Nu kommer ni att tycka att jag är schizofren eller dömande på få grunder men jag måste ändå få ur mig det här. Det har hänt något med NYC. Jag har försökt att se det underbara som jag alltid har gjort när jag varit här men det är inte samma stad efter Covid. Jag landade i det igår. Staden är stökigare, mer hemlösa och betydligt fler missbrukare på gatan. Det spelar ingen roll hur ”fina områdena” är , överallt går det runt människor som blivit psykiskt sjuka efter droger eller personer som halvt nakna letar efter mat i soptunnor. Det är som en dystopi. Eller ja, inte så illa men det är skillnad.
[…]

För mig har alltid NYC varit en trygg plats, jag har hellre strosat runt här än gått i Humlegårdsparken på natten. Priserna stiger också här snabbt så det blir omöjligt för människor som är fattiga efter Covid att komma ikapp. Jag älskar NYC men inte hur stämningen är just nu. // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip is back at the crime scene – in the Big Apple, Nevjårk, New York, NYC – och reagerar över hur staden förändrats sedan hon var där förra gången, vilket även var före pandemin. 
Hon kallar det för en dystopi, men inser samtidigt att hon riskerar att uppfattas som schizofren eller dömande.
I kommentarsfältet finns det vissa som håller med henne, och som skriver att det inte bara är NYC som försämrats av pandemin, utan att det gäller de flesta amerikanska storstäder och även Kalifornien.
Andra menar att det mer har med Isabella att göra, att hon är mer närvarande, mindre manisk och kanske inte lika uppfylld av ett specifikt mål – exempelvis som att bli världens mäktigaste kvinna – utan mer uppmärksam på sånt som händer runtomkring henne den här gången.
Eller så är det en kombination.

Jag upplever att LA förändrats varje gång jag kommer dit, men även Stockholm förändras ju.
Levande städer är dynamiska, och inte alltid till det bättre.
Man ser det nog bara inte lika tydligt om man lever I det, snarare än om man kommer som tillfällig besökare.
Säg en stad som inte förändrats de senaste 10 åren?

Jag hör hur jag låter när jag skriver det här men jag levde verkligen i en annan fantasi-värld förut. Jag brände ca 18 miljoner under ett års tid, då lever man som en miljardär. Idag får jag ont i magen när jag tänker på alla dom pengarna som bara flög i väg helt onödigt. Men gjort är gjort och jag fick i alla fall uppleva häftiga saker. När allt föll och alla pengar var slut så var jag en månad ifrån personlig konkurs. Men ni kan storyn, jag sålde Löwengrip och så blev det bra igen. Någon där uppe ville mig väl helt enkelt … // Isabella Löwengrip

Nu berättar Isabella Löwengrip om sitt minst sagt turbulenta år som slutade med att hon tvingades sälja företaget Löwengrip Beauty. 
Notan för hennes utsvävande leverne under 12 månader slutade på 18 000 000 kr.
Så här reagerade några av hennes läsare:

Att Isabella struntar i branschens självreglerande organ Reklamombudsmannen står väl bortom rimligt tvivel för de flesta, och det här svaret ger bara ytterligare tyngd till det påståendet. 
Kanske är det dags för Konsumentverket och Patent och marknadsdomstolen att ta sig en närmare till på Isabellas fällningar hos RO?
Då kan det, till skillnad mot RO, bli dyrt för både influencer och marknadsförande företag.
Men att det ens ska behövas… ??‍♀️

---

Idag är det en röd dag.
Vill ni ha ett Öppet Spår vid 20?

När vi kom hem vid elva så somnade barnen direkt men Pauls och mitt sovrum ligger åt ett annat håll i huset och grannen mitt emot hade fest. Runt om vårt hus bor det många tonåring och alla har sådana där svindyra moppebilar. Det är alltid fest någonstans och framför allt nu i studenttider.
Jag satte en mental gräns för mig själv att är musiken inte på lägre nivå efter 01.00 skulle jag be Paul gå över. Samtidigt kände jag mig som världens tant, jag menar, ungdomarna har ju kul varför ska jag som trist mamma störa? // Isabella Löwengrip

Isabellas grannar har haft fest och hon skriver om dilemmat mellan att låta ungdomar ha kul och behovet av att få sova. 
Den är inte helt lätt alla gånger och det är klart man inte vill vara en ”trist mamma” som kommer över och stör.
Vi fick en lapp i brevlådan inför helgen som var, där våra grannar skrev att deras son skulle fira sin 18-årsdag med sina vänner och de bad om ursäkt och lite överseende om någon skulle komma att känna sig störd.
Med den typen av på förhand visad respekt så hade sonen fått partaja hela natten för mig.
Jag sover dock med öronproppar sedan flera år tillbaka så jag var kanske inte den som riskerades att störas mest, men ändå.
Sådant tycker jag är toppen att göra, om man vet att man riskerar att störa någon.
Jag hoppas Max hade en kanonfest förresten! Vi stördes inte. ???

En av Isabellas läsare tyckte hon var en jävla tönt som hade tänkt skicka över Paul om festen pågick för länge. Det vet jag inte om jag tycker… Hon är trots allt en offentlig person och att då komma knallandes och be ett gäng fulla ungdomar sänka volymen? Nja, det hade nog kunnat gå lite hur som helst, tror ni inte?

Vad hade ni gjort?

Under dagen så gjorde jag lite ärenden, bland annat skulle jag till min husläkare för att få järndropp. När vi gick igenom mina värden så såg hon att mitt järnvärde var väldigt lågt. Jag har egentligen alltid en hög energinivå så jag har väl inte märkt av tröttnaden jättemycket men jag tänkte att jag ändå ska lyssna in hennes råd med att fylla på med järn i kroppen. Min husläkare sa att antingen så kan jag få järntabletter utskrivet men då tar det 3-6 månader innan man får ett resultat. Eller så får jag järndropp i en halvtimma på kliniken och då får jag upp dosen under ett helt år innan det är dags att fylla på igen. // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip går till Hedda Care för att få järndropp – Camilla Läckberg och Christina Salibas bolag – och gör detta som del av ett samarbete. 
Än så länge har jag inte sett något rent reklaminlägg för mottagningen, utan Isabella har bara skrivit det i sitt kommentarsfält.
Isabella verkar supernöjd med sitt järndropp och verkar inte fått några som helst biverkningar av det.
Kul för henne. *bitter kärring coming up*
Jag fick järndropp i onsdags – dock inte i ett samarbete – och har mått RÖV fram till idag.
Jag tänkte att jag skulle slänga in det som en liten motpol här.
Kanske hade jag mått lika bra som Isabella om jag också fått betalt för att få och skriva om min infusion?
Jag kan nämligen inte tänka mig att Isabella gör samarbeten utan betalning, med bara läkarbesök och medikament som ersättning.

Jag undrar vad förmånsskatten på en järninfusion är?
Tror ni Skatteverket vet? 😉