Jag drömde om pappa inatt. Precis som många gånger förut men ändå inte, inatt var annorlunda. Jag tror att jag pratade med pappa via ett medium för några veckor sedan. Eller jag är rätt säker på att det var han, för hon sa saker som ingen annan vet om. Hon sa även att han försökt visa sig för mig och att jag är mottaglig för det. Jag har känt honom flera gånger sedan han gick bort, och kanske var det han som kom till mig inatt.
[…] Vaknade som vanligt upp med ett hål i hjärtat, men idag kändes det faktiskt lite lättare. Att jag ens kan sitta och skriva det här utan att bryta ihop är något nytt, för senast igår kunde jag inte prata om honom utan att gråta. Kanske är det för att jag fick tröst i drömmen. Att jag ännu en gång fick känna att han fortfarande är med mig. Jag väljer att tro på det iallafall. Jag väljer att tro på en plats efter detta liv och att vi kommer ses där igen. Jag måste tro på det.//Kenza
Kenza delar öppet med sig av sina känslor kring sin pappas bortgång och hur hon drömt om honom på ett sätt som skänker henne tröst.
Ett medium talade om för henne att hon är mottaglig för att släppa in energier och hon tror att det är vad som hände i drömmen.
Jag tror att när man förlorar en person man älskar så gör man nog allt för att få smärtan att minska och inte kännas lika kvävande, och om det är att gå till ett medium för att få tröst så tycker jag att man ska göra det.
Jag vet inte riktig vad jag tycker och tror om medium, men en sak vet jag och det är att ingen har rätt att uttala sig om en annan människas sorg och vad man behöver för att ta sig igenom den. (Inom vissa gränser givetvis) Man skadar ingen av att ta hjälp av ett medium och trots att det finns människor som säkert mer än gärna kapitaliserar på en annan persons sorg så tänker jag att om man nu känner tröst och tror på det här typen av saker så kan kanske det vara okej?
Hur känner ni?
Tror ni på medium och att få kontakt med själar på ”den andra sidan”?
Jag vill att det ska finnas en andra sida där alla nära och kära väntar på en. Det vill jag…
Föregående inlägg 