När man har barn varannan vecka så blir kraven på sig själv så höga när barnen väl är här. Kan jag sitta framför datorn i köket på vardagskvällarna eller bör vi sitta i soffan tillsammans och titta på något? Om jag inte hinner läsa i sängen innan barnen somnar – Var nattningen dålig då? Om jag tränar sent på kvällen – Är det egoistiskt?
Jag ältar så mycket när dom har åkt. Hade dom en bra vecka? Trivs dom här?. Gaaahh. Jag vet ju svaret, men ändå. Kan någon av er relatera? // Isabella Löwengrip
Isabella Löwengrip skriver ett inägg om sina känslor att ha barnen på halvtid, hon delar ju vårdnad med barnens pappa Odd.
Hon uttrycker oro om ifall barnen har det bra hos henne och om kraven hon sätter på sig själv för att vara en så ”bra” mamma som möjligt. Är det exempelvis egoistiskt av henne att träna på kvällen eller att sätta sig med datorn vid köksbordet istället för att sitta med barnen i soffan?
Trots att det gått åtta år sedan hon och maken gick skilda vägar så menar Isabella att hon får sådan ångest på måndagarna när hon lämnat barnen och det är dags att byta till pappaveckan.
Isabella skriver att hon normalt får så bra tips och råd från sina läsare, men jag vet inte om den här gånger bryter lite från traditionen för det är många kommentarer som handlar om att det inte är synd om Isabella här, utan att det faktiskt är mest synd om barnen.
Det låter så här i hennes kommentarsfält:
Får man inte tycka att varannan vecka livet suger om man är den som initierade skilsmässan?
Föregående inlägg 
Men herregud vilka mossiga kärringar som skriver till henne. Bara för att man själv valde att lämna en relation så är det väl självklart att man kan tycka att det är sorgligt och tungt. Vad är det med folk som har sånt behov av att sätta sig på så höga hästar och trycka till andra. Ingen har rätt att bestämma över någon annans känslor.
Har man rätt att bli ledsen över ett missfall fast man redan har barn? Har en mamma som valt att skaffa barn på egen hand rätt att tycka att det är tungt ibland att rodda allt själv?
Tycker det tyder på att man är en riktigt oempatisk människa om man har ett sånt behov av att säga ”skyll dig själv” så fort någon uttrycker något som är tufft.
Vad jag önskade att mina föräldrar skulle skilja sig när jag var barn. Dessa ständiga tjafs och bråk. Man var på helspänn för att det skulle börja. Inget fysiskt men nog jobbigt att höra. Såg aldrig att de kramades osv. Till slut sa jag till mamma: varför skiljer ni er inte? Jag var så avis på mina kompisar (som hade skilda föräldrar) och hade lugn och ro hemma.
Jobbigt! 🙁 Är de skilda nu då? Eller bråkar de fortfarande?
Jag flyttade hemifrån ganska tidigt, när jag fick barn var de barnvakt och då var det ju lugnt. Vet inte hur det var annars men de höll ihop iaf. Nu är de i himlen 🙏
Beklagar sorgen 🌸
Jag upplever det som att de flesta i Bellas kommentarsfält är mossiga kärringar. Medelåldern måste iaf vara rätt hög.
Är det något som barn kan må dåligt av så är det att bo med föräldrar som bråkar. Bättre att man delar på sig även om det innebär varannan vecka för barnen. Bara korkade människor påstår något annat!
Men den där är också lite tröttsam när den presenteras som att barn nästan mår bra av skilsmässor. Det är ett bättre av två dåliga alternativ, om föräldrar nu bråkar.
Kan vi inte istället verka för att arbeta förebyggande så att man inte har två föräldrar som bråkar? Det är ju lite som att ta medicin för att dölja symptomen istället för att utplåna sjukdomen. Tycker alla bara skriker skilsmässa så fort man gnäller i nivå om kalsonger på golvet nu förtiden och föräldrar som rättfärdigar att det minsann är så bra att föräldrar skiljer sig för barnen skull bla bla. Ärligt talat skilsmässor är dåliga. Jag är ett skilsmässobarn. Jag hade hellre sett att mina föräldrar slutat vara egoistiska och tänkt på sig själva framför alla andra i familjen,
Håller med dig Klara. Jag tror att de flesta förhållanden (minus där det förekommer våld, fysisk eller psykisk misshandel osv GIVETVIS) skulle kunna räddas av att man tar sig i kragen och väljer att välja varandra och jobba för det. Men, oftast har nog en eller båda parter inställningen att man inte pallar det och lockas av smörgåsbordet av möjligheter istället. Jag tror man kan få känslor för i princip vem som helst undre rätt omständigheter så varför inte välja personen man redan känner väl, har en historia med, har en familj med?
I said what I said.
Problemet är väl att en part oftast är nöjd och inte vill jobba på något alls.
Fast barn MÅR ju sannolik bättre efter en skilsmässa om det har varit bråkigt hemma.
Det är väl rätt självklart. Vem mår bra i ett bråkigt hem?
Det där är så sant. Som skilsmässobarn blir jag så triggad av föräldrar som ska dämpa sitt dåliga samvete för skilsmässan genom att spela ner den stress man utsätter barn för genom att inte ha ett fast hem och att leva i en resväska. Vilken vuxen människa hade valt det frivilligt? Jag upplevde mina föräldrar som lyckliga tillsammans och ville att de skulle bli ihop igen. Från mitt barnperspektiv var det hemskt att de gick skilda vägar. Att mina föräldrar visste mer och tog rätt beslut för dem förändrar inte vad jag uppfattade och kände som barn. Det betyder inte att man inte får/bör skilja sig. Det är bara inte så svartvitt.
Men oj vart är empatin hos människor nuförtiden??
Så många som inte kan tänka utanför sin egen lilla familjebubbla. Mår man inte bra i sitt förhållande så ska man gå vidare. Man har bara ett liv och man har rätt att må bra. Barn måste inte må dåligt av att bo på 2 ställen.
Men jösses vilka kommentarer. Man överväger noga innan man separerar när man har små barn, i alla fall gjorde jag det. Mina barn var 3 och 6 år. De är nu vuxna och mår bra. Det är inte kul att vara utan barnen varannan vecka men man har fasen inget val om man inte vill att barnen ska växa upp med föräldrar som bråkar och inte känner någon kärlek för varandra.
Skulle aldrig klara vara utan så små en hel vecka. Inte en chans. Mina hade mått sk-t
Valet var att leva i en toxisk relation där det var bråk varje dag. Jag valde att inte stanna och barnen har inte mått dåligt av detta. Vi bodde på gångavstånd från varandra och barnen kunde lätt gå emellan. Tror du barnen hade uppskattat att vakna av bråk och tjafs varje dag? Att se föräldrar som inte visade ngn kärlek?
Alla är också olika, L. Dina hade kanske mått skit, men det gjorde uppenbarligen inte Annas. Det gjorde inte jag heller när mina separerade när jag var 4 år. Mitt första minne när jag tänker på dom tillsammans är att jag sitter i en öppen dörr och tittar på dom, medans dom bråkar. Jag är otroligt tacksam för att dom skiljde sig och dom är betydligt bättre på att kommunicera sen dess. Det hade påverkat mig otroligt negativt om dom fortsatte att leva ihop.
Samma här, bästa som hände i min barndom var mina föräldrars skilsmässa. Och då tog det många år för min mamma att komma till det beslutet just pga skammen att bryta upp en kärnfamilj. Och då ska tilläggas att vi vart utfattiga efter deras separation och det var fortfarande bättre än när dom var gifta. Så håller helt med Kontoret, alla är olika och ibland är skilsmässa det enda rätta
Självklart är det ibland det enda rätta! Fattar det. Men vv hade jag gjort allt för att undkomma
Om du inte älskar din man och han inte älskar dig, tycker du ff att det är bra att leva ihop?
Ja lämnar inte för kärleken falnat lite iaf
Så om din man är otrogen, kommer hem med ngn sjukdom och säger att han tycker att du är oattraktiv. Då skulle du inte heller lämna eller? För du vill inte lämna barnen🤔
Herregud, så om man inte är kär och vill vara ihop längre ska man ändå vara det för barnens skull?
Förutom bråk, som inte skedde öppet när barnen var med, så ville jag vara en bra förebild för barnen, och det var jag inte när jag stannade kvar och utplånade mig själv. Den ekonomiska stressen har varit skitjobbig men jag har hittat mig själv och gör det jag vill göra och kan äntligen tjäna pengar på det, och har bättre relation till barnen. Mitt liv har vuxit hundrafalt, även om jag inte kan resa och gå på restaurang och shoppa lika lyxigt och ofta som förr. Inget skulle få mig att ångra det. För barnen blev det lugnare för den irriterade spänningen fanns där hela tiden slipper de. Visst längtar jag efter sonen under pappaveckan, men han har det mycket bättre nu.
Jamen då är det skillnad, om man ändå kan ses regelbundet. Flexibelt. Jag menade de som verkligen har vv skrivet i sten, att inte få träffa sin treåring på en vecka.. Kan lova att jag aldrig gått med på det upplägget
Har man delad vårdnad så har man.
Sen är det ju sällan varannan vecka med små barn, vanligast är väl 2-2-3 upplägget (alltså att man har dem två dar, är utan dem två dar, har dem tre dar).
Det är ju ingenting som du kan bestämma. Vill din sambo skiljas tex så blir det ju vv, vare sig du vill det eller inte.
Bestämmer han?
Det bara är så
Ja om han ansöker om skilsmässa så har du ganska lite att säga till om.
Vad ska du sätta emot tänker du? Vägra lämna barnen till honom? Då blir det konsekvenser.
Min son och mitt barnbarns mamma har en öppen kommunikation när Stina är hon den andra föräldern.
Som igår hade Stina fått en discolampa som hon var så stolt över och ville ringa pappa och visa. Förra veckan när det var pappavecka och dom var och åkte skridskor filmades det och skickades till mamma för Stina ville visa vad hon kunde.
Dom ringer även varje kväll och säger godnatt.
Om båda är öppna och kan kommunicera kan det mesta lösas
Anna, du behöver inte förklara eller försvara dig inför någon som skriver ”skulle aldrig klara” utan att ens veta vad alternativet är. Ibland måste man välja det bästa av två dåliga alternativ.
Fast relationen var väl inte direkt toxiska… Isabella har beskrivit orsaken till skilsmässan som att hon kände att hon inte kunde jobba 24/7 för att Odd insisterade på familjeliv emellanåt – väldigt realistiskt krav när man valt att skaffa 2 barn.
Hon fick inte utvecklas. Hon trivdes inte med sitt liv. Då går man vidare.
Självklart hade du överlevt och inte bara spontan dött 😂 Man gör det man måste.
Nej hade inte varit utan mina barn en vecka. Jobbigt om det är svårt att förstå
Men ibland har man inget val. Om din man/fru vill skiljas så kan du ju liksom inte tvinga dig in i den personens hem när det är hens barnvecka eller hålla barnen som gisslan
Man kan ha kortare byten. Tycker det är sick att tex en fyraåring kanske inte får se sin mamma på en vecka. Är ju jättelång tid för en liten. Barn kan ju även ha olika bra relationer med sina föräldrar…
Det kan ju också vara så att barnen mår dåligt av kortare byten. Dom hinner inte ”landa” innan det är dags att byta till den andra föräldern igen. I alla kommentarer du lämnat så utgår du hela tiden från dig och dig själv. Du hade inte lämnat för att du inte tycker man gör det om kärleken svalnat lite, du hade tagit kortare perioder för du hade inte klarat av det. Nu känner jag inte dig och så säger inte att det är så, men du upplevs sjukt självisk. I det stora hela så kommer man alltid göra det som är bäst för barnen oavsett om man själv blir sårad eller inte.
Men har man delad vårdnad har du inget val? Och du är ju vid liv idag,just nu 😄 Mammor kanske tycker det är tufft men överlever och går till jobbet gör man ju 😌
Vad du vill är underordnat i en separation, barnet ska ha tillgång till båda föräldrarna. Att du sedan tycker att upplägget är skit spelar ingen roll
Så om din man ville separera så hade du kidnappat barnen? 😊
Om ni ska separera får du nog fråga din partner om hen kan ta barnen varannan helg ist då. Om du klarar det..
Men om du blev tvungen så blev du. Massa människor klarar det varannan vecka.
Men om hon får dåligt samvete av o sitta framför datorn när barnen är där gör inte det då. Missa inte läsa bok vid läggning. Hur svårt kan det va, så slipper hon må dåligt
Tror att Bella förstår att man lever som vanligt även om man har barnen varannan vecka. Man sitter inte fast i sina barn 24/7. Att hon slänger ut den här frågan beror säkert på att hon vet att hon får många kommentarer.
Precis! Hur svårt kan det va!
Man klarar allt när man måste
Nej, många blir faktiskt sjuka på vägen.
Då får man söka hjälp för det.
Min son och hans ex valde att separera när dottern var 1år. Det vad det bästa dom gjort för mitt barnbarn. Nu har hon tillgång till två föräldrar som mår bra och är glada än motsatsen när föräldrarna bodde ihop
Barnen mår bra om du mår bra. Och dom klarar sig utan dig varannan vecka, det är nog det du är rädd för.
Till L
Det där är visserligen en sanning med modifikation. Jag kanske mår bra av att gå på spa varenda kväll men tror inte mina barn mår bra att behöva ha barnvakt varje kväll
Var ser du att det diskuteras om spa?
Nej, barn mår inte bra bara för att föräldrarna mår bra. Suck! Försök se lite längre psykologiskt än vad nästan sträcker.
Näsan räcker. Suck.
Det låter i kommentarerna som L redan lever som ensamstående fast i relation… då är det såklart en annan femma om du tror det är mannen som inte ska klara vv och såklart blir det då kanske även jobbigt för barnen.
😴😴
Kan inte ta nåt hon skriver om på allvar efter allt hon ljugit om i alla dessa år. Blocka henne.
Bella? Vad har hon ljugit om? En som också brukar dra lite på sanningen är Maggan. I somras skrev hon att hon skulle till Furuviksparken. Följarna blev rasande (pga av Schimpanserna). Sedan skrev hon att de åkte någon annanstans men Instagram avslöjade henne då det stod Furuvik😀
Klart att fokus får vara barnen när de är barnvecka. Deras behov först.
Och såklart är det slitsamt för ett barn att skickas fram och tillbaka- tänk om du som vuxen skulle ha två boende… hur ofta skulle läsglasögonen bli kvar i ena huset, träningsskorna i det andra och sen asa smink, kläder, viktiga papper, dator osv fram och tillbaka. Dessutom ej självvalt.
Vissa vuxna har en tendens att föra talan för barnen om hur de känner ”mina barn mår jättebra av skilsmässan för innan betedde vi oss som idioter!”
Döh…
Du anser att dom föräldrarna inte vet om barnen mår bra?
Menade mer, sluta bete er som idioter
Utveckla, du som verkar så smart.
L, du menar som du själv gjorde ovan? ”Skulle aldrig klara vara utan så små en hel vecka. Inte en chans. Mina hade mått sk-t”… Nej, dina små hade inte mått skit. Du verkar vara den typen av person som bara och ensamt måste vara central i barnens liv alltid, under alla omständigheter. Jävligt naivt skulle jag skriva. Människan är extremt anpassningsbar.
Ja, det får man!! Har själv ännu också jobbigt efter x antal år att vara ifrån barnen. Känns onaturligt.
För att det är onaturligt❤️
Någonstans i bakhuvudet tror jag att hon vet att hon satte sig själv,karriär och pengar i första rummet och inte familjelivet med Odd och barnen när hon lämnade och det dåliga samvetet gnager. Då dissade hon i princip allt som hon är och gör idag. Hennes blogg handlar mest numera om hemmet,familjen och matlagning något som hon brydde sig noll om förut. Hon hade faktiskt kunnat kombinera ett lagom framgångsrikt Löwengrip med att vara en närvarande fru och mamma men istället fick hon storhetsvansinne.
Varje gång jag hör eller ser något om Isabellas och Odds liv som gifta kommer jag att tänka på Isabellas ”högra hand” Simon som informerade Odd om när Isabella hade inplanerad ”partid” för äktenskaplig samvaro.
Utan att ta parti för någon måste jag nog ändå uttrycka förståelse för att detta med inplanerad tid med hustrun måste vara väldigt svårt för en man att acceptera. I synnerhet om den meddelas av en till skyarna höjd pojkspoling till assistent.
”svårt för en man att acceptera”. Du menar att en kvinna beter sig som en man och mannen kan inte acceptera att en kvinna behandlar honom som att han vore frugan i förhållandet? Got it
Är det vanligt att män har sina eventuella assistenter till att planera in tid med hustrun/sambon? Det tror inte jag. Det är ju ett fullständigt rubbat beteende i ett äktenskap antingen det skulle röra sig om män eller kvinnor.
Hahaha det är extremt mycket vanligare än vad du tror
Hur har det gått för Simon väskbäraren förresten? Vad gör han idag? Herregud vilken fars det var! 😂
Jag tror vi glömmer att Odd och Paul är olika människor. Isabella ville inte ha det familjelivet då med Odd. Odd var väl inte hennes man i livet. Tycker faktiskt Paul verkar bra för Isabella och det verkar som att han är hennes livs kärlek, om man tror på sånt.
Isabella var ju även betydligt yngre när hon levde med Odd. Hon fick barn tidigt och hade andra drömmar och mål då , inte så konstigt.
Samma här, bästa som hände i min barndom var mina föräldrars skilsmässa. Och då tog det många år för min mamma att komma till det beslutet just pga skammen att bryta upp en kärnfamilj. Och då ska tilläggas att vi vart utfattiga efter deras separation och det var fortfarande bättre än när dom var gifta. Så håller helt med Kontoret, alla är olika och ibland är skilsmässa det enda rätta
+1 på den och vi är verkligen inte ensamma om att tycka så!
De där Maria och Christina klankar alltid ned på Isabella och vill nedvärdera henne och få henne att känna sig dålig och verka fel på alla sätt. Trakasserier. Kudos till Isabella som står pall och inte tappar det på dem och inte fräser eller snäser så som man ser andra influencers göra, fast egentligen borde hon kanske göra det kan jag nog tycka. Tur Isabellas blogg finns som ger upphov till inlägg härinne och till annan media också och somliga läsare verkar inte klara sig utan den, fastän de klagar på allt.
Jag kan inte låta bli att fundera på om de som skriver kommentarer om barnen och vad som är ”bäst” för dem själva växt upp i två hushåll? För de får det att låta som att det är det värsta man kan utsätta sitt barn för. Mina föräldrar har aldrig levt ihop så jag har inte upplevt en separation men jag har aldrig varit ledsen eller mått dåligt över att ha två hem. Jag vet såklart att upplevelsen är individuell och att det finns dem som tycker att det är jobbigt men i mitt fall så skulle jag aldrig vilja att mina föräldrar levde ihop. Vilket liv det hade varit! De är inte alls kompatibla med varandra utan funkade allra bäst som en föräldrateam.
Sedan kommentarerna om att ”stanna kvar”.. ja, man baxnar.
Jag tänker att de har dåliga förhållanden själva men inte vågar eller har råd att lämna. Fast de i själva verket skulle vilja. Då kan man nog bli bitter och låta det gå ut över andra.
Tror du? Jag tänker att det lika gärna kan vara människor som har det väldigt bra i sin relation och inte överhuvudtaget kan sätta sig in i någon annans situation.
Så kan det ju också vara såklart. Men vad taskigt folk skriver, ngn som tycker hon har tunnt och fult hår!? Förut var det Maggan som var hackkyckling🐥 Ngn som tror M och L blir tsm igen, hon ska bjuda honom på Orup ikväll.
Hahahaha vad i hela friden läste jag just😅😂 jag har sagt det förr och jag säger det igen: FOLK!! Vad trött jag blir på människor ibland.😴
Detta är ju ingenting om man jämför med videon som Nessa lagt ut kring… ah, inga namn nämnda. Barnet kom med på film när tjejen skriker diverse svordomar och könsord i frustration av en otrohet.
Blir man lämnad har man ju liksom inget val.
Isabella har väl ALDRIG valt sina barn framför nånting. Hon blev tvingad in i det i samband med kollapsen. Just nu är det inget annat i hennes liv som ger henne mening förutom dem och Paul. Så hon känner sig halv när de inte är där. Innan kände hon sig halv om hon inte fick gå till kontoret och lät någon annan ta hand om barnen.
Känns som att den här typen av inlägg kommer allt mer frekvent hos Isabella. Hon gör ju aldrig något slumpartat så men börjar direkt fundera vad som ligger bakom. Kommentarsfiske? Pik mot Odd (vi hade en fantastisk vecka men undrar ändå om det varit tillräckligt bra)? Börjar det bli tråkigt med Paul? Tyvärr eller vad man ska säga, tänker inte att det ”bara” är saknaden som över senaste året blivit värre eller att hon känner att hon kan öppna upp nu men det är väl efter hennes tidigare agenda/powerpoint som hon faktiskt fortfarande verkar köra med om än lite annorlunda.
Mina föräldrars skilsmässa påverkade mig mycket negativt. Jag mådde dåligt av att behöva byta hem varje vecka (trots 5 min mellan hemmen), av de olika rutinerna hos mamma vs pappa och div. annat som kommer med skilda föräldrar.
MEN det var ändå rätt av dem att skiljas! Hade de varit tillsammans än idag hade jag också mått dåligt, för deras förhållande gjorde dem verkligen olyckliga och till sämre föräldrar. Det är som andra har skrivit, ibland handlar det helt enkelt om att behöva välja mellan två dåliga alternativ.
Undra vad en lejonhona hade valt. Mått bra själv på bekostnad av sin unge, eller sin unge på bekostnad av sig själv.
Du verkar ju missa poängen som Hanna skrev att oavsett om dom hade varit tillsammans eller inte så hade hon mått dåligt för att hennes föräldrar mådde dåligt. I detta fallet var det pest eller kolera.
Och jämför inte ett lejon med en människa, det är ju inte ens argument. Vi är helt olika arter.
Tips till Isabella och andra: Sitt vid samma bord som barnet om kvällarna, barnet med sin dator och du med din. Då blir det naturligt att ni pratar med varandra mellan era grejer, barn är så otroligt multitaskande i sitt umgänge idag så de klarar att vara det med morsan också. Jag tror det är förödande för relationen när barnen stänger in sig på rummen och kommer ut bara när det är middag. Att barnet snackar med sina spelkompisar eller pluggkompisar samtidigt får man stå ut med.
Relationer är många gånger svåra. Om man inte har varit i en icke fungerande relation är det nog svårt att förstå hur otroligt lätt ett bråk kan uppstå och hur snabbt något litet kan bli så stort. Och hur svårt det helt plötsligt kan bli att nå någon som man förut var så nära, känslan av att vara ensam även fast man är tillsammans. Jag tror de flesta med barn inte skiljer sig för lätt. Däremot tror jag många par söker hjälp när det gått för långt och relationen är svår att rädda. Jag går i terapi med min man. Det är sjukt svårt och jag förstår inte hur vi ska kunna vända skeppet rätt. Ibland finns det ingen bov. Alla är bara ledsna. Tyvärr finns sällan facit. Ska man skilja sig eller hålla ihop? Om man skiljer sig hur går livet vidare och hur gör man det på bästa sätt? Ibland önskar man att livet var som en mattebok med facit längst bak som man ibland kan kika på.
Undra vad en lejonhona hade valt. Mått bra själv på bekostnad av sin unge, eller sin unge på bekostnad av sig själv.
Mått bra själv. Du vet att de äter innan ungarna va, för de kan göra nya om de svälter ihjäl?