Positivt eller negativt?

Att Paul påverkat Isabella Löwengrip på mängder av sätt har nog inte gått någon som läser hennes blogg förbi, och nu har hon skrivit ett inlägg om hur Paul fått henne att ändra sitt utseende.
Eller, inte ändra, men påverkat henne att själv sluta ändra så mycket på sitt utseende, någonting som hon lyfter fram som positivt alltså…
Hon skriver så här:

Jag har bestämt mig för att det är den naturliga looken som gäller för mig i år. För 3,5 år sedan slutade jag med med hårextensions. För 2 år sedan slutade jag med spraytan och för ett halvår sedan slutade jag med fransförlängning. Gissa vem som har påverkat mig? Paul.. . Det är han som har legat på mig att plocka bort och vara så naturlig som det går.

I början så blev jag så sjukt provocerad av det. ”Jaha här kommer ytterligare en man som vill bestämma över mig”. MEN jag inser också att han faktiskt har rätt. Jag är finare utan löshår, lösfransar och en onaturlig brun hudton. // Isabella Löwengrip

I hennes kommentarsfält är det som alltid ”Moses och röda havet”, där det gnabbas lite om huruvida det är positivt att en man påverkar vad en kvinna gör med sitt utseende, och om man får kalla det för ett ”mer clean:t och naturligt” utseende, när Isabella i samma veva berättat att hon ska operera brösten och börjat med botox. 
För mig är det inga konstigheter, att hon menar mindre smink med uttrycket ”clean” och att det inte har någonting med botox att göra, men det är min tolkning.
Din är kanske en helt annan, men det är ju också okej.
Så länge hennes utseendeförändringar inte är sponsrade så bryr jag mig inte nämnvärt.
Isabella har även en betydligt älde och mindre lättpåverkad publik än vissa andra stora influencers, så jag tänker att de flesta av dem kan tänka, i alla fall en liten smula, själva och inte per automatik känner att de också måste göra botox för att ”duga” bara för att Isabella valt att göra det.



Typiskt också att hon delar en annonslänk på en produkt jag faktiskt hade tänkt köpa, och så är den slut där och har utgått i andra nätbutiker.

En fortsättning på Isabellas bordskick-inlägg…

Minns ni det här inlägget om Isabella Löwengrip och om hur hon drillar sina barn i det, eftersom hon tycker att det är viktigt för dem att kunna.
Nu har hon skrivit ett inlägg om sin nyårsafton som hon, barnen och Paul spenderade på Hooks Herrgård.
Hon skriver så här:

Får jag skryta om mina barn innan jag går vidare? Jag fick så många DM:s på instagram från följare som såg oss där som skrev att våra barn var så väluppfostrade, även personalen sa det. Jag blev så himla glad och jag märkte hur Gillis och Sally sträckte på sig lite extra.

Jag påminde barnen igen och sa att ”tänk så små saker man behöver göra för att människor ska få en positiv bild”. // Isabella Löwengrip

Jag vet inte riktigt hur jag känner för det där, att låta barnen få veta hur övervakade de är av människor runt omkring sig, bara för att deras mamma är känd och att dessa människor utvärderar deras uppförande och skickar till deras mamma, som läser upp det för dem. 
Finns inte risken att de känner sig som på display och alltid måste oroa sig för eller i alla fall tänka på att de är bevakade?
Att personalen säger det är kanske en sak, men att människor som de inte ens vet vilka de är eller interagerar med, har suttit och tittat så pass länge på hur Isabellas barn uppför sig under en privat middag med familjen, att de även skickar ett meddelande till henne tycker jag är lite konstigt.

Gud förbjude att något av barnen skulle få ett utbrott – som barn får – och sedan behöva oroa sig för att ”folk” ska ha sett, noterat och lagt en värdering i det, samt även kanske skickar det till deras mamma, just för att hon är känd.
Jag hade känt mig lite kränkt om jag var i Isabellas skor, att någon lägger den energin på deras privata nyårsmiddag men hon verkar tycka att det är toppen på alla vis.

Vad tycker ni? 
Mer som jag eller mer som Isabella? Eller någonstans mittemellan?

https://poll.fm/13162191

Barn och bordsskick

Jag har drillat mina barn i vett och etikett så de blev ett prov när vi satte oss ner vid bordet. Servetten ska direktner i knät.
Brödtallriken är den till vänster (lätt att ha bordsgrannens). Inga armbågar på bordet. Tar man en paus när man äter ska besticken ligga klockan tjugo i fyra etc. Skär man kött så ska armbågarna hållas inåt kroppen och när man är klar med servetten läggs den till höger om tallriken. // Isabella Löwengrip

Isabella drillar sina barn i bordsskick efter att själv inte fått lära sig det förrän hon kom in i ”företagsvärlden” och började gå på mycket middagar. 
Hur viktigt tycker ni det är och är det någonting barnen bör lära sig på hemkunskapen eller liknande, eller är det föräldrarnas ansvar?
Vad Katrin Zytomierska skulle svara vet jag, men jag frågar er andra. 🙂

I Isabellas kommentarsfält är det spridda skurar:

Normalt med 8-åringar på Normal?

 

Det var en del som reagerade på Sallys julklappar. Produkter från Caia och presentkort på Normal, hon hade önskat sig det. Att många av era åtta-åringar leker istället och att Sally är för ung för att hålla på med sånt. Vad ska jag säga? Alla barn är ju olika? Bland Sallys vänner  i klassen är tjejerna likadana. Det ska vara ”tonårsjeans” som är utsvänga och låga i midjan, det är Uggs eller uggsvarianter och Normal-påsar hängdes över axeln (så konstig trender).
[…]

Det Sally handlar på Normal är mest heat less-curls-grejer i olika varianter, läppglans och populära TikTok-produkter. Om hennes kompisar i klassen pysslar med sånt så kan väl Sally det också? // Isabella Löwengrip

Reaktionerna lät inte vänta på sig när Isabella Löwengrip rabblade upp vad den 8-åriga Sally skulle få i julklapp. Bland paketen fanns både produkter från Caia och presentkort på Normal ( en billig butik som bland annat säljer smink och skönhetsprodukter, men även en massa annat) och följarna tyckte inte det lät riktigt sunt.
Detta resulterade i att Isabella skrev ytterligare ett inlägg, där hon berättade om sin syn på det hela, och motiverade det med att ”Om hennes kompisar i klassen pysslar med sånt så kan väl Sally det också?”. Vissa höll med om detta, men verkligen inte alla.
Så här lät det under inlägg nummer 2:

Vad tycker ni om allt det här?
Inte Isabellas situation specifikt utan att gränser hela tiden flyttas fram och ribbor sänks vad gäller barn och utseendefixering?
Är det normalt att 8-åringar önskar sig produkter från exempelvis Caia?