Det är inte ofta jag märker av att jag är en mamma och en entreprenör men denna vecka gjorde jag det. Jag har i stort sätt suttit i telefonsamtal under alla veckans middagar med barnen (tur att Hayley är på plats) och när jag önskat att få ringa senare har ibland svaren varit att ”Vi alla har barn Isabella, det är ingen ursäkt”. Men det är olika generation, olika kulturer. Under veckan har jag satt som mål i livet att komma upp den till nivån då ingen kan säga så mer. Att det är jag som bestämmer när jag tar varenda möte eller telefonsamtal.//Isabella
Tydligen är det kaos i det Löwengripska imperiet och inte ens Isabella själv kan komma ur ett telefonsamtal när det brinner i knutarna, trots att hon har barnen den här veckan.
Med det sagt så har hon alltså ett nytt mål nu vilket är att bli så in i bomben viktig att ingen någonsin mer ska kunna säga så till henne.
Frågan är väl hur mycket barn, familj, vänner och partnertid som ska offras för att nå den nivån. Kul att komma dit och inte ha någon kvar att välja bort samtal för förutom den avlönade staben.
Så verkar i alla fall några av Isabellas läsare resonera och som vanligt är det inte alla som håller med.
Det smyger även in lite kritik mot henne som sätter ett mål som innebär att domdera med andra människor, deras tid och familjer så länge hon får det hon vill ha.
Isabella har tydligt gjort gällande att hon vänder på klacken och går om en diskussion inte ger henne någonting, så är det verkligen någon som fortfarande tror att hon skulle bry sig om en annan persons kvälls eller helgplaner?
Ur Isabellas medverkan i Schulman Show:
Han som jag träffar tycker att det är lite tufft om han kanske vill berätta om sin dag och jag då säger till honom att jag inte är intresserad av att höra det, och det är ju inte så trevligt.
Om saker och ting inte är intressant så vänder jag på klacken och går. Jag skulle aldrig sätta mig på en parmiddag där vi kommer prata om något ytligt ointressant, jag gör inte det. //Bella
Föregående inlägg 