Bild 1: Det allra jobbigaste för mig var att äta ensam. Det var så allt började – att jag ville kunna äta själv utan att dö av ångest, stress och skam(???) konstiga känslor för ingen bryr ju sig men för mig var det helt brutalt jobbigt. Kan man ba få njuta av maten hahah
Tips:
Ni ser att jag sitter med hörlurar, oftast pratar jag med någon för att inte känna mig lika ensam. Ibland har jag dem i utan ljud bara för att känna mig lite mer “instängd” och inte så blottad. Skönt att se lite upptagen ut kan jag känna… Nu kan jag sitta helt själv utan hörlurar och bara njuta också och TA IN maten och utsikten och skiter iiiiii. Kan ni fattaaaaa hahaPastan var så fucking god btw
Bild 2: Jag vet inte hur jag hamnar på alla ställen men här står jag hahahahaah
Jag, 3 pappor som sjunger och några fulla morsorBild 3: Jag är alltid den roligaste på dansgolvet så behöver ingen hahaah
Antonija berättar att hon tidigare tyckte det var jättejobbigt att resa och äta ensam, och att det gav henne ångest och skam, även om ingen annan egentligen bryr sig.
För att hantera det brukade hon ha hörlurar på sig, ibland utan ljud, bara för att känna sig mindre ensam, men nu för tiden kan hon faktiskt sitta själv, njuta av maten och miljön utan att känna obehag.
Senare visar hon att hon även har kul ute.
Först med ett gäng föräldrar som festar loss, och sen ensam på dansgolvet där hon skriver att hon ändå är den roligaste, så hon klarar sig fint själv.
Jag älskar att vara själv och även resa på egen hand, men jag vet att det inte är för alla.
Studier att det finns ett visst socialt stigma kring att göra saker ensam, som att gå på restaurang, bio eller resa – precis det som Antonija beskriver – och att det är vanligare att kvinnor rapporterar oro för att bli dömda eller känna sig osäkra (både socialt och praktiskt).
Att kunna vara ensam utan att känna sig ensam är kopplat till psykologiskt välbefinnande, enligt forskare som Kenneth Rubin och Robert Coplan, vilket jag tycker är superintressant.
