I morse publicerade jag det här inlägget om Anitha Clemence och den video som hon lagt ut på en privatperson.
Läs det först så du hänger med i det här.

Här ovan följer en konversation där Anitha försvarar sitt ”skojsiga” inlägg och där hon inte förstår hur någon kan kritisera henne samtidigt som ”världen står i brand”. 
Att människor är relativt kapabla på att hålla två tankar i huvudet samtidigt verkar otänkbart för henne. Man kan alltså kritisera henne OCH förfasas över klimatkrisen eller vad det nu är som orsakar alla dessa skogsbränder världen över.
De här konversationen har sedan dess raderats och många av de som kritiserat Anitha har även blockerats.

Anitha HAR helt rätt i att det är tillåtet att filma folk i offentliga miljöer, det som regleras är HUR detta material sedan används så hon har bara ett halvt rätt.
Och måste saker och ting vara förbjudna för att man inte ska göra dem? Sunt förnuft? Nej, inte?

Ps. Idag publicerade jag både morgon och kvällsinlägg, men se dem inte som ordinarie inlägg än.
Jag kommer försöka skriva dem så ofta jag kan, men de är alltså INTE ordinarie inlägg. Se dem som en ren bonus. 😉

Innan jag började driva Bloggbevakning så fanns det saker jag kanske inte hade reagerat på om jag sett det (då jag varken insåg makten eller räckvidden på sociala medier), och en av dessa saker är det Anitha Clemence gör här ovan. 
Att publicera filmer eller bilder på privatpersoner med syfte att skratta åt.
Jag har skrivit om det tidigare, men det tål att upprepas.
Sådant kan man kanske göra privat, mellan vänner, men att göra det på (uppdaterat pga otydlighet) på sociala medier är inte okej!
Personer går kanske inte att identifiera för dig eller mig, men jag tycker det räcker med att personen själv skulle kunna känna igen sig själv och tvingas inse att hen blivit en offentlig människas driftkucku.

Jag gillar det inte.
Punkt.

https://www.instagram.com/p/CDQgPIyHsjO/

Hade någon sagt till mig att jag ser ut som en person som arbetar inom hemtjänsten så hade jag blivit glad.
Det skulle ju nämligen betyda att jag ser ut som en människa som är beredd att slita dag som natt i det fördolda, för att ta hand om och skydda våra äldre från covid-19, och hur kan det någonsin vara något annat än en stor komplimang?
Tänk om vi inte hade haft hemtjänst i Sverige. Att alla gamla människor som inte riktigt klarar sig själva längre skulle placeras på någon typ av äldreboende och med det, helt tappa sin trygghet och det sammanhang som hemmet utgör.
Jag förstår givetvis att Anitha skämtar i sitt inlägg, samtidigt kan jag inte låta bli att plocka upp en syrlig men ack så subtil underton vad gäller hennes inställning till arbete inom hemtjänsten.

Haha…jag inser – när jag läser igenom inlägget – att jag låter enormt sekundärkränkt å alla som arbetar inom hemtjänstens vägnar, men det är inte därför jag skriver det här.
Oavsett om någon tar illa upp av Anithas inlägg eller inte så gav det ju mig en anledning att lyfta fram och berömma hemtjänstens personal som många gånger hamnar i skymundan och nästan glöms bort och det är fasen inte rätt.

Så heja er!!