Ni är några som reagerat på att Sandra Beijer inte uttalat sig i #metoo-frågan och undrat om det är för att hon ”håller vissa mediamän om ryggen men det är det alltså inte.
Hon har helt enkelt tyckt att det varit för jobbigt att dela med sig av men nu till slut så gör hon det, och hon har ungefär samma erfarenheter som vi andra – saker som börjat redan i unga år.//Mitt inlägg från oktober
I oktober 2017 inledde jag ett inlägg på det här viset. Sandra Beijers tystnad om #metoo hade av vissa tolkats som att hon stod på förövarnas sida och jag antar att hon kände sig mer eller mindre tvungen att skriva någonting trots att hon innerst inne inte ville.
Nu delar hon med sig av en krönika på bloggen som hon ursprungligen skrivit till en antologi utgiven av Feministiskt Initiativ tidigare i år. Den som tidigare trodde att Sandras tystnad berodde på någon typ av rygghållande på eventuella förövare hoppas jag ändrar åsikt nu.
Inte nog med att Sandras text berör – i alla fall mig – på fler än en nivå, den är också ett tydligt bevis på varför Sandra är en av de mest knivskarpa och skickliga skribenter på sociala medier. (Och annars också faktiskt…)
Hon har ett sätt att sätta ord på känslor som jag avundas djupt.
Jag tycker hon är så bra. Nothing more, nothing less.
Många gånger den typ av influencer jag önskar att fler var eller strävade mot att vara.
Läs hela hennes krönika HÄR.
Föregående inlägg 