Isabella Löwengrips fantasier om framtiden



Jag hittade ett filter på Tiktok idag som heter ”age”. Där kan man se hur man ser ut när man är gammal. Jag var rätt nervös när jag tryckte på filtret men när jag såg bilden så blev jag så glad. Jag såg ut som en glad mormor eller farmor.

Jag dagdrömmer ofta och med denna bild så fladdrade tankarna iväg till en vardag med barnbarn: Jag är en sån där elegant och tjusig mormor. Antingen boende på Lidingö eller på någon gata på Östermalm. När Sally ska komma över med sin familj så säger hon till barnen ”Nu ska vi till mormor så ta på er något fint”.// Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip dagdrömmer om hur livet kan komma arr se ut när hon är äldre, men det ska hon inte göra enligt de båda kommentarer som inkommit. 
Barnen kan välja att bo hundra mil från henne, eller så kanske de inte vill ha kontakt med henne alls, lite så som Isabella själv tidigare agerat mot sina föräldrar?
Sånt vet man ju så klart aldrig, men att dagdrömma lite om sådant här är väl fullständigt och totalt harmlöst?
Jag dagdrömmer hela tiden, om allt möjligt och det är ju superhärligt…
Herregud, hur kan det vara upprörande? Det är ju inte som att Isabella försöker påverka sina barns framtid att passa hennes önskemål.
Att dagdrömma kan både vara trevligt och totalt harmlöst om drömmarna förblir just drömmar.

Dagdrömmer du? 

93 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Herregud vilka fantasilösa läsare, det är ju så att själen skrumpnar.

      Sådär är mina släktingar. Ibland glömmer jag bort att jag inte kan yttra ngt om framtidsdrömmar med dem i närheten.
      Kan vara så enkelt att säga att jag vill åka på solsemester med mitt barn nästa år. Då är det onödigt för barn kommer inte komma ihåg ngt som händer före 4 års ålder…
      Här får visst inte heller mamma skapa minnen 🤷🏼‍♀️ jag blir så trött. Har någon annan såna släktingar också?

        Men du kommer ju minnas den semestern med dina små barn.

          Kolla in Simeons Bindefeldts lilla barnkalas när han fyller 7 år………

          Precis så tänker jag! Och jag längtar till första gången vi leker på stranden tillsammans ❤️

    Dagdrömmer hela tiden om olika saker, stort som smått. Vissa har man turen att kunna förverkliga och andra fortsätter att vara just drömmar.

      Jag brukar dagdrömma om att jag flyttar till the Hamptons och gifter mig med en rik änkeman. Låter som att Isabellas läsare skulle svimma om de hörde om en sådan dagdröm!

        När jag var liten brukade jag dagdrömma om att jag bodde i en stor vit 90-tals mexitegelvilla med två flyglar. Huset var så stort att det fanns rullband i hallarna, sådana där som finns på flygplatser.
        Där hade jag kaniner, en hund, några katter, en chinchilla och en häst.
        Mina föräldrar var kompis med kungen så vi fick gå på nobelmiddagarna och festa med hockeylandslaget när de vann VM guld. Vi fick till och med vara med på bussen och på scen när de togs emot i Sverige.

        Jag kan fortfarande dagdrömma om att ha ett stort hus med massa djur ☺️

          Låter precis som alla delar i en riktigt bra dagdröm!

            Visst?! 😁

    Den där typen av svaren är ju verkligen ingen överraskning. De kommer i precis vartenda inlägg hos de med många följare.
    Många läsare tycker inte om någonting alls och det heter alltid ”men om detta händer”, ”någon med klass skulle aldrig göra det där” och ”nu har du inte tänkt på det här”.

    Det minsta lilla stråt tar man och greppar krampaktigt i för att få något att ifrågasätta och trycka till med.
    I ett anonymt kommentarsfält tillåts man att få utlopp för allt som inte är socialt accepterat i verkliga världen. Vad det är som gör att man har det här behovet, gamla obearbetade barndomstrauman, allmän grälsjuka, mindervärdeskomplex, eller bara en rutten personlighet, det har jag ingen aning om.
    Hade varit intressant att ta reda på dock.

      Tror inte det beror på antalet följare.

        Självklart inte.
        Men med många följare riskerar man att få många dårar efter sig.
        1% dårar hos någon med 1000 följare är ju ändå bara 10 personer. 1% hos någon med 1 miljon följare blir ju ändå 10.000 personer.

          Det var inte riktigt så jag menade. Jag tror att olika personer drar till sig knäppgökar andra inte beroende på innehåll och framtoning.

            Vem slipper knäppisarna?

              Knäppis är snarare en fråga om definition. Men detta verkar provocera så jag tackar för mig!

                Verkar inte vara någon som är provocerad, ni hade en vanlig diskussion och tyckte olika bara. 🤷🏼‍♀️

                Jag var inte provocerad. Undrade bara eftersom du menade att en viss typ drog till sig det och då undrar jag vilka som klarar sig. Mest eftersom jag själv tycker att de flesta verkar ha mer eller mindre av den typen bland följarna.

              Är man en knäppis om man inte köper allt?

                Man är lite av en knäppis om man säger ”men tänk om…” och ”snälla, du fattar väl att det inte är på riktigt” när någon berättar om sina dagdrömmar man fått när man sett sig själv med ett föråldrade filter.

                Du kan vara lugn, om du inte köper det eller inte håller med så gör det inte dig till en knäppis 😉

            Jo jag förstod vad du menade.
            Jag tror att det ligger något i det du säger. Men jag tror också att det inte är den enda parametern.
            Jag tror inte att man blir helt fri från knäppgökar. Även de som vid första anblick aldrig har någon dåre bland kommentarerna har det. Det kommer bara i vågor och just där och då har de tagit paus.

              Företag vet att de kommer att få kritiska röster och har ofta strategier för att hantera dem. Strategin som personliga varumärken har är ofta att låta all kritik attackeras av lojala och hängivna följare i kommentarsfältet. All kritik stämplas som hat. Detta är en mycket dålig strategi för den kommer för eller senare att plockas upp av människor som inte är följare men som bildar sig en uppfattning och ofta inte så positiv.
              Du har helt rätt i att kritiska/hatiska kommentarer kommer i vågor. En mycket vanlig kommunikationsstrategi är att faktiskt inte släppa fram vad som helst på sina kanaler och något som framförallt människor med personliga varumärken borde göra i mycket större utsträckning. Frågor som inte är lämpliga att avhandlas i kommentarsfältet blockas. Det är inget konstigt eftersom det är ägaren till kontot som sätter reglerna, inte följarna och definitivt inte de illvilliga.
              Knäppgökar kommer alltid att finnas, men den skaran är väldigt begränsad. Det som en del influenser råkar ut för är att de får en uppretad mobb emot sig. Mobben är inte knäppgökar utan en skara uppretade människor som känner sig provocerade av något som inflensern själv eller följarna gör och så är cirkusen igång. Knäppgökarna kommer alltid att finnas där och det får man lov att hantera men mobben går att förebygga.

      Du själv är sannerligen ett exempel på din egen formulering:

      ”I ett anonymt kommentarsfält tillåts man att få utlopp för allt som inte är socialt accepterat i verkliga världen. Vad det är som gör att man har det här behovet, gamla obearbetade barndomstrauman, allmän grälsjuka, mindervärdeskomplex, eller bara en rutten personlighet, det har jag ingen aning om.
      Hade varit intressant att ta reda på dock.”

        Nu förstår du säkert att jag gärna skulle vilja se dig utveckla dig lite. Få lite mer detaljer, tankar och åsikter från dig

    Märkliga reaktioner från de som kommenterat. Nej man vet inget om framtiden men tycker man har all rätt att dagdrömma.

      Precis. De är ju just drömmar, ingen to-do lista. Alla vet att ingen kan skåda in i framtiden, men varför skulle man vilja drömma om att bli gammal, sjuk, överviktig, fattig, deprimerad etc? Det tar ju bort hela poängen med att dagdrömma, men kan ju mycket väl bli verklighet.

    Ja dagdrömmer i massor.
    Att vinna stort och flytta till solen
    Att alla krig slutar
    Att ingen behöver vara fattig
    och just nu att vi får sommarväder i september. 😊🌞

    UnderbaraClara fortsätter rapportera från ”barndomsidyllen”. Hon har antagit narrativet där sanningen om livet inte ryms. Och läsarna sväljer vartenda ord.

      Varför blir du provocerad av det?

        Rätt uppenbart att äktenskapet där inte är på topp. Ibland kan det kanske vara skönt att mentalt ”fly” till en sorts idyll/dröm. Sen känns hon inte som den som tar upp den sortens ämne på bloggen. Tror snarare att det om ett tag kommer låta som att ”Jacob har flyttat in till stan för att ha närmare till jobbet”

          Ganska respektlöst att spekulera i någon annans äktenskap sådär. Och varför skulle hon behöva skriva om allting som händer i privatlivet.

            Det är tyvärr baksidan av att vara öppen med sitt liv och sina drömmar. Även om man utelämnar saker kommer det alltid att finnas människor som spekulerar.

              Sant. Men ingen har väl kommenterat på hennes blogg om skilsmässan osv? (Visserligen kan ju kommentarsfältet vara modererat)
              Däremot insåg jag efter iblägget ”slut på datum att anpassa mig till” att Clara förmodligen läst spekulationerna om hennes relation här inne eftersom halva inlägget andades damage control. Hon vill väl bearbeta det själv först/se om de kan lappa ihop relationen innan folk får veta och har nog oavsett inte tänkt på det som content för en blogg. Oavsett så är det väl lite så är väl spekulationer/skvaller av de som har insyn i hennes liv och förehavanden från annat håll än bloggen en del av myntets baksida när man gjort till yrke att viss väl valda delar av livet/en kuliss av sitt liv tänker jag?

                Men varför skulle det vara en skilsmässa på gång? De har ju alltid varit ifrån varandra mycket under somrarna.

          Kan det inte vara så att han inte vill att hon delar privata saker ur deras förhållande?

          None of this is any of your business 🥰

          Hur är det uppenbart?

          Va? Har inte alls uppfattat något sånt. De har väl alltid varit borta länge utan varandra på somrarna. Sedan tycker jag mycket i Claras liv verkar vara motsatsen till idyll, men det är en annan fråga 😅

          Du har problem. Ush vilken negativ syn.
          Jag tror du behöver se på ditt eget liv en stund och sluta fly från dina problem genom att spekulera om andras äktenskap.
          Frågan du borde ställa dig själv är nog snarare vad du själv flyr ifrån!

        Vad spelar det för roll varför ts blir provocerad av underbara clara? Hon uttrycker sin åsikt vilket de flesta gör på denna blogg.

          Ja och det är helt okej att svara på kommentarerna och ställa motfrågor 🙂 och sen väljer såklart ts själv om hen vill besvara det eller inte.

          Om man väljer att uttrycka sin åsikt i ett kommentarsfält där man öppnar upp för att folk kan svara på åsikten. Bör man då inte tåla att få motfrågor från folk som inte håller med dig och inte bara förvänta sig hyllningar?

          Eller gäller den logiken bara när det gäller influencers och vad de publicerar? 🤔

            Frågan är inte ställd för att provocera men inser att det är precis vad den verkar göra. Det är fritt fram för alla att både ifrågasätta och kommentera, ställa följdfrågor. Självklart, tycker i alla fall jag. Sen förstår jag inte riktigt din sista mening. Jag tolkar den men väljer att inte fästa mig vid den tolkningen.
            Min fråga handlade om ett helt annat perspektiv. Jag gillar att läsa kommentarerna i denna blogg för det är en salig blandning av människor som kommenterar här och det gör det intressant. Något jag upptäckt är att människor verkar lägga mycket tid åt att ha åsikter om vad andra gör, vad andra går igång på, pekpinnar delas ut hit och dit, man bråkar och några andra mindre charmiga beteenden.
            När jag läste kommentaren gick jag direkt in och läste underbara claras inlägg för att ta reda på om det var något som provocerar mig. Kom fram till att det inte var det och började fundera på varför någon främling intresserar sig för varför en annan främling blir provocerad av henne.

              Det jag menar var att det är vanligt i kommentarsfältet att det låter att influencers får tåla allt, för de har valt att vara offentliga.
              Kommentarer från läsare däremot får ofta inte ifrågasättas.

              Menmen, Så du blev intresserad på varför en främling intresserar sig varför en annan främling blir provocerad?

              Och nu blev jag helt plötsligt intresserad på varför du, en främling, blev intresserad på varför en annan främling intresserar sig varför en annan annan främling blir provocerad 😁

                Åh det svarar jag gärna på! Människor lägger väldigt mycket tid på att tycka saker om andra istället för att blicka inåt och fundera på sig själv och varför man reagerar som man gör. Det behöver absolut inte bli navelskåderi av det. De flesta är riktigt dåliga på att kommunicera vilket är en konstform. En av grunderna i kommunikation är att inte bara formulera sitt budskap och få ut det utan även fundera en vända på hur det kommer att uppfattas av mottagaren.
                Förstår inte riktigt vad du menar med att kommentarer från läsare inte får ifrågasättas, det är väl bara att ifrågasätta.
                Vad gäller influenser och om att tåla mer tycker jag är fel fokus. Jag brukar ibland referera till influensers som den ofrivillige ledaren. Rent tekniskt är influensern ledare och följarna ja de är följare. Som ledare hamnar du i en roll där du måste kunna leda flocken och kunna hantera de som inte tillhör flocken.

                  Det var många kloka ord där!

                  Jag håller inte riktigt med att det bara är att ifrågasätta.
                  Många gånger blir man själv ifrågasatt varför man ifrågasätter eller rent utav nertryckt när man försöker få till en diskussion.

                  Det låter som att du inte har den erfarenheten och då får jag gratulera ☺️

                    Jag tror att jag förstår vad du menar ang ifrågasätta.
                    För mig har ordet en neutral betydelse, det är inte laddat och handlar om att någon utmanar min åsikt. Däremot har jag blivit påhoppad och anklagad av människor som inte vill mig väl och förstår hur det känns. Jag har haft en fantastisk tur och känner mig väldigt priviligierad för jag har vuxit upp med tre fantastiska och starka kvinnor, även bra män, men det är kvinnorna som gett mig en stark självkänsla och självbild. De har lärt mig att inte ta skit, lyssna på människor utan fördomar och behandla andra som du själv vill bli behandlad. Och att jag duger.

        Jag vet inte riktigt om det är provocerande. Mer sorgligt. Att hon ens har behov av att exponera sitt liv och sina barn på detta sätt är sorgligt. Det går inte ihop.

        En influencer som skriver dylika inlägg – varför? Vad har man för behov? Varför gör man det?

        Och det går inte heller att likställa vid romanskrivande, alltså fiktion, eftersom influencerandet i detta fall utgår från att det är berättelser från verkliga livet…

          Hon tycker kanske det är kul att ta bilder och skriva? Hade en blogg när jag var yngre och bloggade om mitt liv och mina dagar för att det var roligt. Och sen antar jag att hon även tjänar pengar på det. Mer än så behöver det inte vara. Tror ju inte hon har ett helt maniskt behov av att göra det liksom.

            Och det är det som är sorgligt…

              Varför är det sorgligt? Alla har olika hobbys/tycker olika saker är kul

            Men jag tex i stockholm älskar att bli påmind om sorgelösa barndomen ute på landet. Vid semestrar och kollo. Och har släkt kvar i Norrland. Så många tycker om att läsa om lantligt och vintage. 😊

              Ja…den sorglösa barndomen ute på landet. Vilken fördom.

                Du tror inte att det handlar om personens egen sorglösa barndom ute på landet i förhållande till livet i Stockholm?

          Att hon har ett behov av att exponera sina barn och sitt liv vet vi inget om. För att svara på vad som driver henne krävs många djupa samtal.
          Antagligen finns det många behov som hon tillfredsställer. Ett rätt uppenbart är att det är hennes födkrok, det sätter mat på bordet. En annan intressant iakttagelse är att hennes man inte figurerar. Det säger mig att de har pratat igenom vad som gäller och jag tror att det är mycket mer än bara det faktum att maken aldrig syns utan att de är helt synkade kring hur barnen är med och hur de visas upp.
          Nej det är inget romanskrivande, det håller jag med om men det är en censurerad dagbok.

            Konstigt om han inte själv vill figurera i bloggen men är helt ok med barnen? Alltså någon orsak måste det ju finnas att inte vilja visa sig online/vara väldigt begränsad och det är ju helt ok. Men skulle samma då inte gälla barnen? Eller förstörs bloggens image om han är med för mycket kanske? Att det ser bättre ut utan honom, där han bara nämnd hastigt ibland.

              Eller HUR!

      Jag tycker att hon med jämna mellanrum skriver om både stora och små svårigheter. Problem med hälsan, nedstämdhet, bråkande barn, dåligt väder, oorganiserat liv/bostad osv.
      Personligen tycker jag att det låter som en mardröm att spendera 12 regniga och kalla dagar i ett gammalt hus med massa ungar. Motsatsen till idyll, alltså 🤷‍♀️

      Det är väl nästan alltid så på sociala medier, rimligt att man vill visa upp det bästa och det är ju som regel det läsarna vill se också. Sen för att vara genuin portioneras det ut lite om det jobbiga men det känns ofta noga utvalt och framgår ofta senare att det inte var just det som var det riktiga problemet. Och influencers lever ju liksom på att visa upp en typ av liv där just en bit är det som drar följare och därför är väldigt polerad – kan vara kropp och utseende, glassigt rikt liv eller det perfekta familjelivet. Hennes blogg är ju bara en typ av blogg i ett stort myller av liknande bloggar men med fokus på annat, bara kanske lite mer ovanlig än de med fokus på utseende och shopping.

        Började skriva exakt samma sak. Håller helt med många av dem säljer sin dagdröm. Klart den är lite förvriden och kryddad men så länge följarna köper att det faktiskt skulle kunna hända så funkar det.

          Ja och det känns ju som att det är receptet om man vill bli riktigt stor – att köra riktigt hårt på något som läsarna gillar. Ingen vill väl läsa någon annans vardags-dagbok? Det måste inspirera och engagera för att funka i längden.

    Undrar om dom som kommenterade om de själva aldrig dagdrömmer. Känns väldigt fattigt på något sätt att inte dagdrömma.

      Håller med! Så trist!

    Jag dagdrömmer massor. Alltifrån hur jag ska försöka få igenom vad jag tycker är en viktig punkt gällande hur vi arbetar på jobbet till rena marvel-dagdrömmar där livet vore betydligt mer spännande och märkligt overkligt. Jag tror det är, eller kan vara lite som terapi för hjärnan, avkoppling liksom. Man slappnar av på ett sätt när man dagdrömmer som man inte gör annars när man är vaken.

    Såklart man aldrig kan veta exakt vad som händer, men vad är det för farligt att dagdrömma lite? Funderar däremot lite på själva dagdrömmen om tjusig mormor som barnen måste klä upp sig för. Känns inte som det är en så nära relation hon drömmer om då? Men alla är vi olika.

    Hennes TikTok är så cringe 🙈

      Ja 😅 den videon från igår när hon dansar den där populära dansen när man dansar på sidan men hon böjer sig långt framåt istället

        Hahah ja! Fick också upp den i flödet. Hon är tre år äldre än mig men det kändes som att det var nån 50+ som försökte dansa 😂

    Dagdrömmer aldrig 😅 Tycker jag lever ett rikt liv ändå 😁

      Jag älskar mitt liv jag lever och är lycklig med det jag har. Älskar trots det att dagdrömma. Kan vara en fantasivärld jag bygger upp, nästan som att se en serie på Netflix.

        Ja, dagdrömma är ju toppen! Som att göra en tv-serie i sitt eget huvud där man spelar huvudrollen!

    Jag skulle vilja bli som Ernestine Shepherd om jag får leva och ha hälsan i behåll.

    Just nu är jag sjuk, så dagdrömmer om att kunna andas genom näsan, kunna resa mig ur soffan utan att bli andfådd och att orka gå till gymmet.

      Krya på dig ❤️

    Det är inte som att hennes dagdröm är helt out of this world heller. Hon drömmer om att bo kvar på samma ställe, klä sig ungefär likadant som hon gör nu och att ha några barnbarn som kommer på besök.

    Passande med tanke på Tegmarks sommarprat idag om AI & vår undergång.

    Jag har drömmar men dessa är mer långsiktiga ambitioner, dagdrömmer gör jag sällan men ser inget negativt i det. Varför skulle det vara negativt att drömma sig bort för en stund? Självklart kan man inte förutsäga framtiden, men att våga ha drömmar känns som en förutsättning för att kunna nå dit man vill. Det som styr vårt utseende allra mest är gener, så det är absolut ingen omöjlighet att ett bra filter ger en hyggligt sanningsenlig bild.

    Ska man tro på den här drömmen?
    Den rimmar illa med alla tidigare drömmar och förväntningar och lunch med Kristersson etc.
    Men är det så gratulerar jag…

      Ska man tro på något? Du kanske inte behöver va bitter i andras hopp haha

    Att Isabella nu dagdrömmer om en helt normal framtid är väl positivt? Jämfört hur hennes overkliga drömmar såg ut förut.

    Det är lite som vartannat öppet spår alltså. Någon beskriver sina önskningar i livet med barn och direkt så hugger De Bittra.

    OT, har någon beställt från Fruugo? Det är den enda stället jag hittat den ryggsäck min dotter önskar sig, men litar inte helt på den sidan..

    Gud, ja! Jag lever en massa liv i mitt huvud i olika städer och fina hus som jag aldrig kommer att göra i verkligheten 😅

    Isabella försöker försörja sig, löwengripmiljonerna kommer inte att räcka i all framtid. Hennes nya persona är en överklassig hemmafru möjligtvis beroende på dynamiken i hemmet med barn och en man som inte är alltför huslig. Så nu är företagandet ersatt av matlagning, bakning och umgänget med barnen. Kanske för att attrahera en ny publik av likasinnade. Fortsättning följer…

      Tror att du har en poäng där.

    Jag tror inte hon hänga runt här för några eventuella barnbarn. När G och S flyttat tror jag hon kommer flytta utomlands med Paul.

    Den där som kommentera är väl l it e bitter inget är väl garanterat, inte ens säkert någon lever om 40 år en dagdröm är en dröm och behöver inte vara sann ..

    Jag slutade dagdrömma eftersom min situation är väldigt komplicerad och just nu iaf så är det ingen idé att ens riktigt drömma haha men gjorde de mer som barn

    Men vad är det för fel på folk🤯🤯🤯

      Ja men undrar ju! Hur orkar man uppröras så av något så simpelt som drömmar

    Man kan ju förundras vilka olika framtidsdrömmar man kan ha, eller jag drömmer också om barnbarn osv. Men att barnen ska ta på sig ”finkläder” för att hälsa på mormor känns så sjukt ytligt, för mig är det ju med sin familj som man verkligen ska kunna slappna av och inte behöva ”klä upp sig”

      Ja det var det jag reagerade på också. Vilket sorgligt fokus på dagdrömmen. Jag kommer själv från en släkt för det var viktigt att ”vara fin” för farmor och det har verkligen påverkat mig negativt och idag ser jag hur långt det ligger från hur jag vill ha det. Mina barnbarn i fantasin… de ska få varm, trygg bekräftelse att de duger precis så som de är och att mormor inte bryr sig om hur de ser ut.

    Tycker Isabella gör helt rätt. Man får så mycket glädje av att dagdrömma! “Ta alltid ut lyckan i förskott, det värsta som kan hända är att du varit lycklig i onödan”. Så sant, så sant 😌

    Hon fantiserar om en tid då Paulette är 95 år gammal.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.