa nya tjejer som han flyttar ihop med? Så mina tankar är överallt och ingenstans gällande det här.

        Anknytningsmönster. Jag fattar inte heller varför jag inte kan medan andra går från kille till kille. Men jag börjar förstå att det har med mitt förflutna att göra. T.ex varför ska jag öppna mig för någon när mitt ex gav mig erfarenheten att man bara leker med mig. Jag blottade mina känslor och trodde de var ömsesidiga, och han visste hur svårt det var för mig att göra detta. Sen gick det typ nån vecka och han berättade om den nyårsfest han skulle på och sa ”tjejen jag är kär i kommer”. Följt av hånflin när han såg att jag hade trott att hans känslor för mig var äkta.
        Så t.ex en sån sak, det gjorde ont och hur ska jag ens våga lita på att någon faktiskt är kär i mig igen.
        Tror inte ens alltid att det behöver vara tydligt VAD det är som gör att man inte lyckas träffa någon, men jag är 100% säker på att det är tidigare erfarenheter som spelar in. Och det kan säkert mycket väl också handla om hur man haft det i sin uppväxt med syskon, föräldrar, klasskompisar etc.

          Ja det gäller även mig tror jag. Jag blev sviken i barndomen och sviken av samma person igen i tonåren när jag mådde som sämst och mina tillitsproblem kommer från vad jag har gått igenom. För om hen – den jag trodde älskade mig mest – lämnade mig varför jag inte bli lämnad igen? Och det har jag fått uppleva många gånger genom vänner som har sårat mig rejält och jag har fått många knivar i ryggen. Så jag är medveten om att det här är en anledning men jag förtjänar fasiken att vara lycklig jag också.

            Det förtjänar vi alla. Känner man att man inte kan ta sig ur det på egen hand finns alltid hjälp att få. Det funderar jag själv på, kanske framåt hösten nån gång för nu är jag trött på att inte veta vad jag ska göra för att lyckas.

              Jag har gått på terapi och fan och hans moster och vill inte mer. Den enda som ville vara med mig var tydligen min (inte längre) kompis för han var deprimerad efter sin skilsmässa. Trevligt.

      Pendlar mellan båda. Men har absolut hopp om att jag kommer träffa någon som är perfekt för mig en vacker dag ?

      Nej är absolut inte okej med det. Jag längtar efter kärlek, att ge och få.
      Jag längtar efter att få vakna och lägga mig med han som inte bara är min partner utan också bästa vän. Jag är inte desperat men känner mig redo.

      Både och. Man vill väll aldrig ge upp men får försöka förlika mig med tanken.

      Jag blev nyligen 30 och har helt gett upp. Jag har väl insett att jag förmodligen är en av dom som kommer vara ensam resten av livet. Jag har varit singel i 5 år, innan det var jag med en narcissist som skadade mig mer än något annat i 3 år, var aldrig kär. Poletten att jag inte kommer få skaffa en egen familj tillsammans med någon jag älskar har trillat ner, det är en stor sorg. Folk kommer väl tycka att man är larvig för att man ”bara” är 30, men då jag aldrig egentligen varit kär och älskat någon jag varit i ett förhållande i och efter 5 år själv-fortfarande inte hittat någon och sen tickar ju den biologiska klockan.

      Det är en stor sorg och något jag kämpar med varje dag. Allt annat i livet är liksom bra, har världens bästa föräldrar, fina vänner och högskoleutbildning plus fast jobb som jag älskar. Men det känns ändå.. så tomt, känner mig ensam, som att man inte duger? Vad är felet på mig? Typ så. Så nej det känns inte okej för mig.

        Det kommer du inte ❤️ Det känns så och jag känner likadant men du kommer inte få vara ensam hela livet. Du är bara 30! Du har hela livet framför dig!

      Känns lite som agt det där ”plötsligt händer det, då står personen där framför dig” den gäller alla andra förutom en själv. Känns ibland som att alla i ens närhet har någon men så är det inte, bara en känsla ibland men tråkig känsla att ha.
      Ingen idé att försöka stressa fram att träffa någon heller känner jag.

        Precis så. Och jag är så trött på att alla jämt säger ”det kommer när du minst anar det/när du gett upp helt/aldrig att du kommer vara själv”. Det finns ju dom som har det så och då undrar jag varför jag egentligen inte kanske är en av dom?

        Nej helt rätt inställning. Varför stressa fram något? Känns som det är upplagt för en miss. Jag försöker bara bearbeta sorgen det innebär så får jag se vad livet har att erbjuda, eller inte erbjuda framöver.

          Sen finns det du de som tror att alla singlar är olyckliga, så behöver det ju inte vara. Bara för att man är singel så betyder det ju inte automatiskt att man är olycklig, en del trivs med att vara singlar.
          Två kompisar frågade om jag ville träffa deras killkompis, han letade efter någon och då föreslog de mig men jag sa att jag redan gillade någon och förklarade hela den situationen så tackade nej.

          Ja man kan ju inte stressa fram att någon skulle börja gilla en så inte mycket att göra åt den saken för att skynda på det liksom.

        Vet inte vilken podd jag hört detta i, men någonstans har jag hört att man kan göra jämförelsen med att söka ett jobb. Jobbet kommer inte till en, man måste söka efter det. (Jaja det finns undantag, det gör det med allt)
        Så därför borde vi aktivt söka efter kärleken också.

        När jag hörde det kändes det så logiskt.

          Förlåt, kommer låta krass nu men är bara ärlig. Enda anledningen till långt/evigt singelskap är bara på grund av att man inte försöker tillräckligt. Vet inte hur många gånger jag hört den ursäkten, ”alla träffar någon utom jag, det är väl fel på mig”. Gå i terapi om du har ett dåligt dejtingmönster och sluta vara snowflake som inte ens vågar dejta. Din drömpartner dyker inte upp om du inte letar aktivt.

            Jo tjena. Säg det till den personen som möter sin partner i mataffären. Den letar inte aktivt direkt.

              Håller inte med. Man försöker om man har ögon och öron öppna. Går man runt med mantrat ”ingen vill ha mig” kommer ingen på matbutiken ta kontakt heller, eller så kommer du tolka det som att personen inte alls flörtar.

                Jag har en på jobbet men helt omöjligt att se om personen flörtar eller inte – eller svårt att tolka snarare så är inte så jäkla lätt

            Ja? Var sa jag att man inte skulle försöka?
            Du försöker när du söker ett jobb = försök när du söker kärlek. Läs vad jag skriver.

      Jag kunde inte se det framför mig alls. Hade varit olyckligt kär varje år hela tonåren, typ sådär att man gråter sig till sömns, och var till och med avundsjuk på de vänner som gjorde slut eftersom de ju hade fått sina känslor besvarade från början. Hade också ständig panik över att man inte ens hade kysst någon trots att man var över 20 år då. Fortfarande ingen av mina vänner som vet det..

    Hudrutin! Jag har köpt niacinamide från jorgobe. Är nöjd hittills. Men det är en djungel det här med syra osv, vad använder ni för produkter ni som har koll? Jag börjar med niacinamide, ansiktskräm och sen spf från Joseon. Produkter med syra, i vilket steg använder man dem? Mottager gärna tips på bra ögonkräm som stramar upp och nattkräm!

      Välj syra eller aktiva produkter efter det du vill behandla, typ finnar, anti-age eller så ☺️ Själv köper jag billigare tvätt, dag och nattkräm för att lägga mer pengar på aktiva produkter. Jag gillar aco sensitive balance face cream och cerave!

      Se upp med syror. Så inte hudbarriären skadad. Och huden är ju känslig av solen med.

      Det beror helt på din hud. Vilken hudtyp har du?

        Normal skulle jag säga men blir ibland torr på hakan. Använder dermaceutic turn over ca 2 kvällar i veckan, och resten av kvällarna en nattkräm från nivea eller garnier. Ska jag undvika dermaceutic nu när det är extra stark sol? Är pixie glow tonic okej att använda varje morgon, eller ska man vara försiktig med den också?

          Aktiva ingredienser i form av återfuktande hyaluronsyra och antioxiderande C-vitamin passar dom allra flesta. Niacinamid verkar primärt genom att stärka huden samt motverka förstorade och tilltäppta porer, så även den passar in i dom flesta hudvårdsrutiner. Dessa tre ingredienser fungerar fint med sol, däremot finns vissa aktiva ingredienser så så som syror och retinol vilka gör huden känslig för sol (hyaluronsyra är trots sitt namn inte en syra). Nu om sommaren hade jag dock inkluderat en dagcreme med SPF i oavsett, eftersom solens strålning är skadlig för huden. Jag kör gärna på en lättare med återfuktande gel under sommaren.

      Beställde just en ögonkräm från Bagliora. Ser ut som magi när folk smörjer den runt ögonen på sociala medier. Ev lurad ?. Beror nog lite på din ålder vad du ska ha. Jag brukar ha en toner från Kiehls innan syran. Ibland Bha vatten innan tonern. Till natten ofta ett fuktserum eller Retinol o fuktkräm på. Kolla @leyglow på Insta. Hon har bra tips!

      Jag köpte BHA-syratonern Cloud Water från Common Clouds efter tips från Hudfixaren Ram på TikTok. Den ska vara bra även för torr och känslig hy. Använder efter rengöring, efter det fukttoner (Klair’s), kräm och spf. Men BHA gör inte huden mer känslig för sol, det är en myt. Filorgas gör bra ögonkrämer.

    Läst denna blogg i 5 år och läser fortfarande ”Öppet sår” och blir obekväm. Varje gång.

      Varför blir du obekväm?

        Öppet sår? 🙂

      Hahaha jag med !

      Exakt samma här

    En ny månad med försök till syskon. De två senaste gångerna slutade det med missfall. Precis haft ägglossning så nu kommer den eviga väntan till beräknad mens.

      I feel you. Vi fick precis veta att vårt sista frysta embryo inte klarade upptiningen och nu är det 5-6 mån kö som gäller till nästa ivf. Drygt!

      Menar du att du blivit med barn och fått missfall två månader i sträck?

        Nej inte två månader i sträck. Men blev gravid, fick missfall. Sen ingenting på två månader. Sen gravid igen, missfall igen.

      Jag tror att jag har ägglossning idag. Hade sex med min man igår. Borde vi ha sex idag igen för att öka chanserna? Har känt en värk som bör vara ägglossningvärknunder dagen

        Ja! Kör på!

      Samma här, ägglossning igår och nu får vi se om det tagit sig. Ett år sedan jag fick missfall nu i juni. 🙁 Just nu känns livet helt okej som det är, men emellanåt är sorgen avgrundsdjup.

      tänk på att ni redan lyckats få 1 barn. bara det stora i det! <3

    Hur fan kommer man vidare från svek? Känns som jag aldrig vill lita på en snubbe igen. Det är oärligheter, spel, otroheter osv osv. Ja, jag vet, det finns bra också. Men allt är ju fan varningsklockor. Är han fär charmig är det red flag. Är han för ärlig också red flag. Haha. Alltså jag börjar seriöst undra om jag någonsin vågar försöka igen. Blir bara besviken. Och ja, jag har träffat olika typer. Inget fungerar. Jag både vill och inte vill. Saknar närheten och vissa delar. Tycker dock det är jätteskönt med en egen vardag. Så vill nog inte leva med någon på det sättet. Känns bara så misslyckat och ensamt ibland. Önskar jag vågade, men gör verkligen inte det. Tinder är dessutom så svårt + opersonligt. Man får ju noll uppfattning av några bilder och eventuell text. Alla kan bli bra på bild. Alla kan leka roliga i text. Fan. Haha. Heja alla som dejtar. Önskar också att jag ville, men blir bara så sjukt besviken och tycker det blir jobbigt. Slöseri med tid liksom. Så känns det. Men är samtidigt ledsen över att vara ensamstående. Allt är utformat efter par dessutom känns det som…

      Med undantag för anekdotiska exempel om att ”vi faktiskt träffades på Tinder!!!!” är det en ganska dålig idé för den som söker något seriöst.

    Varför blomstrar mitt ansikte plötsligt?! ? Har typ aldrig haft finnar men nu fått det mittiallt ?

      Sol kanske? Din spf? Kost? Hormonändringar? Jag får alltid tokmycket plitor och finnar när ansiktet blir utsatt för rejält med sol i början på sommaren. Men om du började med något nytt nyligen (hudvård, kost, smink) så prova att ta bort det.

      Kanske har du använt mer spf nu när det är soligt ute? Det kan få de flesta ansikten att reagera.

        Alltså, tyvärr har jag inte alls använt trots att jag borde ??‍♀️?

      Brukar också få det på sommaren, eller om jag har varit ute i solen, inte bara för att det är sommar. Jag vet inte varför jag får det dock?

    Vad är bästa hårborttagningsmetoden för en person med känslig hy? Jag har alltid använt en rakhyvel men tröttnade så köpte en epilator. Den var rena rama mardrömmen så gick tillbaka till min trogna rakhyvel men tappade tålamodet. Ni som vaxar er – är det snällare mot huden?

      Sockring är mer skonsamt än vaxning om man har känslig hud.

        Tusen tack ska kolla om någon salong gör det där jag bor ❤️

          Älskar sockring! Men första gången jag gjorde det gick huden en liten chock och blev prickig och röd, tog en antihistamin sen försvann det under kvällen.

      Jag har en sån laser”pistol” som man använder själv hemma. Mycket effektiv måste jag säga! Minns inte hur många gånger jag har använt den, 10-tal iallafall. Minns inte heller när jag använde den sist, men vi pratar år! Det som försvann då är fortfarande borta. Jag hade ganska mycket hår innan men nu är det väldigt glest så jag går i kortbyxor längre (utan att ha rakat) än jag gjorde innan lasern. Det enda som gör ont är att själva munstycket som man har mot benet blir väldigt varmt, vet dock inte om dom förbättrat detta på nyare modeller, detta är ju som sagt många år sen.

    Hela hon verkar rubbad. Fattar inte hur hon tänker många gånger. Ska bli intressant att se hur hennes liv kommer gå när bebisen har fötts 🙂

      Äh hon kommer ju lägga all oro på bebisen istället.

      Varför verkar hon rubbad?

        Kolla hennes ig så får du svaret

      Ja herregud. Hennes liv består av halvfabrikat till mat för bebis ”kräver det”, vila halva dagarna och på något sätt göra 18 olika stories om det??? När verkligheten med en bebis kommer ikapp henne lär det ej gå så bra har jag en känsla av, oavsett hur efterlängtad den är. Känns som en väldigt instabil människa atm.

        ”Bebisen” krävde halvfabrikat innan den ens fanns isåfall

    Är gravid med tredje barnet och det var inte planerat alls, men jag är såklart glad. Det kommer dock bli en sladdis då mina barn nu är 6 och 7 år, och jag känner mig lite orolig över hur det kommer bli. Tar man fel beslut som börjar om med småbarnsåren igen? Kommer det ”förstöra” för mina äldre barn?

      Min mamma blev gravid med min syster när jag var åtta år. Jag älskade henne från första stund, det fanns verkligen inget negativt med ett yngre syskon. Nu är hon i övre tonåren och jag kan verkligen inte se livet utan henne, varken förr eller nu.

        Tack för svaret ❤

        Håller verkligen med dig, det skiljer 8 år mellan mig och min yngsta lillebror, vi har alltid varit otroligt tajta ❤️

      Fick trean när de två äldre var 4 och 7. De äääälskar sin lillebror över allt annat, de har varit och är superfina med honom. Att få tredje barnet har varit en walk in the park på många sätt, storbarnen har varit så stolta och hjälpsamma. Nu är de 2, 6 och 9, det är fullt upp 97% av all vaken tid och vi är oftast helt slut på kvällarna. Men det är kul. Jävligt kul!

      Det är 15,12 och 9 år mellan mig och mina syskon. Enligt deras utsago så var jag bara ett underbart tillskott till familjen. Jag o min syster som de skiljer nio år mellan är bästa vänner o gör mkt roligt tillsammans och jag vet att hon och mina bröder alltid har min rygg❤️ Så har bara positivt att säga om sladdisar ?

      Sladdis för 7 års ålderskillnad? Mina halvsyskon är 27 och 30 år äldre än jag lol

      Jag fick en lillebror när jag var 12 och skulle fylla 13 samma år. Och hade då även en bror på 10år och syster på 6år. Och han var ju familjens lille prins typ, vi syskon hade så roligt med honom och nu är vi så stolta att få fira hans student på fredag ??

      Min syster blev gravid när hennes äldre barn var 6 och 11, de älskar sina småsyskon så mycket. Klart det kan vara tufft att hinna med ibland (hon gick från två till fyra) med två små och tillräcklig tid till de äldre. Eftersom de är lite äldre kan de vara vakna lite längre och få sin egentid med föräldrarna ?

      Åh, fick våran tredje när syskonen var 7 och 9, det var (är!) toppen! ? Många saker kändes så mycket lättare med trean, fick hänga med på alla aktiviteter som större barnen gjorde. Har blivit en trygg, självständig, trevlig prick som kan gå sin egen väg och samtidigt föra sig ”bland folk”. Självklart individuellt och beroende på en massa faktorer men tror mycket hänger ihop med var man hamnar i syskonskaran. De äldre är väldigt omhändertagande och det tror jag hänger ihop med att de fick sitt lilla syskon när de var ganska stora.

      Vad skulle det förstöra?? Jag är 6 år yngre än min bror. Visst vi har ingen supertight relation men han tyckte det var så kul att få småsyskon när han var liten, och mina föräldrar tyckte det var så skönt att han var ”självgående” när jag var hjälplös. Tror du övertänker rätt rejält. Dessutom är det väl 10 års skillnad som räknas som sladdbarn?

    Så snygga bilder på dig Camilla! ?

      Tänkte samma! Jättefina! ???

    Lever i en förälders mardröm just nu. 5-åringen berättade att den manliga förskolläraren har visat snoppen. Har anmält till rektorerna, polisen och socialen. Han är avstängd och de ska ha möte imorgon. Jag har varit i kris-mode ett par dagar och bara agerat enligt konstens alla regler men nu landade jag i chocken och mår s k i t. Bara gråter. Trodde jag visste vad ångest var, men detta är utöver allt. Barnet verkar dock må bra, vilket är huvudsaken. Har läst på och tydligen är det ovanligt att barn hittar på såna här saker, snarare så att de inte berättar nåt alls. Har också läst att det kan hända att barnet börjar berätta om det ”mildaste” som hänt för att se hur föräldern reagerar/om denne kan hantera informationen. Det här är en sån jävla mardröm. Tänker också att om han har blottat sig (dessutom inför en grupp barn, enligt mitt barn), vad har han inte gjort dessförinnan? Liksom, ofta att detta är det han börjar med? Har också läst att det är vanligt att förövare tänjer på gränserna och tar större och större risker för att få kicken.

    Någon som varit i samma situation? Vad har hänt med förskolläraren? Tror ni att han kommer kunna jobba kvar? Vi ska ändå byta förskola rätt snart, men jag tänker på de andra barnen.

      Oh herregud!! Nackskott på honom! Fyfan!!
      Snälla, för din sons skull och alla andra barnens skull, ge inte upp detta, få honom att sluta, få med dig andra föräldrar som hotar med att deras barn inte kommer fortsätta på förskolan om han får vara kvar. Låt hans äckliga handling leda till konsekvenser så han aldrig får komma i närheten av barn igen!
      Vill d*da honom!

        Tack ❤️
        Är min dotter som berättat, men har en son på samma avdelning (som dock inte sagt nåt). Är så orolig för att detta ska ha pågått länge. Och nej nej, jag kommer aldrig släppa detta. Den jäveln ska aldrig aldrig komma nära barn igen. Fy fan. Och aj mitt hjärta ? Har jag skickat mina barn rakt i armarna på en förövare? Vi litade på att den här platsen var trygg!!

          Hänt oss också. Hjärtat och alla trygghetskänslor man byggt upp går i tusen bitar. En manlig barnskötare som visade sig vara dömd, grov pedofil, men brotten var äldre än 10 år och mao var dommarna inte längre synliga i belastningsregistret. Han hade jobbat med annat under alla år, men så fort dommarna försvann sökte han sig till barnomsrogen. Föräldrar upplevde honom som märklig och började undersöka saken och hittade gamla domar.
          Vi föräldrar vände upp och ner på förskoleledningen när vi fick reda på detta. Inget brott hade hunnit begås hos oss, men det var förmodligen bara en tidsfråga… Denne man köptes ut (kommunal förskola) eftersom han inte ansågs lämplig för jobbet. Provocerande, han borde inte fått en krona. Sedan var det locket på, typ.
          Han sökte innan detta friskt tjänster överallt i Stockholm/Mälardalen, men jag hoppas med hela mitt hjärta att han aldrig någonsin får jobba med eller nära barn igen. Sexualbrott mot barn borde ALDRIG NÅGONSIN försvinna ur beöastningsregistret!!!

            Tack för att du berättar om hur det varit för er. Och så fruktansvärt att du också haft erfarenhet av detta. ?
            Håller med dig angående belastningsregistret. Generellt kan jag tycka att människor har rätt till en andra chans efter avtjänat straff, men när det gäller sexualbrott (och i synnerhet mot barn) så är jag alldeles för orolig för återfall i brott. Jag är helt enkelt inte beredd på att eventuellt utsätta mina (eller några) barn för den risken.

            Fyfan alltså vissa domar borde ju synas ändå, trots lång tid. Hans sexuella ”avvikelse ” finns ju kvar ändå menar jag. Säger ju en del att han återvände till barnomsorgen ?.

              Känns också som att få söker hjälp i och med oerhört tabubelagt. Istället utsätter de sig själva för att börja arbeta på platser där det finns barn?

      Fy så himla hemskt, är så ledsen för er. Fattar inte varför man ens anställer manliga som får jobba på dagis å förskola?! Vad har mån ens på förskolor att göra?! ??

        Men va? Varför skulle män inte kunna jobba på förskola??

        Men sluta med det där fördomsfulla tramset. Bara väntade på att någon skulle slänga ur sig sånt skit.
        Inget mot TS, förstår till fullo dina känslor och BRA att du inte tänker släppa det. Detta ska sjävklart anmälas och vidtas alla åtgärder.

        Såna som du A kan däremot skärpa till sig. Jag har två söner och om någon av dem i framtiden vill börjar arbeta på förskola så hoppas jag att de följer det de vill göra och slipper samhällets trångsynthet. Och ja, de har en manlig pedagog på sin förskola. En som är otroligt uppskattad och omtyckt av samtliga barn och föräldrar.

        Fast va? Vi kan ju inte börja förbjuda män att jobba på förskola. Varför skulle en man inte kunna vilja jobba på förskola? Dock är det ju såklart vidrigt med pedofiler ?

        Vad är det där för fråga? ”Vad har män ens på förskola att göra?” Vad har NÅGON på en förskola att göra? Jo att ta hand om våra barn. Mina barns manliga pedagog är helt fantastisk. Skulle aldrig falla mig in att vara fördomsfullt oförskämd mot honom (eller någon annan pedagog) som gör detta fina jobb med våra barn.

      Usch vad jobbigt! Nej han kommer absolut inte få jobba kvar. Jättebra att ditt barn berättade! Att han visat sig för en grupp barn tänker jag tyder på att han inte har gjort något värre, blottning sysslar de ofta med innan de gör värre saker. Förstår verkligen din känsla, var livrädd för att något skulle hända när mitt barn gick på förskola. ”Stopp min kropp” materialet använde de på vår förskola och det kändes som en stor trygghet. Kan tipsa om att rädda barnen har ett bra material om hur man pratar med barn om sånt här.

        Aha, tänkte att det var ett så pass stort risktagande att han blottat sig inför flera barn att han då också rimligtvis borde ha gjort nåt mer i andra sammanhang, typ inför enskilda barn. Gud vet vad som kan ha hänt när han hjälpt till efter toabesök…
        Rädda barnens material är jättebra! Vi har pratat mycket om sånt hemma, som integritet, kroppsgränser, privata kroppsdelar osv osv. Känns som en liten tröst i alla fall att det kanske har bidragit till att mitt barn berättat om händelsen, att hon känt med sig att det som hänt var konstigt och värt att berätta om. Men det känns också så avgrundsmörkt att man som förälder inte hundraprocentigt kan se till så att barnen aldrig råkar ut för något sånt här…

    Vad vill hon säga med sitt bajs ? Eller fattar inte ?? kan inte hennes sambo ha den uppgiften också , han var ju bajsvakt sist?

      Han jobbade så nu behövde hon ventilera bajsfärg med någon annan under några kritiska timmar ?

      Hon frågade om andra som tar järn får grönt ? Men folk svarade svart osv

        Men alltså , hon verkar ju ostabil men hennes följare som gillar det hon postar , vilka är det ??

    Va e meningen att filma ned möt börsten , mage och midja medans man e ute går och lägger upp på stoys på Instagram. Nämner inga namn men har bara börjat undra lite vem som tycker det e bra content.

      Är det inte många som gör så? Typ visa upp kroppen? Man får väl en smickrande figur ur den vinkeln?

      Har en kompis som gör så också. Typ ansiktet, ner mot kroppen och upp och visar ett leende igen. Jag stör mig på det men det kan vara för att hon blev tillsammans med killen jag höll på med och hade känslor för?? jag vet att jag låter bitter ?

    Bästa utbildningen inom projektledning och varför! Hit me!?

    Mot*

    Vilken scen i film/serie som ni såg som ungdom blev ni mest chockad över?

    Jag kommer ihåg när jag såg Greys anatomy och Denny dog. Eller när prästen sprängde hela samhället i Tre kronor

      RIP Marissa Cooper

      Åh blev ju nästan traumatiserad av slutet i Tre konor! ? Han som spelar Sten Frisk bor i mina kvarter så man ser honom lite då och då på gatan. Hajar fortfarande till varje gång, haha!

        Jobbade på café för ett antal år sedan och precis innan stängning kom han in och skulle köpa en kaffe. Var ingen annan på cafét just då och jag kände mig på riktigt rädd att vara själv med Sten Frisk?

      När Kate dog i NCIS

      Stråkarna från Jeff Buckleys Hallelujah ger mig fortfarande en klump i magen från säsongsavslutning av första säsongen av The OC. Alla de känslor som förblev tysta i den orangeliknande solnedgång i bild, likt apelsinbitarna i mammas ris à la Malta. Det var en fin stund vi delade, varje torsdagskväll.

      När Hotchers fru i Criminal Minds blev mördad och när Dr Green i Cityakuten dog av en hjärntumör ?

        Hade glömt bort Dr Green
        Var även hemskt när han läkaren fick armen avskuren av ett helikopterblad och dog sen i en annan olycka med en annan helikopter

          Jag hatade Romero haha men scenen var hemsk ändå. Och när Greg blev dödad var också fruktansvärt. Fy – hela ER är snyft ?

        Men fy, grinar varje gång jag ser avsnittet med Hotchners fru (så fort jag inser att det är det avsnittet typ) ??

          Criminal Minds avsnittet som jag alltid grinar till är när det är några barn som blir kidnappade med olika intervaller. Och det är en kille som varit kidnappad länge skyddar en liten flicka (flickan blev kidnappad bara för någon dag sedan)och han blir dödad pga det. Och inte länge efter det så hittar teamet alla barn/ungdomar. Senare är alla barn och föräldrar i samma rum och en av killarna går fram till föräldrarna vars barn dog. Och typ säger ”jag kände honom, han dog när han skyddade den där flickan” och föräldrarna säger ”han levde igår?”
          Då rinner tårarna ??

            Finns så många avsnitt som är helt vidriga. Ett av de värsta för mig är de som kremerar barn levande. Grät så tårarna rann men Hotchners fru tar priset ?

      Jag såg Mumien flesta och enda gången under en klassresa i femman och minns än idag känslan när jag såg karaktärerna bli uppätna levande, inifrån av insekter. det närmsta jag kommit trauma genom en film ?

      När Dan sköt sin bror i One tree hill

      När Leah blev påkörd av lastbilen i sist avsnittet av Tunna Blå Linjen ???

        Såg du det som ungdom? ? tänkte på ditt nick, för det var väl bara typ förra året den scenen utspelade sig ?

      När farbror Enok blev påkörd av en spårvagn i Pip-Larssons. Trauma…

      När Gibbo dog i Flying Doctors eller vi kallade ju den- Doktorn kan komma.
      Eller när siouxhövdingen offrade sig själv (minns inte riktigt kontexten) i Familjen Macahan, jisses vad jag grät.

      När Tara blir skjuten i Buffy, så sorgligt ?

        Fint att någon nämner Buffy! Taras död var det mest chockerande, men vart givetvis ställd när Joyce dog.

      Bimbo i tre kronor ❤️

    Skall stå under mitt inlägg högre upp

      Det går bra nu??

    Jag orkar inte med hur otroligt krångligt (plus dyrt) det är att försöka planera en resa från norra norrland till skåne.. Knappt så det går tåg och flyg kan man mest drömma om.. Någon som kan peppa mig till att inte ge upp och fortsätta leta? ?

      Nu vet jag inte vart ni åker från eller vart ni ska, men snälltåget har en del nattåg som går direkt mellan vissa delar av norra och södra Sverige till hyfsat billigt pris.

        snälltåget finns i tankarna för de sydligare breddgraderna, värre med de nordliga som bara har norrtåg och sj (från umeå).. planen är luleå-ystad ?

      Testat att söka på flyg till Köpenhamn istället?

        Det här är enda sättet att resa till Skåne från Norrbotten utan att vilja dö. Flyg Luleå-Stockholm-Kastrup, hoppa på tåget på Kastrup och vidare Malmö-Ystad.

    Någon här inne med lite äldre tonårsbarn?
    Min äldsta är 18 år, en son. Han ör väldigt försiktig, blyg, tystlåten o har liksom aldrig haft tid med tjejer. Han har pluggat o pluggat stenhårt för att kunna läsa till det han vill efter gymnasiet. Han har två väldigt nära killkompisar. De är två mycket bra vänner. Pålitliga o ordentliga. Märker att intresset för tjejer sista månaderna har vaknat. Han är oskyld. Pratar med oss om allt.
    Nu har han blivit intresserad av en tjej o jag är öppen för de flesta o har mycket förståelse osv
    MEN massa varningsklockor ringer hos mig och min man som annars brukar låta saker ha sin gång.
    Hon går i ett annat program på gymn har öppet insta m över 1000 följare som verkar vara helt random. Inget konstigt så.
    Men hon bara dök upp som en ny vän till en kille i min sons klass. Hängde med på fest o plötsligt hängde hon m en annan kille i min sons klass. Och nu plötsligt dyker hon upp hemma hos oss. Berättar att hon nyligen dumpat en kille men att hon fick ta mycket skit för det. Oklart varför. Hon berättar att en annan klasskamrat till min son är intresserd av henne. Hon verkar vara överallt o ingenstans.
    Inga föräldrar som bryr sig. Hon mådde psykiskt dåligt en dag förra veckan o åkte in till psykakuten. Hon deklarerade att hon har ppiller
    Hon var plötsligt intresserad av min son o kysste honom o han besvarade den lite tafatt o osäkert, berättade han. Då han aldrig kysst någon. Han var också livrädd att göra ngt hon kanske inte ville. Hon hade frågat om han aldrig haft tjej. Han sa nej. Hon sa att hon var intresserad men att det måste hållas hemligt.

    Jag tycker hon verkar vara vilsen, lite trasig. Får känslan av att hon är lite här o där om man säger så.

    Min son är en lugn o snäll kille. Varit på 2 fester.

    Jag vet inte vad det är men hon känns inte bra.

    Försökt prata m min son lite försiktigt om att ta det lugnt o lära känna bättre.
    Att jag har lite konstiga vibbar.
    Men han är kär o ser bara rosa moln.
    Blommor o bin/säker sex (sjukdomar/graviditet) har vi pratat om flera ggr innan men tog det igen då jag tycker hon verkar pusha på.
    Min son sa själv till mig att han inte vill gå längre än puss/kyss på ett bra tag för det känns inte bra att göra det direkt.

    Så jobbig sits.
    Känner bara så starkt att jag inte vill att det blir ngt. Önskar att han träffar en tjej som är mer som honom, inte flackig, pushig o halvt vilsen o trasig.

    Kanske är det för att detta är nytt för mig, han är min äldsta son o detta är ju inget vi gått igenom innan.
    Jag o min man är lugna, trygga osv så kanske jobbigt då när grabben träffar motsatsen.

    Obs! Menar inget illa om vilsna själar osv
    Men tror när det gäller ens barn att man vill allt det bästa.

    Jag är livrädd att hon blir på smällen el har med sjukdomar. Får konstig känsla. Vill inte skriva mer om varför här.

    Någon annan m tonårssöner?

      Tycker att det är fint att du bryr dig så mycket och är närvarande med din son. Prata med honom, säg att det är viktigt med skydd och vilka konsekvenser det kan få (men han vet det väl redan om han är 18). Men samtidigt, backa lite. Låt honom leva, få livserfarenheter och gå på fest och träffa tjejer. Han kanske inte är van vid bekräftelse från tjejer och hon kanske inte kommer att vara så intressant om han kommer ut mer och får växa lite som person. Uppmuntra det sociala mer istället för att vara livrädd för vad som skulle kunna hända om de har sex?

        Tack för svar

      Din känsla stämmer säkert utifrån det du beskriver. Och du verkar ha haft samtal med sonen både allmänt om relationer, sex och samlevnad osv samt om denna tjej.
      Längre än så skulle jag säga blir lite gränslöst. Allt borde han liksom inte berätta för sina föräldrar i den åldern. Mkt är bra. Men visst privatliv känns sunt att ha som 18-åring.
      Och därtill tror jag det är bäst att inte försöka förbjuda honom eller säga att han inte aka träffa henne. Då finns risk att han vänder sig ifrån er och det blir ngn spännande förbjuden romans, om han dessutom redan är kär.
      Låter bättre att fortsätta som ni gör att vara ett stöd för honom.

      Finns säkert varningsklockor. Det är fint att ni är nära men din son är 18 år och måste få göra som han vill. Om ni berättat om säkert sex så har ni gjort det ni kan. Man lär sig i livet av att leva och göra vissa misstag.

      Men gud tagga ner. Först och främst är din son 18, inte 13. Fint att han kan prata med er om allt men ni verkar tyvärr inte kunna släppa taget. Han är ung men inte ett barn och han måste väl, precis som alla andra ungdomar, få utforska och experimentera och träffa olika människor utan att hans föräldrar ska lägga sig i. Hon verkar ju annorlunda än hur du beskriver din son men utifrån vad du skriver så verkar hon ju inte ”farlig” på något sätt, så tycker bara ni borde backa undan. Det kanske blir pannkaka av allt, men det är ju också en del av livet och av att bli vuxen.

        Vi förbjuder inte honom och har heller inte lagt fram det så. Och självklart ska han inte berätta allt för oss och riktigt så är det inte heller. Menar att han KAN prata med oss om allt (med vissa gränser såklart) Och självklart blir det en erfarenhet oavsett hur det går.
        Nu skrev jag inte allt om henne (som jag skrev) så lite svårt för andra att svara helt då. Och såklart ska han få utforska o växa utan att vi lägger oss i.

        Behövde bara prata av mig lite. Men det var kansk ingen bra idee hät inne.

        Vi kan glömma allt. Så andra som läser behöver inte svara mig.
        Tack till er som svarade.

          Ville bara skriva att jag uppfattar inte varken dig eller din son som dom andra skriver. Jag tycker det låter fantastiskt som du beskriver er relation och hur mycket du värnar om honom.
          Men ja, här är tyvärr fel ställe att skriva sånt. Det behöver inte vara gulligull och silkeshandskar men om det är känsligt och ”privat” kan man ju åtminstone tänka på hur man skriver, eller scrolla vidare.
          Lycka till med situationen, hoppas det blir sta lösningen för din son!

          Nej fy att du ska få så hård ton riktat mot dig i svaren…

          Jag förstår din oro till 100 procent. Det finns många varningstecken i hennes beteende. Tyvärr är det inte alltid man som 18-åring ser det som en person med mer livserfarenhet ser.

          Jag tycker du verkar vara en sådan inkännande och varm förälder.

      Min första kille som jag träffade som 18-åring var inte bra för mig. Men jag överlevde och jag lärde mig – vad jag ska akta mig för och vad jag inte vill ha i en relation.

      Försök tänka på att din son haft en trygg uppväxt och att han har en bra relation med er. Han har de bästa förutsättningarna för att ge sig ut i livet och skaffa sig erfarenheter – bra som dåliga ❤️

        Tack

      Oj- det känns som att du beskriver en 13åring och inte en 18åring? Du skriver ju själv att han är ansvarsfull och försiktig så släpp loss han och lita på honom. Om ni pratat om sex, skydd, sjukdomar så har du ju gjort det du kan?

      Att få hjärtat krossat hör till, att få testa sig fram hör också till osv.

      Låt han leva sitt liv- du verkar ju ha en superseriös son, låt han ha det lite roligt också?

      (Jag har en son på 18år också)

        Tack för ditt svar
        Oftast läser man om de som vill ha råd om bebisar el småbarn. Men inte så lätt med stora barn heller.
        Återigen tack för svar

      Din son är myndig, det börjar verkligen bli dags att ta ett steg tillbaka och låta honom utvecklas till en självständig individ som får göra sina egna val och misstag utan sina föräldrars inblandning. Hon kanske är rätt för honom eller så får han klamydia och sitt hjärta krossat men sånt hör till livet, allt är inte rosor jämt. Du gör honom en stor otjänst om du fortsätter att mamma honom som att han vore typ 13, du hindrar hans personliga utveckling.

        Tack för svar

        Skrev väl inte mitt inlägg så bra
        Svårt att skriva så andra förstår
        Vill tillägga att jag inte mammar honom o allt jag skrev har jag inte sagt till honom. Och han får självklart lära av sina misstag osv
        Jag ville inte skriva allt om henne så det blir ju lite svårt för er att svara
        Återigen tack för svar.

          Det spelar ingen roll hur dålig hon än skulle vara. Du kan inte göra mer än det du gjort och lärt din son. Han behöver själv göra val nu och som flera ovan skrivit gå på nitar för att lära sig.

          Det här kan vara en både bra och dålig plats att ventilera något på har jag märkt. Jag tyckte din text och beskrivning av situationen var väldigt fin och kärleksfull gentemot din son och att du beskrev tjejen tydligt utan att liksom se ned på henne. Jag förstår dig verkligen. Man älskar sina barn och är rädd om dem. Något känns inte riktigt bra gällande denna tjej och du ska lita på din magkänsla här tycker jag. Tycker dessutom att du på ett fint sätt har pratat med din son och planterat tankar i hans huvud om att ta det lugnt och så vidare.
          Har tyvärr inget smart råd att ge, ville mest förmedla till dig att du verkar vara en väldigt fin och klok mamma.

            Tack så mycket
            Tack för svar
            Ja det kanske inte var ett bra ställe att ventilera på. Då har jag lärt mig det.

            Har tre barn. Får alltid höra hur fina personligheter dom har av såväl lärare som andra.
            De är självständiga o absolut inte inlåsta eller övervakade/styrda av oss föräldrar. Inte ”mammade” på ett sådant sätt. Och varför jag skulle beskriva en 13 åring när han är 18 vet jag inte. Kanske för att han är oskuld eller ngt. Man måste komma ihåg att denna kull hade pandemiåren där de inte kunde/fick festa eller riktigt umgås som man gör in den åldern annars. Så de ligger lite back i vissa umgängessaker i den kullen. Lät kanske så i mitt inlägg som att han är helt osjälvständig o mammad o förstörd.
            Så svårt att skriva saker, uppfattas så olika bereonde på vem som läser.
            Ibland känns det som man blir påhoppad på ett otrevligt sätt. Man kan säga saker på bra o dåliga sätt men ändå få fram det man ville.
            Min son får såklart träffa vem han vill o göra normala misstag osv
            Jag är van vid både narcisister, bipolära ingifta familjemedlemmar o annat så jag försöker alltid se det positiva i alla o ha förståelse.
            Finns dock saker med den tjejen som jag inte skrev. Försöker se positiva saker om henne men det är ngt som inte alls känns bra o ngt jag inte vill att min son ska lära sig av. Annars ska han leva o lära men i detta fall så vill jag inte det.
            Svårt detta men skitsamma, blev inget bra att skriva här. Kände mig ledsen
            Men nu ännu mer då man bli lite utmplad som en mamma som ”kväver” sin son som dessutom beskrivs som en 13 åring.
            Kanske fel att ha en bra relation m sitt barn. Jag hade det m mina föräldrar men kanske är det för att jag var dotter, kanske inte söner ska ha så bra relation m sin mamma.
            Tack för ditt svar 🙂

              Hej, jag förstår dig verkligen! Den första vår ena son träffade, var helt ärligt väldigt mycket för hela vår familj, då alla blev så påverkade pga hennes mående. Jag tycker du gör helt rätt, visar honom att han kan prata med dig/er och söka stöd i det. Det är toppenbra att man är så nära sina barn att de kan berätta om hur de känner. Och visst har du rätt, pandemin gjorde att många som skulle haft en ungdomstid, istället var utelåst från det.
              Det handlar inte om att man får tåla/lära sig, man kanske inte önskar att första upplevelsen av flickvän ska bli en väldigt tråkig upplevelse. Jag vill inte skriva för mycket här, men om du ber Camilla om min mailadr, så kan vi skriva privat.

                Vet inte om du ser min kommentar, men det har gått ett tag. Kan säga såóm så. Tjejen visade verkligen sina sidor och avslöjade sig själv på alla plan. Så det blev inget där. Tack o lov.
                Min son kom själv o berättade massa saker. Även hans kompisar hade reagerat.
                Så det löste sig av sig själv.

              Hej!

              Får nästan ont i magen av dina svar och av att du blev ledsen av svaren du fått, vilket jag dock förstår.

              Ni verkar ha en jättefin relation och trots att jag inte har några barn själv ännu, samt är dotter, så kan jag förstå din oro men är på samma spår som tidigare kommentarer, var trygg och lugn i att han har en stabil grund/uppfostran från er med mycket prat om både det ena och det andra.

              Fortsätt visa att ni finns där, utan att döma, för att lyssna, visa föredöme om hur en relation bör fungera så är jag säker på att han kommer vidare med bra lärdomar även ifrån detta! Säkert även ni föräldrar ?

      fin mamma ❤️du är! håll iåtanke att 100% värt att han, pratar så öppet och förtroligt med dej. äventyra inte det. och att till 99%kommer denna flirt va tillfällig. låt han pröva sig fram.

      Kolla med honom så att han inte tycker att det är pinsamt att köpa kondomer, tipsa om att man kan köpa det på nätet. Det var i princip det enda sex-snacket min farsa hade med oss som tonåringar, se till att använda kondom och om ni vill så kan jag köpa det åt er. Annars finns det nog inte så mycket du kan göra tänker jag, mer än att stötta om han blir dumpad.

    Vad tycker ni om Sverige och vad vill ni förbättra?
    Jag tycker sjukvården måste satsas mer på.
    Att gamla får bättre omhändertagande och meningsfull sysselsättning på servicehus.
    Att brottsligheten bekämpas och då får vi ett tryggare samhälle.

      Håller med dig. Sjukvård och brottsligheten.
      Men då jag själv blivit pissigt bemött av min vårdcentral senaste veckan är jag jävligt sur och bitter och vill ha förändring helst igår och tidigare ändå. Fy helvete vad arg jag är. Mest sur på kärringen som ska föreställa sköterska, har aldrig varit med om liknande bemötande förut.

        Klaga till patientnämnden. Sjukvården får inte skada sina patienter. Det är verkligen inte ok.

          Kan jag verkligen göra det?
          Det var bara över telefon, jag ringer inte vc för skoj skull direkt utan när det gått för långt och det inte bättrar sig av sig själv. Men hon var så hånfull och dumförklarande i telefonen. Hade lust att fräsa åt henne och slänga på luren i örat på henne men fick ju bete mig. Knappast mitt fel att jag behövde kontakta vc, anledningen har jag inte orsakat själv liksom.

          Jag skrev en dålig recension på Google, blev väldigt glad över att se att majoriteten hade gett en stjärna och dåliga recensioner. Ska byta vc, vet bara inte till vilken än.

      Skolan oxå
      Håller m i allt du skriver

      Ställa mer krav på invandrare. Hur kan man få komma hit och bara få bidrag för typ 10 ungar som man inte ens vet ålder på? Hade vi flyttat till Irak hade vi inte fått ett skit, vi hade fått anpassa oss efter deras kultur och lära oss deras språk. Så mesigt land. Jag är själv gift med en ”utlänning” så nej jag är inte rasist

        Exakt, de gör sig oanställningsbara genom att hela tiden vara gravida och på så sätt slippa gå hemifrån under typ 15 år.

        Är du på riktigt?
        Asså ha främlingsfientliga åsikter om du vill men tro inte att vara ihop med en ”utlänning” ger ngt automatiskt icke-rasist-kort. Dummaste jag hört.

          Gå och lägg dig.

            Varför då? Borde väl du göra?

        Fräscht

      Jag önskar att Sverige satsade mer på att integrera invandrare i samhället. Att man la mer krut på utbildning, arbete, språk och det sociala för att ge människor förutsättningarna för ett gott liv. Att kasta runt bidrag och önska lycka till gynnar inte någon. Sedan behöver man satsa betydligt mer på sjukvården! Vi har mycket kompetent personal men vad hjälper det när inget annat fungerar.

        Men många vill leva i sina områden med sitt språk och sin kultur. Vem ska ändra på det?

          Sluta bara

          Vill ”de” leva i ”sina områden” eller är det där de faktiskt har råd att bo?

            En fd kollega, invandrare, sa att de vill bo med varandra.
            Det är dock endast en källa men så sa han.

              Ahmen om du EN gång pratat med en invandrare så stämmer väl det rent generellt.
              Herregud.

        Så de har inget eget ansvar?

          Jo självklart, men det kanske inte är så lätt i ett nytt land där man inte kan språket, inte känner någon och inte vet hur samhället fungerar. Att ta ansvar behöver inte betyda att klara allt på egen hand.

    Har sovit bort hela april, maj och juni fram tills nu pga depression, autism/adhd-svårigheter, utmattning och inget socialt umgänge. Har inte råd att ta mig iväg någonstans eller göra något pga skulder. Mår såklart jättedåligt av min situation och sitter fast. Hur kan jag göra för att inte fortsätta sova bort sommaren? Drömmer om att göra saker, men sen blir det inget utan jag sover bort dagen istället.

      Jag har också autism och mådde otroligt dåligt under hösten och vintern förra året. Var helt slutkörd och hade väldigt svår ångest. Jag började på medicinering (fluoxetin dagligen+oxascand v.b), tog varje dag i taget och gav mig sjutton på att må bättre. Är inte i mål än, men mår otroligt mycket bättre! Vad kan du göra ii din situation just nu som får dig att må lite bättre? Kanske ta en daglig promenad, ringa och prata med någon nära? Stundvis är det riktigt jobbigt, men alla steg framåt är framsteg och så småningom blir det lättare bara du inte ger upp. Jag tror på dig!

        Ska kanske börja en kurs på Habiliteringen snart som handlar mycket om just såna här saker så hoppas det hjälper mig att börja ta tag i saker och sluta isolera mig. Ska försöka ta en kort promenad och komma ut lite varje dag. Tack för din kommentar.

      Jag har varit i EXAKT samma sits. Har du fått din diagnos än? Isåfall rekommenderar jag att du bums skaffar boendestöd och/eller kontaktperson och tar hjälp av habiliteringen. Får du hjälp för depressionen?

    Lesbisk, över 30 år, stora allmänheten känner inte till min läggning, har en (ursäkta uttrycket) feminin och straight utstrålning och bor på liten ort. Hur skulle man ens kunna hitta någon? Har dessutom barn så att flytta till storstad är uteslutet

      Tinder? Annat internetforum? ?

      Kolla upp organisationen Lesbisk makt och deras kontakter, kanske leder det dig in på rätt spår. Finns både på instagram och Facebook och koncentrerar sig inte enbart runt Stockholm.

      Det är en organisation som anordnar diverse aktiviteter/forum för främst lesbiska i vårt avlånga land. Det är med andra ord ingen dejtingkanal men ger dig kanske möjligheter till nya vägar/andra konton som kan tipsa om dejtingsidor/forum/klubbar o.s.v.

      Lycka till ute i vimlet!

    Tycker håret blir så fint efter att man har badat i sjön, istället för mitt osymmetriskt vågiga hår blir det ett fint jämnt vågigt ”svall”.
    Går detta att skapa med produkter? Vilka då i så fall? Jag är lost i hårproduktsdjungeln?

      Har du testat nån saltvattenspray?

        Nej aldrig, ger det sådan effekt??

          Om du badat i en sjö antar jag att vattnet inte är salt, så saltvattensprey är nog inte det du söker.

          Vattnet i sjön är mjukare än vattnet i din kran hemma.

          Har du tillgång till regnvatten så testa det. Om inte, så kan du byta schampo, balsam och andra hårprodukter till något som ger liknande effekt.

    Jag har ångest över midsommar redan och över att sitta själv medan andra har sina planer. Är singel, har knappt någon kontakt med min familj och det känns som att alla vänner bara umgås i par på midsommar. Förra året satt jag också själv när det var strålande sol. Jag vet att det bara är en dag men jag drömmer verkligen om att få fira högtider med andra och att det inte bara ska vara ångest.

      Jag reser solo till medelhavet på midsommarafton – bästa beslutet på länge!

      Kan du inte styra upp något själv? Bjud över dina vänner och bekanta så får de som kan komma?

        !! Bra idé. Släng ihop en knytis och bjud in alla du vill hänga med utan pretentioner. Det är förvånande ibland hur många av de som man tänker absolut säkert har planer som av diverse anledningar kanske inte hänger med sin partner just då eller har en färdig kväll för att fira.

          Jag har tyvärr inga bjuda över, sorgligt nog. De jag känner har planer ute på perfekta landställen. Jag har försökt att säga till de att jag gärna följer med trots att det bara är par och jag. Men ändå inkluderar de mig inte i planerna. Det suger. Men jag ska försöka hålla ögonen öppna och se om det finns någon jag inte tänkt på som är i samma sits och som kanske vill göra något.

      Känner exakt samma sak! Jag har extremt få att fira högtider som midsommar och nyår med. Kanske ingen nu när kompisen övergivit mig för att hon skaffat kille.
      Jag har mina föräldrar och jag älskar att fira med dem! Men det gör också ont i mig att jag vet att ”alla andra” går all in på midsommar, typ åker bort med kompisgänget och hänger en hel helg, verkligen lever ut sommaren till max!

      I år vet jag inte ens hur det kommer bli. Jag har så mycket ångest över den situationen och skulle jag förklara skulle jag outa mig själv. Men jag vill inte sitta ensam, det är en sak som är säker. För jag hatar min lägenhet och staden där jag bor och min juni har redan varit svindyr så jag har inte riktigt möjlighet att ta in på hotell.

      Om inte dina bekanta fattar hinten så vette tusan om de är något att ödsla tid på, då tror jag att du själv är det bästa sällskapet du kan ha.

      Har du ekonomin att åka bort/ta in på hotell/spa eller dylikt – gör det bara för att komma ifrån ensamhetsbubblan där hemma.

      Råkar du bo i Värmland kring typ Grums/Kil/Karlstad/Kristinehamn så får du här med en inbjudan till att joina mig och några andra främlingar (fullt förståeligt om du säger nej haha, är kanske 100% creepy att få inbjudan av en tant på nätet som man vet 0 om men har själv varit i din sits och är ibland fortfarande)

      Hur som helst – jag hoppas verkligen att du får en fin midsommar, själv eller med andra.
      Kommer du inte iväg på något så se det som en dag att ta hand om dig själv. Ät vad du vill, se vad du vill. Ha mini-spa hemma. Och så hoppas vi på rent oväder så att dina bekanta lider lite på sina lantställen.

      Kanske din ort har något öppet firande med någon midsommarstång på allmän plats där alla kan dansa omkring? Gör en fin picknick åt dig själv och gå ut å se på det i så fall.

      Jag förstår situationen. Nu har jag förvisso partner, men ingen av oss har speciellt många vänner, vissa bor på annan ort, andra är inte ”firiga” av sig så vi träffar sällan nån vid dessa helgdagar.
      Det är så illa så jag har börjat ljuga på jobbet när jag får frågan vad vi ska göra/gjorde, för jag känner mig så sorglig och patetisk som varje gång svarar ”satt hemma, kollade film/serier”. Alla andra gör så himla mycket alltid, vilket jag också VILL men nu ser det inte ut så.

        Samma här! Har möjlighet att fira med min familj men det är helt ärligt ganska deppigt. Funderar på att åka iväg någonstans med sambon.

          Ja precis, vet ju att vi alltid är välkomna där men håller med att det är deppigt att dom enda man har att umgås med är dom som ”måste” ta emot en. Eller ibland när dom har planer så man inte ens kan åka dit, till och med familjen har bättre umgänge än oss!

    Undrar fortfarande hur man slutar sova bort livet pga psykisk ohälsa. Otrevligt att jag inte får skriva här verkar det som.

      Blev otroligt ledsen att läsa detta. Ingen ska behöva sova bort sitt liv.
      Har du någon i din närhet som du kan prata med och ge dig ett bra stöd?
      För mig får du mer än gärna skriva här

    Jag har sett folk här referera till Anna Book och julbord på IKEA, men jag har aldrig hört storyn! Någon som har koll och vill dela med sig?

      Här har du någon form av sammanfsttning:
      http://bookbevakning.se/2022/04/08/anna-book-och-ikea-gate/

      ?

      Finns en del om det på fb också men det är så väldans massa inlägg.

      Googla Anna Book julbord Ikea så kommer det upp. Minns inte heller exakt men testade att googla och kom upp flera sidor där man kan läsa om det.

    Igår kväll upptäckte vi att kondomen spruckit när vi var klara. Tog ett dagen-efter-piller imorse. Enligt min menskalender hade jag ägglossning igår (ingen aning om det stämmer, har den bara för att hålla koll på mens).
    Har läst att tabletten inte hjälper om man redan har ägglossning. Någon som har erfarenhet?

      Ja, samma situation, tog dagen efter piller dagen efter, blev inte gravid. Men det behöver inte vara tabletten iofs, är ju inte garanterat att man blir gravid vid ägglossning ändå:)

      Nej precis, dagen efter piller fungerar ej om du haft ägglossning. Det säkraste akut-preventivmedlet du kan ha är kopparspiral. Kan sättas in inom 5 dygn från oskyddade samlaget!

      Jag blev gravid med dagen-efter-piller. Hade dock oregelbunden mens så vet inte när jag hade ägglossning men där omkring tydligen.

    Har någon nåt supertips på hur man slutat känna sig som den fula/mindre attraktiva i en relation?

    Tycker just nu det är jobbigt att vara ihop med någon som enligt mig är snyggare, har ett rikt socialt liv och är lättsam och enkel. Jag känner mig misslyckad på alla plan! Första gången jag är ihop med någon som är snygg. Vi har varit ett par i ca 3 år.

    Finns det någon magisk knapp man kan trycka på?

    Tror det kanske beror på att jag i en tidigare relation (som varade i ca 7 år) blev lämnad pågrund av att killen träffat någon annan.

      Glöm inte att det är din upplevelse. Din partner älskar dig för att du är just du.

      Finns ingen magisk knapp att trycka på, du behöver jobba på din självkänsla/självförtroende.

    Yyyyaaah, gränslös hon verkar! Men det är gravid hit gravid dit. ”Jag och bebisen ska gå å… nu” det tar ju aldrig slut.. förstår att hon är väldigt uppe i det efter att ha kämpat men snälla det kan väl finnas en gräns?!

    Glöm inte att det är din upplevelse. Din partner älskar dig för att du är just du.

    Hon behöver typ psykologisk hjälp. Hon har haft VARENDA åkomma och symtom av graviditeten, kan slå vad om att bebisen sen kommer åka på VARENDA millimeter av symtom, sjukdom, åkomma som finns.

    Någon annan som tycker att Hanapees utseende ändrats mycket på sistone? Ser ut som hon både gjort botox och fillers i läpparna och kanske på något mer ställe?

      Näe eller botox i pannan har hon väl sagt själv att hon har gjort. Men kan inte se att hon skulle ha gjort något annat förutom att typ färga håret ljusare. Tycker att hon har sjukt fint hår nuförtiden, både frisyr och färg.

      Definitivt gjort fillers, ser till och med att hon är lite blå där dom injicerat 🙂

    Har arbetsintervju imorgon, snäääälla ge mig pepp! <3 Börjar bli så nervös, vill bara att det ska vara över haha.

      Lycka till!

      Åh men så spännande! Massa lycka till!
      Hör gärna av dig imorgon hur det gick!

    John Guidetti och Sanna måste ju vara det mest oskönaste paret som finns!

    Och varför bryter han?????

      Grovt med hybris har de skaffat sig..

        Har tänkt samma ang henne. Finns någon extrem självbelåtenhet som jag tycker märks hela tiden. Man får absolut vara nöjd över sig själv och sitt liv men när det blir på ett oskönt sätt är det bara…. bläh! Upplevde inte att det var så innan de flyttade tillbaka till Sverige.

          Exakt, det är sån självbelåtenhet sedan de flyttade hit.

    Förstår att detta inte är allas kopp te men jag tycker astrologi och horoskop är rätt intressant. För några år sedan fanns det en tjej som drev en blogg (kan verkligen inte komma på vad den hette) som jag älskade. Någon som vet om det finns något liknande konto att följa på Instagram? Som skriver horoskop? Eller en liknande blogg.

      Kommer bara på en, scorpiorising. Hon hade en bra blogg förut. Vet inte om hon fortfarande har igång instagramkontot men kanske!

        Ja! Det var hennes blogg. Tack. Den var så bra, synd att den inte finns kvar. Hon verkar ha ett konto på Instagram men med ett annat upplägg än jag var ute efter.

      Tarotgari ”tarotgäri” på Instagram

      Kolla gärna på engelskspråkiga astrologer. Jag upplever att det finns mycket skickligare tarottydare och astrologer i USA. Susan Miller är bra, har en hemsida.
      Tarotgäri är svensk men helt ok, finns på instagram.

    Efter en lång period av mobbning i skolan tog jag faktiskt väldigt illa vid mig av ert senaste poddavsnitt riktat på Bianca? och att få läsa att hon blev ledsen gjorde det värre. Det är tråkigt för att jag har tyckt om att läsa denna blogg då och då men känner att där gick min gräns. Jag hoppas ni tar till er av kritiken!

      Intresseklubben antecknar. De ska anpassa sig för att du mår dåligt? Snowflake

      Fast vadå? Det pratades om att hennes livsstil är problematisk med tanke på att människan säger rakt ut att hon inte behöver någon sömn och klarar sig på det. NEJ det gör man inte,det är endast ett tecken på hög stress och att väggen är rakt framför .

    Men… varje gång ni skriver om henne här kan jag aldrig låta bli att gå in och kolla. Förstår inte vad det är som lett till att hon får så otroligt mycket ”kritik” här inne?!

    Många influencers har ju en hel dedikerad youtubeserie som sin graviditet där de bara pratar om symptom och tankar kring graviditeten och fysiska upplevelser. Ser aldrig att de får skit här inne för att de har ”alla symtom som existerar” eller ställer konstiga frågor till följarna.

    Att lägga upp två efterföljande stories angående järntabletters biverkningar på ? är väl inte så jäkla udda? Hur många som helst som ställer den frågan i mammaforum etc och har även sett flera prata om det på youtube ”gravid vecka för vecka”.

    Är det någon som testat en bladlös fläkt ?i så fall är dom bra och framför allt tysta?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.