Jag kände igen mig i mycket av vad hon pratade om, exempelvis det här med att spela en roll och agera så som förväntas av en. Istället för att lyssna till vad man verkligen vill. Vem man verkligen är.
Mer än så ska jag inte skriva så att jag inte avslöjar något för er som ska se föreställningen. Men jag kände verkligen när jag gick därifrån att nä inte jag heller. Jag har inte heller ett jävla fuck kvar att ge. Det räcker nu.//Egoina
Finns det någon kvinna där ute som inte spelat en roll? Framför allt i förhållanden har jag en känsla av att detta är vanligt, men även i arbetslivet. Haha..så typ i ALLA aspekter av livet då…
Men visst är det olika roller eller har ni varit samma?
Jag har varit både den ömtåliga, svaga flickvännen som behöver tas om hand men också ”powerkvinnan” som minsann inte behöver någon i hela världen och som praktiskt taget BÄR sin karlslok på ryggen genom livet.
Det har nog varit min vanligaste roll.
Ta hand om-mammarollen för ömkliga män!
Föregående inlägg 