Öppet Spår

328 kommentarer

Jag är så jävla trött på den här bloggen och gnällkärringarna som kommenterar.
Förstår egentligen inte varför jag hänger här.
Ville bara få ur mig det.
Ha en trevlig kväll på er!

Förändring kommer inifrån. Riv av plåstret!

Appen StayFree fick jag tips om här. Du kan blocka eller tidsbegränsa hemsidor. Varsågod för tipset! 🙂 (som jag borde följa själv)

Vet inte varför men tycker det blivit fler bittra och gnälliga här inne senaste tiden.

Jag vet inte om det stämmer. Det har alltid varit väldigt giftigt här inne. Det är bara ens egna toleransnivå för idioti som förändras.

Men inte fullt så illa ändå. En gång i tiden har det faktiskt varit trevligt här. Nu gnälls det i var och varannat inlägg.

Bloggen är väl helt enkelt en spegling av samhället i stort då.

Har samhället blivit gnälligare?

Vad tycker du själv? Det är väl helt jävla uppenbart att samhället har blivit kallare och hårdare?

Och den tonen var nödvändig, på tal om ämnet🙄

Ja det var den. Stick om det inte passar.

Lägg ner attityden.

Det är lätt att vara kaxig när man sitter framför en skärm och slipper ta konflikten med en riktig människa va?

1) det är inte jag som är den kaxiga.
2) konflikt? Det är du som söker den i så fall.
3) hade det varit irl hade jag absolut kunnat säga till dig att lägga ner din attityd.

Jag tycker bitskt är härligt. Bitskt är inte elakhet. Evigt gullgull och dööör för dig, finns, säkert i någon annan blogg.

Jag får en känsla av att vi nog har olika definitioner på vad ”bitskt” är 😂

Ska man vara bitsk får man kanske vara det där läget är rätt då, och inte som en del är i vissa fall när någon har skrivit om något i ös om någon personen tycker är jobbigt och känsligt. Om en person märkbart är ledsen är det bara jävligt oschysst att hoppa på personen ännu mer. Något som sker ibland.

Håller med och undrar faktiskt ibland hur vissa kan tycka att det är okej att vara så otrevliga. Är personligen inte alls i behov av ”gulligull” och det behöver absolut inte bli överdrivet åt något håll, men tänker verkligen på citatet ”it costs $0 to be decent human being” och bär med mig det både när jag talar och när jag skriver.

Tycker det är sjukt tråkigt att man inte ”får” ha olika åsikter eller känna något som x eller y inte känner/skulle ha känt, då ska den sänkas rakt ner i botten och hör sen! Det är som att allt filter för en allmänt schysst ton försvinner för att vi kan skriva bakom Anonym.

Detta håller jag med om! Diskussioner och liknande om influencers eller generella ämnen är en sak, då kan det bli bitskt, men när det är ÖS och folk skriver personligt så tycker jag verkligen tonen blir ELAK hos vissa. Minns någon som var ledsen för att hennes partner inte engagerade sig i deras barns skolgång, och då fick riktigt hårda kommentarer om att hon borde tänkt på det innan de skaffade barn – som om folk inte kan förändras till det sämre? Eller en som var ledsen för hennes föräldrar inte tänkte lägga energi på att besöka sitt nyfödda barnbarn och folk här tyckte hon minsann borde skärpa sig och ta sig till dem istället och sluta vara en så hemsk dotter – som att man kan bedöma hur en person är enbart på en kommentar på 100 ord? Just det där dömandet kan bli så jäkla fult här inne. Har gjort att jag tagit paus emellanåt.

Jag tror att det är de elakas mål, att få folk att sluta hänga här och försöka få den här bloggen att dö ut. Nu hänger jag visserligen inte har lika mycket som förut, men förr kändes det som att de var här för att förstöra.
Hur bra mår man på en skala om man måste in och vara elak mot andra undrar jag. Samt leka översittare och manipulera någon annan till att ha fel och till slut gå till personangrepp för att deras argument tar slut eller inte biter för de måste gå ”vinnande” därifrån. Ibland känner jag bara hur vissa personer är värde en high five i ansiktet med en stol.😮‍💨

Ja, jag har också funderat på om de riktiga bitska bara vill förstöra för Camilla och oss som gillar att ”hänga” här. Känns ju helt galet att dra på så stora växlar när någon presenterar ett personligt problem som egentligen inte är en särskilt konstig grej att ventilera och reflektera lite över… Men tror också vissa verkligen njuter av att gömma sig bakom anonymitet och då åker de hårda sidorna fram. Jag skrev för ett par år sedan som en kommentar på en större blogg (inlägget handlade om hur man delar upp hushållssysslor) att jag kunde bli lite trött på att min sambo inte alls behärskar att planera veckans måltider och lista för veckohandling. Fick minst två kommentarer, som jag uppfattade som seriösa, att jag borde ”DUMPA! Det finns män där ute som kan ALLT, så nöj dig inte!”. Var det sjukaste…? Som att jag själv är helt perfekt och inte har en enda skavank – och som om de som kommenterar är svinbra på allt och aldrig låter typ en smutsig strumpa hamna utanför tvättkorgen… Blir lätt att döma andra när man är anonym tyvärr.

Man måste också förstå att en del tydligen har som hobby att kasta in lite provocerande kommentarer. Ta inte allt på allvar.

Håller med om att bitskt är roligt. Det är för den andelen kommentarer som lyckas med att vara just träffsäkra och bitska jag forsätter läsa. Men bittert som satan är det ju också, negativa kommentarer om folk får alltid mycket mer uppmuntran. Även när de inte är särskilt skarpa alls utan mer öser ur sig blandat skit.

Det man sänder ut får man tillbaka. 🙂

Fast det stämmer dock inte. Det finns folk här inne som hugger på allting ändå och som gör allt för att skapa dålig stämning även om en kommentar är vänligt skriven.

Ja, det är precis det jag menar. Eller inlägg som Anonym 22:40, som egentligen går ut på ”det är inte oss det är fel på, det är du som behöver ändra dig, eller dra härifrån”.

Är så sjukt less på hela den attityden. Är folk verkligen såhär i verkliga livet?

Ja ibland är de det. Oftast hör jag det från yngre tjejer dock, som inte vuxit från högstadiet mentalt. Men någonstans brukar väl även de mogna, även om det aldrig finns någon garanti för det. Tyvärr.

Vad du gnäller😀

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Har rester kvar efter min medicinska abort för 4v sedan. Ska göra om samma procedur nu igen med cytotec, ni som har gjort det, blödde ni lika mycket & lika länge?

Ja lika länge.. eftersom det är slemhinnan som raseras = blod. Men inte lika mycket. Men det är ju väldigt personligt tänker jag beroende på hur länge du gick med det osv

Men ååå… orkar verkligen inte med det här mer. Usch fy

Det är snart över <3

Era bästa tips för snustorra läppar?
Får panik och tycker inte att något fungerar långvarigt.

Försvarets hudsalva.

Läppbalsam från Aco är kanon.

Läste din kommentar igår kväll och inser nu att jag till följd av kommentaren drömde om hur jag köpte Aco läppbalsam..

Bepanthen

Decubal!!! BÄSTA

+1 på den!!!

+2!

+3

+ alla jag känner! Har använt den i tre år och kommer aldrig att använda ngt annat! Håller länge på läpparna!

Sova med ett tjockt lager idomin.

Jag har Hemp Lip Rescue Stick från Body shop som räddade mina läppar på två dygn när de torkade ihop totalt. Använder den varje dag nu

Purelan!

Purelan är det bästa! Läker och skyddar. Jag upplever att de gör läpparna mindre torra så man inte behöver använda det hela tiden. 3-5 dagar så är läpparna mjuka och klarar sig själva igen. Älskar Purelan även till trasiga nagelband.

Vatten! Att dricka alltså

Purelan. Trots att det är för såriga bröstvårtor vid amning så hjälper det även mot såriga läppar. Dock är det inte så najs i konsistens/känsla men smörjan in på kvällen o allt är bra på morgonen.

Ljunghonung och/eller läppbalsam från Ion Silver.

Smält samman lika mängder kakaosmör och sheasmör, hälften bivax och någon skvätt e-vitamin. Vet att det är jobbigare att göra men har aldrig testat något bättre.

Peeling, prova mandelic acid från by wishtrend
Är det ett torrt lager är det svårt för alla krämer att sjunka in. Sen tycker jag feta krämer funkar dåligt för läpparna. Prova ögonkräm om du har hemma eller något fuktigivande serum

Eucerin läppbalsam.

Jag gillar Hurraws, finns en nattvariant som tar bort det torra på läpparna.

Mina element är varma men det är fortfarande kallt i lägenheten (18 grader). Vad kan det bero på? 🥶

Kanske att det drar kallt från fönster och liknande?

Möbler som står för elementen? Täta fönstren. Har du en hyresvärd, kontakta h*n.

Behöver du lufta dina element kanske?

Är hela elementen varma eller bara delar av det? Är viss del av elementet kallt behöver de luftas.
Är det väldigt kallt vid fönster behöver du byta lister.
Kolla även så ventiler osv är rätt inställda. Och ha inte möbler framför elementen om det inte är absolut nödvändigt.

Jag läser en bok om
Känslomässigt omogna föräldrar nu. Och hur det påverkar barn negativt, och jag har aldrig känt en sådan igenkänning förut, allt stämmer in. Jag tror inte att någon tycker om mig, jag måste vara alla till lags hela tiden för att få vara med typ, jag sätter andras behov före mina konstant, om jag har problem eller tycker något är jobbigt så håller jag allt för mig själv, jag har svårt att bibehålla starka relationer, osv.
Jag har nu insett att jag måste jobba något enormt på mig själv, men jag vet inte hur? Terapi är väl svaret men finns det andra sätt?

Är det någon mer som växt upp med känslomässigt omogna föräldrar? Hur mår ni idag? Hur är eran relation med era föräldrar?

Jo, jag känner igen mig. MEN jag har också sett att min mamma lyssnar på samma bok som du nämner, på hennes Storytel. Så jag antar att hon i sin tur känner likadant om sin mamma…. Knäppt?

Inte alls knäppt. Det kallas för generationstrauma 😉

Och tyvärr väldigt vanligt..

Men vad tror du hon tänker när hon läser boken?

Kan såklart fråga henne men finns risk att jag sårar henne.

Ts här, det här blev jag så nyfiken på. Tror du att hon kanske förstår hur hon betett sig och eventuellt känner lite skuld över att inte funnits där för dig på det sättet du hade önskat? Eller tror du att hon bara tänker på sin mamma och känner sig ledsen för att hennes mamma inte fanns där för henne men reflekterar inte över att hon gjort samma sak?

Jag tror hon tänker på sin egen mamma, just nu i alla fall…. Men jag får väl luska lite genom att ställa lite försiktiga fina frågor.

Sorgligt när det överförs till nästa generation, då har man inte lärt sig något. En av de viktigaste sakerna man kan göra i livet är att bryta just dessa för att skydda sina barn.

Åh vad intressant, jag har förkovrat mig en del i det på sistone och lyssnat på några poddar med författaren Lindsay C Gibson. Står i kö till boken på bibblan men tror jag måste köpa den, för jag vill verkligen att min bror läser den också. Vi diskuterar ofta våra föräldrar.

Mina föräldrar är boomers, jag är millenial och de är inte dåliga människor, men har alltid varit svåra att förutse när de blivit arga. De blev fruktansvärt arga och utåtagerande när jag var liten, och om jag var ledsen och grät i högstadiet blev jag förminskad och skrattad åt av min mamma. När jag var 24 blev jag dumpad av min kille sedan tre år tillbaka, även då skrattade hon bara för att hon antagligen tyckte det var obekvämt att jag grät.

Idag är jag glad för att jag konsumerat mycket självhjälpscontent genom åren, har en sund relation med en partner som har en annan barndom än jag och jag kan säga att jag är stolt över hur han och jag hanterar konflikter och meningsskiljaktigheter. Jag ska själv också bli mamma snart, vilket förstås gör att jag tänker mycket på min egen barndom och vad jag vill göra annorlunda till skillnad från mina föräldrar. Förhoppningsvis lyckas jag, eftersom ribban för hur känslor hanterats i vår familj varit otroligt låg.

Svarade inte på hur relationen är till mina föräldrar: jag är sams med dem, men undviker vissa typer av diskussioner som jag vet blir hetsiga eller icke-konstruktiva. Jag pratar i telefon med dem ett par gånger om året, men skriver på Messenger med min mamma nästan varje dag. Oftast om recept, väder och vind, skickar bilder och annat enkelt. Ungefär samma, men något mindre frekvent med min pappa. Träffar dem kanske var sjätte vecka/varannan månad. Tycker det känns ganska skönt, och nu när jag får min egen lilla familj blir det kanske ytterligare ett kliv mot att jag håller mig mer på min egen kant.

Vad exakt heter boken? Blev sugen att läsa.

Vuxna barn till Känslomässigt omogna föräldrar av Lindsay C Gibson

Vuxna barn till känslomässigt omogna föräldrar : så läker du efter en uppväxt med avvisande eller självupptagna föräldrar

författare Lindsay C Gibson

Det finns bra psykologhjälp att få via BVC. Vet inte vad den boken handlar om men de hjälpte mig med trauman som fortfarande påverkar mig.

Jag växte upp i en sån fosterfamilj efter att mina föräldrar tog livet av sig. Idag har jag ganska svår och djupgående PTSD som triggas av minsta lilla, konstanta suicidtankar (även under de perioder då jag mår bra psykiskt) och diverse andra mentala problem. För min del får fosterföräldrarna gärna fara åt h*lvete. Vi har alltså ingen kontakt alls. Har dock gått i terapi vilket har hjälpt föga.

Lyssnar på boken och känner också igen mig i allt. Så ledsamt men också skönt att få svar på mkt frågor jag haft. Trodde pappa var autistisk men verkar mest lida av det som boken tar upp. Undrat under alla år varför han skaffat tre barn. Vi alla går i terapi idag och ingen av oss har barn eller partner. Hoppas vi mår bättre snart. Boken är bra hjälp framåt.

Jag har gjort det och fick lära mig det när jag började gå i terapi för depression. Terapi har varit helt omvälvande, räddat mitt liv typ. Interpersonell terapi och psykodynamisk har varit de bästa.

Jag har en fråga. Om man skulle bli familjehem spelar det någon roll att man firar andra saker än jul? T.ex om man firar eid eller channukah eller har någon annan kultur än den typiskt svenska?

Tänker att när man adopterar så är det en annan grej då kan man ta beslut gällande uppfostran och implementering av kultur.

Nej det spelar ingen roll. Är inte bara svenskar med svenska traditioner som är familjehem. 😊

Jobbar inom socialtjänsten så kan svara på din fråga.
Nej, det spelar ingen roll vilken religion man tillhör eller vilka högtider man firar. Därtill finns det ju många barn som inte firar kristna högtider som är i behov av familjehem.
Om familjehem och placerat barn inte har samma religion så har socialtjänsten ändå ett ansvar för att barn ska ha kännedom om och tillgång till att utöva sin kultur och religion. Så om man som familjehem är lite flexibel och öppen tänker jag är det bästa.

Ah okej tack! Hur ser man på konvertering? Om barnet skulle vilja konvertera t.ex?

Du menar om barnet skulle vilja konvertera till familjehemmets religion?
Vi har ju religionsfrihet som även familjehemsplacerade barn har rätt till.
Sen beror det ju också på barnets ålder och mognad samt eventuell återförening med biologfamiljen. Är det ett yngre barn som eventuellt kommer att flytta tillbaka till sin biologfamilj så behöver ju samtal föras med barnet om religion och varför hen vill konvertera. Handlar det om tro eller om en önskan att känna tillhörighet till familjehemmet, har barnet uppnått en sådan mognad att det kan fatta såna beslut själv etc. Ett äldre barn har ju större förmåga att fatta såna beslut själv.
Sen är det ju också en fråga vad att konvertera innebär i din mening? Jag tänker att det är naturligt att ett barn är med och firar jul i familjehemmet även om hen kommer från ett muslimskt hem. Men det är ju skillnad på det och att exempelvis gå i konfirmation.

Tack för dina utförliga svar! Ja tänkte lite konfirmation och liksom religiösa sammanhang i allmänhet 😊 växte upp med föräldrar som hade två olika kulturer så är van vid att fira det mesta men blev osäker hur man skulle se på det från ett socialtjänst perspektiv. Vet att vid vårdnadstvister i USA så vill man att barnens tillvaro ska ändras så lite som möjligt så att om dom är uppväxta i religiösa sammanhang får stanna där

Konvertering är ju lite mer komplext tänker jag än att det blir att ett barn tar del av olika kulturer och religioner.
Om föräldrarna är religiösa så önskar ju de flesta inte att deras barn ska kokvertera till en annan religion. Därtill att det som sagt finns riktlinjer om att placerade barn ska få möjlighet att få kunskap om och utöva sin kultur och ev. religion.
Som familjehem brukar det bli bäst att inte försöka trycka pp sin egen religion på barnet, det kan ju också skapa en lojalitetskonflikt för barnet.
Sen kan det ju såklart hända att ett barn som bor i en familj över längre tid blir influerad och kanske även får en annan relgiös tro än biologfamiljen.

Nej men då tänker jag att man måste göra skillnad på vad inkludering är och vad påtryckning är. Skulle det räknas som påtryckning att läsa bordsbön t.ex?

Jag skulle räkna bordsbön som eventuell påtryckning ja. Det är ju tillåtet att be bordsbön förstås. Men såklart kan det va knepigt för ett barn med annan religionstillhörighet att dagligen behöva be eller delta i bön.

Varför skulle en barn i ett familjehem konvertera?

Om man lever i en annan kultur så kanske man skulle vilja bli en del av det och konvertering kan vara ett steg

Det hoppas jag verkligen inte att det gör! Ett kärleksfullt, tryggt och härligt hem att växa upp i avgörs ju verkligen inte av vad som firas. Ju mer jag tänker på det ju mer blir mitt svar nej. 😊 Intressant fråga. Hoppas du får svar från någon som vet.

Och det fick du. Såg jag nu. 😊

Vad är er spontana reaktion när en kvinna klär sig väldigt ”mycket”?
Tänk dig en mamma komma med klackskor, tight klänning och perfekt hår/smink till föräldramötet.

Skulle nog bara tänka att hon är uppklädd och snygg.

Varför är det fel?

Eftersom jag själv klär mig i festkläder till vardags så ser jag absolut inget fel i det. Har klänningar, klack, accessoarer och smink till vardags men jag ser också hur människor pekar och viskar. Speciellt kvinnor. Eller bara kvinnor rättare sagt.
Eftersom jag inte vill framstå som en succubus så tonar jag ned min stil ibland. Men jag hatar att klä mig i jeans och hoodies. Klänningar är min grej men inte vill jag att andra ska viska att jag är ute efter mäns blickar, för det är jag inte. Klär mig likadant när jag ska umgås med familjen eller vänner.

Fast nej, ingen pekar och viskar. Om du inte bor i en liten liten by förstås, där alla andra klär sig i snickarbyxor.

Jo det gör dem, tror du att jag är blind?
Det har ju till och med kommenterats ”jag har aldrig sett dig i byxor” och ”men va dina ben måste smärta av klackarna” samt ”fryser du inte i endast strumpbyxor”. Aldrig med en trevlig ton.
Har fått tusentals komplimanger också men sällan av människor som vet att detta är min vardagsstil.
Och när jag säger pekar då menar jag bildligt talat, visst, de kanske sa något annat om mig men de pekade mot mina ben/skor och fnittrade.

Jag vet själv att det är lite för mycket men jag trivs bäst i kläder som är feminina och klassiska. Klär mig mycket i byxor idag men jag vill helst ha mina älskade klänningar.

Relaterar. Folk ”pekar och viskar” absolut.

Det är så trist när folk antar att man är paranoid bara för att man upplever en annan verklighet än vad de gör. Går en människa inte runt med samma kläder som jag gör då kan den väl omöjligt veta hur jag har det?
Tråkigt att du känner igen dig men kul att du också tycker om att klä upp dig 😇

Nuförtiden orkar jag knappt klä upp mig men jag älskar att klä upp mig och hatar byxor. Förr hade jag alltid kjol och stilettklackar på kontoret. Jag bor i Stockholm och jobbade ett par år på ett kontor med många tjocka äldre tanter. Gud vad de pratade bakom min rygg. Eller inte ens bakom, en gång hörde jag några tanter stå bredvid mig i köket och pratade om min korta kjol. Herregud, jag hade dessutom mörka strumpbyxor så det var inte direkt så att man såg någonting, även om kjolen var kort.

Tråkigt, förstår känslan. De kränker ens integritet på något sätt när de antar att man är ”billig” eller ”älskar mäns blickar” för att man har en kjol på sig. Har bara fått komplimanger av äldre damer men jag vet att gamlingar kan vara hemska de med.

Jag blir så trött på när jag går till mannens familj på middagar eller när dom kommer hem till oss och sen frågar dom mig VaRFöR HAR DU klackskor 🙁 man ba asså vad är det för fråga, fattar inte man att det är för att det ingår i min stil och look för den dagen. Eller när dom säger oj vart ska du varför har du smink eller en klänning…..

Vilka märkliga människor! Smink, klänning eller klackar är inte direkt nåt konstigt eller ovanligt att ha på sig? ”Varför?” Ja för alla vill inte ha träningsbyxor på sig hela tiden?

Du syns ju mer om du klär dig så, men jag tror de flesta är positiva! Fortsätt klä dig fint du!

Vad jag hade börjat tänka lite lägre om är väl kanske om du inte har tillräckligt med vett för att klä dig varmt nog att du orkar stanna kvar i pulkabacken med barnen så de får åka och ha roligt. Men på föräldramötet spelar det väl ingen roll alls, kul om folk är sig själva 🙂

Är nog ärligt talat en av dom som hade kollat lite. Men mest för att jag önskar att jag själv hade orkat klä mig lite snyggare så främst av avundsjuka. Så det är ju i positiv bemärkelse även om jag fattar att man kanske inte vill känna sig utstuderad hehe 🙂

Skulle inte tänka något. Möjligen att hon har ett jobb där man kanske är lite piffig än på mitt eget.

Jag har fullt upp med att känna imposter syndrome på föräldrarmöten för att lägga märke till vad de andra föräldrarna har på sig. Än mindre ha åsikter om det.

Imposter syndrome? På ett föräldramöte? Varför?

Imposter syndrome är väl vanligt ifbm studier eller jobb, där man känner att man inte platsar i den höga nivån. Men på ett föräldramöte?

Ja? Jag känner mig fortfarande som typ 19 år mentalt och tänker att det är galet att ingen myndighet kollar upp att vi är lämpliga föräldrar. Det är ett så stort ansvar och ändå får alla fullt förtroende att själva uppfostra en fungerande människa.

Just på föräldramöten känns det som att alla andra föräldrar är mer kompetenta och tar sitt föräldraskap på mycket större allvar. Det är bara en tidsfråga innan de gaddar ihop sig och får för sig att jag bara är där och ”leker förälder”.

klär sig för att få blickar av män

Tänker du så allmänt, att uppklädda kvinnor endast anstränger sig för män?
Vad skulle du säga om kvinnan kom med sin sambo?
Håller med, undrar bara hur folk tänker.

ingen klär upp sig ”för sin skull” det är bara bs

Men jo, visar på självrespekt att klä sig fint

Öh sånt teams…. Det visar på självrespekt att kä sig precis som man vill. Alla tycker inte om klackar och tighta klänningar. Friluftsbyxor och skjorta kan vara exakt lika rätt.

Friluftsbyxor och skjorta är svinsnyggt.

Friluftsbyxor och stilettklackar kanske,veligt men intressant?

Verkligen! ☺️

Självrespekt?

Jo delvis kan det va så, man kan må bra av att känna sig fin och att det är kul. Sen behöver det inte handla om män, jag bryr mig mer om vad kvinnor tycker 😄

Att hon hade ett rikt liv utanför föräldramötet, kanske ska på date efteråt, haft presentation på jobbet eller något.

Blir glad! Kul med folk som anstränger sig och inte har förslappats.

Det där är så märkligt. Man kan klä sig hur sunkigt som helst, gå omkring i träningskläder, ingen säger något. Men om det är åt andra hållet, någon har en lite högre standard, då ska det ifrågasättas. Look and learn säger jag bara 😊

Är det sunkigt att gå klädd i träningskläder? Och vadå look and learn? Alla klär sig väl som de vill?

Ja men det är det! Varför är det ok att klä sig i en kroppsstrumpa som visar varenda detalj på kroppen? Jag kan seriöst se in i en kvinnas rumpa i sånadär skrynklade rump-förstorande tights.

Alla får klä sig som de vill men när någon i mjukis, pyjamas, träningskläder och sport-bh viskar och pekar på mig för att jag har klänning, då har samhället verkligen fel uppfattning om vad som är ok att presentera sig själv för världen iklädd i.

Men det beror väl helt och hållet på vad du jobbar med eller gör på dagarna? Jag jobbar med barn, jätteopraktiskt om jag skulle gå runt i klänning när jag behöver vara ute i -5 eller ösregn på hösten. Sparar hellre mina finare kläder till helgerna då de inte riskeras förstöras (som jobbet inte ersätter).

Däremot hade jag varit på kontor så är det en helt annan sak 🙂 jag kan vara lite avis på er som kan klä er finare till vardags.

Jobbar också med barn och har klänning. Inte kortkort eller balklänning men det går! Har överdragsbyxor över strumpbyxorna om det behövs.

Så du har klänning och klackskor på dig även när du tränar? Vad som är ”ok att presentera sig själv i” avgör ju inte du utan det är upp till varje person att själv avgöra.

Ja träningskläder ute på stan är SUNKIGT och fult! Kan inte förstå hur unga människor idag tycker det är okej att gå runt i sliten hoodie och gråa joggingbrallor på kafé och i butiker. Ser inte klokt ut. Tänker man att det är okej så kan väl folk lika gärna gå runt i pyjamas hela tiden med?

Tycker mycket beror på attityd och utstrålning. Är det en person som typ ”slänger med håret” och söker generell uppmärksamhet, typ måste synas och höras hela tiden, hade nog helhetsbilden blivit negativ. Att personen gör det bara för uppmärksamhet. Om det känns mer genuint eller vad man ska kalla det hade jag nog mer tänkt att personen hade ett intresse för kläder och mode typ 😊

Jag brukar tänka ”wow, jag önskar att jag var sån, fan vad snyggt!”.

Oavsett stil rycker jag att det är kul med folk som vågar och har på sig det de själva vill. Såg en väldigt snygg tjej i somras i full goth-mundering mitt i hettan. Så ballt!

Beror på tillfälle, struntar fullständigt i vad folk har för klädstil MEN när kläderna inte är adekvata för den situation man befinner sig i blir det lite lustigt. Att ha partystassen på sig i smällkalla vintern på väg till föräldramöte låter lite suspekt. Tycker man framstår som en idiot mest, men någon ska väl vara det också. Så får vi andra basic people något att prata om!

Det är lite kulturellt. I Ryssland t.ex. klär sig kvinnor i klack, korta kjolar och bara ben även när det är -20° C ute.
I mitt hemland klär man sig inte like ”vågat” men kvinnor klär alltid upp sig. Ingen kvinna skulle komma i jeans och en tröja till ett föräldramöte.
Växte upp med en mamma och andra kvinnliga förebilder som alltid fixade sig och klädde sig feminint. Har aldrig sett min mamma i oversize t.ex. Detta påverkar ju ens egen stil. Känner mig ful i kängor, långa raka kappor, boxiga tröjor och kläder utan tight passform. Tycker att ett är fult på andra också men jag skulle aldrig få för mig att viska och peka för att någon glider in i Dr Martens, en stor halsduk, lång pufferjacka och oversize tröja.

Fanns i och för sig också en dokumentär om ryska kvinnor hur de ska klä sig och bete sig för att ”locka till sig” män.

Ja, de är realistiska: kvinnor behöver och vill ha män.

Snygg tjej?

Skulle himla med ögonen inombords och undra vems uppmärksamhet hon vill ha. Påminner om min gamla klasskamrats mamma. Hon kom till föräldramötet i kortkort klänning och supermålad och höga klackar. Och när lärarna sade till henne om hennes sons beteende så svarade hon: Men snälla. Ni måste ju förstå att min son pinkar in sitt revir.

Hon känns mest steteotypiskt trashig-feminin. Tänk Britney Spears -vide. Blonderad, stort hår, färglad tight klänning med djup urringning, skyhöga klackar och stora örhängen. Och massa ögonskugga och läppstift på det.

Jag är mer klassiskt feminin med mindre smink, lägre klack (max 5cm), mörkare färger, inte så lågt skuren urringning, inte kort kort, alltid strumpbyxor och minimalistiska accessoarer.

Jag minns än idag att hon hade blonderat håret sådär silverblont och så hade hon en kortkort grå klänning med urringning och en skinnjacka slängd över axeln. Minst 12 centimeter höga klackar och rosa läppar och en brun läppenna runt om som markering. Och knallblå ögonskugga och så luktade hon som en cigarett. Tänk vad man kommer ihåg grejer haha

Lämna Britney utanför det här.

Verkligen. Och med tanke på allt som hon har behövt gå igenom är det inte ett dugg konstigt att hon kanske har svårt att ta hand om sig själv. Det gör henne inte trashig. Otroligt vilken sunkig människosyn de flesta har härinne.

Du låter ganska dömande själv faktiskt. Något säger mig att du gärna pekar och viskar om de som inte har din ”klass och stil”. Vill du har förändring så börja med dig själv. Hur låter du om andra?

Så du dömer andra, men vill inte bli dömd själv?

Jag struntar fullständigt i hur andra människor ser ut och klär sig, är helt enkelt inte intresserad.

Är sen ett halvår tillbaka ny på jobbet och även inom den bransch jag jobbar. Känner mig så långsam och dålig. Har haft svårt att komma in i rollen och är ofta rädd att göra fel. Frågar jag kollegorna om hjälp så får jag det men hade önskat en handledare, nån att ta rygg på som kunde följa upp det jag gör så att jag blir tryggare och bättre. Alla är trevliga men jag kommer liksom inte in i gruppen och känner mig ofta som tredje hjulet. Känner att självförtroendet blir sämre och sämre för varje dag. Vet inte vad jag ska göra.

Håll ut. Det tog typ 2 år för mig att bli helt bekväm i min roll

Skapa ett dokument med alla rutiner, processer, checklistor, info osv. OneNote är bra! Fyll i allt du här, lär dig, informeras via mail osv. Då kan du också ställa frågor som ”jag vet att vi ska tänka såhär i denna situation men om det skulle bli såhär, vad gör jag då?”. Anteckna. Ställ frågorna till olika kollegor, gå inte bara till den som du känner dig tryggast med. Sen lyfter du det med chefen om det skulle vara så att du inte kan något efter något år. Det tar flera år att verkligen förstå vad man ska göra inom vissa yrkesgrupper. Känn ingen press.

+ på denna! Jag har en anteckningsbok sedan första dagen som jag fortfarande skriver i. Den idiotförklarar varenda steg i många processer, vilket har hjälp mig många gånger

Försök tänka att det är mänskligt att fela, och skulle du prestera under förväntan så kommer nog din chef förmedla det, tror du inte?

Jag är också i en sådan situation. Men jag kan trösta dig (oss:)) med att omgivningen troligtvis uppfattar att du kan mer än vad du själv tänker att du kan. Försök att vara snäll och förstående mot dig själv, det går mycket lättare att både lära sig nytt och att göra ett bra jobb då. Lättare sagt än gjort, givetvis. Men försök att se dina framsteg och se sakerna du inte kan som något du successivt kommer att lära dig.

Heja dig!

Bästa lashliftet idag. Medans väskorna på fransarna verkade fick jag håret tvättat och massor av skalpmassage 🤩

Låter jobbigt att ha väskor på fransarna.

🤣

Varför kan man tappa känslor så fort när man är förälskad? Vad händer i kroppen när man går från fjärilar till tomhet över natten?

Gissning: att det är ett sätt att skydda sig själv typ. Av egen erfarenhet brukar ledsenheten/tomheten etc komma lite efter.
Som sagt, gissar bara.

Kan stämma, är gift men fick känslor för en annan. Efter att ha sett människan i måndags så var allt bara borta. Förstår inget. Är tacksam då jag lovat att alltid vara lojal men det är bara så oförutsägbart.

Men är inte en förälskelse attraktion med? Den personen just den dagen i den situationen kändes väldigt attraktiv = fjärilar i magen. Men sen ser du hen mer eller i en annan miljö och då är de inte intressant längre

Ni är så smarta! Den dagen attraktionen försvann var samma dag jag såg mannen i fråga ”på riktigt”. Han var hur fin som helst men hela hans mystiska aura krossades. I min fantasi var han på ett visst sätt men den versionen av honom stämde inte överens med verkligheten.
Skönt för mig då detta var en tung börda att bära men hela situationen har lämnat ett vakuum inom mig.

Gå vidare.

Har velat älta detta i 2 dagar. Nu är jag klar.

Du har inte träffat The one än! Jag var exakt sån med alla jag träffade fram tills jag träffade min man, då förändrades allt.

Moses – White Christmas, bästa jullåten, är bortplockad från Spotify. Nån som vet var man kan få tag på den? Är på riktigt ledsen. 😭

YouTube?

Finns inte där heller 😢

Last Christmas med Wham tycker jag är bästa jullåten🎅 ho ho..

På mitt jobb delar jag rum med en kollega då vi har likadana arbetsuppgifter, vilket gör att vi ”sitter ihop” hela dagarna. Vi är i samma ålder, men lever väldigt olika liv. Hon är gift och har barn, jag är singel med hund.

Jag tycker inte alls det är konstigt att man pratar om sitt liv utanför jobbet, men den senaste tiden känner jag att jag inte bara är hennes kollega, utan även terapeut. Jag kan varenda detalj om hennes barns sovrutiner, matsmak, faoritleksaker, hennes mans jobbtider, intressen, vad de äter till kvällsmat, osv. Hon frågar aldrig om mitt liv, min hund eller vad jag gjort i helgen och jag hade nog inte brytt mig om det inte vore för att hon ständigt pratar om sig själv och familj.

Jag har försökt prata om min hund (till exempel), men jag får ingen respons på vad jag säger så det blir inget riktigt samtalsämne. Det känns ju konstigt att be någon annan ställa mer frågor om mitt liv. Det är egentligen inte det jag vill, utan jag vill ha mer ”en jämlik jobbrelation” (?) antar jag. Hur ber man någon tona ner att ständigt prata om sig själv? Självklart på ett relativt respektfullt sätt, för vi kommer ju fortsätta sitta inlåsta i vårt lilla rum

Lägg dig på hennes nivå.

Känner så igen mig i den kommentaren. Är också singel och har hund och får aldrig någon fråga om mitt liv heller . Jag antar att folk tror att jag bara sitter hemma själv med min hund konstant så det finns inget att fråga om 😂 resten av kollegorna har familj och barn som man mycket mer än man behöver om

Berättar du något själv då? Brukar ju vara någon sorts kutym att man på jobbet frågar på samma nivå av personligt som kollegan själv valt att själv berätta. Dvs berättar någon att dennes parter är sjuk kan jag fråga om han kryat på sig dagen efter. Men en del är mer privata av sig och pratar aldrig om t ex sin familj, och då frågar jag heller inte om det av respekt för privatlivet.

Det här tror jag mycket på. Min man är väldigt privat av sig och rätt introvert. Jag är väldigt utåtriktad och pratig. Jag har kommit flera av våra grannar jättenära och min man ingen alls. Men det är ju för att han själv inte ”bjuder till”. Han är jättetrevlig alltid såklart men han säger liksom ingenting utöver det artiga och bare minimum. Jag däremot kan berätta nåt eller lägga till eller vad som varpå grannen berättar nåt och vips ger vi nåt att bygga vidare på den. Obs att det inte bara är med grannarna, det är så generellt. Min man blir aldrig tajt med sina arbetskamrater medan jag kan träffa dem en kväll på nåt mingel och därefter veta allt om dem.

Håller med om detta. Vet mycket mer om vissa kollegor än andra pga hur de själva berättar. Ett sätt är ju att börja prata om va du ska göra i helgen eller vad du jobba i helgen. På så sätt få in din situation mer naturligt..

Det gör jag om det är något speciellt som hänt men har väl inget direkt behov av att prata om hur min hund har ätit eller sovit eller antal skitar han gjorde dagen innan. Om jag inte diskuterar med en annan hundägare förstås men har ingen på just min avdelning . Syftade inte på att jag vill ha frågor om just min hund utan att jag upplever att mitt liv inte är lika ”viktigt” att prata om för jag inte har barn eller familj. Det är ganska tydligt om man själv ställer frågor men inte får några tillbaka. Syftar återigen inte på just hunden utan i allmänhet 🙂

Tror hon inte vet vad hon ska fråga om. Berätta om något intresse?

Sen ja.. barnen tar upp ens tankeverksamhet rätt mycket & framförallt om något krånglar. Men antingen får du säga rakt ut att du inte behöver veta allt.. eller själv ”ta över” samtalet med något du vill prata om. börja prata serier? Byt samtalsämne till något med jobbet?

Du måste bli en sämre lyssnare. Säg ingenting men visa vad du känner

Men… vad ska man fråga om din hund? Alltså, jag är
Relativt ointresserad av andras barn, men nog finns det ca 1000 roligare saker att berätta om ett barn än om en hund?

Fast det var ju inte poängen. Det handlar inte om frågor om hennes hund, utan att kollegan pratar sönder om sitt liv men visar noll intresse för hennes.

Fattar poängen, tycker bara att det var konstigt skrivet att personen ifråga aldrig frågade något om hunden. Nej för vad fan ska man fråga?? ” Har hunden lärt sig nåt nytt trick på sista tiden?” Åh vad…intressant.

Som till exempel vad?

Det är väl en smaksak. Är man intresserad av hundar mer än barn så lyssnar man väl hellre på hundprat än barnprat. Och vice versa. Om hon ska behöva lyssna ofrivilligt på prat om någon annans barn så får väl den personen ställa upp och lyssna på prat om hunden. Oavsett om det är tusen gånger mindre roligt enligt henne själv. Så blir konversationen lika pissig för båda två

Ställa upp och lyssna absolut! Men vad ska man fråga om hunden? En hund är en hund liksom? Den äter, kissar och bajsar och sen var det inte mkt mer?

Haha va? Hundar har personligheter också.

Nej, det är absolut intressantare att prata om hundar än småbarn.

Nej det är det inte.

Ja det är det.

Hahaha herregud nej. Hundar är mkt roligare. Lyssnar mkt hellre på folk prata om sina djur än barn.

Fy fan vad trist stil! Kan du inte hörlurar med podd eller musik så slipper du?

Jag har inte flugit mer än fyra gånger i mitt liv och senast var 2010 så jag har verkligen ingen koll.

Men jag undrar, vad finns för personal på ett flygplan? Pilot och flygvärdinnor förstår jag, men finns det mer?

Såg ett klipp på tiktok där en kvinna blev räddad från en man som hade tagit henne (om klippet är sant är irrelevant). I slutet av klipp 2 säger flygvärdinnan till en man som ber kidnapparen att följa med bort och det var det här som väckte min undran.

Finns det säkerhetspersonal på ett flygplan?
Finns läkare, poliser? Eller beror det på hur långt man flyger vilken personal som finns på planet?

Flygvärdinna+pilot i luften.
På flygplatsen finns allt möjligt.
Ibland kan passagerare vara läkare osv men det flyger ingen SSK eller säkerhetsvakt planerat.

Kan dock finnas civila såsom SÄPO eller Interpol om någon suspekt flyger.

Okej, tack!😊

I usa (kanske i andra länder också) finns det air marshals på vissa flyg. En typ av civilpolis som är beväpnad och kliver in om det behövs

Okej då förstår jag🙂

Nej, säkerhetspersonal finns inte på flygplan.

Eh jo, det kan det visst göra.

Inom amerikanska flygbolag är det inte ovanligt att kabinpersonalen är tränad i att upptäcka trafficking, det kanske var något sådant du såg?

Nej det här var förmodligen inte äkta, men det var en tjej, A, som satt bredvid en man på raden framför en kvinna, B.
A skickade bakåt en servett där det stod något, minns inte vad. B skrev ”meet me in the bathroom”. B tillkallade även flygvärdinnan och försökte förmedla att något på raden framför inte stod rätt till.
B gick till toaletten, A kom strax efter, mannen följde med för att se så A ”klarade sig”. A gick in och hon hade en hoodie, munskydd och keps på sig. B bad henne byta kläder med henne så det blev hon som följde med mannen tillbaka och A blev omhändertagen av flygvärdinnan. Flygvärdinnan sa då till en man som jag i alla fall gissar var nån säkerhetsman av något slag, han bad sedan mannen att följa med honom och sen var det slut. Så det var passagerare som berättade för personalen.

Som sagt, just detta var nog inte på riktigt, men det fick mig att undra hur det är på flygplan. Har ju själv inte flugit sen 2010 och då minns jag bara flygvärdinnor, men dels är det längesen och dels var jag så rädd för att flyga så jag var inte så uppmärksam på omgivningen eftersom jag mest fokuserade på att andas och sov nog större delen av tiden i luften ändå.

Billgren Wood Live, var det någon som var där som kan berätta lite. Var det bra? Värt?
Dom verkar inte alls prata eller lägga upp så mycket om den. Hörde någonstans att det var ängsligt och lite publik.

Verkar ha varit glest. Långt från utsålt iaf. Elsa la upp nån bild därifrån men annars handlade inlägget mest om utekvällen med kompisarna efteråt. Hon brukar ju göra så när nått inte varit lyckat, avhandla det kort och dränka det i annat. Samma med bröllopet där det haussades så innan och sen knappt en bild på dessa outfits som planerats i månader.

Hur kan bröllopet inte varit lyckat? Blev de inte (om)gifta? Kom ingen?

Tror Anonym 21.30 syftar på Elsas brors bröllop som var nu i år. Elsa hypade upp en klänning för 18.000 sek hon tänkt ha på sig, men sen kom inga outfitbilder. Antagligen fick hon ångest, klänningen såg förvånansvärt billig ut och passade inte tillställningen. Hon hade två klänningar på festen.

Aha då förstår jag 🙂

Jag är också nyfiken! Jag tänkte på att Elsas blogginlägg om livepodden mest handlade om andra saker än själva framträdandet och det var också väldigt få kommentarer på det inlägget (därtill endast några få som handlade om livepodden).

Vart hörde du det? 😅 Två kompisar var där och tyckte att det var kul och bra. Hade gärna gått sjölv.

Hur var det för er förskolelärare att börja jobba när ni fått er examen? Har mitt första riktiga jobb som förskolelärare nu och jag känner bara att jag inte lyckas så bra som jag vill. Och det tar så mycket energi att få allt att rulla och sätta sig in i jobbet och hitta mitt sätt att jobba. Får dåligt samvete gentemot barnen och föräldrarna som är mina första och därmed lite som försökskaniner där jag testar mig fram. Tänker på hur de förtjänar en bättre pedagog.

Lärare här med & det där är jättevanligt 🙂 men tänker att du är en bra lärare för att du reflekterar över situationen. Många nya har ju även ny forskning och metoder i huvudet på ett annat sätt än va äldre har. Men sänk din ribba och låt det ta tid. För verkligheten är inte samma som på universitetet eller som universitetet vill att de ska vara – tyvärr. 🙁

Du vet att man måste vara högskoleutbildad för att kunna titulera sig som förskollärare? Hade du varit det, skulle du vetat vad det heter.

Men hjälp vilken dryg och onödig kommentar. Vad fick du ut av det?
TS, jag relaterar! Började mitt första jobb i skola för tre månader sen och trivs bra men det är absolut en utmaning att landa i yrkesrollen och skapa relationer med barnen.

Man vet väl för fan vad yrket heter som man är utbildad till!

Fjant

Nja säger jag, förskollärare ses som grundform av ordet, ja, men enligt SAOL är förskolelärare en alternativform och därmed helt klart godkänt att använda oavsett utbildningsnivå. Det hade varit en annan sak om det till exempel var en bibliotekarie som kallade sig för biblitikarie, där är det bara fel.

Yrestiteln är förskollärare. Vad SAOL anser, är i sammanhanget ointressant.

Till skillnad från vad du, en anonym bloggbevakare, anser 😂

Du gör säkert ett bättre jobb än du tror. Inte alltid år i yrket är avgörande.
Jag är generellt ganska nöjd med vår förskola men det jag verkligen skulle vilja skicka med pedagoger är att SE oss föräldrar. Hälsa när vi kommer för att lämna och hämta. Ge en överlämning när vi kommer för hämtning. Kom fram till oss eller visa pp annat sätt att du ser oss.
Ibland får jag nästan ont i magen vid hämtning för att det känns som att man stör eller pedagoger som ignorerar ens existens

Håller inte riktigt med där. Tycker det viktigaste är att pedagogerna ser mitt barn, hälsar honom och frågar hur hans helg ha varit. Älskar verkligen vår förskola för att de ser mitt barn, är genuint intresserad av honom som person och är en trygg plats för honom. Visst jag önskar att jag fick lite mer information och uppmärksamhet ibland men förstår att deras huvudsakliga fokus är på barnen.

Ja? Såklart är det viktigaste hur de är med barnen. Skrev ju bara vad jag önskar ha ut av en pedagog i kontakten med oss föräldrar. Behöver inte rada upp en massa självklarheter som att jag vill att de är snälla mot mitt barn först och främst. Det utgår jag från att ts är.

Ett av de senaste inläggen från mansbebisar där hon påtalar att hon för samma värde som en hamburgarermeny kan hon som kommunikatör stötta våldsutsatta följare vidare till organisationer som kan hjälpa henne bli fri från våld. Hur reagerar ni på hennes inlägg om swisH osv?

Åh skrev precis ett liknande inlägg nedan inna jag såg detta. Men ja, väldigt udda formulerat. Som att man måste välja mellan en milkshake eller att en kvinna blir utsatt för våld liksom.

Så sjukt inlägg !

Man slutar följa henne och börjar följa kontot ”Gömda kvinnor” istället.

Avföljde! Så skönt.

Har också avföljt nu. Kontot har gett mig mycket och varit intressant men det har verkligen försämrats så mycket på senare tid. Tråkig ton från kontoinnehavaren och märkliga inlägg. Gillar inte heller att det är så lågt i tak på kontot, minsta avvikande åsikt bashas ner på (och då menar jag inte idiotkommentarer som ”inte alla män” osv).

Jag har slutat följa kontot (skrev om det i förra veckans öppet spår). Så skönt att slippa allt tiggeri och tjat om swish konstant!

Jag kan sakna berättelserna från kvinnorna i mitt flöde, både de allvarliga och de komiska, men jag tyckte kontoägaren var så himla dryg och oskön.

Bör man inte istället stötta själva kvinnojouren ekonomiskt, snarare än personen som ”hänvisar vidare” dit?

Precis min tanke!

Vem på Colgate tyckte HT skulle vara en bra reklampelare för deras produkter??

Fruktansvärt dåligt gjord reklam. Och kommentarera under inlägget som ber om för- och efterbilder som hanna ignorerar.

Hon har lagt ut en före och efterbild. Ligger på storys men försvinner nog när som helst.
Men annars ett skitdåligt samarbete.

Såg bilderna nu! Var ju ingen skillnad haha

Herregud vad dåligt det var!!! Mkn första tanke var att jag absolut inte vill använda den tandkrämen.

Hon har ju dessutom ganska gula tänder i dålig kvalite (som hon tidigare skyllt på magoperationen eller hur) så att hon gör reklam för ett leende indirekt känns lite malplacerat.

Många företag verkar helt klart ha noll krav på samarbeten…

Hon är väl en bra reklampelare på det sättet ett hon verkar ha en skara otroligt hängivna och peppande följande som öser lovord över allt hon gör 😅 De köper säkert tandkrämen också.

Hello mobbarskaran från FB 🙄

Läste där, herregud vilka sjuka människor. Går på allt från psykisk ohälsa till utseende osv. Elakaste människorna samlade i på en o samma plats. Usch

Parfym-tips tack.
Personen som jag ska köpa till är 40+ men önskade och lever som att hon är yngre. Hon är från Ukraina men har levt här i över 10 år så kom innan kriget. Hon gillar dyra märken och vill gärna ha en fasad som utåt sett är rik och glamoröst. Men jobbar på en fabrik och är väl som oss alla andra egentligen.
Nu låter det negativt men hon är en väldigt generös och kärleksfull vän!

Budget?

Budget?

Hugo Boss – The Scent for her, originalet, tycker jag luktar jättegott och passar alla åldrar. Testa att dofta på den 👍

Det är allmänt erkänt att Kayalis parfymer är av låg kvalitet, trots det höga priset. De fungerar att använda som komplement till andra parfymer, men står sig inte långt på egen hand.

Jag tycker det är en dålig idé att köpa en parfym till en annan person. Vad man tycker doftar gott är individuellt och dofter ändrar sig utifrån bärarens hud. Ett presentkort på parfym kanske vore mer lämpligt?

Min kommentar hamnade fel.

Tycker verkligen inte att man köper parfym till en annan människa.

Jag kommer från en kultur där parfym är väldigt uppskattat men då MÅSTE parfymen vara en klassisk doft från ett lyxmärke. Jag blir själv inte så glad när någon köper en parfym till mig då jag har ett väldigt kräset doftsinne. Men jag tänker att om någons ka köpa en parfym i present då bör det vara en klassisk doft. Antingen så lär man sig tycka om den eller så kan man sälja i framtiden.

Budget: Ariana Grande Cloud
Lyx: Black Opium, Good Girl, Libre (inte min favorit men uppskattad av många),Lady million osv, inte svårt att hitta lyxparfymer för den som söker märke över doft.

De lyxiga parfymer du nämnt är knappast lyxiga dock. Visst, de kostar några hundralappar men är inga lyxparfymer.

Huruvida en parfym är lyxig eller inte avgörs av mer än bara priset eller om parfymen är från ett stort modehus.

Oj jösses vilken doftconnoisseur vi har här! 😂

Kolla in Kayali, speciellt Burning cherry. Även hennes andra dofter är väldigt speciella, på ett positivt sätt.

Kayalis parfymer är av dålig kvalitet, trots det höga priset. Fungerar som komplement till andra parfymer, men står sig inte på egen hand.

YSL Libre Intense

Kismet Angel
Får alltid komplimanger, ☺️

När ska folk lära sig att man inte köper parfymer till andra människor? Doften kan bli heeeeelt annorlunda på någon annan.

Tycker det är knepigt att köpa doft i present, det är verkligen en chansning. Men tänker spontant på Miracle från Lancome, som en doft de flesta kanske gillar.

Jisses vad mansbebisar tiggar pengar nuförtiden. Varenda inlägg. Fattar inte.. det har alltid varit hennes heltidsjobb men det funkar inte nu helt plötsligt? Dessutom är det ju bara att dela lite berättelser så förstår inte heller varför det behöver vara ett heltidsjobb (hennes politiska inlägg som hon börjat med kan hon skippa tycker jag).

Bonde söker fru, vilka tror ni dom väljer till slut och vilka tycker ni dom ska välja? Inga spoilers tack 🙈

Jag vet inte vad jag tycker om Jens alltså. Han tycker alla är så fina men verkar lite stolpig? Det blir lite ytligt alltihop.

Jag är också förvånad över att ingen av friarna själva valt att åka hem i år – till exempel hos Jens hade det kunnat kännas som att de velat dra tidigare. Är det månne för att det var rekordmånga avhopp förra säsongen? Att de lagt till något i kontraktet som gör att de måste lova att stanna tills bonden skickar hem dem?

Alexandra hos Jens ville ju dra, men hon stannade ju kvar ändå..

Hoppas på detta:
Jens – Ida
Mimmi – Jimmy
Micke – spelar ingen roll vem han väljer, tror båda är bra 😅

Hoppas på samma. Mimmi måste välja Jimmy, Erik känns lite obehaglig på nåt vis.

Micke ska välja Jenny, Mariette känns väldigt speciell.

Men Mariette är ändå lite gullig. Han valde damer som var och en är karaktärer, hoppas han hittar rätt bland de han valt nu!

Har samma uppfattning, det känns som att han ser det som en tävling. Får lite läskiga vibbar av honom.

Hoppas på samma och håller med om att Micke måste välja Jenny! Dom passar så himla bra ihop😍

Tack för att du påminde mig om det programmet. <3

Kan inte låta bli att undra vad det är för fel på Lindas vader, eftersom hon alltid måste gömma dom i dessa evinnerliga gummistövlar? År efter år, program efter program.

Tänker att hon bara gillar stilen, kanske inte handlar om att gömma?😅

Micke kommer såklart välja Jenny. Jens skulle nog kunna välja Ida eller hon den andra, inte hon den yngsta.

Vad tycker vi om nallebjörnen i Bögen är lös?

Vad är det nallebjörnen gör i showen? Hörde dem prata om de i podden med

Sveriges bästa dansare!!!!! Älskar honom

Namn!

Min man har väldigt få dåliga sidor och jag har ganska många. Vi bråkar ganska sällan men när vi väl gör det så tycker jag att han är så fruktansvärt ”dålig” på att bråka. Han lyssnar absolut inte på det jag säger och har noll självinsikt. Kan ibland bli helt tokig av något jag säger och drar iväg med bilen för att lugna ner sig. Han går i försvarsställning direkt och tycker att jag ältar och aldrig kommer till saken.. och jag kanske ältar men det är ju för att han aldrig förstår min poäng!! Jag vill ju att han ska fatta vad han gjort fel osv. 😅 Sen blir jag ledsen när han är arg och har svårt att inte gråta, då visar han noll sympati och kan bara gå därifrån. I övrigt är han jättekärleksfull, snäll, omtänksam osv… Vet inte riktigt vart jag vill komma men kände att jag behövde skriva av mig lite.

Tur att ni inte bråkar så ofta då.
Ibland kan man tänka på hur man framför kritik. Tycker själv att det är sjukt irriterande om någon har en dålig ton, insinuerar underförstått för att sedan upprepa sig. Ungefär som att man vill bråka för att avreagera sig.
I sådana situationer blir det draivägmbilen reaktion för mig.

Så är det ju absolut. Ibland har jag såklart inte en trevlig ton med ibland vill jag verkligen diskutera något vi är oense om utan att bli osams, då försöker jag verkligen vara lugn och saklig. Men även i de situationerna så reagerar han så som jag beskrev.

Vi kan alla Var otroligt fåniga när vi bråkar. Man skulle inte vilja sig sig själv på film i vissa situationer😂.
Din man låter lite som en vuxen bebis faktiskt. Tror inte att det går att göra ngt åt.
Eller kanske. Filma honom och titta på filmen tillsammans 😅

Nä fy, det vill man inte 😅 Jag är ju säkert lika hemsk att bråka med enligt honom.. Det blir ju inte såhär varje gång vi diskuterar något men när han känner sig kritiserad så blir det ofta så. Men jag är ju själv också en vuxenbebis ibland så 🙈 Haha ja ibland hade man velat ha bråken inspelade 😁

Min uppfattning när man hör vänner berätta liknande samt egen upplevelse är att man kränker den manliga stoltheten när man riktar kritik. Även om det är befogat. Precis som att det sitter i generna på ngt sätt.
Man kan ju uppmuntra till dammsugning istället för att kritisera dess ickeexistens osv.
Men samtidigt vill man ju inte vara mamma till sin man🙄

Jaa det ligger nog verkligen något i det! Jag får väl bara acceptera att han är som han är. Han står ju ut med mina dåliga sidor så 😄 Tack för dina svar 🤗

Fattar du när/vad du har gjort för fel då? Om man nu har inställningen att man vill att det andre absolut ska fatta när den har fel så får man ju ha självinsikt också.

Ja det tycker jag att jag gör. Jag säger alltid förlåt om jag gjort/sagt något dumt. Han har nog aldrig i vårat långa förhållande sagt förlåt på eget bevåg eller erkänt att han haft fel. Men som jag sa har jag många fler dåliga sidor så jag ska inte klaga så mycket, ibland hade det bara varit skönt att få fram sin poäng…

Oj låter inte ok alls. Självklart har han fel ibland. Varför tror du att har så många dåliga sidor och inte han, är det nåt han håller med om? Låter inte sunt.

Alltså om någon annan skulle fråga så skulle han nog inte säga att han är perfekt, det är mest när vi bråkar som han har svårt att ta till sig kritiken.. 😊

Du ska vara så glad att han går iväg. Om han sitter kvar medan du anklagar och upprepar samma sak 45 gånger och viftar bort hans förklaring och allmänt försöker ”vinna” genom att rabbla upp så många synvinklar, exempel och anekdoter som möjligt- då slutar du respektera honom tillslut. Kvinnor har en tendens att se ett bråk som en rättegång där ena sidan kommer ut som vinnare och då blir man duktig på är förvränga, upprepa, älta, manipulera och gaslighta mannen så att han skäms och underkasta sig kvinnan. Om inget funkar då kommer tårarna som ett sista försök att vinna sympati och därmed bråket.
Tänk på att du och din partner ska vara ett team MOT problemet, inte på varsin sida om det.
Om du känner att du faktiskt inte är en sån som ska vinna till varje pris, fråga dig själv varför du blir sur för att din man de-eskalerar en spänd och negativ situation?

Hmm jag kan förstå vad du menar men det är inte alls så det går till här. Och nej, jag är inte en sån som ska vinna till varje pris utan jag försöker bekräfta vad han säger och jag säger förlåt om jag gjort något som sårat honom och att jag ska tänka på det till nästa gång osv. Men jag får aldrig höra samma sak tillbaka. Handlar inte om att vinna för mig utan bara någon bekräftelse av att ”ja, jag förstår vad du menar och jag ska försöka undvika att…”, till exempel. Om jag tar upp med honom att jag känner att det alltid är jag som dammsuger (bara ett exempel) så säger han alltid direkt något i stil med ”ja men du gör ju aldrig det här och det här”, så han vill alltid flytta fokus till mina fel och brister istället. Problemet med att dra iväg är att vi har små barn också som reagerar när han gör så..

Du verkar ha noll förståelse för att människor reagerar olika på kritik. Det är ok för dig att gråta men inte ok för honom att försöka lugna ned sig genom att lämna en stund? Försök att prata med din man om hur du känner vid ett tillfälle när ni inte har en konflikt. Och var öppen för att höra även hur han känner när ni bråkar.

Tänk på att alla reagerar olika på stress och konflikter, det finns inget facit.

Jodå jag har förståelse för det. gillar inte själv att få kritik och är inte heller superbra på att ta emot det. Det är bara jobbigt att aldrig riktigt nå fram i diskussionerna..

Vad händer om du flyttar fokus från honom till dig och ger honom bollen?

Ex ”jag vill prata om att jag upplever att det bara är jag som dammsuger. Hur vill du att gör nu för att vi ska kunna prata till punkt om det, utan att du lämnar hemmet eller byter ämne innan vi är klara?”

När/om han byter ämnen till att säga att du aldrig tex klipper gräset kan du bara svara (lugnt och sakligt) att ja, vi kan absolut prata om att jag inte klipper det om du upplever det som ett problem. Vi kan bara avsluta ämnet dammsugning först innan vi går vidare! 😊

Tack för tipsen, ska prova det! 😊

Det låter inte ok alls! Han verkar tro att han alltid har och gör rätt… Och att ni har små barn?? Då kan man inte bara dra. Pröva parterapi Kabske? Tycker detta låter obehagligt, var vaksam.

Så illa är det inte riktigt, men tack för din omtanke 😊 Att han drar iväg händer väldigt sällan, ca 1 gång om året har det hänt kanske. Hade absolut kunnat tänka mig att prova parterapi i framtiden!

Vilka märkliga svar du får. Även utan att veta hans perspektiv på hur du beter dig (omöjligt för dig att ge en objektiv bild) så är hans sätt att hantera det på inte helt moget. Googla Gottman Institute och deras four horsemen of divorce, inte för att jag tror att ni ska skiljas men finns väldigt bra och konkreta exempel på vad som kan gå snett när man bråkar och varför. Det gäller i alla konflikter och inte bara äktenskap.

Tusen tack för det tipset! Har läst lite grann nu och det var väldigt tänkvärt och klokt 😊 Ska läsa mer sen, älskar såna texter med konkreta tips 😍

Har så svårt för nån som inte har empati när nån den älskar gråter! Inte ok.

Ja jag känner ju lite själv så i de situationerna, samtidigt är han ju väldigt upprörd då också…

Problemet är ju att det kan användas som manipulation. Inte ok

Kan känna exakt likadant! Avskyr försvarsmekanismerna min kille har vant sig vid pga. en besvärlig uppväxt. Han går i terapi och jag blir galen när han tror sig veta hur man kommunicerar under ett gräl, när han ofta gör alla fel man kan.

Som tur är har vi båda ett stort intresse av att utvecklas, så vi kan ha långa och riktigt djupa samtal om hur vi är och varför, helt öppet och icke-dömande. Utan de samtalen hade jag nog flippat. Det hjälper mig att veta varför han går i försvar och säger/gör som han gör. Kanske ni kan läsa om hur man grälar och sätta upp gemensamma regler?

För min egen del är just det du skriver om att förstå min poäng en sak jag kommit till insikt om. Jag kan bli väldigt envis när jag inte får en bekräftelse på att han förstått. Vi har pratat om det och han vet nu att det är väldigt viktigt för mig och vet då hur han ska göra när jag ”fastnar”, som han uttrycker det. Jag behöver att han tydligt säger att han förstår att jag *upprepar det jag ”ältar”* utan ett ”men”. Då kan jag släppa det och vi kan gå vidare.

Vad säger din man när du tar upp det när ni är sams? Utgår du från ett jag-perspektiv när du tar upp saker? Tänk dig in i hur du själv skulle vilja bli tilltalad i samma situation och försök använda samma ingång.

Att han lämnar tycker jag är helt okej beroende på hur han gör det. Jag behöver ofta en paus och säger då det tydligt, så att det inte bara blir en flykt som triggar en värre situation, för att sedan komma tillbaka klarare i huvudet och lugnare.

Jag har alltid trott att jag är konflikträdd, men har insett att det är hur vissa konflikter kan yttra sig, höga röster, ilska etc., jag är rädd för. Det kanske kan vara bra för honom att veta hur du känner och reagerar när han blir arg.

Vi är alla bara stora barn egentligen, med massor av mönster som bildats under uppväxten. Att prata om det tillsammans kan vara nyttigt och ögonöppnande för båda två.

Lycka till!

Tack så mycket för ditt svar! Skönt med igenkänning och hopp om att vi kan jobba på det 🥰 Superbra tips! Ska försöka ta upp det här med honom, jag känner precis som du att jag bara skulle vilja höra honom ”upprepa det jag ältar” 😅. Ibland känns det som att om jag tar upp det när vi är sams så blir vi ändå osams.. Jag behöver säkert också tänka på hur jag formulerar mig!

Så himla trött på mig själv. Inne i en stressig period med bl.a. nytt jobb samt flytt som gör att jag börjat tappa bort saker utan att märka det. Under 1-2 månader har jag lyckats tappa bort ett par nya skor, busskort, airpods, almanacka, you name it… de flesta sakerna har jag lyckligtvis hittat igen men jag känner bara att jag inte kan lita på mig själv. Känns som att hemnycklarna står näst på tur… och mitt i allt blir min endometrios bara värre och jag känner mig allmänt bara ful och otillräcklig. Min lägenhet har det också tagit jättelång tid att komma i ordning med, har bott här i 1,5 månad men har fortfarande inte fått upp gardiner och tavlor och annat. Har inte heller kunnat komma iväg och träna på länge heller. Känns som att tiden inte räcker till nånting

Ta hand om dig!

Har bott i min lgh i 3+ år och har inte satt upp någon tavla än! Inte gardiner heller, men å andra sidan brukar jag inte ha gardiner. Gällande just lägenheten tycker jag du kan försöka ta det lugnt och låta det ta sin tid, känna in hur du vill ha det. Försöka vila mycket när du har mycket att tänka på <3

Det var länge nån skrev endometrios härinne, ett tag var det ju hela tiden det nämdes

Att tappa bort saker sådär är ett stressyndrom. Sänk kraven på dig. Man behöver inte ha tid för allt. Sätt upp tavlor och gardiner när du kommit in i jobbet. 1,5 månad är ingenting, det är liksom bara 45 dagar, och bara 12 dagar om man räknar bort vardagarna där man bara hinner jobba och göra middag innan det är dags att gå och lägga sig.

Josephine Qvist & Victor Frisks podd blev ju långvarig 😅 Någon som har följt podden? Vad tycker ni?

Nån som vet vad Christopher Berghagen Taylor jobbar med?

På Facebook och LinkedIn står det att han är Incident manager, Process-och verksamhetsutvecklare på Sveriges Radio.

Har ni sett andra säsongen av Squid Game? Vad tycker ni? Hade ni kunnat tänka er vara med?
Jag tycker det är jättekul! Såg de 3 första avsnitten igår kväll. Ska spara resten till helgen haha.
Jag hade definitivt kunnat tänka mig vara med! Herregud så kul utmaning!

Mycket bättre än jag trodde! Har svårt att sluta kolla 😅 Hade dock absolut inte velat vara med själv 🙈 Det kommer väl nya till helgen också? 😄

Eller det fanns redan såg jag nu 😍

Jättedålig..? Säsong 1 var ju bara hype

Någon som äter Lamotrigin och upplever att ni kallsvettas på natten? Alltså vaknar kall och helt blöt av svett (äckligt jag vet)

//❤️

Ja! Har samma problem! Äter hög dos men har haft det problemet sedan 100 mg. Har inte någon lösning på det tyvärr. Men har gärna emot.

Tack för ditt svar, då är jag inte ensam ❤️.

Jag tycker det blivit värre nu sen jag började ta medicinen på kvällen när jag lägger mig (för att minska trötthet på dan)

Ska pröva ta den på morgonen igen istället, tror det blir +- noll för jag sover dåligt nu och blir ju trött av det. Förhoppningsvis kanske det blir lite bättre allafall.

Något som gjort det lite enklare är att (nu på vintern) sova i pyjamas så kan jag slita av den när jag vaknar svettig så är inte hela sängen blöt. Är ju liksom inte varm så pyjamas funkar. (Sover alltid utan annars… 😆)

tips på några bra snygga träningstights som inte är för dyra men ändå inte genomskinliga?

Stadiums märke SOC brukar vara bra. Rimligt pris och stadium har ganska ofta 25% också. Brukar vara squat proof.
Vill man lägga lite mer på ett par tycker jag gym shark är bäst.

HM:s för 199:-
Håller i år, är lite högre (men inte tokhöga så de kapslar in revbenen) och är inte genomskinliga (de svarta)

Älskar hms för 199 kr!!! Har tre stycken

Newbodys

Tips på julklapp för ca 200kr som passar både man och kvinna i ålder 35-65 mottages tacksamt. Till julklappslek.

En rund kul-labyrint. Kommer bli bästa klappen i spelet 😉

Huvudkudde!!

Sällskapsspel, finns flera för under 200 kr & det är ändå årets julklapp.
Annars typ en fin julmugg, något ätbart kanske julgodis eller kaffe/te. Eller typ en bra bok/kokbok/bakboks som brukar säljas hyfsat billigt på second hand.

En sån där snurrbricka man har i kylskåpet. Förra årets mest eftertraktade i vårt julklappsspel!

Något ätbart!

Biopresentkort eller trisslotter.

Vad är grejen med influencers som låter sina barn bo i en skrubb eller garderob? Såg att Petra Tungårdens son har ett extremt litet rum, måste vara tänkt som förråd/garderob. Tänker på när Michaela Fornis son fick bo i ett rum utan fönster och Elsa Billgrens sons rum är väl också otroligt litet. Tycker det är så tvärtom i min omgivning där barnens rum blir prio. Mina föräldrar gav oss barn det största rummet och de tog det minsta. Känner föräldrar som sover i vardagsrummet osv. Varför sån skillnad?

Elsas sons rum är ju inte ens ett rum 😅 den dagen de säljer sin lägenhet kan de knappast titulera bostaden som mer än en 2:a

Folk är olika surprise! 😂

Vad ska barn med stora rum till? De brukar väl mest leka i köket och vardagsrummet ändå?

Byggmark Deler har lagt ut huset, vad tror ni, varför? Eller var det planen hela tiden? Tycker de gör så underliga saker i den familjen, fortfarande en gåta varför de från en dag till en annan sålde huset i Marbella och drog till Cypern.

Tror du blandar ihop Janni och Michaela nu.
Janni heter inte byggmark i efternamn. Janni är den som bott på Cypern, inte Michaela och hennes man Jens

Känns märkligt då de flyttade in för endast 7 månader sedan. Fattar inte hur man orkar bygga flera år för att sedan lägga ut till försäljning då man nyss flyttat in 😅

Är 5.30-inläggen borta?

Ja, sedan länge.
Det är mycket med media just nu som tar tid. Innan dess var det tvunget att fokusera på ny valp. Innan dess var det svampplockning, innan dess veterinärbesök. Innan dess tog bokskrivandet upp för mycket tid. Osv osv

Vad är poängen? Din kommentar låter raljerande. Har du inte förståelse för att folk har ett liv och mycket att göra?
Du vet, du läser den här bloggen gratis. Det hade varit en annan sak om vi alla prenumererade för att läsa här, då hade hon mer varit skyldig att komma med innehåll.

Hyra hus Thailand

Såg för några veckor sen på instagram att Tanbyklara behövde hjälp med att hyra hus i Thailand men missade nog storyn om hur det hela löste sig. Tror det var Koh Lanta? Vet någon hur man vanligtvis går tillväga för att hyra hus där? Vet inte var jag ska börja riktigt… Rädd att bli scammad.