Schampot och balsamet använder man som vanligt och serumet applicerar jag i hårbotten på kvällen, det fungerar även i torrt hår vilket är toppen. Jag älskar verkligen serien så mycket! // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip är ambassadör för hårvårdsprodukter från företaget ”Under your skin” och hon kan inte tala sig nog varm om dem.
Hennes läsare köper dock inte lovorden och är kritiska mot ungefär allt i hela inlägget.

Jag tänker att Isabella inte får hävda att det är Under your skins produkter som resulterat i hennes långa och starka hår, om så inte är fallet, men det är ju heller inte helt ovanligt att influencers har noll koll på vad som gäller.
Jag menar, Isabella visste ju inte ens hur man sammanställer sin statistik, stackarn, så det är kanske för mycket begärt att hon ska kunna sånt här?
Hon kan nog bara le och flippa med det långa håret om hon får problem, så löser det nog sig. 🙂

DET HÄR ÄR EN TRIGGER WARNING FÖR BÅDE MITT OCH ISABELLAS INLÄGG OM ÄTSTÖRNINGAR!

Mandometer tror på att man måste äta sig frisk, inte bara prata sig frisk med en terapeut. Dom har så rätt i det. När man lär sig äta ”korrekt” (enligt dom) så faller så mycket annat på plats efteråt. Första halvåret så gick jag alltså enligt ett matschema för att få in rätta mänger och antal måltider (reste med ett decilitermått). Då kom mättnaden och hungern naturligt, tidigare kände jag inte sånt.

Idag är jag alltså friskare än frisk. Noll viktångest, jag känner mig fin, jag kan äta och dricka av allt. Nu sitter ”med måtta” i ryggraden på mig och det är en en frihet när man kommer ifrån en bakgrund med hetsätning. Jag kan sluta, jag kan lämna. Men jag kan också ta mer, med måtta. Det bara sitter, naturligt.

Tack Mando för ett friskt liv <3 // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip har postat ett inlägg där hon meddelar att hon fortfarande är så frisk man kan bli från en ätstörning – vilket är fantastiskt att höra – vill jag börja med att säga här, innan jag går vidare.
Så…
I sitt inlägg beskriver Isabella sin resa mot att bli frisk, och beskriver en del saker ganska så ingående på ett sätt som jag direkt visste skulle bli kritiserat i kommentarsfältet.
Hon gör alla fel i trigger warning-boken och verkar inte reflektera över det överhuvudtaget, jag går inte närmare in på det än så här inne. Den som söker finner en länk.

 

Om hon bryr sig så kanske hon borde låta någon på Mandometer slänga ett öga på alla sådana här inlägg före publicering?
Det borde ju ligga i bådas intresse att dessa inlägg blir lyckade, tänker jag.
Att hon avslutningsvis svarar på frågor om att kräkas upp mat i sitt öppna kommentarsfält är bara så oansvarigt…

Idag var jag med på Sallys fristående (en dans-del i truppgymnastik). Det är inte Sallys favoritgren så jag var där och peppade lite. Hon gillar mer redskapen. När det gäller barnen så försöker jag alltid fånga upp när intresset kommer i en svacka. Som tillexempel att sitta med och titta glatt eller be Sally lära mig delar av fristående hemma. Eller för Gillis del, se på några avsnitt av Vikings på Netflix om Vikingatiden känns långtråkigt på SO:n. // Isabella Löwengrip

Jag förstår vad Isabella menar här, men vet inte om jag anser att en hobby och skolarbete är samma sak…
Men men…
Isabella skriver om hur man på ett kärleksfullt sätt kan ”lura” barnen när de hamnar i svackor eller stöter på andra motgångar, och i kommentarsfältet anser vissa att det som Isabella beskriver är ett tydligt bevis på att hon är en curlingförälder, medan andra tycker att det hon gör är toppen.
En kommentar påstå sig komma från Isabellas gamla grannar och avslutas med en kram. Kommentaren känns extremt kritisk till hur Isabella tidigare valt att skriva om sin uppfostran av barnen, så den där kramen känns en smula malplacerad.
Är curling och stöttning samma sak verkligen?
Jag tycker inte det. Inte alls.

Jag gissar att alla har en individuell gräns för vad som räknas som curling och vad som inte gör det.
Vad säger du?

Därför ville jag förminska och lyfta med ett implantat (silikon). Mindre, fasta och runda bröst som sitter högre upp var målet. Samt mindre vårtgårdar. Jag vill absolut inte ha ett ”naturligt fall” utan fasta och runda. // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip har uppdaterat igen från sin operation och jag måste bara uppmärksamma en kommentar som hon fått under inlägg. 
Precis som Isabella svarar, ”hur kan man skriva så till en annan människa”? <–trams och dumhet om tuttar
Det undrar jag faktiskt också, men kan samtidigt flika in med ett lugnande besked.
Mina tuttar är pangsnygga, även utan implantat och Isabella har både lyft och satt in ett litet implantat för att få dem fasta och runda. Jag måste operera om ett av brösten, men det är fortfarande snyggt, till och med nu.
Isabella kommer få tuttar hon är jättenöjd med, det är jag helt övertygad om.
PANGTUTTAR!

2015 lät det så här på tuttfronten. Då var det luftigt i bhn enligt bilden i hennes blogginlägg:

Och nu. Nu är det dags att uppdatera bh:arna. Efter två amningsfaser i livet är jag inte längre än 75E. Jag trodde att det skulle kännas snopet men det känns härligt. Slippa krångla med dyra sport-bh:ar, leta efter blusar jag inte ser ut som ett tält i. Jag kanske till och med kan köra mjuka bh:ar utan byglar? Det vore drömmen.

Så här skrev Isabella 2016, men jag förstår henne. Tunga bröst kan få den bästa av oss att tänka om.

… Utan såhär! Ena bröstet är större än det andra, bröstvårtorna sitter på olika ställen och får brösten bestämma själva så vill dom ligga så nära armhålan som det går. Men jag tycker jag är lika fin i alla fall. Jag kommer aldrig någonsin lägga mig under kniven och lyfta brösten. Jag väger ca fem kilo mindre än innan jag fick barn men det är inga kilo jag har ansträngt mig för. Jag äter husmanskost (har aldrig någonsin hoppat över en måltid, frukost/lunch/middag plus mellis), fikar ofta och gottis på helgerna. Däremot lever jag ett mer aktivt liv med två små. Vi är jämt igång, busar och spelar fotboll på tomten innan läggning. Jag blev märkligt nog rakare, fick plattare rumpa och jag kan lägga en fjärkontroll under brösten. Men kroppen och jag är som alltid bästa kompisar. Livet blir roligare så.

Så här lät det också 2016:

Titta här vad jag har upptäckt! Mitt ena bröst korvar sig. Är det någon post amning kanske? Jag försökte förresten använda en push up-bh häromdagen och det blev katastrof! Brösten tryckes ihop men det blev en enorm glipa i mellan samt att allt rynkades till hehe…

Folk är fan mer nyfikna på Isabellas nya bröst än Biancas.
Fascinerande ändå!

Hur Isabellas tuttar ser ut nu kan ni se på hennes blogg.

Jag vill inte vara den som är den, men jag mådde också prima precis när jag vaknade och en liten tid framåt att började skriva inlägg direkt från uppvaket. Spola fram tre dygn och jag ligger i en ambulans med både blåljus och sirener igång. Visst, min operation var kanske lite större eftersom Isabella bara byter storlek på sina inplantat och minskar vårtgården men ändå… 🙀🙀

Ropa inte hej, trivialisera inte risken som kommer med att sövas och skriv inte som att du utsatt kroppen för en löptur, när det handlar om ganska stora operationer.
Don’t be so trigger happy, my dear!
Toppen att Isabella mår bra och förhoppningsvis kommer hon inte må någonting annat än bra, jag säger bara ”men oooom”…?
Kanske låt narkosen gå ur kroppen innan första operationsutvärdering publiceras?
Jag är kanske den som ÄR den ändå? 😁

Bild 1: Isabella Löwengrip och hennes saällskap betalar 820 kr för kranvatten som redan stod på bordet. Uppdelat på alla vuxna som är med så blir det kanske inte så många kronor, men ändå?
Bild 2: Nog för att jag såg fram emot min bröstföminskning, men kul att se fram emot? Nä, det skulle jag nog inte kalla det. 

Jag betalar hellre 820 kr för vatten än 50 000 kr för en bröstförminskning igen om jag fick välja, men skönt är det absolut att slippa kontrolleras av tyngden av tuttar.

Man kan tycka att det är liten av en bitsk stämningin i kommentarsfältet här inne, men låt mig säga detta: det är ingenting mot vad det är i kommentarsfältet inne hos Isabella Löwengrip.
Där inne börjar det låta mer och mer som på excelarkets tid, där människor är i luven på varandra, om allt och inget på en och samma gång. Försöken till medveten provokation är lika tramsiga som Bianca Ingrossos försök med colaburkarna.
Det käbblas om allt.
Isabella måste verkligen mysa nu där borta på fjälltoppen!
Skål för det, Bella bjuder på Hotshots – laget runt!

Jag skrev på instagram igår att Sally hade en tuff start med skidåkningen. Det var noll sikt och från toppen av berget så var det rätt brant ner till den blåa backen och eftersom det var två år sedan vi åkte sist blev hon väldigt rädd och låste sig totalt.
[…]

Man låter så självgod när man säger att man aldrig skriker på sina barn men jag gör faktiskt inte det och har nästan aldrig gjort. För det leder inte till någonting positivt för fem öre. Framför allt inte i en skidbacke. Sånt kan bli trauma resten av livet (pratar för mig själv).

Jag tror att eftersom att det aldrig blev skrik och drama så blev Sally öppen för att åka med en skidlärare istället idag. Hade jag varit arg på henne i två timmar så har hon aldrig ställt sig på skidorna mer. // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip är med barnen på skidsemester i Zermatt och beskriver hur dottern Sally blivit rädd uppe på berget och hur det låst sig totalt för henne i den branta backen.
Isabella skriver i sitt blogginlägg är att hon är stolt över att hon inte ställde sig och skrek på dottern, att hon aldrig gör det, men läsarna ställer sig lite frågande till detta då det krasst är Isabellas fel att dottern är ledsen och rädd eftersom det är deras val att sätta henne i den backen och alltså deras fel att hon är rädd.
Så ja, varför skulle hon ställa sig och skrika på henne då?

Håller ni med läsarna?

Vet ni vad jag gjorde mer… Jag trådade bort små fjun på överläppen. Sally sa häromdagen att jag hade mustasch vilket jag fick panik över. När jag granskade mig noga i spegeln så hade jag små ljusa fjun som låg lite pyttelite över läppen. Dom rök nu i alla fall. // Isabella Löwengrip

Det klagas hej vilt i kommentarsfältet inne hos Isabella Löwengrip där man tycker att allting handlar om utseende, resor och konsumtion.
I princip samma sak som förekommer hos alla influencers, men Isabellas följare verkar extra missnöjda.
Inlägget jag hänvisar till här handlar om Isabellas bröstoperation och att hon varit och tagit bort fjun på överläppen efter att hennes dotter sagt att mamma har mustasch.

Så här låter det i kommentarsfältet:

*Tycker bloggen hade förändrats till att bli mera feel-good men nu är det fokus på utseende igen. Det är svårt att inte bli påverkad och börja undra om man själv inte borde fixa saker när man läser sånt här överallt.

*Sådan himla fokus på utseende…raka tänder, botox, fransar/bryn hit och dit, silikon, lyfta, minska, mer träning mindre träning, kilon hit och dit och lite minifjun mustasch- omg ja usch Isabella vad hemskt allt detta måste ju åtgärdas. Eller? Inte! Kanske. Vad hade hänt om du hade sagt till ditt barn ja detta lilla fjun till mustasch är helt naturligt och inget konstigt alls:) låter också lustigt att en vuxen kvinna ska åtgärda en sådan trivial sak bara för att ett barn har kommenterat det.

*Nu mjölkar du ju det här med brösten i varenda inlägg. Tydligt att du vill provocera.

*Om denna perfektionism förs över på barnen så är det ju knappast något som märks på en gång när ni har samtalet.. du är ju fin som du är, trist med all förändring generellt tycker jag..(med alla) alla ska se likadana ut.. tråkigt mål!

*Usch, det här gör mig uppriktigt ledsen att läsa. Att du lägger sån stor vikt vid att din dotter påpekar behåring och hur du uttrycker panik över det. Behåring i ansiktet har alla och istället för att korrigera borde du lära din dotter att det är fullt naturligt. Vad vill du förmedla till din dotter egentligen? Jag är uppriktigt nyfiken på hur du ser på det här. Ifrågasätter inget annat du ska korrigera men lite fjun i ansiktet. Hur långt ska du dra det? Och jag frågar igen, vad vill du förmedla till dina barn?!

*Jag har följt dig sedan dina första blogginlägg, alltså suuuuperlänge. Jag har alltid känt och trott att du varit annorlunda, att du inte gått på med att förändra ditt utseende med ingrepp och insprutade preparat. Och det har varit din styrka. Men så gör du det ändå visar det sig. Jag känner mig så himla ledsen över såväl botox, bröstoperation och nu paniken över hår på överläppen. Varför?
Kan för övrigt rekommendera alla att lyssna på P3 Dystopias avsnitt ”Influencers”.

Att hon vill förminska bysten har jag full förståelse för, men att oja sig över några fjun på överläppen?
Som förmodligen inte ens syntes?
Jag säger det igen – excelarket är tillbaka!

Jag fick förresten det här dm:et från en person som reagerat på en sak Isabella och Shelia pratar om i sin podd:

Förresten… när jag ändå har er uppmärksamhet…
Visst har alla människor en rövtofs? Alltså hår i röven?
Vissa mer, andra mindre men visst har alla det?
Frågar åt en kompis, visst? 🙂 

Här kommer en kommentar från någon som har blivit äldre … Men visst har språket blivit så himla fult på sistone? Jag märker det överallt, dels i tv-serier, filmer men också i verkligheten. Jag kan inte ens säga ordet röv högt. Eller ordet pissa. Och många svordomar. Jag bokstaverar det när jag pratar för  det liksom inte vill komma ut från min mun..
Eller ordet fuck, det används i varenda mening i vissa amerikanska serier. Jag slutade titta på Succession efter att ha hört fuck hundra gånger under de första två avsnitten.

Mina barn får helst inte säga att de hatar något. Man ogillar.
Håller någon med mig? // Isabella Löwengrip

Jag tror spontant att språket är som det alltid varit och precis som tidigare går i trender.
Så tror jag alltid att det varit men idag är vi överösta av ställen att uttrycka oss på, så man slipper inte undan utan exponeras av människors språk på ett helt annat sätt än vi gjorde förr.
Idag riskerar man att få upp en video med fyra kids som pratar så här på Tiktok, någonting man slapp innan sociala medier och smarta telefoner kom.
Det är min teori, vilken är din?
I kommentarsfältet verkar man hålla med Isabella.