Anna Book om pandemitiden och sin ångest

Bildkälla: Podme Nemo möter en vän

Anna Book har medverkat i podden ”Nemo möter en vän” där hon stolt berättar att hon faktiskt haft två ”riktiga” jobb nu under pandemin. 
Eftersom hon inte själv tycker att hon är ”för fin för vissa jobb” så ryckte hon in och arbetade i en väns butik och på restaurang, men det var mest för att hjälpa personalen då de blev en man kort när dottern bröt fingret – någonting Expressen mm redan skrivit om.
För att själv få ihop ekonomin under pandemin, när hon (och många andra så klart) stod utan arbete så säger hon att hon använde sparpengar, samt att hon sålt kläder, sina exklusiva väskor och stått på olika loppisar.
Anna har tidigare sagt att hon inte kunnat ta ett vanligt arbete, då folk då skulle vallfärda dit för att titta på henne, men det verkar ha gått bra här. Kanske för att det bara handlat om små ihop här och där och inte en fast arbetsplats en längre tid?

Jag menar, kunde Samir Badran sadla om och bli mäklare – som kommunicerar ut exakt var de kommer befinna sig på sina olika visningar – så tror jag nog att det skulle fungera, även för Anna Book. 
För inte kan väl Anna Book dra mer nyfikna människor till sig än Samir Badran?
Det kan i alla fall inte jag tänka mig. Jag tror hon skulle få vara hyfsat ifred, eller vad tror ni?

Anna berättar även i podden att hon haft supermycket ångest det sista året och egentligen ville ställa in den här inspelningen, men att hon ändå ställde upp då hon känner sig trygg med Nemo och hans podd.
Känner man så, så är det kanske jobbigt att jobba med människor, både på restaurang och i butik, även om man är en helt vanlig, icke-kändis?
Anna säger att hon är lycklig och att hon mår bra, men att hon kämpar med det där att inte känna sig tillräcklig.
Hon skäms inte längre för att säga att hon har det tufft, samtidigt som hon ju har allt hon vill här i livet, Samtidigt känner hon fortfarande behovet av att förklara sig till allt och alla, trots att det ger mer utrymme för folk att analysera och tycka saker, någonting som hennes kurator sagt till henne att sluta med.
På skarpen.

Podden och avsnittet finns på Podme och är en premiumvariant som kostar pengar. 
På gratisapparna finns bara teasers och ett och annat gammalt gratisavsnitt.

Anna Book ryter ifrån


Bildkälla: Anna Toledano Book Instagram

I början av december postade Anna Book det här inlägget på Instagram, och har nu tvingats begränsa sin kommentarsfunktion, någonting Nyheter24 var först med att rapportera om.
Anledningen är att Anna fortsätter få nedsättande kommentarer om sig själv och sitt utseende, och blir förbannad när följarna – på än det ena, än det andra sättet – försöker vända det till att Anna bär skuld i kommentarerna hon får eftersom hon fortsätter bry sig, besvara och lyfta upp dem, istället för att bara ignorera dem.
Anna skriver att hon försökte detta mängder med gånger, men att det i hennes fall inte fungerar. Folk fortsätter ändå.
Här kommer ett litet utdrag ur hennes kommentarsfält.
Hon får även stöd från sina följare, men de kommentarer som verkar ha påverkat Anna mest – och de hon besvarar – är de som tenderar att göra en fokusförflyttning, från de som skriver nedsättande och istället över till Anna som reagerar.

I en av kommentarerna diskuteras hur det skulle se ut om människor behövde identifiera sig med Bank-id för att kunna kommentera. Hur klimatet skulle ändras då.
Vad säger ni som läser här inne – hade ni uttryckt er på samma vis som ni gör i dag på nätet – om ni var tvungna att logga in med Bank-id?
Jag hade gjort det, men det är ju för att jag redan är fullt identifierad i allt jag skriver här inne. 🙂

Hur är det med dig?

När duger man?

Anna Toledano Book skriver ett inlägg om att ”duga” som jag tycker är riktigt bra.
För er som är blockade av henne och inte kan se inlägget, så består det av flera olika bilder av henne, tagna vid olika tidpunkter i livet.
Texten är följande:

När duger jag?
Jag har många gånger, för många tyvärr, tryckt bort mitt egna välmående i jakten på att duga för andra.
Jag är idag 52 år, och det är jag glad för snälla tro inget annat.
En person skrev nyligen till mig att jag var patetisk som lekte att jag var 25.
25? Skulle JAG vilja vara 25 år igen?
Låt mig då meddela sanningen…nej det vill jag inte.
Varför vill jag då inte vara 25 igen? Jo, för det var en mycket mörk och destruktiv tidsperiod i mitt liv av anledningar jag inte kommer gå in på. Men jag älskar mitt liv, och då pratar jag om mitt privata liv i all dess enkelhet, jag är glad för mina 52 år på jorden. Är allt i mitt liv perfekt, är jag perfekt? DET VET jag redan allt för väl, att jag INTE är. Men vad är perfekt? Mitt liv är det då inte, ärligt så är jag faktiskt bara glad att jag ens fortfarande andas. För mörkret har knackat hårt och mycket på min dörr framför allt andras bankande åsikter och påhittade egensanningar om MIG som varit och fortsatt är väldigt elaka. Det här är inget tyck synd om mig inlägg, men helt ärligt så undrar jag när det räcker? Dagens samhälle är för hårt, socialamediesamhället är olidligt hårt och något är allvarligt fel. Ingen människa förtjänar hat eller att bli baktalad. Alla FÅR tycka som dom vill, men man får faktiskt inte skriva vad som helst eller är jag fel ute då? Mobbingen av min person är ett faktum å har så varit i iaf. hela mitt 38åriga offentliga liv. 38 år…smaka på det en stund. Jag tycker inte synd om mig själv. Jag är glad, tacksam, stolt och väldigt nöjd med livet vad än någon annan tror, bara det i sig retar vissa. För allt ÄR JU INTE PERFEKT! Jag är ju INTE RIK!Jag bor ju inte i en LYXKÅK! Jag kör INTE en Ferrari, jag är INTE en vacker, smal fotomodell! Ändå ÄR JAG LYCKLIG☺️Man kan inte bli älskad av alla, det är inte mitt mål eller syftet med livet. Men jag vill slippa bli misshandlad av främlingar, deras lögner, förvridna sanningar om min person.Jag har min lilla familjs ovillkorliga stöd å kärlek, tack vare dom lever jag och är tacksam för det lilla vad du än tror. Så VET JAG sanningen❤️
Alla förtjänar faktiskt mänsklig respekt, även jag och jag kommer alltid vara Anna på gott & ont. Kärlek❤️ // Anna Toledano Book

Skulle jag vilja vara 25 år igen? Skulle du?
Jag kan med bestämdhet säga att jag inte skulle vilja vara tidig tonåring igen. 13 år igen? Jag kan knappt tänka mig något mer fruktansvärt. ? Men 25 år? Hellre 25 än 13, men annars är jag nöjd med att snart fylla 42 år.
Jag har NOLL problem med det, utan är generellt på en fantastisk plats i livet med allt vad det innebär.
Den känslan får jag även från Annas inlägg.

Hade du velat vara 25 igen?
Om du inte är fyllda 25 så får du välja en annan ålder – alla kan vara med och leka. ?

Jag önskar er alla harmoni, var ni än är i livet  ?
(Nej, det kommer inte komma någon rabattkod på kristaller eller rökelse här inne. ?)

Inga mer hälsningar från Anna Book

Jag undrar hur många förfrågningar Anna Book får varje vecka. 
Tio? Hundra?
Det måste ju vara en hel del eftersom Anna gör ett sådant här inlägg, eller hur?

Har du någonsin bett en kändis om en hälsning till dig eller någon annan? ?