Eftersom jag försöker jobba majoriteten av all min vakna tid år efter år gäller det att hushålla med min energi.
[…]

Det är jättelyxigt med all hjälp hemma på heltid (jag har inte besökt en mataffär sedan i somras) men det är ju inte så att jag lägger mig på soffan utan hjälpen finns ju där för att kunna gasa upp i tempo i karriären samt vara mer närvarande med barnen. Jag bor själv i ett stort hus med två små barn på halvtid och vi är 45 anställda, det fungerar inte att leva ett ”vanligt liv”. Inte med mina mål. Säkert väldigt osvenskt men jag har aldrig varit speciellt brydd kring andras åsikter. Jag ser det som en investering i mig själv, jag har ju precis börjat min resa. Ska vi bli ett nytt Estee Lauder kan jag ju inte vara trött nu.//Bella

Jag ser att hon skriver att hon vill kunna vara helt närvarande med sina barn och att detta är en av anledningarna till att hon anställt en person för att sköta markservicen. Jag ser det, men samtidigt så drar jag mig till minnes alla gånger då Odd tagit barnen trots att det varit Bellas dagar och hur hon motiverar det med att när hon väl träffar barnen så är hon där till 150% till skillnad mot andra föräldrar.
Hennes sätt är ett mycket mer högkvalitativt sätt att umgås med barnen än om de varit tvungna att följa med mamma till mataffären, eller fått vänta 5 minuter med att bygga ett kuddfort i vardagsrummet eftersom mamma är tvungen att slänga in en tvätt i maskinen.
Med sitt egna sätt att resonera så slipper Bella slösa sin dyrbar tid på att utföra alldagliga göromål tillsammans med barnen. Hennes intensivkurs i umgänge med barn går ut på att inte en enda sekund får lämnas åt slumpen och kanske passera förbi utan att den maxats i aktivitet.

Jag läste de här kommentarerna på Bellas blogg och håller i mångt och mycket med om att Bella serveras betydligt fler moralkakor än andra föräldrar men jag kan inte låta bli att undra om det faktiskt är hennes strategi?
En annan sak som slog mig när jag läste hennes inlägg är den smygande känslan av att Bella nog egentligen inte skulle ha någonting emot att outsourca ännu fler saker för att få ännu mer tid över till jobbet.
Eftersom tid inte är viktigt för Bellas umgänge med barnen så länge de maxar den när de ses så undrar jag hur hon skulle ställa sig till att skicka iväg barnen på Internat när de blivit lite äldre.
Hon kan jobba sina 15 timmarsdagar i lugn och ro eftersom hon alltid kan kompensera barnen senare med en timme hundraprocentigt engagemang lite senare eller i form av en egen Porsche.
Att Odd sen aldrig skulle gå med på det är en annan sak, men Bellas konstanta tjat om företag, tillväxt, kvalitetstid, outsourcing och hur ingenting ska få stå i hennes väg så tänker jag inte ens skämmas över att denna tanke slagit rot i mig.

Jag säger inte att det är så, utan att det är så jag upplever kontentan av hennes sociala medier.

Barnen måste få en ganska så märklig bild av världen där allting serveras på silverfat och alla ”tråkiga och jobbiga saker” görs av någon annan. Förhoppningsvis får barnen en vidgad syn på livet och samhället när de är hos Odd att de förstår att de stekta sparvarna inte flyger in i munnen på en bara för att man gapar.
Annars ser vi nog två av deltagarna till Ung och bortskämd säsong 15 här som förvånat tittar på tvättmaskinen och inte i sin vildaste fantasi kan förstå varför tvätten inte hoppar in i den självmant.
Tvätt ska ju bara uppenbara sig i prydligt vikta högar i ens garderob ju…

Bildkälla.

När jag levde i min förra relation var det mycket klassisk husmanskost och energin jag har nu jämfört med innan är verkligen natt och dag. Därför skulle jag aldrig kunna gå tillbaka till en pasta med köttfärssås. Vitt mjöl och kofärs – Det finns inte.//Blondinbella

När jag läser Bellas inlägg om mat och träning så får jag en känsla av att hon lika gärna hade kunnat skriva:

När jag levde i min förra relation var det mycket klassisk husmanskost och energin jag har nu jämfört med innan är verkligen natt och dag. Därför skulle jag aldrig kunna gå tillbaka till att ha en relation. Leva ihop med någon som tvingar på mig husmanskost – Det finns inte.//Blondinbella

Det är som att hon inte kan separera sitt äktenskap och hur hon kände när hon insåg att hon ville skiljas och sättet hela situationen påverkade hennes energier från den mat hon åt då.
Jag får känslan av att hon associerar husmanskost med sitt kraschade äktenskap och hur dåligt hon mådde då, och att om hon börjar tillåta sig själv att äta exempelvis pasta eller mjölkchoklad så kommer hon hamna där igen.

Det känns mer som tvångstankar än sund kosthållning och jag har tappat räkningen på hur många gånger Bella slängt Odd under bussen sedan de separerade.
Sättet hon skriver om mat, Odd och sitt äktenskap får det att framstå som att Odd brukade silvertejpa henne till en stol för att tvångsmata henne med snabbmakaroner, färdigköpta köttbullar som dränkts i ketchup och som sköljs ner med fyra liter Coca Cola.
Utan att behöva ge det mer än en flyktig tanke så borde väl det enklaste sättet vara att förvandla maten till en smet utan klumpar i en matberedare och sen låna ett av barnens vattenleksaker…
BAM, BAM, BAM!!

Så här skrev Bella för övrig medan hon fortfarande var gift med Odd:

Jag gillar klassisk husmanskost såsom köttbullar och potatismos, biff rydberg, torsk med pepparrot och skirat smör och därför äter jag det, krångligare än så är det inte. Nästan varje dag vill jag äta något sött också, antingen en chokladboll på eftermiddagen, en fruktsallad på kvällen, lite glass eller om Odd gör en efterrätt. Jag tycker att det hör till livet, äta för själen.

Äta för själen? Herregud, det får väl finnas måtta!
Är det effektivt verkligen? Att njuta av mat? Hon borde tappa mellan 40-50 sekunder per måltid av att njuta av mat, tid som hade kunnat knölas ner i tårtbiten med texten ”Att plocka från vid risk för utbrändhet”.

Blondinbella:

Efter alla otaliga gånger som Bella refererat till Sång och dansmannen Simon som ”sin högra hand” så förstår jag givetvis att det är honom hon menar att hon haft möte med, men min hjärna kan liksom inte låta bli att dra det ett steg för långt.
Jag ser Bella framför mig med en latte och någon slags svårtuggad veganskorpa framför sig på bordet. Hon kanske artigt frågar sin högra hand vad den kan tänkas vara sugen på samtidigt som hon blänger på den vänstra handen som ouppfostrat kräver hennes uppmärksamhet genom att trumma med naglarna mot bordsskivan.
”Nej du! Idag har jag lovat att äta lunch med min högra hand och ge den min fullständiga uppmärksamhet! Vi kanske kan äta mellis lite senare?”

Kanske är det på grund av alla gånger någon dragit skämtet om flickvännen ”Lena Handén”?
Kanske är det för att min hjärna är aningens mosig efter den här veckan?
Kanske, kanske inte men det var betydligt roligare att föreställa sig Bella och sin hand än Bella och Sång och dansmannen.
Kanske ville handen ha en latte? Decaf, no whip, no foam? En croissant?
Vem vet…

Obs! Bilden är ett montage.