Antonija Mandir gör reklam för ett halsband från företaget ”Glam by JP” som med största sannolikhet gör sig skyldig till både ett och två fall av varumärkesintrång. 
Antonijas halsband föreställer Chanels logga, och säljs för 349 kr på hemsidan.
Där säljs även halsband med Louis Vuittons, Diors och YSLs loggor, även dessa för 349 kr/styck.
Det rör sig om rena kopior alltså, vilket i sin tur betyder varumärkesintrång.

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

I varumärkeslagen står följande att läsa:

Jag har sökt både personen bakom Glam by JP och Antonija Mandir för en kommentar.

Tack för tips! 

https://www.youtube.com/watch?v=jDKnhy5sllg

I den här videon besöker Antonija Mandir och Camilla Hamid en restaurang i Venedig som fått toppen-recensioner.
De beställer in olika saker från menyn, men förstår inte vad marinerad lax innebär och blir grymt besvikna på att den inte är grillad. Trots det smakar de på den, men väljer sedan att skicka tillbaka den och kräver att den ska tas bort från notan – trots att misstaget är deras.

Följande konversation utspelar sig mellan Antonija och servitören.
Jag har tagit med de mest väsentliga delarna.
Gul är Antonija och vit är servitören.

 Vad tycker ni om det här?
Antonija och Camilla beställer in en sak, men förväntar sig en helt annan och kräver sedan att deras misstag ska tas bort från notan.
Okej? Inte okej?
Jag vet att några av er redan diskuterat detta i ett annat kommentarsfält.

Antonija Mandir och Oliver Hunt går runt på Gekås i Ullared och köper allt från ett kvitto de hittat utanför.
Är detta kul eller konsumtionshysteriskt?
Kan man skilja på att filma en video som den här som underhållning, utan att för sakens skull uppmuntra andra att göra samma sak.
Att det är just ”content”.
Lite som när influencers handlar katastrofprodukter från Aliexpress eller Wish för att göra underhållning av.
Jag tycker det är skillnad, men jag förstår samtidigt att det kan vara svårt att skilja åt eftersom influencers gör sitt underhållande innehåll, mer som en privatperson än som del av en större produktion.
Jag tvivlar på att traditionell media skulle få ta emot samma kritik som då och då riktas mot influencers, trots att innehållet kan vara snudd på snarlikt.
De uppmanar inte sina följare att själva dra till Gekås och hitta kvitton att handla ifrån, utan de gör detta som underhållning för sina tittare.

Jag befinner mig förresten i Halmstad just nu.
Kanske ska JAG dra till Gekås och frossa i konsumtion?
Nej, det ska jag givetvis inte, men jag hade velat åka dit för att prova kläder från Pernilla Wahlgrens kollektion då jag är väldigt nyfiken på den.  
Den hade några riktigt snygga plagg som gärna hade fått flytta in hos mig.
Kanske en annan gång?
Jag är nämligen här för att hälsa på min bästa vän och hennes familj och värdesätter tid med dem betydligt högre än shopping på Gekås, men med tanke på hur poppis Pernillas kollektion verkar vara så kommer det förmodligen komma både en och två uppföljare i framtiden.

Hur ser ni på saken?
På skillnaden mellan underhållning och att uppmana privatpersoner att göra samma saker som det som underhållningen är baserad på?

Av bilderna här ovan att döma så tolkar jag situationen så här. 
Enligt Denise Desmond så har Oliver Hunt tagit med sig parets gemensamma dotter till Skåne, dit han åkt tillsammans med Antonija Mandir och hennes mamma.
Enligt henne är det ”hennes helg” och Oliver har inte meddelat detta till henne.

Under bilresan har Antonija Mandir bland annat en frågestund där hon postar bilder och filmer från vägen, och av bilderna av döma sitter hon på passagerarplatsen. (Bilden blir spegelvänd i telefonen).
Mamman verkar sitta i baksätet, i alla fall till en början.
Då återstår det bara en person som vid tillfället kan sitta bakom ratten, och det är Oliver, som sist jag kollade inte hade något körkort. 

Det finns en minimal möjlighet att Antonija är hans handledare och att han övningskör här, men då skulle alltså de båda gått en handledarkurs tillsammans, och den har vi ju inte hört talas om. Hade den ägt rum så hade den säkerligen varit både sponsrad och upplagd som conten, så det ser jag som ytterst osannolikt. Antonija har själv inga problem att exempelvis själv köra bil utan glasögon, med motiveringen att ”det nog går bra om hon bara koncentrerar sig”.

Jag är även osäker på om hon haft behörighet för bil så pass länge som krävs för att överhuvudtaget få bli handledare. (Du ska ha haft behörighet för det fordon som ni ska övningsköra med under sammanlagt minst fem av de senaste tio åren, enligt Transportstyrelsen)

Personligen hade jag varit betydligt mer oroad över att pappan kör runt med dottern i bil utan att ha körkort, snarare än att resan går mot Skåne och äger rum på en av ”mammahelgerna”.