Inlägget innehåller reklam för min bok!

När Sally hade gått slog det mig vilken fruktansvärd dum idé det hade varit med att bo i NYC ibland (hade ju planer på det som ni kanske minns. Jag hann ju till och med hyra en lägenhet 89:e gatan lexington Avenue). Att det är en idiotisk idé vet jag om men jag hade liksom glömt bort hur idiotisk idéen var så jag skämdes för mig själv en stund när jag blev påmind. // Isabella Löwengrip

På sin blogg reflekterar nu Isabella Löwengrip över sin tidigare plan då hon skulle ta över världen. Detta efter att hennes dotter dykt upp på ett överraskningsbeaök då det egentligen är pappas vecka. I Isabellas storskagna planer ingick nämligen att hyra en snordyr lägenhet på Manhattan, trots att hon varken hade arbetsvisum eller affärer USA.
Jag har även förstått att Isabella vill bränna min bok, sida för sida – det säger hon i sin podd – och det kan man ju förstå. Det är kanske inte så kul att bli påmind om fejkad statistik, falska hot eller svart på vitt, läsa den egna planeringen kring hur allt det här skulle gå till, så jag är inte förvånad att hon känner så. ? Allt som står i boken är ju dock helt sant, och det vet ju hon, så det är ju inte så konstigt att hon vill elda upp den.
Kanske kan hon ha ett litet bokbål ute vid poolen och grilla korv?
Förena nytta med nöje liksom? ?

Men egentligen borde väl Isabella vara lite tacksam att jag sprängde hennes luftslott, för vem vet hur hon annars hade firat jularna med sina barn? Via sms och swish, från andra sidan jorden?
(Ja, det här är skrivet sarkastiskt, men inte enbart…) ?

När jag kom hem kände jag mig så ledsen att jag gick och la mig igen och sov till 11.00. Innan jag somnade sa jag till Paul ”Jag tror att jag håller på att bli deppig”. Jag kände mig så otroligt låg. Varpå Paul svarade ”Nix, det är bara social baksmälla. Jag känner ju dig”. // Isabella Löwengrip

Jag kan absolut känna igen mig i det här Isabella beskriver med ”social baksmälla”.
Mitt behov av återhämtning ökar hela tiden, men jag ser det som själavård, snarare än som någonting negativt.
Hur är det med dig?

Jag skulle dela upp min personlighet såhär: 25% konservativ tant som gillar lyx, 25% entreprenör, 25% hemmafru/mamma och 25% vill vara ute i naturen – vandra/segla etc.

Hur delar ni upp era personligheter i stora drag? // Isabella Löwengrip

Jag vet inte ens om jag vill försöka konkretisera ner mina olika delar personlighet så här, jag tror nämligen de kan variera i procent.
Ibland är jag mer och ibland är jag mindre någonting, men tycker konceptet är intressant.
Det ändras förmodligen även i stor beroende på ålder, och vissa saker jag trodde mig veta om mig själv, har visat sig inte alls stämma, allt eftersom jag blivit äldre.

Kan ni procentuellt kategorisera era personligheter så här?

 

Sjukaste jag läst. På riktigt. Han är väl strax 70 år gammal? Och resonerar så?Ryser av äckel. Stackars Bella. Det här är på riktigt en anledning till att göra slut tycker jag. En annan anledning är ju att han ser ut så här. // Julia Frändfors

Jag undrar hur många ansiktslyft han behövde för att känna sig ”hel”? HAJ! För övrigt är det sånt här som kontrollerande och manipulerande män säger till en. Det är alltså en ENORM red flag HUGE // Julia Frändfors

Jag verkar inte ha varit den enda som reagerade på Pauls inställning till Isabellas barn och hur hon inte får säga att hon inte känner sig hel utan barnen för då blir han lite putt.
Julia Frändfors reagerade så här när hon läste mitt inlägg, och tja….hon säger det väl på det sätt som min otroligt goda uppfostran och förmåga att väga mina ord på guldvåg satte stopp för, hehe…
Det här får inte Paul att framstå i någon vidare bra dager, men om vi ska vara en gnutta rättvisa så är han inte snudd på 70 år gammal utan utan snarare nyss fyllda 56.
Jag undrar om Isabella insåg det när hon postade det här inlägget? Gamla Isabella hade förmodligen haft en hel kolumn i sitt excelark dedikerad till Paul, men nu för tiden är jag är inte lika säker att det finns med medveten strategi bakom.

Vad tror ni om alltsammans?