Visa det här inlägget på Instagram

Solglasögon från Balenciaga och klänning från Chiquelle. Det kommer en rabattkod i slutet av månaden (ska plåta kampanjen i NYC) så vänta med att shoppa :- )

Det är också kul att Paul och jag kan jobba tillsammans. När vi reser så har vi alltid uppdrag med oss, denna gång skulle vi fota två kampanjer för Stronger och för Gaitline. Det är betydligt roligare för kunderna att få bilderna/klippen i andra miljöer än i Sverige. // Isabella Löwengrip

Vissa influencers har engagemang noll och fotar sina reklambilder i spegeln, medan Isabella Löwengrip tar med sig kläderna utomlands för att ge kunderna lite mer spännande eller annorlunda miljöer.
Säga vad man vill om Isabella, men jag tror aldrig jag sett henne fota rena samarbeten på något annat vis än proffsigt. (Benrakningen i Bentleyn set aside)
Jag känner mig lite splittrad, då Sverige bjuder på fler och mer spännande miljöner än någon kan fotografera på en livstid, samtidigt så är det ju att slå två flugor i en smäll, att kombinera en semesterresa med att fota jobb.
Kanske fanns det ingen låne-Bentley tillgänglig?

Jag roade mig med att stapla upp lite olika alternativ som finns, på olika nivåer av ambition som en influencer kan lägga sig på.
Vad tycker ni är bra och hållbara alternativ? Realistiska alternativ?
Om man inte har några planer på att sluta resa utomlands så är det väl bättre i så fall att förena nytta med nöje och fota en kampanj samtidigt, och möjligen då spara in en hel resa som helt skulle handlat om att skapa content.
Huruvida det är Isabellas eget alternativ att åka till NYC för att fota ett Chiquellesamarbete eller om hon ska fronta en hel kampanj återstår att se, så i det här inlägget syftar jag på att hon fotade två kampanjer under semesterresan med Paul.

Vi åkte hem på eftermiddagen, Gillis hade väldigt mycket läxor som väntade. Jag vet att vi borde sprida ut läxorna under helgen men nu blev det inte så eftersom vi var borta så vi fick sitta i timmar. Vi tog en paus och åt middag i mellan. Gillis går ju i tvåan och jag tycker att det är rätt mycket läxor varje vecka för att vara i hans ålder. Dessutom hade jag önskat att läxorna kom i början av veckan. Gillis är snabb på matte och duktig på svenska så han håller i ett bra tempo men ändå tar det tid. Ni som har barn i hans ålder kanske känner till Nomp. Idag räknade jag till över 120 matteberäkningar han skulle göra.

Alltså tex 6 gånger 8 etc. Nu börjar han kunna tabellerna utantill och då flyter det ju men innan…. och UTÖVER det så skulle han skriva en A4 sida med en valfri berättelse och plocka ut fem adjektiv, fem substantiv och fem verb. Puh, han klarade det. // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip har skrivit ett inlägg om den mängd läxor som hennes son G hade över helgen.
Hon räknade till 120 matteberäkningar, en skrivuppgift med längden av ett A4-papper där han sedan även skulle öva på att plocka ut ord i olika ordklasser.
Jag kan inte minnas att jag hade läxor över helgen när jag gick i tvåan. Det är ju visserligen en halv evighet sedan, men ändå.
Av kommentarerna att döma så verkar de flesta av Isabellas läsare tänka på ungefär samma vis som jag. Många reagerar på mängden läxor och på att han sitter och gör dem på söndagkvällen.
En specifik kommentar kommer från en lärare som uttryckte sig väldigt bra. (Och pedagogiskt, men så är hon också en lärare) 🙂

Jag är själv lärare (årskurs 7-9) och mitt uppdrag är att avgöra/ se till att eleverna uppnår mål.
Jag kan se tydliga skillnader på de elever som haft många läxor under tidigare år jämfört med de som kommer från läxfria skolor. Till de förstas fördel. Att vara matematiklärare när kraven tuffar på och vissa elever inte ens har grunden att bygga vidare på är enormt utmanande. Inte bara för mig som lärare, utan framförallt för eleven.
Jag tror på läxor. Men jag tvivlar på att läxorna Gillis får är från fredag till måndag. Dela upp och ta lite varje dag istället. Annars försvinner motivation och ersätts av frustration.

Min dotter går i årskurs 8, dock inte på den skola jag är lärare i. Hon har enormt mycket läxor/ prov/ inlämningar osv.
Tack och lov har hon gått i en skola där studieteknik byggts upp och hon har fått lära sig ta ansvar för de hemuppgifter hon fått.

Jag tänker att läxläsning är som med städning, eller egentligen med vad som helst. 
Om man inte tränar och övar så kan man ju omöjligt bli bra på det.
Hur ska ett barn som aldrig haft läxor tidigare klara av läxbelastningen som kommer komma, högre upp i årskurserna?

Isabella Löwengrip har haft frågestund i sitt kommentarsfält, där många av frågorna handlade om hennes och Pauls förhållande, framtida bröllop och eventuella barn men också ett par instick av mer politisk karaktär. 
Isabella svarar flera gånger på sätt som får läsaren att förstå att hon värnar mycket mer om det privata än tidigare och om hur hon tackar nej till att svara på frågor som kan vara laddade, exempelvis Kakan Hermansson/Ebba Busch/ Ellegalan-situationen för att slippa få sitt svar uppblåst i kvällspressen.

Förut skulle jag alltid ha en åsikt och slåss för den, nu kliver jag hellre ett steg tillbaka. Det ger mig inget att uttala mig. // Isabella

Här kommer ett utdrag från frågestunden. Vill du läsa den i sin helhet så hittar du den i kommentarsfältet HÄR!

När vi hade ätit klart och skulle resa på oss så satte sig en mamma och med två tjejer i Sallys ålder bredvid oss.
Tjejerna började prata med varandra (Sally pratar med alla jämt) och jag började prata med mamman.
Vi klickade direkt och det slutade med att vi hängde i 2,5 timma (!) i en park bredvid med barnen. Samtalsämnena tog aldrig slut och barnen ville inte skiljas åt. Tillslut ringde Paul och undrade var vi var, jag hade ju helt glömt att handla så det fick bli pizza istället. Hur ofta händer det att man träffar en annan mamma i sitt centrum och så får man en eventuellt ny kompis?
På söndag ska vi ta en kaffe. Så himla kul! // Isabella Löwengrip

Att träffa nya vänner som vuxen och offentlig person.
Isabella Löwengrip verkar vara bra på att ta tillfället i akt att lära känna nya människor, någonting som inte är alldeles lätt i vuxen ålder. (Jag har en svag aning om att jag möjligen tagit upp ämnet tidigare)
Som barn, ungdom eller studerande träffar man vänner via skolan eller via vänner man fått genom skolan alternativt genom hobbys eller idrott.
Hur man gör som vuxen för att träffa nya vänner är desto klurigare. Kanske via jobbet, eller gemensamma bekanta, men man erbjuds inte samma buffé av potentiella vänner som när man var yngre.
Därför tycker jag det är häftigt att göra som Isabella gör, som till synes helt orädd skaffar sig nya bekantskaper på löpande band.
Jag undrar hur det är att vara en så pass offentlig person som Isabella är, och göra så som hon gör.
Hon måste ju vara medveten om att personen hon pratar med, med största sannolikhet känner igen henne.
Blir det enklare genom att hennes och kvinnans barn verkar komma överens?
Finns det något knep?

Jag tycker det är modigt.
Offentlig person eller inte, så beundrar jag alla som med enkelhet skaffar nya bekanta, som kanske även leder till en djupare vänskap vad det lider.

Vill ni förresten ha nya ”Hitta Vänner-inlägg” inför sommaren? 
Jag kom att tänka på det när jag skrev den här texten?