Bianca Ingrosso ställer frågan på Instastory om hur mycket man egentligen ska stötta företag så att deras anställda slipper bli permitterade eller varslade, men tydligen omfattar inte omtanken varken de företag som arbetar med att parkeringsreglerna efterföljs eller dess anställda.
Med Biancas logik borde de inte ens vara ute och göra sitt jobb som bland annat handlar om att se till att utryckningsfordon kommer fram överallt, att deras framfart inte blockeras av felparkerade bilar mm.
Det skulle vara intressant att se Bianca hantera en situation där hennes egen bil inte går att få ut pga felparkerade bilar som blockerar vägen då det inte finns några parkeringsvakter som ser till att reglerna efterföljs eller att blockerande bilar bogseras bort.

Jag har en känsla av att hon inte skulle vara riktigt lika överseende då, så kanske borde hon ha tänkt ett steg längre innan hon publicerade dessa två storys efter varandra?

Jag har dessa ”diskhandskar” och kan meddela att de är totalt värdelösa. 
På sin höjd kan man få diskningen att fungera om man vara har en handske på sig. Det är nämligen stört omöjligt att hålla i ett glas eller en tallrik med en löddrig och handskbeklädd hand. Allt glider ur ens grepp och riskerar att gå i tusen bitar i diskhon, så antingen får du hålla disken i ena handen – som får vara utan handske – och diska med den andra handskbeklädda handen, eller så gör du som jag och slopar dem helt i disksammanhang till fördel för den gamla trotjänaren – diskborsten.

Handsken fungerar bra som hjälpmedel i duschen om Selma har intorkad lera i pälsen, men givetvis UTAN diskmedel.
Det kan vara värt att förtydliga… 🙂

https://www.instagram.com/p/B9m621MD1OB/

Förebilder snackas det om konstant.
Vem är en bra förebild, vem är en dålig förebild och kan någon egentligen vara en bra förebild på alla punkter, hela tiden?
Nä.
Hur tusan skulle det gå till?
Eftersom måttstocken för en bra eller dålig förebild delvis ligger i betraktarens ögon så är det stört omöjligt att täcka in hela fältet av godaförebildsförväntningar.
Det som är en god förebild för den ena är det inte för den andre. Men samtidigt tror jag det finns vissa saker som jag tror att de flesta håller med om hör hemma i antingen det bra respektive dåliga förebildsfacket.

Men är det handlingen i sig som gör en person till en dålig förebild, eller handlar det mer om sättet personen förmedlar och påverkar andra med sin handling?
Det finns mängder av exempel man kan använda och jag har valt bantning, men det hade lika gärna kunna stå ”plastikoperationer”.
Ända sedan människor fick tillgång till mer mat än vad dagsbehovet kräver så har folk bantat. Men är det bantandet i sig som är dåligt eller signalerna det skickar ut till andra? Om en bantande person får människor som aldrig tänkt på att banta, att vilja börja banta så hamnar man kanske inte helt på grönt på min förebildsskala, men det är inte den enskilda människans val att banta som jag ställer mig kritisk till.

Det jag ställer mig kritisk till är när en människas individuella behov och önskan av att exempelvis gå ner i vikt slutar vara individuellt och istället påverkar andra människor negativt och får dem att börja fundera kring, titta på och bedöma sina egna kroppar på ett sätt de inte tidigare gjort.
DET är att vara en dålig förebild i mina ögon, och det oavsett om det är tio kollegor i lunchrummet som påverkas eller hundratusentals följare på Instagram.

Ingen människa är uteslutande en bra förebild eller dålig förebild och det är viktigt att komma ihåg.
Man varken kan eller ska kategorisera människor i på det viset, för det är inte rättvist, oavsett vilken kategori man än hamnar i.

https://www.instagram.com/p/B9WSMLVDPMu/

Ja, Bianca har själv valt att ha en serie om sitt eget liv och hon har valt att vara väldigt öppen och transparent om det mesta i sitt liv där även hennes förhållande med Philippe Cohen ingår, men kan vi inte bara ta ett kliv tillbaka och titta på det här inlägget av Bianca ur mer av ett helikopterperspektiv?

Att vara olycklig, känna sig osäker, få en fnurra på tråden eller rent av avsluta eller ta en paus i ett förhållande är med största sannolikhet precis lika jobbigt, oavsett om du är känd eller inte.
Precis som karaktären Anna Scott säger i filmen Notting Hill:
I’m just a girl, standing in front of a boy, asking him to love her.

Ta en sekund till att fundera över ditt livs kärlek, den finaste relationen du haft med en person du älskar gränslöst (nuvarande eller gammal) och hur skör den kan vara.
Tänk då att vara i en sådan situation som Bianca här ovan där hon tvingas sitta och försvara sin pojkvän, deras förhållande och orsakerna till att det varit mer av och på än bara på – för över EN MILJON MÄNNISKOR.
Vissa har svårt att ens prata med sina vänner eller familj om sådana här känsliga saker som kärlek och förhållanden, särskilt när de är allt annat än friktionsfria och Bianca har hamnat i en sådan situation där hon ”måste” göra det för över en miljon människor.
Nej, hon MÅSTE inte ha en reality show eller ett Instagramkonto med över miljonen följare, men om vi bara släpper det för en sekund och istället försöker sätta oss in i hur det måste kännas för Bianca att behöva skriva något så extremt privat för så extremt många människor.

Hur sjukt det egentligen är, att någon enda människa ”ska” behöva skriva så här om sitt förhållande bara för att sociala medier och reality shows, helt suddat ut gränsen mellan det privata och publika.

Det här är alltså hur CAIA Cosmetics svarar en kund som fått en defekt produkt? 
”Vi hoppas att du är nöjd över resterande färger?”

Alltså VA?
Jag är lika chockad av det här svaret som Bianca blev i Wahlgrens värld, när hon fick veta att hennes pyjamas var i storlek XL.

Ingenting om att kunden borde reklamera den defekta produkten för att få en ny, utan kunden får helt enkelt hålla till godo med de andra färgerna i paletten.

Får det fortfarande kallas kundservice även om själva servicen lyser med sin frånvaro? 

Tack för tips!