Kenza:
Aleks stod och väntade på mig när jag kom i bilen, och bara jag fick syn på hans ryggtavla så kom tårarna. Där stod han, vackrare än någonsin och väntade på mig. Med nervösa steg gick jag fram till honom och la min hand på hans axel. När han vände sig om och brast ut i ett sånt där stort leende som bara Aleks kan le så kändes allt mer självklart än någonsin. Jag har ju vetat sedan första dagen jag såg honom att vi skulle stå såhär en dag, och nu var det som att allt bara föll på plats. Det här är min människa och nu skulle vi äntligen bli man och fru. Familj.//Kenza
Alltså den sista meningen. Så underbart vacker. Så självklar men ändå så fin. Den gav mig både rysningar och nästan tårar i ögonen.
Äntligen har Kenza sin människa och sin familj. Det är hon så värd.
Det finns så många fina bilder inne på Kenzas blogg till det här inlägget.
Kika på dem HÄR!
Föregående inlägg 