Jag reflekterade över en sak när jag var i bastun själv. Jag pratar ibland om att jag är tacksam över min krasch – Tack vare den lever jag ett mer innerligt liv enligt mig själv. Men, jag märker att jag inte riktigt vågar dyka in mentalt i det traumat, alltså verkligen våga minnas tillbaka under den perioden. Vad som hände, scener och hur jag mådde. Det gör för ont, det är för läskigt. // Isabella Löwengrip

You are…welcome?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Imorse var jag gäst hos Tv4 Nyhetsmorgon för att prata om min friskskrivning från Mandometer. Det blev ett bra inslag tycker jag. Det är så bra att stora TV-kanaler ger plats för dessa ämnen. // Isabella Löwengrip

Igår besökte Isabella Löwengrip en tv-soffa för att prata om att hon friskskrivits från ätstörningskliniken Mandometer.
I kommentarsfältet får hon idel beröm, och många tycker att detta var den bästa intervju hon någonsin gjort.
Om du missat att Isabella varit inskriven på en ätstörningsklink så kan du läsa mer här.

Har du sett inslaget? Vad tyckte du? Håller du med om de berömmande kommentarerna?

---

Isabella Löwengrip skriver om olika saker som hennes barn fått efter henne, och vad gäller sonen så menar Isabella att han fått hennes bokintresse och att han alltid bär med sig en bok nu för tiden. 
Isabella passar på att lista böcker hon älskat senare i livet, efter att ha radat upp böckerna hon läste i sin barn- och ungdom.

Böckerna om Bert läste även jag ett flertal gånger, hästböckerna om Frida på Åby ridskola likaså och böckerna om Miranda på Lindhöjden har jag läst fler gånger än jag kan räkna.
När jag blev lite äldre var det ”The saddle club” av Bonnie Bryant som jag läste så många gånger att jag ville vara med i tv-programmet ”Det kommer mera” och tävla 10 000 kronorsfrågan. Jag trodde mig veta och kunna ALLT som stod i dessa böcker.?

Någon som får flashbacks av någon dessa boktitlar?
Vad skulle man annars göra på 80- och 90-talet för att roa sig själv, utan paddor och streamintjänster? ??‍♀️

Tolka inte det här inlägget som att jag hånar Isabella, för så är det verkligen inte.
Jag blir på genuint glatt humör när jag läser hennes inlägg med matlagningstips eftersom de inte är skämtsamt skrivna, utan det är Isabella som för första gången verkar ha dykt med huvudet först ner i matlagning och allt som hör därtill.
Älskar det här inlägget och rekommenderar ALLA att läsa det!
Jag fick upp ögonen för det efter att vi i podden pratat om Tramsfrans och hur han uppmärksammade det allra först..

Här kommer ett smakprov från inlägget och Isabellas ”komma över tröskeln-tips:

Lär dig hur man tillagar basvaror så att det sitter i huvudet. Potatis kokar man såhär, ris såhär, pasta såhär och gnocchi såhär.

När det sitter så kan du lägga till det protein som du vill ha – Och lära dig hur man använder stekpannan.

Nu kommer vi till ugnen! Den har jag varit livrädd för. Så många olika grader och så har man ju ingen koll på vad som egentligen händer där inne…

En sak som kan vara klurigt är att veta vilken ordning som man ska göra allt. Jag börjar alltid med kolhydraten.

Jag försöker alltid att göra för mycket mat. Det som blir över fryser jag in med en skriven lapp tejpad  ”Kycklingcurry 5 juli”.

Det här är nästa generations version av kokboken – ”Hjälp, jag har ett kök hemma!” – som jag fick när jag tog studenten. 
Det är den boken som är högst upp i inlägget. 🙂