En vanemänniska..

Alexandra Bring:

venice

Min nya addiction är helt klart pocherat ägg i alla former haha. Jag äter Eggs benedict utan skinka överallt där jag kan, jag äter avokadomackor med pocherat ägg och ja, väljer allt jag kan med pocherat ägg haha. Jag får alltid hang-up på saker så äter jag sönder det varje tillfälle som ges.//Alexandra

Någon mer än jag och Bring som funkar så här?
Är nånting gott så är det gott liksom..

Jag kan med LÄTTHET slänga ihop ett storkok av nån smaskens på söndagen och sen äta den maten till varje mål resten av veckan. 
Eftersom jag bara äter en gång om dagen så räcker ett storkok längre för mig än andra men tyvärr vill min kära sambo ha variation i sin kort så min plan har mött ett visst motstånd i min sparplan av tid när det kommer till matlagning.

Jag och Tjocka Hetsätarkatten har samma motto:
Äre gott så äre gott liksom..

Vikt fast från ett annat håll..

Alexandra Bring:

bring-sportswear-biker-tights-6

Som ett trevligt avbrott i de hätska diskussionerna om träning, vikt, förebilder och mat så vill jag lyfta fram Alexandra Brings inlägg där hon berättar – som någonting positivt – att hon gått upp 8 kilo och har svårt att komma i sina gamla kläder.
För oss som följt henne ett tag vet att hon kämpat med att lägga på sig vikt eftersom hon anser att hon varit alldeles för smal.

Eftersom jag gått upp typ 8 kg kan jag inte längre ha samma storlek i vanliga kläder, så mina stretchiga träningskläder är det som används nu typ haha! Måste köpa lite nytt.. Men ska ju till LA så där kommer det nog vara barbent som gäller.

En läsare efterfrågar ett inlägg där hon beskriver hur hon gjort för att gå upp i vikt med hjälp av kost och träning vilket jag tycker är en fantastiskt idé eftersom hon inte följt mitt enkla tips för att gå upp 8 kilo på en helg:
”Lägg dig på soffan och ät din egen vikt i godis, hämtmat och vin och låt inte din katt sno för mycket av maten eftersom han redan är en tjockis!”
Klart.

Hennes tips är förmodligen både sunt och hälsosamt och kan hjälpa människor vars problem inte alls får samma utrymme som de som kämpar med viktnedgång!
Så jag håller tummarna för att ett sådant inlägg kommer!

bringi

Alexandra Bring är SÅÅÅÅÅÅÅÅ tjock!

Alexandra Bring:

brind

I alla fall om man ska tro nån dönick som häckar inne på hennes Instagram.
För 6-7 kilo sedan så fick hon kommentarer om att hon var såååå smal och ääät nånting innan du går av på mitten och nu? Tjock.

6-7 kg. Är vad som hänt sedan jag överöstes med kommentarer om att ”ewwww du är för smal ät för fan”. FÖRSTÅR NI, hur sjukt det är? Vilket litet viktspann det är att gå från ”anorektisk” till ”tjock”? Alltså det är ju helt sjukt? Stackars unga tjejer som växer upp i detta klimat! Så alltså för att jag ska vara ”lagom” borde jag gått upp 3,5 kg haha, det gör jag typ på en pannkaksbuffe hehe.

Edit: Blurrade killens namn, tanken är inte att hänga ut honom, ville bara visa ett exempel!

Som ung tjej idag kan du nog inte vinna.
Är man inte för smal så är man för tjock. Jisses..
Alexandra är tjock. Hennes ena lår ser ut som min ena överarm och hon är tjock enligt Instagram.

Hon väljer att inte hänga ut honom med namn på sin blogg och det är ju nobelt gjort av henne.
Hade jag ALDRIG gjort..
Häng ut honom tycker jag så att hans mamma åtminstone får en CHANS att uppfostra honom lite bättre och ge honom andra värderingar än de blott ytliga!

Men jag undrar hur det känns?
Att efter ett helt liv som ”för smal” få höra att man är tjock? Det måste ju kännas lika bisarrt som om någon sak till mig att mina bröst var obefintliga.
Jag hade ju kunnat kväva vederbörande i en ofrivillig ”motor boat” för att bevisa motsatsen, men ändå.. bissart…

Bakslag

Alexandra Bring:

ale

Först när jag läste det här så tänkte jag att Alexandra förmodligen inte varit med om några större bakslag om man genast blir motiverad av dem men så kom jag på att det faktiskt finns olika typer av bakslag.

De fysiska bakslagen jag haft i min rehabilitering har jag fan inte känt mig motiverad av. Jag har snarare brutit ihop för att sedan komma igen men att känna mig peppad av dem – nä, inte mycket. Man gör det man måste..
Man kommer igen och orkar resa sig eftersom man inte har något val. När man legat som en blöt trasa på golvet och vältrat sig i självömkan och smärtstillande så är det ju bara att resa sig igen – kvar kan man ju inte riktigt ligga för det blir ju jävligt trist efter ett tag.

Men bakslag som när Finest slängde mig under bussen, bröt vårt avtal och kapade min blogg – sånt kan faktiskt peppa mig och i dagarna skriver jag avtal med en ny partner som arbetar aningens mer proffsigt än Finest, med en egen tekniker – på plats(!) och som inte lägger sig platt vid minsta vindpust.
Finest har nog grävt sin egen grav som bloggportal och nu är jag faktiskt mest glad över att inte ha legat hos dem i mer än två veckor. Kan låta bittert kanske men de har ungefär samma kvalité på sin portal som Tessie har på sin webbshop.

Hur hanterar ni bakslag?