Elin Härkönen om att ta en paus från att dejta

91 kommentarer

Vem skickar detta till Tingelinn? 😅

Klockrent!!! 👍😂😂😂

Regn och rusk i Göteborg också! Jävla blåsigt dessutom. Jag känner igen mig i Elins fråga – jag tror jag är en av dem som vill läka ett tomrum av att inte känna mig så ensam än att träffa någon för att jag faktiskt vill och är redo. Alla människor är olika men killen jag dejtade på gymnasiet sårade mig djupt och behandlade mig så illa så de såren läker aldrig och det var ändå 20 år sedan nu.

Jag var tillsammans med en kille i två och ett halvt år när jag var 25 och han var så fel för mig. Min raka motsats och inte ens en person jag tyckte om utan jag höll bara en fasad för jag saknade den jag inte borde ha saknat. Jag minns att han ringde mig sent på nätterna och beklagade sig över hur hemsk hans familj var och hur elak han syster var men det stämde aldrig utan var den lögn. Jag gjorde slut med honom och han träffade nog en ny ganska snabbt och de är tillsammans ännu och jag har varit singel sedan dess och nu är jag 38.

En stor lärdom från mig i alla fall är att träffa inte någon om det inte känns rätt på alla plan eller för att du inte vill vara ensam. Det ska inte kännas som en börda av att vara tillsammans med någon – det ska kännas som lycka och glädje.

Varför är folk så rädda för singellivet? Både för sig själv och andra verkar det som. Det ska alltid frågas om personer dejtar, när de ska börja dejta, och om något varit singel en lång tid är det jättekonstigt enligt många. Hur klarar man sig utan en partner?!! Det är ju sjukt hur besatta många är av att alla ska dejta/ha en partner.

Älskar att vara singel. Det är det bästa i mitt liv.

Jag tycker att det är så skönt. Innan har jag nog varit lite rädd för att vara ensam men efter mitt senaste ex har jag uppskattat det. Det är mer än sex år sedan vi gjorde slut och vet helt ärligt inte om jag kommer ha någon kille igen. Även om jag skulle vilja så vette fan var man skulle hitta en man.

Ja fler borde testa på singellivet. Har det så himla skönt nu för tiden när jag är singel, träffar och hänger med vänner när jag vill och har en kk jag träffar typ en gång i månaden. Det räcker för mig.

Behöver inte projektleda någon initiativlös kille som bara känns som en bihang till slut

Exakt detta!

PREACH!

Samma här – träffar min KK lite oftare dock (typ en gång i veckan), men det är såå skönt att vara singel 😍

Håller med! Satt innan detta inlägg dök upp och tänkte att jag aldrig någonsin vill vara tillsammans med någon igen! Känns så skönt att vara singel och bestämma över sig själv.

Samma med barn och att bli gammal. ”Du kommer bli så ensam utan barn!” Som att vuxna barn hänger med sina föräldrar hela tiden. Inte alla är rädda för sitt eget sällskap. Faktiskt borde fler nog öva på att trivas med att hänga med sig själv.

Precis så! Sen är man ju inte ensam bara för man är singel eller utan barn heller. Man kan ju fortfarande umgås med andra, men det är nog en sak många glömmer bort 🙃

Det är ändå lite skillnad. Så klart klarar man sig utan barn när man blir gammal. Men det handlar inte om att vuxna barn hänger med sina gamla föräldrar, även om många träffas ofta.
Men dom finns där. Man pratar med dom i telefon. Blir man sjuk, så är det viktigt att ha någon som pratar för en.
Har anhöriga som inte har barn, så jag vet hur dom känner.

Så utan dina barn skulle du vara helt isolerad från omvärlden när du blir äldre? Kom igen. Man kan prata med andra i telefon, andra kan hjälpa en vid behov. Om du skaffat barn för att de ska ta hand om dig senare tycker jag väldigt synd om dem.

Många äldre ÄR dock ensamma. Även om de umgås med andra så är ofta även umgänget äldre.
Det är ju ett utbrett problem, äldreensamheten. Dock ska man ju absolut inte skaffa barn bara för det. Vore ju helknasigt!

Ja många äldre är ensamma. Men det är ju inte för att de har inte har några barn. Läst hur ofta som helst om äldre som är ledsna över att barnen inte hälsar på.

Att skaffa barn endast med tanke på ålderdomen gör säkert ingen, och det skulle nog inte bli så bra då. Men när man blir gammal kan nog egna barn och barnbarn vara till mycket hjälp. Sannolikt ens barn som märker först ifall t.ex en minnessjukdom håller på att utvecklas. Känner en gammal dam 90+ och det är nästan uteslutande hennes barn och barnbarn som är hennes umgängeskrets, t.ex hjälper till med att handla. De flesta vänner hon haft är döda nu.

För de flesta av oss som väljer att inte skaffa barn är det en bra bit kvar till vi är 80-90. Vem vet hur äldreomsorgen och sjukvården ser ut då? Förhoppningsvis bättre än idag, men garanterat kommer den inte se ut på samma sätt… Så att fundera eller oroa sig för hur det kommer bli med vem som ringer läkaren om 40 år känns lite onödigt..

Jag gissar på att äldreomsorgen kommer vara betydligt sämre om några årtionden.

Ja bäst vi skaffar massa barn och tvingar dom ta hand om oss.

Och jag vet flera som sitter ensamma för barn och barnbarn är för upptagna för att hälsa på.

Jag är en som är ”för upptagen för att hälsa på” och med handen på hjärtat hälsar jag inte på eftersom jag inte tycker att dessa personer förtjänar det! Min pappa har aldrig engagerat oss i oss barn, han har bara prioriterat golf och jobb medan mamma roddat allt med oss barn (ja, även hon jobbade heltid) och tog hand om hemmet. Min pappa har även vart duktig på att trycka ner folk, är otrevlig mot servicepersonal, har en enorm offerkofta och är generellt en mansbebis. Min farmor & farfar har alltid älskat att berätta hur duktiga alla andras barnbarn är och hur dåligt det är att vi inte hjälper till tillräckligt eller är tillräckligt ambitiösa i livet fast vi alla har pluggat vidare, har jobb, barn, familjer osv osv. Min mormor & morfar har istället hittat på saker med oss, alltid försökt vara närvarande och visat att vi är omtyckta. Jag har superfina relationer med mamma, mormor & morfar pga dom alltid vart trygga vuxna som velat väl. Jag tror att dom flesta äldre människor som är ensamma och inte får någon som hälsar på faktiskt är det av en anledning. Sen finns det självklart människor som är ofrivilligt ensamma men det gäller inte alla ensamma.

Arbetat i äldreomsorgen i så många år. Upplever att dom gamla är väldigt väldigt ensamma och bortglömda/övergivna. Av barn och barnbarn. Alla dessa kan inte ha varit så som du beskriver. Obs. Förstår vad du varit med om. Men det är absolut inte största anledningen till ensamheten känner jag.

Arbetar också i äldreomsorgen och har en helt ammande erfarenhet. De gamla med barn har ofta besök, speciellt på födelsedagen, vid jul osv. De äldre som är barnlösa eller flyttat långt ifrån släkten är som mest ensamma då de enstaka vänner de har kvar i livet är för gamla för att hälsa på. Så ja, de barnfria äldre är absolut mer ensamma och har betydligt färre besök (om ens några) än de äldre med barn.

Önskar att det vore så.

Det är najs med barn och barnbarn; då får man på ett naturligt sätt kontakt med yngre generationer och hänger med i nya trender och hur språket utvecklas.

Tror jag med. Lätt att bli ett stagnerat fossil annars.

😂 för barnbarn är det enda sättet att hålla sig uppdaterad..

Vem har påstått det?

Låter fruktansvärt, inget jag vill! 😄

Det är inte helt ovanligt att man får barn som man istället kommer behöva ta hand om på ett eller annat sätt resten av livet. Så att skaffa barn för att ha någon som ska ta hand om en när man är äldre – förutom att det är ett extremt egoistiskt tankesätt så kan utfallet blir motsatsen. 🤷🏻‍♀️

Ja det här är också en grej. Inte så att föräldrar slutar vara det när barnen flyttar ut. Vuxna barn kan flytta hem igen, vuxna barn behöver också hjälp. De signar upp sig på ett livslångt ansvar för någon annan, sen är det ju bara en bonus att de får hjälp själva.

Jag ska skaffa barn enbart så de kan sitta och sörja vid min dödsbädd <3 <3 <3

Så är det dock inte för väldigt många… Ålderdomshemmen är fulla med ensamma föräldrar.

Håller helt med. 😊 Aldrig några garantier.

Fast ”ensam utan barn” när man blir gammal handlar nog inte så mycket om att ens barn ska umgås med en, utan snarare att man eventuellt kommer behöva en del hjälp. Även om man har rätt till hemtjänst om behovet uppstår kan det vara så mycket man behöver hjälp med innan man blir berättigad hjälp av samhället.

Men med det sagt är ju barn inga garantier för det! Ens vuxna barn kan ju flytta långt bort, dö, ha egna svårigheter och sjukdomar osv.
Så att skaffa barn för att ha när man blir gammal är ju en extremt dålig idé. Plus att vissa kanske inte behöver hjälp förrän man är bortåt 90-95, när jag är i den åldern är mina barn själva pensionärer så vem säger att de kommer vara pigga nog att ge mig hjälpen? Barnbarn kommer jag nog inga få heller.

”Extremt dålig idé” är det ju inte, snarare är det ju extremt vanligt både i Sverige och internationellt att man hjälper sina äldre släktingar. Har jobbat i sjukvården och äldreomsorgen många år och de allra flesta som har barn får hjälp av barn / barnbarn vid ex akut sjukdom, flytt till äldreboende, regelbundna besök och telefonsamtal osv. Har varit med om flera äldre utan barn som verkligen inte haft en enda person att ringa vid ex akut sjukdom.

Jag menar att om man egentligen inte vill ha barn, men skaffar dem för att de ska hjälpa en när man blir gammal, är det en extremt dålig idé.

Barn skaffar man för att man vill ha barn, inte för att de ska ta hand om en sen.

Också en idé att skaffa vänner i olika åldrar…

Man måste inte heller föredra att vara singel. Jag har varit singel i långa perioder och det har varit skönt på sitt sätt och jag gillar mitt eget sällskap, men allra bäst trivs jag faktiskt i tvåsamhet. Det betyder inte att man ska stressa in i en relation och går det ett par år emellan en bra partner så är det så det är. Men för många är ju ”målet” att leva med en partner och få familjelivet och allt som hör till med det 😊 Då kan man inte låta åren gå som singel allt för länge heller.

Vem har sagt att man måste det? Man måste inte försvara normen…

”Försvara normen”?

Många kommentarer här bara till exempel? Man borde testa på, folk är så rädda, osv. Ingen har heller ”försvarat normen”. 😆

Nej det är ingen som skrivit att man måste föredra att vara singel på något sätt, det är enbart din tolkning. Du behöver inte bli kränkt för att du gillar att ha en partner 😅 Du får ha hur många du vill. Bara inte ifrågasätt varför folk är singlar och när de ska börja dejta osv.

Det är ju du själv som skriver att man ”inte kan låta åren gå som singel alltför länge”. Vem säger det? Är det ett CV som inte får ha för stora luckor vid nästa jobbintervju?

Hur ska du hinna få barn som kvinna om du är singel fram till 55 tänkte du?

För det första visste jag inte att du endast riktade dig till kvinnor. Men alla kvinnor vill inte ha barn. Och nu för tiden kan man få barn på andra sätt.

Ja, man var förstås inte tvungen att vara ihop med någon för att få barn förr heller.

Jo du. Du känner tydligen behovet att ta upp hur det är för många, när nån skrev om att tycka om att va singel. Onödigt.

Håller med 100%. Det är som att vi går framåt i så många aspekter men när det gäller att ”ha en partner vid sin sida” är det enda rätt enligt samhällnormen…

Andras frågor och kommentarer känns ofta jobbiga som singel. Jag är snart 30 år och fortfarande singel och det är sent enligt många på den lilla ort jag bor på.

För olycka trivs i olyckans sällskap. Så enkelt är det. Likadant med barnfrågan, folk som gnäller mest på sina barn säger alltid man kommer ångra sig, hell no! Mvh singel och barnfri 40+ och har inte ångrat det en sekund. 😁

Inte rädd för att vara singel…Men som evig singel börjar jag längta efter någon. Dock ”livrädd” på sätt och vis, när man är så van vid att vara ensam och bara ha sig själv att tänka på.

Är både barnfri och singel och det är så jäkla underbart.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Jag är en som går helt upp i min parter när jag är i ett förhållande, anpassar mig in i absurdum.

Nu har jag vart singel i 4år och känner mig redo för att börja dejta igen. Det krävdes terapi och mycket arbete med mig själv innan jag kom till insik om mitt beteendemönster

Saknar fysisk närhet och tycker det är tråkigt att vara ensam. Gillar inte att dejta. Träffade mitt ex via jobbet. Visst blir det ensamt utan både partner och barn. Mina jämnåriga lever familjeliv och har fullt upp. Alla har sitt och har fullt upp på sommaren.

Dejting, förhållanden, män är SÅ överskattat. Nu vet jag dock svaret på varför ingen frågar mig om en dejt. Det beror alltså på att man är så vacker och självständig att ingen vågar fråga. Det var just det jag misstänkte. Tänker dom kanske ”Hon är säkert redan upptagen eftersom hon är så vacker” eller kanske ”Hon befinner sig i en annan liga än mig, jag har ingen chans”.

Okej ”Amanda”

Faktiskt sätter hon ändå fingret på något i samtiden här 😂

Håller på och läser boken ”Halva Malmö består av killar som dumpat mig” och jag känner mig inte alls sugen på att dejta 😂

Den är så rolig!

Längtar tills den kommer
Som serie på netflix

Varför har du så dryg attityd om att hon skrivit ett utförligt svar? Skönt att se att det fortfarande finns kloka människor som reflekterar, tänker efter, och ger ett uttömmande svar istället för att brista i mentalisering och knappt ens skrapa på ytan bara för att få ut sitt kontent(hint).

Va?

Det är mest projektion.

Ja inled inte en relation med upptagna personer😇 låter som Elin lärt sig sin läxa, skönt för henne!

Letade efter den här kommentaren.
Tycker det är så sjukt att Elin fortfarande ska lägga små dissar till sitt ex, att hon behövde läka honom och mår så bra när vi alla vet att hon var helt upp över öronen förälskad och hjärtekrossad när dom gjorde slut.

Sen så stämmer det, hon inledde en relation med Yigit när han var tillsammans med sitt ex Elli, då gick det fort för Härkönen efter Paolo men när Yigit gick vidare snabbt blev han smutskastad av henne, lite lustigt.
Har följt Elin sen Paolo, hon är klok i mycket men hon är jäkligt bra på att låtsas som att det regnar ibland.
Aja, all lycka till henne och Yigit som separerade för 3 år sen är det väl nu? Båda verkar må bättre utan varandra nu, dom hade en typisk social media allt är himmelskt relation

Efter Paolo behöver man nog både 1 års semester och terapi. Och då menar jag inte det totala magplasket han gjorde, utan överhuvudtaget, så intensiv, ”all over the place”-människa, och karln är ju inte direkt feminist heller. Hade inte stått ut en vecka med karln, men vi har ju alla olika smak.

Var inte den där Tony värre?!

Blir ensamt när man närmar sej femtio utan man och barn. Blir ensammare för varje år som går. Umgicks mycket med mina föräldrar. Mamma är sjuk och pappa dog oväntat. Hade gärna haft familj. Livet känns tomt,är något som fattas.

Ledsen att du känner så, hoppas du kan hitta någon att umgås med. Men man kan fortfarande ha vänner exempelvis, så det är ju inte så att man garanterat blir ensam utan man och barn. Det blir fel att se det så även om det sker för en del.

Det är inte så mycket att man inte har någon att umgås med för det kan man ju ha. Mer att det blir slitigt i längden att behöva fundera på vem man ska fira jul med eller vem som kan tänkas vilja hitta på något på semestern med en. De som levt i långa parrelationer och gar vuxna barn när de är i 50-årsåldern vill ju ofta vara ifred och åka iväg själva för att de inte har kunnat göra det så mycket under barn- och tonårsåren. De är fullt upptagna med att hitta tillbaka till varandra. Då återstår de som alltid varit singlar eller sådana som hyfsat nylugen skilt sig. De sistnämnda är inte alltid så roligt sällskap.

Åh herregud.

Ja det är ju skillnad också på det vardagliga umgänget med en familj och att stämma träff med vänner. Det är ju inte alla som uppskattar att ses i princip varje dag om man bara vill ha lite sällskap liksom, dvs har man stort behov av att ha andra runt omkring sig så ÄR det ju enklare med familj, alternativt bo i kollektiv men inte säkert man kan välja alla på samma sätt där. Alltså, kan förstå känslan av att vara ensam även om man har folk man umgås med, för vissa kanske det mest är känslan av att alltid komma hem till ett tomt hem etc, finns många aspekter av det.

Jag har också känt mig ensam som du, jag har barn och barnbarn men dom vill ju inte hänga med mamma i tid och otid. 😅

Men det jag gjorde var att anmäla mig till olika kurser. Där träffar man folk med liknande intressen. Nu har jag fått några vänner, vi träffas ett par gånger i månaden, tar en fika eller promenad.

Kolla även med din kommun om det finns någon grupp som du kan vara med i. 🙂

Men vill man verkligen ha folk som umgås med en av tvång och konvention? Som det blir med familj. Det fina med vänner är ju det självvalda, och att man fortsätter aktivt och reflexivt att välja dem varje gång man ska ses

Det kan ju också hända att man faktiskt genuint gillar varandra i en familj…

Och det är jättemånga som inte har en enda nära vän, så helt enkelt är det ju inte med vänskap heller. Något är det ju som gör det jobbigt och svårt för många att närma sig andra och fördjupa kontakten. Och trots att man kan ha hur många vänner som helst är det alltid de som aldrig/sällan blir valda. Så, för någon som varit utan vänner i perioder kan det säkert vara väldigt skönt att ha ett naturligt sammanhang, även om man kanske är lite less på vissa familjemedlemmar ibland.

Man kan ha vänner också!

Tiingelinns senaste video!!!! Dör va pinsamt!!!!!!

OT men Tingelinns video är så pinsam och dålig så jag för!!
HUR får hon en kille att gå med på denna förnedring???

Vid det här laget måste hon väl betala honom? Hahaha bara att han vill ha med henne och göra och sen genast går med på sånt content. Något är ju uppenbarligen fel.

100% att hon tvingar honom göra saker

Min visdomspärla är: det är bättre att vara singel än att leva med fel person. Levde med em hemsk man i fem år och jag har aldrig varit så ensam som då. Gjorde slut och var singel i ganska många år innan jag träffade min man. Jag mådde bra som singel men många såg det som ett nederlag att jag var ”ensam”. O det är väl det som är grejen, att många är så desperata efter tvåsamhet att de blir ihop med vem som helst. För att det är ”fult” att vara ”ensam”. O dom tycker jag jättesynd om, som klagar o gnäller på sina partners men som inte fattar att det finns ett annat mkt bättre liv. Utan en tradig partner.

Nej, att ha barn är inte för att slippa vara ensam när man blir gammal. För mig är det så underbart att hänga med mina barn i 30-årsåldern samt deras respektive. Vi har så kul när vi ses och det är inget tvång. Det är kul att träffa deras kompisar man sett sedan de var små. Är bjuden på en av sonens kompisars bröllop. Jag har alltid varit en närvarande vuxen vilket märks tydligt på den kontakt jag har med så många.

Så har mina föräldrar också alltid varit. Jag älskar att umgås med mina föräldrar och vi har upplevt så mkt tillsammans. Tyvärr tror jag inte att alla föräldrar är så. Jag ser på mina vänner och hur många som har kassa relationer och frånvarande föräldrar. Det är stor skillnad på att ha barn och vara förälder. Det är väl därför många inte har bra relation till sina barn och därför många ändå blir ensamma.

Ok, så inte för att ha dem när man blir gammal men för att umgås med dem i vuxen ålder? Var det något du visste när du skaffade barn eller är det ett lyckosamt utfall?
Låter jättehärligt det du beskriver, men det är ju långt ifrån garanterat. Du hade kunnat få asociala barn, barn som har svårt att få kompisar, barn med speciella behov eller barn med skittråkiga kompisar.

Ja det kan man ju såklart få. Men om man inte har några barn alls så har man garanterat inget umgänge med dem. Tror nog de flesta som har barn har glädje av dem åtminstone i något skede av livet.

Ja för att de ville ha barn troligen… För andra är det inte värt det. Kan tänka mig ett vuxet barn absolut, men inte allt som krävs innan det 😄

Någon visdomspärla? Inte direkt. Jag har gjort precis så, inte dejtat på många år, för att lära mig om mig själv och mina mönster och det tyckte jag jag gjorde också. Var nöjd, kunde gärna fortsätta resten av livet.

Men även om man inte dejtar träffar man ju andra människor. Och… kan tyvärr inte säga med säkerhet att jag HAR brutit mina, fast det gått nio år…

Tycker det är så sjukt att Elin fortfarande ska lägga små dissar till sitt ex, att hon behövde läka honom och mår så bra när vi alla vet att hon var helt upp över öronen förälskad och hjärtekrossad när dom gjorde slut.

Sen så stämmer det, hon inledde en relation med Yigit när han var tillsammans med sitt ex Elli, då gick det fort för Härkönen efter Paolo men när Yigit gick vidare snabbt blev han smutskastad av henne, lite lustigt.
Har följt Elin sen Paolo, hon är klok i mycket men hon är jäkligt bra på att låtsas som att det regnar ibland.
Aja, all lycka till henne och Yigit som separerade för 3 år sen är det väl nu? Båda verkar må bättre utan varandra nu, dom hade en typisk social media allt är himmelskt relation