Öppet spår

Öppet Spår

Oktober 26, 2018, 20:00   641 Kommentarer

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts…

641 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Har ni sett paulas instastory, hon gör reklam för en antirynkkräm och samtidigt säger att hon har rynkor och ÄLSKAR att ha det… Hmm
    Har alltid haft svårt för henne, hon känns inte äkta på något sätt!

      SÅ trött på alla utseendefixerade människor. Verkligen. Snart är vi alla döda, ligger och ruttnar i jorden. Finns inte mer, inga tankar och inga minnen. Spendera tiden med viktiga saker istället ❤️

      Ja de där rimmade inte så väl. Först säga att hon gilla sina rynkor och sen prata om medel att förebygga rynkor. :/

    Inredning.

    Ge gärna tips på vad som är snyggt enligt er.

      Böcker! Mycket böcker. Och växter. Och riktig konst på väggarna. Böcker, växter och konst är det viktigaste.

        Bara om man har läst/ämnar läsa dem. Är så pinsamt med folk som köper böcker (särskilt såna där coffee table books) men aldrig ens har öppnat något annat än en självbiografi eller deckare.

          Självklart. Men ett tips är att köpa böcker på loppis. Kostar ofta 1kr styck. Köp böcker som verkar intressanta och spännande och fyll bokhyllan så har ni ett eget bibliotek med olästa böcker när ni blir sjuka/har semester/varje kväll ni vill läsa.

            Ja, jättebra tips!

            Johanna och Lina, you’re my kind of people! ?

          Ja, precis. Böcker bara för inredning är en absurd tanke för mig. Men för en del inredare som t.ex. Jana Heinrici är det inte alls konstigt att tänka på det viset. Det finns restauranger som inreder sina väggar med böcker och där köps det kilovis efter typ av inbindning och färg. Jana svarade: ”vilken tur att vi är olika” !!

      Blommor/vöxtery kan liva upp det mesta. Föredrar mina i vita krukor.

        Snyggt ju!

        Håller med! Har massor av gröna växter hemma. Köper lättskötta också så klarar de mina ogröna fingrar. Älskart!

          Härligt ju! Blir så fint och det är så smidigt med de lättskötta växterna.

      Jag bestämmer mig för 2-3 färger i alla rum, sen håller jag mig till dem när det kommer till krukor, detaljer, ljus, ramar, kuddar osv osv. Ger en helhet till rummet. Växter, böcker om man har en bokhylla (No no no att bara fylla bokhyllan med prydnader), tavlor och mattor är viktigt för mig. Kan man inte ta hand om växter så köp plast, inte lika najs, men lyfter ändå rummet mer än om det inte finns något grönt alls

        Jättebra tips!

      växter!!!

        Ja, växter kan göra så stor skillnad. Vilka föredrar du?

          Ampellilja är så kul att ha från början, den växer så det knakar? monstera är också en favorit.
          Älskar gröna och ”gräsiga” växter också!

            Ja, jag förstår precis vad du menar jag hade de växterna förr och jag satte om dem, tog sticklingar och det blev så fint! Ja, samma här även med de andra växterna.

          Tycker elefantöra är fina!

            Håller med dig! Jag har inte en sådan växt själv (men en som påminner om en så’n), men de är fina!

          Palettblad är roliga och fina men har man inte mycket ljus på vinterhalvåret kan de blir deppiga. Jag kompletterar med lättskötta gröna växter som monstera, gullranka, paraplyalia, fredskalla, bananplanta, svärmorstunga, fikusar, paradisträd och novemberkaktus.

            Vad bra! Vi hade alla de växterna förr när jag var barn och tonåring och jag tyckte oftast om att fixa med blommorna.

      Sammet är svag för det. Blir så ombonat.

        Jag har en del sammetsmöbler och -kuddar. Såå fint! Drömmen nu är en blå sammetsfåtölj och -puffar. Egentligen gärna soffa också, men jag har så nya och fina soffor som får vara med ett tag till. Jag får en speciell känsla av sammet. Kan inte få nog när jag tittar på bilder på sådan inredning.

        Vilka färger i sammet? (Finns såå många fina färger nu, tycker jag) och vilka är det både möbler och kuddar så som jag har det?

        Har du (eller någon av er andra) sammetsgardiner? Vilken färg? Jag vill gärna inspireras! Jag har precis bytt nästan alla gardiner, men drömmen vore att ha några i sammet från golv till tak som jag såg hos en tjej.

      Absolut inte massa loppis böcker som dammar.

        Böcker från loppis dammar inte mer än nya ?

      Naturmaterial! Så himla snyggt med beigebruna mattor, fotoramar i trä, korgar som förvaring. Sängkläder i linne, matunderlägg i bambu, runda träskålar och så min Veruschkatavla ?:

      https://goo.gl/images/xUwafK

        Låter jättefint och tavlan är såå snygg!

      Gröna stora växter åhh älskar växter. Hade kunnat leva i ett djungel om jag inte var så jävla rädd för spindlar och annat kryp…usch ryser

        Jag var likadan förr med växter, jag uppskattade det mer då.

      Neej. Böcker (för många) får det att se mörkt och burrigt ut. För mycket växter är inte snyggt det heller. Less is moore. Nyckeldetaljer. Stora speglar om man bor litet och vill få det att kännas större. Runda speglar är inne.

        Speglar skaffar jag också allt fler. Fint!

          Japp, speglar och ytor som reflekterar ljuset utifrån. Lampor och ljus i mörka hörn. Ett tips är att sätta upp led-ljus innanför kanten på toppen av bokhyllan som reflekteras mot innertaket. 🙂

      Åh vad kul! Jag tycker alltid man ska våga färg, speciellt på väggarna. Det en typ det enklaste och billigaste sättet att göra en STOR förändring i ett rum.
      Blanda gammalt och nytt, blir så ombonat och personligt. Tycker det är så många som har vita väggar, gråa hörnsoffan, allt är i gråskala och ser ut att vara en utriven sida ur miokatalogen. Våga vara personlig helt enkelt 🙂

        Så vi som gillar stilrena icke plottriga hem, har vi ingen personlighet då? Jag kan inte fokusera och slappna av om det är för mycket intryck.

          Stämmer!
          Nej, skämt åsido. men tvärt om då? Att vi som inte ha gråskala & avskalat har allihopa plottrigt?
          Tycker alltid det går att hitta balans. Behöver ju inte vara det ena eller det andra. 🙂

          Ni har en personlighet, men inte erat hem 🙂 Ett personligt hem är just det, personlig. Egna detaljer som gör det annorlunda. Inredning som många har och man hittar i alla kataloger är opersonligt. Och det behöver inte innebära att det är fel, det innebär bara att det inte är personligt

            Men va? Ett hem kan ju vara hur personligt som helst UTAN plotter och stök. Har sett så många stilrena och minimalistiska hem där man smakfullt blandat gammalt och nytt, fynd från resor från alla världens hörn, spännande konst och intressanta möbler. Man har helt enkelt fått det väldigt snyggt och väldigt personligt utan att plottra ner det fullständigt så att det bara blir rörigt för ögat.

            Och bra belysning! Tycker ett typsikt ”nybörjarfel” många gör är att de inte förstår skillnaden mellan stämningsljus, allmänbelysning och praktiskt ljus (”arbetsljus”). Ett normalstort rum behöver MINST 4-5 olika stämningsbelysningar på utvalda platser. Utöver taklampan alltså ?

              Fast det du beskriver är inte den klassiska ”mio katalogs” inredningen som diskuterades som opersonlig. Läs kommentarer bakåt innan du skriver av dig. Det du beskriver är personligt, personligt har ingenting med antal saker att göra.

                Nej Snorkfröken, ursprungstråden handlade om inredning och inte om Mio-katalogen och det är ju ofta så att diskussioner utvecklas med tiden. Särskilt här i ÖS men du kanske har svårt att hänga med i svängarna och då kan jag bara beklaga.

                  Onödigt otrevligt Madelon. Anonym – precis! Håller med 🙂

                  Då får du lära dig att följa trådar ordentligt Madelon och hänga med i svängarna, för här var det bara du som missade poängen

              Madelon, jag förstår hur du menar. Jag har också insett att det påverkar mig positivt att tänka så, men hemma hos mig inte hos andra. Hur andra har påverkas jag inte av, då ”stänger jag av”. Men för egen del har det blivit viktigt att få allt färre intryck hemma/ skala ner massor.

              Är det viktigt med förändring ofta för dig, behöver du byta ut inredning alltmer eller väljer du sådant som du har ett bra tag?

          Ja, Anonym. Personligt kan vara även det du beskriver tycker jag.

            *också

        Amanda jag har gått alltmer till det grå Mio som du nämner, men har några färger kvar. Just grått ihop med lite färg blir fint tycker jag. Comfort känns allt viktigare, sköna soffor (och gärna snygga också) är jag så glad att jag har.

        Jag var mer som du förut, att färg var viktigt men jag har gått alltmer till att tycka om vitt. Det trodde jag inte, men jag ändrade min smak till slut.

        Amanda,

        det är lätt att bli påverkad av alla intredningsbilder vi ser. Jag har å andra sidan just tack vare det hittat en personlig passar mig. Och jag har fyllt allt eftersom och har det nästan helt som jag vill ha det nu.

        Jag vet däremot att jag självklart har blivit påverkad av allt jag har sett, men det är okej för mig.

        Bra att du också har hittat det du trivs bäst med att ha!

          *som passar just mig

        Tycker väggarna är finast vita eller gråa så kan man ha hur mycket förger som helst på inredningen utan att det skär sig med väggen 🙂

          Ja jag håller med dig, Anonym 09:33!

          Hur andra har det spelar mig ingen roll, men för egen del så är jag mätt på färgade tapeter. Visst, jättefint hos andra men näe det är inte min stil längre.

          Just att kunna byta färg på gardiner och kuddar och ändå skär det sig inte. Perfekt!

      Växter och färg! Spyr på allvar vitt! En gul möbel eller nå anat som piggar upp!

        Ja, det är bra att ha sin smak det gör mycket för hur man mår tycker jag att ha det alltmer så som känns bra för en själv.

        Vad kan det vara för någon möbel som är gul och i vilken nyans? Kan du ge exempel? Försöker se det framför mig.

        Kul att du nämner en färgstark möbel. Såg en så otroligt läcker soffa i vinröd i en möbelaffär, går i tankarna på att köpa den faktiskt istället för den klassiska ljusgrå jag tänkt på. ?

    Så roligt att Isabella blev årets entreprenör. Unnar henne verkligen det!

    Någon mer som funnit Jesus och vill leva efter hans ord? Så lycklig som gjort det! Lyssnar inte ens på sekulär musik längre. Jävulen är lurig. Kram till er alla ikväll!

      Hahahahaha

        https://m.youtube.com/watch?v=F8umfBRlwW8

        Anonym. Jag ber för dig. Lyssna på lite bra musik ikväll. Kram

          https://m.youtube.com/watch?v=LLr0lOF685M
          Håller helt med!

          Åh snälla, i Sverige ber vi inte för varandra. Sluta be för folk som inte själva har bett om det.

            Ni är nog fan världens konstigaste folk. Förutom när ni slickar röv i USA, då säger ni nog själva ”god bless you”

            I Sverige är det skamligare att fråga någon om denne tror på Gud än om han har hemorojder.

      Hur fann du honom? Är sekulär musik djävulens verk, fattar inte riktigt?

        Ja, och gardiner är djävulens kalsonger.

          Enligt leastadianer i alla fall..

            *æ

              ??

            Åh, se Kautokeino-opprøret med Michael Nyqvist som Læstadius alla som inte redan sett den!

            Har aldrig träffat en laestadian som inte har gardiner. Och då har jag träffat rätt många..

        Bara om den spelas baklänges ?

        Mina frikyrkliga släktingar dricker inte kaffe, Coca cola eller annan svart dryck pga djävulens dryck. Som tonåring fick jag inte använda kajal eller svart nagellack när jag skulle till farmor.

        Där snackar vi djävulens verk ??

      Jag har. Han uppenbarade sig till mig en natt i somras när jag sov.

        Det va bara en dröm..,

          Eller sömnparalys!

      Snark

      Du har hittat hem. Låt folk skämta och göra sig lustiga på din bekostnad men jag lovar att det kommer en dag när deras skratt tystnar. Vi som tror och visar tolerans kommer att skratta för evigt såsmåningom. Paradisets skratt är det enda oändliga.

      De kommer att ge allt för att få stå på vår sida en minut i detta korta jordeliv. Och jag ber till Gud att han förlåter deras ignorans och arrogans. Det finns plats för alla i våra böner.

        Jag tror på Aquaman!!

        medeltiden ringde och vill ha dig tillbaka, du är saknad 🙂

          Gud fanns då och finns än. Han är den enda sanningen. Han är allsmäktig och omnipitent. Han är En och Evig. (SWT)

            Trodde det stod allsmäktig och impotent ?Tack för kvällens skratt.

              Hhehe den bjuder jag på!!

        Sluta upp, oerhört obehaglig kommentar.

          Va? Ni får sprida propaganda om allt möjligt men vi får inte ens nämna Gud? Inte konstigt att alla mår så dåligt… Ingen får må bra i modern tid.

            Faktiskt inte. De är en av huvudanledningarna till att jag skriver på nätet. För att motverka proparganda oavsett från vem den kommer ifrån.

              Motverka propaganda på nätet? Anonymt? Vilken hjälte du är med din Google- vetenskap!

                Har ingen ambition att bli en hjälte so it’s all good ?

        Din attityd är inte charmig alls! Ödmjukhet.

          Har du försökt sätta dig i vår situation? Vi är omodärna, dumma, efterblivna, från fel era, lättlurade, bakåttänkade och rent av knäppa i era ögon. Vi får inte ens yttra Guds namn utan pajkastning och undrande blickar.

          Försök förstå hur svårt det är för oss som älskar Gud över allt annat men inte få nämna Hans namn. Han är en stor del av vårt liv och fyller våra hjärtan men vi får inte ens yttra vår tro i smyg längre.

          Du talar om ödmjukhet, har ni visat någon? Till skillnad från allas vår Gud.så är jag inte perfekt. Jag blir ledsen och rent av förbannad men jag försöker sansa mig.

          Visa ödmjukhet själv.

            Om gud finns så är han då väldigt långt ifrån perfekt…

              Du har din tro och jag har min. Ömsesidig respekt är allt somkrävs för att vi ska kunna leva sida vid sida trots våra olikheter. Jag respekterar dig. Det är upp till dig om detta är besvarat från din sida.

                Jag har ingen tro alls. Det är hela grejen. Och jag kan respektera dig, men din tro är omöjlig att respektera tyvärr. Den är ett hån mot människans utveckling, och dessutom ärligt talat ganska motbjudande om man ser till vad det är för gud du ser upp till.

                  Frågan kvarstår, kan du respektera att jag väljer att se på det hela ur en annan synvinkel? Kan vi leva i harmoni trots att vi inte riktigt förstår hur den andre ens kan leva med sig själv? Kan du acceptera att jag inte är som du och respektera mig för mig?

                  Jag kan.

                  Det beror väl på. Så länge du håller din tro för dig själv så är den åtminstone ett så litet problem som den kan bli. Så fort den på något sätt påverkar en annan människa är den dock ett problem som jag känner mig skyldig att inte respektera.

                  Jag har ingen intention att packa på dig min tro. I utbyte vill jag inte höra hur omodärn och konstig jag är. Vi håller tyst båda två.

                  Btw så har ateism kostat oss fler liv än religion så det är bara att hoppa av den höga hästen. Hitler, Stalin, handär kinesen Mao, handär japanen ”Kejsaren” m.m.
                  Du vill säkert inte buntas ihop med dem. Vet du vad, jag vill inte heller buntas ihop med religiösa fundamentalister. Jag vill leva mig igenom detta korta liv som en resande som bara tar en tupplur i skuggan avett träd för att sen resa vidare. Livet är resan, skuggan är vardagen och döden destinationen.

                  Den som är utan tro tar inte ställning till om gud (tex) finns eller ej. Eftersom att en sådan existens varken går att bevisa eller motbevisa, är det uteslutande en fråga om vad man tror.

                  Inte mig nej, men du sitter ju här och pratar om din gud som om den vore någonting positivt att tro på honom och redan där är det ett övertramp om det får stå oemotsagt. Och det där argumentet om att ateism dödat fler är både lastgammalt och helt felaktigt. Ateismen som idé har inte dödat någonting. Ateismen är avsaknad av tro, det kan inte döda någonting. Du skulle lika gärna kunna skylla dessa mord på att det var folk med skor, det är lika relevant.

                  Därtill så har religion dödat betydligt fler, och skillnaden här är att det ofta sker i religionens namn. Korstågen var ju verkligen trevliga till exempel. Bibeln som bok är antagligen den skrift som kostat flest människoliv genom människans historia, vilket egentligen inte är så konstigt när den gud som omnämns i bibeln är en helt jävla vansinnig psykopat som dödar folk till höger och vänster helt i onödan.

                  Svar till Viktor den store, MÄN är de som dödar mest, inte religion, politik eller annat tjafs. Män, kort och gott.

                  AMÄN!

                  Män, som Jesus. Ingen att se upp till då.

            Jag säger guds namn varje gång jag kommer när min kille slickar mig 🙂

              Japp. Ateister ropar Guds namn när de inte har någon riktig kontroll över sin kropp. När vi njuter kommer instinkterna fram. Gud är en del av dina instinkter. Du kan inte förneka honom hur mycket du än önskar.

                En fråga bara, Gud skapade människan i sin bild, Gud är perfekt, han skapade änglarna och Lucifer som blev ond (?). Hur går detta ihop hade Gud ondska i sig eller? Kan någon förklara? Är ateist men denna frågan har jag länge tänkt på. Har jag missförstått? En sak till alla som bor i bushen och inte hört talas om Gud osv dör de och kommer till himmelen även om de ”syndat” och inte ångrat sig? Hur ska de veta lixom?

                  Teodicéproblemet, googla det!

                ”Livet är kort” – Jag är kristen och blir ledsen av dina kommentarer. Du representerar inte och talar inte för troende. Du uttrycker dig konstigt och verkar försöka få folk att bli obekväma. Det finns sätt att berätta att man tror på Gud utan att säger saker som att ”det kommer en dag när deras skratt tystnar. Vi som tror kommer att skratta för evigt. Paradisets skratt är det enda oändliga.” INGENSTANS står det att kristna kommer skratta när andra inte kommer till himmelen (Om det nu är så), och om det är din inställning – att du ser fram emot att skratta åt folk, så är inte Gud på din sida, det kan jag säga.

                Jag håller med om att det är tufft att vara troende i ett sekulärt land som Sverige, och att man ofta ses som knäpp som tror på Gud, men dina kommentarer hjälper inte. Om du kallar dig kristen och oroar sig för folk som inte tror, ta dig tiden att prata om livsfrågor och religion och bry dig om folk och ha riktiga konversationer. Sitt inte här och prata om att du kommer skratta år de nån dag, eller att du ska be att Gud förlåter de. Du behöver nog lite förlåtelse du med.

                  Tack för en vettig kommentar. Är inte troende själv men har respekt för att alla gör olika val i livet.

              Men vad onödig kommentar. Så hånfull. Snusklisa

              Jag med, fast allah

                Ni är obehagliga hela bunten. Tänk att man är omringad av sån här människor då jag på riktigt förstår att såna som er finns i det här samhället. Och ni pratar om någon feminism, förespråkat att alla får gör vad de vill, gud förbjude att man förnedrar någon pga dess sexuella läggning eller etnicitet (vilket aldirg skulle falla mig in) men att håna o trycka ner någon som råkar tro på gud ska lynchas. Så obehagliga är ni. Usch.

                  Få se nu. Vem är det som oftast och mest ”förnedrar” homosexuella? ?

                  Du är uttröttande din besserwisser trh… hur orkar du med dina egna kommentarer.

            Gå till kyrkan, där kan du hylla gud med likasinnade.

            Det är alltid okej med varenda jävla tro/religion i Sverige utom kristna, dom ska hånas. Blir så less! Visa respekt. Och nej jag är inte religiös i någon religion men respekterar hur andra vill leva, låt folk tro/prata om sin tro om dom vill.

              Ja, islam är ju verkligen mer accepterat & respekterat än kristendomen i Sverige..

                Det är väl fan ändå inte konstigt att inte Islam är lika accepterat och respekterat?!?
                Det kommer det aldrig att bli.

        Just precis sånt här mambojambo som gör att jag tycker religiösa typer är totalt galna. Gör inget annat än att se ner på icketroende och sätta sig själv på sina höga hästar

          På vilket sätt har någon kristen sett ner på dig här? Utveckla gärna!

          Vem ses det egentligen ner på i den här diskussionen…?

        Redan i din första kommentar, ”Livet är kort”, så skriver du på ett sätt som antyder att du anser att du själv och likasinnade har en överlägsen position för att ni tror på Gud. Du skriver att du ber för oss utan tro för att Gud ska förlåta oss. För vad? Jag har aldrig varit i närheten av att vara troende i hela mitt liv. Jag har inga planer på att bli det heller. Jag respekterar andras tro så länge den inte skadar andra levande varelser och så länge jag får motta samma respekt tillbaka. Jag vill inte behöva utstå kommentarer om Gud och kristendomen och hur jag kommer ångra mig för att jag inte är troende lika lite som du vill utstå kommentarer om att du är gammaldags och korkad för att du tror på det. Du skriver att du anser att icke-troende inte ger dig respekt. Men vet du vad? Med tanke på din första kommentar så är jag inte förvånad.

      Fast hon frågade VEM som funnit Jesus, hon bad inte om era hån! Hur kan man vara en god människa om man hånar någon som inte gjort nägot dåligt? Hon skadar ingen med sin tro, så varför ska hon tryckas ner? Har hon dödat någon i Guds namn eller nägot annat? Nej! Så om de som hade något att tillföra och om de hade nägot advent svar på frågan så var det det som var ombett, inte er vidriga hån. Säger mycket mer om er än den personen som ställt frågan.

        Det är inte ”Sofieester” som kommenterat nedlåtande, utan ”Livet är kort”.

      Djävulen*

      Var i min ungdom lurad att vara med i en frikyrka. Sen när man inte hade tid att komma pga jobb eller skaffade familj så blev man helt utesluten och sk vänner slutade höra av sig, jag gjorde det men de hörde inte av sig tillbaks. Kom längre o längre ifrån själva kyrk grejen. Är glad för de så instängda de är. Usch. Men tro på en Gud kan man göra ändå utan att behöva bli lurad. Men lycka till och tänk dig för.

    Ska lyssna på Anders Bagges bok om sina hundar. Den blev utgiven förrgår.

    Berätta vad som helst om era husdjur.

      Jag har två ragdolls, dena ena är världens mysigaste och snällaste medan den andra hade sålt mig för en påse kattgodis:)

      Älskar de båda ofantligt 🙂

        Åh, Li 20:09. Såå fint!!

        Li Åw? Li, saknar din blogg!!

      Jag har två hundar. Den ena (min första) är som min skugga, hon följer mig överallt och är som min spegel. Hon märker direkt när jag inte är som vanligt och blir själv låg osv. Min andra är helt galen men hon är så härlig! Verkligen en frisk fläkt!

      Älskar såklart båda två, vet inte hur jag har kunnat leva innan jag skaffade mina hundar ❤️

        Åh dessa underbara hundar! Förstår dig verkligen, Dalahäst!

      Har tre små hundar som jag har tagit hem från Mellanöstern. Hade först två, men hittade sedan en till, precis likadan, på gatan!! Miniatyr-yorkie, ovanlig ras i det landet, och det kändes som ett litet mirakel att just jag skulle hitta den lille på gatan. Liten valp vid en soptunna 🙁 Kontaktade veterinärkliniker och Facebook-grupper men då ingen hörde av sig, och han inte heller var microchippad, så fick han bli vår, och älskad lillebror i flocken ❤️

        <3

      Har två birmakatter som är mitt allt. För många år sedan var en nära döden, vi sondmatade var fjärde timme dygnet runt. Idag är han nöjd en herre på 14 år. Den andra ligger sked och värmer mig hela natten. Gos!

        Åh de är så vackra och fina!

      Min katt ingick i vårt husköp. De som sålde blev inte av med henne, så han tänkte skjuta henne. Eftersom jag ändå tänkte skaffa katt var det självklart att vi tog henne!
      Hon är världens mysigaste, som följer med överallt.
      Hon fick epilepsi sommaren efter vi flyttade in, men det gick bra när vi satte in medicinering. Nu klarar hon sig utan medicin. Min lilla Tusspuss ❤️

        Såå underbart!

      Jag har en lagotto på 1.5 år och han är världens bästa ❤ Om jag pratar med honom och säger till honom så svarar han genom att försöka forma munnen och skälla och när han leker kastar han leksakerna i ansiktet på mig och speciellt sina pipleksaker. Men han har en vilja av stål och har han bestämt sig för något går det inte att rubba på. Då vill jag ibland strypa honom haha. Men jag älskar honom så.

        <3

      Har 5 katter en chinchilla perser, eldens sötaste tröttnos och sen 4 charmiga bonnkatter ? Dom är mitt allt, så underbaragos, härliga och samtidigt så självständiga ?

        Fantastiskt ju!

      Vi har två sibiriska katter, eftersom min mamma är allergisk men älskar katter så provade vi rasen och det fungerade! Herren i huset ligger högt upp på en byrå medans mini ligger bredvid och myser

        Så otroligt fint att det fungerade.

      Bagge har många kvaliteter och verkar vara en fin människa. Lyssnade på Framgångspodden och hans kunskap om hundar är dock väldigt begränsad. Det är bra med empati, men det kan bli naivt som i detta fall.
      Det är nödvändigt att t.ex att kunna se att alla valpar är söta och skönt oskyldiga, men att det ibland bara är en generation från valpen till en boskapsvaktande hund som det har ställts krav på att fatta egna beslut om ett rovdjur kommer. Att naivt tro att alla hundar vill ha människors närhet och kärlek och att allt kommer att bli bra med en tuggis på morgonen gör mig obekväm. Sånt skapar problem. Det är inte Bagges fel, men hans inställning är lite naiv som sagt.
      Vi lever nu i en tid där många ”nya” raser för oss introduceras i Sverige pga enkla införselregler. Många raser är extremt primitiva i sitt tankesätt och det försvinner inte för att de får sova under täcket. Jag har sett skräckexempel där världens sötaste ulltuss har utvecklats till ngt som vi inte vill ha här i landet. Försöker få folk att göra jämförelsen med en lejonunge. Det går ju såklart inte att jämföra, men i många fall har det iaf resulterat i ngt som inte ska vistas inom fyra väggar.

        Jag ska lyssna på Anders Bagges bok idag när jag göt fint här hemma och när jag ska gå en riktigt lång promenad. Jag har inte lyssnat på det avsnittet av Framgångspodden, men ska göra även det idag. (Jag behöver ändå tänka på annat, har kört på i ungefär samma spår för länge nu)

        Jag kan inte uttala mig om exakt hur kunnig han är, men Anders Bagge samarbetar med Agria så han har antagligen fått extra utbildning genom dem och jag uppfattar det tvärtom som att han visst kan mycket.

        Jag tror att det är i detta fallet som med mycket annat. Att vara snäll och ha empati är absolut förenligt med att vara bestämd och uppfostra. Precis som föräldrar som är vänliga mot sina barn. De kan vara lika tydliga ändå och de kan tvärtom nå sina barn genom att barnen inte ”bara blir ögontjänare”.

        Just att vara snäll är en underskattad egenskap och jag tror att det idag är så mycket hårdhet i samhället, att Anders gör nytta även så. Jag blir lugn av att han låter vänlig. Det ger mig och många andra positiv energi.

      Räknas fruktflugor?…. 😀 Jag har haft en katt tidigare. ”Fransiscus av Tassmanien” fast med kallad ”Frans”. 🙂

      Jag har inget husdjur i nuläget (om inte diverse dammråttor räknas?), men jag har haft två hundar som båda var omplaceringar. Min första var en engelsk springer spaniel som kom till mig när hon var 2,5 år efter att uppfödaren tagit tillbaka henne från en fodervärd och sen tog hon en kull valpar och ville inte ha henne längre (hon var inte tillräckligt bra som utställningshund och mådde dåligt av att bo i hundgård) så då fick jag henne. Hon kunde inget och var rädd för en hel del saker, men med en massa arbete blev hon fantastisk och trots att det gått några år sedan hon gick bort så saknar jag henne varje dag. Den andra hunden var en malteser-blandis som var i uselt skick när hon kom till oss. Hennes tänder var jättedåliga och hon var rädd för allt. I början vägrade hon äta tills jag insåg att det handlade om att hon inte ville vända ryggen åt oss, så då fick hon ha sin skål under köksbordet tills hon blev trygg. Hon hade inte något namn när vi fick henne, men hon fick ett nytt av oss och började snabbt lyssna på det. Idag är hon en trygg och lycklig hund som fick bo kvar hos mina föräldrar då jag flyttade hemifrån och inte ville flytta på henne ännu en gång. Jag kan absolut tänka mig en till omplacering i framtiden, men någon gång vill jag ha en valp som jag kan få jobba med från början.

    Min ponny avlivades idag. Han hade så ont och jag vet egentligen att det var det enda rätta men fan. Fan. ?

      Tänd ett ljus för honom och försök fokusera på det bra ni hade tillsammans

      Usch, beklagar verkligen. 🙁 Vi avlivade precis vår katt (nästan 20 år) som också hade väldigt ont. Jag tänker att man får försöka minnas alla fina stunder med dom och vilket bra liv dom haft. <3

      Åh fy vad jobbigt! Kram till dig! ❤️

      Oj, nu skrev vi samtidigt, Smultron 20:07. Så det ser ut (nu i alla fall än så länge) som om du svarade på min fråga om ”Berätta vad som helst om era husdjur”.

      Jag känner med dig såå mycket. Du sitter väl inte själv? Oavsett vilket har du oss här.

      ❤️

      ❤️❤️

      Åh fy fan. Känner med dig. Det år svårt även om det är rätt

      Smultron stor kram. Det kommer kännas jobbigt i början. Ha det bra.

      ❤️

      <3

    Hur länge var ni hemma efter graviditet/förlossning? Var du gravidledig? Hur länge? Började du på heltid direkt?

    Med nr 1 jobbade jag till ca 4 v innan BF, återgick till 80% arbete 2 månader efter förlossningen och jobbade 80% i ca 1 år innan jag började på 100% igen.

    Med nr 2 var jag beviljad 100% gravidledighet i tre mån innan BF, var hemma i ganska prick ett år, återgick därefter till 100% arbete.

    Fått väldigt mycket skit från kollegorna att jag var hemma så länge. De flesta har inte tagit ut mer än ca 4 v gravidledighet och börjat jobba efter 6 månader…

    Jag mådde jättedåligt över att ha börjar jobba så nära inpå efter nr 1, och ville verkligen njuta och ta det lugnt efter nr 2..

    Jag vet att man inte ska bry sig om vad andra säger, men känns trist att få så mycket skit från kollegorna…

      Jag var hemma 2 månader innan BF, blev sjukskriven pga svår foglossning. Var sedan hemma 1 år med sonen innan jag var tvungen att börja jobba pga vissa omständigheter. Jobbar bara 85% och skulle aldrig kunna tänka mig att gå tillbaka till 100% så länge sonen går på förskola.

      Var hemma två månader innan förlossningen pga foglossning. Sedan hemma i 1,5 år med lillan. Mest för att jag ville amma länge, och även behövde ”vila upp mig” efter en tuff förlossning och bebistiden. Min make var hemma med oss två månader i början, och två månader i slutet. Nu är han föräldraledig och jag jobbar igen.

      Gick på havandeskapspenning i vecka 32, födde i vecka 38. Mammaledig 100% i 10 månader sen jobbade jag 65% i 6 månader, efter det 80% och gör det fortfarande. Hon är idag 4 år.

      Jag lämnade förlossningen 6 timmar efter dottern kommit och började arbeta på nytt arbete heltid två dagar senare. Detta var jag införstådd med redan från graviditetsmånad 3 då jag blev erbjuden en helt ny tjänst och jag visste stt det skulle dröja länge innan liknande erbjudande skulle komma igen om jag inte tog denna chansen. Var ledig 6 veckor innan förlossningen.
      Pappan tog hela föräldraledigheten då han redan börjat pg av skada fundera på nytt arbete. Nu iom att han var hemma under 1 år och 6 månader på heltid så läkte hans skada ut helt och han kunde återgå till sitt arbete fullt ut efteråt så det blev bra på alla sätt.
      Han tog alla nätter och vi planerade dygnet så att läggning var först 23 så kvällarna var mina och jag kände inte att jag missade allt för mycket.
      Vi har bara ett barn och kände att vi var nöjda med det båda två.

        Åh jävlar vad starkt! Vad avundsjuk jag blir. Två dagar efter min första förlossning kunde jag knappt gå. Fick äta smärtstillande i 8 veckor efter och blev så provocerad av alla andra som studsade upp ur sängen utan en trasig kropp.

      Tack för svar! Tre stycken som varit hemma ”länge”, känner mig inte så ensam i det hela ☺️

      Fler får gärna svara. Hinner kanske inte svara men läser vad ni skrivit!

        Jobba kan man göra hela livet. Men vara hemma med en bebis kan man bara i några månader. Låt aldrig jobbet styra ditt liv.

          Härligt att alla gör som det passar deras familjer på bästa sätt. Det var härligt att höra om en pappa som var hemma hela tiden med bebis ovan ?? Skönt att män vill och vågar ta allt ansvar de med ensam med en helt nybakad individ.

          Absolut, och samma sak för pappan.

        Med ettan:
        Gick hem från jobb 9 veckor innan bf.
        Var mammaledig i 13 mån sen jobbade jag 60% i ca ett halvår då jag gick hem 7 veckor innan bf med lillebror. Har precis börjat jobba 100%, lillebror är 17 månader (pappan ska vara hemma och inskola osv i 3 mån). Sen ska jag jobba 70% & pappan 100%.

        Gick hem 4 veckor innan bf med första, va sommar och jag ville ha semester, 1,5 fl, jobbade 10 månader 80% och fick sedan barn nummer två, och blev då hemma 2 år.
        Jobbar 50% nu, är väldigt tacksam för att det fungerar för oss medans barnen fortfarande är små!

        Min son är 7 månader nu och jag gick hem 1 månad innan han föddes(3 v före bf) vilket kändes lagom. Jag planerar vara hemma till sonen är ca 17 månader eftersom det då är augusti och bra månad (och ålder) för att börja förskolan. Så totalt är jag ledig 18 månader från jobbet. Jag vet att det blir väldigt struligt med jobbet och jag vet att min chef egentligen vill ha mig tillbaka redan nu till jul typ. Men detta är mitt första och kanske enda barn, och han är bara liten en gång. Och hittills har jag älskat varje dag av att vara hemma med honom 🙂
        Jag tänker inte ha dåligt samvete utan det är min chefs uppgift att lösa vikarie för mig när jag är ledig. Jag har fast anställning och rätt att vara mammaledig. Min chef och kollegor säger till mig att jag SJÄLVKLART ska vara hemma hur länge jag vill och är glada. Men jag liksom vet att dom får en knepig sits.
        Jag kommer gå tillbaka direkt till att jobba 100% sen när jag börjar jobba igen då sambon jobbar skift så vi kan lösa det rätt bra med korta dagar på förskolan plus att han kommer också ta lite föräldraledighet.

        Jag gick på havandeskapsledighet 8 veckor innan bf. Sedan var jag hemma på heltid i 5 år. Helt underbart. Nu har vi tre barn, jag jobbar 100 % och min man är föräldraledig på heltid istället.

        Hoppas få fler barn om ca 1-2 år och då tänker jag vara hemma länge igen. Jag ser absolut ingen mening med att jag skulle stressa tillbaka till jobbet när jag har småbarn hemma. Jag njuter av den här tiden för mycket för att vilja göra något annat.

        Hej! Jobbade till 2 dagar innanplanerat kejsarsnitt. Sjukskriven under graviditet pga gravt illamående. Det gav med sig mot slutet och därför jobbade jag, hade ej några problem med fogl eller så.
        Mammaledig till och från i 1 år 9 månader. Vi bodde utomlands en del under den tiden så vi var båda hemma. Tärde på ekonomin men det var värt det i slutändan.

      Har 3 barn, varit hemma 1år o 4 månader med alla 3. Njut! Tiden kommer inte tillbaka och vi lever i ett land som ger oss möjligheten att vara hemma!!

      Med första gick jag och min man hem 10 dagar innan bf pga att det ändå var semester då. Gick 10 dagar över. Var sedan fl 9 månader sedan 100% jobb
      Med andra barnet gick jag hem 14 dagar innan bf. ägnade 7 av de dagarna åt influensa hela familjen och var helt död inför förlossningen. Hon föddes på bf. Var fl 10 månader sedan 100% jobb

      Tycker att alla ska få göra som de vill men samtidigt vara medvetna om de strukturer som finns och fundera på om de gör saker för att ”alla andra gör så” eller om det faktiskt är det bästa. Tycker Nina Åkestams utdrag ur Feministfällan säger det så himla bra.
      https://www.instagram.com/p/BpO7pF1iAUb/?utm_source=ig_share_sheet&igshid=1hw1c87qx7ylm

      Bry dig inte om dom, njut bara av din föräldraledighet så länge den varar. Jag var hemma 2 månader innan förlossning pågrund av foglossning. Jobbade som undersköterska så det blev tufft. Dottern blev 1 år för 2 dagar sedan, och jag planerar att vara ledig i 2-3 månader till!

      Jag jobbade nästan hela vägen, hann vara hemma 9 dagar innan bebis kom, var sen ledig i ca 20 månader med henne, jobbade extra en dag i veckan när hon va 10 månader. Andra barnet gick jag på grav.ledig lite tidigare pga såå mkt jobbigare och slitsammare att vara gravid när man redan har ett ^^ så gick hem 3 eller 4 veckor innan, han kom också lite tidigare än bf (vilket jag misstänkte) och har ni varit hemma med honom i 14 månader, börjat jobba extra en dag i veckan och ska börja jobba i januari. Då tar pappan över.

      Inget att skämmas över, barnen kommer alltid först och för oss har det aldrig varit aktuellt med för tidig inskolning och också svårt för pappan att vara ledig pga pengar.

      Jag har varit föräldraledig i tre år. Började jobba nu i augusti. Jobbar i butik och har kontrakt på 20 timmar i veckan. Det gör att jag ena veckan jobbar tre dagar och andra veckan jobbar jag fyra dagar. Mina barn går tre dagar i veckan på förskola. Jag skulle vilja vara hemma på heltid fram till förskolestart men det blir lite tajt ekonomiskt, tyvärr. Men jag är nöjd med hur det ser ut just idag.

      Var sjukskriven nästan hela graviditeten. Har fått beviljat att vara mammaledig 2 år innan jag börjar jobba 80%. Jag älskar att vara hemma med bebis och skulle gärna vilja vara det längre ☺️

      En bekant har 4 barn ena 7 år andra 5,5 tredje 1,5 och fjärde 1,5 månad. Har jobbat hemifrån i makens företag men inte så mycket. Endel har de gott ställt. Reser ofta flers gånger per år.

      jag blev sjukskriven i v 30 och inlagd på antenatalen i v 32, dottern föddes i v 32+6, båda jag och min man vab-ade fram till dottern slutade sondmatas vilket var ungefär 1 vecka innan beräknad födsel, jag var sedan föräldraledig i 14 månader och ”sommarjobbade” 10 veckor i somras, alla sa att de var glada att se mig och såg fram emot att jag kommer tillbaka på heltid. Dottern fyllde 18 månader förra veckan och jag kommer att börja jobba i december då min man ska vara ledig och vi skolar in på förskolan i januari. Vilka pissiga kollegor som ger dig skit för något du har laglig rätt till. Om de inte vill vara hemma är det eget val, men att ge skit för att någon annan VILL vara hemma är riktigt dålig stil. Det är upp till chefer att se till att det inte drabbar kollegor, jag har haft vikarie som täckt upp för mig under min föräldraledighet.

      jag har 2 barn, var hemma hela graviditeten med båda (sjukskriven pga av kräkningar, illamående och foglossning) första barnet började jag jobba efter 9 månader och andra efter 11 månader.

      Blev sjukledig 2 månader innan pojken föddes, han kom 3 veckor för tidigt dessutom, sedan var jag hemma 1.5 år med honom förutom enstaka lördagar som jag jobbade. Sedan gick jag tillbaka på jobb 50% , upptäckte att jag var gravid igen och fortsatte jobba 50 tills 2 månader innan du jag igen blev sjukskriven, nu pga rygg. Planerade vara hemma tills hon var 1.5 men då jag äntligen fick chansen att byta bransch började jag jobba 100% på nytt ställe då tösen var 1 år och 2 månader , men hon fick stanna hemma med min släkting som kom och barnvakta! När hon var 1 år 4 månader började dagis för tösen också!
      Njut av att vara hemma med era barn, inte springa till jobbet innan barnet är ens 1 år!

        Fast vissa mår kanske bättre av att ”springa till jobbet innan barnet ens är 1”? Onödig kommentar.
        Jag upplever nämligen det motsatta, att folk har tyckt jag är konstig/dålig mamma för att jag vill jobba. Gick från jobbet 5 dagar innan BF och började jobba heltid efter 5 månader (då pappan gick på föräldraledighet).
        Alla skall göra det som känns bäst för dem själva och ingen annan har något med det att göra 🙂

      I Belgien har man ju inte ”ledigt” lika länge som i Sverige. Mammaledigheten är ca 3 1/2 mån sedan har man ytterliggare 3 1/2 mån ”föräldraledighet” som man kan jonglera med hur man vill = ta en dag eller en halv dag i veckan, ta en månad vid lämpligt tillfälle – fram tills barnet har fyllt 12. Den ledigheten kan utnyttjas av mamman eller pappan. Jag tog allt. Ville bara ha lugn och ro och amma hemma sålänge som möjligt. Det gick bra, även om vi nu måste betala en barnvakt för onsdagseftermiddagarna som barnen här har ledigt från skolan. Då har Belgien relativt bra förhållanden för föräldrar jämfört med en del andra länder…..

    Bästa tipset på att klara ett förhållande på Distans, där det kanske kommer finnas möjlighet att ses alltför regelbundet?
    #nybörjare
    Just nu är jag mest oroad för att det inte skall hålla (eller att jag blir knäpp) innan vi fått en riktig chans… Har alltså inte setts sen det där första mötet…

      Sätt mål för när ni ska ses nästa gång för att ha något att se fram emot. När ni väl ses – ta tid bara för er själva. Skit i att presentera för familjen och dra ut på krogen med kompisar, i alla fall till en början. Hör av er varje dag. Kan vara sms eller telefonsamtal, vad som. Bara en liten påminnelse om att man finns och att ni tänker på varann. Och så mitt bästa tips: Sakna inte utan längta! Istället för att sakna det du inte har för tillfället – LÄNGTA efter det du får när ni väl se. Så himla mycket skönare känsla. Lycka till!

        Fint skrivet 🙂
        Jag tror jag kan leva efter detta….om man bara kommer förbi det här jobbiga första stadiet. Jättebra kontakt med mess och dylikt och även ngt telefonsamtal (har bara gått en vecka). Men just nu går känslorna verkligen upp och ner på vad jag tror att han egentligen vill…
        Försöker ta lite lätt på situationen än så länge, då det ju än inte hunnit bli de där riktigt stormande känslorna…

      Det finns stora fördelar med att ha ett distansförhållande. När ni väl träffas är det fokus på er två.

      öppet förhållande

      Har varit ihop med min man i åtta år, bott i olika städer/länder 5 av dem.. Det löser sig om man vill! Som någon sa så kan man inte fokusera på att man inte är tillsammans jämt utan vara glad när man väl ses. Inte ha för höga krav eller förväntningar! Och framförallt är det viktigt med tillit. Det blir svårt om man måste veta vad den andre gör hela tiden och om du blir irriterad för att han kanske inte ringer en viss tid som det var tänkt.

        Det kan stärka ett förhållande i längden att vara ifrån varandra mycket. Det fungerar inte för alla, men för många så blir det riktigt bra, ja.

      Distans kan vara otroligt jobbigt. Det var det iallafall för mig och min man som bodde i olika länder på var sin sida av jorden. Det är lätt att små saker blir stora, det är svårare att kommunicera väl. Om man har bråkat, så är det svårt att be om ursäkt utan att se varandra i ögonen eller fysisk beröring. Det är jobbigt och inte idealt. Jag tror vi är menade att ha relationer tillsammans, att få vara fysiskt tillsammans. Med allt det sagt, så går det och är värt det om man verkligen vill vara med varandra. Man lär känna varandra bättre, för allt man kan göra är att prata. Och när man ses är det fantastiskt, och det är så mycket längtan som bygger upp. Mina tips är att försöka att inte argumentera om det går. Att vara mer förstålig. Särskilt om tidszoner finns, att försöka förstå varandras trötthet eller humöret. Och att alltid räkna ner och ha något att se fram emot.

      Jag och min man har haft distansförhållande i snart 4 år. Vi bor 20 mil ifrån varandra, ingen kan flytta pga barn. Ärligt talat vill jag inte flytta ihop heller för det är så skönt att vara särbo. Vi har aldrig varit sura eller arga på varandra, vi längtar efter varandra och är fortfarande nykära, detta tror jag beror på att vi inte ses varje dag. Vi ses varje eller varannan helg och oftare under semestern. Var sambo med mitt ex i tio år, det kan verkligen förstöra ett förhållande så varje gång jag är ledsen över att jag och min man inte kan bo ihop än på några år så tänker jag på hur det var att bo med mitt ex 😉 Vi har även känt varandra sedan vi var 17 vilket är 16 år i år, så vi vet vart vi har varandra.

    Någon som vet hur Ivyrevel är i storlekarna? Såg en kappa med fuskpäls som jag fastnade för, men jag står mellan två storlekar och vet inte om det är bättre att ta den mindre eller större.

      Upplever att det beror på hur kappan är tänkt att sitta. Mejla kundservice och fråga efter mått.

        Mailade i början av veckan men dom är sååå sega. Börjar bli otålig, haha. Men tack för ditt svar! 🙂

      Ta en större storlek

        Tack! Gör nog så. 🙂

      Dom plagg jag kollat på har varit små.

    Vilka film, eller tvkaraktärer har ni varit lite småförälskade i genom tiderna? Jag vet att man inte känner personen och att ingen är sin karaktär.. men ändå. Jag kollade tex på Gilmore Girls enbart för karaktären ”Jess” på den tiden serien kom.

      Ewan McGregor i Moulin Rouge. Herregud vilken man och vilken röst.

      Jag hade en crush på Lorelai. Första ”milf” crushen. Kollade om serien och tycker inte likadant idag :/

      Bästa tråden om detta är fortfarande den hos LD, där den tecknade Robin Hood-räven var en favorit.

        Hahaha jag har faktiskt en kompis som tyckte att räven var snygg. Helt orimligt enligt mig ?

        Hahaha åh hade glömt det. Min syster var dökär i Aladdin. Sen berättade jag för henne att Peter Jöback gör Aladdins röst. Jag tror fortfarande inte att hon helt har förlåtit mig för det.

      Lucas scott One tree hill

      Eddie Redmayne i Les Miserables ❤️❤️❤️

        Allt med Les Mia gör mig knäsvag.

      Dylan i Beverly Hills. Och då steg pulsen på riktigt.

      Nate i Gossip Girl. Hur snygg?!? det bästa är att jag hittat en kille som ser ut som honom, så får se om jag får min egen Nate så småningom?

        Jag älskar Chuck ❤️ Men Nate är med riktigt charmig

          Haha Chuck vill jag typ slå ihjäl?

          Mmm chuck alla gånger!

      Jag lägger till chuck bass i gossip girl och josh duhamel

      David Tennant i Doctor Who! Bästa säsongerna av den serien också.

      Rick i The Walking Dead ?

        Han är ju sååå het! ?

      Jax Teller i Sons of anarchy.

      Jack Sparrow. Såklart.

      Dr hunt i greys anatomy. Honom skulle jag lätt vilja ha!

      Kevin Costner som Robin Hood ?

      Colin Firth som Mr Darcy….

        Mr Darcy ❤️❤️

        Jaaa! Både i ”Stolthet och fördom” och ”Bridget Jones”!

      Kommer inte ihåg namnet men huvudkaraktären i A walk to remember. Och såklart Robert Pattinson i Twilight (desto mer i bokform när man hade ett ansikte till karaktären)
      Sen en icke filmkaraktär men hade en sjuk crush på Nicklas Hocker från idol

      Doktor Johan Steen.

      Heath och Jake skapade en härlig kemi i Brokeback Mountain.

      Tom Hardy i… typ alla hans filmer! Och Jax Teller ?

      Ryan i The OC

        Nej!! Volchock i oc ?❤

      Sonny Crockett i Miami Vice! Har aldrig varit så förälskad som då..

        TV-serien från 80-talet förstås.

      Brad Pitt i Höstlegender. Känner hur pulsen ökar bara jag tänker på det!

        Alltså, jaaaa! Jag vill bara krypa in i skärmen när jag ser den filmen, slita av hans kläder och gå helt bananas på hans kropp. Jag måste alltid se den filmen själv, helt ensam, för jag är som en röd tomat på väg att sprängas när Pitten kommer in.

      Harvey i Suits?

      Jamie från outlander och Spencer Reid criminal minds är delad topp sen Angela från Bones.

      Caleb Rivera i Pretty little liars ?

      Yngsta sonen i Dr Quinn ? Min dröm var länge att vi skulle bo ihop och föda upp vargar…

        ??

      Jag har ”gillat” dom kommentarerna jag instämmer i.
      Men måste även fylla på med Damon Salvatore i The Vampire Diaries ??? kunde seriöst sitta och kolla på fanvideor på youtube av honom när jag var som mest småförälskad (besatt) ?

      Heath Ledger i allt utom Batman!

        SPECIELLT i Batman!

      Pocahontas ?

      Jordan Catalano från Mitt så kallade liv <3 <3 <3 han var på riktigt min första stora kärlek, jag gick runt med fjärilar i magen hela sommaren som den gick på tv!

      Russel Crowe 🙂

    Förlåt alla som tycker detta är för mycket Familjeliv.se men…

    Är det någon mer här som planerar att försöka få barn? Jag tog ut min spiral förra veckan, har mens nu och om ägglossningen är som den var tidigare (haft ägglossning hela tiden som jag haft spiral) så börjar den nästa söndag. Då blir det första försöket.

    Vi har planerat att börja försöka denna månaden i över två år. Jag har vetat att jag vill ha barn i över tio år. Nu känns det helt overkligt. Som att det aldrig kommer att gå.Det känns som att ”alla” har svårt att få barn så att jag skulle lyckas känns helt hopplöst att ens hoppas på.

      Jag är gravid nu, och lyckades på första riktiga försöket. Jag är i v10 och fattar ingenting fortfarande. Trots att jag sett den 2 ggr redan.
      Det behöver inte vara svårt, det kan vara superlätt oxå.

        WOW <3
        GRATTIS!
        BIM-4 här och jag sade att jag inte skulle bry mig den här månaden men här sitter man likförbannat och hoppas.

          Tack så mycket!
          Jag har ju tagit ägglossningtest och så i tre månader innan, mest för att veta när det är jag har ägglossning jämfört med när jag har ont. (Får skit ont runt där) och det visade sig att det var på ägglosnningsdagen, så den gången vi hade sex den dagen, tog det sig.

          Även om vi inte försökte innan, så hoppades man ju alltid.
          Jag håller alla fingrar för att du snart får ditt plus ❤️

            Hurra vilken grej!

            Tack för pepp och stöd. Det hoppas jag också. Vem vet, kanske redan finns en snorkråka där inne 🙂 (Vad annars ska jag ha som mätbar grej, det är ju inte större än så just nu ändå så hahaha)

      Hurra för att försöka skaffa en liten! <3

      Det gör vi också, på ett litet alternativt sätt… Ligger när vi behagar utan press (men blir ju naturligtvis mycket runt ägglossningen då iaf jag är väldigt på humör) 🙂 Och vi har haft oskyddat sex i åtta, nio månader utan att det ännu tagit sig, lite bitter över det haha då det tog sig på allra första gången vi ens hade oskyddat sex för fem år sen!

      Det låter helt galet att ni inte ens börjat försöka och du redan stressar om att du kanske inte kommer lyckas.
      Vad sägs om att inte göra det till en enorm grej utan pippa loss med glädje och för njutning istället för att bara pricka in rätt dag i cykeln. Ha inga förväntningar, lev livet och bara se till att må bra, resten kommer när det är dags.

        Jag vet. Det är helt sjukt. Samtidigt så har ALLA vänner, kollegor och familjemedlemmar (Jag menar det, ALLA) fått göra IVF tillslut så då är det inte konstigt at man oroar sig och inbillar sig…

          ”Namndelen sparas aldrig för mig, men det är TS ovanflr 🙂

          Jag känner otroligt få som haft problem så det är nog bara en slump runt dig 🙂 Min närmsta vän blev gravid på första försöket och då hade hon räknat med att det skulle ta ett halvår hehe.

      Har lyckats snabbt båda gångerna, första försöken.. långt ifrån alla har sådär extremt svårt som vissa man kan läsa om, tror att det ofta är de med problem som delar med sig.. lycka till! ✊?✊?✊?

        Samma här! Har BF om 7,5 vecka och denna bebis blev till för att jag skulle kolla om appen fungerade (Flo). ?

      ”Jobba” inte på det. Fortsätt som vanligt, ha mysiga helger, små avslappnande semestrar – så fort det blir tekniskt och ett ”måste” så låser det sig. Händer det så händer det, förvänta dig inget varken bra eller dåligt och låt er överraskas! Eftersom det finns hjälp att få och du har satt en tidsfrist för dig själv på två år så kan du ju verkligen andas ut och bara nuta av livet, inte sant?

    Som jag längtar!

    Mensvärk. Endometrios. Kill me. Hade gärna sluppit mens helt

      Bli gravid ??

        Vill inte ha ett snorigt litet jobbigt barn dock, så ingen bra lösning ?

          Vill du ha ett jobbigt barn sen då? Annars är det ju bara att ✂️

        Vilket inte brukar vara så lätt vid Endo

      Minipiller! Har räddat mig. Allvarligt, det är så värt att testa. Du slipper både blödningar, smärta och allt annat djävulskap.

        Vill helst inte ta hormoner… Är gay, inte insatt i minipiller, är det bättre än ppiller? Mindre biverkningar?

          Minipiller innehåller inte östrogen. Jag fick det utskrivet pga högt blodtryck i familjen men är supernöjd och vill inte byta till kombinerade p-piller. Märker inte av några biverkningar och har bara pyttelite blödningar med några månaders mellanrum. Slutade för ett år sedan i en period, fick tillbaka mensen och den fruktansvärda smärtan, blev sjuk vid mens och fick hemsk pms. Började igen, alla de där symptomen försvann och jag har inga planer på att sluta med p-piller igen 🙂

          Tycker absolut att du ska prata med en gynekolog/läkare eller barnmorska om att få det utskrivet. Även om du inte behöver preventivmedel är det p-piller som de flesta läkare skriver ut mot endometrios. Men olika p-piller fungerar olika bra för olika personer.
          Lider med dig och hoppas att du hittar något sätt att må bättre!

            Okej tack för all info! Ska kolla upp det ?? De har bara pratat p piller med mig, vilket jag vägrar

        och minipiller gav mig konstant blödning.. om inte mens så äckliga bruna mellanblödningar… minipiller passar inte alla…

      Är det inte meningen att man ska vara blödningsfri när man har endometrios? Har du sökt hjälp? Jag har ätit/tagit olika mediciner i flera år för att inte ha mens så jag förstår inte varför de låter dig blöda.

        De har föreslagit p piller men jag vill inte ta det

          Idioti (om det inte finns andra MEDICINSKA skäl till att inte äta det). Endometrios orsakar inte ”bara” smärta, utan också ärrvävnad och sammanväxningar som i längden är potentiellt dödligt. Det finns dokumenterade dödsfall av tarmvred som orsakats av ärrvävnad pga endometrios.

          Denna hormonskräck alltså…

            Men tack pucko. Exakt vad man vill läsa när man redan mår dåligt ?? Hade jag inte haft en anledning att inte äta det så hade jag ätit p piller. Idiot kan du vara själv

              1) Jag kallade det idioti att inte följa rekommendationer om p-piller. Alltså med ett -i på slutet. Idioti, inte idiot.
              2) Det enda som går att utläsa ur kommentarerna är att personen (du?) inte vill blöda, har blivit rekommenderade p-piller men inte vill äta det. Det enkla svaret är ät p-pillren.
              3) Endometrios ses ofta som att enda problemet är smärta. Många vet inte om att det faktiskt är farligt även i längden. Varför skulle det vara dåligt att lyfta det? Jag har själv endo och vill väl veta vilka risker som finns med det?
              Hoppas du mår bättre.

      1. Hormoner funkar inte på alla (har möget sjölv och det enda som funkat är Enanton, dvs kemiskt klimakterie).
      2. Sök upp ”Den Dolda Stigen” på Facebook, om vård utomlands då hjälpen inte finns att få i Sverige. Läkarna ger upp tillslut när de provat alla hormoner på en. Jag åkte själv till London och opererades, kan ha räddat mitt liv 🙂
      3. GE DIG ALDRIG. Vill du inte ha hormoner, ta dom inte. Fått bra smärtlindring?

      Sök hjälp! Och tyvärr får du söka igen och igen och igen. Been there done that. Tyvärr, kvinnovården är fruktansvärd. Men! Kolla upp ”Den dolda stigen” 🙂

    Vilket bokförlag ska jag sikta in mig på med min skönlitterära roman som nu är klar?
    Det är en bok som saknas på hyllorna idag. ”Det vardagliga med en twist”.
    Prova lyckan med sexton stycken eller två och två? Tre olika? Tycker jag har googlat massor.

      Skicka in till ALLA förlag du kan. Bara 2 böcker av 1000 antas så ”risken” att du skulle antas på flera förlag samtidigt är nästan 0.

        MEN så trist, KÄMPA på och jag hoppas du snart blir antagen!!

        Ja överlag är ju chansen att antas försvinnande liten men som du säger för ett par lyckliga få per år så händer det. Varför ska det inte hända oss?

        Vad handlar dina böcker om?

        Eftersom du i likhet med majoriteten av det svenska folket inte ens kan hantera ”p.g.a.” så förstår jag. Vet du/resten av folket att det står för ”på grund AV”? Man lägger därmed till ”att” efteråt och får alltså strukturera om sin mening om man inte skriver exempelvis ”p.g.a. trötthet”. Ser du skillnaden? Det korrekta hade varit ”p.g.a. att jag har skrivit två böcker…”.
        Och sedan kan man inte använda ”risken” i det sammanhang du gör i din kommentar. Det ska vara ”chansen”, eftersom en eventuell antagning är positiv.
        Inte alls konstigt att du blir avvisad när du i en såhär kort kommentar inte ens lyckas bemästra något av det mest simpla i vårt språk.

          Jag svarade alltså den ”bittra” personen som hade svarat, inte Helena 🙂

            Amanda… ?? Det där var det mest dömande och bittra jag läst idag.

              Tycker det är rätt intressant och väldigt relevant kritik när personen påpekat att hon velat ge ut böcker men inte lyckats ?Att ha korrekt grammatik är väl rätt viktigt?

              Fast det är rätt märkligt att folk som inte ens är bra på att skriva ger sig på att skriva böcker. Om man varken kan stava eller välja rätt ord så kanske man inte ska satsa på just en författarkarriär?

                Fast varför inte egentligen!? Finns väl någon som kan korra? Även om du inte har språkets gåva kan du ju ha en bra story. Finns dessutom många populära böcker som inte nödvändigtvis är bra skrivna.. (Sen kan jag personligen inte läsa böcker där till exempel mig stavas mej.. Men det är ju jag.)

                  Jag skriver pga på det sättet när jag skriver i mindre viktiga sammanhang men är duktig med språket annars, så en kommentar i en blogg behöver inte säga så mycket om en persons riktiga skrivstil. Jag vet pga gör så.

            Men för fan det är ett kommentarsfält. Jag skriver en vetenskaplig artikel på arbetstid men jag skiter väl i hur jag skriver här. Absolut inte samma sak.

          Ett) Tjena surmupp
          Två) Mitt internetspråk och mitt bokskrivarspråk är två vitt skilda saker och bör inte ens besläktas med varandra
          Tre) Tog inte åt mig men vill förklara så surmuppen förstår
          Fyra) Surmupp är förövrigt inte ett ord som står med i SAOL men det skiter jag i för du vet vad jag menar med det och vet du det inte så har du MDL = MYCKET DÅLIG LÄSFÖRSTÅELSE.

          PUSS

          Håller med.. det där är ju sånt man antingen känner till eller ej, det är inte något som skrivits i all hast. Lite som att en person använt sig av ”dem” fel och skyller på att de skrev kommentaren snabbt från mobilen eller liknande, det är okunskap – inte slarv.

          Charmigt, Amanda. Så charmigt.

            Man måste ju kunna ge kritik? Detta var ju också konstruktiv sådan eftersom Amanda också förklarade hur orden egentligen används.

            Ni som klagar på min kommentar är garanterat av den sedvanliga grupp av människor som vet med sig att de inte heller kan hantera språket särskilt väl. Om människan ovan är bitter och inte förstår varför alla avvisat henne kanske hon borde öppna ögonen? Det spelar ingen roll om det lät hårt (fast jag vet helt ärligt inte hur jag annars skulle ha formulerat mig, för hur jag än hade gjort så skulle någon klaga ändå.), det är väl bättre att få veta? Det är ju också anmärkningsvärt att en som verkligen har skickat in sina manus lyckas med två stora fel i bara en liten kommentar på en blogg. Kanske behöver hen någon som hjälper även om det inte uppfattas som hjälp? Jag är absolut en språkpolis för jag älskar språk och att skriva (låt mig brinna för det – ni har själva saker ni brinner för. Vi är olika. Tack.), men jag är medveten om att det inte uppfattas som hjälp. Kanske var det inte vad jag ämnade göra med min kommentar heller, men jag bryr mig inte. Man bör känna till de fel man gör, och vuxna svenskar överlag bör fan kunna hantera språket. Och nej, givetvis räknas inte dyslektiker eller nyanlända dit. Men alltså. Varannan jäkla vuxen skriver ”dem” när det ska vara ”de”, särskriver, har börjat skriva ”pga orkar inte” och annat. Alltså vaaaa?

              Helena, snälla. Du tror väl inte att man skriver med sin bästa, mest korrekta, svenska på en blogg? Du självmissbrukar kommatecken. Jag tycker det är otroligt att någon som kallar sig språkpolis inte ens vet när man ska använda kommatecken och inte?

              Du vet att ordet ”Va” stavas med ett a och inte med fyra väl?

              Du påbörjar mening med liten bokstav. Du vet väl att meningar börjar med stor bokstav?

              Du vet att ”Men alltså.” inte är en fullständig mening?

              Du som kallar dig själv språkpolis borde väl kunna skriva korrekt?

                Fast du fattar väl att det finns fel som uppkommer av att man inte hade tid att skriva ordentligt och fel som beror på okunskap. Dina är ju det senare.

                Hahahahahaha, du såg inte ironin i hur jag avslutade min kommentar? Som en parallell till alla usla språkhanterare? Jösses 😀 Självklart skriver inte heller JAG med fullt fokus i en blogg på nätet men jag gör åtminstone aldrig några riktiga fel. Däremot ”prat-skriver” jag gärna för att inte alltid låta så jäkla seriös.
                Och nej, hjärtat, i parenteser använder man inte versaler i början av en mening. Svider det inte när man försöker rätta någon men är helt ute och cyklar själv? Ajajaj…
                Angående kommatecknen: jag använder dem exakt som man ska och har stort självförtroende inför mitt språkbruk efter allt jag har pluggat och arbetar med (är översättare och redaktör), så jag är helt trygg i att jag använder kommatecken korrekt. Förstår att du saknar kunskap om dess hantering eftersom du tror att sättet jag använder dem på är fel. How cute.
                Förresten, vem fan är Helena?

                  Amanda: Seriös fråga, kan man skriva och efter ett kommatecken? (Fått skit för sånt under skoltid)

                  Nej det kan en inte. Inte heller ”med” eller andra ord som binder ihop meningen.

                Men hallå, om man kan språket och kan skriva så för tusan inte skriver man dåligt och inkorrekt helt plötsligt för att man är på annat forum? Kan man skriva korrekt så gör man det alltid det är naturligt för den som kan. Jag kan inte trots att jag läser massor men så mycket bättre än om jag inte läst alls ?

                  Nope, pga roligare att inte ba’ va så jävla duktig och seriös i alla sammanhang.

              Jag författar akademiska texter på ett fullt tillfredsställande sätt. De är felfria, till och med. Jag tycker, trots detta, att dina kommentarer är ocharmiga.

              För att vara en språkpolis, är du förresten anmärkningsvärt dålig på att göra styckeindelning.

                Sant. Jag orkar inte. Är du 100% av allt du definierar dig som?

                  Nu faller ju hela ditt resonemang. Du avfärdar dem som väljer att skriva ”enklare” (i brist på bättre ord) här med att de helt enkelt är okunniga, men när du själv gör fel, så är det för att du inte orkar göra rätt. Är det rimligt? Kan det vara så att fler än du tror behärskar det skrivna språket, men att de, precis som du, inte alltid orkar skriva helt korrekt?

                  Absolut, så kan det vara många gånger. Och det är helt okej. Men det är inte slarv när man skriver ”p.g.a. har inte…”. Det är inte slarv när folk gång på gång skriver ”dem är bra” eller liknande. Det måste du väl ändå hålla med om? :O

              Många som skriver p.g.a. av.. också hehe.

              Att hennes bok refuserats behöver ju inte bero på språket. Innehållet är nog viktigare. Sen kan man få hjälp av förläggare när väl ett manus antagits. En bok skriven på perfekt svenska blir ju inte automatiskt antagen. Berättelsen är det viktigaste.

              Ja, jag klagar på din kommentar och trots din tvärsäkerhet tillhör jag inte din utpekade grupp, då jag har mångårig arbetslivserfarenhet av korrekturläsning. (I en bloggkommentar en fredagskväll är jag dock mindre noggrann, liksom alla borde/kan vara.)

              Hej Amanda! Eftersom du är självutnämnd språkpolis och språkälskare tänkte jag hjälpa dig lite. Du begick själv två språkliga misstag i din kommentar ovan.
              1. Man säger inte att någon ”är av den grupp människor…”. Antingen säger man ”tillhör den grupp…”, eller möjligtvis ”är den typ av människa som…”
              2. Du begår det grammatiska misstag som kallas satsradning, vilket innebär att man har två huvudsatser i en och samma mening med ett kommatecken emellan. Meningen börjar med ”Det spelar ingen roll…” Där bör du sätta punkt efter parentesen och låta ”det är väl bättre att få veta” vara en ny mening.

                Amanda, du sitter alltså och klagar på andra människors förmåga att skriva korrekt samtidigt som du själv börjar en ny mening med ”och”. Är du ironisk?

          Jag har druckit två glas vin och måste erkänna att jag inte anstränger mig för att skriva korrekt när jag skriver i forum/på bloggar.

          Men jag bjuder på att du säkert mådde bra av att anonymt få trycka ner andra människor på internet 🙂

            Vad spelar det för roll om det är 1, 2 eller tre glas vin?

          Min förra kommentar kom bort.

          1. Jag har drukcit två glad vin, men eftersom du säkert mådde bra av att trycka ner okända människor på internet så får jag väl bjuda på ett glömt ”att” :).

          2. Jag vet att det är på grund av ATT, men eftersom du känns mer bitter än vad jag är så kan du få glädjen att påpeka småfel på en blogg.

          2. Jag skrev ”risken” eftersom att många med författardrömmar funderar på om

          3. Helt ärligt Helena: Detta är en blogg. Tror du verkligen att jag skriver böcker så som jag skriver på internet?

            Kan lägga till en femte punkt med: Min dator har fått ett vattenglas spillt över sig och lever därför ett eget liv och tar bort ord och byter ut ord som ni kan se på inlägget ovanför.

            Men Helena. Jag bjuder på den med. Bara du får trycka ner folk på internet 🙂

            Jag tror inte alls att du glömde eftersom det du skriver EFTER ”p.g.a.” inte går ihop med det ”att” som saknas. Det ser du väl? Klassiskt att skylla på annat. 😉
            Varför är jag bitter för att jag rättar? Jag är lycklig och trygg och tillfreds. Det är rätt passé att kalla folk bittra för att de anmärker på något. Men skickar en massa kärlek till dig eftersom du verkar behöva det.

            Du glömde ett ”jag” nu haha. Varför är man bitter för att man påpekar grammatikfel i någons kommentar? Det var ju väldigt relevant eftersom du skrev att du velat ge ut dina böcker men inte lyckats. 🙂

            Är du säker på att det bara är två glas? ? Skämt åsido, jag hoppas att du får napp snart!

              Tyvärr bara två glas. Tyvärr har min dator fått vatten över sig och lever sitt egna liv. Den nya datorn är på väg 🙂

              Amanda: Jag skickar en kram till dig. Det känns som du kan behöva det. Språkpoliser har sällan vänner 🙂

                Gud vad salty du är för att du fick lite kritik på ditt sätt att skriva ?

                Oj, att fortsätta häva ur dig direkta elakheter och gå på mig/ta upp sådana saker är ju väldigt talande. Jag har själv inte berört någonting hos dig som person eftesom jag inte känner dig, och jag skulle aldrig döma den du är eller säga något om dina vänner eller din familj bara för att jag har åsikter om ditt språkbruk. Vad bra ändå att du visar vilken typ av människa du är också, utöver din skrivarförmåga.

                  *skrivförmåga

                  Anonym: båda är rätt.

          Nu skriver hon ju dock att risken att bli antagen på två förlag samtidigt är minimal och därför bör hon skicka sitt manus till flera. Helt rätt alltså. Du brast i din läsförståelse här tyvärr.

            Man kan inte säga att en risk är minimal i det sammanhanget. Eller jo, i talmun kanske. Men det är inte korrekt. Amanda hade rätt.

              Klart man kan. Det beror på vad man befarar blir konsekvensen.

              ”talmun” ?

          Amanda om du ser dig själv som språkpolis borde du veta att ”såhär” inte existerar i skrift. Det är talspråk!

            Och om du hade läst vad jag skrev längre upp så kan man väl inte vara NÅGOT till 100%? Är du det? Jag kanske är språkpolis i MIN bemärkelse? Finns det kriterier man måste uppfölja? Jag skrev också att jag knappast är fläckfri på internet, att jag gillar att ”prat-skriva”, därav flera ord/meningar som låter mer som när jag pratar. Gillar inte att vara för korrekt på sådana här ställen, då jag känner mig för seriös vilket jag INTE här. Jag anmärkte på en som också skrev i här, i en blogg på nätet, men det kändes som om den personen inte ”prat-skrev”, slappade eller slant på tangenterna utan verkligen saknade grundläggande kunskap som kan ha haft en del i att hennes inskickade manus refuserats. Kram!

              Kolla bara, jag skrev ”uppfölja” istället för ”uppfylla”! Jag är trött! Då KAN jag väl inte vara en så kallad språkpolis?! För sådana skulle väl AAALDRIG göra fel själva? Hahaha alltså, ni är jävligt stela här inne.

                Haha sjukt underhållande tråd. Jag tycker det är du själv som är den stela. Väldigt präktiga kommentarer från dig men språket är ändå inte snyggt. Lägg ner bara.

          Amanda, du har säkert rätt helt faktamässigt, men du hade kanske kunnat formulera din kritik i en lite trevligare ton?

      Hej Helena!

      Bra jobbat! Spännande! Berätta gärna för oss hur det gick sedan då framöver.

      Jag vet inte vilket bokförlag du ska satsa på, men jag har läst att många blir refuserade först men att man inte ska slås ned av det. Ge inte upp! Jag håller tummarna.

        Tack för pepp och tips. <3
        Får kanske börja med ett par stycken och blir jag refuserad då efter ett par månader kan jag skicka till tre nya. Osv osv osv. MEN hoppas såklart att bli antagen även om jag inte förväntar mig det i första taget!

          <3

      Jaaaa go you! Skicka till alla du hittar???

        Bästa peppen! :*

          Jag vill ha ett signerat exemplar sen? det är Så kul att du har något färdigt att skicka in, åh vad jag hoppas det går bra för dig!

            Första färdiga grejen från början till slut på jag tror någonsin… Haha bara det liksom.

            That reminds me om att jag har ett mail jag behöver svara på! *saknar emoij-fältet*

              Ja men det ska du vara stolt över! Oavsett om förlaget vill ha dig eller inte så ska du vara stolt i alla fall?

              Haha, ingen fara. Take your time?

      Jag rekommenderar att du lägger upp en väldigt genomtänkt taktik för detta. Precis som den rättmätigt bittre säger så är det nästan hopplöst att bli antagen till ett förlag om man inte har kontakter eller ett känt namn. Om Bonniers som är störst antar två debutanter om året och får in hur många manus som helst så förstår du själv hur små chanser man har även om manuset faktiskt är bra. Av vad jag hört är förlagen dessutom väldigt duktiga på att komma ihåg vilka manus de fått in tidigare, så det är lätt att man bränner sina broar om man skickar till alla direkt. Därav kan det verkligen finnas en poäng med att betala en lektör för att läsa igenom manuset först så att man kan optimera sina chanser genom att göra manuset maximalt bra för att potentialen ska synas så tydligt som möjligt.

      Egentligen kan man gräva ned sig hur mycket som helst i detaljer, men några att eventuellt tänka på är:
      1. Vilken tid på året är bäst att skicka? Jag gissar att många med författardrömmar sitter och skriver under sommaren och skickar in sitt manus under hösten. Det kan såklart vara fel, men om det skulle stämma kan det ju vara en idé att inte skicka när alla andra gör det.
      2. Är det läge att vara lite iskall och invänta Amazons lansering i Sverige för att om eller hur den förändrar förlagsbranschen? Jag vet efter att ha pratat med folk på förlag och som fått böcker utgivna att det i flera år funnits en extra feghet bland förlagen p.g.a. rykten om att Amazon kommer komma till Sverige. De har i många länder tagit en stor del av bokmarknaden p.g.a. sin e-bokläsare och förlagen är givetvis rädda att förlora sina kunder dit. Nu är det dessutom klart att Amazon kommer komma till Sverige, men det är ännu oklart exakt vad de kommer erbjuda på den svenska marknaden.
      3. Vilka förlag representerar författare jag själv tycker om och som håller sig inom min genre?
      4. Ska jag skita i förlagen och rikta in mig på en agentur istället?

      Sist men inte minst är det nog bara att förbereda sig på att refuseras överallt, hela tiden. Får jag fylla på med lite bitterhet så känns det hela väldigt mycket som ett lotteri. Även om manuset är bra måste man ju ändå ha tur med att det hamnar på rätt persons bord vid rätt tidpunkt, annars är det kört. Även Astrid Lindgren blev refuserad till en början. För att inte tala om Hundraåringen, som blev refuserad överallt tills Robert Aschberg fick tag på manuset och drog i lite trådar… Så jag antar att man kan lägga till en punkt.

      5. Bli vän med Robert Aschberg först.

        Jag skickar ett stycke flaskpost till Raschberg med detsamma. Tack för din input!

          Är i en liknande situation. Fick rådet att bara skicka till tre förlag åt gången. Googla ”manushantering+förlag” så får du matnyttig läsning.

        Ja, jag pratade med någon bokpresentation som sa att enda sättet var att skaffa en agent. Den personen har kontakter med bokförlagen och kan få in dig på ett helt annat sätt!

          Bokperson skulle det stå… autocorrect… ?

          Problemet är att det antagligen är ännu svårare att få en agent. Proceduren är egentligen densamma, med skillnaden att agenturen antagligen bara kommer anta ditt manus och dig som författare om de ser en potential för utlandsförsäljning. Annars tjänar de inte tillräckligt mycket för att det ska vara värt mödan.

        Egenutgivning är ytterligare en väg att gå. Har en tidigare kollega som lät trycka sin egen bok (i liten upplaga) och sålde dessa. Sedan skrev hon ytterligare en bok som blev antagen och sålde riktigt bra. Vilket plötsligt öppnade intresse för hennes tidigare bok så att även den blev utgiven, dock som ljudbok. Båda har sålt riktigt bra.

        Gällande språkfajten vill jag tillägga att jag faktiskt förstår varför någon språkpolis alltid känner behov av att säga till när de ser att andra saknar grundläggande språkkunskaper. Det är så lätt att bli frustrerad när man ser hur baskunskaper i det egna modersmålet är på väg att försvinna. Den stora skillnaden ligger i slarvfel och rena kunskapsfel. Att inte kunna skilja på de/dem är inte samma sak som att slinta på en tangent eller hasta iväg ett hafsigt svar i farten medan man hoppar på bussen.

          Nej, men min mobil kan fylla i med dem när jag ville säga de, eller missa ett m vid motsattsen. Det kan det också bli istället för de och vice versa. Eller de och den.

          Så jo, det kan man.

            Eller ett dem istället för den…. och så forsätter det i oändlighet.

    Såg Den blomstertid nu kommer. Hade höga förhoppningar, och så var 80% bara tråkigt kärleksdrama 🙁

      Sjukt kass film!

        Ja!!! När regeringen sprängdes tänkte jag okeeeej, nu börjar det hända något. Och så var det den enda scenen som var bra och ens kan klassas som katastrof!? Besviken

      Hatar kärleksdrama, hatar kärleksfilmer.
      Jag älskar skräckfilmer men blir totalt vansinnig när det är romantiska scener.

      Jag har inte sett den själv. Bara läst och sett reklam om den. Men de som jag har hört som har gått på den, tyckte att den var riktigt bra. Inte minst för att den gör att vi uppskattar de vi har.

        Nej? Finns ingenting i den filmen som stämmer in på vad du skriver. Klart alla uppskattar att det inte är krig, men filmen handlar knappt om själva attacken så märklig recension du fått höra

          Okej. Fast jag har inte sett den och ville höra både positiv och negativ kritik, så tack för din kommentar.

            Om du gillar katastrof filmer och därför vill se den så hoppa över. Det handlar om en skum kille (Säger knappt något, stirrande ögon) som är kär i en tjej, först i dåtid sen hoppar den till nutid. Några få katastrof scener, en är bra, sen handlar det återigen mest om hans kärlek till henne. Jag skulle inte sätta den i genre katastrof, utan det var en kille som var kär i en tjej och så händer det en grej i Sverige samtidigt man knappt får se något av

              Tack för info! Okej, bra att du skriver för det är inte så roligt att gå på en film som man blir besviken på att man gick på.

    Jag har bott i England nu i fyra månader. En av de saker som förundrar mig mest är deras brist på källsortering och detta slöseri på plast. Jag mår typ dåligt när saker är dubbelt inslaget i plast och de packar ner saker i tusen plastpåsar.
    Sverige är så långt före!

      Har nu bott i England i två månader, och känner exakt likadant. Mår typ lika dålig när jag har lagat mat och tittar på den stora högen plast som blivit över. Mycket man tar för givet i Sverige 🙁

      Sök upp de ekologiska butikerna som säljer bio och ekologiskt. De har för det mesta ett minimum av plast och du kan dessutom ta med egna burkar, påsar och flaskor för påfyllning! Det finns ett otal av dem nu i Bryssel (kring tio-talet) så det borde finnas ännu fler i London!

    Ngn som kollar på Idol? Tua eller Tova. Ser exakt ut som Camilla Läckberg.

      haha vaa ne

      Verkligen.. inte!

      Lite lik.

    Jag har agorafobi samt ångest och har kommit överens med läkare att testa någon medicin. Har en bokad tid på måndag men jag har ingen kunskap alls om sånt här. Jag antar såklart att läkaren kommer hjälpa mig men skulle gärna höra om någon haft liknande problem och ätit en medicin som hjälpt? Jag är riktigt nervös och rädd för biverkningar och allt möjligt. Har velat så länge men ångesten har börjat begränsa mitt liv så pass att jag åtminstone borde prova…

      Det allra allra bästa är KBT! Fråga om du kan bli medicinerad samtidigt som du får gå i KBT. Till slut kanske du slipper medicin.

        Ja jag går och pratar med psykolog… tror att det är KBT ? bara varit där tre ggr. Tack för svar!

      Åt för flera år sedan xanor. Jättebra. Men skit svåra att sluta med. Tyvärr. Tar nu sobril vid kriser tex som dödsfall etc dom är inte svåra att sluta med.

        Okej, tack! Finns det nån ssri/antidepp som hjälper vid det här? Läkaren sa att det var det som skulle hjälpa men jag har läst att det mest hjälper vid depression och panikångest och det har ju inte jag.

          Jag blev ofta så nervös när jag skulle gå ut (eller träffa nytt folk, eller folk jag redan kände) så det övergick iångest. Fick Brintellix och all jobbigt nervositet och konstigt nog en stor del av agorafobin blev mycket enklare att hantera.

            Åh, det låter bra!!

          Ja det finns det! Sertralin, Fluoxetin och Escitalopram används oftast vid olika ångestsyndrom och fobier 🙂

      Du får säkert börja med typ cipralex. Man kan må sämre de första veckorna. Har du tur hittar du rätt på en gång, men var beredd på att du kan behöva fler läkemedel innan det blir rätt.

        *behöva prova

        Tack!
        Åh det är det jag varit rädd för att gå runt i träsket bland olika mediciner och bli sämre ..

          Det är en rimlig rädsla, men om du vänder på det, så är det en helt otrolig hjälp när du hittar rätt, som kan få en att må så otroligt mycket bättre.

            Ja det är sant..

    Skall köpa julklappar till de anställda. Har ni något tips på vad. Har någon fått något som är extra bra?

      Prisklass?

        450:-

          Termos från Stelton
          Ullpläd från Klippan
          Skärbräda i trä + någon god olja och balsamvinäger
          Ljusstake Loop + tändstickor i fin ask
          ”Växthus” Grow Large

            Tack!

      Finns företag man kan använda sig av där alla anställda får presentkort till deras utbud av presenter, typ ostbricka, underställ av något känt märke, kockkniv etc. Funkar bra och alla får välja vad de vill.

        Skall kolla på det.

      Ja vi fick regnskog. Alla blev glada, kändes sjukt bra faktiskt. Även typ medicin-paket till barn i Afrika har vi fått något år. Tror det är UNICEF som säljer dem.

        Jag skulle gärna ge det, väldigt bra present. Men jag är rädd att någon skall ta illa upp över att jag då väljer att ge deras pengar till någon annan. Måste försöka hinta lite om det och se vad reaktionen blir.

          Gör 50/50 annars? Alltså köp något för halva summan och ge bort resten

          Fin inställning tycker jag! En julklapp från arbetsgivaren är ju ett sätt att tacka och visa uppskattning och därför anser jag att julgåvan ska vara till den anställda. Välgörenhet kan man skänka till någon annan gång under året.

          Vi har just den diskussionen i vår organisation nu. Tidigare år har det alltid skänkts till barncancerfonden. Väldigt bra initiativ såklart, men det finns ju anställda som känner sig ”berövade” på sin julklapp och blir negativt inställda, vilket aldrig är bra. I år kompromissar vi. Ca 180 kr av de 450 kronorna kommer gå till ett ”julpaketet” med massa gott i (glögg, pepparkakor, julgodis, glöggmix, julmust, doftljus med juldoft. Kan ha glömt något) och sem resterande skänker vi bort. På det visst så visar vi som arbetsgivare ändå vår uppskattning till de anställda genom att de får något, och vi gör något bra genom att skänka resterande pengar.

          När någon av de anställda fyller år så får de ett presentkort hos Gogift.se vilket är väldigt uppskattat. Du kan ju köra på det om du inte gillar idén med lite julplock.

      Presentkort på biobiljetter tycker jag varit himla bra att få som jobbjulklapp!

        Bra tips, tack!

          Katthem eller liknade, vem kan bli sur över det?!

            Det är sant vem gillar inte söta katter.

            Jag hade blivit lite sur för det.. Visst gillar katter men på listan över vilken välgörenhet som förtjänar och behöver mina pengar kommer de långt ner….

              Hade hellre hjälpt välgörenhet som har med katter att göra, för det som har med barnen i Afrika att göra – pengarna når aldrig fram.

                Finns ju många saker mellan katter och barnen i Afrika…

          Alla så dom anställda får 3 olika ställen att skänka pengarna till, ett kan vara ett lokat katthem, ett annat ”läkande utan gränser” osv. Vi måste sluta vara så ego och tänka på andra det är det julen handlar om. ?

            Så man tänker på andra en vecka om året… Resterande 51 veckor är vi ego..

      Jag gillar förslagen om en gåvopresent. Dvs att man skänker pengarna till en bra organisation. Julklappar från företaget är mer en gest, kommer alltid finnas de som är besvikna oavsett, lika bra att pengarna går till ett gott syfte då tänker jag 🙂

      Då är jag ändå en person som älskar presenter och egentligen inte gillar gåvopresenter, men från just jobbet hade det gjort mig glad 🙂

        Nope. Förstår inte. Varför då ge något överhuvudtaget?

        Dessutom finns det en rad med organisationer som jag inte vill ha mitt namn förknippat med.

        Julklappen är företagets chans att visa sin uppskattning för sina anstälda. Inte ett tillfälle att visa sin altruism mot världen i stort.

      Finns gåvokort (ungefär som ett presentkort) där man loggar in och väljer själv gåva.
      Annars är dessa två leverantörer nåt jag kan rekommendera.
      Jag säljer en hel del från dessa till mina kunder, när dom ska ge presenter till anställda.

      https://www.dochj.se
      https://www.vingaofsweden.se/

      Något ätbart. Folk brukar ha tillräckligt med prylar i allmänhet.

    Är det ngn här som har borderline personlighetsstörning? Jag misstänker att jag har det nämligen. När och hur märkte ni att ni hade det? Hur vet man att ens känslor och reaktioner inte är ”normalt” utan något man bör skaffa hjälp för? Vad har ni fått hjälp och hur har det hjälpt?

    Ni behöver såklart inte svara, eller svara på allt. Försöker mest ta reda på om jag bör skaffa hjälp för detta eller om jag bara fått för mig att jag har en diagnos som jag inte har.

    Kram

      Jag har misstänkt borderline, alltså ingen säker diagnos som är satt på mig. Har hamnat mellan stolarna inom psyk i 10+ år, tog hjälp privat pga antidepp hjälpte inte. Det som stod ut var väl att min syn på människor skiftar fort, jag kan älska min mamma ena sekunden och sen vilja bryta kontakten i nästa sekund osv. Tar ofta efter hur andra beter sig, är dvs inte säker i mig själv. Väldigt osäker när det kommer till förhållanden, kan bli fäst väldigt fort. Mitt humör sviktar mycket, alltså från glad-arg-ledsen-euforisk-deppig flera gånger om dagen. Borderline ser olika ut för alla och behöver inte vara en livslång diagnos, men om du misstänker att du har det bör du söka tycker jag! Jag fick Quetiapin främst för mina humörsvängningar och för att jag aldrig kunde somna, har hjälpt mig otroligt mycket!

        Hej! Tack för ditt svar! Sådär känner jagmig också, humörsvängningarna och att ta efter hur andra beter sig. Jag kan verkligen vara en viss person i en kompis närvaro, och en helt annan slags person i en annan kompis närvaro. Byter åsikter, sätt att prata, äta, dricka… Jag visste inte att det fanns medicin för humörsväningar, gud så bra! Har provat antidepp men det funkade inte så bra…

          Hemskt egentligen att man knappt vet vem man är. Det är en medicin som funkat jättebra för mig! Har fortfarande lite svängningar, men absolut inte så illa som det var förut. Främst har den hjälpt mig med sömnen, jag kunde inte sova för det var tusentals tankar som bara snurrade och höll mig vaken. Äter antidepp också, men bara det funkade aldrig för mig. Hoppas du får bra hjälp och att allt löser sig för dig <3

      Jag har haft borderline och även blivit bra från det. Jag läste mycket då jag mådde dåligt och sökte svar. Jag kände igen mig i diagnosen och kontaktade psykiatrin för en utredning som mycket riktigt resulterade i den. Jag var självdestruktiv och fick en enorm ångest av bara tanken av en separation från min sambo. Om vi bråkade och han gick hemifrån gjorde jag illa mig själv på diverse sätt. Jag gick i DBT i fyra dagar i veckan i flera månader och blev tack vare det av med diagnosen. Tycker om mig själv idag, bättre på att kommunicera och förstå, är inte destruktiv eller har tankar kring att det är bättre att dö än att leva. Så DBT hjälpte verkligen mig. Lycka till!!

        Gud så bra att du fick hjälp och lyckades bli bättre! Jag hade gärna gått i DBT, men 4 gånger i veckan, var det så för alla? Har en utbildning att gå till och ett jobb också, så jag vet inte hur jag skulle hinna. Vad fick ni göra där? Kan du ge något exempel?

        Tack så mycket, detsamma <3

          Ja det var lite speciellt, jag fick pausa mina studier men jag tyckte det var värt det då det bara tog totalt 4 månader. Man kan gå en gång i veckan också, så kanske de flesta gör.

          Vi var i en grupp med tjejer och det var så fint att prata med andra som förstod mig… vi hade olika uppgifter typ att testa vissa samtalstekniker i relationer hemma, se över en viss händelse när känslorna tagit över och lära oss om det var en rimlig reaktion eller inte. Sen var det en del meditation och medveten närvaro. Tekniker att komma över självhat och hur man skulle hantera och förebygga den värsta impulsiva ångesten. Vi hade också teman vi själva valde varje vecka som kunde vara allt från ätstörningsproblematik till svartvitt tänkande och så var det en psykolog som pratade med oss om det och svarade på frågor. Först var det läskigt att vara i grupp, jag är ingen som är van att prata känslor med vem som helst direkt men det var verkligen en tanke med det. Tjejerna var så stöttande om någon var jätteledsen eller om den gjort något som den ångrade. Det var typ som härinne när folk hjälps åt fast irl.

            Glömde: Och självkänsla, om ”vem man är” och såna frågor. Typ som ett seminarium.

            Så intressant! Kan du snälla berätta mer om vad det är som igentligen hjälpt diagnosen? Har du lyckats att ändra ditt förhållningssätt till din omgivning? Hoppas du vill berätta ?

              Ja absolut. Man måste uppfylla minst fem av nio diagnostiska krav (om jag minns rätt) för att få diagnosen. Det är till exempel självskada, stor rädsla att bli lämnad, instabil självbild, aggressioner, tomhetskänslor osv. Jag hade nästan alla nio men med hjälp av individal- och gruppterapin försvann de flesta, eller ja alla egentligen. Jag lärde mig att jag inte blivit sedd ordentligt som liten, att jag inte lärt mig att hantera känslor eller vilken känsla som var vilken. Det här ledde till mina problem och att jag fortsatte med mönstret att ignorera mina behov och känslor. Det fick mig att inse att jag var värd att lyssnas på, jag började vara snäll mot mig själv. Om jag är ledsen över nåt, ska jag då sparka på mig själv ännu mer? Nej! Inte mer. Så skulle man ju inte behandla en vän.
              Lärde mig även att validera andra, det vill säga förstå och beskriva varför folk agerar som de gör. Det betyder inte att man godkänner eller ens förlåter men det är så mycket mer befriande att kunna tänka till exempel Mina föräldrar var sjuka, därför kunde de inte ta hand om mig istället för Mina föräldrar brydde sig inte om mig ett dugg och jag är värdelös. Så ja det har förändrat mitt förhållningssätt till andra. Jag är mindre dömande och det är inte lika lätt att dras ner av andra. Jag känner mig inte bitter alls som jag kunde göra förr.

              Jag svarade, det var ganska långt så kanske fastnade i modd. Men kortfattat individual- och gruppterapi kombinerat. Att förstå att folk inte lyssnat till mina känslor när jag var liten och att jag inte ska fortsätta det mönstret mer. Samt beskriva varför folk agerar som de gör snarare än De gör så för att jag är värdelös. Det har gjort mig mer ödmjuk och jag är inte bitter mer. ❤

    Jag behöver hjälp! Min mamma fyller 50 i november, sen kommer även jul, men vet inte vad jag ska ge henne i present. Hon önskar sig aldrig något, men får hon inget så blir det gnäll över det. Ska även tilläggas att julklappen hon fick förra året står kvar i bokhyllan orörd i sin förpackning, som var en plattång hon ville ha….
    Så vad ska jag ge henne?!

      En upplevelse. Bästa presenten om någon inte önskar sig något.
      Jag har gett bort upplevelser till min familj och de har älskat det. Tror kanske inte det är själva upplevelsen i sig som är det huvudsakliga nöjet, utan att de får umgås med en, även om upplevelsen också är rolig såklart.

      Och har ni inte den relationen, skicka iväg henne på spa. Eller sätt ihop en korg med typ hemmaspaprodukter, kolla vad hon gillar för märken och köp dem, så är det ett säkert kort. Släng i nåt ljus och nån choklad också så brukar det gå hem, haha.

        Håll dig undan sådana där hemsk upplevelseboxar bara som bara brinner inne. Bor man inte i Sthlm finns det typ inget utbud.

          Man syr ju ihop upplevelsen själv såklart, skulle aldrig köpa ett färdigt paket??

      Jag och min syster köpte ett halsband till henne med tre ringar som symboliserade oss tre. Så kanske något smycket hon kan ha på sig och bli påmind av dig?

      Om hon tycker om och använder smycken det vill säga ☺️

      Vi gav också en fotobok till henne med bilder på oss och så en varsin sida med en liten text till mamma.

        Åhhhh! Hade en miljon gånger hellre fått ett halsband eller fotobok från mina barn än en upplevelse!! Avskyr upplevelsepresenter, urk och blä.

      Jag fick vinprovning av vännerna när jag fyllde 30. Det var jättekul! Först testade vi viner och sen åt vi middag hemma hos samma person som hostade vinprovningen och då var maten matchad till vinet.

        https://unicef.se/gavoshop

        Här är länken till deras gåvopaket.

      Ett paket medicin från UNICEF. De har massor med olika presenter på sin hemsida. ”Mamma”-paket bland annat. Ger alltid det till mina föräldrar och de blir jätteglada.

      Presentkort kanske. På Åhléns typ.

      Biljett till musikal eller annan föreställning eller konsert som hon uppskattar. Bjud på middag innan eller efter också så får hon ett riktigt födelsedagspaket och får umgås med dig på köpet 🙂

      En presentkorg, doftljus, något gott typ en flaska vin och ost och kex. Eller fint kaffe hembakade biscotti. Ja du fattar vinken, plocka ihop en härlig korg med det du vet att hon gillar. ?

      Jag och mins syskon ”fotade om” en barnbild på oss, ramade in och gav till mamma i 50-års present.

      Köp inte en massa prylar, alla dessa prylar som ska ges fram och tillbaka ??? ge förbrukningsvaror eller upplevelser, det är modernt att tänka på miljön vettu ?

    Kan vi tala lite om Tinder. Jag skaffade det för ett par veckor sen (är tjej) och vet inte om jag riktigt förstått vad som är kutym och inte och hur det egentligen ”fungerar”.

    Är det bara när man själv är inne i appen som folk kan hitta en och swipa? Har upptäckt att vissa personer dykt upp fler gånger trots att jag swipat vänster på dem. Då borde de väl inte dyka upp igen?

    I övrigt är det stora problemet tycker jag att konversationerna oftast är så menlösa. Jag är väl en fegis så oftast skriver killarna till mig, men det blir liksom bara ”hur är det?” och inte mer… Så sjukt irriterande, liksom iaf om de har tagit initiativet! Hur tycker ni Tinder funkar för er? Är så nyfiken på att höra för egentligen tycker jag ju att det är en sjukt kul idé!

      Om dom tar bort sin tinder och blir medlem igen kan de dyka fler gånger

      Ja.. Man får superlikes eller att man matchat med varandra och ändå händer ingenting mer än ”hur är läget?”

    Vill egentligen inte vara sån. Men reagerar så mycket på Gina dirawi i idol. Hon säger så konstiga saker. Hon verkar inte lyssna på det den hon intervjuer säger, hon väntar bara på att få dra sina egna skämt. Känns som att idolerna nästan bli obekväma av att bli intervjuade av henne? Som att man aldrig vet vad för konstigt hon kommer att säga.
    Eller är det bara jag som upplever det så? 😮

      Håller helt med…

      Ja, och alltid samma frågor utan att ha känt i stämningarna. ”Hur känns det?” med samma hand på samma ställe på den andres axel. ”Du var grym!” osv. Hon är ingen människokännare och vill mest framhäva sig själv och det märker såklart de konstnärliga idolerna av. Håller helt med dig. Är inte mycket för Per men han är ändå mycket mer genuin och inkännande och verkar inte ha lika stort behov av att framhäva sig själv.

        Och hennes outfits! Som om hon är den största stjärnan och skall överglänsa alla andra!

    Jag och min mamma pratade om Bianca Ingrosso här om dagen, om varför man tycker om henne.

    Vi skulle väldigt gärna höra vad det är med Bianca som gör att man tycker om henne ☺️

    Mamma tror på att det är för att hon är frispråkig och säger vad hon tycker. Vad tror ni?

      Vet inte, meb folk verkar gilla bulimiker och anorektiker. Tror att de upplevs som söta, svaga, någon man vill ta hand om och skydda.

        Tycker dock inte alls att Bianca framställs som svag?

        Nja, snarare för att många kan känna igen sig i deras känslor

          Det låter logiskt, och bra! Att det finns någon som är öppen med sin sjukdom och att andra vet att de inte är ensamma.

      Jag älskar att hon är så öppen, känns lite som en kompis nästan. Hon är lättare att relatera till än andra influencers ? Sen tycker jag det är coolt att hon är så framgångsrik och lyckats bygga upp sitt företag trots att hon är så ung! Tror hon är sjukt smart när det kommer till business

        Vad kul det lät med att hon känns som en kompis ☺️

        Det tror jag också att hon är! ☺️

    Vet folk att de bästa de kan göra för miljön är att skaffa ett barn färre än man planerat?
    Hjälper inte om du är vegan, aldrig flyger och cyklar överallt om du ändå väljer att sätta barn till världen. Detta påverkar planeten negativt mer än dubbelt så mycket än om du lever dom världens miljöbov med suv, kött och skaldjursfrossa varje helg och flyger jorden runt på shoppingtripper så mycket du orkar.

      Samtidigt som man skrämmer upp folk om att det inte föds tillräckligt många barn som kan ta hand om de äldre sen osv.

        Det hotet är ju rent löjligt, man kan ju inte driva två kampanjer samtidigt kan man tycka.
        1, föd fler barn annars kan ingen torka din
        skit på äldreboendet
        2, vi måste minska påfrestningarna på miljön och planeten annars för mänskligheten ut om några generationer.

        Vet ni att det ”räcker” med en miljon människor kvar över världen för att människan ska överleva fint och kunna börja om. Dvs att 95% av oss lätt kan dö bort utan att mänskligheten på något sätt går under.
        Kanske bättre att skaffa några ungar färre än att dö bort helt

          Vilka är det då som ska få skaffa dessa barn?

      Jag tror att många vet det men inte bryr sig. Många ser barn (ofta fler än ett) som en rättighet. Själv förstår jag inte poängen att alls sätta en människa till världen efter senaste klimatrapporten. Oförsvarligt. Och extremt tabu att uttrycka.

        Det är ingen rättighet men det är väldigt hårt att säga att det är oförsvarligt att vilja skaffa barn.

          Det är inte oförsvarligt att vilja, det är oförsvarligt att göra. Höjden av egoism. Jag vill också ha barn för övrigt, det är en jävla jobbig kamp jag för med mig själv.

            Håller inte med dig. Även om det skulle vara egoistiskt så lägger jag ingen värdering i det. Förstår att det måste vara en jobbig kamp men hoppas att det löser sig för dig hur det än blir.

      Så jag som barnlös kan då flyga och konsumera så mycket jag vill med gott samvete då? 🙂

        Japp du gör ändå mer för planeten än vad en person med barn någonsin kan göra

        Så länge du inte planerar att skaffa barn någon gång i framtiden så stämmer det ungefär. Men med gott samvete – nej. Bara för att du inte är värst betyder det inte att det du gör inte får konsekvenser.

        https://www.lu.se/article/de-fyra-livsstilsvalen-som-ar-mest-effektiva-for-att-minska-din-klimatpaverkan

      Dina siffror är lite off men i sak har du (typ) rätt

      https://www.lu.se/article/de-fyra-livsstilsvalen-som-ar-mest-effektiva-for-att-minska-din-klimatpaverkan

      Ett utdrag:

      – Genom att välja en växtbaserad kost kan du spara 0,8 ton av koldioxidekvivalenter per år
      – Genom att undvika en transatlantiska flygresor kan du spara 1,6 ton koldioxidekvivalenter per tur och returresa.
      – Om du väljer att leva bilfritt kan du spara 2,4 ton av koldioxidekvivalenter per år.
      – Valet att inte ha ännu ett barn (eller något barn) sparar in motsvarande 58,6 ton av koldioxidekvivalenter per år

        Men problemen ligger inte enbart i utsläppen därför blir de tabellerna egetligen rätt irrelevanta.

        Ska man för något så är det att binda koldioxiden igen. Det innebär att sluta äta enbart växter, japp människor fiser också då kött ger mer energi per gram samt vad som verkligen behövs är att återplantera skog igen samt rensa haven så att plats så att plankton kan frodas igen etc.

        Dessa rapporter och hur vissa väljer att tolka dem är så simpleminded att jag blir helt matt och tappar helt tron på att det finns en chans att fixa till allt inom rimlig tid.

          Jag vet inte om det var mig du (The real Hmm) skulle svara men jag förstår faktiskt inte alls vad du menar. Känns som att det nog en del autocorrekt som ställer till det men jag ska göra ett försök att bemöta en del av dina kommentarer.

          Klimatrapporter är generellt inte den typ av rapporten jag skulle beskriva som ”simpledminded” utan de flesta är både långa och väl genomarbetade. Vet inte om det var sammanfattningen som jag länkade till som du hade ett problem med eller något annat.

          Generellt är det ju också ganska svårt att sammanfatta komplexa problem på några rader i kommentarsfältet i en blogg.

          Vet inte om det var plats eller plast som åsyftades men på det temat har EU tagit ett stort steg framåt som borde göra dig glad.
          http://www.europarl.europa.eu/news/en/press-room/20181018IPR16524/plastic-oceans-meps-back-eu-ban-on-throwaway-plastics-by-2021

          Om vi ser till just Sverige så är återplantering av skog inte heller ett problem (det växer mer än vi avverkar). Men jag får anta att du ser det som en global fråga.

            Du tolkade rätt. ??Plast. Och ja en global fråga. Hur mycket skog Sverige har blir bara en väldigt lite del i pusslet.

            Och som sagt ofast inte själva rapporten utan hur de används och hur de sätts i det stora sammanhanget.

        Verkar som att mitt svar fastnade i modd ?‍♀️

      Om vi är inne på teoretiska argument om det bästa för miljön så är väl en annan bra grej att hålla kvar människor i fattigdom så att de inte kan konsumera som oss i väst? Enbarnspolitik i väst och noll tillväxt i fattiga länder så fixar vi detta!! Nämen seriöst, vad ska vi göra??

        Vi kan i alla fall inte rädda alla liv som inte skulle överleva själva utan aktiva stödåtgärder. Folk och hela områden måste dö ut med jämna mellanrum, det är ju så jorden räddar sig från populationens fördärv på den. Då går det inte att, hårt sagt vi ska rädda alla från svält och epidemier då vi indirekt bara räddar liv tillfälligt medan vi i längden tar död på all mänsklighet istället

        Vad tror du propragandan om att sluta flyga, sluta äta ditt, sluta göra datt går ut på? Jo att minska på välståndet.

        I vilket fall. Det absolut enda som kommer fungera på riktigt är att människa som art minskar radikalt i antal.

        I flera hundra tusen år fanns det ca 1 miljard. På en ifaltiligt kort tid, ca trehundra år, har vi SJUDUBBLATS!!!!

        Du måste förstå att det inte går?

          Jag håller helt med dig hmm, enda sättet är att dra ner på befolkningsmängden. Jag har själv inget behov av att yngla av mig så jag lär dö ett kort men händelsefulkt liv utan sörjande släktingar. Jag skulle kunna tänka mig att dö självvalt när som efter 70 om det gick och var något som gick att planera. Jag är en organiserad person så detta hade passat mig perfekt typ hämta ut en spruta gift en viss dag och sedan gå in och lägga mig i en förbränningsugn och sätta sprutan själv med uppklarat liv bakom mig

            Jag tar din kommentar som uppriktig.

            Tänker att när du är ca 70 är du fortfarande full av energi och samtidigt full av erfarenheter som du kan dela med dig av. Så vänta några år till. ?

            Jag tycker faktiskt också att det ska vara lättare att få hjälp med att avsluta sitt liv när man så önskar.

    En fråga, är det inte lite märkligt att barnet till verksamhetschefen får jobbet som ny verksamhetschef när henoms förälder väljer att sluta efter 30 år? Företaget är inte ett familjeföretag, det är en organisation som är en del av ett större nätverk i Sverige. Barnet är 30+ och har viss erfarenhet av att leda företag och känner förstås den här verksamheten väl men är knappast den enda eller allra mest kvalificerade sökande. Hen har bara 2-3 års erfarenhet av att leda ett mycket mindre företag. Det blir bara så jäkla märkligt när jobbet går till en familjemedlem i en så pass stor organisation med närmare 30’000 medlemmar. Dels känns det skumt för mig som medlem, dessutom ser det så jäkla konstigt ut utåt och att den nya har haft alla fördelar för att imponera i en rekrytering.

      Det är så de flesta jobb tilldelas, via kontakter 🙂

        Visst, men här blir det ju så uppenbart, de har samma, ovanliga, efternamn till och med.

          Men vänta och se hur det går 🙂 vad du tycker är skumt är väl ingenting betydelsefullt. Huvudsaken är att han kan sköta sitt jobb

            Jag tror det kommer gå bra, men skvallret kommer att gå. Stan är liten, alla vet vem föräldern är och nu kommer barnet in på samma position. Det känns som en familjedynasti…

            Han? Så typiskt att tänka att det är en man. Typiskt att förutsätta att det är en man som sk vara chef…

          Nepotism kallas det för. Vidrigt.

      Jag är också så förvånad över att det är så i Sverige idag. På sonens skola fick rektorns son utan utbildning jobb som resurs till barn med särskilda behov. Jobbade i två år, fick fin arbetslivserfarenhet. Nu jobbar jag inom sjukvården i Region Skåne och chefens son får jobb som psykologassistent, fin arbetslivserfarenhet även där. Stör mig extra eftersom jag har barn i samma ålder, runt 18-20 och det är väldigt svårt att få arbetslivserfarenhet utan kontakter.

      Låter lite som SD där både makar och svärmödrar gör karriär i som organisation.

        Eller sossarna…

        Finns inget parti som har så många infödda i politiken politiker som S.

    Har ni varit med om något skrämmande? Typ: nu-är-det-körtskrämmande?

    Var ute och gick med mitt barn i vagn. Går på en mindre gata i ett villaområde. Då kommer det en man runt krönet med en kökskniv i handen, spetsen rakt ut. Tom i ansiktet, går rakt framåt utan att titta på mig ens en sekund. Trodde han skulle hugga mig och/eller mitt barn. Men han fortsatte gå och jag sprang därifrån. Hur släpper man något sådant?

      Hände mig härom veckan i en större svensk stad. Mitt på dagen men på en tom gata kommer det ut en man genom en port och börjar plötsligt slå med knytnävarna i luften och ropa massa könsord, sen vända han sig mot mig och började gapa om invandring samt mer könsord medan jag försökte gå förbi så fort och lugnt som möjligt utan att titta på honom. Blev så jäkla skraj. Han var helt oresonlig och fullkomligt okontrollerad.

        Usch vad obehagligt! Gick han iväg när du passerat?

          Han stod kvar och gastade.

        Fy fan vad obehagligt. Droger, knark… otäckt.

      Ja, när jag var sjuk, blev jätterisig och hamnade på akuten. Gjorde flertalet undersökningar, akutröntgen och blodprover under sen kväll och natt. Läkaren kommer in och jag förstod av hans blick att det inte bådade gott. Tänk att livet kunde vända sig så snabbt. En dag frisk. En annan dag #fuckcancer

        Fy vilken mardröm. Har detta hänt nyligen? Hur går det för dig?

        ❤️

      Fyfan. Ringde du polisen? Fruktansvärt. Tänker på dig. Prata prata prata om det!

        Tack! Jag ringde. Det sjuka var att min första instinkt var att inte göra det. Sedan ringde jag 11414 som kopplade mig till 112. Men de hittade honom inte.

      Du skulle ringt polisen. Och sen kontakta brottsofferjouren så du kan bearbeta det där.

        Jag ringde. Men de hittade honom inte.

      Släpp det inte! Prata med någon om det och få ut någon sorts reaktion över det, så det inte bygger upp någon panikångest elr så :/

    Någon som kollat Jocke och Jonnas senaste video? Jag tvivlar inte på att hon mår dåligt men själva videon känns… oäkta. Kan de vara så beräknande att de passar på att tjäna sympatier/pengar/likes på situationen just nu?

      Jag får känslan av att de bara är så jäääkla otåliga för att bebisen inte kommit och att Jonna absolut mår dåligt över det men att hon kryddat o satt igång nåt helt annat för att det ska verka kris och för att bli igångsatt NU. Tycker också det är så jäkla märkligt o osmakligt att dokumentera allt, om det är så ”allvarligt”. De tar ändå tid att med hjälp av sina vänner få till rätt ”scener”, vinklar osv. I den här situationen liksom. Mycket osmakligt. Jag hoppas de skyddar sin dotter och inte börjar leva på/genom henne, alltså genom att exponera henne för att få folk att titta och tjäna pengar.

        Jag tror att du kan ha rätt efter att jag sett att Riley, som skulle filma hela förlossningen, nu rest till Kina. Kan det vara så att Riley planerat denna resa sedan innan och att de inte planerat att bebisen skulle vara så sen, och därför försökt få Jonna igångsatt innan han åkte? Det vore ju helt sjukt om det är så. Tvivlar dock inte på att Jonna mår dåligt, tror att mycket av detta är Jockes cirkus.

        Reagerade också på att de tar sig tid att ta dit kompisar och att de vill visa upp det för alla. Och Joakims märkliga ”lugnande” av Jonna genom att klappa henne på kinden och säga hur duktig hon är. Ogillade också kommentaren om att han inte fick stanna kvar när Jonna var rädd och ledsen. Om alla närstående skulle få stanna kvar skulle ju hälften av vårdplatserna tas upp av anhöriga. Förstår han inte det?

      Första delen när Jonna pratade kändes väldigt äkta tycker jag.. Reagerade mest på att Jonna pratade om att göra en hinnsvepning. Ifall hon var seriös, varför i hela världen tar de med det i videon? Lite sjukt. Ifall hon inte var seriös, lika sjukt att fejka såna saker.
      Tror de kryddar Jonnas ”psykos” en hel del faktiskt. Klart de mår skit, men någon psykos tror jag inte det är frågan om. Och ja, oerhört beräknande..
      Visst ska vi prata mer om psykisk ohälsa, absolut. Men tycker man (de) kan ta upp ämnet när deras mående är bättre. Om Jonna verkligen är psykotisk är det hemskt. Men, när hon är frisk, vill hon faktiskt att det ska finnas på yt när hon pratar om att skada sitt ofödda barn och att hon inte känner någon glädje över barnet?

        Jag är ledsen att säga det men är de verkligen redo att bli föräldrar?! Blir orolig på riktigt över hur det här skall sluta…

        Eller hur! Håller med dig i allt du skriver! Skrämmande faktiskt.

      Alltså är inte vården enligt lag tvungna & anmäla dehär till soc? Med tanke på att hon var inlagd på psyk m.m

        Jo det är de.

        Har inte följt J&J så kan inte uttala mig ang deras situation.

        Om jag talar från egen erfarenhet så har jag en kronisk psykisk sjukdom. Jag har två barn, äldsta snart 5 år. Jag har genomgått flera sjukdomsskov både före och efter barnen. Soc har aldrig behövt kopplas in.

        Jo, enligt 14 kap 1§ Socialtjänstlagen så ska sjukvården anmäla om de får kännedom eller misstänker att ett barn far illa.

        Detta betyder inte att barnet omplaceras eller dylikt, utan det är ett skydd man har för barns säkerhet. Är dock osäker på hur det räknas i detta fall då barnet fortfarande är i magen och det är lite sisådär med hur man ska definiera ofödda barn. De räknas t.ex inte som brottsoffer om en gravid kvinna blir dödad.

        Mvh socionomstuden

      De har ju även blivit utskrivna från Stockholm och skickade hem till Norrköping. Hon borde väl bli igångsatt snart.

        Någon som vet varför CamCam tog bort inlägget ang Jonnas förlossningspsykos?

          Hon tyckte att kommentarerna spårade ur!

        Bra! Tar hon inte upp en plats här i Sthlm!!

          Hon har rätt till plats i Sthlm eftersom hon är skriven där. Fat vad hjälper det när det är knökfullt allestans.

            Gör människan inget annat än att trycker ut barn efter barn?!

            Hon är inte skriven i Stockholm. Hon är skriven i Norrköping precis som Jocke.

          Hemska empatilösa människor!!!
          Att ens diskutera om de hittar på eller inte är inte ok. Tänk om det var ni som var i den situationen och folk misstrodde er?

          Sluta spekulera och ge stöd eller håll era tankar för er själva.

    Dum fråga kanske, men hur berättar man för sina närmaste att man har ångest och är deprimerad? Jag döljer mitt mående för dem så de har ingen aning

      Höll masken länge framför min sambo. Sedan talade jag i gåtor innan jag väl fick ur mig det. Han hade redan misstänkt det då jag varit deprimerad förut.

      Fick en läkartid men vågade inte ta upp min psykiska ohälsa med honom, tyvärr. Försöker tänka att det bara är att ”rycka upp sig” som alla säger – trots att jag vet att det inte fungerar så.

      Jag blir deppig pga kylan och mörkret. Förut så jag inget men nu när någon frågar säger jag som det är. Denna vinter är för lång för en solälskare som mej. Väntar ivrigt på januari för då går det mot rätt håll. Men hoppas iallafall på mycket sol i vinter.

        Gör som jag om du kan. Ta så mycket semester som möjligt på vintern. Åk bort. Ligg i sängen. Vad du vill.

        På sommaren är dagarna långa och du får mycket ut av dem utan att ha långledigt ändå. Ta långweekends mm under sommaren istället. Om du nu kan vill säga. Har msn små barn blir det knepigt för de flesta.

      Hej anonym <3

      Det tog mig 12 år innan jag vågade öppna upp mig gällande min depression och fick då även en ångestdiagnos. Jag skötte det inte helt snyggt då jag bröt ihop efter några öl och berättade för min mamma i telefon (jag bor utomlands) att jag inte visste om jag orkade leva längre. Hon fick mig att prata med min sambo som hjälpte mig att boka läkartid.

      I början tyckte jag att det kändes jobbigt att berätta för folk, jag berättade för min närmsta och min chef. Fick sånt underbart stöd av alla att jag tillslut gick ut öppet med min psykiska ohälsa.

      Jag ångrar inte en sekund att jag bad om hjälp för jag såg verkligen ingen framtid längre, och det stöd jag har fått motiverar mig varje dag att leva vidare och min ångest har minskat då alla förstår om jag inte alltid orkar vara med och måste ställa in.

      Nu har det gått lite mer än tre månader, jag har slutat med alkohol, jag äter antidepressiva och jag väntar på mitt första samtal med psykolog i November. Idag känner jag mig mer balanserad, och ligger just nu och vilar efter två tuffa EM-dagar i Italien. Ett EM som jag för fyra månader sen inte trodde jag skulle orka leva till <3

      Om du vill prata om det så finns jag på Instagram (länkat mitt namn dit).

      Det är inte lätt, jag har försökt några gånger och berättat en del och det borde så tydligt märkas.. men de förstår inte. Tyvärr.

        Alla jag känner blev jätteförvånade då jag är alltid mest pepp av alla och alltid ”glad” så det är inte alltid helt säkert att folk ser hur man mår.
        Jag har haft tur att ingen har ifrågasatt och att alla har försökt att förstå. Finns en bok som heter Reasons to Stay Alive av Matt Haigh (finns på svenska som ”Skäl att fortsätta leva”) den boken lyckades pricka in många av mina känslor väldigt målande. Ibland tar jag upp delar av den med min sambo eller ber honom läsa för att få mer förståelse. Han ska läsa hela någon dag men jag har den lite som min bibel just nu. Kanske ett alternativ att köpa den och dela med den till dina nära och kära?

    Någon här som är i ett öppet förhållande? Hur ”sköter” ni det och hur tog ni initiativet till det?

      Nä usch! Skulle aldrig kunna tänka mig det.

        Lönt att kommentera det när hen frågar om råd ?

      Tänker att det enklaste är att man är ärlig med att det är den typen av relation man vill ha redan från allra första början. Är nog mycket svårare att gå göra ett redan monogamt förhållande öppet när det väl inletts. Har inte själv hft den typen av relation men har vänner som har. Kommunikation om vad som är tillåtet och inte i den öppna relationen är vad jag förstår väldigt viktigt för att det ska funka. Bara för att det är en öppen relation, så är det inte säkert man har samma bild av vad det innebär.

        ”Kommunikation om vad som är tillåtet och inte” är ytterst viktigt i alla förhållanden, öppna eller inte. Bara för att ett förhållande är exklusivt betyder det inte att båda parter har samma bild av vad det innebär. Av erfarenhet av båda typer av förhållanden så skulle jag säga att jag upplever kommunikationen vara mycket mer öppen och gränser diskuteras mer kontinuerligt (dessa kan ju ändras med tid) i öppna förhållanden medan exklusiva relationer mer utgår från något normativ antagande om vad otrohet innebär trots att det är högst individuellt. Jag tror därför att gränser överskrids (kanske omedvetet) och någon blir sårad oftare i exklusiva relationer. Men det är bara utifrån mina erfarenheter och det andra har berättat.

      Jag!

        Som jag längtar!

          Jag med!

      Jag har ett öppet förhållande på distans sedan 4 år tillbaka. Det var uttalat att det inte var exklusivt från början. Jag skulle säga att det krävs exakt samma som i ett stängt förhållande: kommunikation, tillit och respekt för varandras gränser.

    Några fler som tycker årets Idol är den sämsta säsongen någonsin men kan ändå inte låta bli att titta just pga det?

      Det är extremt dåligt. Jag har följt Idol sen 2004 men kan fasen inte se det i år pga så dåligt.

      JA! Skitsorgligt eftersom förra säsongen var så högkvalitativ. Men jag har ju inget annat nu, haha. Sett färdigt säsong två av Making a murderer samt alla youtube-klipp. Ahh

        Har säsong 2 av making a murderer kommit?!?!

          Ja

      Alldeles för många säsonger av alla program. Man tröttnar.

      Håller med, så beigt och ointressant iår, fastnar inte.. och jag har varit en riktigt Idol-älskare innan i alla år men nu tittar jag lite med ett öga typ.. den enda som var lite intressant var Vanja. Men Kadiatou är ju duktig förstås.

    Hur blir man redo för att ”hitta” kärleken efter att ha blivit bränd gång på gång? Inga lätta uppbrott i bagaget. Allt ifrån otrohet till grav alkoholism och medberoende. Jag har stängt in mig själv och är livrädd att släppa in någon. Har gått så långt att jag inte ens vet hur man hittar någon. Tips? Idéer?

      Samma här ❤

      Jag är i exakt samma sits <3 har gått snart två år nu sen mitt senaste.. jag blev grovt sårad efter flera otroheter, dessutom hans grova missbruksproblem och psykiska misshandel

      Jag undrar samma som dig..hur vågar man någonsin släppa in någon igen?? vet inte om mitt psyke pallar att bli sårad igen

      (Kram på dig och hoppas du hittar kärleken en dag?)

        Det värsta är dagarna som man känner sig stark. Man är oövervinnerlig. Men sen kommer verkligheten där man inte släpper in någon eller lägger gamla demoner på nya personer. Förstår bara inte hur man vågar lita eller hur man ens ska våga öppna sig. Min vardag idag är helt sluten. Hade nog inte kunnat träffa någon även om jag ”ville”.

      Man bara tvingar sig till det. Jag har liknande bakgrund och har inte dejtat på länge, men ska faktiskt på en dejt snart med en man som verkar behaglig och inte knäpp som alla andra män jag stött på. Jag har tvingat mig till det här fast att jag egentligen inte vågar, om jag inte testar igen så kommer jag vara ensam för alltid och det är jag livrädd för! Var man träffar någon? Olika dejtingsidor? Har du ngt intresse där du träffar på människor?

        Det jag är rädd för att även om jag träffar mannen som hade kunnat bli mitt allt – att jag på grund av demonerna skjuter bort något som hade kunnat vara min framtid.

        Jag har testat internet. Har skrivit några gånger fram och tillbaka. Men det slutar alltid med att jag raderar appen eller slutar svara – allt för jag är rädd för framtiden.

    Halloween-jag hatar det! Hoppas inga ungar kommer rännande och tigger godis. Får alltid förklara att vi inte firar det och hoppas slippa bus.

      SAMMA HÄR. Jag brukar spärra grinden med kilar så ingen kommer in.

      Köp äckligt godis. Det finns också kattgodis som är inslaget i små papper så det ser ut som karameller. Fullständigt vedervärdigt! Bor du i villa eller radhus med mer än en våning kan du dessutom kasta smällare på de små liven från övervåningen. Diskmedelstabletter ser också ut som godis när jag tänker efter, men det är nog livsfarligt…

        Bästa tipsen för mig som hatar barn ?, tackar och bockar ?

        Viktor är du upptagen eller kan vi gifta oss?

      Sätt upp en skylt på dörren?

      Avskyr också det! Bor i ett villaområde och vi har fått påhälsning från tiggande ungar varje år tills förra året. Vår farstubro blev äggad utan att det ens plinga på dörren!

      Avskyr tiggandet och avskyr att vandalisering uppmuntras! Dessutom har ungarna noll respekt för att man har småbarn som är extremt lättväckta…

      Kan tycka det är rätt kul med allt kusligt men ogillar verkligen plingadet bakom dörren och att ingen verkar respektera de oskrivna reglerna heller. Ingen dekoration=Inget bus. Plus att alla verkar vara förvirrade när de ska busa, lite som påsk.. Suck.. Förra året hade dessutom någon smart vuxen samlat ihop halva byns ungar som i samlad trupp gick från hus till hus, vägrade öppna dörren när jag såg att det stod en halv skolklass utanför dörren plus lika många som väntade ute på gatan.. :S ..Tanken från dom vuxna var väl god så barnen inte gick ensam men blev ju lite galet när det var så pass många..

        Förlåt men vad tråkiga ni är! Jag älskar halloween! Pyntat farstun med pumpor som lyser på kvällen och lägenheten med ljus, spindelväv och pumpor. Bjuder in kompisar på middag (pumpapaj och bloody Mary bland annat) och har skräckfilmsmaraton! Självklart laddat upp med godis till de utklädda barnen som jag hoppas ringer på! Mina barn är lite för små, men tänkte mysa lite med ”spökböcker” för barn innan läggdags. Åååh högtider och festligheter är min melodi! Ska dessutom klä ut mig lite med peruk och lösnäsa och ett öga som ”ploppar” ut om någon ringer på dörren. Hehe bus!

      För några år sedan var jag ensam hemma på Halloween när det plötsligt började banka på dörren (inga knackningar alltså). Bankandet fortsatte runt hela huset och jag blev livrädd då vårt hus är helt igenomgående med stora fönster, samt att vår balkong har en trappa till gräsmattan. Jag ringde mina morföräldrar som bor några kvarter bort, de skyndade sig hit bara för att möta ett gäng grabbar springandes från vårt hus. De hade äggat huset helt oprovocerat.

    När gapskrattade ni senast? Jag gjorde det igår, i min jackärm. Mannen framför mig gick till sin parkerade bil och släppte en brakare som ekade i parkeringshuset. Är så sjukt barnslig som anser detta vara kul ?

      Alldeles för sällan tyvärr.. Men för exakt en vecka sedan gapskrattade jag faktiskt, åt ett knäppt missförstånd. Men borde absolut skratta mer!!!

      Igår. Åt mig själv. För jag är så jäkla rolig. Jag drog en ordvits.
      Och bredvid satt min kompis och bara ”du är ju sjuk i huvudet”.

      Ibland gapskrattar vi ihop också. Det är såklart trevligare.

      I förrgår när jag kollade på ett gäng av Özz Nujens klipp om det svenska språket och dem svenska sjukvården

      På jobbet i onsdags! Skrattade så jag grät när vi åt på kvällen. Älskar mina kollegor!

      Varje dag, trots utmattningsdepression! Min sambo och mina barn skänker sån stor glädje ändå. Idag gapskrattade jag när min 18 månaders tog på sig en tröjja (ärmen) genom ena benet, och en byxa (byxbenet) genom andra, sen hade hon storebrors alldeles för stora skor, så gick hon runt så och var svin stolt för att hon kunde klä påsig själv <3 och nästan varje dag blir det gapskratt för sambon är alltid så kvick med orden och han vet precis hur han ska göra för att få mig att skratta. Välbehövligt 🙂

        Vad underbart det lät ändå ?
        Det är underskattat att hitta glädje i det lilla även om man har andra problem ?

    Tips på en bra 90- tals serie med många säsonger?

      Tre kronor!

      Rederiet!

      Skilda världar
      Rederiet

      Melrose Place!!

      Beverly Hills 90210!

      Party of five!

    Någon som har erfarenhet av att vara familjehem och vill dela med sig?

    Jag behöver lite husmorstips ? har ett problem med att tvätt som jag tumlat luktar så äckligt. Luktar inte alls nytvättat. Nån som vet vad man kan göra?

      Tvätta igen och blanda lite ättika med vatten och häll i, funkar alltid.

      Det kommer inte att lukta ättika så du vet

        Tack, men det är bara när jag torktumlar tvätten, det jag inte tumlar luktar inte ?

          Dags att rensa filtret? Gammalt vatten i tanken som härsknat eller fått alger?

            Finns två filter på tumlaren.

      Alltså kan inte sånt, men tänker att tvätten kanske inte blev ren från tvättmaskinen och att värmen framhäver den mysiga doften..? Låter du tvätten ligga länge i maskinen? Har jag glömt en tvätt över en dag så går lukten inte bort, hur många gånger jag än tvättar xD så kanske någon har tips åt mig också?

        Inte?

        De få gånger jag glömt det har det räckt med att köra sköljprogrammet.

        Du behöver kanske också rensa din tvättmaskin. Kör den då och då på max grader. 90 eller mer. Häll då också i en skvätt klorin. Kör den tom isf. Tvätta ur facket för tvättmedel.

        Bikarbonat!! Tar bort alla lukter från kläder

      Kör tvättmaskinen ibland i 90 grader med ett TEAD-tvättmedel.

        Såg först nu att du skrivit ca samma. ?

    Min sambo skäller väldigt ofta på mig. Tex om något går sönder eller att han inte hittar det han ska osv eller om han är stressad och vi ska iväg. Är detta normalt i ett förhållande? Detta är mitt första förhållande är 20år gammal vi har varit ihop i 3 år…

      Sånna män..blir så förbannad. Skäll tillbaka! Nej men prata med honom. Säg till honom att du mår dåligt över hans sätt att prata med dig. Vill han att ert förhållande ska funka bra och att båda ska må bra, då ska han sluta skälla.

        Skäller jag tillbaka får jag ett helvete. Han blir 1000 gånger argare och vi bråkar nästan i flera dagar.. Fasiken vad svag man blivit jag som varit ett sådant litet krutpaket. Nu finns det ingen energi kvar

          Sorry det är inte normalt. O om det blir värre så visar han bara vad han tycker om det bär du visar att det inte är ok. Kan lätt gå över till värre aggression pga respektlöshet och att du blir svagare o svagare. Ingen som gör en ”svag” är värd det.. aldrig .

      Jag skulle nog inte påstå att det är normalt. Framförallt är det viktiga hur det känns för dig. Om du mår dåligt av han skäller på dig (vilket är förståeligt då man ska behandla varandra med värdighet och respekt i en relation) så bör han sluta med det. Prata med honom och se om han är villig att jobba på den förändringen. Om inte kanske du bör fundera på om du vill fortsätta vara med honom? Du är så himla ung. Slösa inte bort livet på människor som behandlar dig illa. Du förtjänar mer <3

        Tack för alla svar<3 jag har pratat med han många gånger och även gråtit många gånger och bett han sänka rösten och lugna ner sig.. hela dagen blir lixom förstörd 🙁

        Men han säger att han inte alls skäller och att inte alls höjer rösten? Är det normalt med såhär dålig självinsikt? Börja fundera på om det är jag som är knäpp och inbillar mig :/ känns som att det kanske ska vara såhär är att man skäller på varandra så fort vardagen går lite emot en..

          Det låter som han tar dig för given och använder dig som en ventil att ta ut sin irritation på, även när det inte har med dig att göra. Ungefär som jag gjorde mot min mamma när jag var en bortskämd dryg fjortis ?
          Det är inget bra tecken 🙁

            Borde sett varningstecken då han behandlade sin mamma väldigt illa verbalt.. Ignonerade henne och skällde på henne. Nu sitter man själv i samma knipa. 0% självkänsla törs inte ens byta dammsugarpåsen är rädd att göra fel. Gör alltid något fel enl honom. Fasiken vad svag man blivit. Skäms

      Tror säkert att det är normalt men det betyder inte att det är okej. Prata med honom om det?

      Det kan säkert vara ”normalt” men därmed inte sagt stt det är hälsosamt. Det låter inte alls som något du ska behöva ställa upp på. Hade det varit jag hade jag tagit mig en ordentlig funderare på om det verkligen är värt det. Låter inte som det.
      There’s plenty of other fish in the sea liksom

      Min med!! Allt är alltid mitt ”fel” känns det som. Även när hans grejer/kläder blivit fläckade eller förstörda, varför skulle jag ha hans grejer liksom?

        Min var så ett tag, det var nästan så att jag trodde att han blivit slagen som barn, för det var en sån stark ryggmärgsreflex att skrika typ ”det var inte jag! Det var inte mitt fel!” så fort nåt gick fel.
        Jag blev så vansinnigt arg varje gång gjorde så!

          Samma här trodde det var något inlärt beteende från en traumatiskt barndom. Men han har haft det bra, verkar bara blivit som många av er säger, att jag blivit en verbalslagpåse…

          Adhd

        Samma här. Får inte ens och vill inte heller tvätta hans kläder längre. Han säger att jag missfärgar och att jag inte hänger ”som man ska”. Har aldrig missfärgat något är väldigt noga… Men det duger inte.

          Men vem fan tror han att han är som har rätt att skrika på dig för en jävla fläck? Förlåt men jag tror egentligen du vet hur det ligger till men är svag för du är rädd för sanningen (hans egentliga reaktion), och tro mig att det inte är värt det att vara rädd i ett förhållande. Existerar INGNE på jorden som förtjänar att man är rädd för den. Jag hade dragit, då jag sett sånt på nära håll och det har aldirg slutat bra. Och att han skriker på sin mamma visar egentligen vilken respekt han har för kvinnor.

      Har han burit sig åt så under hela förhållandet? Kommit på senare tid så kan han må dåligt över något och ta ut det på dig. Om det ligger i hans ”vanliga” natur så kanske du ska tänka på ett liv utan honom. Vägra vara hans verbala slagpåse.

        Han har hållt på såhär jämt. Men blev mer frekvent när vi flyttade ihop. Då visade sig dessa sidor väldigt starkt… Han säger även att jag inte får röra hans saker, är ju ganska svårt när man är sambos i en liten 2a.. usch vad förvirrad jag börjar bli vet inte vad som är rätt och fel längre.. blivit så vek.

          Du inbillar dig inte och det är manipulativt av honom att få dig att tvivla på dina egna känslor. Har flera destruktiva förhållanden i ryggen och när jag läser det du skriver tänker jag bara: lämna!

          Han respekterar inte dig och han bryr sig inte om att du går runt och mår dåligt, jag tvivlar på att han kommer ändra sig. Gå vidare innan han förstör din självkänsla totalt. Det finns så många andra killar därute som kommer behandla dig bra!

        Märktes lite. Men nu när vi flyttat ihop för 1,5 år sen har det ballat ur totalt. Synd att vi skaffat hund tillsammans och är något ekomisktbunden….

          Har du någon vän att ventilera med? Som kan stötta på ett smidigt sätt och stärka dig? Även om du känner dig svag så kan du genom din insikt vara på väg till ett starkare jag. Försök att få till nån strategi även om den blir långsiktig. I såna här lägen får man vara bakslug. Du och hunden är de viktiga. Killen får ansvara för sig själv och fatta att dåligt beteende skadar relationer.

      Har precis samma problem. Hemskt temperament och går från 0 till 100 för skitsaker. Jag gråter men han fortsätter, smäller i dörrar och säger elaka saker. Planerar att lämna honom och åka hem till Sverige, svårt bara att lämna djuren och hitta hem till dom 🙁 Om du vill ha kontakt kan vi maila och ventilera till varandra 🙂

    Alltså Mumbo Jumbo på fyran.. skrattar ihjäl mig, såå bra! Imitationen av Anna Anka var fan det bästa jag sett, och imitationen av Gunilla P förra veckan var fan den bästa jag setts göra av henne, sååå jäkla bra de är. Filip o Fredrik var bra också och imitationerna av Läckberg och Gina Diravi är klockrena, sjukt bra!

    Tänkte fråga en sak angående kärlek;
    Om en kille ”har något på G” med en tjej å verkar tycka om henne men ändå går å ligger med en annan tjej. Tror ni han är kär i tjejen han ”har något på G med” då verkligen? Eller kan det vara så att han låg med en annan bara för att han har ett stort bekräftelsebehov (han är över 30 dessutom ?)

      Det låter som en självupptagen kille med stort bekräftelsebehov. Han säger att han har ngt på G med A för att betona för B att även om de ligger så kan det inte bli ngt förhållande. Det är min gissning iaf :/

        Tack för svar! Men han har dock inte ”sagt nåt till B” att han ”har nåt på G med A” så det är ju lite konstigt ?

    Är det bara jag eller smakar läsk allt mindre? Spelar som ingen roll om det är coca-cola, billigaste drickan från willys eller som i förrgår när jag i andakt köpte fulmust från zeunerts på glasflaska och blev så besviken.. Den som annars varit en stor favorit, älskar smaken och nu var den precis lika intetsägande som allt annat, mest bara smaklöst och blaskigt :/

      Smaksinnet blir tyvärr sämre med åldern.

    I-landsproblemet ni älskar att hata?

    Själv hatar jag när man flyger och folk står tätt tätt vid bagagebandet så att INGEN kommer fram och INGEN kan se nåt. Om alla bara tog ett par steg bakåt skulle det ju funka hur bra som helst! Tuggar fradga. T o m där det finns målade linjer i golvet nån meter från bandet, typ Gardermoen. Det är mig ett sant nöje att tränga mig fram och dänga min väska i benen på folk som blockerar ?

      När folk inte slänger after eight-pappret, så man ska ta en visar det sig bara vara tomma papper kvar… ???

        Jag är skyldig till det med after eight, hahaha. Jag är också en sådan som proppar in saker, exempelvis matvaror, i skåp fast jag ser att det kommer ramla ut något nästa gång det öppnas. Men tänker att det är nästa persons problem hahah. Har dock fått äta upp det många ggr när jag har glömt att jag har gjort det o jag själv öppnar.

      När man efter en handling märker att en rabatt inte dragits och man ex köpt tre paket kaffe istället för ett för att vara ekonomisk. Sen känns det jättefånigt att gå tillbaks och be få rabatt dragen i efterhand på ica så det gör man ju aldrig heller.. Så störigt!!!!

      Folk som låter de yttersta brödbitarna på en limpa ligga kvar, även fast alla i hushållet vägrar äta dem… Släng skiten dåååååå.

      De som kliver på tåg och bussar innan folk har gått av. Blir skogstokig.

      När man ska gå av buss/tåg och folk trängs för att gå på först! Helt ologiskt!! Har lust att skrika ”JA GÅ PÅ OCH SITT I MITT KNÄ OCH SEDAN GÅR JAG AV MED ER I KNÄT?!?!”

    Ok sorry jag vet att detta inte är en sjukvårdsupplysning men man vet ju aldrig om nån ändå kan nåt om detta. Jag har som ett blåmärke på min rygg på höger sida. Eller det är inget blåmärke för det gör inte ont och till saken hör framförallt att jag haft märket (ca 10 cm stort) i flera månader. Råkade googla och blev småskraj. Nån som haft nåt liknande eller vet vad det kan vara?

      Ring vårdcentralen på måndag. Men stora märken som inte går bort inom en kort tid bör alltid undersökas. Säkert ofarligt och inget akut, men better safe than sorry.

      Kolla genast upp med läkare!!
      Ring sjukvårdsupplysningen imorgon. Det kan vara något allvarligt såsom (blodcancer) leukemi. Vänta inte, du måste ta reda på vad det är.

      Bättre att kolla upp än att gå och vara orolig!

    Vad gör att folk ”ser bra ut” som är påverkbart? Menar inte typ personlighet utan helt ytligt! Vad gör störst skillnad??

      Kanske tvättat hår och rak hållning? Nära till skratt och viker inte undan med blicken?

      Rak hållning, ren hy, skarpa välvårdade ögonbryn så ser de flesta bra ut.

      Jag tycker fönat hår gör jätte stor skillnad. Jag kan gå utan smink men aldrig med risigt hår. Även lite färg gör stor skillnad, räcker med att vara lite solbränd för att se fräsch ut. Men att se välvårdad ut överlag får en att ”se bra ut” antar jag…

      Haha oj, finns en lista på vad gör att folk ser bättre ut än när de vaknar.
      spraytan, ren hy, rent hår, stylat hår, glansigt hår, lösögonfransar, smink, klackar, tighta kläder, snygga kläder på män, rakat o lent, inga fnasiga läppar, glow, rena naglar.. tränad kropp, god hållning. Sen allt som går stt operera till ”snyggare”, är ju också påverkbart i fall man har ekonomin. Sen fylliga läppar (ej såna fyllda), fillers som ser naturliga ut.. finns en djungel, kan räkna ut 10000 saker till.

        Fast sen finns det många som tycker att klackar och lösögonfransar ser trashigt ut.

    Jag har i vuxen ålder fått inse att jag är mer eller mindre dumpad av min bästa barndomsvän som jag levde med som i princip syster under 10 års tid. Inget särskilt har hänt mellan oss men vi lever idag helt olika liv och hon verkar inte vilja vara vän med mig längre. Svarar inte när man ringer, anstränger sig noll. Spiken i kistan har varit att jag fått barn och hon inte bryr sig ett skit. Hon visar egentligen med all tydlighet att hon inte vill vara vän längre. Jag har bara så svårt att förstå varför man ger upp en sån typ av vänskap. I mina ögon kommer jag aldrig ha en sån vänskap igen, aldrig lika stark och med den historian. Vill inte ”ta ett snack” med henne i hopp om att vi kanske kan bli vänner igen om 10 år eller nåt.

    Jag tycker det känns så himla himla sorgligt, barndomsvänner får man inga nya av direkt. Hur gör man för att acceptera och gå vidare? Någon som varit med om liknande?

      Jag har inget bra svar, men en del människor vill förändra sina liv drastiskt i vissa perioder. Är hon sådan att hon vill förnya mycket i sitt liv ibland? En annan fråga är: går hon i terapi? För hon kanske har fått tips om att göra stora förändringar för att komma framåt i sin personliga utveckling. Och eller att en depression eller liknande gör att hon tänker annorlunda för en period.

      Det skulle även kunna vara så att det är något privat som har hänt som hon inte vill anförtro sig om.

        Jag hann inte svara klart nyss, jag behövde gå ifrån en stund.

        Ja, hur accepterar man och går vidare?

        Det varierar från person till person, men du skulle kunna föreställa dig hur det kan kännas i längden med en person som gör så här nu. Du kan bli alltmer accepterande och undergiven i vänskapsrelationen då. Kanske ta dåligt fortsatt dåligt beteende och formas negativt av det.

        Det kan ta mycket på självkänslan att försöka behålla vänskapen med någon som egentligen nog inte vill. Då står man där en vacker dag och undrar vad man gjorde med tiden som personen nästan ”tog ifrån en”.

        Under tiden kanske du låter alltför många tankar upptas av detta, du får in negativ energi istället för det motsatta och missar kanske en vänskapsrelation på träningspasset, på ett fik eller ett bibliotek. Som skulle ha kunnat ge dig så mycket mer.

        Så fundera noggrant igenom om du anser dig ha ”tid” att ge henne mer, eller om du ska passa på att försöka slippa detta. Du kan även fundera på om det finns några tecken på att det skulle kunna vara övergående. Att hon har fått för sig att rikta det negativa mot dig, när hon egentligen kanske inte står ut med sitt jobb eller med sin partner, alternativt med singellivet.

          Fint svar, håller med dig. Tack!

            Tack snälla Amanda!

            Hade jag varit du så hade jag försökt göra något som jag hade mått bättre av. Dels varit tydlig med min besvikelse över att det blev som det blev, men även se till att fylla det tomrummet med något och någon annan.

            Sök dig till människor som vill ha dig i deras liv. Det tär för mycket att ens fundera på varför det blev som det blev med denna vän. Tänk att okej hon är inte den hon var när jag ”kände” henne. Det är över och jag ska inte spilla mer kraft på detta.

            Om du klarar av att stänga av henne i ditt liv utan att berätta om din besvikelse, så kan du undvika att behöva fundera ännu mer på varför hon sa si eller så. Men om det är nödvändigt att berätta för henne så gör det.

            Något som annars är läkande är att skriva ett brev till henne och sedan inte skicka det. Du behöver lugn och ro, inte att du blir ännu mer sårad av en förstärkt insikt av att hon inte har tid för dig längre.

            Du kan även göra så att du sparar brevet och skickar det om det känns viktigt senare. Men det bästa för att du ska må bra i det är att acceptera att hon inte längre är den som hon var. Hon är inte längre din vän och det är inte vad du behöver i ditt liv.

            Så skulle jag tänka, men du behöver göra vad som känns bäst för dig. <3

              Tack för dina svar, så fina medmänniskor det finns ❤️❤️ jag tror dessutom du har helt rätt! Ibland vet man nog egentligen själv hur man ska göra men behöver höra någon annan säga det för att verkligen ta det till sig. Som du säger är hon inte den hon var när vi var vänner och jag måste bara acceptera och gå vidare med mitt liv, och skapa rum för andra människor. Tack för att du tog dig tid att svara ❤️

                Kan dessutom tillägga att min vän har gått igenom allvarlig sjukdom under de senare åren och gått i terapi, precis som du var inne på, och jag tolkar absolut hennes beteende som en form av hennes projekt att skapa distans till den hon var och liksom bli en ny person.

      Amanda det finns ett svar till i modd.

    Imorse fick jag reda på att kattungen jag skulle adoptera från Kreta hittats död i sin bur. Han skulle ha kommit till Sverige imorgon efter att jag väntat på honom i tre månader. Jag hittade honom på gatan när han var bara 6 veckor gammal på Kreta i juli. Jag har varit i chock hela dagen över beskedet. Var tvungen att dela med mig <3

      Nej vad hemskt liten då<3 Vi tog bort våran 16åriga katt igår så går oxå igenom sorg just nu. Tänk vad dem små liven betyder för en.

        Verkligen <3 Man känner sig så tom och hjälplös.

      ❤️

    Har öroninflammation och fått anti-b. Hur snart efter behandlingsstart släpper smärtan? ?

      Har aldrig haft öroninflammation men fått antibiotika några gånger vid andra infektioner. Har då brukat se/känna förbättring efter ca ett dygn efter första dosen, sedan successiv förbättring dag för dag.

        Att baskiluskerna börjar dö rätt omgående är jag med på. Undrade över smärtan en ö-inflammation ger..

      Ta värkmedicin mot smärtan!! Du får räkna med att de tar ca tre dygn innan antibiotika kickar in fullt.

        Tagit två Alvedon, hjälper inte. :/ Kan inte ta något annat (typ ipren) pga preggo. 🙁

    Jäklar… Ipren är solklart bättre. Nässpray/näsdroppar kan kanske lätta på trycket. Annars bara att uthärda. Hoppas du får förbättring snabbt. Krya ?

    Proviserar bara blondinbella med privatflyg eller kan någon förklara för mig hur hon har råd med detta och ett så dyrt hus? Så mycket pengar kan hon väl omöjligen tjänat eller?

    Hej!
    Det är ju ändå Öppet Spår och jag har dragit mig för att säga något i många veckor för att jag skäms, även om jag vet att jag inte borde göra det.

    TW lättare beskrivning av övergrepp

    För något är sedan råkade jag ut för en man som på många sätt psykiskt misshandlade mig, bland annat började det med en våldtäkt. Jag har svårt att komma över det för det aktualiseras regelbundet sedan det hände. Nu undrar jag om det finns något nummer som man kan ringa eller någon med tystnadsplikt som kan kan prata med gratis utan att detta registreras?
    Jag lovar att jag gör mitt yttersta för att varna för honom. Just jag har inget case.
    Jag mår dåligt, riktigt dåligt, och inser att jag behöver prata med någon för att må bättre på riktigt. Vill inte upprepa det här mönstret. Kan ni tipsa om någon som jag kan prata med? Är som sagt skör så om jag formulerat mig fel eller tagit den här frågan till fel forum, förlåt.

      Du kan prata med kurator eller psykolog via VC, diakon via svenska kyrkan, privat psykolog eller vilken professionell som helst. Du behöver inte
      anmäla personen för att få prata med någon om det. Tala om för den du pratar med att du inte vill anmäla, det är ditt beslut och sålänge du inte nämner namnet kan inte heller någon annan anmäla. (Jag tycker dock du ska anmäla men du ska absolut inte undvika hjälp för att du inte anmäler!!).

      Du kan även ringa Kvinnofridslinjen och Brottsofferjouren som båda har stödnummer du kan ringa till för stöd och råd.

        Tack ❤
        Om jag pratar med VC, vet du om det skrivs in i min journal då?
        Vill gärna undvika det.

          Nej det gör det inte ❤️

            Tack ❤
            Då vågar jag be om hjälp. Orkar inte bära det här längre. Ni har båda två gett mig hopp om att få må bättre ❤

    Okej – till den som orkar läsa. Struligt förhållande osv osv. Jag vill göra något som skulle få mig att må så himla bra- nämligen gå på first aid kits konsert i januari i Sthlm. Min sambo fattar inte musik, har ingen jag känner som gillar first aid… kan man gå själv på konsert? Jag är endå festival-tjej, men det är ett minne blott sedan jag träffade min kille (som jag älskar)

      Ja, det kan man. Allt man vill göra kan man göra själv!!! Kör hårt!

      Ja, det kan du. Har själv gjort det flera gånger, och alltid hittat folk att umgås med på plats. Har fått många nya vänner på det sättet. Kör! 🙂

    Personen på Flashback som kallas Trotvell verkar vara en pedofil ….ha koll på era barn kära Vänner verkar som personen vill vill fingrar både här och där

    Hår-hjälp! Det mesta av mitt hår håller sig fräscht länge efter tvätt men bara några timmar efteråt är det de där jäkla slingorna längst fram närmast pannan som ändrar karaktär och blir lite oljiga. Dagen efter ska vi inte ens snacka. Hatar det för jag vill känna att det är fräscht och helt mjukt där framme hela tiden. Ett tag fick jag tvätta det partiet varje dag för att trivas men har också haft långa perioder där jag verkligen provat avvänja mig från att tvätta som alla säger, kört högst en gång i veckan eller mer sällan! Allt för att få resultat. Men nej, funkar inte för mig. Torrschampoo, visst, men det blir ändå aldrig längst fram som när det är helt nytvättat och torkat. Plus att torrschampoo gör håret så annorlunda, det blir torrt och konstigt, inte alls lent liksom. Jag har också testat långa perioder av att smörja ansiktet o framförallt pannan eftersom jag tänkt att den varit oljig/fet/torr av sig. Ingenting mot ansiktet har gjort någon skillnad mot håret som ligger närmast där. Någon i samma sits som har något SUPER-TIPS?

      Vad har du för hårfärg? Blek håret om det skulle se bra ut på dig. Blekning är toppen mot fett hår, jag tvättar det bara en gång i veckan när det är nyblekt men annars 2-3 ggr/vecka.

      Har inte något supertips men har du testat att tupera håret närmast hårbottnen och fixera med spray? Jag märker att mitt hår håller sig fräscht mycket längre tid om man får upp det lite från hårbotten. Saltspray ska ju även vara uttorkande för håret så det kan också vara en idée att testa. Och om du inte redan gjort det så se över vilka produkter du använder i ditt hår, gå till en frisör och beskriv ditt problem och köp schampoo och balsam de rekommenderar. Om du redan testat allt detta innan så kommer jag bara å tänka på att många gravida får flottigt hår, om du vet att du inte är gravid så kanske du har någon obalans av hormoner du bör kolla upp?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.